FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(andra avdelningen i utökad sammansättning)
den 15 september 1998 (1)
Statligt stöd - Talan om ogiltigförklaring - Tidsfrister - Personligen berört
subjekt - Principen om en privat investerare som verkar på normala
marknadsekonomiska villkor - Inledande av förfarandet i artikel 93.2 i
fördraget
I mål T-11/95,
BP Chemicals Limited, bolag bildat enligt engelsk rätt, London, företrätt av
James Flynn, barrister i England och Wales, och Alec Burnside, solicitor,
delgivningsadress: advokatbyrån Loesch Wolter, 11, rue Goethe, Luxemburg,
med stöd av
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av Lindsey Nicoll,
Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av Kenneth Parker,
QC och Rhodri Thompson, barrister i England och Wales, delgivningsadress:
Förenade kungarikets ambassad, 14, boulevard Roosevelt, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, inledningsvis företrädd av
Jean-Paul Keppenne och Paul Nemitz, rättstjänsten, därefter av Paul Nemitz och
Nicholas Khan, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress:
rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
med stöd av
Republiken Italien, företrädd av professor Umberto Leanza, chef för
utrikesministeriets avdelning för diplomatiska tvister, i egenskap av ombud, biträdd
av Maurizio Fiorilli, Avvocato dello Stato, delgivningsadress: Italiens ambassad, 5,
rue Marie-Adélaïde, Luxemburg,
och av
ENI SpA, bolag bildat enligt italiensk rätt, Rom,
EniChem SpA, bolag bildat enligt italiensk rätt, Milano (Italien),
företrädda av advokaten Mario Siragusa, Rom, och advokaten Giuseppe
Scassellati-Sforzolini, Bologna, delgivningsadress: advokatbyrån Elvinger Hoss, 15,
Côte d'Eich, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 27 juli 1994
om det stöd som Italien har beviljat företaget EniChem SpA (EGT C 330, s. 7),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(andra avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden C.W. Bellamy samt domarna C.P. Briët,
R. García-Valdecasas, A. Kalogeropoulos och A. Potocki,
justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den
23 september 1997 och den 17 mars 1998,
följande
Dom
Bakgrund
- 1.
- ENI SpA (nedan kallat ENI) är ett holdingbolag som bildades i juli 1992 genom
att Ente Nazionale Idrocarburi, ett offentligt företag, omvandlades till aktiebolag.
Till och med november 1995 innehade det italienska finansministeriet ensamt
samtliga aktier i ENI. EniChem SpA (nedan kallat EniChem) är ett i det närmaste
helägt dotterbolag till ENI som producerar och saluför ett stort sortiment av
kemiska produkter. EniChem har sitt ursprung i bolaget Enimont SpA (nedan
kallat Enimont), ett företag som Ente Nazionale Idrocarburi och Montedison SpA
gemensamt bildade i maj 1989.
- 2.
- Den 1 oktober 1992 genomförde ENI ett första kapitaltillskott om 1 000 miljarder
LIT till EniChem. I december 1993 genomförde bolaget ett andra kapitaltillskott
om 794 miljarder LIT till EniChem. Kommissionen underrättades inte i förväg om
dessa kapitaltillskott (nedan kallade de två första kapitaltillskotten) enligt vad som
föreskrivs i artikel 93.3 i EG-fördraget.
- 3.
- Den 16 februari 1994 beslutade kommissionen att inleda det förfarande som
föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget i fråga om de två första kapitaltillskotten.
Genom skrivelse av den 16 mars 1994 upplyste kommissionen den italienska
regeringen om sitt beslut och uppmanade denna att inkomma med yttrande.
- 4.
- Vid ett möte den 15 april 1994 mellan generaldirektorat IV för konkurrensärenden
vid kommissionen, ENI och EniChem, lade direktören för EniChem fram en
omstruktureringsplan avsedd att genomföras mellan år 1994 och år 1997. Planen
innehöll ytterligare ett kapitaltillskott till EniChem om 3 000 miljarder LIT från
ENI:s sida (nedan kallat det tredje kapitaltillskottet).
- 5.
- Den italienska regeringen besvarade genom skrivelse av den 18 maj 1994 officiellt
kommissionens skrivelse av den 16 mars 1994. Till svaret fogades utdrag ur
omstruktureringsplanen där det tredje kapitaltillskottet omnämndes.
- 6.
- Den 2 juni 1994 offentliggjorde kommissionen i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning innehållet i sin skrivelse av den 16 mars 1994 till den italienska regeringen
i form av ett meddelande riktat till övriga medlemsstater och andra berörda parter
rörande det stöd som Italien avser att bevilja bolaget EniChem SpA (EGT C 151,
s. 3) och uppmanade dessa att inkomma med yttrande inom trettio dagar. Det
tredje kapitaltillskottet nämndes inte alls i detta meddelande.
- 7.
- Den italienska regeringen uppmärksammade genom skrivelse av den 6 juni 1994
kommissionen på den omständigheten att omstruktureringsplanen för EniChem och
dess yttrande av den 18 maj 1994 inte bara avsåg de kapitaltillskott som varföremål för den undersökning som kommissionen inlett genom sin skrivelse av den
16 mars 1994 utan också det tredje kapitaltillskottet. Regeringen hoppades att
undersökningsförfarandet kunde avslutas snarast även i fråga om det sistnämnda
kapitaltillskottet.
- 8.
- Efter diskussioner i en arbetsgrupp som utgjordes av företrädare för industrin och
Department of Trade and Industri (nedan kallat DTI) tillställde den brittiska
regeringen den 1 juli 1994 kommissionen sitt yttrande över meddelandet av den
2 juni 1994, där den ställde sig tveksam till om de två första kapitaltillskotten var
berättigade. Förenade kungariket uppmärksammade även kommissionen på
tidningsartiklar om det tredje kapitaltillskottet och begärde särskilt att det
kapitaltillskottet skulle vara föremål för en särskild och fördjupad undersökning.
- 9.
- Den 27 juli 1994 gick kommissionen ut med pressmeddelandet IP/94/728 (nedan
kallat kommissionens pressmeddelande) där den angav att den samma dag hade
beslutat avsluta det förfarande enligt artikel 93.2 i fördraget som inletts beträffande
de två första kapitaltillskotten genom att godkänna det sålunda beviljade stödet och
fastställa att det tredje kapitaltillskottet inte utgjorde statligt stöd.
- 10.
- Det tredje kapitaltillskottet utbetalades i poster mellan augusti och oktober 1994.
- 11.
- Den 1 augusti 1994 gick det amerikanska bolaget Union Carbide Corporation
(nedan kallat UCC) ut med ett pressmeddelande om att det och EniChem hade för
avsikt att bilda ett gemensamt företag för produktion och saluföring av polyetylen
i Europa.
- 12.
- Sökanden fick vetskap om kommissionens godkännande av rekapitaliseringen av
Enichem genom pressmeddelandet från UCC. Sökanden kontaktade DTI som hade
erhållit en kopia på den engelska versionen av kommissionens pressmeddelande
genom Förenade kungarikets ständiga representation vid Europeiska gemenskapen.
Kopian sändes till sökanden den 3 augusti 1994.
- 13.
- Det beslut som kommissionen fattade den 27 juli 1994 (nedan kallat det omtvistade
beslutet) delgavs den italienska regeringen genom skrivelse av den 9 augusti 1994.
- 14.
- Kommissionen fastslår i punkt 4 i det omtvistade beslutet att det tredje
kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT inte utgör statligt stöd i den mening som
avses i artikel 92.1 i fördraget, eftersom det hade kunnat genomföras av en privat
investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor.
- 15.
- Kommissionen uppger i punkt 5 i det omtvistade beslutet att de två första
kapitaltillskotten om ett sammanlagt belopp om 1 794 miljarder LIT inte skulle
komma att ge någon avkastning och att en privat investerare aldrig hade beslutat
investera ett sådant belopp utan att försäkra sig om att det först upprättats en
allmän omstruktureringsplan. Kommissionen tillägger att kapitaltillskotten skulle
således anses vara stöd avsedda att täcka EniChems förluster, vilka huvudsakligenuppkommit till följd av att ett antal anläggningar lagts ned, vilket beskrivs närmare
i det omtvistade beslutet. I punkt 6 i det omtvistade beslutet fastslår kommissionen
emellertid att de två första kapitaltillskotten är förenliga med den gemensamma
marknaden enligt artikel 92.3 c i fördraget med hänsyn till omfattningen av dessa
nedläggningar och den därav följande minskningen av produktionskapaciteten.
- 16.
- Under ett möte den 11 november 1994 lämnade kommissionen ut en handling till
de brittiska myndigheterna och sökanden, vilken den i sitt yttrande angav som det
omtvistade beslutet i dess helhet.
- 17.
- Det omtvistade beslutet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning den 26 november 1994 (kommissionens meddelande enligt artikel 93.2 i EG-fördraget riktat till medlemsstaterna och andra berörda parter avseende stöd som
Italien har beslutat bevilja företaget EniChem SpA, EGT C 330, s. 7).
Förfarandet
- 18.
- Sökanden väckte talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli
den 20 januari 1995.
- 19.
- Förstainstansrätten tillät genom beslut av den 13 oktober 1995 (andra avdelningen
i utökad sammansättning) Förenade kungariket och Republiken Italien att
intervenera i målet till stöd för sökandens respektive kommissionens yrkanden.
Genom beslut av den 19 oktober 1995 tilläts ENI och EniChem att intervenera till
stöd för kommissionens yrkanden.
- 20.
- Förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad sammansättning) avslog genom
beslut av den 26 juni 1996 i mål T-11/95, BP Chemicals mot kommissionen
(REG 1996, s. II-599) en begäran från ENI och EniChem om att undantag skulle
beviljas enligt artikel 35.2 i rättegångsreglerna i fråga om översättning till
rättegångsspråket av bilagorna till deras interventionsinlaga.
- 21.
- Förstainstansrätten (andra avdelningen i utökad sammansättning) beslutade på
grundval av referentens rapport att inleda det muntliga förfarandet. Som en åtgärd
för processledning uppmanades kommissionen, Republiken Italien, ENI och
EniChem att skriftligen besvara vissa frågor och att inkomma med vissa handlingar
före förhandlingen. Rätten begärde särskilt att kommissionen skulle inge sina
beräkningar i ärendet beträffande frågan huruvida det tredje kapitaltillskottet skulle
ha varit godtagbart för en privat investerare som verkar på normala
marknadsekonomiska villkor.
- 22.
- Kommissionen, ENI och EniChem besvarade dessa frågor och ingav vissa
handlingar den 30 juni 1997. Kommissionen ingav bland annat en beräkning av
avkastningen av det tredje kapitaltillskottet daterad den 1 juli 1994 (nedan kallad
uppställning QI/1). Republiken Italien ingav sitt yttrande den 30 juli 1997.
- 23.
- Parterna utvecklade sin talan och besvarade rättens frågor vid förhandlingen den
23 september 1997. Efter förhandlingen beslutade rätten dock att inte avsluta det
muntliga förfarandet.
- 24.
- Sökanden begärde i skrivelse av den 26 september 1997 bland annat att få yttra sig
skriftligen över beräkningarna i uppställning QI/1.
- 25.
- Genom skrivelse av den 26 september 1997 underrättade kommissionens ombud
rätten om att uppställning QI/1, vilken var daterad den 1 juli 1994, inte hade utförts
innan det omtvistade beslutet fattades den 27 juli 1994 utan utgjorde en
rekonstruktion av arbetet med att förbereda nämnda beslut.
- 26.
- Genom skrivelse av den 13 oktober 1997 uppmanade rätten kommissionen att ange
om beräkningarna i uppställning QI/1 alltjämt åberopades till stöd för påståendet
i det omtvistade beslutet om att det tredje kapitaltillskottet hade kunnat
genomföras av en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska
villkor. I annat fall uppmanades kommissionen att utifrån skälen för det omtvistade
beslutet och sina skrivelser förtydliga beräkningarna och andra omständigheter som
åberopats till stöd för dess slutsats på denna punkt.
- 27.
- Genom skrivelse av den 16 oktober 1997 underrättade kommissionen rätten om attde handlingar som ingivits som bilaga QI/2 och QI/4 till dess yttrande av den 30
juni 1997 (nedan kallade uppställning QI/2 och QI/4) var kopior av
originalhandlingar som fanns i dess akt då det omtvistade beslutet fattades, men att
handlingen i bilaga QI/3 (nedan kallad uppställning QI/3) efter det omtvistade
beslutet hade återskapats efter det att det omtvistade beslutet fattades, med
utgångspunkt i en då förekommande uppställning i syfte att öka förståelsen.
- 28.
- Kommissionen besvarade genom ett yttrande av den 11 november 1997 rättens
frågor av den 13 oktober 1997 och ingav beräkningar (nedan kallade uppställning A
och uppställning B) som innehöll vissa nya uppgifter i förhållande till beräkningarna
i uppställning QI/1.
- 29.
- Rätten uppmanade genom skrivelse av den 24 november 1994 sökanden och
intervenienterna att skriftligen uttala sig om kommissionens skrivelser och yttranden
av den 30 juni 1997, den 26 september 1997, den 16 oktober 1997 och den
11 november 1997.
- 30.
- Den 19 januari 1998 inkom sökanden, Förenade kungariket, ENI och EniChem
med yttranden med anledning av denna uppmaning.
- 31.
- Parterna utvecklade sin talan och besvarade rättens frågor vid förhandlingen den
17 mars 1998 varefter det muntliga förfarandet avslutades.
Parternas yrkanden
- 32.
- Sökanden har yrkat
- att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras,
- att kommissionen skall förpliktas ersätta rättegångskostnaderna,
- att Republiken Italien, ENI och EniChem skall förpliktas ersätta sökandens
kostnader med anledning av respektive intervention.
- 33.
- Förenade kungariket har yrkat
- att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras.
- 34.
- Kommissionen har yrkat
- att talan skall ogillas,
- att sökanden skall förpliktas ersätta rättegångskostnaderna,
- att Förenade kungariket skall förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.
- 35.
- ENI och EniChem har yrkat
- att talan skall avvisas,
- att talan i andra hand skall ogillas,
- att sökanden skall förpliktas ersätta ENI:s och EniChems
rättegångskostnader.
- 36.
- Republiken Italien har intervenerat till stöd för kommissionens yrkanden.
Upptagande till sakprövning
- 37.
- Kommissionen, Republiken Italien, ENI och EniChem har gjort gällande att talan
skall avvisas, dels för att sökanden inte längre har rätt att väcka talan, dels för att
sökanden inte är direkt och personligen berörd av det omtvistade beslutet i den
mening som avses i artikel 173 fjärde stycket i fördraget.
Tidsfristen för talans väckande
Parternas argument
- 38.
- Kommissionen har gjort gällande att ansökan som ingavs den 20 januari 1995
inkom efter det att tidsfristen i artikel 173 femte stycket i fördraget löpt ut.Tidsfristen för talans väckande började enligt kommissionen löpa den
3 augusti 1994 i och med att sökanden fick kännedom om den omtvistade
rättsakten genom kommissionens pressmeddelande.
- 39.
- Enligt kommissionen framgår det såväl av lydelsen av artikel 173 femte stycket i
fördraget som av domstolens praxis att fristen för talans väckande börjar löpa då
den första av de tre händelser som föreskrivs i bestämmelsen, nämligen
offentliggörandet av den omtvistade rättsakten, den tidpunkt då sökanden antingen
delgavs rättsakten eller fick kännedom om den, inträffar (se bland annat
domstolens dom av den 5 mars 1986 i mål 59/84, Tezi Textiel mot kommissionen,
REG 1986, s. 887, punkt 9-12, och av den 23 maj 1989 i mål 378/87, Top Hit
Holzvertrieb mot kommissionen, REG 1989, s. 1359, punkt 12-15).
- 40.
- I förevarande fall skulle kommissionens pressmeddelande ha givit sökanden
fullständig kännedom om innehållet i och skälen för rättsakten i fråga så att denne
fullt ut skulle kunna utnyttja sin rätt att väcka talan. Även om det antas att
sökanden den 2 augusti 1994 inte hade fått tillräcklig kännedom om innehållet i och
skälen för den omtvistade rättsakten i den mening som avses i artikel 173
femte stycket i fördraget, skulle fristen för talans väckande ha kunnat börja löpa
från delgivningen av rättsakten, nämligen den 11 november 1994, endast om
sökanden inom en rimlig tidsfrist hade begärt att kommissionen skulle lämna ut
rättsakten i dess helhet. I förevarande fall är detta villkor emellertid inte uppfyllt.
- 41.
- Avslutningsvis har kommissionen bestritt sökandens påstående att det omtvistade
beslutet tillställdes sökanden vid mötet den 11 november 1994 på villkor att
sökanden absolut inte fick använda sig av det före offentliggörandet i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning. Kommissionen har dock medgivit att mötet var
konfidentiellt och att dess tjänstemän hemlighöll handlingen till dess att det
offentliggjordes, eftersom de felaktigt trodde att de var skyldiga att förhindra att
handlingen spreds före denna tidpunkt.
- 42.
- Republiken Italien, ENI och EniChem har anslutit sig till kommissionens
ståndpunkt.
- 43.
- ENI och EniChem har framhållit att i enlighet med artikel 191.3 i fördraget var det
inte nödvändigt att offentliggöra det omtvistade beslutet för att detta skulle bli
gällande. Som generaladvokaterna Reischl och Mancini uttalade i sina förslag till
avgörande i mål 76/79, Könecke mot kommissionen (REG 1980, s. 665) respektive
i de förenade målen 358/85 och 51/86, Frankrike mot parlamentet (REG 1988,
s. 4821), har en sökande under dessa omständigheter inte rätt att invänta
offentliggörande av den omtvistade rättsakten före talans väckande. Detta gäller i
än högre grad det tredje kapitaltillskottet, eftersom kommissionens beslut att det
inte förekommit något statligt stöd enligt artikel 93.3 i fördraget aldrig offentliggörs.
- 44.
- Sökanden har med stöd av Förenade kungariket gjort gällande att fristen för talans
väckande i artikel 173 femte stycket i fördraget började löpa då det omtvistadebeslutet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, nämligen den
26 november 1994. Kriteriet för kännedom om den omtvistade rättsakten är enligt
sökanden subsidiärt, och är endast tillämpligt om varken offentliggörande eller
delgivning skett av nämnda rättsakt (se domen i det ovannämnda målet Könecke
mot kommissionen, punkterna 6 och 7, och domstolens dom av den 6 juli 1988 i
mål 236/86, Dillinger Hüttenwerke mot kommissionen, REG 1988, s. 3761,
punkt 14).
- 45.
- Varken kommissionens pressmeddelande eller utlämnandet av en konfidentiell
kopia av det omtvistade beslutet vid mötet den 11 november 1994 skulle utgöra
delgivning. För övrigt skulle det omtvistade beslutet vid mötet den
11 november 1994 ha utgivits till sökanden på villkor att denne absolut inte fick
använda sig av det före offentliggörandet, varför denna frist inte kunde börja löpa
vid tidpunkten för detta möte. Under alla omständigheter anser sökanden inte att
den fick tillräcklig kännedom om den ifrågavarande rättsakten genom
kommissionens pressmeddelande. Sökanden anser sig för övrigt ha handlat med
erforderlig skyndsamhet för att erhålla en kopia av det omtvistade beslutet.
Förstainstansrättens bedömning
- 46.
- Enligt artikel 173 femte stycket i fördraget skall talan enligt denna artikel väckas
inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs sökanden
eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt
efter omständigheterna.
- 47.
- Det följer av själva ordalydelsen i denna bestämmelse att tidpunkten då sökanden
fick kännedom om rättsakten som kriterium för när fristen för talans väckande skall
börja löpa är subsidiär i förhållande till offentliggörandet eller delgivningen av
rättsakten (domstolens dom av den 10 mars 1998 i mål C-122/95, Tyskland mot
kommissionen, REG 1998, s. I-973, punkt 35, se också i fråga om statligt stöd
generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande i mål 730/79, Philip Morris mot
kommissionen, REG 1980, s. 2671, 2693 och 2699).
- 48.
- I förevarande fall offentliggjordes det omtvistade beslutet den 26 november 1994.
För det fall rättsakten det inte dessförinnan hade delgivits sökanden, skall denna
talan, som väcktes den 20 januari 1995, anses ha väckts inom den tidsfrist som
föreskrivs i artikel 173 femte stycket i fördraget.
- 49.
- Denna slutsats vinner i detta fall stöd av att det är fast praxis att kommissionens
beslut som avslutar ett formellt undersökningsförfarande i fråga om stöd enligt
artikel 93.2 i fördraget offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
(se bland annat kommissionens skrivelse till medlemsstaterna av den 27 juni 1989
som kommissionen offentliggjort i skriften Europeiska gemenskapernas
konkurrensrätt, volym IIA, Bestämmelser tillämpliga på statligt stöd, 1995, s. 107,
samt Den tjugonde rapporten om konkurrenspolitiken, 1990, punkt 170).
- 50.
- I förevarande fall avslutar det omtvistade beslutet inte bara det öppna
undersökningsförfarandet i enlighet med artikel 93.2 i fördraget vad beträffar de
två första kapitaltillskotten, utan också den preliminära granskningen enligt
artikel 93.3 i fördraget vad beträffar det tredje kapitaltillskottet. Kommissionen har
emellertid inte bestritt att den i förevarande fall hela tiden haft för avsikt att
offentliggöra det omtvistade beslutet avseende alla tre kapitaltillskotten i dess
helhet. Kommissionen har vidare inte bestritt att den underrättat Förenade
kungariket om att det omtvistade beslutet skulle komma att offentliggöras, vilket
för övrigt framgår av det faxmeddelande som kommissionen sände till Förenade
kungarikets ständiga representation den 29 september 1994 vari den bekräftade att
det omtvistade beslutet skulle offentliggöras inom de närmaste veckorna.
- 51.
- Under dessa omständigheter kunde sökanden rätteligen förvänta sig att det
omtvistade beslutet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
- 52.
- Däremot skulle talan anses ha ingivits inom tidsfristen för det fall det skulle anses
utgöra en delgivning i den mening som avses i artikel 173 femte stycket i fördraget
att kommissionen vid mötet den 11 november 1994 till sökanden lämnade ut den
handling som den angav som det omtvistade beslutet i dess helhet, och talan skall
anses ha väckts i rätt tid. Under dessa omständigheter skulle tidsfristen för talans
väckande inte ha löpt ut förrän måndagen den 23 januari 1995, med hänsyn till den
frist om två månader som föreskrivs i artikel 173 femte stycket, med en tilläggsfrist
om tio dagar på grund av avstånd som föreskrivs för Förenade kungariket i enlighet
med artiklarna 102.2 och 101.2 första stycket i rättegångsreglerna, varav den senare
är tillämplig då fristen löper ut en lördag, söndag eller helgdag.
- 53.
- Invändningen att talan inte väckts i rätt tid skall således ogillas.
Huruvida sökanden är direkt och personligen berörd av det omtvistade beslutet
Parternas argument
- 54.
- Kommissionen har med stöd av Republiken Italien, ENI och EniChem gjort
gällande att talan inte kan upptas till sakprövning i den del den avser de två första
kapitaltillskotten, eftersom sökanden i detta hänseende inte är personligen berörd
av det omtvistade beslutet i den mening som avses i artikel 173 fjärde stycket i
fördraget.
- 55.
- Sökanden skulle inte uppfylla något av de tre kumulativa villkor som i detta
hänseende anges i rättspraxis; sökanden har inte deltagit i det administrativa
förfarandet som klagande eller berörd tredje part som inger yttrande med
anledning av ett meddelande om att ett förfarande enligt artikel 93.2 i fördraget
inletts, förfarandets förlopp har inte i stor utsträckning berörts av företagets
yttranden och avslutningsvis har dess ställning på marknaden inte väsentligt
påverkats av stödet i fråga (domstolens dom av den 20 mars 1985 i mål 264/82,
Timex mot rådet och kommissionen, REG 1985, s. 849, svensk specialutgåva,volym 8, och av den 28 januari 1986 i mål 169/84, Cofaz m.fl. mot kommissionen,
REG 1986, s. 391, punkt 25, svensk specialutgåva, volym 8, samt förslag till
avgörande av generaladvokaten VerLoren Van Themaat i samma dom, REG 1986,
s. 405).
- 56.
- Kommissionen har däremot inte bestritt att talan kan prövas i den del den avser
dess bedömning av det tredje kapitaltillskottet med hänsyn till domstolens dom av
den 19 maj 1993 i mål C-198/91, Cook mot kommissionen (REG 1993, s. I-2487;
svensk specialutgåva, volym 14) och av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot
kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14).
- 57.
- ENI och EniChem skiljer sig från kommissionen på denna punkt och har gjort
gällande att talan inte heller kan prövas i den del den avser bedömningen av det
tredje kapitaltillskottet. Domen i det ovannämnda målet Cook mot kommissionen
skulle inte kunna tillämpas på ett beslut om att något stöd inte föreligger, vilket
fattats med stöd av artikel 93.3 i fördraget. En ogiltigförklaring av ett sådant beslut
skulle till skillnad från en ogiltigförklaring av ett beslut om att ett stöd är förenligt
med den gemensamma marknaden inte automatiskt medföra att ett formellt
undersökningsförfarande enligt artikel 93.2 i fördraget inleddes. Kommissionen
skulle snarare göra en andra undersökning enligt artikel 93.3 i fördraget för att
kontrollera om det tredje kapitaltillskottet, som nu i vissa avseenden antas vara ett
stöd, ändå inte är förenligt med den gemensamma marknaden. Det föreskrivs inte
att berörda tredje parter, som sökanden, skall delta i detta steg i förfarandet.
Sökanden skulle således inte vara direkt berörd av det omtvistade beslutet annat
än om kommissionen inom sitt utrymme för skönsmässig bedömning senare
beslutar att inleda ett undersökningsförfarande enligt artikel 93.2 i fördraget.
Sökanden skulle inte ha möjlighet att inkomma med yttrande över det tredje
kapitaltillskottet.
- 58.
- ENI och EniChem har också gjort gällande att talan inte kan prövas i den del den
avser det tredje kapitaltillskottet på grund av att den inte avser ett beslut enligt
artiklarna 92.1 och 93.3 i fördraget. Eftersom det omtvistade beslutet har fattats
enbart med stöd av artiklarna 92.3 och 93.2 i fördraget och kommissionen inte alls
har låtit sin undersökning omfatta det tredje kapitaltillskottet, skulle talan inte
kunna upptas till sakprövning, eftersom sökanden inte har yrkat att det särskilda
beslutet om det tredje kapitaltillskottet skulle ogiltigförklaras.
- 59.
- Republiken Italien har hävdat att talan inte kan upptas till sakprövning i den del
den avser det tredje kapitaltillskottet, eftersom sökanden inte har visat att ENI,
som är ett offentligt företag, har handlat i egenskap av offentlig myndighet och som
sådan handlat i det allmännas eller i ett socialt intresse snarare än i egennyttiga
eller kommersiella syften.
- 60.
- Sökanden har med stöd av Förenade kungariket gjort gällande att den är direkt och
personligen berörd av det omtvistade beslutet i dess helhet.
- 61.
- Sökanden anser att den, eftersom den är en konkurrent till EniChem som, då det
inte inletts något förfarande enligt artikel 93.2 i fördraget avseende det tredje
kapitaltillskottet, inte har haft tillfälle att inkomma med yttrande, har rätt att väcka
talan i fråga om bedömningen av det tredje kapitaltillskottet (domstolens dom av
den 14 november 1984 i mål 323/82, Intermills mot kommissionen, REG 1984,
s. 3809, svensk specialutgåva, volym 7, domen i det ovannämnda målet Cook mot
kommissionen, punkt 23-25, och domstolens dom av den 24 mars 1993 i mål
C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. I-1125, svensk
specialutgåva, volym 14). Tvärtemot vad ENI och EniChem anfört skulle domen
i det ovannämnda målet Cook mot kommissionen vara tillämplig då ett beslut
fattats om att inte inleda ett förfarande enligt artikel 92.3 i fördraget på grund av
att åtgärden i fråga inte utgör statligt stöd.
- 62.
- Talan kan, enligt domen i det ovannämnda målet Cook mot kommissionen, även
upptas till sakprövning beträffande de två första kapitaltillskotten, vilka är
oupplösligt förbundna med det tredje. Genom att inte inleda förfarandet genom ett
nytt meddelande enligt artikel 93.2 i fördraget skulle kommissionen ha berövat
berörda parter möjligheten att yttra sig om hela omstruktureringen av EniChem
med därav följande finansiering. Det grundläggande resonemanget i domen i målet
Cook mot kommissionen skulle vara tillämpligt på en sådan situation, eftersom de
processuella garantierna i artikel 93.2 inte skulle kunna upprätthållas om det inte
var tillåtet för berörda parter att väcka talan mot kommissionens beslut vid
förstainstansrätten.
- 63.
- Sökanden har i andra hand - för det fall rätten skulle anse att frågan huruvida
talan kan upptas till sakprövning i den del den avser de två första kapitaltillskotten
skall bedömas separat - gjort gällande att ett företag kan vara personligen berört
genom den blotta inverkan som stödet har på dess ställning på marknaden (se
förstainstansrättens dom av den 27 april 1995 i mål T-435/93, ASPEC m.fl. mot
kommissionen, REG 1995, s. II-1281, punkt 64, och av den 27 april 1995 i mål
T-442/93, ACC m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-1329, punkt 49).
- 64.
- Enligt sökanden råder det en avsevärd konkurrens på den europeiska marknaden
mellan sökanden och EniChem, särskilt på marknaderna för etylen och polyetylen
men också avseende andra produkter. EniChem är den största producenten av
etylen i Europa med 11 procent av den sammanlagda kapaciteten, jämfört med 7
procent för sökanden. Därtill skulle kommissionen i sitt meddelande av den
2 juni 1994 ha uppgivit att EniChem var marknadsledande på den västeuropeiska
marknaden för olefiner, till vilka polyetylen hör.
- 65.
- År 1993 gjorde sökanden, på samtliga sina produkter som säljs i Europa, en total
driftsförlust om 95 miljoner UKL, huvudsakligen på försäljningen av etylen och
polyetylen. Samma år bokförde sökandens moderbolag en kostnad om 200 miljoner
UKL för att täcka en grundläggande omstrukturering av sina europeiska
petrokemiska verksamheter och bland annat den slutliga nedläggningen av
anläggningarna för krackning av etylen i Baglan Bay. Nedläggningen av dennaanläggning, med en kapacitet om 360Kt/a, sammanföll med att en mer lönsam
anläggning med en kapacitet om 330 Kt/a togs i bruk i Grangemouth, vilket hade
aviserats år 1988.
- 66.
- Sökanden anser således att dess ställning på marknaden allvarligt har påverkats av
de två första kapitaltillskotten till EniChem.
- 67.
- Sökanden har anfört att den aktivt har deltagit i det administrativa förfarandet och
därvid haft en roll liknande klagandens i den mening som avses i domen i det
ovannämnda målet Cofaz. Den 24 maj 1994 ingav sökanden till den arbetsgrupp
som består av företrädare för DTI och industrin en studie av stöd till EniChem. Vid
arbetsgruppens möte den 13 juni 1994 kompletterade sökanden studien med nya
sifferuppgifter och argument och tillskrev därefter ministeriet för att meddela
ytterligare uppgifter. Sökanden deltog i arbetsgruppens diskussioner om
huvuddragen i Förenade kungarikets yttrande, genom att tillhandahålla större delen
av de faktiska omständigheterna, samt gav synpunkter på det förslag till yttrande
som tillhandahölls av DTI.
- 68.
- Sökanden tvekade att inge ett yttrande i eget namn av rädsla att skada sina
handelsförbindelser med EniChem i de gemensamma företagen, de pågående
förhandlingarna avseende licensavtal om teknologi samt samarbetet i de
branschorganisationer som de båda företagen var anslutna till. Även om en
medlemsstat inte handlar för ett företags räkning på samma sätt som en
branschorganisation, ville de brittiska myndigheterna gå till väga på ett sådant sätt
att samtliga sökandens intressen beaktades av kommissionen. Det vore onödigt
formalistiskt att kräva att sökanden skulle inge samma yttrande i eget namn.
Förstainstansrättens bedömning
- Huruvida talan kan upptas till sakprövning i den del den avser de två första
kapitaltillskotten
- 69.
- Enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget kan en fysisk eller juridisk person endast
väcka talan mot ett beslut som är riktat till en annan person om beslutet berör
honom direkt och personligen. Eftersom det omtvistade beslutet är riktat till
Republiken Italien, skall det kontrolleras om sökanden uppfyller villkoren vad
beträffar de två första kapitaltillskotten.
- 70.
- I målet är ostridigt att sökanden är direkt och personligen berörd av det omtvistade
beslutet, eftersom det förklarar redan beviljat stöd av ett visst slag som förenligt
med den gemensamma marknaden (se senast förstainstansrättens dom av den
5 november 1997 i mål T-149/95, Ducros mot kommissionen, REG 1997, s. II-2031,
punkt 32).
- 71.
- Vad avser frågan om sökanden är personligen berörd gäller vidare enligt fast
rättspraxis att fysiska och juridiska personer skall anses personligen berörda om ett
beslut angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller
på grund av en faktisk situation som särskiljer dem i förhållande till alla andra
personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller
för en person som ett beslut är riktat till (domstolens dom av den
15 september 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen, REG 1963, s. 197
och 223, svensk specialutgåva, volym 1, och domen i det ovannämnda målet
Ducros, punkt 33).
- 72.
- Inom området för statligt stöd följer det även av rättspraxis att ett beslut som
avslutar ett förfarande som inletts med stöd av artikel 93.2 i fördraget personligen
berör de företag som har inkommit med klagomålet som har givit upphov till
förfarandet och som har yttrat sig och haft betydande inverkan på förfarandets
förlopp, under förutsättning att företagens ställning på marknaden har påverkats
på ett avgörande sätt av den stödåtgärd som är föremål för det ifrågasatta beslutet
(domen i det ovannämnda målet Cofaz mot kommissionen, punkterna 24 och 25).
Härav följer emellertid inte att det är uteslutet att ett företag på ett annat sätt visar
att det är personligen berört med hänvisning till speciella omständigheter som
särskiljer det på ett sätt som gör att det kan jämställas med den person till vilken
ett beslut är riktat (domarna i de ovannämnda målen ASPEC m.fl. mot
kommissionen, punkt 64, och Ducros mot kommissionen, punkt 34).
- 73.
- I förevarande fall har sökanden inte ingivit något klagomål till kommissionen. Inte
heller kontaktade sökanden, efter det att meddelandet av den 2 juni 1994
offentliggjorts, i eget namn kommissionen för att inge ett yttrande i egenskap av
berörd part i artikel 93.2 i fördraget. För övrigt är endast den omständigheten att
sökanden var att betrakta som berörd part i den mening som avses i denna
bestämmelse inte i sig tillräcklig för att sökanden skall kunna jämställas med den
som beslutet är riktat till.
- 74.
- Rätten anser att den omständigheten att sökanden, i egenskap av medlem i en
arbetsgrupp som består av företrädare för DTI och industrin, har deltagit i
förberedelserna av det yttrande som Förenade kungariket ingivit till kommissionen
den 1 juli 1994 inte heller innebär att sökanden försätts i en särställning i den
mening som avses i ovannämnda rättspraxis. Förenade kungariket har ingivit ett
yttrande i eget namn och i sin egenskap av medlemsstat. Dessutom innehåller
yttrandet endast den brittiska regeringens inställning till de föreslagna stöden mot
bakgrund av det allmänna läget för den europeiska petrokemiska industrin vid den
tidpunkten, utan att på något sätt beröra sökandens särskilda situation.
- 75.
- Därtill kan enbart det faktum att sökanden deltog i en arbetsgrupp som inrättades
av de brittiska myndigheterna inte jämställas med att en berörd part i den mening
som avses i artikel 93.2 i fördraget utnyttjar sin rätt att inge yttrande i samband
med det där föreskrivna förfarandet. I det sammanhanget är det av
rättssäkerhetsskäl och av hänsyn till god förvaltningssed påkallat att kommissioneni möjligaste mån skaffar sig kunskap om den särskilda situationen för var och en
av de näringsidkare som anser sig missgynnas av de föreslagna stöden. I
förevarande fall kände kommissionen under det administrativa förfarandet inte till
vare sig sökandens särskilda invändningar eller den roll sökanden eventuellt spelat
i samband med förberedelserna av Förenade kungarikets yttrande.
- 76.
- Vad beträffar frågan huruvida sökanden på annat sätt, genom att hänvisa till
särskilda omständigheter som försätter sökanden i en särställning på samma sätt
som den till vilken ett beslut är riktat, har kunnat visa att den är personligen berörd
skall det erinras om att det inte är tillräckligt att en rättsakt kan få inflytande på
de befintliga konkurrensförhållandena på den ifrågavarande marknaden för att alla
näringsidkare som befinner sig i någon sorts konkurrensförhållande till den somrättsakten är riktad till skall anses vara direkt och personligen berörda av den
nämnda rättsakten (domstolens dom av den 10 december 1969, Eridania m.fl. mot
kommissionen, 10/68 och 18/68, REG 1969, s. 459, punkt 7, och förstainstansrättens
dom av den 22 oktober 1996 i mål T-266/94, Skibsvæerftsforeningen m.fl. mot
kommissionen, REG 1996, s. II-1399, punkt 47).
- 77.
- Rätten anser att det i ett fall som det förevarande, där sökanden inte har utnyttjat
sin rätt att inkomma med yttrande enligt artikel 93.2 i fördraget, ankommer på
sökanden att visa att det föreligger en särskild konkurrenssituation som med
avseende på det statliga stödet särskiljer sökanden från alla andra näringsidkare
(domarna i de ovannämnda målen ASPEC m.fl. mot kommissionen, punkt 70, och
Skibsvæerftsforeningen m.fl. mot kommissionen, punkt 47).
- 78.
- Förutom att sökanden konkurrerar med EniChem på marknaderna för etylen och
polyetylen, har sökanden åberopat det faktum att EniChems produktionskapacitet
avseende etylen utgör 11 procent av dess totala produktionskapacitet i Europa,
jämfört med 7 procent som den själv innehar. Sökanden har också åberopat
kommissionens uttalande i meddelandet av den 2 juni 1994 enligt vilket EniChem
är marknadsledande på den västeuropeiska marknaden för olefiner. Avslutningsvis
har sökanden åberopat sin förlust för år 1993, som bland annat hade samband med
försäljningen av etylen och polyetylen samt omstruktureringen, vilken inbegrep den
nedläggning av anläggningarna för krackning av etylen i Baglan Bay som sökanden
företagit.
- 79.
- Förstainstansrätten anser att dessa omständigheter i förevarande fall inte utgör
tillräckligt precisa omständigheter för att sökanden skall försättas i en sådan
särställning som kan jämföras med den som gäller för den till vilken det omtvistade
beslutet är riktat.
- 80.
- Det framgår av handlingarna i målet att det vid tidpunkten för omständigheterna
i målet fanns ett tjugotal näringsidkare inom etylensektorn. EniChem och sökanden
innehade tillsammans omkring 50 produktionsanläggningar (se exempelvis
uppställningen på sidan 14 i Petrochemical Market Outlook från maj 1994, somsökanden ingivit till rättens kansli, och 1994 Olefins report product review som
EniChem ingivit som bilaga 4 till sin interventionsansökan). Även om EniChem vid
den tidpunkten hade den största produktionskapaciteten i Europa, framgår det av
uppställningen på sidan 16 i ansökan att det fanns fem andra producenter med
större kapacitet än sökanden, som endast intar en sjundeplats. Vad beträffar
sökandens förlust för år 1993 framgår det av handlingarna i målet att det vid den
tidpunkten härskade en recession inom den petrokemiska industrin, vilken
föranledde förluster och reducerade vinster för merparten av de berörda
näringsidkarna. Likaså förefaller nedläggningen av sökandens anläggning för
krackning av etylen i Baglan Bay sakna samband med de två första
kapitaltillskotten, men snarare hänga samman med sökandens eget beslut, vilket
meddelades år 1988, att bygga en mer lönsam anläggning i Grangemouth.
- 81.
- Sökandens situation skiljer sig sålunda tydligt från den som de tre sökandena i det
ovannämnda målet ASPEC m.fl. mot kommissionen, befann sig i, eftersom dessa
innehade nästan samtliga marknadsandelar på berörda marknader (se
punkt 65-71). Medan stödet i fråga i det målet särskilt var avsett att öka
stödmottagarens produktion på marknader där överskott redan rådde, beviljades
i förevarande fall de två första kapitaltillskotten i samband med nedläggning av
produktionsanläggningar inom olika sektorer såsom anges i punkt 5 i det
omtvistade beslutet.
- 82.
- Avslutningsvis kan sökandens argument att talan skall upptas till sakprövning med
stöd av en analogi med den lösning som valdes i domen i det ovannämnda målet
Cook mot kommissionen, eftersom den omständigheten att det i meddelandet av
den 2 juni 1994 inte nämns något om det tredje kapitaltillskottet lett till att
sökanden inte kunnat uttala sig om omstruktureringen av EniChem i dess helhet,
inte godtas. I den domen ansåg domstolen att om ett förfarande enligt artikel 93.2
i fördraget inte inleds hade detta till följd att de som anses som berörda parter
enligt denna bestämmelse berövas de processuella garantier de hade rätt att göra
gällande. I förevarande fall har kommissionen emellertid inlett förfarandet enligt
artikel 93.2 beträffande de två första kapitaltillskotten. Även om det antas finnas
ett samband mellan de tre kapitaltillskotten i samband med omstruktureringen av
EniChem och meddelandet av den 2 juni 1994 skulle vara ofullständigt, har enbart
den omständigheten att det tredje kapitaltillskottet inte omnämns i meddelandet
inte berövat sökanden möjligheten att yttra sig över de två första kapitaltillskotten
i samband med det förfarande som kommissionen inlett.
- 83.
- Talan skall följaktligen avvisas i den del den avser de två första kapitaltillskotten.
- Huruvida talan kan upptas till sakprövning i den del den avser det tredje
kapitaltillskottet
- 84.
- I detta mål har svaranden, som stödjer sig på domarna i de ovannämnda målen
Cook mot kommissionen och Matra mot kommissionen, inte bestritt att talan kan
upptas till sakprövning i den del den avser det tredje kapitaltillskottet.
- 85.
- Enligt artikel 37 fjärde stycket i EG-stadgan för domstolen, som är tillämplig på
förfarandet vid förstainstansrätten med stöd av artikel 46 första stycket i samma
stadga, får yrkandena i interventionsinlagan endast syfta till att biträda en av
parternas yrkanden. Dessutom måste enligt lydelsen av artikel 116.3 i
förstainstansrättens rättegångsregler intervenienten godta målet sådant det
föreligger vid tidpunkten för hans intervention.
- 86.
- Av det ovan anförda följer att intervenienten inte har rätt att göra en invändning
om rättegångshinder i den del talan rör det tredje kapitaltillskottet och att
förstainstansrätten följaktligen inte är skyldig att pröva de grunder som åberopats
till stöd för invändningen om rättegångshinder (domstolens dom av den
27 november 1997 i mål T-290/94, Kaysersberg mot kommissionen, REG 1997,
s. II-2137, punkt 76).
- 87.
- Emellertid bör rätten ex officio pröva om talan kan upptas till sakprövning i
enlighet med artikel 113 i rättegångsreglerna (se domen i det ovannämnda målet
CIRFS m.fl. mot kommissionen, punkt 23, och förstainstansrättens dom av den
12 december 1996 i mål T-19/92, Leclerc mot kommissionen, REG 1996, s. II-1851,
punkt 51).
- 88.
- Kommissionen har i det omtvistade beslutet fastslagit att det tredje kapitaltillskottet
hade kunnat göras av en privat investerare som verkar på normala
marknadsekonomiska villkor och att kapitaltillskottet inte var att anse som statligt
stöd. Genom att fastslå detta efter den inledande granskningen enligt artikel 93.3
i fördraget av det tredje kapitaltillskottet har kommissionen underförstått beslutat
att inte inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i fördraget (se domstolens dom av den
2 april 1988 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink's France,
REG 1998, s. I-1719, punkt 47).
- 89.
- I ett sådant läge kan de personer som åtnjuter de processrättsliga garantier som
föreskrivs i bestämmelsen endast göra dessa gällande om de har möjlighet att med
stöd av artikel 173 fjärde stycket i fördraget väcka talan mot det omtvistade
beslutet vid gemenskapsdomstolarna (domarna i de ovannämnda målen Cook mot
kommissionen, punkt 23, och Matra mot kommissionen, punkt 17). Denna princip
är tillämplig såväl då beslutet fattas på grund av att kommissionen anser stödet
vara oförenligt med den gemensamma marknaden som då beslutet fattas på grund
av att kommissionen anser att det alls inte föreligger något stöd (domen i det
ovannämnda målet kommissionen mot Sytraval och Brink's France, punkt 47). Av
detta följer att sökanden, i egenskap av berörd part enligt artikel 93.2 i fördraget,
är personligen berörd av det omtvistade beslutet i den del det avser det tredje
kapitaltillskottet.
- 90.
- I detta hänseende är sökanden även direkt berörd av det omtvistade beslutet,
eftersom det tredje kapitaltillskottet har genomförts före talans väckande (domen
i det ovannämnda målet Ducros mot kommissionen, punkt 32).
- 91.
- Vad beträffar ENI:s och EniChems argument att talan skall avvisas, eftersom
sökanden inte i sitt yttrande har yrkat ogiltigförklaring av ett särskilt beslut om
det tredje kapitaltillskottet, vilket fattats med stöd av artiklarna 92.1 och 93.3 i
fördraget, medan det omtvistade beslutet fattats med stöd av artiklarna 92.3 c
och 93.2 i fördraget, är det tillräckligt att fastslå att sökandens yrkanden avser
ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet i dess helhet, inbegripet kommissionens
uttalanden om att det tredje kapitaltillskottet inte utgör ett statligt stöd.
- 92.
- Republiken Italiens argument att sökanden för att talan skall kunna upptas till
sakprövning i den del den avser det tredje kapitaltillskottet måste visa att ENI har
handlat i egenskap av offentlig myndighet snarare än på grundval av sina
kommersiella intressen skall inte godkännas. Detta argument berör inte frågan
huruvida talan kan prövas i sak.
- 93.
- Talan skall följaktligen upptas till sakprövning i den del den avser det tredje
kapitaltillskottet.
I - Prövning i sak
I - Sammanfattning av parternas argument
- 94.
- Vad beträffar det tredje kapitaltillskottet har sökanden gjort gällande (a) att
kommissionen har överträtt artikel 92.1 i fördraget genom att feltolka sambandet
mellan de tre kapitaltillskotten, vilket föranlett att det tredje kapitaltillskottet inte
kunde bedömas självständigt i förhållande till de två första, (b) att kommissionen
under alla omständigheter har överträtt artikel 92.1 i fördraget, eftersom en privat
investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor inte hade
genomfört det tredje kapitaltillskottet, och (c) att det härav följer att kommissionen
har åsidosatt sökandens, såväl som varje berörd parts, intressen genom att inte
inleda förfarandet i artikel 93.2 i fördraget beträffande det tredje kapitaltillskottet.
Argument som framförts under det skriftliga förfarandet
- 95.
- Vad inledningsvis beträffar sambandet mellan de två första kapitaltillskotten och
det tredje har sökanden gjort gällande att det tredje kapitaltillskottet skall anses
utgöra en del av ett enda förfarande för omstrukturering av EniChem, i samband
med vilket de två första kapitaltillskotten är oupplösligt förbundna med det tredje.
Under dessa omständigheter för kommissionen ett konstlat resonemang när den
hävdar att de två första kapitaltillskotten, men inte det tredje, skall anses utgöra
stöd. I själva verket är det fråga om ett enda statligt stödbelopp om sammanlagt
4 794 miljarder LIT.
- 96.
- Sökanden har stött sig bland annat på den omständigheten att kommissionen inte
kunde godkänna de två första kapitaltillskotten enligt artikel 92.3 c i fördraget utan
att det upprättades en omstruktureringsplan som gjorde det möjligt för företaget
att återvinna sin långsiktiga livskraft inom en skälig tid (se punkt 3.2.2.A igemenskapens riktlinjer för statligt stöd för räddningsaktioner för och
omstrukturering av krisdrabbade företag, vilka antogs den 27 juli 1994, EGT C 368,
23 december 1994, s. 12, nedan kallade riktlinjer, och domstolens dom av den
14 september 1994 i de förenade målen C-278/92-C-280/92, Spanien mot
kommissionen, Hytasa, REG 1994, s. I-4103, punkt 67). I förevarande fall förelåg
det enbart en omstruktureringsplan, nämligen den som tillställts kommissionen som
svar på ett föreläggande av den 16 mars 1994, och som huvudsakligen rörde det
tredje kapitaltillskottet. Sambandet mellan de två första kapitaltillskotten och det
tredje framgår även av den italienska regeringens skrivelse till kommissionen av den
6 juni 1994.
- 97.
- Även om det vidare antas att det tredje kapitaltillskottet kan bedömas för sig, har
sökanden gjort gällande att kommissionen i sin bedömning av detta inte på ett
korrekt sätt har tillämpat kriteriet med en privat investerare som verkar på
normala marknadsekonomiska villkor (domstolens dom av den 21 mars 1991 i mål
C-303/88, Italien mot kommissionen, ENI-Lanerossi, svensk specialutgåva,
volym 11, och av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen,
Alfa Romeo, REG 1991, s. I-1603, samt domen i de ovannämnda målen Hytasa).
- 98.
- Enligt sökanden hade inte någon privat investerare som verkar på normala
marknadsekonomiska villkor tillfört EniChem ett kapital om 3 000 miljarder LIT
för dess omstrukturering. En privat investerare hade särskilt inte finansierat
EniChems omstruktureringsplan utan att förbinda finansieringen med avyttring avbestämda objekt inom bestämda tidsfrister. En privat investerare hade inte
genomfört ett tredje kapitaltillskott utan att ta med alternativet likvidation av
EniChem i beräkningen och hade aldrig godtagit att göra en investering vars
aktuella värde på den framtida självfinansieringskapaciteten knappt översteg
investeringsbeloppet, såsom framgår av det omtvistade beslutet. Slutligen hade en
privat investerare inte fattat sitt beslut på grundval av den minst pessimistiska
finansiella beräkningen, vilket är det tillvägagångssätt som använts i förevarande fall
enligt kommissionens svaromål.
- 99.
- Sökanden har vidare anfört att kommissionen, genom att inte inleda förfarandet i
artikel 93.2 i fördraget i fråga om det tredje kapitaltillskottet, har begått ett
handläggningsfel som har berövat sökanden dess rättigheter enligt denna
bestämmelse (se domen i det ovannämnda målet Cook mot kommissionen,
punkt 23). Kommissionen borde antingen ha utsträckt det redan inledda
förfarandet till att omfatta det tredje kapitaltillskottet eller ha inlett ett nytt
förfarande för att skaffa sig fullständig kunskap om samtliga uppgifter i ärendet
innan den fattade sitt beslut (se domstolens dom av den 20 mars 1984 i mål 84/82,
Tyskland mot kommissionen, REG 1984, s. 1451, punkt 13, svensk specialutgåva,
volym 7, och domen i det ovannämnda målet Cook, punkt 29).
- 100.
- Förenade kungariket har tillagt att kommissionen borde ha följt de italienska
myndigheternas uppfattning att det fanns ett nödvändigt och oupplösligt sambandmellan de tre kapitaltillskotten. Därtill var de italienska myndigheterna skyldiga att
framställa de tre kapitaltillskotten som en enhet, eftersom det nödvändiga rättsliga
villkoret för beviljandet av ett stöd till omstrukturering är att stödet gör det möjligt
för stödmottagaren att fortsätta med livskraftig verksamhet, som kommissionen
själv har framhållit i punkt 3.2.2.A i riktlinjerna.
- 101.
- Kommissionen har inledningsvis framhållit att den rättsliga kontrollen av
kommissionens beslut då den utövar sin förebyggande kontroll i fråga om statligt
stöd är av begränsad omfattning, samt att kommissionen med nödvändighet har ett
stort utrymme för skönsmässig bedömning då den gör ekonomiska och sociala
bedömningar med hänsyn till gemenskapen som helhet (se bland annat domarna
i de ovannämnda målen Philip Morris mot kommissionen, punkt 24, Matra mot
kommissionen, punkt 24, och Hytasa, punkt 51).
- 102.
- Kommissionen anser att det inte föreligger något sådant samband mellan de två
första kapitaltillskotten och det tredje att de tre borde ha behandlats tillsammans.
Bedömningen av de två första kapitaltillskotten var helt isolerad från bedömningen
av det tredje, eftersom syftet med dessa huvudsakligen var att täcka de förluster
som uppstod med anledning av gjorda nedläggningar och deras verkan inte på
något sätt var beroende härav.
- 103.
- Kommissionen har särskilt påpekat att kriteriet med en privat investerare som
verkar på normala marknadsekonomiska villkor borde ha tillämpats på de två
första kapitaltillskotten med hänsyn till de omständigheter som förelåg vid den
tidpunkt då de genomfördes (år 1992 och år 1993), medan det tredje
kapitaltillskottet skulle bedömas med hänsyn till läget vid tidpunkten för det
omtvistade beslutet (år 1994). Kommissionen har gjort gällande att de två första
kapitaltillskotten inte fordrade någon avkastning, eftersom de var avsedda att täcka
tidigare förluster, inbegripet förluster som uppkommit med anledning av vissa
omstruktureringsåtgärder som emellertid inte omfattades av en detaljerad
omstruktureringsplan. I stället grundades avsikten att genomföra ett kapitaltillskott
om 3 000 miljarder LIT på en detaljerad och realistisk omstruktureringsplan för år
1994-1997 för att åter uppnå en årlig vinst för ett livskraftigt företag från och med
år 1997. Den omständigheten att omstruktureringsplanen innehöll förslag till
åtgärder av samma karaktär som de tidigare vidtagna åtgärderna, innebär inte att
det finns ett samband mellan de två första kapitaltillskotten och det tredje som
hindrar att de två första bedöms utan att ett förfarande inleds beträffande det
tredje.
- 104.
- Kommissionen anser att de två första kapitaltillskotten och omstruktureringen i
samband därmed skulle återföra EniChems livskraft till en nivå där privat kapital
kunde erhållas på kapitalmarknaden, dock utan att företaget tillförsäkrades en så
stor lönsamhet att långsiktiga vinster skulle kunna genereras genom de två första
kapitaltillskotten. För att ett stöd till omstrukturering skall anses vara förenligt med
den gemensamma marknaden skall det vara tillräckligt för att återföra mottagarens
livskraft till en nivå som gör det möjligt för företaget att skaffa nödvändigt privatkapital på kapitalmarknaden för att åter bli lönsamt, eventuellt med stöd av en
ännu mer detaljerad omstruktureringsplan. Detta var enligt kommissionen resultatet
av de två första kapitaltillskotten, med hänsyn till att den normala avkastningsnivån
på marknaden borde ha uppnåtts genom det tredje kapitaltillskottet om
3 000 miljarder LIT.
- 105.
- Även om det inte hade förelegat någon detaljerad plan för omstrukturering av
EniChem vid tidpunkten för de två första kapitaltillskotten, visste kommissionen att
en allmän omstruktureringsplan för koncernen var under utarbetande i samband
med en stor omstrukturering av italienska offentliga företag som diskuterats med
kommissionen i samband med ärendet EFIM (EGT C 349, 1993, s. 2), vilket
utmynnade i ett avtal benämnt Andreatta-Van Miert. En allmän förklaring av
omstruktureringsplanen och privatiseringen av EniChem gavs i två officiella
handlingar som det italienska finansministeriet publicerade i november 1992 och
april 1993. Det framkom under förfarandet enligt artikel 93.2 i fördraget att
kapitaltillskotten användes för att finansiera omstruktureringsåtgärder för att
företagen åter skulle bli lönsamma i samband med den allmänna plan som den
italienska regeringen beskrev i de ovannämnda handlingarna. Under förutsättning
att åtgärderna hade en bestämd inriktning som slutligen angavs i detalj i den
omstruktureringsplan som ingavs till kommissionen år 1994 och att genomförandet
av en omstruktureringsplan inte är en statisk åtgärd skulle kommissionen ha ansett
att de nämnda åtgärderna var förbundna med en omstruktureringsplan som
syftade till att minska eller att ändra EniChems verksamhet i den mening som
avses i domen i de ovannämnda målen Hytasa.
- 106.
- Enligt kommissionen skall återupprättandet av lönsamheten genom ett
omstruktureringsstöd inräknas i den mening som avses i punkt 3.2.2.A i riktlinjerna,
nämligen så, att företaget självt skall kunna täcka samtliga sina kostnader,
inklusive avskrivningsomkostnader och finansiella kostnader, samt uppnå en lägsta
räntabilitet på investerat kapital. Detta var EniChems situation efter de två första
kapitaltillskotten: Bolaget kunde överleva på marknaden utan att något ytterligare
stöd var nödvändigt.
- 107.
- Vad vidare beträffar attityden hos en privat investerare som handlar efter
marknadekonomiska kriterier har kommissionen inledningsvis anmärkt att
domstolen i punkt 21 i domen i det ovannämnda målet ENI-Lanerossi uttalade att
tillämpningen av kriteriet med en privat investerare som verkar på normala
marknadsekonomiska villkor kan inbegripa hänsyn till den särskilda situationen för
ett holdingbolag. Kommissionen har i sina inlagor emellertid gjort förtydligandet
(exempelvis i dupliken, punkt D.8) att den inte hade anledning att stödja sig på
domen i målet ENI-Lanerossi, eftersom den inte hyste några tvivel om det tredje
kapitaltillskottets räntabilitet.
- 108.
- Den omstruktureringsplan som ingavs i form av en skrivelse från den italienska
regeringen av den 18 maj 1994 innehöll uttömmande uppgifter på samtliga punkter,särskilt finansiella förutsägelser avseende intäkter, balansräkningar och cash flow
för år 1993-1998. Bland dessa finansiella förutsägelser fanns även en andra, mindre
pessimistisk version, vilken räknade med en högre prisnivå på plaster och en något
höjd produktionsnivå för polyetylen.
- 109.
- Kommissionen har även framhållit att den har kontrollerat att omstruktureringen
var sammanhängande, rationell och genomförbar. Den drog slutsatsen att de två
versionerna av de finansiella förutsägelserna i planen var realistiska och försiktiga.
Därefter bedömde kommissionen sifferuppgifterna i de finansiella förutsägelserna
för att kontrollera om avkastningen av kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT var
tillräckligt för att göra detta tillskott godtagbart för en privat investerare som har
att rätta sig efter villkoren i en marknadsekonomi.
- 110.
- Vid tidpunkten för det tredje kapitaltillskottet hade ENI att välja mellan två saker:
antingen rekapitalisera och omstrukturera eller inget göra och automatiskt låta
EniChem gå i konkurs. Även om det inte förelåg någon omedelbar risk för att
EniChem skulle försättas i konkurs utan tillskottet om 3 000 miljarder LIT och
påföljande omstrukturering, hade de förluster som EniChem gjorde vid denna
tidpunkt tömt bolaget på dess egna kapital inom en tidsperiod på ett eller två år,
och nya tillskott skulle således ha varit nödvändiga om inte bolaget skulle försättas
i likvidation.
- 111.
- Bedömningen av ökningen av cash flow till följd av att en omstrukturering valdes
skall således ta sin utgångspunkt i en jämförelse mellan EniChems finansiella
utveckling för det fall bolaget likviderats och de finansiella förutsägelserna för det
fall bolaget omstrukturerades. Kommissionen anser sig ha gjort en sådan
jämförelse.
- 112.
- Vid den tidpunkt då ENI beslutade att investera i snarare än likvidera sitt
dotterbolag EniChem, uppgick dess eget kapital till 1 950 miljarder LIT. Detta
belopp framräknades genom att man från ett belopp om 2 952 miljarder LIT, som
var värdet av det egna kapitalet vid utgången av år 1993, drog 1001 miljarder LIT,
som var den andel som belöpte på perioden från januari till juli (eller 7/12) av den
sammanlagda förlusten för år 1994. Detta belopp om 1 950 miljarder LIT utgjorde
således ENI:s investering i EniChem. Trots bedömningssvårigheter vore det inte
orimligt att anse att den slutliga kostnaden för att likvidera EniChem hade
överstigit detta belopp.
- 113.
- I analysen av den finansiella effekten av valet av omstrukturering föreföll det
således lämpligt att anta att ENI:s befintliga investering i EniChem
(1 950 miljarder LIT) redan var obefintlig, eftersom en likvidation säkerligen hade
medfört en total förlust av nuvarande kapital samt ytterligare förluster till följd av
kostnaderna för likvidationen.
- 114.
- Kommissionen anser således att valet av likvidation hade minskat ENI:s
återstående investering i dotterbolaget EniChem till noll. Analysen av avkastningenav investeringen om 3 000 miljarder LIT skulle också ha avsett samtliga
sifferuppgifter i den finansiella plan som tillhandahållits av EniChem. Därigenom
hade kommissionen kunnat beakta samtliga intäkter och kostnader med anledning
av omstruktureringsplanen, eftersom dessa tillkom för det fall den alternativa
lösningen med likvidation valdes.
- 115.
- Kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT utgjorde således, för det fall kriteriet med
en privat investerare används, den inledande investeringen. Eftersom investeraren
äger 100 procent av aktierna i EniChem hade avkastningen av det tredje
kapitaltillskottet framgått av alla nettointäkter som EniChem tillförde ENI.
- 116.
- Genom att stödja sig på den minst pessimistiska av förutsägelserna beträffande
EniChems finansiella situation hade bolaget under en period om 10 år tillfört ENI
nettointäkter om 12 procent årligen. På denna grundval motsvarade nuvärdet av
den framtida självfinansieringskapaciteten fullständigt investeringen om
3 000 miljarder LIT, såsom anges i det omtvistade beslutet. Investeringen var
således godtagbar för en investerare som angavs handla i enlighet med de normala
villkoren i en marknadsekonomi och utgjorde således inte statligt stöd.
- 117.
- Vad avslutningsvis beträffar frågan huruvida kommissionen borde ha inlett ett
förfarande enligt artikel 93.2 i fördraget, har svaranden medgivit att om
kommissionen efter en första granskning av det tredje kapitaltillskottet hade varit
tveksam till huruvida det var fråga om stöd, hade den varit tvungen att antingen
inleda ett formellt undersökningsförfarande eller begära ytterligare uppgifter från
den italienska regeringen (se domstolens dom i det ovannämnda målet Tyskland
mot kommissionen, av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot
kommissionen, Boussac, REG 1990, s. I-307, svensk specialutgåva, volym 10, och
av den 13 april 1994 i de förenade målen C-324/90 och C-342/90, Tyskland och
Pleuger Worthington mot kommissionen, REG 1994, s. I-1173). Eftersom
kommissionen inte var tveksam om förhållandena, var den inte skyldig, och hade
heller inte rätt, att inleda förfarandet.
- 118.
- Republiken Italien, ENI och EniChem har anslutit sig till kommissionens
ståndpunkt. Därtill har Republiken Italien understrukit att omvandlingen av EnteNazionale Idrocarburi till ett aktiebolag med begränsat ägaransvar skedde år 1992,
i samband med ett mycket omfattande program för privatisering, vilket innebar att
offentliga företag slutligt upphörde att användas som allmänt politiskt instrument.
Sedan den 11 juli 1992 var ENI således underkastat italienska civilrättsliga
bestämmelser tillämpliga på aktiebolag med begränsat ägaransvar, och staten hade
inte längre några maktbefogenheter gentemot ENI. Bolaget skulle verka efter
ekonomiska kriterier om effektivitet och lönsamhet. Staten tillförde inte Ente
Nazionale Idrocarburi något kapital innan det omvandlades till aktiebolag med
begränsat ägaransvar eller, efter denna omvandling, ENI. ENI:s verksamhetsbeslut
skall tillskrivas bolaget självt och inte staten, som tar risker i egenskap av
aktieägare och inte agerar i egenskap av offentlig myndighet.
- 119.
- Enligt den italienska regeringen ingick det tredje kapitaltillskottet i en omfattande
omstruktureringsplan som godkändes av ENI:s styrelse den 27 januari 1994, vari det
bland annat föreskrevs en minskning av överkapaciteten, vilken skulle komplettera
policyn avseende rationalisering av produktionen och minskningen av fasta
kostnader, omflyttningen av verksamheter till sektorer som bättre motsvarar
aktieägarens huvudsakliga verksamhet, en avsevärd minskning av skulder och
finansiell sanering, tillbakagång till den situation av jämvikt som rådde år 1997 och
till en lönsamhet som skulle göra det möjligt att på ett lämpligt sätt ge aktieägarna
avkastning. Planen finansieras delvis av EniChems egna medel från minskningen
av dess icke strategiska verksamheter och kan ge EniChem en stark
konkurrenskraft under en relativt kort tidsperiod med såväl direkta positiva resultat
(vinster) som indirekta verkningar (synergieffekter) för aktieägarnas vidkommande.
- 120.
- ENI och EniChem har gjort gällande att kommissionen hade kunnat komma till
slutsatsen att inte något av de tre kapitaltillskotten har gjorts med statliga medel,
genom att ENI har använt egna medel utan att minska avkastningen av eller värdet
av finansministeriets investering i bolaget. Utan dessa tillskott hade ENI bland
annat riskerat att förlora sin avsevärda investering i EniChem och synergieffekterna
mellan Enichem och ENI:s verksamhet inom energisektorn, och den italienska
regeringens privatiseringsprogram för ENI skulle ha satts i fara. Vid denna tidpunkt
var ENI för övrigt inte längre en offentlig enhet och inte längre underkastat den
italienska regeringens direktiv. Dessutom utgjorde de två första kapitaltillskotten
ett genomförande av ett beslut som fattas gemensamt av Ente Nazionale
Idrocarburi och Montedison SpA i maj 1989 om att öka Enimonts kapital med
2 000 miljarder LIT, varvid detta belopp inte skulle överskridas av bolagets vinst
under perioden från och med år 1989 till och med år 1991.
- 121.
- Vad beträffar bedömningen av det tredje kapitaltillskottet utifrån en investerare
som verkar på normala marknadsekonomiska villkor, har ENI och EniChem
framhållit att kommissionens politik är att, i enlighet med artikel 222 i fördraget
och domarna i de ovannämnda målen ENI-Lanerossi och Alfa Romeo, beakta
investerarens stora handlingsfrihet och de långsiktiga överväganden som företag
som kontrollerar en stor koncern har att göra (se punkt 27-31 i kommissionens
meddelande till medlemsstaterna avseende tillämpningen av artiklarna 92 och 93
i EEG-fördraget samt artikel 5 i kommissionens direktiv 80/723/EEG om insyn i de
finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag, EGT C 307,
1993, s. 3, nedan kallat meddelande om offentliga företag). I förevarande fall hade
kommissionen kunnat fastslå att en skälig avkastning skulle erhållas utan att beakta
dessa överväganden. Med hänsyn till att en investering normalt löper över tio år
beräknade kommissionen de framtida resultaten till 12 procent. Denna procentsats
är klart högre än ENI:s kostnad för finansieringen (det beräknade medelvärdet för
den ränta som skall betalas på dess långfristiga skuld var 8,5 procent år 1994) och
klart högre än den genomsnittliga avkastningen av den kemiska industrins
investering (9,3 procent år 1992). Om en lägre räntesats hade tillämpats, vilket
enligt intervenienterna hade varit motiverat, hade nuvärdet av den framtida
självfinansieringskapaciteten överskridit den inledande investeringen.
- 122.
- ENI och EniChem anser att värdet av ENI:s investering i EniChem före det tredje
kapitaltillskottet i vederbörlig ordning beräknades till 1 950 miljarder LIT. Vid
likvidation skulle ENI emellertid ha betalat skulden till EniChem
(8 676 miljarder LIT) med hänsyn till följderna av en brist i EniChem för ENI-koncernen. ENI beaktade, i enlighet med artikel 36 i det ovannämnda meddelandet
om offentliga företag, även vilken effekt EniChems likvidation skulle ha på ENI-koncernen, inbegripet förlusten av synergieffekter, negativ inverkan på dess
framtoning och dess kreditvärdighet (credit rating) samt att privatiseringen av ENI
skulle misslyckas. Intervenienterna har tillagt att EniChem har avyttrat
verksamheter till ett lika förmånligt pris som om försäljningen skett under hot om
likvidation (se punkt 20 i det ovannämnda meddelandet om offentliga företag).
Avslutningsvis har ENI och EniChem gjort gällande att omstruktureringsplanen för
år 1994-1997 varit klart lyckad och har i detalj återgivit EniChems finansiella
uppgifter för att visa att de resultat som förväntades för år 1997 redan hade
uppnåtts år 1995.
Argument som framförts efter det att det skriftliga förfarandet avslutats
- 123.
- Rätten begärde såsom en åtgärd för processledning genom skrivelse av den
21 maj 1997 att kommissionen skulle inkomma med de beräkningar som ingick
bland handlingarna i ärendet och som rörde frågan huruvida det tredje
kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT hade varit godtagbart för en privat
investerare som handlar enligt marknadsekonomiska kriterier, särskilt de
beräkningar som rörde EniChems aktuella ekonomiska nettovärde av den framtida
självfinansieringskapaciteten i två versioner (en mindre pessimistisk än den andra),
vilka hänvisas till i svaromålet och dupliken. De argument som parterna utbytt efter
det att det skriftliga förfarandet avslutades rör enbart kommissionens beräkningar.
- Kommissionens yttrande av den 30 juni 1997
- 124.
- Kommissionen har som bilaga till sitt yttrande av den 30 juni 1997 fogat
uppställningarna QI/1, QI/2, QI/3 och QI/4 och uppgivit att detta var de handlingar
som rätten begärt.
- 125.
- Enligt yttrandet är uppställning QI/1, daterad den 1 juli 1994, den beräkning som
kommissionen gjort av avkastningen av kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT.
EniChems nettonuvärde av den framtida självfinansieringskapaciteten förekom
på rad 5 i uppställningen, under rubriken kumulerat värde av eget kapital
(cumulated equity value), varav framgår att det kumulerade värdet av EniChems
eget kapital år 2005 skulle utgöra 2 966 miljarder LIT.
- 126.
- Enligt samma yttrande innehöll uppställning QI/2 kommissionens beräkning av
ENI:s finansieringskostnad. Uppställning QI/3 innehöll kommissionens analys av
den genomsnittliga avkastningen av eget kapital för de främsta kemiföretagen,
vilket användes som jämförelsematerial. Uppställning QI/4 innehöll förutsägelserom utvecklingen av verksamheterna och den finansiella situationen, vilka tjänat som
beräkningsgrund för avkastningen av kapital. Det som avses är en handling med
rubriken Analisi di sensitivitá (Ipotesi migliorative di scenario) som upprättats
den 13 april 1994 och som ingivits av den italienska regeringen under det
administrativa förfarandet.
- Förhandlingen den 23 september 1997
- 127.
- Vid förhandlingen den 23 september 1997 framförde sökanden och Förenade
kungariket kritik på flera punkter avseende beräkningarna i uppställning QI/1.
Kommissionen borde särskilt ha grundat sina beräkningar på
självfinansieringskapaciteten i strikt mening och inte på den redovisade vinsten.
Rad 4, med rubriken diskonterad kumulerad vinst (cumulated discounted flow)
borde som skuldpost innehålla den inledande investeringen om 3 000 miljarder LIT.
Därav framgår att det aktuella nettovärdet av självfinansieringskapaciteten inte
utgjordes av en minuspost om minst 34 miljarder LIT, utan om minst
3 034 miljarder LIT. På rad 5, där den diskonterade kumulerade vinsten lagts till
den inledande investeringen om 3 000 miljarder LIT, har ett grundläggande fel
begåtts genom att det är ostridigt att beloppet om 3 000 miljarder LIT i praktiken
utbetalats till EniChems fordringsägare för att bolaget skulle minska sina skulder
och förbättra sitt nettoresultat; detta belopp skulle således inte finnas tillgängligt
vid den tidpunkt då investeringen löper ut, nämligen år 2005. För övrigt är rad 5
endast en förutsägelse som förverkligas. Enligt kommissionens metod utgjordes
EniChems bokförda värde alltjämt av det inledande kapitaltillskottet, oavsett om
ett tillskott om 2 000 miljarder LIT eller om 10 000 miljarder LIT avses.
- 128.
- Kommissionen har genmält bland annat att rad 4 i uppställning QI/1 visar hur stora
resultaten borde vara för att en investerare, då resultaten beräknas till 12 procent,
skall kunna återfå det investerade kapitalet då en investering löpt ut. Rad 5 visar
sedan att värdet av resultatet är det som investeraren återfår av sin inledande
investering då denna tidsperiod löpt ut (2 966 miljarder LIT), medan han i
mellantiden erhållit en avkastning om 12 procent.
- 129.
- Spagnolli, som är ansvarig för handläggningen av ärendet vid GD IV, har som svar
på rättens frågor vid förhandlingen bekräftat att han i betydande utsträckning har
bidragit till utarbetandet av uppställning QI/1. Han har förklarat att eftersom
EniChem förfogade över ett eget kapital om 1 950 miljarder LIT vid tidpunkten för
det tredje kapitaltillskottet, härrörde resultaten i uppställning QI/1 från det
sammanlagda egna kapitalet om 4 950 miljarder LIT som var tillgängligt efter det
tredje kapitaltillskottet. För att fatta beslut om huruvida EniChem skulle tillföras
ett kapital om 3 000 miljarder LIT skulle en aktieägare behöva veta vilken
avkastning han skulle få på just detta kapitaltillskott. Det var således nödvändigt
att undersöka vad det tredje kapitaltillskottet tillförde företagets situation. Det
tredje kapitaltillskottet gjorde det möjligt att undvika att EniChem gick i konkurs,
något som hade medfört en förlust om 1 950 miljarder LIT av bolagets eget kapitalvid denna tidpunkt. Under dessa omständigheter gjordes beräkningarna i
uppställning QI/1 utan beaktande av befintligt eget kapital.
- 130.
- Spagnolli har tillagt att i enlighet med sökandens inställning att rad 4 i uppställning
QI/1 borde ha innehållit de 3 000 miljarder LIT som utgjorde det tredje
kapitaltillskottet i form av en skuldpost för juli månad 1994 vore det nödvändigt att
balansera denna skuldpost genom att lägga till företagets bokförda värde i form av
en tillgång år 2005. Rad 5 i uppställningen visar att EniChems eget kapital under
perioden från juli 1994 till och med år 2005 skulle stiga och minska allt efter
företagets resultat. Inledningsvis skulle det egna kapitalet emellertid vara
3 000 miljarder LIT, medan det år 2005 alltjämt skulle vara 3 000 miljarder LIT,
varvid resultatet beräknats till 12 procent.
- 131.
- ENI och EniChem har särskilt gjort gällande att kommissionens noggrannhet
framgår av den omständigheten att den i uppställning QI/1 har beaktat de förluster
som förutspåtts för EniChem för år 1994-1996 efter att ha åberopat samma
förluster till stöd för att utesluta det inledande värdet av EniChems eget kapital i
juli 1994 från beräkningen. Enligt ENI och EniChem rörde det sig i det fallet om
en dubbel beräkning genom att EniChems förluster bokfördes två gånger.
- 132.
- ENI och EniChem har tillagt att de, för att visa att det finns flera sätt att göra
dessa beräkningar, har gjort egna beräkningar av den förväntade nivån på
självfinansieringen avseende det tredje kapitaltillskottet. Enligt dessa beräkningar
är nuvärdet av den framtida självfinansieringskapaciteten 7 195 miljarder LIT.
- Kommissionens skrivelser av den 26 september och den 16 oktober 1997
- 133.
- Kommissionen underrättade genom skrivelse av den 26 september 1997 rätten om
att uppställning QI/1 inte existerade då det omtvistade beslutet fattades, trots att
kommissionen tidigare låtit påskina att den ingick bland handlingarna i målet. I
skrivelsen hävdar kommissionen att uppställning QI/1, trots att den är daterad den
1 juli 1994, är en rekonstruktion som utarbetats av den tjänsteman som var ansvarig
för ärendet, Spagnolli, utifrån beräkningar som han gjort vid denna tidpunkt.
Kommissionen har förtydligat att den inte med säkerhet vet att beräkningarna i
uppställning QI/1 är exakt de som hade gjorts innan det omtvistade beslutet
fattades, men att beräkningar av detta slag faktiskt hade kunnat ligga till grund för
det omtvistade beslutet. De ursprungliga beräkningarna utfördes på en dator som
i mellantiden ersatts, eftersom enheten för statligt stöd bytt datasystem, och någon
papperskopia har inte återfunnits. Dessa omständigheter kan bekräftas av Spagnolli
och dennes avdelningschef vid denna tidpunkt, Feltkamp, vilka båda var närvarande
vid förhandlingen den 23 september 1997.
- 134.
- Kommissionen har genom skrivelse av den 16 oktober 1997 bekräftat för rätten att
uppställningarna QI/2 och QI/4 är kopior av originalhandlingar som fanns bland
handlingarna i ärendet då det omtvistade beslutet fattades. Enligt kommissionenvar uppställning QI/3 inte densamma som den som fanns bland handlingarna i
ärendet vid den tidpunkten. Kommissionen har emellertid till rätten ingivit en
handling som enligt kommissionen var originalversionen av uppställning QI/3,
alltmedan den förklarat att den uppställning QI/3 som ingivits till rätten den
30 juni 1997 var en datarekonstruktion som gjorts efter det att det omtvistade
beslutet fattats, i syfte att öka förståelsen.
- 135.
- Kommissionen har i samma skrivelse tillagt att dessa uppgifter kan intygas av
Spagnolli. Dennes avdelningschef, Feltkamp, kan intyga att uppställningar av typen
QI/2, QI/3 och QI/4 har använts för att förbereda det omtvistade beslutet men
denne kommer inte längre ihåg de använda uppställningarnas exakta innehåll. En
annan tjänsteman vid GD IV, Owen, skulle kunna intyga att han varit närvarande
på Spagnollis kontor i juli 1994 då denne förberedde en beräkning för att
kontrollera nuvärdet av självfinansieringskapaciteten i fråga om det tredje
kapitaltillskottet. Resultatet av beräkningen gav vid handen att det inte förelåg
något statligt stöd men Owen kan inte erinra sig sifferuppgifterna i detalj.
- Rättens skriftliga fråga av den 13 oktober 1997 och kommissionens yttrande av
den 11 november 1997
- 136.
- Rätten uppmanade genom skrivelse av den 13 oktober 1997 kommissionen att
uppge om den alltjämt åberopade beräkningarna i uppställning QI/1 till stöd för
påståendet i det omtvistade beslutet att det tredje kapitaltillskottet hade kunnat
genomföras av en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska
villkor, särskilt vad beträffar påståendet att nettonuvärdet av den framtida
självfinansieringskapaciteten fullständigt motsvarar investeringen om tre tusen
miljarder italienska lire. I annat fall uppmanades kommissionen att med hänsyn
till det omtvistade beslutets motivering och sina inlagor förtydliga beräkningarna
och andra omständigheter som den åberopat till stöd för sina slutsatser i dessa
avseenden.
- 137.
- Kommissionen fogade till sitt yttrande av den 11 november 1997 som bilaga två
uppställningar (uppställningarna A och B). Den anförde att den alltjämt lade
beräkningarna i uppställning QI/1 till grund för sina påståenden, men med de
ändringar som framgick av uppställning A. Spagnolli, Feltkamp och Owen kunde
intyga att Spagnolli på dator hade gjort en beräkning av samma slag som QI/1,
vilken hade använts för att kontrollera nuvärdet av resultaten av det tredje
kapitaltillskottet och att den visade att tillskottet inte utgjorde ett statligt stöd.
- 138.
- Uppställning A var resultatet av en ansträngning att på ett mer konkret sätt utifrån
berörda personers minnesbilder återskapa beräkningar som gjordes då det
omtvistade beslutet fattades. Den nya uppställning A tillförde huvudsakligen två
uppgifter som enligt kommissionen ingick i de beräkningar som gjordes vid denna
tidpunkt och som rekonstruerades utifrån berörda personers minnesbilder.
- 139.
- För det första hade EniChems eget kapital om 1 950 miljarder LIT den 31 juli 1994
använts för att täcka EniChems förluster under de tre första år som omfattades av
planen. Beloppet 1 950 miljarder LIT fortfor att förekomma i EniChems
räkenskaper, och sedan alternativet med ett tredje kapitaltillskott valts måste
beloppet ingå i beräkningen.
- 140.
- För det andra ingick EniChems bokförda värde år 2005 i beräkningen till ett
diskonterat värde om 1 531 miljarder LIT. Detta värde har sin grund i den
omständigheten att EniChem fortsatte att utöva sin verksamhet utöver den period
som prognosen omfattade. Även om det vore säkert att ett bokfört värde enligt
kommissionen har beräknats i enlighet med kommissionens fasta praxis inom
området för statligt stöd, minns varken Feltkamp eller Spagnolli längre den exakta
beräkning som gjordes då det omtvistade beslutet fattades. Det vore emellertid
gängse tillvägagångssätt att använda den enkla, men vanliga, metoden att
multiplicera produktionsbruttomarginalen, det vill säga skillnaden mellan intäkterna
från verksamheten och kostnaderna för verksamheten, med en faktor som varierar
i förhållande till det berörda företagets situation och sektor. Inom sektorn för
kemiska produkter ligger det sedvanliga intervallet mellan fyra och sex, och faktorn
tre förekommer i uppställning A.
- 141.
- De uppgifter som lagts till i uppställning A framgick inte uttryckligen av
uppställning QI/1 men var lätta att sluta sig till av sifferuppgifterna i denna och
omstruktureringsplanen (uppställning QI/4). Att förlusterna bokfördes två gånger
och att det egna kapitalet försvann berodde på ett förbiseende från den
tjänstemans sida som hade att upprätta uppställning QI/1 och upptäcktes inte
förrän vid förhandlingen. De tre vittnena kan intyga att felet inte hade begåtts då
det omtvistade beslutet utarbetades. Inte heller innehåller svaromålet någon dubbel
bokföring.
- 142.
- Kommissionen har mer allmänt påpekat att dess beräkning grundades på
EniChems nettoresultat (efter skatt). Den har genom uppställning B visat rätten en
beräkning som gjorts enligt DCF-metoden (discounted cash flow), vilken föredras
av sökanden, och som visar en självfinansieringskapacitet som med närmare 2 000
miljarder LIT överskrider det inledande tillskottet till det egna kapitalet om
3 000 miljarder LIT.
- 143.
- Slutsatsen att kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT hade kunnat göras av en
privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor grundas inte
enbart på kommissionens beräkning av förväntad avkastning utan också, som
framgår av dess inlagor, på värdet och betydelsen för ENI av fortsatt drift av
EniChem som ett holdingbolag till ENI samt på de övriga omständigheter som
anges i punkt 4 i det omtvistade beslutet.
- Parternas skriftliga yttranden efter kommissionens skrivelse av den
11 november 1997
- 144.
- I sitt skriftliga yttrande av den 19 januari 1998 har sökanden anmärkt att
kommissionen inte har förklarat varför uppställning QI/1 felaktigt daterats den
1 juli 1994. Med hänsyn till att uppställning QI/1, även om den innehåller
felaktigheter, emellertid är mer förenlig med motiveringen i punkt 4 i det
omtvistade beslutet än den nya uppställning A, är det sannolikt att uppställning
QI/1 motsvarar det arbete som gjordes inför beslutet, eftersom uppställning A
upprättats i efterhand för att reparera fel som begåtts vid den förstnämnda
tidpunkten. Därtill skiljer sig uppställning QI/3 i flera hänseenden från den handling
som kommissionen ingav tillsammans med sitt yttrande den 16 oktober 1997.
- 145.
- Under dessa omständigheter har sökanden begärt att rätten skall vidta åtgärder för
bevisupptagning i syfte att fastslå hur och var uppställningarna QI/1, QI/3 och A
har upprättats samt att rätten skall höra Feltkamp, Spagnolli och Owen som
vittnen.
- 146.
- I sak anser sökanden att kommissionen inte längre stödjer sig på uppställning QI/1.
Uppställning A speglar ett helt annat synsätt, vilket för övrigt inte kan frigöras från
vare sig det omtvistade beslutet eller kommissionens inlagor. Då kommissionen inte
har kunnat inge beräkningar som ingått i handlingarna i ärendet till stöd för
slutsatsen i det omtvistade beslutet, enligt vilket nuvärdet av den framtida
självfinansieringskapaciteten motsvarade exakt 3 000 miljarder LIT, borde det
omtvistade beslutet ogiltigförklaras.
- 147.
- Kommissionen har enligt sökanden implicit erkänt att den kritik som sökanden
framförde vid förhandlingen den 23 september 1997 var övertygande, enligt vilken
EniChems framtida självfinansieringskapacitet, såsom den framgick av rad 4 i
uppställning QI/1, inte utgjordes av ett underskott om 34 miljarder LIT utan om
3 034 miljarder LIT, och att det kumulerade värdet av EniChems eget kapital,
såsom det framgick av rad 5 i uppställning QI/1, inte hade någon relevans för
beräkningen av nuvärdet av EniChems självfinansieringskapacitet. I uppställning A
visar rad 4 den korrekta sifferuppgiften om ett underskott på 3 034 miljarder LIT,
och före detta rad 5, även om denna alltjämt ingår i uppställningen, har absolut
inte beaktats vid beräkningen av investerarens avkastning.
- 148.
- Under dessa omständigheter hade kommissionen, för att på annat sätt öka nuvärdet
med mer än 3 034 miljarder LIT, kunnat införa två nya uppgifter i uppställning A,
den hade nämligen kunnat använda beräkningarna av befintlig nivå av eget
kapital och ett bokfört värde på EniChem då investeringen löpt ut. Detta sätt att
lösa problemet är emellertid inte förenligt med det omtvistade beslutet och
kommissionens inlagor.
- 149.
- Under alla omständigheter vore det en finansiell orimlighet att använda
uppställning A av EniChems befintliga eget kapital, eftersom bedömningen av en
investering i ett företag därigenom blandas samman med företagets lönsamhet, två
fullständigt åtskilda discipliner. Ingen oberoende expert skulle vara villig intyga att
denna metod utgör en allmänt accepterad beståndsdel i en beräkning av nuvärdet.Den metod som används i uppställning A, och som består i att beräkna EniChems
bokförda värde, är inte en sedvanlig eller traditionell metod.
- 150.
- Sökanden har för övrigt framhållit att beräkningen av nettoresultat i uppställning A
är behäftad med flera allvarliga fel rörande detaljerna i beräkningarna. Sökanden
har också kritiserat uppställning B och erinrat om att kommissionen har medgivit
att den då det omtvistade beslutet fattades inte hade gjort någon analys i enlighet
med denna uppställning.
- 151.
- Förenade kungariket har i sitt yttrande av den 19 januari 1998 bland annat gjort
gällande att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras, eftersom det inte
föreligger någon säkerhet avseende de eventuella beräkningar som kommissionen
har ingivit till stöd för sin slutsats att investeringen skulle ha gjorts även av en
privat investerare på marknaden.
- 152.
- ENI och EniChem har i sitt yttrande av den 19 januari 1998 gjort gällande att en
ifrågasatt rättsakts lagenlighet skall bedömas med hänsyn till de faktiska och
rättsliga omständigheter som var för handen vid den tidpunkt då rättsakten antogs
(förstainstansrättens dom av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria mot
rådet, REG 1997, s. II-39, punkt 87). Av detta följer att varje underlåtenhet från
gemenskapsinstitutionernas sida att uppfylla sin skyldighet att bevara en fullständig
kopia av handlingarna i varje ärende efter det att det omtvistade beslutet fattats,
eller dess oförmåga att inkomma med originalhandlingar på rättens begäran inte
är skäl för ogiltigförklaring av ett beslut. Under alla omständigheter har
kommissionen i sitt yttrande av den 11 november 1997 korrigerat situationen
genom att inge en klar, tillförlitlig och övertygande rekonstruktion av den analys
som gjorts samt av den motivering som utarbetades då det omtvistade beslutet
fattades. Dess oförmåga att till rätten inge vissa originalhandlingar som den lagt till
grund för sin bedömning vid förberedelsen av det omtvistade beslutet hade således
inte minsta inverkan på beslutets lagenlighet.
- 153.
- Särskilt den nya uppställning A undanröjde den risk för dubbel bokföring som ENI
påtalade vid förhandlingen den 23 september 1997. Med hänsyn till den
omständigheten att förlusterna under de tre första åren täckts med befintligt kapital
som uppgick till 1 950 miljarder LIT, drogs förlusterna inte än en gång av från
kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT. Därtill kompletterade uppställning A
uppställning QI/1 genom att tillföra ett ytterst begränsat bokfört värde. Med hänsyn
till frågornas komplexitet borde kommissionen ha ett stort utrymme för skönsmässig
bedömning i fråga om val av metod och kalkylparametrar.
- 154.
- Även om det antas att valet av metod för uppställning A visade sig vara felaktigt,
skulle detta inte påverka det omtvistade beslutets lagenlighet, eftersom det av den
andra metod som förekommer i uppställning B framgår att kapitaltillskottet inte
kan jämställas med stöd. Även andra metoder bekräftar att kommissionens skäl för
det omtvistade beslutet var välgrundade, eftersom det i beslutet även fastställs attkapitaltillskottet inte utgjorde stöd. ENI och EniChem har till rätten ingivit
beräkningar grundade på den metod att diskontera självfinansieringskapaciteten
som förekom i uppställning B, men har gjort något annorlunda grundantaganden
än dem som används i den uppställningen. Dessa beräkningar visar att det tredje
kapitaltillskottet ger avsevärd avkastning.
- Förhandlingen den 17 mars 1998
- 155.
- Kommissionen upplyste vid förhandlingen den 17 mars 1998 rätten om att det var
möjligt att den handling som den ingivit som bilaga till sin skrivelse av den
16 oktober 1997 och uppgivit vara originalversionen av den uppställning QI/3 som
förelåg då det omtvistade beslutet fattades inte var originalversionen. Detta
påverkade emellertid inte bedömningen att procentsatsen 12 som kommissionen
använt i sina beräkningar var skälig.
- 156.
- Vad beträffar målet i sak har kommissionen framhållit att hänvisningen till den
framtida självfinansieringskapaciteten i punkt 4 i det omtvistade beslutet skall ses
mot bakgrund av punkt 35 i det ovannämnda meddelandet om offentliga företag,
där det anges att bruttomarginalen för självfinansiering kan inbegripa
investerarens intäkter i form av avkastning och värdestegring på kapital. Med
hänsyn till att befintliga tillgångar i händelse av det andra alternativet, nämligen
likvidation av EniChem, hade gått om intet med anledning av kostnaderna för
likvidationen, motsvarade de 1 950 miljarder LIT i fråga värdestegringen på
kapital i den mening som avses i meddelandet. Principen om en privat investerare
som verkar på normala marknadsekonomiska villkor fordrar för övrigt att värdet
om 1 950 miljarder LIT beaktas, eftersom kapitaltillskottet gör det möjligt att
bevara detta värde för framtiden, medan detta värde i fall av likvidation skulle gå
om intet. Även om denna särskilda del av beräkningen inte uttryckligen återges i
det omtvistade beslutet, följer det av fast rättspraxis att det inte är nödvändigt att
ange alla detaljer i motiveringen.
- 157.
- Även om det bokförda värdet inte heller nämns uttryckligen i det omtvistade
beslutet, är det normalt att det räknas med i en analys som den ifrågavarande,
vilket framgår av flera av de verk som parterna hänvisat till. Med hänsyn till att det
föreligger åtminstone fyra metoder för att beräkna det bokförda värdet har
kommissionen inte gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning genom att
använda en av dessa metoder fastän sökanden föreslagit en annan.
- 158.
- Kommissionen har tillagt att det i punkt 4 i det omtvistade beslutet anges att de
årliga vinsterna i omstruktureringsplanen från och med år 1998 borde uppgå till en
något högre nivå än den lägsta avkastning som är godtagbar för en privat
aktieinnehavare. Utgången i ärendet kunde grundas på denna enda mening, enligt
vad domstolen funnit i det ovannämnda målet ENI-Lanerossi. Även ENI:s
långsiktiga strategi, dess framtida privatisering och synergieffekterna inom
koncernen skall beaktas. Därtill kan händelser efter det omtvistade beslutet
beaktas, åtminstone för att visa att kommissionen inte har gjort sig skyldig tillnågon uppenbart felaktig bedömning (domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål
234/84, Belgien mot kommissionen, Meura, REG 1986, s. 2263, punkt 12, svensk
specialutgåva, volym 8, och av den 24 oktober 1996 i de förenade målen C-329/93,
C-62/95 och C-63/95, Tyskland m.fl. mot kommissionen, Bremer Vulkan,
REG 1996, s. I-5151, punkt 34).
- 159.
- Avslutningsvis har kommissionen uppmanat rätten att lägga uppställning A i stället
för uppställning QI/1 till grund för domen i förevarande mål. Kommissionen har
påstått att den beräkning som gjordes i samband med det omtvistade beslutet är
den som framgår av uppställning A, vilken omfattar befintligt eget kapital och det
bokförda värdet, och inte den som framgår av rad 5 i uppställning QI/1.
II - Förstainstansrättens bedömning
- 160.
- I punkt 4 i det omtvistade beslutet har kommissionen fastslagit att det tredje
kapitaltillskottet inte utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i
fördraget, eftersom detta tillskott om 3 000 miljarder LIT hade kunnat genomföras
av en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor.
- 161.
- Det framgår av domstolens praxis att principen, enligt vilken ett kapitaltillskott inte
skall anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget om
en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor under
jämförbara omständigheter hade genomfört ett sådant kapitaltillskott, utgör ett
relevant kriterium som bland annat syftar till att säkerställa att ett kapitaltillskott
inte anses som stöd endast av det skälet att det genomförts av offentliga
myndigheter (domstolens domar i de ovannämnda målen Meura, punkt 9-18, och
Boussac, punkterna 38 och 39, av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot
kommissionen, Tubemeuse, REG 1990, s. I-959, punkt 23-27, svensk
specialutgåva, volym 10, samt domarna i de ovannämnda målen Alfa Romeo,
punkt 17-24, ENI-Lanerossi, punkt 16-24, Hytasa, punkt 20-26, och
Bremer Vulkan, punkt 23-26).
- 162.
- Det följer av kommissionens slutsats avseende det tredje kapitaltillskottet att
systemet för kontroll av statligt stöd i artikel 92-94 i fördraget inte är tillämpligt på
detta kapitaltillskott, med påföljd att dess förenlighet med den gemensamma
marknaden inte har bedömts enligt artikel 92.2 och 92.3 i fördraget. I själva verket
har endast de två första kapitaltillskotten, som motsvarar ett belopp om
1 794 miljarder LIT i förhållande till det totala beloppet om 4 794 miljarder LIT
som sammanlagt utgivits genom de tre kapitaltillskotten, varit föremål för prövning
av om de är förenliga med den gemensamma marknaden.
- 163.
- Under de omständigheter som råder i förevarande fall anser rätten att det är
lämpligt att först pröva sökandens talan på den grunden att artikel 93.2 i fördraget
har överträtts genom att det förfarande som föreskrivs i den bestämmelsen inte har
inletts avseende det tredje kapitaltillskottet.
Sökandens tredje grund: Överträdelse av artikel 93.2 i fördraget genom att det
förfarande som föreskrivs i den bestämmelsen inte har inletts avseende det tredje
kapitaltillskottet
- 164.
- Enligt domstolens fasta praxis är förfarandet i artikel 93.2 i fördraget av
oundgänglig betydelse då kommissionen har allvarliga svårigheter att bedöma
huruvida stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kan
följaktligen begränsa sig till den inledande fasen enligt artikel 93.3, i samband med
att den fattar ett beslut till förmån för en planerad stödåtgärd, endast om
kommissionen efter en första prövning är övertygad om att den planerade åtgärden
är förenlig med fördraget. Om däremot denna första granskning leder
kommissionen till den motsatta slutsatsen eller inte gör det möjligt för
kommissionen att övervinna alla svårigheter som är förenade med bedömningen av
om den planerade åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden, är
kommissionen skyldig att inhämta alla erforderliga yttranden och att i detta syfte
inleda förfarandet enligt artikel 93.2 (se bland annat domstolens domar i de
ovannämnda målen Tyskland mot kommissionen, punkt 13, Cook mot
kommissionen, punkt 29, Matra mot kommissionen, punkt 33, och kommissionen
mot Sytraval och Brink's France, punkt 39).
- 165.
- Principen enligt vilken de personer som åtnjuter de processrättsliga garantier som
föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget endast kan göra dessa gällande om de har
möjlighet att vid gemenskapsdomstolarna väcka talan mot kommissionens beslut
att inte inleda förfarandet skall även tillämpas då kommissionen anser att det alls
inte föreligger något stöd (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot
Sytraval och Brink's France, punkt 47).
- 166.
- Rätten anser att det av denna rättspraxis, särskilt domen i det ovannämnda målet
kommissionen mot Sytraval och Brink's France, följer att kommissionen kan vara
skyldig att inleda förfarandet i artikel 93.2 i fördraget om en första granskning inte
har gjort det möjligt för den att övervinna alla svårigheter som är förenade med
bedömningen av huruvida åtgärden i fråga utgör stöd i den mening som avses i
artikel 92.1 i fördraget, åtminstone då den vid en första granskning inte med
säkerhet har kunnat avgöra att åtgärden, om den antas utgöra ett stöd, under alla
omständigheter är förenlig med den gemensamma marknaden.
- 167.
- I förevarande fall har samma offentliga företag (ENI) under en tidsperiod om två
år tillfört ett av sina dotterbolag kapital i tre poster om 1 000 miljarder LIT,
794 miljarder LIT respektive 3 000 miljarder LIT. Enligt det omtvistade beslutet
utgör de två första kapitaltillskotten statligt stöd medan det tredje betecknas som
en investering som hade kunnat göras av en privat investerare.
- 168.
- Det är ostridigt att kommissionens slutsats att en privat investerare hade kunnat
genomföra det tredje kapitaltillskottet huvudsakligen är grundat på uttalandet i
punkt 4 i det omtvistade beslutet som har följande lydelse:
Beräknad på grundval av det sista kapitaltillskottet om 3 000 miljarder italienska
lire under en tillräckligt lång tidsperiod för att det skall kunna beaktas att
investeringen löpt ut, motsvarar nettonuvärdet av den framtida
självfinansieringskapaciteten exakt denna investering om 3 000 miljarder italienska
lire.
- 169.
- Det bör undersökas huruvida kommissionens bedömning i förevarande fall var
förenad med allvarliga svårigheter, vilka hade kunnat motivera att ett förfarande
enligt 93.2 i fördraget inleddes (domen i det ovannämnda målet Matra mot
kommissionen, punkt 34). Kommissionen har enligt sökanden stött på följande
allvarliga svårigheter: För det första frågan huruvida det hade varit lämpligt att
analysera den förväntade avkastningen av det tredje kapitaltillskottet oberoende av
den förväntade avkastningen av de två första kapitaltillskotten, för det andra frågan
huruvida nuvärdet av den framtida självfinansieringskapaciteten var sådan att en
privat investerare hade genomfört kapitaltillskottet.
- 170.
- Vad beträffar den första punkten är det riktigt att enbart den omständigheten att
ett offentligt företag redan har gjort kapitaltillskott som anses utgöra stöd till sitt
dotterbolag inte omedelbart utesluter att ett ytterligare kapitaltillskott kan anses
utgöra en investering som uppfyller kriteriet med en privat investerare som verkar
på normala marknadsekonomiska villkor. Rätten anser emellertid att det i ett fall
som det förevarande, som rör tre tillskott av kapital som samma investerare
genomfört under en period av två år, varav de två första tillskotten inte gav någon
avkastning, ankommer på kommissionen att kontrollera om det tredje tillskottet
skäligen kan särskiljas från de två första och med avseende på kriteriet med en
privat investerare kan anses vara en självständig investering.
- 171.
- Bland de omständigheter som är relevanta för att bedöma om det tredje tillskottet
i detta fall skäligen kan särskiljas från de två första och enligt kriteriet med en
privat investerare anses vara en självständig investering ingår enligt rättens
uppfattning bland annat den tidsföljd i vilken tillskotten ägde rum, deras syfte och
den ställning som dotterbolaget befann sig i då besluten att genomföra vart och ett
av tillskotten fattades.
- 172.
- Beträffande den tidsföljd i vilken de tre tillskotten i fråga ägde rum framgår
följande av handlingarna i ärendet:
a) Det första kapitaltillskottet om 1 000 miljarder LIT genomfördes den
1 oktober 1992.
b) Det andra kapitaltillskottet om 794 miljarder LIT godkändes av ENI vid ett
möte den 2 december 1993 (se ENI:s skrivelse till den italienska regeringen av den
23 december 1993, bilaga 21 till ENI:s och EniChems interventionsinlaga) och
genomfördes i december 1993.
c) Vid samma möte den 2 december 1993 granskade ENI:s styrelse ett förslag till
omstruktureringsplan för EniChem, vars huvuddrag redan hade dragits upp den
20 oktober 1993. I planen föreskrevs bland annat en återbalansering av den
finansiella strukturen genom ingripanden från aktieägarnas sida (se ENI:s
skrivelse till den italienska regeringen av den 23 december 1993, bilaga 21 till ENI:s
och EniChems interventionsinlaga). Det påpekades att detaljerna i planen håller
på att fastläggas och vi är beredda att lägga fram den för kommissionen i början
av år 1994.
d) Omstruktureringsplanen för år 1994-1997 godkändes av ENI:s styrelse den
27 januari 1994. I punkt 2.2 i planen görs följande förtydligande:
Aktieägarnas intervention i kapitalhänseende är beräknad till 3 000 miljarder LIT,
vilket är ett lämpligt belopp för att nästan fullständigt återupprätta Enichems
kapital till den nivå som föreskrivs i bolagets stiftelseurkund (4 250 miljarder LIT),
vilket minskats till följd av icke täckta förluster. Kapitaltillskottet är planerat till
juni 1994.
e) Enligt den italienska regeringen underrättades kommissionen om dess avsikt
genomföra det tredje kapitaltillskottet i februari 1994, i samband med Andreatta-Van Miertavtalet om omstrukturering av vissa italienska företag.
f) Omstruktureringsplanen lades fram för GD IV vid kommissionen i samband med
ett möte den 15 april 1994 och delgavs kommissionen formellt genom den
italienska regeringens skrivelse av den 18 maj 1994.
g) Det italienska regeringen bekräftade genom skrivelse av den 6 juni 1994 förkommissionen att planen för omstrukturering av EniChem hänförde sig inte enbart
till kapitaltillskott som omfattades av den granskning som inletts genom
kommissionens skrivelse av den 16 mars 1994 utan också till det tredje
kapitaltillskottet. Den italienska regeringen förtydligade också att dess yttrande av
den 18 maj 1994 avsåg samtliga transaktioner med EniChems kapital, inklusive det
tredje kapitaltillskottet.
h) Enligt ENI godkändes det tredje kapitaltillskottet formellt vid EniChems
bolagsstämma den 29 juni 1994 och utbetalades under de tre månader som följde
på det omtvistade beslutet av den 27 juli 1994.
- 173.
- Vad beträffar syftet med de tre kapitaltillskotten anges i det omtvistade beslutet att
de två första tillskotten syftade till att täcka förlusterna till följd av de
omstruktureringsåtgärder som avsågs där, särskilt nedläggningarna av anläggningar
och hela produktionsanläggningar. Enligt ENI och EniChem syftade de två första
tilläggen även till att återföra EniChems kapital till den nivå som inledningsvis
avsågs i avtalet mellan Ente Nazionale Idrocarburi och Montedison SpA år 1989
(punkt 120 ovan). Vad beträffar det tredje tillskottet framgår det av
omstruktureringsplanen att även detta syftade till att återföra EniChems kapital,som urholkats av dess förluster, till den nivå som förelåg då bolaget bildades, samt
till att finansiera omstruktureringsåtgärderna (punkt 172 under d ovan).
- 174.
- Enligt kommissionens och den italienska regeringens inlagor har vart och ett av de
tre kapitaltillskotten genomförts inom ramen för ett omfattande
omstruktureringsprogram av italienska offentliga företag som diskuterades med
kommissionen i samband med det ovannämnda målet EFIM, vilket utmynnade i
Andreatta-Van Miertavtalet. Den italienska regeringens allmänna tillvägagångssätt
i fråga om omstruktureringen och privatiseringen av EniChem angavs i två
handlingar som de italienska myndigheterna offentliggjorde i november 1992 och
i april 1993. I samband härmed förklarade kommissionen för rätten bland annat att
de omstruktureringsåtgärder som finansierats genom de två första kapitaltillskotten
följde en konsekvent och detaljerad linje i den omstruktureringsplan som
underställts kommissionen år 1994. Kommissionen påpekade själv vilka
omstruktureringsåtgärder den alltjämt ansåg nödvändiga för att minska eller
omorientera EniChems verksamheter. Det tredje tillskottet föreskrevs således just
i denna omstruktureringsplan.
- 175.
- Kommissionens bedömning bekräftades i den italienska regeringens skrivelse av den
6 juni 1994, enligt vilken planen för omstrukturering av EniChem samt den
italienska regeringens yttrande av den 18 maj 1994 hänförde sig inte bara till de två
första kapitaltillskotten utan också till det tredje.
- 176.
- Vad avslutningsvis beträffar EniChems situation vid tidpunkten för de tre aktuella
kapitaltillskotten, framgår det av dess årsrapporter att dess totala förluster uppgick
till 1 542 miljarder LIT för det år som löpte ut den 31 december 1992, och till 2
677 miljarder LIT för det år som löpte ut den 31 december 1993. Enligt ENI:s mest
optimistiska förutsägelser uppgick de förutsedda kumulerade förlusterna för de fyra
åren 1994-1997 till 2 452 miljarder LIT, även efter det tredje kapitaltillskottet om
3 000 miljarder LIT och de omstruktureringsåtgärder som åtföljde detta (se
Analisi di sensitivitá (Ipotesi migliorative di scenario) som upprättades den
13 april 1994). Därav framgår att EniChems aktuella förluster och de förluster som
förutsågs vid detta tillfälle för de sex åren 1992-1997 uppgick till
6 914 miljarder LIT, även efter de tre kapitaltillskotten om sammanlagt
4 794 miljarder LIT.
- 177.
- Enligt kommissionens inlagor hade EniChem inget alternativ till konkurs efter de
två första kapitaltillskotten. Kommissionen har angivit att vid tidpunkten för
tillskottet om 3 000 miljarder LIT hade EniChems aktieägare, ENI, att välja mellan
två saker: antingen rekapitalisera och omstrukturera eller inte göra något alls och
låta EniChem automatiskt gå i konkurs (svaromålet punkt A.I.4), och att utan det
tredje kapitaltillskottet och påföljande omstrukturering hade de förluster som
bolaget normalt hade gjort under denna tid täckts av dess eget kapital under en
period av ett eller två år och hade således gjort det nödvändigt med nya
kapitaltillskott. I annat fall hade bolaget försatts i likvidation (duplik, punkt D.15).
- 178.
- Vid första anblicken framgår av det ovan anförda följande:
- ENI:s styrelse hade beslutat att genomföra vart och ett av de tre kapitaltillskotten
under en relativt kort tidsperiod som löpte från oktober 1992 till juli 1994. Det skall
särskilt påpekas att ENI:s styrelses beslut om att genomföra det andra
kapitaltillskottet i december 1993 och att godkänna det tredje kapitaltillskottet i
samband med antagandet av omstruktureringsplanen, den 27 januari 1994, låg nära
varandra i tiden.
- Vart och ett av de tre kapitaltillskotten ingick i ett fortlöpande program som
syftade till en omstrukturering av EniChem och särskilt till nedläggning och
omorientering av vissa av dess verksamheter samt till att återupprätta dess kapital
som urholkats av förluster. Som kommissionen har gjort gällande vid rätten var det
tredje tillskottet endast en logisk förlängning av åtgärder som redan finansierats av
de två första tillskotten, och den omstruktureringsplan som godkändes den
27 januari 1994 var endast ett genomförande av de omstruktureringsåtgärder som
alltjämt var nödvändiga i samband med ett program från år 1992. Därtill avsåg
enligt den italienska regeringens skrivelse av den 6 juni 1994 aktieägaren ENI,
omstruktureringsplanen liksom dess yttrande av den 18 maj 1994 såväl de två första
kapitaltillskotten som det tredje.
- Efter de två första kapitaltillskotten drabbades EniChem av fler stora förluster.
Enligt kommissionen kunde bolaget inte ens överleva på marknaden enbart på
grund av de två första kapitaltillskotten, varför det utan det tredje tillskottet hade
varit oundgängligt att försätta EniChem i likvidation (punkt 177 ovan).
- 179.
- Rätten drar härav slutsatsen att det vid den tidpunkten fanns säkra tecken som
borde ha givit upphov till tvivel om huruvida de tre tillskotten ifråga, oavsett om
de genomförts vid olika tillfällen under en relativt kort tidsperiod mellan oktober
1992 och oktober 1994, i praktiken inte kunde anses vara en serie kapitaltillskott
som genomförts i samband med en fortlöpande omstruktureringsprocess som inletts
år 1992 och vars gemensamma syfte var att finansiera nödvändiga
omstruktureringsåtgärder och att återupprätta EniChems kapital som urholkats av
förluster. De ovannämnda omständigheterna borde ha givit upphov till tvivel
beträffande frågan huruvida det inte bara var tack vare dessa tillskott, betraktade
som en helhet, som omstruktureringsplanen kunde leda till att EniChems livskraft
återupprättades.
- 180.
- Under de omständigheter som är speciella för detta fall anser rätten att
kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida det tredje kapitaltillskottet var
tillräckligt skilt från de två första för att kunna bedömas för sig. Den kunde således
inte bedöma huruvida ENI:s beslut att genomföra det tredje kapitaltillskottet kunde
anses som ett sådant beslut som en privat investerare som verkar på normala
marknadsekonomiska villkor hade fattat.
- 181.
- Vad därefter beträffar frågan huruvida nuvärdet av den framtida
självfinansieringskapaciteten, om det antas att det tredje tillskottet hade kunnat
bedömas för sig, var sådan att en privat investerare hade genomfört tillskottet,
påpekar rätten inledningsvis att kommissionen till sitt yttrande av den 30 juni 1997
har fogat en beräkning av nettonuvärdet av EniChems framtida
självfinansieringskapacitet. Beräkningen ingår i uppställning QI/1, som är daterad
den 1 juli 1994. EniChems diskonterade kumulerade vinster (eller förluster) anges
till 12 procent för perioden från och med augusti år 1994 till och med år 2005, med
ett tal lägre än 34 miljarder LIT på rad 4 i uppställning QI/1. Enligt kommissionens
yttrande anges det aktuella nettovärdet av EniChems självfinansieringskapacitet till
2 966 miljarder LIT på rad 5 i uppställningen: Kumulerat värde av eget kapital
(cumulated equity value). Denna tolkning av uppställning QI/1 bekräftades vid
förhandlingen den 23 september 1997 av den ansvarige tjänstemannen Spagnolli.
- 182.
- I sin skrivelse av den 26 september 1997, där kommissionen underrättade rätten om
att uppställning QI/1, trots att den var daterad den 1 juli 1994, inte hade upprättats
före det omtvistade beslutet utan var en rekonstruktion som utförts av Spagnolli,
av beräkningar som denne tidigare hade gjort, bekräftade kommissionen att
uppställning QI/1 återgav den sorts beräkningar som verkligen hade legat till grund
för det omtvistade beslutet. I sin skrivelse till rätten av den 16 oktober 1997
bekräftade kommissionen bland annat att den helt och hållet /vidhöll/ att de
metoder som beskrivits för rätten avseende beräkningen av avkastningen av
kapitaltillskott och nettonuvärdet av den framtida självfinansieringskapaciteten /var/
de som använts då kommissionen fattade sitt beslut och att dessa metoder lett till
de resultat som framgår av beslutet och som förklarats vid rätten, inbegripet
resultaten i uppställning QI/1, vilket inte längre /förekom/ i original bland
handlingarna i målet. Spagnolli och Feltkamp, som båda var närvarande vid
förhandlingen den 23 september 1997, /kunde/ bekräfta dessa uppgifter.
- 183.
- Därefter ingav kommissionen, som svar på en ny fråga från rätten den
13 oktober 1997 i en skrivelse av den 11 november 1997 nya beräkningar av
nettonuvärdet av EniChems självfinansieringskapacitet. Dessa beräkningar ingår
bland annat i uppställning A, som i fyra relevanta hänseenden skiljer sig från
uppställning QI/1.
- 184.
- För det första anges EniChems diskonterade kumulerade vinster (eller förluster)
för perioden från och med år 1994 till och med år 2005 på rad 4 i uppställning A
med ett belopp som understiger 3 034 miljarder LIT, i stället för med ett belopp
som motsvarar de 34 miljarder LIT som anges på rad 4 i uppställning QI/1.
- 185.
- För det andra balanseras i uppställning A förlusten om 3 034 miljarder LIT delvis
av beräkningen av ett bokfört värde som tillskrivs EniChem för år 2005, vilket
uppgår till 1 531 miljarder LIT (se den nya kolumnen bokfört värde). Denna
beräkning förekommer inte i uppställning QI/1.
- 186.
- För det tredje balanseras även EniChems kumulerade förlust om mindre än
3 034 miljarder LIT under perioden till och med år 2005 delvis genom att värdet
av EniChems eget kapital i juli 1994 beaktas. Det framgår av den nytillkomna rad 6
i uppställning A (Eget kapital den 30/7/94, existing equity at 31/7/94) att det egna
kapitalet om 1 950 miljarder LIT har beaktats för att undanröja EniChems förluster
under år 1994-1996, vilka framgår av rad 3 i uppställning QI/1 och uppställning A
och som uppgår till 1 514 miljarder LIT. Denna beräkning framgår inte av
uppställning QI/1, i vilken det egna kapitalet inte har åsatts något värde
(se fotnot 5 i uppställning QI/1).
- 187.
- För det fjärde har beräkningen av det kumulerade värdet av det egna kapitalet på
rad 5 i uppställning QI/1, som enligt kommissionens yttrande av den 30 juni 1997
utgör nettonuvärdet av EniChems självfinansieringskapacitet, vilket avses i punkt 4
i det omtvistade beslutet, ingen betydelse för beräkningarna i uppställning A.
- 188.
- Det framgår vidare av kommissionens skrivelse av den 11 november 1997 och dess
uttalanden vid förhandlingen den 17 mars 1998 att den har uppfattat beräkningarna
i uppställning QI/1 som felaktiga och därför underlåtit att beakta dem, trots att det,
enligt de förklaringar kommissionen givit i sitt yttrande av den 30 juni 1997, vid
förhandlingen den 23 september 1997 och dess skrivelser av den 26 september och
den 16 oktober 1997, är dessa beräkningar som gjordes för att underbygga
slutsatsen i det omtvistade beslutet vad avser en privat investerares inställning.
- 189.
- Vad beträffar kommissionens påstående i yttrandet av den 11 november 1997,
enligt vilket det inte skulle vara beräkningarna i uppställning QI/1 utan i
uppställning A som legat till grund för det omtvistade beslutet, kan rätten inte ur
kommissionens skriftliga inlagor utläsa att det tillvägagångssätt som använts i
uppställning A verkligen har tillämpats. Rätten påpekar särskilt att enligt
uppställning A beror avkastningen av investeringen bland annat på huruvida
beloppet om 1 950 miljarder LIT, som enligt uppställning A utgjorde det dåvarande
värdet av EniChems eget kapital, beaktas för att balansera EniChems förluster
under perioden år 1994-1996. Kommissionen har således i punkt 17-19 i sitt
svaromål, i strid med tillvägagångssättet i uppställning A, gjort gällande att det
föreföll vara en försiktig hållning att för beräkningsändamål anta att ENI:s
investering i EniChem i juli 1994 redan saknade värde. Detta antagande stödjer
även uppställning QI/1, vilket framgår av fotnot 5. Likaså åberopades vid
förhandlingen den 23 september 1997 tillvägagångssättet i uppställning A varken
i kommissionens yttrande av den 30 juni 1997 eller av den tjänsteman som då var
ansvarig för beräkningarna i fråga.
- 190.
- Det skall även påpekas att enligt kommissionen är uppställning A endast grundad
på de ansvariga tjänstemännens minnesbilder, nämligen Spagnolli, Feltkamp och
Owen. Uppställning A överensstämmer således inte med de förklaringar Spagnolli
gav rätten vid förhandlingen den 23 september 1997. Kommissionen hade redan i
sin skrivelse av den 16 oktober 1997 anfört att varken Feltkamp eller Owen hade
något minne av det exakta innehållet i de uppställningar som användes vidförberedandet av det omtvistade beslutet. Därtill har kommissionen i punkt 8 i sitt
yttrande av den 11 november 1997 bekräftat att ingen mindes exakt hur EniChems
bokförda värde i uppställning A har beräknats.
- 191.
- Av dessa uppgifter följer att kommissionen inte har visat att beräkningarna i
uppställning A verkligen hade gjorts för att läggas till grund för det omtvistade
beslutet och för att försvara slutsatsen att nettonuvärdet på den framtida
självfinansieringskapaciteten var sådant att en privat investerare som verkar på
normala marknadsekonomiska villkor hade genomfört det tredje kapitaltillskottet.
Det är för övrigt ostridigt att kommissionen inte längre åberopar uppgifterna i
uppställning QI/1, och att varken beräkningarna i uppställning B eller de
beräkningar som åberopats av ENI och EniChem under förfarandets gång har legat
till grund för det omtvistade beslutet.
- 192.
- Rätten kan således inte avgöra vilka beräkningar kommissionen hade gjort vid
tidpunkten för beslutet för att stödja sin ståndpunkt att en privat investerare skulle
ha genomfört det tredje kapitaltillskottet.
- 193.
- Under dessa omständigheter anser rätten att den omständigheten att kommissionen
under förfarandets gång har ingivit motstridiga beräkningar utan att visa vilka
beräkningar den hade gjort vid tidpunkten för beslutet för att, efter den inledande
granskningsfasen av det tredje kapitaltillskottet, sluta sig till att nettonuvärdet av
den framtida självfinansieringskapaciteten fullständigt motsvarade denna investering
om 3 000 miljarder italienska lire och att det följaktligen var fråga om ett tillskott
som hade kunnat genomföras av en privat investerare som verkar på normala
marknadsekonomiska villkor, i detta fall visar att betydande svårigheter var
förenade med frågan huruvida detta tillskott, till skillnad från de två första
tillskotten, utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget.
- 194.
- Denna slutsats kullkastas inte av ENI:s och EniChems argument att enligt
domstolens praxis kan påståendet i det omtvistade beslutet att det sista
kapitaltillskottet om 3 000 miljarder LIT hade kunnat genomföras av en privat
investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor motiveras dels av
dess avkastning, men också av särskilda överväganden som är hänförliga till
moderbolagen i en koncern som gör investeringar i ett av sina dotterbolag. Det är
tillräckligt att fastslå att kommissionen, som denna också har medgivit (se ovan
punkt 107), i sitt beslut inte har stött sig på dessa överväganden för att dra
slutsatsen att det tredje kapitaltillskottet inte alls var av stödkaraktär, eftersom den
inte ansåg sig hysa några tvivel beträffande det tredje tillskottets avkastning.
- 195.
- Detsamma gäller det argument som kommissionen framförde vid förhandlingen den
17 mars 1998 att en privat investerare skulle ha genomfört det tredje
kapitaltillskottet enbart på grundval av punkt 4 tredje stycket andra meningen i det
omtvistade beslutet, vilken har följande lydelse: Från och med år 1998 borde
vinsterna uppgå till en något högre nivå än den lägsta avkastning som är godtagbarför en privat aktieinnehavare. Det skall återigen påpekas att detta uttalande
endast är av underordnad betydelse i det omtvistade beslutet i förhållande till den
beräkning som avses i punkt 4 tredje stycket tredje meningen. Dessutom beaktas
i fråga om denna ökning inte EniChems förluster under åren 1994-1997, vilka
uppgår till mer än 2 400 miljarder LIT (se ovan punkt 176).
- 196.
- Vad beträffar Republiken Italiens, ENI:s och EniChems argument att de tre
kapitaltillskotten under alla omständigheter inte genomförts av staten eller med
hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget, är det
tillräckligt att fastslå att kommissionen inte har återgivit detta argument i det
omtvistade beslutet. Det kan således inte åberopas i samband med rättens prövning
av beslutets lagenlighet.
- 197.
- Av det ovan anförda följer att kommissionen efter en första granskning enligt
artikel 93.3 i fördraget inte kunde övervinna alla svårigheter som var förenade med
bedömningen av huruvida det tredje kapitaltillskottet utgjorde stöd i den mening
som avses i artikel 92.1 i fördraget.
- 198.
- Rätten framhåller vidare att förfarandet i artikel 93.2 i fördraget redan hade inletts
vad beträffar de två första tilläggen, vilka hade ansetts utgöra statligt stöd. De
allvarliga tvivel som kommissionen borde ha haft avseende det tredje
kapitaltillskottet rör närmare bestämt frågan huruvida detta hade kunnat bedömas
tillsammans med de två första för att avgöra om dessa utgjorde statligt stöd eller
en investering som uppfyller kriterierna för en privat investerare som verkar på
normala marknadsekonomiska villkor. Därtill var det tredje tillskottet (om
3 000 miljarder LIT) avsevärt mycket högre än de två första tillskotten tillsammans
(1 794 miljarder LIT), vilka redan var föremål för granskning.
- 199.
- Det är i förevarande fall ostridigt att kommissionen inte har prövat om det tredje
kapitaltillskottet är förenligt med den gemensamma marknaden.
- 200.
- Under dessa speciella omständigheter har kommissionen, genom att avsluta sin
första granskning av det tredje kapitaltillskottet enligt artikel 93.3 i fördraget utan
att kunna övervinna alla svårigheter som var förenade med bedömningen av
huruvida det tredje kapitaltillskottet utgjorde ett stöd och utan att pröva om det var
förenligt med den gemensamma marknaden, åsidosatt sökandens rättigheter i dess
egenskap av berörd part i den mening som avses i artikel 93.2 i fördraget.
- 201.
- Av dessa skäl skall det omtvistade beslutet ogiltigförklaras, utan att det är
nödvändigt att behandla sökandens övriga grunder och argument.
Rättegångskostnader
- 202.
- I enlighet med artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att
ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I enlighet med artikel 87.3 irättegångsreglerna kan rätten besluta att kostnaderna skall delas om parterna
ömsom tappar målet på en eller flera punkter. I förevarande mål har
kommissionen tappat målet i den del det avser det tredje kapitaltillskottet, medan
sökanden har tappat målet i den del det avser de två första kapitaltillskotten.
Under dessa omständigheter skall kommissionen förutom sin egen kostnad
förpliktas ersätta två tredjedelar av sökandens rättegångskostnad.
- 203.
- Enligt artikel 87.4 i rättegångsreglerna skall Förenade kungariket, Republiken
Italien, ENI och EniChem bära sina kostnader.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(andra avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Kommissionens beslut av den 27 juli 1994 om det stöd som Italien har
beviljat företaget EniChem SpA (EGT C 330, s. 7) ogiltigförklaras i den del
det innebär att granskningsförfarandet i artikel 93.3 i fördraget avslutas
beträffande det tillskott av 3 000 miljarder LIT som anges i beslutet.
- 2.
- Talan avvisas i övriga delar.
- 3.
- Kommissionen skall bära sin egen kostnad och förpliktas därtill ersätta två
tredjedelar av sökandens rättegångskostnad. Sökanden skall bära en
tredjedel av sin rättegångskostnad.
- 4.
- Förenade kungariket, Republiken Italien, ENI SpA och EniChem SpA skall
bära sina rättegångskostnader.
KalogeropoulosBriët
García-Valdecasas
Bellamy Potocki
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 15 september 1998.
H. Jung
A. Kalogeropoulos
Justitiesekreterare
Ordförande