Talan väckt den 16 december 2020 – Arnautu mot parlamentet

(Mål T-740/20)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marie-Christine Arnautu (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten F. Wagner)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

förklara att invändningen om rättsstridighet kan tas upp till prövning och fastställa att artikel 33.1 och 33.2 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga (nedan kallad tillämpningsföreskrifterna) är rättsstridig,

i enlighet härmed fastställa att det saknas rättslig grund för generalsekreterarens beslut av den 21 september 2020 och ogiltigförklara det beslutet,

i sak,

fastställa att Marie-Christine Arnautu har inkommit med bevis för sin assistents arbete i enlighet med artikel 33.1 och 33.2 i tillämpningsföreskrifterna och rättspraxis från Europeiska unionens domstol, och

i konsekvens därmed,

ogiltigförklara det beslut ‒ delgivet elektroniskt den 23 oktober 2020 ‒ som Europaparlamentets generalsekreterare antog den 21 september 2020 med tillämpning av artikel 68 i beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 ”om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga” i ändrad lydelse, och i vilket det slås fast att det föreligger en fordran gentemot sökanden med ett belopp på 87 203,46 euro till följd av felaktigt utbetalat assistentstöd till ledamot och i vilket detta återkrav motiveras,

ogiltigförklara debetnota nr 7000001577 av den 22 oktober 2020 i vilket det fastställs att det föreligger en fordran gentemot Marie-Christine Arnautu till följd av generalsekreterarens beslut av den 21 september 2020, om återkrav av felaktigt utbetalade belopp för assistentstöd till ledamot, och som antagits med stöd av artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna angående assistentstöd till ledamöterna, samt

förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökande två grunder:

Första grunden: Invändning om rättsstridighet till följd av att principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar åsidosätts genom artikel 33 i tillämpningsföreskrifterna som antogs av Europaparlamentets presidium genom beslut av den 19 maj och 9 juli 2008, bland annat eftersom de brister i fråga om tydlighet och precision. Sökanden har gjort gällande att de ifrågasatta bestämmelsernas bristande precision kräver att domstol tolkar tillämpningsföreskrifternas lagenlighet. Detaljerna i fråga om bevisningen för en parlamentsassistents arbete etablerades emellertid först i november år 2017 i tribunalens domar i målen Bilde och Montel. Domen i målet Gorostiaga från år 2005 avsåg nämligen endast bevisning för att lön hade betalats ut av tredje part. De ifrågasatta bestämmelserna är således sedan år 2008 en källa till osäkerhet och uppvisar brister i fråga om tydlighet. Sökanden har tillagt att Europaparlamentet, trots risken för rättsosäkerhet, inte med precision och tydlighet har reglerat förfarandet för att kontrollera assistentstöd till ledamöterna och inte har formaliserat vare sig ledamöternas bokföringsskyldigheter vad avser sådant stöd eller ens reglerna för godtagbar, identifierbar och daterad bevisning.

Andra grunden: Åsidosättande av en väsentlig formföreskrift och av rätten till försvar. Sökanden gör gällande att generalsekreteraren i strid med artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna underlät att höra henne personligen. Hon tillägger att generalsekreteraren därmed fråntog henne en grundläggande rättighet, nämligen möjligheten till en direkt dialog med den myndighet som ska ta beslut och möjligheten till en kontradiktorisk diskussion om bevisningen.

____________