Language of document :

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 17 december 2020 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam – Nederländerna) – Verkställighet av europeiska arresteringsorder mot L (C‑354/20 PPU), P (C‑412/20 PPU)

(Förenade målen C-354/20 PPU och C-412/20 PPU)(1 )

(Begäran om förhandsavgörande – Brådskande mål om förhandsavgörande – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Europeisk arresteringsorder – Rambeslut 2002/584/RIF – Artikel 1.3 – Artikel 6.1 – Överlämnande mellan medlemsstaterna – Villkor för verkställighet – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 47 andra stycket – Rätt till prövning inför en oavhängig och opartisk domstol – Systembrister eller allmänna brister – Begreppet utfärdande rättslig myndighet – Beaktande av händelser som inträffat efter det att den europeiska arresteringsordern i fråga utfärdades – Skyldighet för den utfärdande rättsliga myndigheten att göra en konkret, precis prövning av om det finns grundad anledning att tro att den berörda personen löper en verklig risk att få sin rätt till en rättvis rättegång kränkt vid ett överlämnande)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

L (C‑354/20 PPU), P (C‑412/20 PPU)

Domslut

Artiklarna 6.1 och 1.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att även om den verkställande rättsliga myndigheten, som ska besluta om överlämnande av en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder, har tillgång till uppgifter som visar på systembrister eller allmänna brister rörande domstolarnas oavhängighet i den utfärdande medlemsstaten, som förelåg vid tidpunkten för utfärdandet av arresteringsordern eller uppkom senare, får den verkställande rättsliga myndigheten inte neka den domstol som utfärdat arresteringsordern ställning som ”utfärdande rättslig myndighet” eller presumera att det finns grundad anledning att tro att den berörda personen kommer att löpa en verklig risk för att dennes grundläggande rätt till en rättvis rättegång kränks, en rätt som slås fast i artikel 47 andra stycket i stadgan, utan att göra en konkret, precis prövning med hänsyn tagen bland annat till den berördes personliga omständigheter, brottets art och de faktiska omständigheter som legat till grund för utfärdandet av arresteringsordern, såsom uttalanden från myndigheter som kan komma att ingripa i handläggningen av det enskilda ärendet.

____________

(1 ) EUT C 320, 28.9.2020

EUT C 378, 9.11.2020