Mål T‑89/07

VIP Car Solutions SARL

mot

Europaparlamentet

”Offentlig upphandling av tjänster – Gemenskapsförfarande vid anbudsinfordran – Transport av Europaparlamentets ledamöter i bil och med minibuss med chaufför under sessioner i Strasbourg – Förkastande av anbud från en anbudsgivare – Motiveringsskyldighet – Underlåtenhet att meddela det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit – Skadeståndstalan”

Sammanfattning av domen

1.      Europeiska gemenskapernas institutioners offentliga upphandling – Tilldelning av ett kontrakt till följd av en anbudsinfordran – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

2.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning– Beslut att förkasta ett anbud inom ramen för ett förfarande för upphandling av tjänster

(Artikel 253 EG, rådets förordning nr 1605/2002, artikel 100.2, kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 149.3)

3.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Domstolens stadga, artiklarna 21 första stycket och 53 första stycket, förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

4.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Föremål för talan

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Gemenskapsdomstolens behörighet – Yrkande att rätten ska rikta ett föreläggande gentemot en institution – Avvisning

(Artiklarna 230 EG och 233 EG)

1.      Parlamentet förfogar över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de omständigheter som ska beaktas när det har att fatta beslut om att tilldela ett kontrakt till följd av en anbudsinfordran. Gemenskapsdomstolens prövning ska därför begränsas till att avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.

(se punkt 56)

2.      Det följer av artikel 100.2 i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget och av artikel 149.3 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen att en gemenskapsinstitution har uppfyllt sin motiveringsskyldighet om den omedelbart har informerat alla som lämnat förkastade anbud om skälen till att deras anbud förkastats, och vidare inom femton dagar från att den mottagit en skriftlig begäran därom lämnat de anbudsgivare som lämnat anbud som upptagits till prövning och som så begärt information om de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det antagna anbudet samt namnet på den som tilldelats kontraktet.

När en gemenskapsinstitution förfogar över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning är iakttagandet av de skyddsregler som gemenskapens rättsordning innehåller för administrativa förfaranden av än mer grundläggande betydelse. Bland dessa skyddsregler återfinns bland annat skyldigheten för den behöriga institutionen att på ett tillfredsställande sätt motivera sina beslut. Det är enbart på så sätt som gemenskapsdomstolarna har möjlighet att pröva huruvida de omständigheter och rättsregler som utövandet av detta utrymme för skönsmässig bedömning är beroende av är uppfyllda.

När den berörda institutionen har sänt en skrivelse till svar på en begäran om ytterligare upplysningar från sökanden angående ett beslut innan talan väcks, men efter den tidpunkt som föreskrivs i artikel 149.3 i förordning nr 2342/2002, kan även denna skrivelse beaktas vid bedömningen av huruvida motiveringen var tillräcklig. Motiveringsplikten ska nämligen bedömas utifrån de upplysningar sökanden förfogade över när talan väcktes. Institutionen får emellertid inte ange en helt ny motivering i stället för den ursprungliga.

Den omständigheten att den berörda institutionen lämnat upplysningar angående skälen för sitt beslut under målets gång kan emellertid inte kompensera otillräckligheten av den ursprungliga motiveringen av det angripna beslutet. Skälen kan nämligen inte förklaras för första gången i efterhand inför domstolen, utom i yttersta undantagsfall.

(se punkterna 59, 61, 73 och 76)

3.      Enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga, som enligt artikel 53 första stycket i samma stadga och artikel 44.1 c i rättegångsreglerna ska tillämpas på förfarandet vid förstainstansrätten, ska en ansökan innehålla uppgifter om tvisteföremålet samt en kortfattad framställning av grunderna för talan. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten ska kunna pröva talan. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundar sig på åtminstone kortfattat men på ett sammanhängande och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan.

Ett yrkande om ersättning för skada som riktar sig till en gemenskapsinstitution ska innehålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera det agerande som läggs institutionen till last, skälen till att sökanden anser att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den skada som sökanden säger sig ha lidit samt arten och omfattningen av denna skada.

(se punkterna 96 och 103)

4.      Enligt artikel 44.1 c i rättegångsreglerna är sökanden skyldig att i ansökan ge en beskrivning av föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Även om det enligt artikel 48.2 i samma regler under vissa förhållanden är tillåtet att åberopa nya omständigheter under förfarandet kan denna bestämmelse inte tolkas så, att den ger sökanden rätt att anföra nya yrkanden under förfarandet och sålunda förändra föremålet för talan.

(se punkt 110)

5.      Rättens behörighet i ett mål om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG är begränsad till att pröva lagligheten av den omtvistade rättsakten, och förstainstansrätten är inte behörig att rikta förelägganden mot gemenskapsinstitutioner. När en rättsakt ogiltigförklaras ankommer det på den berörda institutionen att, enligt artikel 233 EG, vidta de åtgärder som krävs för att följa domen om ogiltigförklaring.

(se punkt 112)