PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(andra avdelningen)

den 17 september 2009

Mål F-118/07

Guido Strack

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Rättegångsfrågor – Invändning om rättegångshinder – Tredskoförfarande”

Saken: Talan väckt av Guido Strack den 22 oktober 2007 med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilket mål kommissionen i separat handling har gjort en invändning om rättegångshinder enligt artikel 78 i rättegångsreglerna.

Avgörande: Kommissionens yrkande att talan ska avvisas kan upptas till sakprövning. Sökandens yrkande om tredskodom ogillas. Kommissionens yrkande att talan ska avvisas förenas med målet i sak. Beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Fråga huruvida rättegångshandlingar kan upptas till sakprövning – Bedömning ska ske när rättegångshandlingen begärs

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 114; Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 78; rådets beslut 2004/752, artikel 3.4)

2.      Förfarande – Fråga huruvida rättegångshandlingar kan upptas till sakprövning – Invändning om rättegångshinder görs efter att svaranden beviljats förlängd tidsfrist för att inge svaromål – Upptagande till sakprövning

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 39 och 78)

1.      Om en svarande gör en invändning om rättegångshinder med stöd av artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler vad avser en talan som har väckts innan dessa rättegångsregler har trätt i kraft, vilket gör att förstainstansrättens rättegångsregler är tillämpliga enligt artikel 3.4 i beslut 2004/752 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol, är den tidsfrist som gäller för att göra invändning om rättegångshinder den tidsfrist som föreskrivs i de rättegångsregler som gällde när ansökan delgavs. Oavsett om artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler eller artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler är tillämplig börjar tidsfristen för att göra invändning om rättegångshinder att löpa vid denna delgivning.

(se punkterna 1, 6, 9 och 12)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 22 maj 2008, Daskalakis mot kommissionen, F‑107/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 25

2.      För det fall att personaldomstolen har bifallit svarandens begäran om förlängd tidsfrist för att inge svaromål medför den omständigheten att svaranden innan den förlängda tidsfristen har löpt ut gör en invändning om rättegångshinder med stöd av artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler, istället för att inge svaromål som rör målet i sak, inte att denna begäran om förlängd tidsfrist strider mot relevanta bestämmelser i rättegångsreglerna eller att denna begäran ska anses utgöra rättegångsmissbruk.

Personaldomstolen har nämligen genom att bevilja förlängd tidsfrist för att inge svaromål innan tidsfristen för att med stöd av artikel 78 i rättegångsreglerna göra invändning om rättegångshinder har löpt ut implicit medgett att svaranden inom ramen för den förlängda tidsfristen för svaromålet kan göra invändning om rättegångshinder i separat handling eller i svaromålet. Det är korrekt att det inte förekommer någon uttrycklig bestämmelse som ger möjlighet att förlänga den tidsfrist som föreskrivs i nämnda artikel 78, men detta innebär, när förlängningen har beviljats innan denna tidsfrist har löpt ut, inte att svaranden inte har rätt göra invändning om rättegångshinder i en separat handling inom ramen för denna förlängda tidsfrist.

(se punkterna 14 och 16)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 10 juli 2002, Comitato organizzatore del convegno internazionale mot kommissionen, T 387/00, REG 2002, s. II 3031, punkt 35.