Talan väckt den 24 oktober 2013 – ISOTIS mot kommissionen

(Mål T-562/13)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Koinonia tis Pliroforias Anoichti stis Eidikes Ananges – ISOTIS (Aten, Grekland) (ombud: advokaten S. Skliris)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

vidgå att kommissionen, genom att begära återbetalning av ett belopp om 47 197,93 euro från sökanden, vilket utbetalades av kommissionen inom ramen för avtalet 238940 REACH 112, har åsidosatt det omstridda avtalet,

vidgå att sökanden inte ska återbetala det ovannämnda beloppet som har utbetalats av kommissionen,

vidgå att kommissionens begäran med avseende på beloppet om 13 821,12 euro hur som helst är helt ogrundad,

vidgå att de generella villkor som är tillämpliga på avtalet FP6 inte är tillämpliga inom ramen för avtalet 238940 REACH 112 och att sökanden, som en konsekvens härav, inte behöver betala något skadeståndsbelopp (liquidated damages) inom ramen för det omstridda avtalet,

vidgå att kommissionen, genom att ange dess avsikt att kräva skadestånd (liquidated damages) på grundval av de generella villkoren i avtal FP6, åsidosatte det omstridda avtalet 238940 REACH 112,

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan, som för det första grundas på skiljedomsklausulen i det omstridda avtalet och för det andra grundas på belgisk rätt till vilken det omstridda avtalet hänvisar, åberopar sökanden tre grunder.

Den första grunden hänför sig till att kommissionen har åsidosatt god tro och god affärssed. Sökanden framhäver särskilt att kommissionen har krävt olika belopp, utan att ha lagt fram något konkret och specifikt argument till stöd för de återkommande fordringskraven, och att dess affärsmässiga beteende strider mot bestämmelserna i stadgan för de grundläggande rättigheterna. Sökanden framhäver vidare att kommissionens beteende strider mot dess avtalsrättsliga förpliktelser genom avsikten att lägga fram fordringar på grundval av generella villkor för en annan typ av avtal (FP6) än de som är tillämpliga på det omstridda avtalet REACH 112 (CIP).

Den andra grunden avser åsidosättande av innehållet i bestämmelsen i artikel II.28 punkterna 1 och 5 i avtalet 238940 REACH 112. Sökanden framhäver särskilt att kommissionen har lagt fram fordringar utan att först ha genomfört någon kontroll inom ramen för det omstridda avtalet och på ett generellt och vagt sätt hänvisat till resultatet från en kontroll som inte gäller det omstridda avtalet REACH 112.

Tredje grunden, framförd som en alternativ grund, hänför sig till att kommissionens begäran framställdes på ett olagligt vis och i ond tro.