FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(femte avdelningen i utökad sammansättning)
den 27 januari 2000 (1)
Antidumpningsförfarande - Konsumentsammanslutning - Avslag på begäran
om att anses vara berörd part - Avtalet om tillämpning av artikel VI i 1994 års
GATT-avtal - Artiklarna 6.7 och 21 i förordning (EG) nr 384/96
I mål T-256/97,
Bureau européen des unions de consommateurs (BEUC), internationell
sammanslutning bildad enligt belgisk rätt, Bryssel, företrädd av
advokaten Bernard O'Connor, solicitor, biträdd av advokaten Bonifacio García
Porras, Salamanca, delgivningsadress: advokatbyrån Arsène Kronshagen, 22,
avenue Marie-Adelaïde, Luxemburg,
med stöd av
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av Michelle Ewing,
Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av David Anderson,
barrister, England och Wales, delgivningsadress: Förenade kungarikets ambassad,
14, boulevard Roosevelt, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren
Viktor Kreuschitz, och Nicholas Khan, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,
delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner,
Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 18 juli 1997,
genom vilket kommissionen, i samband med förfarandet för antagande av
kommissionens förordning (EG) nr 773/98 av den 7 april 1998 om införande av en
preliminär antidumpningstull på import av vissa oblekta vävnader av bomull med
ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien, Indonesien, Pakistan och Turkiet
(EGT L 111, s. 19), avslog sökandens begäran om att anses vara berörd part i den
mening som avses i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om
skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska
gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(femte avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden J.D. Cooke samt domarna R. García-Valdecasas,
P. Lindh, J. Pirrung och M. Vilaras,
justitiesekreterare: A. Mair,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet
den 23 mars 1999,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
- 1.
- Artikel 5.10 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd
mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska
gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1, nedan kallad grundförordningen) har följande
lydelse:
I tillkännagivandet om att ett förfarande inleds, skall meddelas att en
undersökning har påbörjats, anges den produkt och de länder som berörs, ges en
sammanfattning av de uppgifter som har tagits emot och föreskrivas att alla
relevanta uppgifter skall lämnas till kommissionen; vidare skall de tidsfrister anges
inom vilka berörda parter skall ge sig till känna och skriftligen lämna sina
synpunkter och uppgifter om dessa synpunkter och uppgifter skall kunna beaktas
vid undersökningen. I tillkännagivandet skall även anges den tid inom vilken
berörda parter kan begära att bli hörda av kommissionen enligt artikel 6.5.
- 2.
- Artikel 6.6 i grundförordningen har följande lydelse:
På begäran skall de importörer, exportörer, företrädare för exportlandets regering
och klagande som har givit sig till känna enligt artikel 5.10, ges tillfälle att möta
parter med motstridiga intressen så att motsatta uppfattningar och motargument
kan framföras. Därvid skall hänsyn tas till behovet av att skydda konfidentiella
uppgifter och till parternas intressen. Ingen av parterna skall vara skyldig att
närvara vid ett sådant möte, och underlåtenhet att närvara skall inte skada den
berörda partens sak. Muntliga uppgifter som lämnas enligt denna punkt skall
beaktas av kommissionen om de därefter bekräftas skriftligen.
- 3.
- I artikel 6.7 föreskrivs följande:
De klagande, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer,
användare och konsumentorganisationer som har givit sig till känna enligt
artikel 5.10, samt företrädare för exportlandet, kan på skriftlig begäran få granska
alla de uppgifter som har gjorts tillgängliga av någon av parterna i undersökningen,
till skillnad från interna handlingar som upprättats av myndigheterna i
gemenskapen eller dess medlemsstater, under förutsättning att dessa har betydelse
för framläggandet av deras sak och att de inte är konfidentiella i den mening som
avses i artikel 19 och att de används i undersökningen. Dessa parter får bemöta
uppgifterna, och deras synpunkter skall beaktas i den mån de är tillräckligt väl
underbyggda.
- 4.
- Artikel 21.1 och 21.2 har följande lydelse:
1. Ett fastställande om huruvida ett ingripande är befogat med hänsyn till
gemenskapens intresse skall fattas på grundval av en helhetsbedömning av alla
berörda parters intressen, inbegripet den inhemska industrins, användarnas och
konsumenternas intressen, och ett fastställande enligt denna artikel skall endast
göras då alla parter har givits tillfälle att yttra sig enligt punkt 2. Vid en sådan
undersökning skall särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den
snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av
att återställa en effektiv konkurrens. Åtgärder som fastställs på grundval av
konstaterad dumpning och skada får inte vidtas om myndigheterna på grundval av
samtliga lämnade uppgifter med säkerhet kan fastslå att det inte ligger i
gemenskapens intresse att vidta sådana åtgärder.
2. För att få fram ett ordentligt underlag som gör det möjligt för myndigheterna att
beakta alla synpunkter och uppgifter när de fattar beslut om huruvida det ligger i
gemenskapens intresse att införa åtgärder, kan de klagande, importörerna och
deras intresseorganisationer, företrädare för användare och
konsumentorganisationer [*] ge sig till känna och lämna uppgifter till kommissionen
inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande av
antidumpningsundersökningen. Dessa uppgifter eller lämpliga sammanfattningar
därav skall göras tillgängliga för de övriga parter som anges i denna artikel, vilka
skall ha rätt att yttra sig över uppgifterna [*med utgångspunkt från terminologin
i artikel 6.12 i antidumpningsavtalet används nedan begreppet representativa
användar- och konsumentorganisationer Övers. anm.].
- 5.
- I artikel 6.11 och 6.12 i Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och
handelsavtalet 1994 (EGT L 336, s. 103, svensk specialutgåva, område 11, volym 38,
s. 105, nedan kallat antidumpningsavtalet), vilket återfinns i bilaga 1 A till Avtalet
om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), vilket efterträdde
GATT-avtalet (EGT L 336, s. 3, svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 5,
nedan kallat WTO-avtalet), och som godkänts genom rådets beslut 94/800/EEG av
den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar - vad
beträffar frågor som omfattas av dess behörighet -, av de avtal som är resultatet
av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986-1994) (EGT L 336, s. 1;
svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3), föreskrivs följande:
6.11 I detta avtal inbegriper uttrycket berörda parter
i) exportör, utländsk tillverkare eller importör av en vara som är föremål för
undersökning, eller handels- eller företagsorganisation där majoriteten av
medlemmarna tillverkar, exporterar eller importerar denna vara,
ii) den exporterande medlemmens regering, och
iii) tillverkare av vara av samma slag i den importerande medlemmen eller
handels- eller företagsorganisation där majoriteten av medlemmarna
tillverkar vara av samma slag inom den importerande medlemmens
territorium.
Denna uppräkning förhindrar inte att en medlem även kan behandla andra
inhemska eller utländska parter som berörda parter.
6.12 Myndigheterna skall ge industriella användare av den vara som är föremål för
undersökning och för representativa konsumentorganisationer när varan säljs i
detaljhandel, möjlighet att lämna uppgifter som är av betydelse för undersökningen
angående dumpning, skada och orsakssamband.
Bakgrund till tvisten
- 6.
- Bureau européen des unions de consommateurs (nedan kallad BEUC) är en
internationell sammanslutning som bildats enligt belgisk rätt och som vid
gemenskapsinstitutionerna företräder nationella konsumentorganisationer som är
etablerade i medlemsstaterna och andra europeiska länder.
- 7.
- Den 11 juli 1997 tillkännagav kommissionen att den avsåg att inleda ett
antidumpningsförfarande (nr 97/C 210/09) beträffande import av vissa oblekta
vävnader av bomull med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien,
Indonesien, Pakistan och Turkiet (EGT C 210, s. 12, nedan kallat
tillkännagivandet), med anledning av ett klagomål som kommittén för
bomullsindustrier och närstående textilindustrier i Europeiska unionen (Eurocoton)
ingivit den 26 maj 1997 med stöd av artikel 5 i grundförordningen.
- 8.
- I enlighet med artikel 5.10 i grundförordningen meddelades i tillkännagivandet en
tidsfrist inom vilken berörda parter kunde ge sig till känna och skriftligen lämna
sina synpunkter och inkomma med uppgifter för att dessa skulle kunna beaktas vid
undersökningen. Där angavs även inom vilken tidsfrist berörda parter kunde begära
att bli hörda av kommissionen enligt artikel 6.5 i grundförordningen.
- 9.
- BEUC begärde i skrivelse till kommissionen av den 15 juli 1997 att få anses vara
berörd part och att få ta del av klagomålet samt av de upplysningar som lämnats
av varje annan part som berördes av undersökningen, i den mån dessa inte var
konfidentiella i den mening som avses i artiklarna 6.7 och 19 i grundförordningen.
- 10.
- Kommissionen besvarade begäran i skrivelse av den 18 juli 1997 från
generaldirektoratet för Yttre förbindelser: handelspolitik, förbindelser med
Nordamerika, Fjärran Östern, Australien och Nya Zeeland (GD I), direktorat E
Skydd mot dumpning: skadeaspekter och aspekter rörande gemenskapsintressen
(politik, undersökningar och åtgärder); andra handelspolitiska instrument och
allmänna frågor. I skrivelsen (nedan kallad det omtvistade beslutet) uttryckte sig
kommissionen på följande sätt:
I enlighet med kommissionens allmänna hållning, vilken är välkänd för BEUC,
önskar jag ... understryka att oblekta vävnader av bomull inte kan anses utgöra
sådana produkter som vanligen säljs i detaljhandeln, och att det således inte är
fråga om produkter i fråga om vilka BEUC kan anses vara berörd part i den
mening som avses i artiklarna 5.10, 6.7 och 21 i rådets förordning ... nr 384/96 ...
Jag vill således upplysa Er om att vi inte kan bifalla Er begäran om att få ta del av
klagomålet och icke konfidentiella handlingar i ärendet.
- 11.
- Kommissionens omnämnande av dess allmänna hållning, vilken är välkänd för
BEUC syftar på en tidigare skriftväxling och särskilt ett beslut som ingick i en
skrivelse av den 3 februari 1997, mot vilket beslut sökanden senare väckte talan om
ogiltigförklaring (se förstainstansrättens beslut av den 4 maj 1998 i mål T-84/97,
BEUC mot kommissionen, REG 1998, s. II-795, punkterna 53-55).
- 12.
- I denna skrivelse, som rörde ett antidumpningsförfarande som hade inletts
den 21 februari 1996, hade kommissionen avslagit BEUC:s begäran att anses som
berörd part och att få ta del av icke konfidentiella handlingar. Kommissionens skäl
kan sammanfattas på följande sätt:
i) BEUC kan inte anses vara en berörd part med stöd av
antidumpningsavtalet i GATT. Kommissionen underströk särskilt att
artikel 6.12 i antidumpningsavtalet i GATT innebär att representativa
konsumentorganisationer skall ges möjlighet att lämna uppgifter angående
dumpning, skada och orsakssamband, vad avser varor som säljs i
detaljhandel. Så är här inte fallet, eftersom oblekta vävnader av bomull inte
säljs i detaljhandel.
ii) BEUC kan inte anses som en berörd part med stöd av förordning nr 384/96.
Kommissionen förklarade särskilt följande: Ni har vidare anfört att
gemenskapslagstiftningen ger representativa konsumentorganisationer
möjlighet att delta i antidumpningsförfarandet på sätt som anges i
artikel 21.2 i förordning ... nr 384/96 ... I förevarande fall är varan av
liknande slag emellertid en mellanprodukt som är halvt förädlad och som
normalt sett inte säljs i detaljhandel, varför konsumenterna inte är de som
använder varan.
- 13.
- Den 7 april 1998 antog kommissionen förordning (EG) nr 773/98 om införande av
en preliminär antidumpningstull på import av vissa oblekta vävnader av bomull
med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien, Indonesien, Pakistan ochTurkiet (EGT L 111, s. 19, nedan kallad den provisoriska förordningen).
- 14.
- I enlighet med artikel 4 i den provisoriska förordningen trädde denna i kraft
den 10 april 1998 och skulle förbli giltig under en period om sex månader från och
med denna tidpunkt. Då rådet inte antog någon förordning om införande av en
slutgiltig antidumpningstull inom femton månader efter det att förfarandet i artikel
6.9 i grundförordningen inleddes, upphörde den provisoriska förordningen
automatiskt att gälla den 10 oktober 1998.
Förfarandet och parternas yrkanden
- 15.
- Sökanden väckte talan genom ansökan som inkom till rättens kansli
den 19 september 1997.
- 16.
- Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland begärde att få intervenera
till stöd för sökandens yrkanden. Begäran bifölls genom beslut av ordföranden på
rättens fjärde avdelning i utökad sammansättning den 25 maj 1998.
- 17.
- Kommissionen begärde genom särskild handling som inkom till rättens kansli
den 4 november 1998 att rätten med stöd av artikel 114 i rättegångsreglerna skulle
fastslå att det saknades anledning att döma i saken.
- 18.
- Sökanden inkom med yttrande över begäran den 20 november 1998. Förenade
kungariket meddelade i skrivelse av den 19 november 1998 att det avstod från att
yttra sig över denna begäran.
- 19.
- I beslut av den 1 februari 1999 i mål T-256/97, BEUC mot kommissionen
(REG 1999, s. II-169) ogillade förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad
sammansättning) detta yrkande och beslutade att beslut om rättegångskostnaderna
skulle meddelas senare.
- 20.
- På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (femte avdelningen
i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet utan föregående
åtgärder för bevisupptagning.
- 21.
- Parterna utvecklade talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid offentligt
sammanträde den 23 mars 1999.
- 22.
- BEUC har yrkat att förstainstansrätten skall
- förklara att talan kan upptas till sakprövning,
- ogiltigförklara det omtvistade beslutet, i den del sökandens begäran att
anses som berörd part avslås,
- ogiltigförklara det omtvistade beslut, i den del detta även innebär att
sökanden och andra konsumentorganisationer inte får ta del av icke
konfidentiella uppgifter som lämnats i ett antidumpningsförfarande rörande
varor som inte säljs i detaljhandel,
- vidta övriga åtgärder som den finner nödvändiga,
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 23.
- Förenade kungariket har yrkat att förstainstansrätten skall ogiltigförklara det
omtvistade beslutet.
- 24.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa yrkandet att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras, i den del
detta innebär att sökanden och andra konsumentorganisationer inte får ta
del av icke konfidentiella uppgifter som lämnats i ett
antidumpningsförfarande rörande varor som inte säljs i detaljhandel,
- ogilla talan i övriga delar,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
- 25.
- Kommissionen har gjort gällande att BEUC:s yrkande att det omtvistade beslutet
skall ogiltigförklaras, i den del detta innebär att BEUC och andra
konsumentorganisationer inte får ta del av icke konfidentiella uppgifter som
lämnats i ett antidumpningsförfarande rörande varor som inte säljs i detaljhandel,
inte kan upptas till sakprövning. Kommissionen har gjort gällande att
förstainstansrätten med stöd av artikel 173 i EG-fördraget (nu artikel 230 EG i
ändrad lydelse) har rätt att pröva huruvida gemenskapsinstitutioners rättsakter är
lagenliga, och att förstainstansrätten inte har behörighet att bedöma lagenligheten
av situationer som rent hypotetiskt kan tänkas uppstå. Det följer vidare av reglerna
om fysiska och juridiska personers talerätt (locus standi) att sökanden inte är
behörig att anföra ett sådant yrkande i tredje personers namn.
- 26.
- BEUC har gjort gällande att det omtvistade beslutet väcker frågan om
konsumentorganisationer rent allmänt kan anses som berörda parter. Det
omtvistade beslutet påverkar direkt både BEUC:s och andra
konsumentorganisationers intressen, inte bara i det omtvistade
antidumpningsförfarandet utan också i varje framtida förfarande som rör varor som
inte säljs i detaljhandel. BEUC har, i egenskap av företrädare för de viktigaste
konsumentorganisationerna i samtliga medlemsstater, ett särskilt intresse av att
dessa rättigheter skyddas. BEUC begär inte ersättning i andra personers namn utan
önskar fästa förstainstansrättens uppmärksamhet på en situation som kan uppstå
i framtiden och vilken kan undvikas om det omtvistade beslutet ogiltigförklaras i
den mån som anges i yrkandet.
Förstainstansrättens bedömning
- 27.
- Sökandens huvudyrkande (se ovan punkt 22, andra strecksatsen) går ut på att det
omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras, i den del sökandens begäran att anses som
berörd part, i den mening som avses i artikel 5.10 i grundförordningen, avslås.
- 28.
- Sökandens andra yrkande om ogiltigförklaring (se ovan punkt 22, tredje
strecksatsen) har två syften.
- 29.
- Sökanden önskar för det första att förstainstansrätten skall ogiltigförklara samma
beslut, i den del sökanden nekas att ta del av icke konfidentiella uppgifter som
lämnats i ett antidumpningsförfarande rörande varor som inte säljs i detaljhandel.
- 30.
- Sökanden önskar vidare, genom en mer extensiv tolkning av det omtvistade
beslutet, att förstainstansrätten skall fatta ett beslut med mer generell räckvidd, som
innebär att kommissionen anmodas att i framtiden ändra sin policy på området, så
att varje konsumentorganisation kan få ta del av icke konfidentiella handlingar i
varje antidumpningsförfarande som rör varor som inte säljs i detaljhandel.
- 31.
- Förstainstansrätten finner att det andra yrkandet om ogiltigförklaring inte kan
upptas till sakprövning.
- 32.
- I den del det andra yrkandet rör påståendet att sökanden själv inte tillåtits ta del
av icke konfidentiella upplysningar, tillför det inte förstahandsyrkandet någonting.
Rätten att få ta del av icke konfidentiella upplysningar med stöd av artikel 6.7 i
grundförordningen är knuten till att den person som framställer en sådan begäran
är en berörd part som har givit sig till känna i enlighet med artikel 5.10 i samma
förordning.
- 33.
- Vad avser det yrkandets andra syfte vill förstainstansrätten erinra om att det
framgår av fast rättspraxis att frågan huruvida ett yrkande om ogiltigförklaring kan
upptas till sakprövning skall bedömas i förhållande till sökandens intresse av att
föra talan när ansökan ingavs. Detta intresse kan inte bedömas i förhållande till en
framtida och hypotetisk händelse (förstainstansrättens dom av den 30 april 1998 i
mål T-16/96, Cityflier Express mot kommissionen, REG 1998, s. II-757, punkt 30).
Frågan om ett yrkande om ogiltigförklaring som väckts av en fysisk eller juridisk
person kan upptas till sakprövning är beroende av om denne har ett personligt
intresse av att den ifrågasatta rättsakten ogiltigförklaras (se förstainstansrättens
beslut av den 29 april 1999 i mål T-78/89, Unione provinciale degli agricoltori di
Firenze mot kommissionen, REG 1999, s. II-0000, punkt 30).
- 34.
- Förstainstansrätten anser för det första att i den del yrkandets andra syfte är att
förstainstansrätten skall uttala sig om rättigheter för andra konsumentorganisationer
än BEUC, rör det icke identifierade tredje parters intressen, och inte sökandens
personliga intresse av att få saken prövad. Förstainstansrätten anser för det andra
att i den del syftet är att förstainstansrätten skall uttala sig om rättigheter i
antidumpningsförfaranden som ännu inte har inletts rör det framtida och
hypotetiska händelser.
- 35.
- Dessutom är det andra syftet med detta yrkande i vilket fall utan relevans. Det
följer nämligen av fast rättspraxis att det åligger den berörda institutionen att i
enlighet med artikel 176 i EG-fördraget (nu artikel 233 EG) vidta de åtgärder som
är nödvändiga för att följa en dom som har avkunnats inom ramen för en talan om
ogiltigförklaring (se förstainstansrättens dom av den 7 juli 1994, Dunlop Slazenger
mot kommissionen, T-43/92, REG 1994, s. II-441, punkt 18, och av
den 19 september 1995 i mål T-548/93, Ladbroke Racing mot kommissionen,
REG 1995, s. II-2565, punkt 54).
- 36.
- Av det ovanstående följer att det andra yrkandet om ogiltigförklaring inte kan
upptas till sakprövning.
Prövning i sak
- 37.
- BEUC har till stöd för sin talan anfört en enda grund, under vilken det görs
gällande att artiklarna 6.7 och 21 i grundförordningen har åsidosatts. BEUC har i
huvudsak gjort gällande att kommissionen dels har gjort sig skyldig till felaktig
tolkning av relevanta bestämmelser i grundförordningen, dels med orätt åberopat
antidumpningsavtalet.
Parternas argument
Tolkningen av artiklarna 6.7 och 21 i grundförordningen
- 38.
- BEUC har erinrat om att kommissionen har avslagit dess begäran att anses som
berörd part i det omtvistade antidumpningsförfarandet av det enda skälet att
förfarandet avsåg varor som inte säljs i detaljhandel.
- 39.
- BEUC menar att kommissionens agerande helt klart strider mot ordalydelsen i
relevanta bestämmelser i grundförordningen och därför är rättsstridigt.
- 40.
- Bestämmelserna i grundförordningen, särskilt artiklarna 6.7, 21.1 och 21.2 är klara
och tydliga. Bestämmelserna är kumulativa och inte alternativa. Av trettonde
övervägandet i grundförordningen följer att syftet med dessa bestämmelser är att
definiera de personer som skall anses som berörda parter i
antidumpningsförfaranden och fastställa villkor för deras möjlighet att
intervenera/delta i förfarandet. Dessa bestämmelser innebär nämligen att
konsumentorganisationer har rätt att ge sig till känna, ta del av samtliga icke
konfidentiella uppgifter från parter som berörs av ett antidumpningsförfarande och
att själva lämna upplysningar, utan att det görs någon åtskillnad beroende på vilken
art eller typ av varor som undersökningen rör.
- 41.
- BEUC har erinrat om att domstolen själv har förklarat att det är av avgörande
betydelse att en rättighet uttryckligen tillerkänns någon i en rättsakt från
gemenskapen med generell räckvidd. Domstolen har nämligen i dom av
den 28 november 1991 i mål C-170/89, BEUC mot kommissionen (REG 1991,
s. I-5709, svensk specialutgåva, volym 11), punkt 30, avslagit BEUC:s begäran att
få ta del av icke konfidentiella handlingar i ett antidumpningsförfarande, med
motiveringen att den grundförordning som då var tillämplig (rådets förordning
(EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad
import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen,
EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98, nedan kallad
förordning nr 2423/88), inte innehöll någon uttrycklig bestämmelse som gav
konsumentorganisationer en sådan rätt till insyn i akten. Domstolen anmärkte
emellertid att «[d]et är gemenskapslagstiftarens sak att avgöra om en
sammanslutning som företräder konsumenterna genom den [grundläggande]
antidumpningsförordningen skall ges rätt att ta del av icke-konfidentiella
handlingar».
- 42.
- Gemenskapslagstiftaren har dock, genom att anta den nya grundförordningen,
ändrat den tidigare situationen och uttryckligen givit konsumentorganisationer rätt
att ge sig till känna och att delta i förfarandet. Lagstiftaren hade kunnat inskränka
konsumentorganisationers rättigheter, genom att begränsa deras möjlighet att delta
i förfaranden till att exempelvis endast avse förfaranden när varan säljs i
detaljhandel. Eftersom ingen sådan begränsning har föreskrivits i
grundförordningen, har konsumentorganisationerna rätt att ge sig till känna, ta delav samtliga icke konfidentiella upplysningar som lämnats av berörda parter i en
antidumpningsundersökning och själva lämna upplysningar.
- 43.
- BEUC har även gjort gällande att konsumenterna kan ha ett verkligt intresse av att
få delta även i förfaranden som rör varor som normalt sett inte säljs i detaljhandel,
tvärtemot vad kommissionen påstår, nämligen att konsumentintresset inte omfattas
av gemenskapens intresse, eftersom BEUC inte kan lämna kvantifierbara
upplysningar som i tillräckligt hög grad avser gemenskapens intresse, såsom krävs
i artikel 21 i grundförordningen (se punkt 52 nedan).
- 44.
- Påståendet att de uppgifter som kommer från konsumentorganisationer inte är
tillförlitliga kan i vilket fall som helst inte utgöra grund för att utestänga dem från
rätten att anses om berörda parter. Om det visar sig att
konsumentorganisationernas upplysningar eller kommentarer i ett visst förfarande
inte är relevanta eller tillförlitliga, har kommissionen alltid möjlighet att låta bli att
beakta dem.
- 45.
- Den brittiska regeringen ansluter sig till BEUC:s tolkning av artiklarna 6.7 och 21
i grundförordningen. Ordalydelsen i artikel 6.7 i grundförordningen är entydig,
varför konsumentorganisationer som ger sig till känna åtnjuter alla rättigheter som
där anges. Omständigheten att dessa rättigheter tillerkänns både användare och
konsumentorganisationer visar att lagstiftarens avsikt var att ge
konsumentorganisationer sådana rättigheter även när konsumenterna inte är
användare av den berörda varan. Det framgår också av ordalydelsen i artikel 21,
där det talas om användarnas och konsumenternas intressen i artikel 21.1 och om
representativa användar- och konsumentorganisationer i artikel 21.2. Denna
terminologi visar att lagstiftaren även förutsett situationer där konsumenterna inte
använder varan i fråga men ändå har intressen att försvara.
- 46.
- Den brittiska regeringen bestrider påståendet att priset på oblekta vävnader av
bomull endast kan beröra BEUC in abstracto eller att dess intressen endast rör
andra varor. Även om konsumenternas intresse förvisso är indirekt, i den
meningen att oblekta vävnader av bomull normalt måste behandlas innan de säljs
till konsumenterna, är det ändå ett verkligt intresse, som inte är av abstrakt eller
filosofisk natur, som kommissionen har påstått. Att kostnaden för råvaran påverkar
det pris som konsumenten måste betala är ett känt fenomen, som kommissionen
själv har tagit upp i andra sammanhang. Syftet med antidumpningstullar är i själva
verket att skydda inte bara gemenskapsindustrins intressen utan även
konsumenternas intressen.
- 47.
- Kommissionen har inledningsvis erinrat om att frågan vilka som är berörda parter
skall avgöras med utgångspunkt i förfarandets syfte, oavsett om det rör sig om
gemenskapsindustrin, exportörer eller importörer. I artikel 4.1 i grundförordningen
definieras begreppet gemenskapsindustri som alla producenter inom
gemenskapen vilka tillverkar [varor av samma slag]. Detta innebär att endast
producenter och importörer av varor av samma slag kan vara berörda parter i
grundförordningens mening. Kommissionen har alltså inte behandlat sökanden på
annat sätt än andra kategorier av berörda parter genom att vägra att erkänna
sökanden som företrädare för konsumenter av oblekta vävnader av bomull.
- 48.
- Konsumentorganisationer är endast en av de kategorier som anges i artikel 6.7 i
grundförordningen. Det finns anledning att tolka var och en av dessa kategorier
ejusdem generis. Endast de organisationer som företräder konsumenter av den vara
som berörs av antidumpningsförfarandet kan anses som konsumentorganisationer
i ett sådant förfarande.
- 49.
- De administrativa undersökningar som kommissionen genomför på olika områden
har som grundläggande kännetecken att rätten att få delta i undersökningen är
avhängig av en anknytning till undersökningens syfte. Omfattningen av en
antidumpningsundersökning beror på vilka varor som undersökningen berör, och
vad avser vävnader av oblekt bomull berörs användare men inte konsumenter.
- 50.
- Kommissionen har anmärkt att uttrycket representativa i artikel 21.2 i
grundförordningen syftar på importörers, användares och konsumenters
organisationer. I dessa förfaranden är det brukligt att importörernas respektive
användarnas organisationer företräder medlemmarnas intressen, och till och med
att dessa parter bildar tillfälliga sammanslutningar med det enda syftet att
sammanslutningen skall företräda dem i en antidumpningsundersökning. Sådana
sammanslutningar är inte representativa i betydelsen att de är officiellt
ackrediterade, utan i betydelsen att kommissionen accepterar dem som
samtalspartner när de företräder intresset i fråga vad avser den vara som är
föremål för undersökningen.
- 51.
- Grundförordningen är tillämplig på förfaranden avseende alla varor, oavsett om de
säljs i detaljhandel eller inte, och när det i grundförordningen talas om både
användare och konsumenter har detta sin grund i att även om sökanden exempelvis
kan företräda intressen hos privata användare av ljudkassetter, är det vanligare att
man benämner sådana personer som konsumenter. Att olika termer i förordningen
gemensamt används för olika typer av användare innebär emellertid inte med
nödvändighet att det i varje antidumpningsförfarande finns berörda parter både
bland användare och bland konsumenter.
- 52.
- Kommissionen anser att dess tolkning av grundförordningen är mer koherent, vad
avser ett antidumpningsförfarande, än sökandens. Undersökningen måste
genomföras på kort tid och kan inte leda till ett gott resultat om kommissionen inte
har tillgång till upplysningar från tillförlitliga källor, det vill säga ekonomiska
aktörer som kan understödja sina argument. Eftersom sökanden inte företräder
konsumenter av vävnader av oblekt bomull, är denne inte i stånd att förse
kommissionen med kvantifierbara upplysningar som i tillräckligt hög grad avser
gemenskapens intresse, såsom krävs i artikel 21 i grundförordningen, eller
upplysningar som kompletterar upplysningar från andra berörda parter.
- 53.
- Kommissionen menar att om man godtar sökandens argument, medför detta en
utvidgning av omfattningen av alla antidumpningsundersökningar som rör en
råvara. Det är endast meningsfullt att ge sökanden processuella rättigheter om
kommissionen dessutom är skyldig att beakta dess argument, såsom krävs i
artikel 21.5 i grundförordningen. Kommissionen menar att lagstiftarens avsikt med
att införa en hänvisning till konsumentorganisationer i grundförordningen inte var
att ålägga kommissionen att i en undersökning rörande en råvara beakta
åtgärdernas eventuella verkningar för konsumenter av ett stort antal olika
konsumtionsvaror där denna råvara ingår.
Tolkning av grundförordningen mot bakgrund av antidumpningsavtalet
- 54.
- BEUC anser att kommissionen har fel när den åberopar bestämmelserna i
antidumpningsavtalet. BEUC har härvid anfört två argument.
- 55.
- För det första har, enligt fast rättspraxis, avtal inom GATT inte direkt effekt i
gemenskapsrätten (domstolens dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93,
Tyskland mot rådet, REG 1994, s. I-4973, punkterna 103-111), svensk
specialutgåva, volym 16, . GATT-avtalets speciella karaktär gör att kommissionen
inte kan åberopa GATT-regler för att visa att en gemenskapsrättsakt är lagenlig.
- 56.
- BEUC menar att även om man skulle finna att beslutets lagenlighet kan prövas
mot bakgrund av GATT-reglerna, är det i vilket fall som helst uppenbart
rättsstridigt.
- 57.
- I artikel 6.11 i antidumpningsavtalet ges en icke uttömmande uppräkning över vilka
som är berörda parter i avtalets mening. I artikel 6.11 andra stycket anges tydligt
att denna uppräkning inte förhindrar att avtalsparterna kan behandla andra än där
angivna parter som berörda parter. Om en avtalspart utnyttjar denna möjlighet, är
de parter som därigenom har kommit att omfattas av avtalet berörda parter och
dessa har samtliga rättigheter och möjligheter som anges i artikel 6 i
antidumpningsavtalet, vad avser samtliga aspekter av ett antidumpningsförfarande
(dumpning, skada och orsakssamband) och inte bara de möjligheter som anges i
artikel 6.12.
- 58.
- BEUC menar att gemenskapslagstiftaren, när denne antog artiklarna 5.10, 6.7
och 21 i grundförordningen, utnyttjade den möjlighet som WTO-medlemmar har
att erkänna konsumentorganisationer som beröra parter. Dessa artiklar innebär en
korrekt verkställighet av GATT-reglerna, i vilka konsumentorganisationer ges rätt
att ta del av icke konfidentiella upplysningar om samtliga aspekter av förfarandet,
inbegripet dumpning, skada och orsakssamband.
- 59.
- Den brittiska regeringen ansluter sig till sökandens argumentation i detta avseende.
Regeringen ser inte på vilket sätt antidumpningsavtalet skulle vara oförenligt med
grundförordningen. Det stora handlingsutrymme som avtalsparterna ges i
artikel 6.11 i antidumpningsavtalet inskränks ingalunda genom artikel 6.12 i samma
avtal. Den sistnämnda bestämmelsen ålägger myndigheterna att göra det möjligt att
lämna ut vissa uppgifter till industriella användare av den vara som är föremål för
en antidumpningsundersökning och till representativa konsumentorganisationer i
fall då varan säljs i detaljhandel. Denna skyldighet att tillerkänna
konsumentorganisationer vissa rättigheter då varan säljs i detaljhandel är helt
förenlig med möjligheten att tillerkänna dem vissa rättigheter även i fall då varan
inte säljs i detaljhandel. Det är just detta som lagstiftaren har åstadkommit i
artiklarna 6.7 och 21 i grundförordningen.
- 60.
- Kommissionen har medgivit att antidumpningsavtalet inte utgör hinder för att
avtalsparterna beviljar mer långtgående rättigheter. Kommissionen har emellertid
anmärkt att det i femte övervägandet i grundförordningen anges att
antidumpningsavtalet innehåller nya och detaljerade regler som särskilt avser ...
förfaranden för att inleda och genomföra undersökningen ... [och att med] hänsyn
till ändringarnas omfattning och för att säkerställa en korrekt och öppen
tillämpning av de nya reglerna bör innehållet i de nya avtalen i möjligaste mån tas
in i gemenskapslagstiftningen. Gemenskapslagstiftaren har genom att erinra om
att lagstiftningen återger ordalydelsen i antidumpningsavtalet, på samma gång
understrukit att i den mån som uttryck i avtalet har införts i förordningen, skall de
tolkas så, att de har samma innebörd i gemenskapsrätten som de har i avtalet.
- 61.
- Kommissionen anser att omständigheten att orden när varan säljs i detaljhandel
inte har tagits med inte utgör tillräckligt stöd för slutsatsen att gemenskapens avsikt
var att ge en definition av begreppet konsumentorganisationer som skiljer sig
från den definition som används i antidumpningsavtalet. Det var onödigt att lägga
till dessa ord, eftersom samma restriktion följer av att endast konsumenter av varor
av samma slag kan anses som berörda parter i ett förfarande.
- 62.
- Kommissionen har understrukit att det i artikel 6.12 i antidumpningsavtalet talas
om representativa konsumentorganisationer, i likhet med artikel 21 i
grundförordningen. Kommissionen har hävdat att sökanden inte kan anses vara
representativ i förevarande fall, eftersom sökanden företräder intressena hos
konsumenter av slutprodukter som erhålls från vävnader av oblekt bomull, och inte
intressena hos konsumenter av vävnader av oblekt bomull.
Förstainstansrättens bedömning
- 63.
- Det framgår av ordalydelsen i det omtvistade beslutet att kommissionen anser att
BEUC allmänt sett inte kan anses som en berörd part, i den mening som avses i
artiklarna 5.10, 6.7 och 21 i grundförordningen, i antidumpningsförfaranden rörande
varor som inte säljs i detaljhandel.
- 64.
- Det är ostridigt i målet att den åtskillnad som kommissionen gör mellan varor som
inte säljs i detaljhandel och andra varor har sin grund i bestämmelserna i artikel
6.12 i antidumpningsavtalet. Sökanden har emellertid gjort gällande att
bestämmelserna i grundförordningen inte skall tolkas mot bakgrund av
bestämmelserna i antidumpningsavtalet.
- 65.
- Förstainstansrätten vill emellertid för det första erinra om att den i dom av
den 12 december 1972 i de förenade målen 21/72, 22/72, 23/72 och 24/72,
International Fruit Company (REG 1972, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2,
s. 51), punkt 18, fastslagit att bestämmelserna i GATT-avtalet är bindande för
gemenskapen. Detsamma gäller för Allmänna tull- och handelsavtalet 1994(EGT L 336, s. 11, svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 11), och för 1994
års antidumpningsavtal (se domstolens dom av den 7 maj 1991 i mål C-69/89,
Nakajima mot rådet, REG 1991, s. I-2069, punkt 29; svensk specialutgåva,
volym 11).
- 66.
- Förstainstansrätten vill för det andra understryka att det i tredje övervägandet i
grundförordningen anges att grundförordningen har antagits för att «det är ...
lämpligt att gemenskapsreglerna ändras mot bakgrund» av de nya avtal som slutits
till följd av de multilaterala förhandlingarna under Uruguayrundan (1986-1994),
däribland antidumpningsavtalet. I femte övervägandet anges vidare att
antidumpningsavtalet «innehåller nya och detaljerade regler» som särskilt avser
beräkningen av dumpningens omfattning, förfaranden för att inleda och genomföra
undersökningen, inbegripet fastställande och behandling av faktiska uppgifter,
införande av provisoriska åtgärder, införande och uttag av antidumpningstullar,
antidumpningsåtgärdernas varaktighet och översyn av antidumpningsåtgärder samt
offentliggörande av uppgifter om antidumpningsundersökningar, och att «[m]ed
hänsyn till ändringarnas omfattning och för att säkerställa en korrekt och öppen
tillämpning av de nya reglerna bör innehållet i de nya avtalen i möjligaste mån tas
in i gemenskapslagstiftningen».
- 67.
- Av detta följer att kommissionen hade rätt att tolka grundförordningen mot
bakgrund av antidumpningsavtalet.
- 68.
- Mot denna bakgrund finns det anledning att kontrollera huruvida kommissionen
har tolkat bestämmelser i internationell rätt på ett korrekt sätt och huruvida dess
tolkning av förordningen till och med följer med nödvändighet av
antidumpningsavtalets bestämmelser.
- 69.
- Även om representativa konsumentorganisationer inte uppräknas bland berörda
parter i artikel 6.11 i antidumpningsavtalet, anges emellertid i samma bestämmelse
att medlemmarna även kan behandla andra inhemska eller utländska parter, som
inte uttryckligen omnämns, som berörda parter. Denna möjlighet saknar
begränsningar.
- 70.
- I artikel 6.12 i antidumpningsavtalet preciseras att myndigheterna bland annat skall
ge representativa konsumentorganisationer, när varan säljs i detaljhandel, möjlighet
att lämna uppgifter som är av betydelse för undersökningen angående dumpning,
skada och orsakssamband.
- 71.
- Såsom kommissionen har medgivit i sina skrivelser innebär den omständigheten att
denna möjlighet måste ges representativa konsumentorganisationer endast i de fall
då varan säljs i detaljhandel inte på något sätt att gemenskapslagstiftaren är skyldig
att uppställa samma villkor när den beslutar att utvidga kretsen av berörda parter
till att avse andra personer än de som uttryckligen nämns i artikel 6.11 i
antidumpningsavtalet och särskilt representativa konsumentorganisationer.
- 72.
- Det följer nämligen redan av ordalydelsen i femte övervägandet i
grundförordningen att det har beslutats att i möjligaste mån ta in innehållet i
antidumpningsavtalet i gemenskapslagstiftningen för att säkerställa en korrekt och
öppen tillämpning av de nya reglerna. Det är härvid uppenbart att
gemenskapslagstiftaren uttryckligen har beslutat att inte tillämpa denna åtskillnad
vad avser de rättigheter som tillerkänns sådana organisationer, eftersom den inte
gör någon åtskillnad mellan varor som säljs i detaljhandel och andra varor.
- 73.
- Det följer således inte av bestämmelserna i antidumpningsavtalet att kommissionen
kunde tolka bestämmelserna i grundförordningen så, att den kunde inskränka
sökandens rätt att anses som en berörd part till att endast avse
antidumpningsförfaranden rörande varor som säljs i detaljhandel.
- 74.
- Kommissionen har emellertid gjort gällande att vilka som är berörda parter
bestäms av förfarandets syfte och vilken vara som är föremål för detsamma.
Kommissionen anser därför att tillverkare och importörer av varor som inte är av
samma slag som den vara som är föremål för antidumpningsförfarandet inte kan
anses som berörda parter.
- 75.
- Förstainstansrätten konstaterar att det i artikel 6.5 i grundförordningen föreskrivs
att berörda parter, inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om att ett
förfarande inleds, kan ge sig till känna, skriftligen framföra sina synpunkter och
lämna uppgifter inom bestämda tidsfrister för att dessa synpunkter och uppgifter
skall kunna beaktas under undersökningen. Förstainstansrätten anser härvid att den
som begär att anses som en berörd part i ett antidumpningsförfarande måste visa
att det finns ett samband mellan dess verksamhet och den vara som är föremål för
förfarandet.
- 76.
- Av det ovanstående följer att kommissionen inte har rätt att automatiskt utesluta
konsumentorganisationer från den krets av parter som berörs, med tillämpning av
ett sådant allmängiltigt kriterium som åtskillnaden mellan varor som säljs i
detaljhandel och andra varor. Kommissionen måste från fall till fall avgöra om en
part skall anses som en berörd part mot bakgrund av omständigheterna i det
enskilda fallet.
- 77.
- Kommissionen får således inte utestänga konsumentorganisationer från ett
antidumpningsförfarande utan att ge dem möjlighet att visa på vilket sätt de berörs
av varan i fråga.
- 78.
- Denna slutsats stöd av att det i rådets förordning (EG) nr 3283/94 av den 22
december 1994 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar
i Europeiska gemenskapen (EGT L 349, s. 1; svensk specialutgåva, område 11,
volym 34, s. 14), vilken har ersatt förordning nr 2424/88, uttryckligen, och för första
gången, har införts en möjlighet för konsumentorganisationer att ge sig till känna
på sätt som anges i grundförordningen. Den enda rimliga slutsatsen är därför att
gemenskapslagstiftarens avsikt var att ge kommissionen möjlighet att beakta
upplysningar från sådana organisationer. I artikel 21.2 i grundförordningen
föreskrivs härvid att bland annat representativa konsumentorganisationer kan ge
sig till känna och lämna uppgifter till kommissionen, för att få fram ett ordentligt
underlag som gör det möjligt för myndigheterna att beakta alla synpunkter och
uppgifter när de fattar beslut om huruvida det ligger i gemenskapens intresse att
införa åtgärder. Det skall dock understrykas att konsumentorganisationernas
potentiella roll inte är begränsad till denna aspekt av antidumpningsförfarandet,
utan denna roll omfattar enligt artikel 6.7 även övriga aspekter av ett sådant
förfarande.
- 79.
- I förevarande fall är det ostridigt att sökanden är en sammanslutning som vid
gemenskapsinstitutionerna företräder nationella konsumentorganisationer som är
etablerade i medlemsstaterna och andra europeiska länder. Sökanden företräder
således inte en viss konsumentkategoris intressen utan samtliga konsumenter av
varor och tjänster.
- 80.
- Den enda omständigheten att vissa varor behandlas innan de utbjuds till försäljning
till allmänheten ger inte i sig kommissionen rätt att anta att organisationer som
företräder konsumenter som köper den behandlade varan inte berörs av resultatet
av förfarandet. Om antidumpningsåtgärder påverkar priset på dessa behandlade
varor eller påverkar produktsortimentet, kan konsumentorganisationernas
synpunkter härvid vara av betydelse för myndigheterna.
- 81.
- Det är härvid betecknande att gemenskapens myndigheter redan i tidigare fall har
beaktat slutkonsumenters intressen i förfaranden rörande mellanprodukter.
Kommissionen har i sin förordning (EG) nr 2352/95 av den 6 oktober 1995 om
införande av en tillfällig antidumpningstull på import av kumarin med ursprung i
Kina (EGT L 239, s. 4), undersökt vilka konsekvenser en höjning av kumarinpriset
till följd av införandet av en antidumpningstull kan få på priset på parfymoljor.
Kommissionen ansåg att kumarinpriset inte [påverkade] produktionskostnaden för
en parfymolja med mer än några få procentenheter som högst och att en höjning
av kumarinpriset till följd av en antidumpningstull [således skulle] ha en minimal
effekt på produktionskostnaden för de flesta parfymoljor. Kommissionens slutsats
blev att [e]ffekten på slutproduktpriset, dvs. rengöringsmedel, kosmetika och
exklusiva parfymer i vilka parfymoljan ingår, [därför är] helt försumbar. Av detta
följer att även i fall då det rör sig om en mellanprodukt, är det inte omöjligt att
konsumentorganisationer kan komma med upplysningar som är av betydelse
rörande en antidumpningstulls inverkan på slutprodukterna.
- 82.
- Kommissionens argument att en konsumentorganisation inte kan lämna
upplysningar av betydelse om varor som inte säljs i detaljhandel kan således inte
utgöra grund för att ogilla sökandens talan. Förstainstansrätten konstaterar i vilket
fall som helst att om de upplysningar som har lämnats i ett visst ärende inte är
relevanta eller av betydelse, kan kommissionen alltid välja att inte beakta dem.
- 83.
- Förstainstansrätten anser att kommissionens argument att uttrycket konsument
endast syftar på en viss typ av användare vederläggs av ordalydelsen i
artiklarna 6.7 och 21.2, av vilka det klart framgår att lagstiftaren åsyftade
situationer då konsumenterna inte är användare av varan i fråga, men ändå har
intressen som bör beaktas, såsom den brittiska regeringen har gjort gällande.
- 84.
- Av vad anförts följer att kommissionen misstolkade grundförordningen när den
beslutade att sökanden inte kunde anses som en berörd part i ett
antidumpningsförfarande, på grund av att detta rörde en vara som inte säljs i
detaljhandel.
- 85.
- Det omtvistade beslutet skall därför ogiltigförklaras.
Rättegångskostnader
- 86.
- Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part
förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom
kommissionen har tappat målet, och i enlighet med sökandens yrkande, skall
kommissionen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader
som hänför sig till kommissionens begäran att förstainstansrätten skulle fastställa
att det saknades anledning att döma i saken. Enligt artikel 87.4 i samma
rättegångsregler skall de medlemsstater som har intervenerat bära sina
rättegångskostnader. Följaktligen skall Förenade kungariket som har intervenerat
till stöd för sökandens yrkanden bära sin rättegångskostnad.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(femte avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Kommissionens beslut av den 18 juli 1997, genom vilket kommissionen, i
samband med förfarandet för antagande av kommissionens förordning
(EG) nr 773/98 av den 7 april 1998 om införande av en preliminär
antidumpningstull på import av vissa oblekta vävnader av bomull med
ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien, Indonesien, Pakistan och
Turkiet, avslog sökandens begäran om att anses vara berörd part,
ogiltigförklaras.
- 2.
- Talan ogillas i övriga delar.
- 3.
- Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader
som hänför sig till kommissionens begäran att förstainstansrätten skulle
fastställa att det saknades anledning att döma i saken.
- 4.
- Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sin egen
kostnad.
CookeGarcía-Valdecasas
Lindh
Pirrung Vilaras
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 27 januari 2000.
H. Jung
R. García-Valdecasas
Justitiesekreterare
Ordförande