Mål C‑163/16

Christian Louboutin
och
Christian Louboutin SAS

mot

Van Haren Schoenen BV

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag)

”Begäran om förhandsavgörande – Varumärken – Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder – Kännetecken som endast består av varans form – Begreppet form – Färg – Placering på en del av varan – Direktiv 2008/95/EG – Artikel 2 – Artikel 3.1 e iii”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 juni 2018

Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Direktiv 2008/95 – Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder – Tecken som endast består av en form som ger varan ett betydande värde – Varumärke som består av en färg som anbringats på sulan till en högklackad sko

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95, artikel 3.1 e iii)

Artikel 3.1 e iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas så, att ett kännetecken som, såsom i det nationella målet, består av en färg som anbringats på sulan till en högklackad sko inte endast består av ”en form” i den mening som avses i den bestämmelsen.

Såsom Europeiska kommissionen har understrukit förstås, i sammanhang med varumärkesrätten, begreppet form i allmänhet så, att det avser ett antal linjer eller konturer som avgränsar den aktuella varan i rummet.

Det framgår inte av direktiv 2008/95, av domstolens praxis eller av det ordets vanliga betydelse att en färg i sig, utan begränsningar i rummet, skulle kunna utgöra en form.

Frågan uppkommer emellertid huruvida den omständigheten att en viss färg som anbringas på en särskild plats på den aktuella varan innebär att det ifrågavarande kännetecknet består av en form i den mening som avses i artikel 3.1 e iii i direktiv 2008/95.

Det ska härvid påpekas att formen på varan eller en del av den visserligen spelar en roll för färgens avgränsning i rummet, men det kan emellertid inte anses att ett kännetecken utgörs av den formen när varumärkesregistreringen inte syftar till att skydda formen, utan endast anbringandet av en färg på en särskild plats på den varan.

I varje fall kan ett kännetecken, såsom det som är i fråga i det nationella målet, inte anses bestå av ”endast” en form, när kännetecknets huvudsakliga föremål, såsom i förevarande mål, är en viss färg enligt en internationellt erkänd färgidentifieringskod.

(se punkterna 21–24, 26 och 27 samt domslutet)