TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 2 juli 2010

Mål T‑485/08 P

Paul Lafili

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Upptagande till sakprövning – Begreppet tappande part i första instans – Befordran – Placering i lönegrad och löneklass – Multiplikationsfaktor som överstiger enheten – Omvandling av löneklass i förhållande till anställningstid – Artikel 7 i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna”

Saken: Överklagande av den dom Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 4 september 2008 i mål F‑22/07, Lafili mot kommissionen (REG 2008, s. ‑A‑1‑271 och II‑A‑1‑1437) och yrkande om ogiltigförklaring av denna dom.

Avgörande: Överklagandet avslås. Paul Lafili ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Personaldomstolens underförstådda motivering

(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)

2.      Tjänstemän – Lön – Övergångsbestämmelser efter ikraftträdandet av förordning nr 723/2004 – Första befordran efter den 1 maj 2004 av en tjänsteman som anställts innan detta datum

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 7.5 och 7.7; rådets förordning nr 723/2004)

1.      Den skyldighet att motivera domarna som åvilar personaldomstolen enligt artikel 36 i domstolens stadga och artikel 7.1 i bilaga I till denna stadga innebär inte någon skyldighet för denna domstol att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att den ger de berörda personerna möjlighet att få reda på skälen till varför de ifrågavarande åtgärderna vidtagits och tribunalen tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll.

(se punkt 72)

Hänvisning till

Domstolen: 18 maj 2006, C‑397/03 P, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen, REG 2006, s. I‑4429, punkt 60; 8 februari 2007, C‑3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2007, s. I‑1331, punkt 46; 2 april 2009, C‑431/07 P, Bouygues och Bouygues Télécom mot kommissionen, REG 2009, s. I‑2665, punkt 42

2.      De multiplikationsfaktorer som föreskrivs i artikel 7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna utgör en övergångsåtgärd vars syfte är att säkerställa nivån på den grundmånadslön som betalas ut till tjänstemän som har anställts enligt de tidigare föreskrifterna. Multiplikationsfaktorerna säkerställer emellertid inte enbart att grundmånadslönen för de tjänstemän som de tillämpas på inte minskas till följd av ikraftträdandet av förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda, utan även att denna månadslön inte höjs, med undantag för den lön som utbetalas vid deras första befordran och beräknas i enlighet med punkt 5 i samma artikel, samt eventuellt den lön som följer av stigande i löneskalor.

En multiplikationsfaktor kan endast vara meningsfull om dess värde understiger eller överstiger enhetens. En multiplikationsfaktor som motsvarar enheten innebär däremot att den berörde tjänstemannens grundmånadslön motsvarar den grundmånadslön som föreskrivs i föreskrifterna för dennes lönegrad- och klass.

Genom att räkna om den del av multiplikationsfaktorn som överstiger enheten i förhållande till anställningstid i enlighet med punkt 7, fjärde meningen, i denna artikel kan den berörde tjänstemannen efter en relativt kort period omfattas av tjänsteföreskrifternas löneskala, utan att förvärvade rättigeter eller tjänstemannens berättigade förväntningar åsidosätts.

Det föreligger emellertid ingen anledning att begränsa denna omräkning enbart till de fall där multiplikationsfaktorn för tjänstemannens grundmånadslön överstiger enheten till följd av en tillämpning av de tre första meningarna i samma punkt och utesluta sådana fall som avser grundmånadslönen för en tjänsteman på vilken denna multiplikationsfaktor tillämpades från dennes första befordran efter ikraftträdandet av förordning nr 723/2004.

Den omständigheten att den fjärde meningen i artikel 7.7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte utgör ett eget stycke särskiljt från de tre första meningarna i samma punkt, vilka enbart avser situationen när en multiplikationsfaktor inledningsvis understiger enheten, saknar i sig betydelse. Det sätt på vilket en text har redigerats kan nämligen inte i sig utgöra grund för bedömningar av textens betydelse.

(se punkterna 87, 88, 99, 100 och 105)