Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia nº 1 de Fuenlabrada (Spanien) den 2 februari 2024 – A.B.D. mot Bankinter Consumer Finance, E.F.C., S.A.

(Mål C-88/24)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia nº 1 de Fuenlabrada

Parter i det nationella målet

Klagande: A.B.D.

Svarande: Bankinter Consumer Finance, E.F.C., S.A.

Tolkningsfrågor

Utgör artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13¹ hinder för en domstols tolkning av den nationella lagstiftningen, enligt vilken kreditinstitutet, när kreditavtalet har ogiltigförklarats, har rätt att av konsumenten, utöver återbetalning av det överförda kapitalbeloppet och dröjsmålsränta enligt lagstadgad räntesats från och med dagen för betalningsanmodan, kräva lagstadgad ränta på de kreditutnyttjanden som konsumenten har gjort från den tidpunkt då dessa utnyttjanden skedde?

Utgör artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13 hinder för en domstols tolkning av den nationella lagstiftningen, enligt vilken oskälighetsbedömningen utsträcks till att omfatta prisets skälighet, och enligt vilken konsumenten, efter det att kreditavtalet har ogiltigförklarats, inte kan kräva ersättning av kreditinstitutet utöver återbetalningen av det belopp som överstiger det utlånade kapitalbeloppet, med beaktande av det totala belopp som kreditgivaren erhållit?

För det fall ett villkor eller avtalet ogiltigförklaras på grund av att det är oskäligt eller strider mot kreditgivarens skyldigheter, utgör kreditgivarens skyldighet att kompensera konsumenten med en ersättning som i vart fall inte är lägre än den lagstadgade räntan plus fem procentenheter eller med avtalsräntan, om den är högre än den lagstadgade räntan, plus fem procentenheter, en proportionerlig sanktion i den mening som avses i direktiven 93/13, 87/102¹ och 2008/48² ?

Utgör artiklarna 8 och 23 i direktiv 2008/48 hinder för en tolkning av den nationella lagstiftningen, enligt vilken det förhållandet att kreditgivaren har åsidosatt sin skyldighet att bedöma konsumentens kreditvärdighet utgör hinder för att ogiltigförklara kreditavtalet eller vidta någon annan civilrättslig påföljd, om det endast föreskrivs administrativa sanktioner?

Kan, i enlighet med artiklarna 3.1 och 4.1 i direktiv 93/13, vid bedömningen av huruvida ett kreditkort med revolverande kredit med betalningsanstånd är oskäligt, en av faktorerna vid bedömningen vara att näringsidkaren inte har erbjudit konsumenten möjligheten att välja betalning i slutet av månaden, vilket också finns tillgängligt i produktsortimentet, eller att näringsidkaren har uppmanat konsumenten att välja betalningsanstånd, varvid näringsidkarens intresse har satts framför konsumentens bästa intresse?

Kan, i enlighet med artikel 4.2 i direktiv 93/13, vid bedömningen av huruvida ett kreditavtal med obestämd löptid är tydligt och begripligt, en av faktorerna vid bedömningen vara att beräkningen av den effektiva räntan inte innehåller de ytterligare antaganden som ligger till grund för beräkningen eller att dessa inte nämns i själva avtalet?

Utgör artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13, liksom artiklarna 15 i direktiv 87/102 och 23 i direktiv 2008/48, hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken kreditinstitutet, för det fall den effektiva räntan eller de ytterligare antagandena för beräkning av den inte anges i avtalsinformationen, får kräva lagstadgad ränta av konsumenten inom de avtalade tidsfristerna?

____________

¹ Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169)

¹ Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 1987, s. 48: svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202)

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EGT L 133, 2008, s. 58)