Överklagande ingett den 20 juli 2023 av Deutsche Lufthansa AG av den dom som tribunalen (tionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 10 maj 2023 i förenade målen T-34/21 och T-87/21, Ryanair och Condor Flugdienst mot kommissionen (Lufthansa; COVID-19)
(Mål C-457/23 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Deutsche Lufthansa AG (ombud: H.-J. Niemeyer, C. Wilken, J. Burger och C. Sielmann, Rechtsanwälte)
Övriga parter i målet: Ryanair DAC, Condor Flugdienst GmbH, Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen och ogilla Ryanairs talan i mål T-34/21 och Condors talan i mål T-87/21,
förplikta Ryanair och Condor att solidariskt ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande vid domstolen och förplikta Ryanair att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen i mål T-34/21 och Condor att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen i mål T-87/21.
Grunder och huvudargument
Klaganden har åberopat sex rättsliga grunder till stöd för sitt överklagande.
Som första grund görs det gällande att tribunalen gjorde fel då den tolkade punkt 49c i den tillfälliga ramen1 och därvid krävde att Europeiska kommissionen skulle bedöma huruvida en stödmottagare kan hitta en icke försumbar del av den nödvändiga finansieringen på marknaderna samt underlät att beakta domstolens praxis från domen i målet Tempus,2 då Europeiska kommissionen inte var skyldig att leta efter och bedöma ytterligare uppgifter angående klagandena finansiering vid tillfället.
Som andra grund görs det gällande att tribunalen gjorde fel då den tillämpade felaktiga rättsliga kriterier vid bedömningen av en alternativ mekanism till en höjning av ersättningen. Tribunalen underlät att beakta de övergripande och kombinerade effekterna av rekapitaliseringen och gjorde fel då den slog fast att en alternativ mekanism alltid måste ha ett dynamiskt incitamentgivande inslag ex post. Då den underliggande frågan avser en ingående ekonomisk bedömning, inkräktade tribunalen på Europeiska kommissionens stora handlingsutrymme och gjorde i rättsligt avseende en felaktig bedömning av sakförhållandena.
Som tredje grund görs det gällande att tribunalen gjorde fel då den slog fast att Europeiska kommissionen inte fick acceptera ett alternativt omräkningspris till det som anges i punkt 67 i den tillfälliga ramen. Tribunalen underlät att beakta Europeiska kommissionens stora handlingsutrymme då den accepterade alternativa metoder, mot att den teoretiska kursen utan teckningsrätter (Theoretical Ex-Rights Price, TERP) enligt punkt 67 i den tillfälliga ramen inte var tillämplig.
Som fjärde grund görs det gällande att tribunalen överskred gränserna för sin domstolsprövning och gjorde fel då den uttalade att det ålåg Europeiska kommissionen att beakta tillkommande faktorer (såsom marknadsandelar, frekvenser) vid bedömningen av betydande marknadsmakt (tillfälliga ramen 72) och att Europeiska kommissionen, baserat på det tillämpade kriteriet, inte kunde komma fram till att Deutsche Lufthansa AG inte hade betydande marknadsmakt på flygplatserna i Düsseldorf och Wien.
Som femte grund görs det gällande att tribunalen ersatte kommissionens bedömning med sin egen då den fann att det inte var lämpligt att undanta konkurrenter som redan var baserade på flygplatserna i Frankfurt och München från avhändandet av slottider. Vid bedömningen av verkan av bevarandet av effektiv konkurrens, gjorde tribunalen en motsägelsefull bedömning i slutsatserna angående verkan av slottidsåtagandena.
Som sjätte grund görs det gällande att tribunalen gjorde fel då den kom fram till att Europeiska kommissionen hade åsidosatt sin motiveringsskyldighet vad gäller ersättningen för slottidspaketet.
____________
1 Kommissionens meddelande av den 19 mars 2020 med titeln ”Tillfällig ram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av covid-19” (EUT C 91 I, 2020, s. 1), i dess ändrade lydelse av den 3 april 2020 (EUT C 112 I, 2020, s. 1), och den 8 maj 2020 (EUT C 164, 2020, s. 3).
1 Dom av den 2 september 2021, Tempus mot kommissionen, C-57/19 P, EU:C:2021:663.