Talan väckt den 30 augusti 2006 - Konungariket Nederländerna mot kommissionen

(Mål T-231/06)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster och D.J.M. de Grave)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2006) 2084 slutligt av den 22 juni 2006 om Nederländernas särskilda åtgärder riktade till nederländska offentliga programföretag i ärende om statliga stöd nr C 2/2004 (ex NN 170/2003) med undantag för artikel 1.3,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har för det första gjort gällande att artikel 88.2 EG samt rätten till försvar har åsidosatts genom att kommissionen i beslutet i väsentlig mån avvek från beslutet av den 3 februari 2004¹ genom vilket kommissionen formellt inledde undersökningsförfarandet. Sökanden har gjort gällande att föremålet för undersökningen och beräkningsmetoden för fastställandet av överkompensationen har ändrats.

Sökanden har för det andra gjort gällande att det föreligger ett åsidosättande av artikel 88.1-88.3 EG, av artikel 1 i förordning nr 659/1999² och av artikel 253 EG genom att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av begreppen nytt och befintligt stöd.

Enligt sökanden har kommissionen felaktigt ansett att betalningar från vissa fonder och reserver utgör nytt stöd. Kommissionen har därvid förbisett att dessa utbetalningar liksom den reguljära finansieringen av offentliga programföretag ingår i budgeten för medier och utgör således inte några särskilda offentliga medel. Skillnaden som endast består i att medlen ställs till förfogande för vissa specifika syften utgör inte ett skäl att särskilja denna utbetalning från den övriga offentliga finansieringen.

Sökanden har dessutom gjort gällande att kommissionen har gjort en oriktig tillämpning av begreppet befintligt stöd genom att anse att återbetalningen av en del av reserverna från särskilda landsomfattande offentliga programföretag till den koordinerande instansen, NOS, utgör nya stöd till NOS. Enligt sökanden härrör reserverna från den årliga finansieringen, vilken utgör befintligt stöd och vilken inte förlorar sin karaktär av befintligt stöd enbart genom en överföring till NOS.

I andra hand har sökanden gjort gällande att artikel 86.2 EG har åsidosatts, att det skett en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna samt att artikel 253 EG åsidosatts genom det sätt som kommissionen har beräknad överkompensationen av de offentliga programföretagen.

Enligt sökanden har kommissionen gjort en oriktig bedömning genom att anse att finansieringen inte uppfyller kraven enligt proportionalitetsprincipen. Sökanden har gjort gällande att kommissionen först har fastställt att finansieringen inte ledde till en snedvridning av konkurrensen på de kommersiella marknaderna. Därmed kan det enligt sökanden inte vara fråga om överkompensation och någon återbetalning är inte nödvändig.

Kommissionen har vidare angett det belopp som måste återkrävas från NOS Fonds Omroepreserve. Sökanden har härvid angett att kommissionen utgick från att beloppet fortfarande var en del av NOS reserver, medan detta belopp i själva verket till största delen redan hade förbrukats i enlighet med de i detta avseende gällande villkoren.

Kommissionen har dessutom fastställt att det belopp avsett som reserv som de särskilda programföretagen överfört till NOS skall återkrävas i sin helhet. Härigenom har kommissionen avvikit från sin fasta praxis att tillåta en överkompensation på upp till 10 procent.

____________

¹ - EUT C 61, 2004, s. 8.

² - Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).