Förenade målen C‑512/11 och C‑513/11

Terveys- ja sosiaalialan neuvottelujärjestö (TSN) ry

mot

Terveyspalvelualan Liitto ry

och

Ylemmät Toimihenkilöt (YTN) ry

mot

Teknologiateollisuus ry

och

Nokia Siemens Networks Oy

(begäran om förhandsavgörande från Arbetsdomstolen (Finland))

”Socialpolitik – Direktiv 92/85/EEG – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar – Mammaledighet – Bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning – Direktiv 96/34/EG – Ramavtal om föräldraledighet – Individuell rätt till föräldraledighet med anledning av ett barns födelse eller vid adoption av ett barn – Arbets- och lönevillkor – Nationellt kollektivavtal – Arbetstagare som tagit ut mammaledighet efter att de har avbrutit en obetald föräldraledighet – Vägran att betala ut lön under mammaledigheten”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 februari 2014

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Identifiering av relevanta delar i unionsrätten – Omformulering av frågorna

(Artikel 267 FEUF)

2.        Socialpolitik – Manliga och kvinnliga arbetstagare – Ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS – Direktiv 96/34 – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar – Direktiv 92/85 – Avbrott av en obetald föräldraledighet genom en mammaledighet, i den mening som avses i direktiv 92/85 – Kollektivavtal som föreskriver bibehållen lön under mammaledigheten på vissa villkor – Mammaledigheten får inte ha föregåtts av en viss minsta period av förvärvsarbete – Vägran att betala lön under mammaledigheten – Den ändamålsenliga verkan av direktiv 96/34 – Otillåtet

(Rådets direktiv 92/85, artikel 11 leden 2 och 3 samt 96/34)

1.        Se domen.

(se punkterna 32 och 33)

2.        Direktiv 96/34 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS ska tolkas så, att det utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskrivs i ett kollektivavtal, enligt vilken en gravid arbetstagare som avbryter en obetald föräldraledighet, i den mening som avses i direktivet, för att i omedelbar anslutning därtill påbörja en mammaledighet, i den mening som avses i direktiv 92/85 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG), inte har rätt till den bibehållna lön, vilken hon skulle ha haft rätt till om mammaledigheten hade föregåtts av en viss minsta period under vilken hon återgått till arbetet.

Även om artikel 11 leden 2 och 3 i direktiv 92/85 inte innebär en skyldighet att hela lönen ska bibehållas under mammaledigheten, finns det nämligen, för det första, ingen bestämmelse i direktivet som hindrar medlemsstaterna eller i förekommande fall arbetsmarknadens parter från att föreskriva att alla delar av den lön som en gravid arbetstagare hade rätt till före graviditeten och mammaledigheten, ska bibehållas. Tillämpningsföreskrifterna för ett system som föreskriver bibehållen lön för en arbetstagare under hennes mammaledighet, ska vara förenliga med bestämmelserna i unionsrätten, inklusive bestämmelserna om föräldraledighet.

För det andra borde arbetstagarens val att utnyttja sin rätt till föräldraledighet inte påverka villkoren för att utnyttja rätten till en annan ledighet, i förevarande fall mammaledighet. Ett villkor som innebär att mammaledigheten inte får ha föregåtts av en viss minsta period av arbetet undergräver den ändamålsenliga verkan av direktiv 96/34, eftersom det innebär att en arbetstagare avhålls från att utnyttja sin rätt till föräldraledighet på grund av hur detta beslut skulle påverka en mammaledighet som påbörjas under nämnda föräldraledighet, såsom till exempel att förlora en del av sin lön.

(se punkterna 36, 37, 47, 48, 51 och 52 samt domslutet)