Language of document : ECLI:EU:T:2022:5

TRIBUNALENS DOM (nionde avdelningen)

den 12 januari 2022 (*)

”Institutionell rätt – Fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten – Förordning (EU) 2017/1939 – Utnämning av europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten – Utnämning av en av de kandidater som nominerats av Belgien – Tillämpliga bestämmelser för utnämning av europeiska åklagare”

I mål T‑647/20,

Jean-Michel Verelst, Éghezée (Belgien), företrädd av advokaten C. Molitor,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av K. Pleśniak, R. Meyer och K. Kouri, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Konungariket Belgien, företrätt av C. Pochet, M. Van Regemorter och M. Jacobs, samtliga i egenskap av ombud,

intervenient,

angående en talan grundad på artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut (EU) 2020/1117 av den 27 juli 2020 om utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 244, 2020, s. 18) i den del beslutet avser utnämning av Yves van den Berge till europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten och avslag på sökandens ansökan,

meddelar

TRIBUNALEN (nionde avdelningen),

sammansatt av ordföranden M.J. Costeira samt domarna M. Kancheva (referent) och T. Perišin,

justitiesekreterare: E. Coulon,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Sökanden Jean-Michel Verelst tjänstgör sedan år 2010 som Substitut du procureur du Roi de Bruxelles (ställföreträdande riksåklagare i Bryssel, Belgien) med inriktning på skatteärenden. Han är dessutom direktör för Organe central pour la saisie et la confiscation (centralstyrelsen för beslag och förverkande) (nedan kallad OCSC) inom Belgiens allmänna åklagarmyndighet sedan den 2 januari 2017 och var dessförinnan biträdande direktör sedan december år 2013.

2        Den 12 oktober 2017 antog Europeiska unionens råd förordning (EU) 2017/1939 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 2017, s. 1). Genom denna förordning inrättas Europeiska åklagarmyndigheten såsom unionsorgan och däri fastställs dess arbetssätt.

3        Skäl 40 i förordning 2017/1939 har följande lydelse:

”Förfarandet för utnämning av den europeiska chefsåklagaren och de europeiska åklagarna bör garantera att personerna i fråga är oberoende. Deras legitimitet bör härröra från de unionsinstitutioner som deltar i utnämningsförfarandet.”

4        Skäl 41 i förordning 2017/1939 har följande lydelse:

”En urvalskommitté bör upprätta en slutlista över kandidater till posten som europeisk chefsåklagare. Befogenheten att fastställa reglerna för kommitténs arbetssätt och utse dess ledamöter bör tilldelas rådet, på grundval av ett förslag från [Europeiska] kommissionen. Denna genomförandebefogenhet skulle återspegla de särskilda befogenheter som tilldelas rådet i enlighet med artikel 86 [FEUF] och avspeglar den Europeiska åklagarmyndighetens särskilda natur, då den kommer att förbli fast förankrad i de nationella rättsliga strukturerna samtidigt som den är ett unionsorgan. Europeiska åklagarmyndigheten kommer att verka i förfaranden där de flesta andra aktörerna kommer att vara nationella, såsom domstolar, polisen och andra brottsbekämpande myndigheter, och därför har rådet ett särskilt intresse av att vara nära inblandat i utnämningsförfarandet. Att rådet tilldelas dessa befogenheter innebär också att tillräcklig hänsyn tas till beslutsbefogenheternas potentiellt känsliga karaktär med direkta följder för de nationella rättsliga strukturerna och lagföringsstrukturerna. …”

5        I enlighet med artikel 16.1 i förordning 2017/1939 ska varje medlemsstat som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten nominera tre kandidater till posten som europeisk åklagare bland kandidater som är aktiva medarbetare i åklagarväsendet eller rättsväsendet i den berörda medlemsstaten, vilkas oberoende inte kan ifrågasättas, och som har nödvändiga kvalifikationer för utnämning till höga åklagarämbeten eller juridiska ämbeten i sina respektive medlemsstater och som har relevant praktisk erfarenhet av de nationella rättssystemen, ekonomiska utredningar och internationellt straffrättsligt samarbete.

6        I artikel 16.2 i förordning 2017/1939 föreskrivs att rådet efter att ha erhållit ett motiverat yttrande från den urvalskommitté som avses i artikel 14.3 i samma förordning (nedan kallad urvalskommittén) ska välja ut och utnämna en av kandidaterna till posten som europeisk åklagare för medlemsstaten i fråga. Om urvalskommittén konstaterar att en kandidat inte uppfyller de villkor som krävs för att utföra de uppgifter som tillkommer en europeisk åklagare ska dess yttrande vara bindande för rådet. I enlighet med artikel 16.3 i förordning 2017/1939 ska rådet, med enkel majoritet, välja ut och utnämna europeiska åklagare för en period på sex år som inte kan förnyas, varvid rådet får besluta att förlänga mandatet med högst tre år vid utgången av sexårsperioden.

7        I enlighet med artikel 14.3 i förordning 2017/1939 ska rådet fastställa reglerna för urvalskommitténs arbetssätt och på förslag av Europeiska kommissionen anta ett beslut där dess ledamöter utses.

8        Den 13 juli 2018 antog rådet sitt genomförandebeslut (EU) 2018/1696, om arbetssättet för den urvalskommitté som anges i artikel 14.3 i förordning 2017/1939 (EUT L 282, 2018, s. 8).

9        Bilagan till genomförandebeslut 2018/1696 har rubriken ”Urvalskommitténs arbetssätt” (nedan kallade regler för urvalskommitténs arbetssätt). I enlighet med punkt VI.2 i denna bilaga, om förfarandet för utnämnande av de europeiska åklagarnare, ska urvalskommittén efter mottagandet av de ansökningar som framlagts av en medlemsstat granska dem mot kraven i artikel 16.1 i förordning (EU) 2017/1939 och anordna utfrågningar av de nominerade kandidaterna, varvid dessa personligen ska inställa sig till utfrågningen. I punkt VII.2 första stycket i bilagan föreskrivs att ”[urvalskommittén p]å grundval av sina slutsatser från granskningen och utfrågningen ska utarbeta ett [motiverat] yttrande om kandidaternas kvalifikationer för utförande av de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare, och ska uttryckligen ange huruvida en kandidat uppfyller villkoren i artikel 16.1 i förordning … 2017/1939”. I enlighet med tredje stycket i punkt VII.2 ”[ska u]rvalskommittén … rangordna kandidaterna enligt deras kvalifikationer och erfarenhet”, varvid rangordningen ska ”ange urvalskommitténs preferensordning och … inte vara bindande för rådet”.

10      Inför nomineringen av tre kandidater till den post som europeisk åklagare som anges i artikel 16.1 i förordning 2017/1939 offentliggjorde de belgiska myndigheterna en infordran av intresseanmälningar i Moniteur belge (Belgiens officiella tidning) av den 25 januari 2019, vilken besvarades av sex kandidater, däribland sökanden. Dessa kandidater utfrågades av Collège des procureurs généraux (Belgiens åklagarkollegium) och Procureur fédéral de Belgique (Belgiens federala åklagarmyndighet) den 14 mars 2019. I sitt yttrande av den 20 mars 2019 förklarade åklagarkollegiet i fråga om sökandens kandidatur till posten som europeisk åklagare att ”[sökandens] tidigare och nuvarande uppgifter, särskilt i kampen mot ekonomisk och finansiell brottslighet samt skattebrott, liksom dennes erfarenhet inom ledningen av OCSC (europeiska uppdrag – kontoren för återvinning av tillgångar – och internationella uppdrag – Carin), [va]r en merit vid utförande av de uppgifter som tillkommer en europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten”. Kollegiet förklarade dock att ”[sökanden] inte ha[de] förmått övertyga kollegiet om [att han hade] en tillräckligt tydlig vision av den blivande Europeiska åklagarmyndighetens och [av en medlemsstats europeiska] åklagares uppgifter och uppdrag”. Som sammanfattande omdöme lämnade åklagarkollegiet i fråga om sökanden ett ”förbehåll i fråga om uppdraget som europeisk åklagare (i skalan mycket positiv – positiv – tveksam – negativ)”.

11      Genom skrivelse av den 11 april 2019 underrättade Belgiens justitieminister sökanden om att han i enlighet med artikel 16.1 i förordning 2017/1939 den 29 mars 2019 hade föreslagit urvalskommittés ordförande tre kandidater till posten som europeisk åklagare och förklarade att sökanden var en av dessa.

12      Sökanden utfrågades av urvalskommittén den 24 maj 2019.

13      Den 20 juni 2019 översände urvalskommittén sitt motiverade yttrande till rådet angående de kandidater till posten som europeisk åklagare som föreslagits av Konungariket Belgien.

14      I sitt yttrande förklarade urvalskommittén inledningsvis att den, på grundval av granskningen av meritförteckningarna och de personliga breven samt de utfrågningar som genomfördes den 23 och den 24 maj 2019 ansåg att de kandidater som föreslagits av Konungariket Belgien till posten som europeisk åklagare uppfyllde villkoren i artikel 16.1 i förordning 2017/1939.

15      Urvalskommittén förklarade därpå att den hade rangordnat kandidaterna enligt en preferensordning i vilken sökanden stod på första plats och Yves van den Berge på tredje plats.

16      Med avseende på sökanden motiverade urvalskommitté rangordningen på följande sätt:

”Bland de kandidater som har föreslagits har kommittén funnit att [sökanden] är bäst lämpad för utförande av de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten … Förutom att sökanden tjänstgör som Substitut du procureur du Roi de Bruxelles (ställföreträdande riksåklagare i Bryssel) är han direktör för [OCSC] inom Service public fédéral Justice de Belgique (Belgiens federala rättsväsen). Han har under sin yrkesbana förvärvat en bred erfarenhet i fråga om utredningar och lagföring av grov finansiell brottslighet, inbegripet penningtvätt och grovt karusellbedrägeri. Han har också förvärvat värdefull erfarenhet inom straffrättsligt samarbete. [Sökanden] ingår i pilotgruppen för Camden-nätverket för myndigheter för återvinning av tillgångar (Carin) samt i dess kontaktpunkt och deltar regelbundet i mötena i [unionens] arbetsgrupper som har samband med förverkande av olagligt förvärvade tillgångar. [Sökanden] har påvisat stor förmåga att arbeta i en mångkulturell omgivning, inklusive att arbeta med rättsordningar som skiljer sig från det egna landets, samt grundliga kunskaper om unionens institutionella rättsliga ram … Han besitter dessutom en gedigen ledarskapserfarenhet.

Vid utfrågningen redovisade [sökanden] en strategisk vision av den roll och det arbetssätt som en europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten ska ha och gav mycket precisa svar på de frågor som kommittén ställde. Han ådagalade en god förståelse av förordning [2017/1939] samt av de utmaningar som Europeiska åklagarmyndigheten kan ställas inför och föreslog möjliga lösningar för att möta dessa. Kommittén värdesatte sökandens betoning av att Europeiska åklagarmyndigheten inom sina förfaranden måste respektera de grundläggande rättigheterna och processuella rättigheter. Kommittén har särskilt värdesatt hans sakkunskap i fråga om förverkande och återvinning av olagligt förvärvade tillgångar liksom hans pragmatiska hållning till hur eventuella konflikter ska lösas. Kommittén är övertygad om att [sökanden] uppfyller alla krav som ställs på en effektiv europeisk åklagare.”

17      Frågan om val och utnämning av europeiska åklagare har bedömts av ledamöterna i rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor vid sex möten i följd (nedan kallade mötena i arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete), vilka hölls den 9 september, den 26 november och den 12 december 2019 samt den 1, den 20 och den 22 juli 2020.

18      Den 18 september 2019 överlämnade ordförandeskapet i rådet ett dokument med rubriken ”Uppgifter och förfaranden vid urval av europeiska åklagare” till ständiga representanternas kommitté (Coreper). I punkt 8 i denna handling angavs följande:

”De tekniska förberedelserna ska vidtas av rådets behöriga förberedande organ (arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete och/eller RIF-råden, beroende på vilket som är tillämpligt). Bedömningen kommer att utgå från de motiverade yttranden som ingetts av urvalskommittén, med beaktande av preferensordningen i dess icke bindande rangordning samt [av] att meriter och yrkesskicklighet [liksom] övriga kvalifikationer hos de kandidater som står upptagna på slutlistan redan omsorgsfullt har bedömts av urvalskommittén. Till följd av bedömningen ska det behöriga rådsorganet föreslå europeiska åklagare och rekommendera [Coreper] att utnämna dessa. I enlighet med artikel 16[.3 och 16.4] i förordning [2017/1939] ska rådet, med enkel majoritet bland de deltagande medlemsstaterna, välja ut och utnämna de europeiska åklagarna …”

19      Vid mötet i arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete den 26 november 2019 förklarade den belgiska delegationen [konfidentiellt](1).

20      Vid mötet i arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete den 12 december 2019 [konfidentiellt].

21      Den 27 februari 2020 inkom Konungariket Belgien med en skriftlig motivering till rådet angående [konfidentiellt].

22      I sin skriftliga motivering har Konungariket Belgien [konfidentiellt].

23      Konungariket Belgien redovisade därpå den ståndpunkt som åklagarkollegiet och den federala åklagarmyndigheten hade antagit i enlighet med följande:

”[konfidentiellt]”

24      Konungariket Belgien förklarade vidare varför denna medlemsstat ansåg att man i det aktuella fallet borde beakta yttrandet från åklagarkollegiet i enlighet med följande:

”[konfidentiellt]”

25      Konungariket Belgien angav också att ”[konfidentiellt]”.

26      Som sammanfattning av sin skriftliga motivering förklarade Konungariket Belgien att ”[konfidentiellt]”.

27      Vid mötet i arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete den 1 juli 2020 erinrade ordförandeskapet i rådet om att [konfidentiellt].

28      Frågan om Konungariket Belgiens val och utnämning av europeisk åklagare diskuterades därför vid mötet i ”Anticigruppen” den 13 juli 2020.

29      Den 24 juli 2020 antog Coreper förslaget till beslut om utnämning av europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten.

30      Den 27 juli 2020 antog rådet genomförandebeslut (EU) 2020/1117, om utnämning av de europeiska åklagarna vid Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 244, 2020, s. 18) (nedan kallat det angripna beslutet).

31      Skälen 7 och 8 i det angripna beslutet har följande lydelse:

”(7)      Urvalskommittén upprättade motiverade yttranden och fastställde en rangordning för samtliga nominerade kandidater som uppfyllde villkoren i artikel 16.1 i förordning (EU) 2017/1939, och överlämnade materialet till rådet, vilket mottog detta den 29 maj, 20 juni, 11 oktober, 18 november och 10 december 2019 samt den 16 juli 2020.

(8)      I enlighet [med punkt VII.2] fjärde stycket i [reglerna för urvalskommitténs arbetssätt] rangordnade urvalskommittén kandidaterna enligt deras kvalifikationer och erfarenhet. Rangordningen anger urvalskommitténs preferensordning och är inte bindande för rådet.”

32      I skäl 12 i det angripna beslutet förklarade rådet att det hade bedömt kandidaternas meriter med beaktande av de motiverade yttranden som urvalskommittén lagt fram. I skäl 13 i beslutet förklarade rådet att det som ett resultat av den bedömningen följde den icke-bindande preferensordning som urvalskommittén angett för samtliga kandidater som nominerats av de deltagande medlemsstaterna utom i fråga om de kandidater som nominerats av Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien och Republiken Portugal eftersom relevanta förberedande rådsorgan hade gjort en annan bedömning av de kandidaternas meriter.

33      Artikel 1 i det angripna beslutet har följande lydelse:

”Följande personer utnämns härmed till europeiska åklagare vid Eppo som tillfälligt anställda, med inplacering i lönegrad AD 13, för en period på sex år som inte kan förnyas, från och med den 29 juli 2020:

Yves van den Berge

…”

34      Genom skrivelse av den 7 oktober 2020 underrättade rådet sökanden, liksom alla övriga icke utvalda kandidater, om det angripna beslutet och lämnade relevanta upplysningar om skälen till stöd för sitt beslut att utnämna en annan kandidat, i detta fall Yves van den Berge.

35      Rådet angav sålunda [konfidentiellt].

36      Rådet gjorde flera förtydliganden. Det förklarade sålunda [konfidentiellt].

37      Rådet framhöll också [konfidentiellt].

38      Rådet förklarade dessutom [konfidentiellt].

39      I meddelandet förklarade rådet även [konfidentiellt].

40      Genom skrivelse av den 19 oktober 2020 begärde sökanden av rådet att få sig översänt alla de handlingar rörande urvalsförfarandet som gällde honom. Som svar härpå översände rådet den 25 november 2020 till sökanden urvalskommitténs bedömning av dennes ansökan, den skriftliga motivering som Konungariket Belgien lämnat om frångåendet av den preferensordning som fastställts av urvalskommittén för de kandidater som denna medlemsstat nominerat till posten som europeisk åklagare, utdrag ur protokollen från mötena i arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete den 26 november 2019 och 12 december 2019 samt den 1 juli 2020 gällande urvalet av de kandidater som nominerats av nämnda medlemsstat, samt rådets dokument 12175/19 av den 18 december 2019 med fastställelse av det interna förfarande som skulle följas inom rådet vid utnämning av europeiska åklagare samt två andra dokument som rörde ”Anticigruppens” delaktighet i förfarandet.

 Förfarandet och parternas yrkanden

41      Förevarande talan väcktes av sökanden genom ansökan som ingavs till tribunalens kansli den 21 oktober 2020.

42      Genom skrivelse ingiven till tribunalens kansli den 18 januari 2021 ansökte Konungariket Belgien om att få intervenera i förevarande mål till stöd för rådets yrkanden. Genom beslut av den 23 februari 2021 godkände ordföranden för tribunalens nionde avdelning denna intervention. Konungariket Belgien inkom med sin inlaga och parterna meddelade tribunalen inom fastställd frist att de inte hade några yttranden om detta.

43      Den 26 januari 2021 inkom rådet med svaromålet till tribunalens kansli.

44      På motiverad begäran från rådet av den 11 februari 2021 beslutade tribunalen på grundval av artikel 66 i rättegångsreglerna att i den offentliga versionen av förevarande dom utelämna innehållet i rådets skrivelse av den 7 oktober 2020, vilken bifogats ansökan, samt i rådets skrivelse av den 25 november 2020 och i bilagorna till svaromålet.

45      Sökanden och rådet inkom med replik och duplik den 12 mars respektive den 19 april 2021.

46      Till följd av domaren Barna Berkes frånfälle den 1 augusti 2021 utsåg ordföranden för nionde avdelningen en annan domare för att göra sammansättningen fullständig.

47      Inom ramen för åtgärder för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna ställde tribunalen skriftliga frågor till parterna. Dessa besvarade frågorna inom utsatt tid.

48      Tribunalen beslutade i enlighet med artikel 106.3 i rättegångsreglerna att avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet.

49      Sökanden yrkar att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet vad avser utnämningen av Yves van den Berge till europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten med verkan från den 29 juli 2020, och

–        förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

50      Rådet yrkar att tribunalen ska

–        ogilla talan såsom ogrundad,

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, och

–        i andra hand fastställa att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå i enlighet med artikel 264 andra stycket FEUF till dess att beslutet ersätts av en ny rättsakt som antagits i vederbörlig ordning, dock som längst 24 månader från det att ett beslut av unionsdomstolen som slutgiltigt angör förevarande mål har vunnit laga kraft.

51      Konungariket Belgien yrkar att tribunalen ska ogilla talan.

 Rättslig bedömning

52      Till stöd för sin talan lägger sökanden i sak fram tre grunder. Den första grunden avser åsidosättande av tillämpliga bestämmelser för utnämning av europeiska åklagare, i synnerhet de förfaranderegler som fastställs i artiklarna 14.3 och 16.1–16.3 i förordning 2017/1939, samt av artikel 1 i genomförandebeslut 2018/1696 och punkterna VI.2 och VII.2 i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt liksom av principen om icke-diskriminering. Den andra grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten i artikel 296 FEUF vilken stadfästs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den tredje grunden avser åsidosättande av principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten samt att det skett en uppenbart felaktig bedömning.

 Den första grunden: Åsidosättande av de bestämmelser som reglerar förfarandet för utnämning av europeiska åklagare och av principen om icke-diskriminering

53      Den första grunden består av två delar.

 Den första delen av den första grunden

54      Genom den första delen av den första grunden har sökanden i sak hävdat att rådet har åsidosatt de bestämmelser som reglerar förfarandet för antagande av det angripna beslutet genom att göra en jämförelse av meriterna hos de tre kandidater som nominerats av Konungariket Belgien på grundval av yttrandet från åklagarkollegiet och från den federala åklagarmyndigheten i denna medlemsstat och inte på grundval av urvalskommitténs yttrande.

55      Sökanden menar härvid att det framgår av artikel 16 i förordning 2017/1939 att rådet ska välja ut och utnämna en av de tre kandidater som nominerats av var och en av de medlemsstater som deltar i Europeiska åklagarmyndigheten efter att ha erhållit ett motiverat yttrande från urvalskommittén. Det följer därav att rådets val av en av de tre kandidater som kan vara aktuella med nödvändighet måste utgå från yttrandet från urvalskommittén. Sökanden anser att rådet sålunda inte får ersätta yttrandet från urvalskommittén med ett yttrande från den berörda medlemsstaten eller från den behöriga nationella myndigheten, vars roll inskränker sig till att nominera tre kandidater som uppfyller villkoren i artikel 16.1 i förordning 2017/1939.

56      Denna tolkning av artikel 16 i förordning 2017/1939 har rådet själv bekräftat i internt dokument 12175/19 av den 18 september 2019 om fastställande av det förfarande som rådet ska följa vid utnämningen av europeiska åklagare, vilket återfinns i bilaga till svaromålet.

57      Enligt sökanden framgår det emellertid av skäl 13 i det angripna beslutet samt av rådets skrivelse av den 7 oktober 2020 och av den bevisning som rådet framlagt i bilaga till svaromålet att rådet i fråga om utnämningen till posten som europeisk åklagare av en kandidat som nominerats av Konungariket Belgien i strid med artikel 16 i förordning 2017/1939 frångick den bedömning av meriterna hos de kandidater som nominerats av denna medlemsstat som urvalskommittén gjort i sitt motiverade yttrande för att i stället utgå från en annan bedömning av meriterna, vilken inte föreskrivs i förordning 2017/1939 och som gjorts av organ som saknar behörighet, genom att ta fasta på yttrandet från åklagarkollegiet och Belgiens federala åklagarmyndighet.

58      Rådet och Konungariket Belgien bestrider sökandens argumentation.

59      Det ska inledningsvis noteras att sökanden inte bestrider förloppet av det förfarande som ledde fram till antagandet av det angripna beslutet, så som detta beskrivs i punkterna 10–30 ovan.

60      Det ska också noteras att sökanden inte har framställt någon invändning om rättsstridighet mot artikel 16 eller artikel 14 i förordning 2017/1939 och heller inte mot reglerna för urvalskommitténs arbetssätt utan hävdar att dessa bestämmelser i förevarande fall har åsidosatts av rådet.

61      I fråga om de bestämmelser som reglerar förfarandet som ledde fram till antagandet av det angripna beslutet erinrar tribunalen om att rådet i enlighet med artikel 16.2 i förordning 2017/1939 ska välja ut och utnämna en av de tre kandidater som nominerats av denna medlemsstat till tjänsten som den berörda medlemsstatens europeiska åklagare efter att ha erhållit ett motiverat yttrande från urvalskommittén. Det föreskrivs i samma bestämmelse att urvalskommitténs yttrande är bindande för rådet för det fall att den finner att en kandidat inte uppfyller de villkor som krävs för utförande av de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare.

62      Det ska också erinras om att det i artikel 16.3 i förordning 2017/1939 föreskrivs att ”[r]ådet …, med enkel majoritet, [ska] välja ut och utnämna europeiska åklagare för en period på sex år som inte kan förnyas …”

63      Den exakta omfattningen av urvalskommittés uppdrag anges i arbetssättet för urvalskommittén.

64      I enlighet med punkt VI.2 i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt ska nämnda kommitté sålunda granska kandidaternas ansökningar mot kraven i artikel 16.1 i förordning (EU) 2017/1939 och anordna utfrågningar av de nominerade kandidaterna, vilka personligen ska inställa sig till utfrågningen. I enlighet med punkt VII.2 första stycket i samma regler ska urvalskommittén på grundval av sina slutsatser från granskningen och utfrågningen utarbeta ett motiverat yttrande om kandidaternas kvalifikationer för att utföra de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare och ska uttryckligen ange huruvida kandidaterna uppfyller villkoren i artikel 16.1 i förordning (EU) 2017/1939. I enlighet med punkt VII.2 andra stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt ”[ska urvalskommittén, o]m nominerade kandidater inte uppfyller [de nämnda] villkoren, … via sitt sekretariat begära att den berörda medlemsstaten nominerar ett motsvarande antal nya kandidater”. Slutligen ska urvalskommittén i enlighet med punkt VII.2 tredje stycket i samma regler rangordna kandidaterna enligt deras kvalifikationer och erfarenhet och därigenom ange preferensordningen, vilken inte ska vara bindande för rådet.

65      Det framgår av dessa bestämmelser att urvalskommitténs uppdrag inom förfarandet för utnämning av europeiska åklagare, så som rådet med rätta påpekat, utgörs av två skilda uppgifter. Den första uppgiften är att sammanställa ett motiverat yttrande om kandidaternas kvalifikationer för utförande av de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare genom att uttryckligen ange huruvida en kandidat uppfyller villkoren i artikel 16.1 i förordning 2017/1939. Detta yttrande, vilket ska avges efter en prövning av ansökningarna och en personlig utfrågning av kandidaterna av urvalskommittén, är bindande för rådet om kommittén finner att en kandidat inte uppfyller villkoren för utförande av de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare. I sådant fall ska urvalskommittén uppmana den berörda medlemsstaten att nominera en ny kandidat. Rådet, som i enlighet med artikel 16.2 i förordning 2017/1939 kan välja ut och utnämna en av de tre kandidater som nominerats av den berörda medlemsstaten till posten som europeisk åklagare först efter det att det har erhållit ett motiverat yttrande från urvalskommittén om dessa kandidaters kvalifikationer för att utföra denna uppgift, får således inte fatta beslut i ärendet förrän tre kandidater, vilka nominerats av den berörda medlemsstaten, har erhållit ett positivt motiverat yttrande från urvalskommittén. Det följer härav att kommitténs första uppgift är att sörja för att rådet kan välja mellan tre kandidater som med hänsyn till sina kvalifikationer, var och en, uppfyller villkoren för att utöva de uppgifter som tillkommer en europeisk åklagare.

66      Urvalskommitténs andra uppgift består i att upprätta en rangordning av de kandidater som nominerats av den berörda medlemsstaten grundad på deras kvalifikationer och erfarenhet, det vill säga en jämförelse mellan kandidaternas meriter, vilken utmynnar i en preferensordning. Som det framhölls i punkt 64 ovan anges det uttryckligen i punkt VII.2 tredje stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt att denna rangordning inte ska vara bindande för rådet. Härav följer att urvalskommitténs andra uppgift består i att enbart såsom rådgivande organ företa en jämförelse av meriterna hos de tre kandidater som nominerats av den berörda medlemsstaten och som uppfyller villkoren för att utföra de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare, på vilken rådet vid behov kan grunda beslutet att utnämna en av dessa kandidater till posten som europeisk åklagare.

67      I det aktuella fallet framgår det av urvalskommittés yttrande av den 20 juni 2020 om de tre kandidater som nominerats av Konungariket Belgien till posten som europeisk åklagare, vars innehåll redovisas i punkterna 14–16 ovan, att kommittén efter att ha prövat ansökningarna och utfrågat kandidaterna fann att kandidaterna uppfyllde de villkor för att utföra uppgifter som europeiska åklagare som fastställs i artikel 16.1 i förordning 2017/1939. Det framgår också av detta yttrande att urvalskommittén upprättade en rangordning enligt en preferensordning av kandidaterna, enligt vilken sökanden var placerad på första plats och Yves van den Berge på tredje plats samt att denna preferensordning utgick från en jämförelse av kandidaternas kvalifikationer och erfarenhet.

68      Det framgår också av protokollen från olika möten i arbetsgruppen för straffrättsligt samarbete (se punkterna 19, 20 och 27 ovan) att Konungariket Belgiens delegation under prövningen av ansökningarna till posterna som europeisk åklagare förklarade [konfidentiellt].

69      Det framgår vidare av skäl 13 i det angripna beslutet (se punkt 32 ovan), liksom av rådets skrivelse av den 7 oktober 2020 (se punkterna 34–36 ovan), att rådet i fråga om utnämningen av Konungariket Belgiens europeiska åklagare inte grundade sitt beslut på den rangordning som upprättats av urvalskommittén utan på ”en annan bedömning av … meriter”. Det framgår av samma källor att man vid denna bedömning hade fäst särskild vikt vid att [konfidentiellt].

70      Det måste således konstateras att urvalskommittén förvisso, utifrån den rangordning som gjorts på grundval av kvalifikationer och erfarenhet för posten som europeisk åklagare hos de tre kandidater som nominerats av Konungariket Belgien, fann att sökanden var den kandidat som var bäst lämpad att utföra de berörda uppgifterna. Rådet grundade dock det angripna beslutet på en annan bedömning av meriterna för vilken yttrandet från åklagarkollegiet, som tillställts rådet av de belgiska myndigheterna, var av avgörande betydelse.

71      Tribunalen framhåller att den rangordning som upprättats av urvalskommittén på grundval av kvalifikationerna och erfarenheten hos de tre kandidater som nominerats av den berörda medlemsstaten i enlighet med punkt VII.2 tredje stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt inte är bindande för rådet (se punkt 63 ovan).

72      Vidare påpekar tribunalen att varken artikel 16.2 och 16.3 i förordning 2017/1939 eller reglerna för urvalskommitténs arbetssätt utgör hinder för att rådet, inom ramen för utövandet av sin behörighet enligt artikel 16.2 och 16.3, vid valet mellan de tre kandidater som nominerats av en medlemsstat beaktar de upplysningar som det mottagit av regeringarna i de medlemsstater som är företrädda inom rådet, i förekommande fall av den berörda medlemsstaten själv.

73      Det följer härav att sökanden saknar stöd för sitt påstående att det angripna beslutet antogs i strid med förfarandereglerna för antagande av detta beslut, särskilt artiklarna 14 och 16 i förordning 2017/1939 samt punkterna VI.2 och VII.2 i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt.

74      Följaktligen kan talan inte vinna bifall såvitt avser den första delen av den första grunden.

 Den andra delen av den första grunden

75      Genom den andra delen av den första grunden har sökanden gjort gällande att rådet har åsidosatt principen om icke-diskriminering genom att grunda sitt beslut om utnämning av europeiska åklagare för Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien och Republiken Portugal på en bedömning av meriterna som utförts av ett organ som saknade behörighet för ändamålet och samtidigt, i enlighet med förordning 2017/1939, grundade detta utnämningsbeslut på urvalskommitténs yttrande i fråga om de övriga medlemsstater som deltar i Europeiska åklagarmyndigheten.

76      Tribunalen erinrar härvid om att den allmänna principen om icke-diskriminering eller likabehandling endast anses ha åsidosatts när lika situationer behandlas olika eller olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 5 december 2013, Solvay/kommissionen, C‑455/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:796, punkt 77 och där angiven rättspraxis, och dom av den 16 juni 2021, Krajowa Izba Gospodarcza Chłodnictwa i Klimatyzacji/kommissionen, T‑126/19, EU:T:2021:360, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

77      I motsats till vad sökanden har gjort gällande kan det förhållandet att rådet i förevarande fall inte följde den rangordning som upprättats av urvalskommittén vid utnämningen av europeiska åklagare för Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien och Republiken Portugal inte anses ha medfört att rådet härmed grundade sitt beslut i ärendet på en bedömning av meriterna utförd av ett organ som saknade behörighet för detta ändamål.

78      Det bör nämligen erinras om att det av bestämmelserna i förordning 2017/1939 och i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt framgår att den rangordning som upprättats av kommittén av de kandidater som nominerats av en medlemsstat som deltar i Europeiska åklagarmyndigheten inte är bindande för rådet och att rådet får beakta de upplysningar som ingetts av de medlemsstater som är företrädda inom rådet inom ramen för den bedömning av kandidaternas meriter som det till slut tillkommer rådet att utföra (se punkterna 71 och 72 ovan).

79      Den omständigheten att tillämpningen av de förfaranderegler som anges i förordning 2017/1939 medför att rådet i vissa fall följer den rangordning som upprättats av urvalskommittén och att rådet i andra fall frångår denna och grundar sitt beslut på en annan bedömning av meriterna kan därför, såsom rådet hävdat, inte anses påvisa att vissa kandidater skulle ha behandlats på ett diskriminerande sätt.

80      Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser den andra delen av den första grunden, och därmed såvitt avser den första grunden i dess helhet.

 Den andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

81      Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet, i den lydelse som offentliggjorts i Europeiska unionens tidning, saknar motivering av varför rådet valt att frångå den preferensordning som urvalskommittén angett och grunda sig på en annan bedömning av meriterna, vilken utförts av rådets förberedande organ.

82      Sökanden anser att rådets skrivelse av den 7 oktober 2020 inte kan kompensera denna avsaknad av motivering. För det första har denna motivering lämnats i efterhand och ingick inte i det angripna beslut i den lydelse som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Skälen till ett beslut som just avser fastställelse av grunderna för detta och motiveringen av det val som gjordes genom att anta beslutet ska föreligga och vara fastställda vid den tidpunkt då beslutet antas.

83      Vidare saknar de skäl som anges i skrivelsen relevans eftersom de står i strid med den ordning för bedömning av ansökningar till posten som europeisk åklagare som införs genom förordning 2017/1939. Sökanden hänvisar här till att rådet motiverade valet av den kandidat som utnämndes till Konungariket Belgiens europeiska åklagare med att [konfidentiellt]. Sökanden hänvisar härvid även till att rådet motiverade sitt val med att [konfidentiellt]. Sökanden anser att dessa omständigheter inte kan motivera att rådet ger företräde för yttrandet från en nationell myndighet framför den åsikt som meddelats av unionens behöriga organ, nämligen urvalskommittén. Sökanden anser vidare att det kriterium som gäller [konfidentiellt] inte kan berättiga det företräde som getts ansökan från den kandidat som utnämndes framför sökandens ansökan.

84      Rådet och Konungariket Belgien har bestritt sökandens argumentation.

85      Det ska inledningsvis framhållas att kravet på motivering i artikel 296 FEUF och i artikel 41.2 c i stadgan om de grundläggande rättigheterna är avhängigt av den berörda rättsaktens beskaffenhet och det sammanhang i vilken den antogs. Det ska i motiveringen klart och tydligt framgå hur institutionen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att kunna försvara sina rättigheter och undersöka om beslutet är välgrundat och så att unionsdomstolen ges möjlighet att utföra sin lagenlighetskontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

86      Härav följer att motiveringen i princip måste meddelas vederbörande samtidigt som det beslut som går denne emot och att en bristfällig motivering inte kan rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för beslutet under rättegången vid unionsdomstolen (dom av den 28 februari 2008, Neirinck/kommissionen, C‑17/07 P, EU:C:2008:134, punkt 50; se även dom av den 11 juni 2020, kommissionen/Di Bernardo, C‑114/19 P, EU:C:2020:457, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

87      Tribunalen konstaterar i förevarande fall att rådet med det angripna beslutet valde en av de tre kandidater som nominerats av var och en av de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten och utnämnde vederbörande till posten som europeisk åklagare.

88      Det ska å ena sidan påpekas att ett sådant beslut om utnämning inte kan anses vara en rättsakt med allmän giltighet, eftersom den inte avser kategorier av personer som åsyftas på ett allmänt och teoretiskt sätt och eftersom samtliga enskilda personer i unionen, som faller inom Europeiska åklagarmyndighetens behörighet, heller inte kan anses utgöra en sådan personkategori som avses i beslutet om utnämning. Det förhållandet att det angripna beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning ändrar för övrigt inte dess juridiska form (se beslut av den 8 juli 2021, Mendes de Almeida/rådet, T‑75/21, ej publicerat, överklagat, EU:T:2021:424, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

89      Å andra sidan ska det påpekas att beslutet om utnämning av vissa kandidater som nominerats till posten som europeisk åklagare av de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten är oupplösligt förbundet med ett implicit beslut om att till denna post inte utnämna de övriga kandidater som nominerats av dessa medlemsstater (se beslut av den 8 juli 2021, Mendes de Almeida/rådet, T‑75/21, ej publicerat, överklagat, EU:T:2021:424, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

90      Det följer härav att det angripna beslutet bör ses som ett knippe individuella rättsakter som går emot andra personer än dem de riktar sig till, nämligen de kandidater som nominerats av de medlemsstater som deltar i Europeiska åklagarmyndigheten vilka inte har utnämnts av rådet till europeiska åklagare (se beslut av den 8 juli 2021, Mendes de Almeida/rådet, T‑75/21, ej publicerat, överklagat, EU:T:2021:424, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

91      Med beaktande av den rättspraxis som anges i punkterna 85 och 86 ovan anser tribunalen att motiveringen av det angripna beslutet, genom att detta underförstått innebar avslag på sökandens ansökan till posten som Konungariket Belgiens europeiska åklagare, i princip skulle ha meddelas vederbörande samtidigt med det angripna beslutet.

92      Det bör härvid konstateras att den enda motiveringen till det angripna beslutet, såsom detta offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, återfinns i skäl 13. Det anges där att rådet ”[i] fråga om de kandidater som nominerats av Belgien, Bulgarien och Portugal [inte] följde … urvalskommitténs icke-bindande preferensordning eftersom relevanta förberedande rådsorgan hade gjort en annan bedömning av de kandidaternas meriter”.

93      Sökanden har hävdat att denna motivering inte ger honom möjlighet att förstå varför rådet hade valt att frångå den preferensordning som urvalskommittén angett, vilken angav honom som den kandidat som bland de kandidater som nominerats av Konungariket Belgien var bäst lämpad att utföra de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare. Sökanden anser att rådet, med hänsyn till innehållet i urvalskommittén yttrande, faktiskt var skyldigt att motivera varför det hade frångått denna preferensordning.

94      Det ska härvid erinras om att det inte krävs att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte bara ska ske utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området (se dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen, C‑88/03, EU:C:2006:511, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

95      Som konstaterats i punkt 66 ovan framgår det av punkt VII.2 tredje stycket i reglerna för urvalskommitténs arbetssätt att den rangordning som kommittén upprättat i fråga om de tre kandidater till posten som europeisk åklagare vilka nominerats av Konungariket Belgien på grundval av dessa kandidaters kvalifikationer och erfarenhet inte var bindande för rådet. Det står således rådet fritt att antingen anamma rangordningen eller grunda sitt beslut på en annan bedömning av kandidaternas meriter.

96      Sökanden saknar därför stöd för att påstå att motiveringen av det angripna beslutet borde ha gjort det möjligt för honom att förstå varför rådet hade beslutat att inte följa den preferensordning som urvalskommittén angett.

97      Det ska dock påpekas att den motivering av det angripna beslutet som finns i skäl 13 i detta, i motsats till vad rådet hävdar, inte i sig möjliggör vare sig för sökanden eller för tribunalen att förstå varför rådet ansåg att ansökan från den kandidat som utnämndes till posten som Konungariket Belgiens europeiska åklagare uppvisade bättre meriter än sökanden.

98      Rådets argument att sökanden kunde förstå varför ansökan från den kandidat som utnämndes föredragits framför sökandens ansökan, eftersom han fått ta del av yttrandet från Belgiens åklagarkollegium samt yttrandet från urvalskommittén, till den del som dessa handlingar rörde sökanden, ändrar inte detta konstaterande. Det angripna beslutet innehöll nämligen inte något som tydde på att rådet hade grundat detta på uppgifter från Konungariket Belgien angående yttrandet från åklagarkollegiet och den federala åklagarmyndigheten om den kandidat som var bäst lämpad att utföra de uppgifter som tillkommer de europeiska åklagarna.

99      Det måste emellertid konstateras att rådet i sin skrivelse av den 7 oktober 2020, vars innehåll redovisas i punkterna 34–36 ovan, tillräckligt ingående redovisade skälen till att det ansåg att den kandidat som utnämndes var bättre lämpad att utföra de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare än de två andra kandidaterna.

100    Även om det vore önskvärt att de kompletterande skälen för avslaget på sökandens ansökan hade delgetts vederbörande samtidigt med offentliggörandet av det angripna beslutet i Europeiska unionens officiella tidning, ska det påpekas att sökanden har kunnat få kännedom om dessa skäl genom rådets skrivelse av den 7 oktober 2020, det vill säga innan talan väcktes, och att detta i förevarande fall gjort det möjligt för honom att bedöma om beslutet var välgrundat och att försvara sina rättigheter, vilket framgår av de argument som anförs till stöd för den tredje grunden, som uttryckligen avser de motiv som rådet åberopade i sin skrivelse av den 7 oktober 2020.

101    Det följer härav att sökanden inte med framgång kan åberopa ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, såsom denna följer av den rättspraxis som det redogörs för i punkterna 85 och 86 ovan.

102    Det ska vidare framhållas att den grund som avser åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF är skild från den som avser att det gjorts en uppenbart felaktig bedömning. Den första grunden avser nämligen avsaknad av eller bristfällig motivering, och gäller åsidosättande av väsentliga formföreskrifter i den mening som avses i artikel 263 FEUF och hänför sig därmed till tvingande rätt och ska prövas ex officio av unionsdomstolen. Den andra grunden däremot, som gäller ett besluts lagenlighet i sak, avser åsidosättande av en rättsregel om tillämpningen av EUF-fördraget, i den mening som avses i artikel 263 FEUF, och kan endast prövas av unionsdomstolen om den åberopats av sökanden. Skyldigheten att lämna en motivering är därmed en fråga som är skild från frågan huruvida skälen till det angripna beslutet är välgrundade (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67).

103    Sökandens argument varigenom han gör gällande att de skäl som rådet anfört i skrivelsen av den 7 oktober 2020 står i strid med den ordning för bedömning av ansökningar till en post som europeisk åklagare som inrättas genom förordning 2017/1939, genom att rådet gav företräde åt yttrandet från Belgiens åklagarkollegium framför yttrandet från urvalskommittén, bör således avvisas såsom verkningslösa, då de anförts till stöd för en grund om åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

104    Eftersom dessa argument till stor del sammanfaller med de argument som sökanden anfört till stöd för den tredje grunden, till den del som denna avser att det skett en uppenbart felaktig bedömning, bör dessa i alla händelser prövas inom ramen för denna grund.

105    Det följer härav att talan inte kan bifallas såvitt avser den andra grunden, som avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

 Den tredje grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten samt förekomst av en uppenbart felaktig bedömning

106    Sökanden anser med avseende på rätten till god förvaltning att det i artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ställs krav på en opartisk och rättvis behandling. Vad gäller offentlig förvaltning, särskilt i fråga om utnämning eller nominering till offentliga ämbeten och tjänster, har denna princip enligt sökanden fört med sig en omsorgsplikt som innebär att administrationen vid prövningen av ett ärende objektivt ska pröva samtliga omständigheter som lagts fram för denna, och i än högre grad så när det finns ett utrymme för skönsmässig bedömning. Sökanden har påpekat att Europeiska unionens personaldomstol har slagit fast att en institution åsidosatte principen om god förvaltningssed och sin omsorgsplikt och gjorde sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning genom att, vid ett anställningsförfarande, avstå från att konkret använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning och genom att underlåta att beakta faktorer till gagn för sökandens intresse, dels i fråga om de bestämmelser som är tillämpliga på anställningsförfarandet, dels i fråga om vederbörandes utbildningsbevis, anställningsintyg och meriter, och genom att därigenom inte på ett konkret sätt ha använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i ärendet.

107    Eftersom rådets beslut att välja ut och utnämna en av kandidaterna till tjänsten som den berörda medlemsstatens europeiska åklagare kan fattas först efter det att rådet erhållit ett motiverat yttrande från urvalskommittén, och eftersom kommittén har erhållit uppdraget att upprätta en rangordning av kandidaterna efter deras kvalifikationer och erfarenhet, skulle det i förevarande fall i alla händelser ha tillkommit rådet att motivera valet av en kandidat och utnämningen av denne genom att göra en faktisk och konkret bedömning av kandidaternas meriter antingen med hänvisning till urvalskommitténs yttrande eller genom att, på grundval av vad som angavs i detta yttrande, själv företa en bedömning.

108    Vidare har sökanden hävdat att rådet var skyldigt att grunda sitt beslut på en bedömning av meriterna som vilar på objektiva uppgifter, det vill säga en bedömning av ansökningshandlingarna mot bakgrund av de kvalifikationer som krävs för att utföra de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare. Enligt sökanden borde rådet utifrån en sådan bedömning av meriterna, med beaktande av omfattningen av sökandens yrkeserfarenhet såväl i fråga om utredningar och lagföring av finansiella brott som i fråga om straffrättsligt samarbete, ha funnit att denna erfarenhet var mer omfattande än yrkeserfarenheten hos den kandidat som utnämndes, vilket tydligt framgick av urvalskommitténs yttrande. Rådet företog dock inte en sådan bedömning av meriterna utan inskränkte sig till att återge innehållet i den skriftliga motivering som de belgiska myndigheterna hade upprättat, vilken gällde meriterna hos den kandidat som valts, utan att jämföra dessa med meriterna hos övriga kandidater, däribland sökanden.

109    Sökanden har vidare kritiserat rådet för att ha gett företräde för yttrandet från Belgiens åklagarkollegium framför urvalskommitténs yttrande utan att ta ställning till innehållet i sistnämnda yttrande och motivera varför det frångick detta.

110    Sökanden har vidare gjort gällande att påståendet att åklagarkollegiets och den federala åklagarmyndighetens ställningstagande i ärendet bland annat grundades på en övergripande bedömning av kandidaternas prestationer under hela deras yrkesbana inte har prövats med avseende på handlingarna i målet. Enligt sökanden har däremot urvalskommittén faktiskt grundat sin bedömning på bland annat de nominerade kandidaternas karriärutveckling, varvid sökanden dessutom, så som kommittén framhöll i sitt yttrande, kunde åberopa stor erfarenhet inom ledande befattningar, vilket inte var fallet i fråga om de andra två kandidater som nominerats av Konungariket Belgien.

111    Sökanden har dessutom gjort gällande att rådets påstående i svaromålet, att det ”särskilt [hade] fäst vikt vid kandidaternas duglighet och erfarenhet i fråga om att fastställa och samordna genomförandet på central nivå inom medlemsstaterna av åtgärder på straffrättens område, vilket inbegriper straffrättsligt samarbete, samt kapacitet att ikläda sig ett högsta ansvar i fråga om samordning och kontroll” inte finner stöd i handlingarna i målet, och särskilt inte i motiveringen av det angripna beslutet, och inte heller kan motivera det företräde som getts den kandidat som utnämndes, med tanke på sökandens mer omfattande yrkeserfarenhet på dessa områden.

112    Sökanden har även hävdat att rådets uppgift att ”det noterade att åklagarkollegiet hade uttalat ett ganska betydande förbehåll i fråga om de andra två kandidater som nominerats av [Konungariket] Belgien, däribland sökanden” inte överensstämmer med vad som framgår av handlingarna i målet. Sökanden anger att det i punkt E i yttrandet om honom står att ”[hans] tidigare och nuvarande uppgifter …, särskilt i kampen mot ekonomisk och finansiell brottslighet samt skattebrott, liksom dennes erfarenhet inom ledningen av OCSC (europeiska uppdrag – kontoren för återvinning av tillgångar – och internationella uppdrag – Carin) är en merit vid utförande av de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten”.

113    Sökanden anser slutligen att uttalandet, också detta i punkt E i yttrandet, att han ”inte har förmått övertyga [det nationella åklagar]kollegiet om [att han] ha[de] en tillräckligt tydlig vision av den blivande Europeiska åklagarmyndighetens och dess nationella åklagares uppgifter och uppdrag” måste ses i sitt sammanhang, eftersom det just kommer från en nationell myndighet och i vart fall måste jämföras med den bedömning av sökandens ansökan som urvalskommittén gjort i sitt motiverade yttrande.

114    Rådet och Konungariket Belgien bestrider sökandens argumentation.

115    Tribunalen påpekar att sökanden kritiserar rådet för att felaktigt ha grundat det angripna beslutet på innehållet i den skriftliga motivering som lämnats av de belgiska myndigheterna till stöd för ställningstagandet att frångå den preferensordning som urvalskommittén angett, även om innehållet endast avsåg meriterna hos den kandidat som utnämndes och inte innehöll någon jämförelse mellan denne kandidats meriter och meriterna hos de båda andra kandidaterna, däribland sökanden. Sökanden anser vidare att hans yrkeserfarenhet är mer omfattande än yrkeserfarenheten hos den kandidat som utnämndes, varför rådet borde ha funnit att han var den kandidat som var mest lämpad att utföra de uppgifter som tillkommer europeiska åklagare.

116    Tribunalen erinrar härvid om att en institution har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömning och jämförelse av meriterna hos kandidaterna till den post som ska tillsättas. Innehållet i denna bedömning beror inte enbart på kandidaternas kompetens och yrkesskicklighet, utan också på deras karaktär, uppträdande och fullständiga personlighet (se dom av den 3 februari 2005, Mancini/kommissionen, T‑137/03, EU:T:2005:33, punkt 97 och där angiven rättspraxis).

117    Detta gäller i ännu högre utsträckning när den post som ska tillsättas innebär ett stort ansvar (dom av den 3 februari 2005, Mancini/kommissionen, T‑137/03, EU:T:2005:33, punkt 98).

118    Det ska i förevarande fall framhållas att de europeiska åklagarna i enlighet med artikel 9 i förordning 2017/1939 tillsammans med den europeiska chefsåklagaren utgör dennes kollegium, vilket har i uppgift att fatta beslut i strategiska frågor, inbegripet fastställande av Europeiska åklagarmyndighetens prioriteringar och utrednings- och lagföringspolicy (se skäl 24 i nämnda förordning), samt i allmänna frågor som uppstått vid behandlingen av enskilda ärenden, särskilt i syfte att säkerställa samstämmighet, effektivitet och konsekvens i Europeiska åklagarmyndighetens lagföringspolicy i samtliga medlemsstater. Kollegiet ska anta en intern arbetsordning för Europeiska åklagarmyndigheten samt fatta övriga beslut rörande intern organisation och olika administrativa aspekter av myndighetens arbetssätt.

119    I enlighet med artikel 12.1, 12.3 och 12.5 i förordning 2017/1939, ska dessutom europeiska åklagare ikläda sig olika slag av ansvar. De ska bland annat övervaka utredningar och lagföring som de europeiska delegerade åklagare som handlägger ärendet i deras ursprungsmedlemsstat ansvarar för. De kan ge handläggande europeiska delegerade åklagare instruktioner och fungera som sambandsmän och informationskanaler mellan de permanenta avdelningarna och europeiska delegerade åklagare i sina respektive ursprungsmedlemsstater. De ska även kontrollera genomförandet av Europeiska åklagarmyndighetens arbetsuppgifter i sina respektive medlemsstater, bland annat för att undvika behörighetskonflikter mellan de nationella myndigheterna och Europeiska åklagarmyndigheten. Till skillnad från delegerade europeiska åklagare ska de europeiska åklagarna inte utföra utredningar, bedriva lagföring och väcka talan vid medlemsstaternas domstolar.

120    Europeiska åklagarmyndigheten ska dessutom, i likhet med medlemsstaternas centrala myndigheter, fungera som centralt organ för samarbete grundat på olika instrument för internationellt straffrättsligt samarbete, så som föreskrivs i artikel 104 i förordning 2017/1939 (se även skäl 109 i förordningen).

121    Det följer härav att europeiska åklagare ska utöva funktioner som innebär ett stort ansvar, vilket också bekräftas av deras placering i lönegrad AD 13, vilken enligt bilaga I till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen motsvarar en tjänst som rådgivare eller likvärdig befattning. Posten som europeisk åklagare är därmed inplacerad mellan befattningen som direktör (AD 15–AD 14) och enhetschef eller motsvarande (AD 9–AD 14).

122    I enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 116 och 117 ovan har rådet således ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömning och jämförelse av meriterna hos kandidaterna till posten som en medlemsstats europeiska åklagare.

123    Det är således med beaktande av rådets stora utrymme för skönsmässig bedömning som sökandens argument bör bedömas.

124    Vad för det första gäller sökandens argument att rådet inte hade jämfört meriterna mellan de tre kandidater som nominerats av Konungariket Belgien utan inskränkt sig till att grunda sig på de uppgifter som lämnats av denna medlemsstat, vilka enbart gällde meriterna hos den kandidat som utnämndes, bör det påpekas att de belgiska myndigheterna i sin skriftliga motivering av den 27 februari 2020 förklarade att [konfidentiellt].

125    Det bör dessutom framhållas att rådet i sin skrivelse av den 7 oktober 2020, innan det ingående redovisade den utnämnda kandidatens yrkeserfarenhet, förklarade att [konfidentiellt].

126    Det måste således konstateras att det, även om motiveringen av det angripna beslutet, kompletterad med skrivelsen av den 7 oktober 2020, inte innehåller någon ingående jämförande bedömning av meriterna hos var och en av de tre kandidater som nominerats av Konungariket Belgien, ändå av denna motivering framgår att rådet fann att meriterna hos den kandidat som utnämndes, vilka angavs i nämnda skrivelse, var överlägsna meriterna hos de två andra kandidaterna, däribland sökanden.

127    Det saknas således stöd för sökandens argument att rådet inte grundat det angripna beslutet på en bedömning av meriterna hos de tre kandidater som nominerats av Konungariket Belgien till posten som europeisk åklagare.

128    Vad för det andra gäller sökandens argument att rådet felaktigt har grundat sig på yttrandet från Belgiens åklagarkollegium utan att ställa detta yttrande mot urvalskommitténs yttrande, räcker det med att, såsom konstaterats i punkt 63 ovan, erinra om att den rangordning av de kandidater som nominerats av Konungariket Belgien, vilken upprättats av urvalskommittén, inte är bindande för rådet.

129    Vad för det tredje gäller sökandens argument att rådet felaktigt har förklarat att Belgiens åklagarkollegium hade uttalat ett betydande förbehåll gentemot denne bör det noteras att kollegiets yttrande faktiskt innehåller följande positiva omdöme: ”[Sökandens] tidigare och nuvarande uppgifter, särskilt i kampen mot ekonomisk och finansiell brottslighet samt skattebrott, liksom dennes erfarenhet inom ledningen av OCSC (europeiska uppdrag – kontoren för återvinning av tillgångar – och internationella uppdrag – Carin) är en merit vid utförande av de uppgifter som tillkommer en europeisk åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten”. Kollegiet förklarade dock i samma yttrande att ”[sökanden] inte hade förmått övertyga [åklagar]kollegiet om [att han] ha[de] en tillräckligt tydlig vision av den blivande Europeiska åklagarmyndighetens och den nationella åklagarmyndighetens uppgifter och uppdrag”. Det bör dessutom understrykas att åklagarkollegiet som sammanfattande omdöme i sitt yttrande angav ”ett förbehåll i fråga om uppdraget som europeisk åklagare (i skalan mycket positiv – positiv – tveksam – negativ)”. Rådet gjorde sig således inte skyldigt till någon uppenbart felaktig bedömning när det i skrivelsen av den 7 oktober 2017 angav att åklagarkollegiet hade gett uttryck för betydande förbehåll avseende sökandens ansökan till posten som europeisk åklagare.

130    Vad för det fjärde gäller sökandens argument att hans yrkeserfarenhet är mer omfattande än yrkeserfarenheten hos den kandidat som utnämndes påpekar tribunalen, såsom framgår av rådets skrivelse av den 7 oktober 2020, att [konfidentiellt]. Med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som rådet hade kan under dessa förhållanden inte den omständigheten att sökandens yrkeserfarenhet på berörda områden var mer omfattande än yrkeserfarenheten hos den kandidat som utnämndes, för det fall detta skulle fastställas, anses visa att rådet gjort en uppenbart felaktig bedömning.

131    Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att sökanden inte har påvisat att rådet i förevarande fall överskred gränserna för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning genom att välja och utnämna Yves van den Berge till posten som europeisk åklagare.

132    Tribunalen påpekar vidare, i likhet med vad rådet anfört, att sökandens argumentation för att påvisa det påstådda åsidosättandet av principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten utgår från förutsättningen att sökanden med nödvändighet hade utsetts till posten som europeisk åklagare om rådet i förevarande fall hade uppfyllt de skyldigheter som följer av dessa principer. Det måste emellertid konstateras att en sådan argumentation sammanfaller med de invändningar som sökanden framfört inom den andra grunden, som avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten, och förevarande grund i den mån den avser att det skett en uppenbart felaktig bedömning. Båda dessa grunder har dock redan underkänts.

133    Talan kan därför inte vinna bifall på den tredje grunden.

134    Mot denna bakgrund ska talan ogillas.

 Rättegångskostnader

135    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet ska denne förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för rådet, i enlighet med rådets yrkanden.

136    Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Konungariket Belgien ska således bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (nionde avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Jean-Michel Verelst ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3)      Konungariket Belgien ska bära sina rättegångskostnader.

Costeira

Kancheva

Perišin

Meddelad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 januari 2022.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: franska.


1 Konfidentiell information har utelämnats.