Mål T‑380/10
Wabco Europe m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – De belgiska, tyska, franska, italienska, nederländska och österrikiska marknaderna för badrumsutrustning – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Samordning av prishöjningar och utbyte av känslig affärsinformation – Konkurrenssnedvridning – Bevis – Beräkning av bötesbeloppet – Samarbete under det administrativa förfarandet – 2002 års meddelande om samarbete – Immunitet mot böter – Nedsättning av bötesbeloppet – Betydande mervärde – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Principen om förbud mot retroaktiv tillämpning”
Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 september 2013
1. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Befogenhet för unionsdomstolarna att göra en fullständig prövning – Räckvidd – Beaktande av riktlinjerna för beräkning av böter – Gränser – Iakttagande av allmänna rättsprinciper
(Artiklarna 261 FEUF och 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Domstolsprövning – Gränser
(Artiklarna 101.1 FEUF och 263 FEUF)
3. Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Presumtion om att någon är oskyldig – Förfarande på konkurrensområdet – Tillämplighet
(Artikel 6.2 EU; artikel 101.1 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 48.1)
4. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Åberopande av ett stort antal indicier – Bevisvärdepunkten hos varje enskilt indicium
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
5. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Kommissionen ska bevisa hur länge överträdelsen pågått – Bevisbördans räckvidd
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
6. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnade förfaranden – Begrepp – Samordning och samarbete som är oförenligt med skyldigheten för varje företag att agera självständigt på marknaden – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Konkurrensbegränsande syfte eller resultat – Presumtion – Villkor – Upplysningar om en vara som saluförs på en marknad och som inte berör konkurrerande företag – Presumtion föreligger inte
(Artikel 101.1 FEUF)
7. Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Samlad plan – Kriterier – Ett enda syfte – Villkor – Förekomsten av en konkurrenssnedvridning som påverkar var och en av de produktmarknader som omfattas av enda överträdelse
(Artikel 101.1 FEUF)
8. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kompensation för en bristande motivering vid domstolsprövningen – Villkor – Särskilda omständigheter
(Artikel 296 FEUF)
9. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Betydande mervärde i bevishänseende hos de upplysningar som det berörda företsaget har tillhandahållit– Räckvidd – Beaktande av den kronologiska ordning i vilken företaget erbjuder upplysningar – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 18 och 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 20–23)
10. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Svaromål – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Handlingar som fogats till ansökan eller till svaromålet – Upptagande till sakprövning – Villkor
(Domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
11. Unionsrätt – Principer – Förbud mot retroaktiv tillämpning av straffrättsliga bestämmelser – Tillämpningsområde – Böter till följd av åsidosättande av konkurrensreglerna – Omfattas – Eventuellt åsidosättande till följd av att riktlinjerna tillämpades rörande en överträdelse som skett före riktlinjerna om beräkning av böter hade antagits – Huruvida de ändringar som införts genom riktlinjerna var förutsebara – Åsidosättande föreligger inte
(Artikel 101.1 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelanden 98/C 9/03 och 2006/C 210/02)
1. Se domen.
(se punkterna 28, 140, 186, 195 och 196)
2. Se domen.
(se punkterna 42–44)
3. Se domen.
(se punkterna 45 och 46)
4. Se domen
(se punkterna 47–52 och 94)
5. Se domen
(se punkt 53)
6. På konkurrensområdet har tillhandahållandet av känslig affärsinformation, såsom utbyte av framtida prishöjningar, en konkurrensbegränsande verkan när denna information riktas till ett eller flera konkurrerande företag, genom att de aktuella företagens självständiga beteende på marknaden därigenom ändras. När det förekommer sådana förfaranden mellan konkurrenter, är kommissionen inte skyldig att bevisa deras konkurrensbegränsande verkningar på den relevanta marknaden om de, med hänsyn till det juridiska och ekonomiska sammanhang i vilket de ingår, är konkret ägnade att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den inre marknaden.
Det kan däremot inte antas att ett avtal eller ett samordnat förfarande som består i att företagen sinsemellan utbyter känslig affärsinformation, men avseende en produkt som saluförs på en marknad där företagen inte är konkurrenter, har ett konkurrensbegränsande syfte eller resultat på denna marknad. Ett förfarande som består i att ett företag, som bedriver verksamhet på två olika produktmarknader, tillhandahåller sina konkurrenter som är verksamma på den första marknaden känslig affärsinformation som avser den andra marknaden, på vilken dessa konkurrenter inte är verksamma, kan nämligen i princip inte påverka konkurrensen på den andra marknaden.
(se punkterna 78 och 79)
7. Även om det på konkurrensområdet föreligger en enda överträdelse när avtal eller samordnade förfaranden, även om de avser olika varor, tjänster eller områden, ingår i en samlad plan som avsiktligt har genomförts av företag i ett enda konkurrensbegränsande syfte, medför inte konstaterandet att en sådan överträdelse föreligger att villkoret att det ska föreligga en konkurrenssnedvridning som påverkar var och en av de produktmarknader som omfattas av denna enda överträdelse upphör att gälla.
(se punkt 92)
8. Se domen.
(se punkterna 107 och 110)
9. I 2002 års meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden har kommissionen fastställt de villkor på vilka företag som samarbetar med kommissionen under dess undersökning av ett kartellärende kan befrias från böter eller beviljas en nedsättning av de böter som annars skulle ha ålagts dem.
Det följer av själva logiken bakom nämnda meddelande att den eftersträvade verkan är att skapa en osäkerhet inom kartellerna genom att uppmuntra deltagarna att anmäla dem till kommissionen. Osäkerheten uppstår just därför att deltagarna i kartellen är medvetna om att endast en av dem kommer att kunna beviljas immunitet mot böter genom att avslöja de andra deltagarna i överträdelsen och således utsätta dem för risken att åläggas böter. Inom ramen för detta system och enligt samma logik ska de företag som är snabbast med att samarbeta beviljas mer omfattande nedsättningar av de böter som de annars skulle åläggas än de som beviljas företag som erbjuder samarbete i ett senare skede. Den kronologiska ordningen i vilken kartellmedlemmarna erbjuder kommissionen samarbete och hur snabbt erbjudandet kommer utgör således grundstenarna i det system som inrättats genom detta meddelande.
Även om kommissionen är skyldig att förklara varför den anser att de uppgifter som företag lämnar till följd av ett meddelande om samarbete utgör ett bidrag som motiverar eller inte motiverar en nedsättning av de böter som åläggs, ankommer det på de företag som avser att bestrida kommissionens beslut i detta hänseende att visa att kommissionen, om den inte hade haft sådana uppgifter som lämnats frivilligt av företagen, inte skulle ha varit i stånd att styrka de väsentliga delarna av överträdelsen och följaktligen att anta ett beslut om åläggande av böter. Med hänsyn till syftet med nedsättningen kan kommissionen inte bortse från de tillhandahållna upplysningarnas användbarhet. Användbarheten beror nödvändigtvis på det bevismaterial som kommissionen redan förfogar över.
När ett företag vad gäller samarbete endast bekräftar och detta på ett mindre precist och utförligt sätt viss information som redan har lämnats av ett annat företag som en samarbetsåtgärd, kan den grad av samarbete som detta företag har bidragit med, trots att det inte helt saknar intresse för kommissionen, inte betraktas som jämförbar med det samarbete som det förstnämnda företaget har bidragit med genom att tillhandahålla nämnda information. Ett uttalande som endast innehåller en begränsad bekräftelse av upplysningar som kommissionen redan hade tillgång till underlättar nämligen inte kommissionens uppgift på ett betydande sätt och räcker därför inte för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete. Det har för övrigt fastslagits att ett företags samarbete under utredningen inte medför någon rätt till en nedsättning av böterna när samarbetet inte går längre än vad som följer av företagets skyldigheter enligt artikel 18 i förordning nr 1/2003.
Slutligen, även om kommissionen skulle anses förfoga över ett utrymme för skönsmässig bedömning när den prövar om upplysningar som den får enligt 2002 års meddelande om samarbete har ett betydande mervärde, kan tribunalen inte på grundval av denna omständighet avstå från att göra en fördjupad prövning, i både rättsligt och faktiskt hänseende, av kommissionens bedömning på denna punkt.
(se punkterna 142 och 147–153)
10. Se domen.
(se punkterna 162 och 163)
11. Se domen.
(se punkterna 175–179)