TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
den 16 december 2011 (*)
”Dumpning – Import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Kina – Förordning som avslutar en interimsöversyn – Jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset – Beaktande av mervärdesskatten i ursprungslandet – Tillämpning av en annan metod än den som använts vid den ursprungliga undersökningen – Förändrade omständigheter – Artikel 2.10 b och artikel 11.9 i förordning (EG) nr 384/96 (nu artikel 2.10 b och artikel 11.9 i förordning (EG) nr 1225/2009)”
I mål T‑423/09,
Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials Co. Ltd, Dashiqiao (Kina), företrätt av advokaterna J.-F. Bellis och R. Luff,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, inledningsvis företrätt av J.-P. Hix, därefter av J.‑P. Hix och B. Driessen, båda i egenskap av ombud, inledningsvis biträdda av advokaterna G. Berrisch och G. Wolf, därefter av advokaten G. Berrisch,
svarande,
med stöd av
Europeiska kommissionen, företrädd av É. Gippini Fournier och H. van Vliet, båda i egenskap av ombud,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 826/2009 av den 7 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1659/2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 240, s. 7), i den mån som den antidumpningstull som fastställts däri med avseende på sökanden överstiger den som skulle ha tillämpats om den hade fastställts enligt den beräkningsmetod som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen för att beakta den omständigheten att den kinesiska mervärdesskatten på export inte återbetalas,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
sammansatt av ordföranden J. Azizi (referent) samt domarna V. Vadapalas och S. Frimodt Nielsen,
justitiesekreterare: handläggaren V. Nagy,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 14 juni 2011,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
1 De grundläggande antidumpningsbestämmelserna utgörs av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess ändrade lydelse (nedan kallad grundförordningen) (som ersatts av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51, rättelse i EUT L 7, 2010, s. 22)).
2 I artikel 2.1, 2.8 och 2.10 i grundförordningen (nu artikel 2.1, 2.8 och 2.10 i förordning nr 1225/2009), i den lydelse som är tillämplig i detta mål, föreskrivs bland annat följande:
”1. Normalvärdet ska vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel.
…
8. Exportpriset ska vara det pris som faktiskt betalas eller ska betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till gemenskapen.
…
10. En rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse ska göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. Dubblering ska undvikas vid justeringen, särskilt avseende rabatter, avdrag, kvantiteter och handelsled. Om de angivna villkoren är uppfyllda kan justeringar göras för följande faktorer:
…
b) Importavgifter och indirekta skatter
Normalvärdet ska justeras med ett belopp som motsvarar alla importavgifter eller indirekta skatter som tas ut för den likadana produkten, och för material som fysiskt ingår i denna, när produkten är avsedd för förbrukning i exportlandet och beloppet inte tas ut eller återbetalas för den produkt som exporteras till gemenskapen.
…
k) Andra faktorer
Justering får också göras för olikheter avseende andra faktorer som inte anges under a till j om det påvisas att de påverkar prisernas jämförbarhet på sätt som krävs enligt denna punkt, särskilt att kunder permanent betalar olika priser på hemmamarknaden på grund av olikheterna avseende dessa faktorer.”
3 I artikel 11.3 och 11.9 i grundförordningen (nu artikel 11.3 och 11.9 i förordning nr 1225/2009), i den lydelse som är tillämplig i detta mål, föreskrivs bland annat följande:
”3. Om det är nödvändigt kan en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder utföras på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år har gått sedan den slutgiltiga åtgärden infördes, på begäran av en exportör eller importör eller av gemenskapsproducenterna, om begäran innehåller tillräckliga bevis som styrker behovet av en sådan interimsöversyn.
…
9. Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel ska kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i denna, och artikel 17, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.”
Bakgrund till målet
De relevanta antidumpningsförordningarna
4 Den 11 april 2005 antog Europeiska gemenskapernas kommission förordning (EG) nr 552/2005 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 93, s. 6). Genom förordningen infördes bland annat en preliminär antidumpningstull uppgående till 66,1 procent på import till Europeiska gemenskapen av vissa tegelstenar av magnesia som tillverkats av sökanden, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials Co. Ltd.
5 Genom förordning (EG) nr 1659/2005 av den 6 oktober 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 267, s. 1), införde Europeiska unionens råd bland annat en slutgiltig antidumpningstull uppgående till 27,7 procent på import till gemenskapen av vissa tegelstenar av magnesia som tillverkats av sökanden.
6 På sökandens begäran blev förordning nr 1659/2005 föremål för en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen (nu artikel 11.3 i förordning nr 1225/2009). Efter översynen antog rådet förordning (EG) nr 826/2009 av den 7 september 2009 om ändring av förordning [nr 1659/2005] (EUT L 240, s. 7) (nedan kallad den angripna förordningen), genom vilken den antidumpningstull som var tillämplig på import av vissa tegelstenar av magnesia som tillverkats av sökanden sänktes till en tullsats på 14,4 procent.
Den kinesiska mervärdesskattelagstiftningen
7 Den kinesiska lagstiftaren införde ett mervärdesskattesystem som bestod i att mervärdesskatt om 17 procent uppbars för i princip all försäljning på den nationella marknaden samt för all exportförsäljning. Säljaren var skyldig att betala mervärdesskatt för försäljning på den nationella marknaden men kunde emellertid få mervärdesskatten på exportförsäljning till fullo återbetald.
8 Vid den ursprungliga undersökningen, som omfattar perioden den 1 april 2003–31 mars 2004 och som ledde till att förordning nr 1659/2005 antogs, återbetalades till viss del mervärdesskatten på exportförsäljning av tegelstenar av magnesia till säljaren/exportören, nämligen 15 procent år 2003 respektive 13 procent år 2004. Under den undersökningsperiod som omfattas av den översyn som ledde till att den angripna förordningen antogs, det vill säga perioden den 1 januari 2007–31 mars 2008, sänktes sedan nivån för återbetalning av mervärdesskatt på exportförsäljning av tegelstenar av magnesia till noll.
De administrativa förfarandena
9 Vid den ursprungliga undersökningen gjorde kommissionen en jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset som sammanfattas på följande sätt i skälen 61 och 62 i förordning nr 552/2005, vilka det hänvisas till i skäl 9 i förordning nr 826/2009:
”(61) Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik och i samma handelsled. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet.
(62) På denna grundval gjordes justeringar för skillnader i transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, provisioner, importavgifter samt kostnader efter försäljningen (säkerheter och garantier).”
10 I sitt svaromål förklarade rådet institutionernas tillvägagångssätt under den ursprungliga undersökningen på följande sätt. Institutionerna konstaterade först att mervärdesskatt på exportförsäljning av tegelstenar av magnesia återbetalades nästan till fullo, och beslutade därefter ”att vid jämförelsen med exportpriset använda ett nettonormalvärde för mervärdesskatten, som om exportpriset i själva verket undantogs från all mervärdesskatt, och att från detta pris dra av den mervärdesskatt som inte återbetalas”. Rådet angav att även om det ”enligt artikel 2.10 [b i grundförordningen] hade … varit mer ortodoxt att i normalvärdet [bibehålla] en mervärdesskattesats som är proportionell i förhållande till den som är tillämplig på exportförsäljning efter återbetalning, och att inte dra av överskjutande mervärdesskatt från priset på denna försäljning”, ansågs det att ”med hänsyn till den låga mervärdesskattesats som är tillämplig på exportförsäljning (nära noll) efter de kinesiska skattemyndigheternas återbetalning under den ursprungliga undersökningen, … var det ur administrativ synpunkt mer praktiskt att helt enkelt ta bort denna mervärdesskatt från exportpriset”.
11 Vid förhandlingen kom sökanden in med en odaterad skrivelse, med rubriken ”Slutlig specifik information” (Specific definitive disclosure), av vilken det framgår att exportpriset faktiskt hade justerats på det sätt som rådet beskrivit. Efter att parterna hörts lades denna skrivelse till akten i målet, vilket tribunalen antecknat i förhandlingsprotokollet. Vid förhandlingen angav rådet dessutom att institutionerna numera bedömde att tillvägagångssättet vid den ursprungliga undersökningen inte var förenligt med artikel 2.10 b i grundförordningen (nu artikel 2.10 b i förordning nr 1225/2009), eftersom bestämmelsen endast avser justering av normalvärdet och inte av exportpriset, och eftersom en justering av exportpriset ska göras enligt artikel 2.10 k i samma förordning (nu artikel 2.10 k i förordning nr 1225/2009).
12 Den 15 juli 2009 delgav kommissionen sökanden en skrivelse med rubriken ”Den allmänna informationsskrivelsen R453” (General Disclosure Document R453). Vad avser den metod för att jämföra normalvärdet och exportpriset som tillämpades under översynen angav kommissionen, i punkt B.4 i skrivelsen med rubriken ”Jämförelse”, följande:
”Det genomsnittliga normalvärdet och det genomsnittliga exportpriset jämfördes för varje typ av berörd produkt, på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och därmed deras jämförbarhet. Det har härvid i de fall det var tillämpligt och motiverat gjorts justeringar för att beakta olikheter med avseende på transportkostnader, försäkring, hanterings- och lastningsavgifter, kreditkostnader och faktiskt betalda antidumpningstullar.
Undersökningen visade att den mervärdesskatt som betalats på exportförsäljning inte hade återbetalats. Vid den ursprungliga undersökningen drogs mervärdesskatten av från såväl normalvärdet som exportpriset så att exportpriset och normalvärdet återspeglade samma nivå på den indirekta beskattningen. Vi anser emellertid att, i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen, den metod som är tillämplig när indirekt skatt på export inte återbetalas består i att justera normalvärdet av beloppet av den interna skatt som ska betalas vid försäljning av en liknande produkt för förbrukning i exportlandet. Normalvärdet har följaktligen fastställts med beaktande av den mervärdesskatt som har betalats eller ska betalas.”
13 I en annan handling, med rubriken ”Bilaga II Den särskilda informationsskrivelsen” (Annex II Specific Disclosure Document), vilken sökanden delgavs samma dag, angav kommissionen, i punkt 3.2, med rubriken ”Justering – Normalvärdet”, följande:
”Det har gjorts justeringar av normalvärdet med avseende på transportkostnader, försäkring, hanterings- och lastningsavgifter och kreditkostnader.
I enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen består den metod som är tillämplig när indirekt skatt på export inte återbetalas i att justera normalvärdet av beloppet av den interna skatt som ska betalas vid försäljning av en liknande produkt för förbrukning i exportlandet. Normalvärdet har följaktligen fastställts med beaktande av den mervärdesskatt som har betalats eller ska betalas. Mervärdesskattesatsen uppgår i detta fall till 17 procent.”
14 Genom skrivelse av den 24 juli 2009 inkom sökanden med sina yttranden avseende de skrivelser som avses i punkterna 12 och 13 ovan, och bestred bland annat den ”nya” metoden för att jämföra exportpriset med normalvärdet på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt.
15 Den 31 juli 2009 delgav kommissionen sökanden en skrivelse med rubriken ”Kommissionens riktlinjer till följd av Era reaktioner på den slutliga informationen” (Orientations of the Commission’s services after your reactions to final disclosure). I skrivelsen angavs bland annat följande under punkt 3:
”Av informationen … framgår att undersökningen visar att den mervärdesskatt som betalats på exportförsäljning inte hade återbetalats, och att såväl exportpriset som normalvärdet fastställs med beaktande av den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats. I Era yttranden av den 24 juli 2009 har Ni gjort gällande att detta tillvägagångssätt är rättsstridigt. Era argument ger emellertid anledning till följande synpunkter:
Vad beträffar argumentet att en annan metod användes under den ursprungliga undersökningen (det vill säga att mervärdesskatt drogs av både från normalvärdet och exportpriset), gäller för det första att de omständigheter som rådde under översynsperioden inte var desamma som under den ursprungliga undersökningsperioden. Under den ursprungliga undersökningsperioden återbetalades mervärdesskatt till viss del, vilket innebar att en justering enligt artikel 2.10 var nödvändig, medan ingen mervärdesskatt på exportförsäljning återbetalades under översynsperioden. Därför behövdes inga justeringar för mervärdesskatt på vare sig exportpriset eller normalvärdet. Även om detta kunde betecknas som en ändring av metoden, är den berättigad enligt artikel 11.9 i grundförordningen [nu artikel 11.9 i förordning nr 1225/2009] eftersom omständigheterna har förändrats.”
16 I skälen 29–32 i den angripna förordningen, under punkt 4 med rubriken ”Jämförelse”, anges slutligen följande:
(29) Det genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av berörd produkt, fritt fabrik, i samma handelsled och till samma nivå på den indirekta beskattningen. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Här justerades beloppen, där så var tillämpligt och motiverat, för transportkostnader, försäkring, hanterings- och lastningsavgifter, kreditkostnader och faktiskt betalda antidumpningstullar.
(30) I undersökningen har visats att moms som betalats för exportförsäljning inte återbetalades (inte ens delvis, vilket var fallet under den ursprungliga undersökningen). I de uppgifter som meddelades sökanden i enlighet med artikel 20 i grundförordningen [nu artikel 20 i förordning nr 1225/2009] angavs därför att normalvärdet skulle fastställas med momsen betald eller pliktig att betalas. Sökanden hävdar att denna metod skulle vara rättsstridig. Beträffande sökandens argument kan följande anföras.
(31) För det första gäller beträffande argumentet att en annan metod användes under den ursprungliga undersökningen (dvs. att moms drogs av både från normalvärdet och exportpriset) att de omständigheter som rådde under översynsperioden inte var desamma som under den ursprungliga undersökningsperioden. Under den ursprungliga undersökningsperioden återbetalades som sagt moms, vilket ledde till en justering enligt artikel 2.10 [i grundförordningen], medan ingen moms på exportförsäljning återbetalades under översynsperioden. Därför behövdes inga justeringar för moms på vare sig exportpriset eller normalvärdet. Även om detta kunde betecknas som en ändring av metoden, är den berättigad enligt artikel 11.9 i grundförordningen eftersom omständigheterna har förändrats.
(32) Det andra av sökandens argument är att den metod som används under denna översyn skulle leda till en artificiell ökning av dumpningsmarginalen. Detta argument kan inte godtas. Den använda metoden är neutral. Den har samma effekt för enskilda produkter eller transaktioner även om företaget exempelvis skulle sälja i gemenskapen till ett exportpris som inte medför dumpning. Med andra ord, även om man antar att skillnaden mellan de två elementen ökar om moms inkluderas på bägge sidor av ekvationen, skulle detta vara fallet även i de modeller där ingen dumpning förekommer.”
Förfarandet och parternas yrkanden
17 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 22 oktober 2009.
18 Genom särskild handling som registrerades vid förstainstansrättens kansli samma dag begärde sökanden, i enlighet med artikel 76a i rättegångsreglerna, att målet skulle handläggas skyndsamt. Genom skrivelse av den 9 november 2009 yttrade sig rådet över denna begäran. Genom skrivelse av den 23 november 2009 underrättade förstainstansrätten sökanden om sitt beslut att avslå begäran om skyndsam handläggning.
19 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara den antidumpningstull som sökanden påförts enligt den angripna förordningen, i den mån som denna antidumpningstull överstiger den tull som skulle ha gällt om den hade fastställts enligt den beräkningsmetod som tillämpades inom ramen för den ursprungliga undersökningen, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, för att beakta den omständigheten att den kinesiska mervärdesskatten på export inte återbetalas, och
– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
20 Rådet har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
21 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 19 januari 2010 ansökte kommissionen om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden. Genom beslut av den 5 mars 2010 biföll ordföranden på tribunalens tredje avdelning denna ansökan. Kommissionen inkom inte med någon interventionsinlaga inom den utsatta fristen.
22 Eftersom en av avdelningens ledamöter var förhindrad att delta, utsåg tribunalens ordförande, med stöd av artikel 32.3 i rättegångsreglerna, en annan domare för att göra sammansättningen fullständig.
23 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (första avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.
24 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 14 juni 2011.
Rättslig bedömning
Sammanfattning av de grunder som åberopats till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring
25 Sökanden har framfört två grunder till stöd för sin talan.
26 Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen, då ändringen av metod åsidosätter principen om en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset.
27 Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen, och som motivering har angetts att kommissionen inte tillämpade samma metod, inom ramen för den översyn som ledde till att den angripna förordningen antogs, som den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen
28 Till stöd för sin första grund har sökanden i huvudsak anfört att kommissionen, vid den ursprungliga undersökningen, behandlade den omständigheten att mervärdesskatt (till viss del) inte återbetalas vid export som en exportkostnad, eftersom den omständigheten ledde till att exportörens ersättning för sin exportförsäljning blev lägre. Med tillämpning av artikel 2.10 i grundförordningen drog kommissionen således från exportpriset av det mervärdesskattebelopp som inte återbetalats. Vid översynen ändrade kommissionen däremot sin metod radikalt.
29 Enligt sökanden är artikel 2.10 b i grundförordningen inte tillämplig i detta mål. Denna bestämmelse avser endast skatteavdrag som beviljas av vissa stater, varvid ingående skatt och tull på insatsvaror som förbrukats under olika stadier av tillverkningen av en produkt återbetalas vid export av densamma. I ett sådant fall justeras normalvärdet genom att ett belopp motsvarande återbetalningen dras av från de aktuella skatterna och tullarna. Bestämmelsen är däremot inte tillämplig på den situation som är för handen i detta mål, vilken avser skatt som uppburits vid export av den berörda produkten. Kommissionen gjorde således en felaktig bedömning när den fann att den enligt artikel 2.10 b i grundförordningen hade att göra en jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt, en metod som institutionerna aldrig tillämpat tidigare. Sökanden har angett att endast den omständigheten att mervärdesskatt för export återbetalas till olika nivå inte motiverar denna radikala förändring av metod, eftersom den omständigheten att mervärdesskatt (till viss del) inte återbetalas är att se som en exportkostnad som ska dras av från exportpriset.
30 Sökanden har bestritt resonemanget i skälen 31 och 32 i den angripna förordningen enligt vilket jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset är rättvis, och till och med neutral, eftersom de båda kan jämföras på samma grund, nämligen på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt, vilket får samma verkningar. Även för det fall samma mervärdesskattesats tillämpas på såväl inhemsk försäljning som exportförsäljning, beräknas inte mervärdesskatten på grundval av samma belopp. I de situationer som omfattas av dumpningsförfarandena, såsom den i förevarande mål, är nämligen exportpriset vanligtvis lägre än normalvärdet, vilket innebär att den mervärdesskatt som läggs till normalvärdet är högre än den som exportören betalar för sin exportförsäljning. Metoden för att jämföra normalvärdet och exportpriset på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt, får således en artificiell höjning av dumpningsmarginalen till följd. Rådet åsidosatte således principen om en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet i den mening som avses i artikel 2.10 b i grundförordningen.
31 Sökanden har hävdat att den jämförelsemetod som tillämpats i detta mål inte är förenlig med institutionernas praxis avseende dumpning. I skäl 31 i rådets förordning (EG) nr 1193/2008 av den 1 december 2008 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tullen på import av citronsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 323, s. 1), angav rådet till och med uttryckligen att artikel 2.10 b i grundförordningen inte är av relevans och att den omständigheten att mervärdesskatten på export inte återbetalas innebär att en justering ska göras enligt artikel 2.10 k i förordningen.
32 Sökanden har av detta dragit slutsatsen att den angripna förordningen åsidosätter artikel 2.10 i grundförordningen. Enligt sökanden skulle den antidumpningstull som påförts på sökandens import ha varit betydligt lägre, nämligen ungefär 4–5 procent, om kommissionen hade tillämpat samma jämförelsemetod som den som kommissionen tillämpade under den ursprungliga undersökningen, vilken var förenlig med nämnda bestämmelse.
33 Rådet har yrkat att denna grund ska underkännas.
34 Tribunalen kommer först att pröva rådets argument att rådet inte tillämpat artikel 2.10 b i grundförordningen vid översynen för att ”justera” normalvärdet och/eller exportpriset.
35 I skrivelsen med rubriken ”Den allmänna informationsskrivelsen R453”, hänvisar kommissionen förvisso till artikel 2.10 b i grundförordningen för att motivera sin slutsats att ”den metod som är tillämplig när indirekt skatt på export inte återbetalas består i att justera normalvärdet av beloppet av den interna skatt som ska betalas vid försäljning av en liknande produkt för förbrukning i exportlandet” och ”[f]öljaktligen [har normalvärdet] fastställts med beaktande av den mervärdesskatt som har betalats eller ska betalas” (se punkt 12 ovan). Kommissionen upprepade även detta resonemang i skrivelsen med rubriken ”Bilaga II Den särskilda informationsskrivelsen ” (se punkt 13 ovan).
36 Såsom framgår av skrivelsen med rubriken ”Kommissionens riktlinjer till följd av Era reaktioner på den slutliga informationen”, har kommissionen emellertid därefter ändrat sitt tillvägagångssätt. Kommissionen bedömde vid översynen att det inte var nödvändigt att justera vare sig exportpriset eller normalvärdet, i den mening som avses i artikel 2.10 b i grundförordningen (se punkt 15 ovan). Det är slutligen samma resonemang som det rådet förde i skäl 31 i den angripna förordningen (se punkt 16 ovan).
37 Av detta följer att rådet i den angripna förordningen – till skillnad från vad som var fallet vid den ursprungliga undersökningen – bedömde att, under översynen, villkoren för en justering av normalvärdet och/eller exportpriset enligt artikel 2.10 b i grundförordningen inte var uppfyllda, och att bestämmelsen inte var tillämplig. Trots vad som framgår av kommissionens preliminära skrivelser, med rubriken ”Den allmänna informationsskrivelsen R453” (se punkt 12 ovan) och ”Bilaga II Den särskilda informationsskrivelsen” (se punkt 13 ovan), ska rådet följaktligen inte i den angripna förordningen anses ha tillämpat artikel 2.10 b i grundförordningen och gjort justeringar i den mening som avses i bestämmelsen, med beaktande av mervärdesskatten uppgående till 17 procent, av normalvärdet och exportpriset för att återställa symmetrin mellan dessa värden och priser.
38 Sökandens argument, att den jämförelsemetod som tillämpats i den angripna förordningen bestod i att justera normalvärdet och exportpriset enligt artikel 2.10 b i grundförordningen, kan följaktligen inte godtas. Dessa värden och priser jämfördes nämligen på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt, endast med stöd av den allmänna bestämmelsen i artikel 2.10 första och andra meningarna i grundförordningen (nu artikel 2.10 första och andra meningarna i förordning nr 1225/2009).
39 Det ska sedan prövas huruvida denna jämförelsemetod är rättvis i den mening som avses i artikel 2.10 första meningen i grundförordningen, vilket sökanden har bestritt. Sökanden har som skäl till detta särskilt angett att metoden leder till en artificiell höjning av dumpningsmarginalen.
40 Det ska erinras om att institutionerna, i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma (domstolens dom av den 27 september 2007 i mål C‑351/04, Ikea Wholesale, REG 2007, s. I‑7723, punkt 40, och förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T‑221/05, Huvis mot rådet, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 38, och av den 23 september 2009 i mål T‑296/06, Dongguan Nanzha Leco Stationery mot rådet, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 40).
41 Detta stora utrymme för skönsmässig bedömning omfattar även de omständigheter som talar för att den jämförelsemetod som tillämpats är rättvis, eftersom rättvisebegreppet är vagt och bör konkretiseras av institutionerna i det enskilda fallet med hänsyn tagen till det relevanta ekonomiska sammanhanget. Det följer nämligen av fast rättspraxis att valet mellan de olika metoderna för beräkning av dumpningsmarginalen och bedömningen av en produkts normalvärde förutsätter en bedömning av komplicerade ekonomiska situationer. Domstolsprövningen av en sådan bedömning är begränsad till en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (domarna i de ovan i punkt 40 nämnda målen Ikea Wholesale, punkt 41, och Huvis mot råden, punkt 39, samt, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Dongguan Nanzha Leco Stationery mot rådet, punkt 41).
42 I rättspraxis har det även fastställts att det framgår av såväl lydelsen av som systematiken i artikel 2.10 i grundförordningen att en justering av exportpriset eller normalvärdet endast kan göras för att ta hänsyn till olikheter beträffande faktorer som påverkar priserna och således deras jämförbarhet. Detta innebär med andra ord att en justering syftar till att återställa symmetrin mellan en varas normalvärde och exportpris. Om justeringen har gjorts på ett korrekt sätt, medför det således att symmetrin har återställts mellan normalvärdet och exportpriset. Om justeringen däremot inte har gjorts på ett korrekt sätt, medför det att denna har skapat asymmetri mellan normalvärdet och exportpriset (se domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Dongguan Nanzha Leco Stationery mot rådet, punkt 42, och där angiven rättspraxis).
43 Vid bedömningen av huruvida den jämförelsemetod som tillämpats är rättvis är således begreppet symmetri mellan normalvärdet och exportpriset avgörande, vilket innebär att det ska fastställas om priserna är jämförbara i den mening som avses i artikel 1.2 i grundförordningen (nu artikel 1.2 i förordning nr 1225/2009). I artikel 2.10 första till tredje meningen i samma förordning (nu artikel 2.10 första till tredje meningen i förordning nr 1225/2009) föreskrivs nämligen att det ska göras en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet i samma handelsled, att den ska avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och att hänsyn ska tas till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Vidare föreskrivs att det endast är för det fall det fastställda normalvärdet och exportpriset inte kan jämföras som institutionerna är behöriga att göra justeringar.
44 Såsom rådet gjorde gällande under förhandlingen framgår det dessutom av definitionerna i artikel 2.1 första stycket och 2.8 i grundförordningen (nu artikel 2.1 första stycket och 2.8 i förordning nr 1225/2009) att normalvärdet är det värde som ”vanligtvis grundas på de priser som … har betalat[s] eller ska betala[s] vid normal handel”, samt att exportpriset är det pris som ”faktiskt betalas eller ska betalas”. Detta innebär att mervärdesskatt i princip ska inkluderas i dessa värden och priser.
45 Under dessa omständigheter gjorde rådet inte någon uppenbart oriktig bedömning när det i detta fall ansåg att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt utgjorde en rättvis jämförelsemetod. Jämförelsen gjordes nämligen, med iakttagande av kravet på symmetri mellan normalvärdet och exportpriset, i samma handelsled för inhemsk försäljning och exportförsäljning som skett samtidigt, för vilka en mervärdesskattesats uppgående till 17 procent är tillämplig.
46 Sökanden har inte framfört något argument avseende att jämförelsemetoden är uppenbart olämplig, eller visat att så är fallet. Sökanden har endast gjort gällande att en annan beräkningsmetod än den som använts vid den ursprungliga undersökningen tillämpats, och att den kan leda till en artificiell höjning av dumpningsmarginalen. Med hänsyn till det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över är denna argumentation emellertid inte lämplig för att visa att metoden, som grundar sig i identiska jämförbara parametrar, inte är rättvis, och inte heller för att visa att tillämpningen av densamma innebär att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning.
47 Sökanden har inte bestritt att institutionerna i den angripna förordningen skrupulöst följde denna jämförelsemetod, och inte heller att jämförelsen avsåg inhemsk försäljning och exportförsäljning som låg så nära varandra i tiden som möjligt. Sökanden har inte heller bestritt att skyldigheten att betala mervärdesskatt för försäljningen inträdde i samma handelsled i den mening som avses i artikel 2.10 andra meningen i grundförordningen.
48 Sökanden har inte heller visat att institutionernas fasta praxis bestod i att dra av mervärdesskatt från såväl normalvärdet som exportpriset, i syfte att göra en rättvis jämförelse av dem i den mening som avses i artikel 2.10 i grundförordningen. Exemplen i ansökan avser nämligen inte någon situation av detta slag, utan fall där det endast gjorts en justering av exportpriset till följd av att de kinesiska myndigheterna till viss del återbetalat mervärdesskatten, i likhet med den justering som gjordes vid den ursprungliga undersökningen i förevarande fall, vars lagenlighet inte är föremål för detta mål.
49 Rådet gjorde följaktligen inte någon uppenbart oriktig bedömning och åsidosatte inte heller sin skyldighet, enligt artikel 2.10 första meningen i grundförordningen, att göra en rättvis jämförelse, då det jämförde normalvärdet och exportpriset på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt.
50 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen
51 Sökanden har till stöd för sin andra grund gjort gällande att den angripna förordningen även åsidosätter artikel 11.9 i grundförordningen, då den grundar sig på en metod för att jämföra normalvärdet och exportpriset som radikalt skiljer sig från den metod som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen. Detta tillvägagångssätt är inte förenligt med relevant rättspraxis på området (domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Huvis mot rådet, punkt 41).
52 Enligt sökanden har institutionerna underlåtit att ge en giltig förklaring till ändringen av jämförelsemetod. Den omständigheten att skattesatsen för den mervärdesskatt som inte återbetalades höjdes från 4 till 17 procent, under tiden mellan perioderna för den ursprungliga undersökningen och översynen, utgör inte någon förändrad omständighet, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, som kan motivera att den metod som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen inte längre tillämpas. Slutligen har inte institutionerna visat att den metod som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen inte var förenlig med artikel 2.10 i samma förordning. Sökanden har hävdat att den i vilket fall visat att den nya metoden inte är förenlig med principen om en rättvis jämförelse i bestämmelsen och att den stödjer sig på en osammanhängande motivering.
53 Rådet har yrkat att denna grund ska underkännas.
54 Det framgår av artikel 11.9 i grundförordningen att vid en översyn ska institutionerna som huvudregel tillämpa samma metod, inbegripet metoden för att jämföra exportpriset och normalvärdet enligt artikel 2.10 i grundförordningen, som den metod som tillämpades vid den ursprungliga undersökning som ledde till att antidumpningstullen påfördes. I samma bestämmelse föreskrivs emellertid ett undantag som möjliggör för institutionerna att tillämpa en annan metod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen, men endast för det fall omständigheterna har förändrats. Det ska härvid erinras om att varje avvikelse eller undantag från en huvudregel ska tolkas restriktivt. Det ankommer följaktligen på institutionerna att visa att omständigheterna har förändrats om de avser att tillämpa en annan metod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen (se domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Huvis mot rådet, punkt 41, och där angiven rättspraxis).
55 Såsom konstaterats i punkterna 10 och 11 ovan har rådet medgett att det gjorde en justering av exportpriset under den ursprungliga undersökningen, i den mening som avses i artikel 2.10 b i grundförordningen, och att den inte gjorde någon sådan justering i samband med översynen, med motiveringen att villkoren i bestämmelsen inte var uppfyllda.
56 Den omständigheten att rådet ändrade tillvägagångssätt utgör inte någon förändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.
57 De ska härvid påpekas att begreppen ”metod” och ”justering” inte sammanfaller med varandra. Även om det antogs att begreppet justering i artikel 2.10 i grundförordningen kan likställas med begreppet metod i artikel 11.9, framgår det av motiveringen i skäl 31 i den angripna förordningen och av övervägandena i punkterna 34–38 ovan att institutionerna, i detta mål, inte har ”ändrat” ”metod för justering” mellan den ursprungliga undersökningen och översynen, i den mening som avses i rättspraxis (se domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Huvis mot rådet, punkterna 27, 28 och 43, avseende ändringen av ”förmåns-” eller ”input-metoden” och ”reservmetoden”). Institutionerna gjorde helt enkelt inte någon justering, med motiveringen att, till skillnad från vad som var fallet vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen, villkoren i artikel 2.10 b i grundförordningen för en sådan justering inte var uppfyllda vid tidpunkten för översynen. Blotta omständigheten att en justering inte görs för att det mot bakgrund av omständigheterna inte var motiverat, kan emellertid inte anses utgöra någon ändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.
58 Enligt artikel 11.9 i grundförordningen ska den aktuella metoden vara förenlig med bestämmelserna i artikel 2 och artikel 17 i samma förordning (nu artikel 17 i förordning nr 1225/2009), vars krav ska iakttas i samtliga fall. Tribunalen har härvid redan slagit fast att om det under översynen visar sig att tillämpningen av den metod som användes vid den ursprungliga undersökningen inte var förenlig med artikel 2.10 b i grundförordningen, är institutionerna skyldiga att inte längre tillämpa metoden (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Huvis mot rådet, punkterna 42 och 50), även om detta innebär en ”ändring av metod” i strikt mening.
59 När institutionerna inte är behöriga att göra en justering enligt artikel 2.10 i grundförordningen vid översynen, kan de enligt artikel 11.9 i samma förordning inte vara skyldiga att likväl göra det endast därför att en sådan justering gjordes vid den ursprungliga undersökningen. Med hänsyn till att det i sistnämnda bestämmelse uttryckligen föreskrivs att den metod som tillämpas vid översynen ska iaktta kraven i artikel 2 i grundförordningen, kan en sådan översyn med andra ord inte få till följd att det görs en otillåten justering, och särskilt inte enligt artikel 2.10 b i förordningen.
60 Såsom sökanden själv har medgett (se punkterna 29 och 31 ovan) utgör artikel 2.10 b i grundförordningen, som institutionerna tillämpade vid den ursprungliga undersökningen, inte den relevanta rättsliga grunden för att göra en eventuell justering under översynen, särskilt inte av exportpriset som inte omfattas av bestämmelsen. Det är under dessa omständigheter inte nödvändigt att pröva frågan huruvida den metod som tillämpats inom ramen för den ursprungliga undersökningen var förenlig med artikel 2.10 b i förordningen, vilket rådet självt ifrågasatt under förhandlingen (se punkt 11 ovan).
61 Av detta följer att rådet inte åsidosatte artikel 11.9 i grundförordningen genom att jämföra normalvärdet och exportpriset för de berörda produkterna på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt.
62 Även om det antogs att rådet under översynen tillämpade en annan metod för att jämföra normalvärdet av och exportpriset på de berörda produkterna än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen, har rådet i vilket fall visat dels att omständigheterna förändrats mellan den ursprungliga undersökningen och översynen, dels att förändringen motiverade att en sådan justering inte gjordes.
63 Det framgår nämligen att vid den ursprungliga undersökningen återbetalades den kinesiska mervärdesskatten på exportförsäljning av de berörda produkterna till viss del, medan mervärdesskatten uppbars till fullo för den inhemska försäljningen. Under översynsperioden var däremot såväl inhemsk försäljning som exportförsäljning mervärdesskattepliktig. I enlighet med vad som anges i skäl 31 i den angripna förordningen utgör denna skillnad i respektive situation en förändring av omständigheterna i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.
64 Med hänsyn till de förändrade omständigheterna hade rådet dessutom rätt att inte justera normalvärdet och exportpriset vid översynen, eftersom det var möjligt att göra en rättvis jämförelse mellan dessa värden och priser på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt. Vid den ursprungliga undersökningen ansåg emellertid rådet att det var nödvändigt att göra en justering för att återställa symmetrin med avseende på de parametrar som var relevanta vid jämförelsen, eftersom mervärdesskatten delvis återbetalades för de exporterade produkterna.
65 Den jämförelsemetod som rådet tillämpade vid översynen åsidosätter följaktligen inte artikel 11.9 i grundförordningen.
66 Talan kan således inte heller vinna bifall såvitt avser den andra grunden.
67 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
68 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska rådets yrkanden bifallas.
69 Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna ska de institutioner som har intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Kommissionen ska följaktligen bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som förorsakats Europeiska unionens råd.
3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Azizi | Vadapalas | Frimodt Nielsen |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 december 2011.
Underskrifter
Innehållsförteckning
Tillämpliga bestämmelserII – 2
Bakgrund till måletII – 4
De relevanta antidumpningsförordningarnaII – 4
Den kinesiska mervärdesskattelagstiftningenII – 4
De administrativa förfarandenaII – 5
Förfarandet och parternas yrkandenII – 8
Rättslig bedömningII – 9
Sammanfattning av de grunder som åberopats till stöd för yrkandet om ogiltigförklaringII – 9
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningenII – 9
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningenII – 14
RättegångskostnaderII – 17