FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
PEDRO CRUZ VILLALÓN
föredraget den 4 december 2014(1)
Mål C‑516/13
Dimensione Direct Sales srl,
Michele Labianca
mot
Knoll International SpA
(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof (Tyskland))
”Upphovsrätt – Direktiv 2001/29/EG – Spridningsrätt – Artikel 4.1 – Begreppet ’spridning till allmänheten’, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av ett verk eller en kopia av detta – Erbjudande om ingående av avtal – Webbplats där mångfaldiganden av skyddade möbler erbjuds till försäljning utan medgivande av innehavaren av ensamrätten till spridning – ’Invitatio ad offerendum’ – Reklamåtgärder”
1. I förevarande mål har tre frågor ställts till domstolen avseende tolkningen av artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället.(2) I nämnda bestämmelse föreskrivs att upphovsrättsinnehavare ska ha ensamrätt till spridning av originalet av deras skyddade verk eller av kopior av detta. Omständigheterna i det nationella målet skiljer sig från dem som hittills har varit föremål för prövning, bland annat i domen i målet Peek & Cloppenburg(3) och domen i målet Donner(4), och ger domstolen tillfälle att på nytt pröva räckvidden av och tillämpningsområdet för spridningsrätten i den mening som avses i denna bestämmelse och att avgränsa begreppet närmare.
I – Tillämpliga bestämmelser
A – Unionsrätt
2. I skäl 28 i direktiv 2001/29 anges följande:
”I det upphovsrättsliga skyddet enligt detta direktiv ingår ensamrätt att bestämma över spridning av verk som ingår i en fysisk vara. Genom den första försäljningen inom gemenskapen av originalet eller kopior av ett verk, om den görs av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke, konsumeras bestämmanderätten över vidareförsäljningen av föremålet inom gemenskapen. Denna rätt bör dock inte vara konsumerad då det gäller original eller kopior av ett verk som säljs utanför gemenskapen av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke. Upphovsmannens uthyrnings- och utlåningsrättigheter fastställs i direktiv 92/100/EEG. Den spridningsrätt som föreskrivs i det här direktivet påverkar inte de bestämmelser om uthyrnings- och utlåningsrättigheter som återfinns i kapitel I i det direktivet.”
3. Artikel 4 i direktiv 2001/29, i vilken det föreskrivs om ensamrätt till spridning, har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda all slags spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av deras verk eller av kopior av detta.
2. Spridningsrätten för originalet eller kopior av verket skall inte konsumeras inom gemenskapen förutom i de fall då den första försäljningen av exemplaret i fråga, eller då den första gången någon annan form av överföring av äganderätten till detta, görs inom gemenskapen av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.”
B – Tysk rätt
4. I 15 § lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter (Gesetz über Urheberrecht und verwandte Schutzrechte – Urheberrechtsgesetz)(5) föreskrivs följande:
”(1) Upphovsmannen har en ensamrätt att förfoga över sina verk i fysisk form, vilken omfattar bland annat
1. rätten till mångfaldigande (16 §),
2. spridningsrätten (17 §)
3. utställningsrätten (18 §).
…”
5. I 17 § första punkten UrhG definieras spridningsrätt på följande sätt:
”Spridningsrätten är rätten att erbjuda originalet eller kopior av ett verk tillallmänheten eller att släppa ut sådana exemplar på marknaden.”
II – Bakgrund till det nationella målet
6. Knoll International(6) SpA är ett bolag bildat enligt italiensk rätt som ingår i den internationella Knollkoncernen, vars moderbolag, Knoll Inc.(7), har sitt säte i Pennsylvania (Förenta staterna). Knollkoncernen tillverkar och säljer möbler i hela världen, bland annat möbler som har skapats av Marcel Breuer och Ludwig Mies van der Rohe och som är upphovsrättsligt skyddade i egenskap av verk av brukskonst. Knoll International har enligt upphovsrätten exklusiv nyttjanderätt till möbler skapade av Marcel Breuer och har rätt att använda den upphovsrätt som Knoll innehar till möbler av Ludwig Mies van der Rohe.
7. Dimensione Direct Sales srl,(8) som är den första klaganden i det nationella målet, är ett bolag med begränsat ansvar bildat enligt italiensk rätt. Företagsledaren i detta bolag, Michele Labianca, är den andra klaganden i det nationella målet. Dimensione Direct Sales bedriver direktförsäljning av designmöbler i Europa och erbjuder även möbler till försäljning via sin webbplats på adressen www.dimensione-bauhaus.com, vilken är tillgänglig bland annat på tyska. Under 2005 och 2006 gjorde bolaget reklam i Tyskland för sin försäljning i olika dagstidningar och tidskrifter samt i en reklamfolder. I reklamfoldern angavs följande: ”Köp era möbler i Italien och betala först vid avhämtningen eller vid leveransen som sker genom en speditionsfirma med behörighet att ta emot betalning (denna tjänst tillhandahålls på begäran)”.
8. Knoll International väckte med stöd av upphovsrätten talan vid Landgericht Hamburg (Tyskland) och yrkade dels att klagandena i det nationella målet skulle förbjudas att i Tyskland erbjuda möbler som motsvarar möbler skapade av Marcel Breuer och Ludwig Mies van der Rohe men inte kommer vare sig från Knoll International eller från Knoll. Knoll International yrkade även att de skulle åläggas en informationsskyldighet, att deras skadeståndsskyldighet skulle fastställas och att domen skulle offentliggöras.
9. Landgericht Hamburg biföll yrkandena från Knoll International. Sedan domen hade överklagats fastställdes den av Hanseatisches Oberlandesgericht (Tyskland). Klagandena i det nationella målet tilläts väcka revisionstalan vid den hänskjutande domstolen.
III – Tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen
10. Bundesgerichtshof (Tyskland) anser att det för avgörandet av den tvist som är anhängig vid den är nödvändigt att domstolen klargör tolkningen av bestämmelserna i artikel 4.1 i direktiv 2001/29 och har därför ställt följande tre tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Omfattar spridningsrätten enligt artikel 4.1 i direktiv 2001/29 rätten att erbjuda allmänheten att förvärva originalet av verket eller kopior av detta?
För det fallet att den första frågan ska besvaras jakande:
2) Omfattar rätten att erbjuda allmänheten att förvärva originalet av verket eller kopior av detta inte endast anbud om ingående av avtal utan även marknadsföringsåtgärder?
3) Utgör det ett intrång i spridningsrätten även då erbjudandet inte leder till ett förvärv av originalet av verket eller kopior av detta?”
11. Bundesgerichtshof har i sin begäran om förhandsavgörande angett skälen till att den anser att de tre frågorna ska besvaras jakande. Bundesgerichtshof har erinrat om att ett av syftena med direktiv 2001/29 är att säkerställa en hög skyddsnivå för upphovsrätten och en skälig ersättning och anser därför att artikel 4.1 ska tolkas så att den har ett brett tillämpningsområde.
12. Enligt Bundesgerichtshof ska ensamrätten att tillåta eller förbjuda ”all slags spridning” till allmänheten, ”genom försäljning eller på annat sätt”, av originalet av ett verk eller av kopior av detta omfatta erbjudanden om försäljning av mångfaldiganden, det vill säga inte endast erbjudanden om ingående av avtal utan även reklamåtgärder, och detta även om det inte sker något förvärv av originalet av ett verk eller av ett mångfaldigande av det. Begreppet ”erbjudande” ska således förstås i sin ekonomiska betydelse och motsvarar inte det juridiska begreppet ”avtalserbjudande”, varför en reklamåtgärd som uppmanar till förvärv av ett mångfaldigande av ett verk i sig utgör ett erbjudande till allmänheten som omfattas av spridningsrätten i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29.
13. Den hänskjutande domstolen anser att domen i det ovannämnda målet Peek & Cloppenburg(9) inte strider mot denna tolkning av spridningsrätten. Även om domstolen i den domen slog fast att begreppet ”spridning till allmänheten” endast omfattar handlingar som innebär överlåtelse av äganderätten, kan domskälen dock inte tolkas så att distributionsrätten enligt artikel 4.1 i direktiv 2001/29 inte omfattar förberedande handlingar inför en överlåtelse. Ett erbjudande om försäljning av ett original eller en kopia av ett verk är knutet till en överlåtelse av föremålet, eftersom det syftar till överlåtelse av det.
14. Den hänskjutande domstolen har även erinrat om att domstolen i domen i det ovannämnda målet Donner(10) slog fast att en näringsidkare – som riktar sin reklam till personer ur allmänheten boende i en viss medlemsstat och som skapar eller ställer ett specifikt leverans- och betalningssystem till deras förfogande, eller tillåter tredje man att göra detta, och som på detta sätt gör det möjligt för de nämnda personerna ur allmänheten att få leverans av kopior av verk som är upphovsrättsligt skyddade i samma medlemsstat – genomför i den medlemsstat där leverans äger rum ”spridning till allmänheten” i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29.
15. Klagandena och motparten i det nationella målet, den spanska regeringen och Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden och yttrade sig även muntligen vid förhandlingen den 11 september 2014.
IV – Prövning av tolkningsfrågorna
A – Parternas yttranden
16. Klagandena i det nationella målet har gjort gällande att i en situation som i det nationella målet, där skyddade möbler endast erbjudits, kan det inte anses röra sig om spridning i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29, vare sig ”genom försäljning” eller ”på annat sätt än genom försäljning”. I domen i det ovannämnda målet Donner(11) tog domstolen visserligen näringsidkarens reklamåtgärder i beaktande, men endast som en indikation på näringsidkarens vilja att rikta sig till personer ur allmänheten i den medlemsstat där själva spridningen faktiskt ägde rum.
17. Resonemanget att begreppet spridning ska ges en vid tolkning i syfte att säkerställa skyddet för rättsinnehavarna och inte skada deras avsättningsmöjligheter är ogrundat när ett erbjudande inte leder till något förvärv. I ett sådant fall orsakas rättsinnehavaren ingen skada och har således inte rätt till skadestånd. Det är inte heller nödvändigt att utvidga begreppet spridning i syfte att förbjuda reklamåtgärder, eftersom det i artikel 9.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter(12) uttryckligen föreskrivs att de behöriga domstolarna ska ha möjlighet att utfärda ett föreläggande i syfte att hindra ett omedelbart förestående immaterialrättsintrång. Handlingar som vidtas för att förbereda en handling som utgör ett immaterialrättsintrång kan således förbjudas på den grundvalen utan att det är nödvändigt att handlingarna i sig betraktas som ett intrång i rättigheten i fråga.
18. Knoll International anser att den hänskjutande domstolen, med hänsyn till omständigheterna i det nationella målet, har ställt frågorna främst för att få klarhet i huruvida den reklam som genomförs av Dimensione Direct Sales kan förbjudas i den mån som den utgör ett intrång i Knoll Internationals ensamrätt till spridning i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29. Knoll International anser emellertid att de ställda frågorna grundar sig på en felaktig tolkning av tillämpningsområdet för spridningsrätten i den mening som avses i denna bestämmelse, eftersom den hänskjutande domstolen har utgått ifrån domstolens tolkning av begreppet i domen i det ovannämnda målet Peek & Cloppenburg,(13) vilken är alltför restriktiv.
19. I den domen slog domstolen fast att upphovsrättsinnehavaren enligt ensamrätten till spridning endast har rättighet att kontrollera överlåtelsen av originalet eller en kopia av ett verk av brukskonst, men inga andra rättigheter. En sådan tolkning strider emellertid mot innebörden av direktiv 2001/29 och dess syfte.
20. Knoll International anser att begäran om förhandsavgörande huvudsakligen gäller huruvida artikel 4.1 i direktiv 2001/29 i enlighet med internationell rätt ska anses innehålla ett minimiskydd, eller tvärtom största möjliga harmoniserade skydd.
21. Knoll International anser att Wipos (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) fördrag om upphovsrätt, vilket antogs i Genève den 20 december 1996 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000,(14) inte kan tolkas så att det medför en inskränkning av de rättigheter som garanteras genom nationell lagstiftning, i förevarande fall samtliga de tänkbara kända och okända rättigheter att använda sitt verk immateriellt och materiellt som upphovsrättsinnehavaren tillerkänns enligt 17 § första punkten UrhG. Enligt en tolkning som är konform med WCT kan artikel 4.1 i direktiv 2001/29 följaktligen inte inverka restriktivt på rättigheter som upphovsmän till verk av brukskonst i medlemsstaterna innehade innan direktivet antogs.
22. Knoll International anser följaktligen att tolkningsfrågorna ska besvaras så, att den spridningsrätt som föreskrivs i artikel 4.1 i direktiv 2001/29 omfattar rättigheten att erbjuda allmänheten att förvärva originalet eller en kopia av ett verk, med preciseringen att därmed inte endast avses erbjudanden om ingående av avtal, utan även reklamåtgärder, och att intrång i spridningsrätten kan föreligga även om erbjudandet inte leder till något förvärv. Knoll International anser att artikel 4.1 i direktiv 2001/29 inte utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka upphovsmän tillerkänns en sådan rättighet.
23. Även den spanska regeringen anser att de tre frågor som har hänskjutits till domstolen ska besvaras jakande.
24. Den spanska regeringen har med hänvisning till domen i det ovannämnda målet Donner(15) för det första understrukit att det inte rör sig om spridning om det inte finns ett avtal med köparen om försäljning och leverans av föremålet. Den har emellertid även understrukit att för att en försäljning ska ske måste allmänheten erbjudas att ingå ett köpeavtal och anser följaktligen att spridningsrätten ska omfatta erbjudanden om att ingå avtal, eftersom detta är en oundgänglig förberedande handling inför ingåendet av ett köpeavtal.
25. Den spanska regeringen anser vidare att spridningsrätten inte endast omfattar erbjudanden om ingående av avtal, utan även reklam, såvitt denna på grund av sitt syfte ingår i kedjan av förberedande handlingar inför försäljningen av en produkt och försäljningen inte skulle kunna genomföras utan reklamen.
26. Den spanska regeringen anser slutligen att ett intrång i ensamrätten till spridning kan föreligga även om det inte sker någon faktisk försäljning, när erbjudandet görs inom ramen för en försäljnings- och spridningskanal som är särskilt avsedd för förvärv av de omtvistade skyddade föremålen, vilket innebär ett agerande som är riktat till en viss målgrupp.
27. Kommissionens ståndpunkt har förändrats mellan den skriftliga och den muntliga delen av förfarandet.
28. I sina skriftliga yttranden har kommissionen huvudsakligen gjort gällande att enligt domstolens nuvarande rättspraxis, vilken följer av domen i det ovannämnda målet Peek & Cloppenburg(16) och i det ovannämnda målet Donner,(17) måste en försäljning eller en annan överlåtelse ha skett för att spridning ska anses föreligga i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29. Denna restriktiva tolkning av begreppet spridning, som utesluter åtgärder som vidtagits före ingåendet av ett köpeavtal från tillämpningsområdet för artikel 4.1 i direktiv 2001/29, motsäger inte det syfte som eftersträvas med direktivet, det vill säga att säkerställa en hög skyddsnivå, och garanterar dessutom rättssäkerheten, eftersom en försäljning eller en annan form av överlåtelse kan konstateras på grundval av objektiva kriterier.
29. Under det muntliga förfarandet har kommissionen emellertid anfört att om alla erbjudanden om försäljning utesluts från begreppet spridning, kan detta skapa en lucka i det upphovsrättsliga skyddet, eftersom upphovsrättsinnehavarna då inte kan utöva de rättsmedel som föreskrivs i direktiv 2004/48 innan det har konstaterats att en försäljning faktiskt har ägt rum. Kommissionen anser följaktligen att det kan vara möjligt att tolka begreppet spridning så, att det omfattar vissa erbjudanden, förutsatt dels att denna möjlighet avgränsas noggrant och domstolen fastställer exakta och enhetliga kriterierna för vilka erbjudanden som ska omfattas av spridningsrätten, dels att artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2001/29 tolkas fristående från varandra. Med andra ord, även om ett erbjudande eventuellt kan anses omfattas av artikel 4.1 oavsett om en försäljning eller en annan överlåtelse faktiskt har genomförts, kan ett erbjudande däremot inte anses medföra att spridningsrätten konsumeras i den mening som avses i artikel 4.2.
B – Bedömning
30. Innan jag går in på de frågor som har ställts av den hänskjutande domstolen bör tre inledande påpekanden göras.
31. Det ska för det första påpekas att Knoll Internationals talan i det nationella målet huvudsakligen syftar till att den hänskjutande domstolen i enlighet med 15 § första punkten andra ledet UrhG ska förbjuda Dimensione Direct Sales att saluföra kopior av skyddade möbler som inte kommer vare sig från Dimensione Direct Sales eller från Knoll, men att detta yrkande inte grundar sig på ett vederbörligt konstaterande av att försäljning faktiskt har skett. Det som Knoll International egentligen vill – men vilket varken Knoll International eller den hänskjutande domstolen specifikt har uttalat – är att Dimensione Direct Sales ska förbjudas att använda sin webbplats för erbjudanden om försäljning av de omtvistade möblerna till den tyska allmänheten eller, med andra ord, förbjudas att saluföra de omtvistade möblerna i Tyskland via webbplatsen och mer allmänt genom att göra reklam för dem.
32. I fråga om de faktiska omständigheterna skiljer sig förevarande mål således från de mål avseende tolkningen av artikel 4.1 i direktiv 2001/29 som domstolen tidigare har prövat och vilka parterna har hänvisat till. I det ovannämnda målet Peek & Cloppenburg(18) utgjordes de omtvistade omständigheterna av att mångfaldiganden av skyddade möbler visades för allmänheten och att allmänheten hade möjlighet att använda dessa, utan att det förelåg någon saluföring – och således inte heller någon faktisk och vederbörligen konstaterad försäljning – eller någon avsikt att saluföra dem. I målet Donner(19) och i målet Blomqvist(20) hade de omtvistade varorna däremot varit föremål för en faktisk och konstaterad försäljning och/eller leverans eller försök till leverans. I det nu aktuella målet förutsätts att Dimensione Direct Sales har för avsikt att saluföra de omtvistade möblerna, men någon faktisk försäljning eller leverans har inte konstaterats.
33. Vidare har den hänskjutande domstolen, utan att invändningar gjorts mot detta, preciserat dels att de omtvistade möblerna i egenskap av verk av brukskonst är upphovsrättsligt skyddade i Tyskland, dels att Dimensione Direct Sales på sin webbplats, utan att ha tillstånd av rättsinnehavarna, det vill säga utan tillstånd av Knoll International och/eller Knoll, erbjuder bland annat den tyska allmänheten att köpa kopior av nämnda möbler.
34. Det ska i detta sammanhang erinras om att det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida anklagelserna är materiellt riktiga, men också att, enligt artikel 3.2 i direktiv 2004/48, kontrollera att de åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter tillämpas så att hinder för lagenlig handel inte uppkommer(21) samt att säkerställa att de inte missbrukas. Det ankommer särskilt på den att försäkra sig om att de omtvistade möblerna inte lagenligt har släppts ut i handeln av rättsinnehavarna eller med deras medgivande och att deras ensamrätt till spridning av möblerna inte har konsumerats i enlighet med artikel 4.2 i direktiv 2001/29.
35. Det ska slutligen påpekas att den hänskjutande domstolen genom sin andra tolkningsfråga vill att domstolen ska klargöra huruvida spridningsrätten i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29 förutom erbjudanden om ingående av avtal även kan omfatta ”reklamåtgärder”. Den hänskjutande domstolen har emellertid lämnat väldigt få uppgifter om de reklamåtgärder som har vidtagits av Dimension Direct Sales eller som på annat sätt avses, och har endast angett att Dimension Direct Sales gjorde reklam i dagstidningar och tidskrifter åren 2005–2006.(22) Den har inte heller närmare förklarat skälen till att den anser sig behöva ett svar på denna fråga för att kunna avgöra den tvist som är anhängig vid den och vidta de åtgärder som Knoll har yrkat om, vilka sammanfattas ovan i punkt 31.
36. Enligt domstolens fasta praxis krävs det att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor, eftersom det är nödvändigt att komma fram till en tolkning av unionsrätten som är användbar för den nationella domstolen.(23) Domstolen har även upprepade gånger slagit fast att dess uppgift rörande en begäran om förhandsavgörande är att bidra till den faktiska lösningen av en tvist som rör unionsrätten och inte att uttala sig om allmänna eller hypotetiska frågor.(24)
37. Jag anser följaktligen att eftersom det saknas närmare uppgifter om de faktiska omständigheterna och det inte finns några uppgifter alls om innehållet i och omfattningen av de åtgärder som den hänskjutande domstolen anmodats att bevilja, kan domstolen inte ge ett användbart svar(25) på den andra frågan. Denna fråga kan följaktligen inte tas upp till prövning.
38. Mot bakgrund av ovanstående påpekanden, och eftersom jag kommer att behandla den första och den tredje frågan tillsammans, är det lämpligt att inledningsvis erinra om att domstolen i domen i det ovannämnda målet Peek & Cloppenburg(26) konstaterade att varken artikel 4.1 i direktiv 2001/29 eller någon annan bestämmelse i direktiv 2001/29 innehåller en tillräcklig definition av begreppet spridning av ett upphovsrättsskyddat verk till allmänheten.(27) Domstolen betonade emellertid också att detta begrepp så långt möjligt ska tolkas(28) mot bakgrund av bland annat bestämmelserna i WCT, eftersom direktiv 2001/29 syftar till att vidta de åtgärder som krävs för att gemenskapen ska uppfylla sina skyldigheter(29) enligt WCT och artikel 4 i direktivet syftar till att införliva artikel 6 WCT.(30)
39. Domstolen har betonat att i artikel 6.1 WCT definieras begreppet spridningsrätt för upphovsmän till litterära och konstnärliga verk som en uteslutande rätt att låta göra originalet och (andra) exemplar av verket tillgängliga för allmänheten genom försäljning eller ”annan överlåtelse”(31) och har konstaterat att begreppet spridning genom försäljning eller på annat sätt ska tolkas som ”en form av spridning som måste innebära en överlåtelse”.(32)
40. Domstolen har även erinrat om att innebörden av begreppet ”spridning” i artikel 4.1 i direktiv 2001/29 ska ges en självständig tolkning inom unionsrätten som är oberoende av vilken lag som är tillämplig på de transaktioner genom vilka spridningen sker,(33) och har preciserat att ”spridning till allmänheten kännetecknas av en rad händelser som åtminstone börjar med att ett köpeavtal sluts och utmynnar i fullgörelse av detta avtal genom leverans till en person ur allmänheten”.(34)
41. Tvärtemot vad Dimensione Direct Sales har gjort gällande kan de definitioner som domstolen har gett, vilka såsom jag betonat ovan(35) ska ses i sitt sammanhang, inte tolkas så, att de hindrar att ett intrång i ensamrätten till spridning kan konstateras även om det inte har skett en faktisk försäljning, såvida de åtgärder som eventuellt är förbjudna enligt ensamrätten till spridning kan anses ingå i ett sammanhang som uppenbart syftar till genomförande av en sådan försäljning.
42. För att återge det synsätt som generaladvokaten Jääskinen utmärkt uttryckte i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Donner,(36) ”måste [begreppet spridning genom försäljning] ges en tolkning som ger upphovsmännen praktisk och effektiv kontroll över försäljningen av kopior av deras verk, från mångfaldigandet av verken genom handelskanaler till konsumtion av upphovsrätten enligt artikel 4.2 i [direktiv 2001/29]”.
43. Enligt detta synsätt kan spridning genom försäljning omfatta, för det första, erbjudanden om ingående av avtal eller erbjudanden om försäljning av skyddade föremål som utan rättsinnehavarens medgivande sker via en webbplats genom vilken intresserade personer får tillgång till verktyg för att betala sina inköp och få dem levererade.
44. När en webbplats är utformad som en handelsplats, där skyddade föremål saluförs och exakta uppgifter lämnas om föremålen och deras priser, och webbplatsen innehåller tekniska uppgifter som möjliggör köp av föremålen och leverans av dem till köparen,(37) det vill säga har skapats för att möjliggöra ingåendet av köpeavtal, ska den, oavsett om den ligger uppe permanent, med regelbundna mellanrum eller bara ibland, anses vittna om en vilja att inrätta en distributionskanal för nämnda föremål, vilket även om de fysiska eller juridiska personer som ansvarar för webbplatsen iakttar tillämpliga lagbestämmelser(38) omfattas av förbudet i artikel 4.1 i direktiv 2001/29.
45. Under sådana omständigheter, vilka tycks motsvara omständigheterna i det nationella målet, är viljan hos de ansvariga för webbplatsen att saluföra de skyddade föremålen tillräckligt uppenbar och sannolikheten för att försäljningar faktiskt har genomförts eller kommer att genomföras tillräckligt stor för att upphovsrättsinnehavarna till nämnda föremål med stöd av sin ensamrätt till spridning ska kunna utverka att detta hindras, förutsatt att nämnda rätt inte har konsumerats i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2001/29 och att den domstol vid vilken talan om detta eventuellt väcks vid behov vidtar de åtgärder som föreskrivs bland annat i artikel 6 i direktiv 2004/48 för framläggande av nödvändig bevisning.
46. Mot denna bakgrund bör det argument avvisas som har framförts av Dimensione Direct Sales, nämligen att det inte är nödvändigt att anta en vid tolkning av spridningsrätten i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29, eftersom medlemsstaternas rättsliga myndigheter i enlighet med artikel 9.1 a i direktiv 2004/48 har möjlighet att utfärda förelägganden mot ”den påstådda intrångsgöraren” i syfte att hindra ett omedelbart förestående immaterialrättsintrång. Tolkningsfrågorna från den hänskjutande domstolen avser för övrigt spridningsrättens innebörd och inte de processuella regler enligt vilka ett omedelbart förestående immaterialrättsintrång kan förhindras.
47. Enligt det ovannämnda synsättet kan spridning genom försäljning mer allmänt även omfatta inbjudanden att lämna anbud (invitatio ad offerendum) och till och med reklamåtgärder(39) som avser de skyddade föremålen och är riktade till en viss målgrupp, vilka vidtas via en webbplats eller hänvisar till en sådan, såtillvida de vidtas i en uppenbar avsikt att ingå köpeavtal avseende nämnda föremål eller på ett avgörande sätt bidrar till överlåtelse av föremålen.
48. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen i sitt svar på tolkningsfrågorna från den hänskjutande domstolen slår fast att artikel 4.1 i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att spridningsrätten i den mening som avses i den bestämmelsen omfattar en rättighet för innehavaren av upphovsrätten till originalet eller kopior av ett skyddat verk att förbjuda alla erbjudanden om försäljning till allmänheten av originalet eller kopiorna utan upphovsrättsinnehavarens medgivande, inbegripet när erbjudandet inte har gett upphov till något förvärv, såtillvida erbjudandet görs i en uppenbar avsikt att ingå köpeavtal eller någon annan handling som innebär överlåtelse av originalet eller kopiorna.
V – Förslag till avgörande
49. Jag föreslår att domstolen besvarar tolkningsfrågorna från den hänskjutande domstolen på följande sätt:
Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att spridningsrätten i den mening som avses i den bestämmelsen omfattar en rättighet för innehavaren av upphovsrätten till originalet eller kopior av ett skyddat verk att förbjuda alla erbjudanden om försäljning till allmänheten av originalet eller kopiorna utan upphovsrättsinnehavarens medgivande, inbegripet när erbjudandet inte har gett upphov till något förvärv, såtillvida erbjudandet görs i en uppenbar avsikt att ingå köpeavtal eller någon annan handling som innebär överlåtelse av originalet eller kopiorna.