PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen)
den 12 november 2008 (*)
”Personalmål – Teknisk assistent – Invändning om bristande behörighet – Invändning om rättegångshinder – Personaldomstolen saknar behörighet”
I mål F‑88/07,
angående en talan enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA,
Juan Luís Domínguez González, Girona (Spanien), inledningsvis företrädd av advokaten R. Nicolazzi Angelats, därefter av advokaterna R. Nicolazzi Angelats och M.-C. Oller Gil,
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Currall och L. Lozano Palacios, båda i egenskap av ombud,
svarande,
meddelar
PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen)
vid överläggningen sammansatt av ordföranden P. Mahoney (referent) samt domarna I. Boruta och H. Tagaras,
justitiesekreterare: W. Hakenberg,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 18 juni 2008,
följande
Beslut
1 Juan Luís Domínguez González har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 29 augusti 2007, yrkat att personaldomstolen ska förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att utge 20 310,68 euro till honom, som ersättning för den skada som han har orsakats till följd av att hans anställningsavtal sades upp efter den läkarundersökning som föregår anställning.
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 235 EG föreskrivs att ”[Europeiska gemenskapernas domstol] skall vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd som avses i artikel 288 andra stycket [EG]”.
3 I artikel 236 EG stadgas att ”[d]omstolen skall vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i [Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna] eller som följer av anställningsvillkoren”.
4 I artikel 238 EG föreskrivs att ”[d]omstolen skall vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av gemenskapen eller för dess räkning”.
5 Artikel 282 EG har följande lydelse:
”Gemenskapen skall i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen: den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Den skall i sådana fall företrädas av kommissionen.”
6 I artikel 288 andra stycket EG föreskrivs följande:
”Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar skall gemenskapen ersätta skada, som orsakats av dess institutioner eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.”
7 I artikel 46 i domstolens stadga föreskrivs följande:
”Talan mot gemenskaperna om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden skall preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan. ...”
8 I artikel 1 i bilagan till domstolens stadga anges följande:
”Europeiska unionens personaldomstol ... skall i första instans utöva den behörighet att avgöra tvister mellan gemenskaperna och deras anställda, inbegripet tvister mellan organ eller byråer och deras personal, som tilldelats domstolen genom artikel 236 [EG] ... och artikel 152 [EA] ...”
9 I artikel 91 i avdelning VII, med rubriken ”Överklaganden”, i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs att ”... domstol[en] skall ha behörighet i alla tvister mellan gemenskaperna och varje person som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter ...”.
10 I artikel 1 i Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, i den lydelse som var tillämplig vid ingåendet av sökandens avtal (nedan kallade de gamla anställningsvillkoren eller anställningsvillkoren), anges följande:
”Dessa anställningsvillkor skall tillämpas på dem som genom avtal är anställda vid gemenskaperna.
Dessa anställda skall vara
– tillfälligt anställda,
– extraanställda,
– lokalt anställda,
– särskilda rådgivare.”
11 Artikel 2 i de gamla anställningsvillkoren har följande lydelse:
”I dessa anställningsvillkor avses med tillfälligt anställd
a) den som är anställd på en tjänst som är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad varje institutions budgetavsnitt och som den budgetansvariga myndigheten har klassificerat som tillfällig,
b) den som är tillfälligt anställd på en fast tjänst som är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad varje institutions budgetavsnitt,
c) den som är anställd för att tjänstgöra hos en person som fullgör ett uppdrag enligt fördragen om upprättandet av gemenskaperna eller fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna, eller för att biträda en vald ordförande för en av gemenskapernas institutioner eller organ eller en vald ordförande i en av Europaparlamentets politiska grupper, och som inte har valts ut bland gemenskapernas tjänstemän,
d) den som är tillfälligt anställd på en fast tjänst och som avlönas via forsknings- och investeringsanslagen och är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad den aktuella institutionens budgetavsnitt.”
12 I artikel 3 i de gamla anställningsvillkoren föreskrivs följande:
”I dessa anställningsvillkor avses med extraanställd
a) den som inom de begränsningar som föreskrivs i artikel 52 är anställd för att tjänstgöra på hel- eller deltid vid en institution men som inte är anställd på en tjänst som är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad den aktuella institutionens budgetavsnitt,
b) den som efter det att möjligheterna att tillfälligt omplacera tjänstemän inom en institution undersökts är anställd för att ersätta vissa personer som för tillfället inte kan tjänstgöra ...”
13 Artikel 4 i de gamla anställningsvillkoren har följande lydelse:
”I dessa anställningsvillkor avses med lokalt anställd den som anställts enligt lokal praxis för att utföra manuellt arbete eller serviceuppgifter på en tjänst som inte är upptagen i den tjänsteförteckning som är bifogad varje institutions budgetavsnitt och som avlönas via de totala anslagen för detta syfte i budgetavsnittet. Undantagsvis kan även personal som anställts för verkställande uppgifter vid Europeiska gemenskapernas kommissions kontor för press och information betraktas som lokalt anställda.
På anställningsorter utanför medlemsstaterna kan personal som anställts för andra uppgifter än dem som nämns i första stycket och som det i tjänstens intresse inte kan anses berättigat att tilldela en tjänsteman eller anställd i en annan ställning enligt artikel 1 betraktas som lokalt anställda.”
14 I artikel 5 i de gamla anställningsvillkoren föreskrivs följande:
”I dessa anställningsvillkor avses med särskild rådgivare den som på grund av sina särskilda kvalifikationer och trots annan yrkesverksamhet är anställd för att biträda en av gemenskapernas institutioner antingen regelbundet eller i perioder och som avlönas via de totala anslagen för detta syfte i denna institutions budgetavsnitt.”
15 I artikel 79 i de gamla anställningsvillkoren anges följande:
”Om inte annat följer av bestämmelserna i denna avdelning skall anställningsvillkoren för lokalt anställda, särskilt vad gäller
a) anställningsförfarande och uppsägning av deras avtal,
b) deras ledighet, och
c) deras lön,
fastställas av varje institution i enlighet med gällande regler och praxis på den ort där de skall tjänstgöra.”
16 I artikel 81 i de gamla anställningsvillkoren föreskrivs följande:
”1. Alla tvister mellan institutionen och en lokalanställd som tjänstgör i en medlemsstat skall hänskjutas till den domstol som är behörig enligt gällande lagstiftning på den ort där den anställde tjänstgör.
2. Alla tvister mellan institutionen och en lokalanställd som tjänstgör i tredje land skall överlämnas till en skiljenämnd i enlighet med de villkor som anges i skiljedomsklausulen i anställningsavtalet.”
17 Enligt artikel 122 i Anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, i den lydelse som är tillämplig efter den 1 maj 2004 (nedan kallade de nya anställningsvillkoren eller anställningsvillkoren), ska varje tvist mellan institutionen och en lokalanställd som tjänstgör i ett tredjeland överlämnas till en skiljenämnd i enlighet med de villkor som anges i skiljedomsklausulen i anställningsavtalet.
18 Enligt bestämmelserna i artiklarna 46, 73 och 83 i de gamla anställningsvillkoren ska bestämmelserna i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna tillämpas på motsvarande sätt på tillfälligt anställda, extraanställda och särskilda rådgivare. Det framgår av artiklarna 46, 73, 117 och 124 i de nya anställningsvillkoren att bestämmelserna i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna ska tillämpas på motsvarande sätt på tillfälligt anställda, extraanställda, kontraktsanställda och särskilda rådgivare.
19 I artikel 3 i de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters avtal om tidsbegränsad anställning vid samarbetsinsatser till förmån för tredjeländer och inom ramen för Europeiska gemenskapens humanitära bistånd eller livsmedelsbistånd (nedan kallade de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal), angavs bland annat följande:
”Avtalsparten rekryteras inom ramen för ett avtal om tidsbegränsad anställning i enlighet med villkoren i avtalet.
…
Med hänsyn till det sammanhang som det tekniska biståndsuppdraget ingår i, de många aktörer som deltar i genomförandet och finansieringen av uppdraget samt dess syfte – som är att det på sikt ska ersättas av mottagarlandets egna resurser och potential – innehåller befattningen som teknisk assistent som bekant ett punktuellt och osäkert inslag vad beträffar förändringar av befattningen och dess varaktighet som varken arbetsgivaren eller avtalsparten har kontroll över. Befattningen som teknisk assistent utgör således inte ett vanligt anställningsförhållande och kan endast ge upphov till ingåendet av tidsbegränsade avtal som avser viss tid och som inte kan förlängas automatiskt. De omständigheter som angetts ovan kan eventuellt motivera flera på varandra följande tidsbegränsade avtal.
Om förändringar av behoven av tekniskt bistånd i ett mottagarland och medlen till gemenskapsbistånd gör det möjligt att ingå flera avtal som avser olika uppdrag, oavsett med vilken intervall det sker och/eller detaljerna kring detta och längden på eventuella avbrott, ska den skenbara kontinuiteten mellan avtalspartens befattningar inte medföra att avtalet övergår till att bli ett avtal som gäller tills vidare. Parterna erkänner att det tekniska biståndsuppdragets särskilda art och osäkerhet gör sig gällande på samma sätt för båda parterna och de godtar uttryckligen effekterna av detta på arten av deras avtalsmässiga åtaganden.
Avtalsparten erkänner i synnerhet att kommissionen, såsom arbetsgivare, under dessa omständigheter inte kan garantera vederbörande en fast anställning och att denna aspekt ska beaktas vad gäller lönenivån.
Detta erkännande utgör ett väsentligt villkor i avtalet.
…”
20 Artikel 8 i de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal hade följande lydelse:
”Avtalsparten är skyldig att hos läkare som godkänts av kommissionen genomgå de läkarundersökningar och vaccinationer som kommissionen beslutar om ...
Detta avtal kan sägas upp av kommissionen om avtalsparten konstateras vara oförmögen att utföra arbetsuppgifterna [som teknisk assistent].”
Bakgrund till tvisten
21 Den 30 juni 1999 undertecknade sökanden ett ”anställningsavtal” med Europeiska gemenskapen, företrädd av kommissionen, för att utföra arbetsuppgifter som ”teknisk assistent” i Republiken Kongo och i Demokratiska republiken Kongo, inom ramen för det humanitära bistånd som genomförs av Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (Echo).
22 Under perioden den 1 juli 1998–30 juni 1999 hade sökanden arbetat i Colombia just som teknisk assistent.
23 Tre bilagor var fogade till sökandens anställningsavtal som ingicks den 30 juni 1999. Bilaga I innefattade de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal, vilka var tillämpliga enligt artikel 3 i sökandens anställningsavtal. I bilaga II fastställdes de ekonomiska villkoren för anställningsavtalet, medan omfattningen av det uppdrag som sökanden tilldelades angavs i bilaga III.
24 Artikel 5 första stycket i sökandens anställningsavtal hade följande lydelse:
”Avtalet ska regleras av belgisk rätt, särskilt lag av den 3 juli 1978 om anställningsavtal, däribland bestämmelserna om uppsägning av avtalet av någon av avtalsparterna.”
25 Artikel 6 i sökandens anställningsavtal innehöll följande klausul:
”Varje tvist mellan avtalsparterna och varje krav, som den ena parten gör gällande gentemot den andra parten på grundval av detta avtal, som inte har kunnat lösas i godo mellan avtalsparterna ska underställas domstolarna i Bryssel.”
26 I artikel 7 i sökandens anställningsavtal föreskrevs bland annat att följande ändring skulle göras i artikel 8 i de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal:
”Läkarundersökning: Om resultatet från den läkarundersökning som utförts hos en läkare som godkänts av kommissionen visar sig vara negativt, kommer avtalet att sägas upp med omedelbar verkan.”
27 I bilaga III till sökandens anställningsavtal fastställdes omfattningen av sökandens uppdrag. Enligt lydelsen i punkt 2.1 i nämnda bilaga bestod sökandens allmänna arbetsuppgifter i att bedöma den allmänna humanitära situationen i Republiken Kongo och i västra delen av Demokratiska republiken Kongo, att bedöma befolkningarnas behov, att ge Echo råd om planeringen av dess bistånd och att säkerställa en lämplig uppföljning av genomförandet av de program som finansieras av kommissionen. Sökandens särskilda uppgifter omfattade analys, behovsbedömning och planering (punkt 2.2.1 i bilaga III), urval, övervakning och samordning (punkt 2.2.2 i bilaga III) samt samordning med utvecklingsarbetet (punkt 2.2.3 i bilaga III).
28 Den 1 juli 1999 genomgick sökanden den läkarundersökning som föregår anställning hos doktor G, som är läkare vid ”Medical Centre of Brussels”.
29 Den 9 juli 1999 avgav doktor G ett utlåtande, där han uttryckte kraftiga reservationer beträffande möjligheten för sökanden att utföra det planerade uppdraget i Republiken Kongo och Demokratiska republiken Kongo och uppgav att sökanden var ”olämplig med hänsyn till uppdragets art och längd samt platsen” för uppdraget.
30 Sökanden anlände till Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo) den 15 juli 1999.
31 Den 16 juli 1999 fick sökanden ett telefonsamtal från kommissionen, under vilket han, utan någon förklaring, informerades om att han omedelbart måste återvända till Bryssel.
32 Sökanden återvände till Bryssel den 20 juli 1999. Samma dag underrättade kommissionen honom om att hans anställningsavtal hade sagts upp med omedelbar verkan, i enlighet med artikel 7 i anställningsavtalet och artikel 8 i de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal.
33 Den 5 augusti 1999 skickade sökanden en skrivelse till direktören för ”Gemensamma tjänsten för administration av bistånd till tredjeland”. I skrivelsen uppgav sökanden att han av misstag inte hade skickat sitt senaste elektrokardiogram, vilket hade utförts i februari 1999 och som var helt normalt, till doktor G utan i stället hade skickat ett elektrokardiogram som hade utförts i januari 1999, det vill säga strax efter den trombos som han drabbades av i december 1998. Med hänsyn till detta misstag bad sökanden att det skulle göras en ny medicinsk bedömning och han förband sig i det avseendet att tillhandahålla alla tester och undersökningar som skulle anses lämpliga.
34 Genom skrivelse av 18 augusti 1999 ingav sökanden ett klagomål till Europeiska ombudsmannen. Ombudsmannen hade flera skriftväxlingar med kommissionen.
35 Genom beslut av den 14 juni 2001 tog ombudsmannen ställning till sökandens klagomål och fann att underlåtenheten att låta personen i fråga genomgå en läkarundersökning innan anställningsavtalet ingicks utgjorde ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen angav även att den enda möjliga vägen var att väcka talan vid behörig domstol, eftersom kommissionen vägrade att betala ut någon ersättning till sökanden och vägrade att försöka nå en uppgörelse i godo. Enligt ombudsmannen skulle endast en domstol ”kunna beakta parternas yttranden, höra deras argument, bedöma argumenten i förhållande till relevanta nationella lagar och värdera de motstridiga uppgifterna rörande de omtvistade bevisfrågorna”.
36 Den 3 juli 2001 konsulterade sökanden en belgisk advokat, advokaten N. Advokaten uppgav att en talan som grundar sig på ”anställningsavtalet” skulle ha väckts inom ett år efter det att avtalsförhållandet hade upphört. Enligt advokaten N skulle talan i förevarande fall ha väckts senast den 19 juli 2000.
37 Den 29 juli 2002 vände sig sökanden till Europaparlamentets utskott för framställningar.
38 Den 9 oktober 2003 skickade ordföranden för parlamentets utskott för framställningar en skrivelse till ombudsmannen, vari ordföranden uppgav att ledamöterna av utskottet för framställningar hade uttryckt sin förvåning över att ombudsmannen hade dragit slutsatsen att det var fråga om ett administrativt missförhållande, men att kommissionen inte hade följt ombudsmannens rekommendation om att försöka nå en uppgörelse i godo, och att Echos ledning därefter inte hade erbjudit framställaren något arbete.
39 Den 20 maj 2005 vände sig sökanden till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
40 Den 8 juni 2005 informerade justitiesekreteraren vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna sökanden om att nämnda domstol endast är behörig att pröva talan som väcks mot Europarådets medlemsstater och att den saknar behörighet att pröva talan som väcks mot gemenskapsinstitutionerna. Justitiesekreteraren vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna rådde följaktligen sökanden att vända sig till EG‑domstolen.
41 Efter att sökanden vid ett okänt datum skickat en skrivelse till EG‑domstolens justitiesekreterare, informerade justitiesekreteraren, genom skrivelse av den 21 december 2005, sökanden om att personaldomstolen är den specialdomstol som prövar mål som rör gemenskapens personal.
Förfarandet och parternas yrkanden
42 Genom särskild handling som inkom till personaldomstolens kansli den 28 januari 2008 framställde kommissionen en invändning om bristande behörighet och om rättegångshinder avseende talan, med stöd av artikel 78 i rättegångsreglerna.
43 Sökanden översände den 22 februari 2008 sitt yttrande över invändningen om bristande behörighet och om rättegångshinder per telefax (originalet inkom den 25 februari 2008).
44 I artikel 78 i rättegångsreglerna föreskrivs att om en part begär att personaldomstolen ska meddela beslut i fråga om personaldomstolens behörighet eller rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan, ska det ske genom särskild handling. Så snart begäran har inkommit, ska ordföranden fastställa en frist inom vilken motparten, med angivande av de faktiska och rättsliga omständigheterna, ska inkomma med ett skriftligt yttrande. Om inte personaldomstolen bestämmer annat, ska återstoden av förfarandet vara muntligt.
45 I förevarande fall ansåg personaldomstolen att det fanns anledning att hålla förhandling angående den begäran som kommissionen hade ingett enligt artikel 78 i rättegångsreglerna.
46 Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska
– förplikta kommissionen att utge ett belopp på 20 310,68 euro som ersättning för den skada som han har orsakats till följd av att hans anställningsavtal sades upp, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
47 Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska
– avvisa talan, och
– förplikta sökanden att bära sin rättegångskostnad.
Rättslig bedömning
Parternas argument
48 Kommissionen anser för det första att personaldomstolen saknar behörighet att pröva talan. Anställningsförhållandet mellan institutionen och sökanden regleras nämligen av belgisk lagstiftning och tvister avseende anställningsförhållandet ska underställas domstolarna i Bryssel. Vid förhandlingen ingav kommissionen dom av den 23 april 2008 i målet M mot kommissionen, vilken har meddelats av Tribunal du travail de Bruxelles (avdelning 18). I det målet yrkade käranden, vilken hade anställts som teknisk assistent inom ramen för det humanitära bistånd som genomförs av Echo, att hennes avtal om tidsbegränsad anställning som teknisk assistent skulle omvandlas till ett avtal om tillsvidareanställning. Tribunal du travail de Bruxelles prövade målet i sak, i likhet med vad den redan tidigare hade gjort i andra mål där talan väckts av tekniska assistenter, vilket visar att nämnda domstol förklarar sig behörig att pröva denna typ av tvister.
49 Kommissionen anser för det andra att det är uppenbart att talan ska avvisas på grund av att den har väckts för sent. Sökandens anställningsavtal sades nämligen upp den 20 juli 1999 och förevarande talan väcktes den 29 augusti 2007.
50 Sökanden har för det första gjort gällande att han ska betraktas som anställd i den mening som avses i anställningsvillkoren. Han anser att den klausul varigenom hans avtal underställs belgisk rätt utgör ett ”oskäligt avtalsvillkor”. Han anser att hans talan ska anses utgöra en talan om utomobligatoriskt skadestånd, eftersom den syftar till att erhålla ersättning för skada som orsakats av en gemenskapsinstitution. Följaktligen har personaldomstolen behörighet, utan hinder av att det i hans anställningsavtal, vilket undertecknades den 30 juni 1999, föreskrivs att domstolarna i Bryssel har behörighet.
51 Sökanden har för det andra bestritt kommissionens argument att talan har väckts för sent. Han har nämligen gjort gällande att preskriptionstiden för talan avbröts när han vände sig till ombudsmannen, parlamentets utskott för framställningar och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Följaktligen väckte han talan om utomobligatoriskt skadestånd inom den frist på fem år som föreskrivs i artikel 46 i domstolens stadga.
Personaldomstolens bedömning
52 Även om det i förevarande fall föreligger allvarliga tvivel angående huruvida talan kan tas upp till sakprövning kan personaldomstolen inte pröva denna fråga utan att först ha undersökt huruvida den har behörighet.
53 I förevarande fall framgår det av artiklarna 5 och 6 i det avtal om anställning som teknisk assistent som ingåtts mellan sökanden och kommissionen att avtalet regleras av belgisk rätt och att domstolarna i Bryssel har behörighet att pröva tvister som rör avtalet.
54 Eftersom personaldomstolens behörighet utgör tvingande rätt (förstainstansrättens dom av den 17 juni 1998 i mål T‑174/95, Svenska Journalistförbundet mot rådet, REG 1998, s. II‑2289, punkt 80, och förstainstansrättens beslut av den 10 juli 2002 i mål T‑387/00, Comitato organizzatore del convegno internazionale mot kommissionen, REG 2002, s. II‑3031, punkt 36), kan denna fråga inte avgöras enbart på grundval av bestämmelserna i det aktuella anställningsavtalet.
55 Vidare ska personaldomstolens behörighet bedömas med hänsyn till de bestämmelser som är i kraft det datum då den fattar sitt avgörande.
56 Personaldomstolens behörighet föreskrivs och fastställs i artikel 236 EG, artikel 152 EA, artikel 1 i bilagan till domstolens stadga, artikel 91 i tjänsteföreskrifterna samt i artiklarna 46, 73, 117 och 124 i de nya anställningsvillkoren.
57 I artikel 236 EG föreskrivs att domstolen ska vara behörig att avgöra alla tvister mellan gemenskapen och dess anställda inom de gränser och på de villkor som fastställts i tjänsteföreskrifterna eller som följer av anställningsvillkoren.
58 Enligt artikel 91 i avdelning VII i tjänsteföreskrifterna, ska domstolen ha behörighet i alla tvister mellan gemenskaperna och varje person som omfattas av tjänsteföreskrifterna.
59 Enligt bestämmelserna i artiklarna 46, 73 och 83 i de gamla anställningsvillkoren samt i artiklarna 46, 73 och 124 i de nya anställningsvillkoren ska bestämmelserna om överklaganden i avdelning VII i tjänsteföreskrifterna tillämpas på motsvarande sätt på alla anställda utom lokalt anställda.
60 Det framgår av artikel 81.2 i de gamla anställningsvillkoren och artikel 122 i de nya anställningsvillkoren att varje tvist mellan institutionen och en lokalanställd som tjänstgör i ett tredjeland ska överlämnas till en skiljenämnd i enlighet med de villkor som anges i skiljedomsklausulen i anställningsavtalet.
61 Det är dock utrett att sökanden inte har ställning som tjänsteman eller annan person som omfattas av tjänsteföreskrifterna och att han inte har ingått något anställningsavtal med kommissionen, såsom anställd.
62 Vid förhandlingen gjorde dock sökanden gällande att det utgör ett ”oskäligt avtalsvillkor” att hans avtal omfattas av belgisk lagstiftning och att han trots detta villkor ska anses vara anställd i den mening som avses i de gamla anställningsvillkoren.
63 Trots att en fråga ställdes till sökanden i den förberedande förhandlingsrapporten, har sökanden inte närmare angett i vilken kategori av anställda som han anser att han borde ha rekryterats. Det ska dock konstateras att sökandens anspråk endast kan avse ställningen som annan anställd än lokalt anställd, eftersom ställningen som lokalt anställd inte kan ligga till grund för personaldomstolens behörighet och en begäran om att gemenskapsrätten ska tillämpas, på grund av artikel 81.2 i de gamla anställningsvillkoren och artikel 122 i de nya anställningsvillkoren.
64 Enligt fast rättspraxis kan inte bara de personer som är tjänstemän eller andra anställda än lokalt anställda, utan även de personer som hävdar att de ska anses ha en sådan ställning, väcka talan vid gemenskapsdomstolen mot ett beslut som går dem emot (domstolens dom av den 11 mars 1975 i mål 65/74, Porrini m.fl., REG 1975, s. 319, punkt 13, av den 5 april 1979 i mål 116/78, Bellintani m.fl. mot kommissionen, REG 1979, s. 1585, punkt 6, och av den 20 juni 1985 i mål 123/84, Klein mot kommissionen, REG 1985, s. 1907, punkt 10, samt förstainstansrättens dom av den 19 juli 1999 i mål T‑74/98, Mammarella mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑151 och s. II‑797, punkt 16).
65 Innebörden av denna rättspraxis är att det preciseras att gemenskapsdomstolen i vart fall har behörighet att först undersöka om den verkligen har behörighet att pröva huruvida talan kan tas upp till sakprövning och huruvida den är välgrundad.
66 För att undersöka denna behörighet ska det följaktligen kontrolleras huruvida sökanden verkligen kunde anses utgöra en person som omfattas av tjänsteföreskrifterna eller en annan anställd än en lokalt anställd.
67 Såsom angetts ovan har sökanden gjort gällande att han ska anses ha ställning som annan anställd än lokalt anställd, även om han inte har bestritt att han inte har ingått något anställningsavtal med kommissionen, såsom anställd.
68 På grund av bestämmelserna i artikel 236 EG jämförd med artikel 1 i bilagan till domstolens stadga, med artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, artiklarna 46, 73 och 83 i de gamla anställningsvillkoren samt med artiklarna 46, 73 och 124 i de nya anställningsvillkoren, skulle ett eventuellt åsidosättande från svarandeinstitutionens sida av tillämpningsområdet för artiklarna 1, 2, 3 och 5 i de gamla anställningsvillkoren medföra att tvisten inte omfattas av gemenskapsdomstolens behörighet, trots att – såsom påpekats ovan – bestämmelserna om domstols behörighet utgör tvingande rätt. Med hänsyn till detta ska personaldomstolen, även ex officio, undersöka huruvida kommissionen i förevarande fall har felbedömt tillämpningsområdet för nämnda artiklar.
69 I det avseendet ska det inledningsvis erinras om att anställningsförhållandena mellan Europeiska gemenskaperna och deras personal omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren, förutom i mycket specifika och vederbörligen motiverade fall. Domstolen har nämligen genom tvingande villkor begränsat möjligheten att anställa personal genom avtal som inte omfattas av anställningsvillkoren (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Klein mot kommissionen och domstolens dom av den 11 juli 1985 i mål 43/84, Maag mot kommissionen, REG 1985, s. 2581).
70 Enligt rättspraxis utgör inte tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren en uttömmande reglering som förbjuder anställning av personer utanför den rättsliga ram som sålunda har fastställts. Den behörighet som gemenskapen har getts genom artiklarna 282 EG och 238 EG för att ingå avtal som regleras av lagstiftningen i en medlemsstat omfattar tvärtom ingåendet av anställningsavtal eller avtal om tillhandahållande av tjänster. Under dessa omständigheter kan rekryteringen av en person genom ett avtal vari det uttryckligen hänvisas till en nationell lag anses som rättsstridig endast om svarandeinstitutionen har fastställt den berörda personens anställningsvillkor – inte för att tillgodose tjänstens behov utan i syfte att kringgå tillämpningen av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren – och därigenom åsidosatt handläggningsregler (se domen i det ovannämnda målet Mammarella mot kommissionen, punkterna 39 och 40 samt där angiven rättspraxis).
71 Det ska således först fastställas huruvida anställningsförhållandet mellan sökanden och kommissionen, vid tidpunkten för undertecknandet av sökandens avtal, kunde hänföras till en av de tre kategorier av avtal som omfattas av gemenskapsrätten och avseende vilka gemenskapsdomstolen har getts behörighet genom anställningsvillkoren (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Maag mot kommissionen), det vill säga kategorin tillfälligt anställda, kategorin extraanställda och kategorin särskilda rådgivare.
72 I det avseendet ska det beaktas att bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna innehåller en exakt terminologi som aldrig kan tillämpas analogt i fall som inte uttryckligen avses, och detsamma gäller bestämmelserna i anställningsvillkoren (domen i det ovannämnda målet Klein mot kommissionen, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
73 För det första kännetecknas särskilt ställningen som tillfälligt anställd av att den anställde är tillfälligt anställd på en fast tjänst inom gemenskapsadministrationen (domen i målet Maag mot kommissionen, punkt 17 och där angiven rättspraxis).
74 Som uttryckligen anges i artikel 3 i de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal är humanitära biståndsuppdrag i tredjeland punktuella och osäkra till sin karaktär vad beträffar förändringar av uppdragen och deras varaktighet.
75 Det var således befogat av kommissionen att anse att ett avtal om anställning som tillfälligt anställd inte utgjorde en lämplig rättslig ram för att anställa de medarbetare som kommissionen gav i uppgift att utföra punktuella och osäkra humanitära biståndsuppdrag.
76 För det andra anges det i artikel 52 i de gamla anställningsvillkoren att den faktiska anställningstiden för extraanställda, inklusive eventuella perioder av förnyad anställning, inte får överstiga den tid som den tillfälliga tjänstgöringen avser, om den anställde ersätter en tjänsteman eller en tillfälligt anställd som för viss tid är oförmögen att utföra sina arbetsuppgifter, och ett år i övriga fall.
77 I rättspraxis anges att en extraanställds anställning kännetecknas av att anställningens längd är osäker, eftersom extraanställda endast får anställas för att fungera som tillfälliga ersättare eller för att utföra administrativa uppgifter av övergående art eller uppgifter som svarar mot ett angeläget behov eller som inte är exakt definierade. Eftersom syftet med denna ordning är att låta tillfällig personal utföra arbetsuppgifter som till sin art, eller på grund av att tjänsten inte är tillsatt med en fast anställd, är osäkra, får denna ordning inte missbrukas för att under långa perioder ge en person permanenta arbetsuppgifter (domen i det ovannämnda målet Maag mot kommissionen, punkterna 18 och 19 samt där angiven rättspraxis).
78 Sökanden ersatte dock inte en tjänsteman eller en tillfälligt anställd som för viss tid var oförmögen att utföra sina arbetsuppgifter. Vidare kan vissa uppdrag som avser tekniskt bistånd i tredjeland visserligen vara av övergående art eller svara mot ett angeläget behov, men det kan inte uteslutas att andra uppdrag kräver en insats vars längd överstiger ett år.
79 Det var således befogat av kommissionen att anse att ett avtal om anställning som extraanställd inte utgjorde en lämplig rättslig ram för att anställa de medarbetare som den gav vissa humanitära biståndsuppdrag.
80 För det tredje föreskrivs i avdelning V i de gamla anställningsvillkoren en möjlighet att anställa särskilda rådgivare.
81 Det framgår av själva namnet ”särskild rådgivare” att den berörda personen ska tillhandahålla rådgivning.
82 Det framgår dock av sökandens befattningsbeskrivning i bilaga III till hans anställningsavtal att hans arbetsuppgifter var mer allmänna och gick utöver att tillhandahålla rådgivning. En del av sökandens arbetsuppgifter avsåg nämligen observation, samordning och planering.
83 Vidare anges i artikel 5 i de gamla anställningsvillkoren att en särskild rådgivare anställs ”på grund av sina särskilda kvalifikationer och trots annan yrkesverksamhet”.
84 Det framgår dock inte av handlingarna i målet att sökanden hade särskilda kvalifikationer.
85 Följaktligen kan kommissionen inte klandras för att den ansåg att den rättsliga ram som är tillämplig på särskilda rådgivare inte var lämplig för att anställa sökanden inom ramen för ett humanitärt biståndsuppdrag.
86 De gamla anställningsvillkoren erbjöd således inte, bland de tre typerna av avtal för andra anställda än lokalt anställda, någon tillräckligt flexibel möjlighet för att tillgodose kommissionens behov av personal för att utföra vissa uppdrag inom ramen för humanitärt bistånd till tredjeland.
87 För att kontrollera att kommissionen inte har åsidosatt några handläggningsregler, räcker det emellertid inte att konstatera att kommissionen hade fog för att anse att de olika typer av avtal som föreskrivs i anställningsvillkoren och som omfattas av gemenskapsdomstolens behörighet inte var anpassade till situationen för de medarbetare som kommissionen ville anförtro vissa humanitära biståndsuppdrag, utan det måste därefter även kontrolleras huruvida de arbetsvillkor som sökanden erbjöds uppfyllde de sociala minimikrav som finns i varje rättsstat.
88 I det avseendet framgår det särskilt av de ekonomiska villkor som var tillämpliga på anställningsavtalet att sökandens lön kunde anses som relativt hög, eftersom han, om avtalet hade genomförts, skulle ha fått en grundlön på 5 442,98 euro per månad. I artikel 3 i de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal anges för övrigt uttryckligen att kommissionen, med hänsyn till vad som kännetecknar det tekniska biståndsuppdraget, inte kan garantera avtalsparten en fast anställning och att denna aspekt ska beaktas vad gäller lönenivån. Om sökandens avtal hade genomförts skulle han dessutom ha fått ett familjeförsörjartillägg, ett barntillägg, ett bidrag på grund av levnadsvillkoren och ett schablonmässigt dagtraktamente för tillfällig logi. Han skulle ha omfattats av en sjukförsäkring och en pensionsförsäkring. Han kunde göra gällande sina rättigheter vid nationell domstol, eftersom hans avtal innehöll en klausul som gav domstolarna i Bryssel behörighet. Det ska i det avseendet framhållas att, såsom kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen, Tribunal du travail de Bruxelles faktiskt förklarar sig behörig att pröva tvister där talan väcks av tekniska assistenter avseende genomförandet av deras anställningsavtal som teknisk assistent, om det finns en sådan klausul. Enligt sökandens anställningsavtal och de allmänna bestämmelserna för tekniska assistenters anställningsavtal var sökanden slutligen skyldig att genomgå en sådan läkarundersökning som föregår anställning, vilket utgjorde en särskilt nödvändig försiktighetsåtgärd, eftersom sökanden skulle utföra sitt uppdrag i ett tredjeland.
89 I det sammanhanget ska sökandens anställningsavtal, vilket omfattas av belgisk rätt och som ger domstolarna i Bryssel behörighet, anses ha ingåtts för att tillgodose tjänstens behov och inte i syfte att kringgå tillämpningen av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren. Rekryteringen av sökanden på grundval av ett anställningsavtal som omfattas av belgisk rätt kan således inte anses utgöra ett åsidosättande av handläggningsregler som skulle medföra att bestämmelserna om domstols behörighet åsidosätts.
90 Av det ovan anförda följer att personaldomstolen saknar behörighet att pröva talan, med hänsyn till bestämmelserna i artikel 236 EG, artikel 1 i bilagan till domstolens stadga, artikel 91 i tjänsteföreskrifterna, artiklarna 46, 73 och 83 i de gamla anställningsvillkoren samt artiklarna 46, 73 och 124 i de nya anställningsvillkoren.
Rättegångskostnader
91 Enligt artikel 122 i personaldomstolens rättegångsregler ska bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II om rättegångskostnader och domstolskostnader i nämnda rättegångsregler endast tillämpas på mål som väckts vid personaldomstolen från och med ikraftträdandet av dessa rättegångsregler, det vill säga den 1 november 2007. För mål som var anhängiga vid personaldomstolen före detta datum ska bestämmelserna i rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt fortsätta att gälla i tillämpliga delar.
92 Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 88 i samma rättegångsregler ska dock institutionerna bära sina kostnader i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda.
93 Eftersom det i rättspraxis har slagits fast att inte bara de personer som är tjänstemän eller andra anställda än lokalt anställda, utan även de personer som hävdar att de ska anses ha en sådan ställning, kan väcka talan vid gemenskapsdomstolen mot ett beslut som går dem emot, finner personaldomstolen att artikel 88 i förstainstansrättens rättegångsregler även ska vara tillämplig på sistnämnda personer.
94 Eftersom sökanden har tappat målet, ska vardera parten således bära sin rättegångskostnad.
Mot denna bakgrund beslutar
PERSONALDOMSTOLEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Personaldomstolen saknar behörighet att pröva talan.
2) Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.
Luxemburg den 12 november 2008
Justitiesekreterare | | Ordförande |
Detta avgörande och däri angivna avgöranden från gemenskapsdomstolarna som ännu inte har publicerats i rättsfallssamlingen finns tillgängliga på domstolens webbplats www.curia.europa.eu