PERSONALDOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 24 mars 2011

Mål F-104/09

Diego Canga Fano

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2009 – Beslut att inte befordra – Jämförelse av kvalifikationerna – Uppenbart oriktig bedömning – Talan om ogiltigförklaring – Skadeståndstalan”

Saken:      Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på EES-avtalet enligt artikel 106 a i detta, och i vilken Diego Canga Fano har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet att inte befordra honom till lönegrad AD 13 vid befordringsförfarandet 2009 och att rådet ska förpliktas att till honom utge ersättning med 200 000 euro för den ideella skada och den skada i karriären som han påstår sig ha lidit.

Avgörande:      Talan ogillas. Diego Canga Fano ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Förfarande

1.      Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av tjänstemännens meriter vid befordran enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna begränsas av skyldigheten att genomföra jämförelsen av kandidaterna med omsorg och opartiskhet, i tjänstens intresse och i enlighet med principen om likabehandling. I praktiken ska granskningen göras på lika grund och utifrån jämförbara informationskällor.

Tillsättningsmyndighetens befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar måste förvisso tillerkännas en ändamålsenlig verkan, men ett uppenbart fel vid bedömningen av en icke-befordrad tjänsteman föreligger när felet lätt kan urskiljas och går att upptäcka utan svårighet mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren fastställt för beslut i frågor om befordran.

(se punkterna 34 och 35)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 15 september 2005, Casini mot kommissionen, T‑132/03, punkt 53

2.      I reglerna för utvärderingsförfarandet föreskrivs inte att betygssättarna ska uttala sig om huruvida en betygsatt tjänsteman förtjänar att befordras. När en betygssättare tar initiativet att rekommendera att någon i deras arbetsgrupp ska befordras, uttrycker de en åsikt som inte på något sätt är bindande för tillsättningsmyndigheten, eftersom en befordran endast kan ske efter en jämförelse av kvalifikationerna för alla tjänstemän vid en institution som kan befordras till samma lönegrad. Sådana bedömningar har följaktligen inte samma tyngd som bedömningar av aspekter som betygssättaren är förpliktad att utvärdera. Vidare har tillsättningsmyndigheten rätt att befordra en tjänsteman om den anser att detta är motiverat, även om tjänstemannens betygsrapport inte innehåller några rekommendationer om befordran.

(se punkt 60)