TRIBUNALENS DOM (tionde avdelningen)

den 6 december 2023 (*)

”EGFJ och Ejflu – Utgifter som undantagits från finansiering – Förfarande för kontroll av överensstämmelse – Aktiv jordbrukare – Permanent gräsmark – Kontrollprovurval – Felaktiga utbetalningar – Försenad inlämning av ansökan – Finansiell disciplin – Motiveringsskyldighet – Berättigade förväntningar – Proportionalitet”

I mål T‑48/22,

Republiken Tjeckien, företrädd av M. Smolek, J. Vláčil, O. Serdula och J. Očková, samtliga i egenskap av ombud,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av J. Aquilina, A. Becker, K. Walkerová och J. Hradil, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (tionde avdelningen)

sammansatt av tillförordnade ordföranden M. Jaeger (referent) samt domarna P. Nihoul och S. Verschuur,

justitiesekreterare: handläggaren R. Ūkelytė,

efter den skriftliga delen av förfarandet

och efter förhandlingen den 24 maj 2023,

följande

Dom

1        Republiken Tjeckien har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/2020 av den 17 november 2021 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 413, 2021, s. 10) (nedan kallat det angripna beslutet), i den del det avser utgifter som Republiken Tjeckien påstås ha haft under åren 2015–2017 och som uppgår till beloppet 43 470 836,30 euro (nedan kallat den angripna finansiella korrigeringen).

I.      Bakgrund till tvisten

A.      Utredning AA/2017/010/CZ

2        Europeiska kommissionen inledde utredning AA/2017/010/CZ mot Republiken Tjeckien för att kontrollera huruvida medlemsstatens kontroll av det stöd som betalats ut till jordbrukare inom ramen för EGFJ och Ejflu hade genomförts i enlighet med unionslagstiftningen för åren 2015–2017 (nedan kallad utredningen), på grundval av artikel 52 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s.549) och artikel 34 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 av den 6 augusti 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med beaktande av utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, regler om kontroller, värdepapper och öppenhet (EUT L 255, 2014, s. 59), i den lydelse som gällde vid tidpunkten för utredningen.

3        Den 18–22 september 2017 genomförde kommissionen, inom ramen för utredningen, en revision på plats i Republiken Tjeckien.

4        Genom skrivelse av den 30 november 2017 (nedan kallad skrivelsen med anmärkningar) underrättade kommissionen de tjeckiska myndigheterna om resultaten av sina kontroller, enligt artikel 34.2 i genomförandeförordning nr 908/2014. I denna skrivelse påpekade kommissionen bland annat att det kontrollsystem som Republiken Tjeckien hade infört för att kontrollera beviljandet av arealstöd till jordbrukare inom ramen för EGFJ och Ejflu inte var förenligt med unionslagstiftningen. Dessutom begärde kommissionen att de tjeckiska myndigheterna skulle lämna en detaljerad beskrivning av de korrigerande åtgärder som vidtagits.

5        Genom skrivelse av den 29 mars 2018 inkom Republiken Tjeckien med sina synpunkter på skrivelsen med anmärkningar till kommissionen.

6        Genom skrivelse av den 4 juni 2018 bjöd kommissionen in Republiken Tjeckien till ett bilateralt möte, enligt artikel 34.2 i genomförandeförordning nr 908/2014.

7        Den 11 september 2018 översände kommissionen protokollet från detta bilaterala möte till Republiken Tjeckien och begärde ytterligare upplysningar om bland annat klassificeringen av permanent gräsmark.

8        Genom skrivelse av den 1 oktober 2018 inkom Republiken Tjeckien med sina synpunkter på protokollet från det bilaterala mötet till kommissionen. I denna skrivelse gav denna medlemsstat kommissionen bland annat upplysningar om formerna för inlämning av stödansökningar och stödanspråk, enligt artikel 13 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet och villkor för avslag på eller indragning av betalningar samt administrativa sanktioner som gäller för direktstöd, landsbygdsutvecklingsstöd och tvärvillkor (EUT L 181, 2014, s. 48).

9        Genom skrivelse av den 11 december 2018 lämnade Republiken Tjeckien ytterligare upplysningar till kommissionen om bland annat avslag på flera ansökningar om stöd från ordningen för aktiva jordbrukare, enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT 347, L 2013, s. 608).

10      Genom skrivelse av den 6 maj 2019 underrättade kommissionen de tjeckiska myndigheterna om att skyldigheterna avseende den lägsta kontrollnivå som skulle genomföras hade åsidosatts, enligt artikel 35 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (EUT L 227, 2014, s. 69) med avseende på stödordningen för ”förgröning” (nedan kallad förgröningsordningen), och begärde ytterligare upplysningar från myndigheterna. Denna information lämnades av de tjeckiska myndigheterna genom en skrivelse av den 4 juli 2019.

11      Genom skrivelse av den 20 december 2019 översände kommissionen, enligt artikel 34.3 tredje stycket i genomförandeförordning nr 908/2014, de preliminära slutsatserna av utredningen till de tjeckiska myndigheterna (nedan kallade de preliminära slutsatserna). I denna skrivelse bekräftade kommissionen sin ståndpunkt, vilken redan uttryckts i skrivelsen med anmärkningar, angående den bristande överensstämmelsen hos det kontrollsystem som Republiken Tjeckien hade infört för att kontrollera beviljandet av arealstöd till jordbrukare från EGFJ och Ejflu under åren 2015–2017. Kommissionen underrättade dessutom Republiken Tjeckien om dess rätt att inleda ett förlikningsförfarande, enligt artikel 40.1 i genomförandeförordning nr 908/2014.

12      Vad närmare bestämt beträffar den bristande överensstämmelsen hos det kontrollsystem som Republiken Tjeckien infört, påpekade kommissionen bland annat att fem grundläggande kontroller var bristfälliga.

13      För det första ansåg kommissionen att de tjeckiska myndigheterna, vid fastställandet av stödsökandens ställning som aktiv jordbrukare, hade åsidosatt artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 (nedan kallad åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare).

14      I detta avseende hävdade kommissionen att de tjeckiska myndigheterna

–        hade använt ett enda kriterium för att styrka att två av de tre villkor som föreskrivs i artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 var uppfyllda. Kommissionen ansåg således att Republiken Tjeckien på ett omotiverat sätt hade begränsat möjligheten att få ställning som aktiv jordbrukare för personer som ingår i förteckningen över personer som inte har rätt till stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, såvida inte motsatsen bevisas, eftersom de inte anses vara aktiva jordbrukare, det vill säga fysiska eller juridiska personer och grupper av fysiska eller juridiska personer som driver flygplatser, järnvägstjänster, företag som tillhandahåller tjänster avseende vatten, fastigheter eller permanenta idrotts- och fritidsanläggningar (nedan kallad uteslutningsförteckningen), vilka anges i artikel 9.2 första stycket i förordning nr 1307/2013.

–        inte hade beaktat de bolag som var närstående till stödsökanden vid kontrollen av huruvida villkoren i artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 för att få ställning som aktiv jordbrukare var uppfyllda.

15      För det andra påpekade kommissionen att det fanns brister i det kontrollsystem som de tjeckiska myndigheterna hade infört i fråga om identifieringen av permanent gräsmark, i strid med artikel 4.1 h i förordning nr 1307/2013 (nedan kallade åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark).

16      För det tredje gjorde kommissionen gällande att de tjeckiska myndigheterna hade åsidosatt unionsbestämmelserna om det urval av stödmottagare som skulle kontrolleras av kommissionen (nedan kallad åsidosättandet avseende urvalet av stickprov). Åsidosättandet avseende urvalet av stickprov bestod av följande två delar:

–        Vad beträffar den första delen (nedan kallad åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller), fann kommissionen att de tjeckiska myndigheterna felaktigt hade inkluderat uppföljande kontroller i beräkningen av den lägsta kontrollnivån för de standardkontroller som skulle genomföras med avseende på systemet för enhetlig arealersättning enligt artikel 30 a i genomförandeförordning nr 809/2014 (nedan kallade standardkontrollerna) när stödmottagaren under det föregående året hade ålagts en administrativ sanktion som minskats, i den mening som avses i artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1394 av den 16 augusti 2016 om ändring av genomförandeförordning nr 809/2014 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor (nedan kallade de uppföljande kontrollerna).

–        Såvitt avser den andra delen (nedan kallad åsidosättandet avseende urvalet av stickprov angående förgröning) gjorde kommissionen gällande att artikel 35 i genomförandeförordning nr 809/2014 hade åsidosatts, eftersom de tjeckiska myndigheterna under åren 2016 och 2017, med avseende på förgröningsordningen, inte hade ökat den procentandel av stödmottagarna som skulle kontrolleras på plats till följd av att det hade konstaterats att det under tidigare år förekom oegentligheter i systemet för enhetlig arealersättning.

17      För det fjärde gjorde kommissionen gällande att artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014 hade åsidosatts. Det föreskrivs i dessa artiklar att arealstöd som betalats ut felaktigt till jordbrukare, till följd av en deklaration där villkoren för denna areal inte uppfyllts, ska återkrävas och medföra tillämpning av administrativa sanktioner. Enligt kommissionen gjorde det system som de tjeckiska myndigheterna hade infört för identifiering av icke stödberättigande arealer, genom den årliga uppdateringen av systemet för identifiering av jordbruksskiften (nedan kallat identifieringssystemet), det inte möjligt att kontrollera huruvida en areal som inte var stödberättigande för ett år inte heller var stödberättigande för de föregående åren och skulle leda till att ett förfarande för återkrav av felaktigt utbetalda belopp inleddes. Enligt kommissionen borde de tjeckiska myndigheterna, till följd av konstaterandet att det förelåg en areal som inte var stödberättigande år 2017, således ha kontrollerat om samma areal inte var stödberättigande åren 2015 och 2016 (nedan kallat åsidosättandet avseende återkravet av felaktigt utbetalda belopp).

18      För det femte gjorde kommissionen gällande ett åsidosättande av artikel 13.1 i förordning nr 640/2014 (nedan kallat åsidosättandet avseende det försenade inlämnandet av ansökan). Kommissionen påpekade i detta avseende att när stödansökningarna eller stödanspråken hade lämnats in online inom de frister som föreskrivs i artikel 13.1 i förordning nr 640/2014 utan elektronisk signatur och därefter, inom fem dagar, hade undertecknats av sökanden personligen vid det behöriga kontoret, borde de tjeckiska myndigheterna ha tillämpat den minskning med 1 procent per arbetsdag av det stödbelopp som sökanden hade rätt till enligt artikel 13.1 i samma förordning (nedan kallad minskningen med 1 procent). Enligt kommissionen var nämligen dagen för inlämnande av dessa ansökningar den dag då ansökningarna undertecknades av sökanden personligen och inte den dag då de inlämnades online, och detta datum inföll efter det att de frister som föreskrivs i artikel 13.1 i förordning nr 640/2014 hade löpt ut. Enligt kommissionen rörde det sig således om ett försenat inlämnande av ansökningar som borde ha föranlett en minskning med 1 procent.

19      Den 4 februari 2020 begärde de tjeckiska myndigheterna förlikning med stöd av artikel 40.1 i genomförandeförordning nr 908/2014.

20      Den 5 oktober 2020 lade förlikningsorganet fram sin rapport, i vilken det drog slutsatsen att en förlikning inte var möjlig.

21      Genom skrivelse av den 13 november 2020 översände Republiken Tjeckien kompletterande upplysningar till kommissionen.

22      Genom skrivelse av den 26 mars 2021 meddelade kommissionen, i enlighet med artikel 34.4 i genomförandeförordning nr 908/2014, Republiken Tjeckien de slutliga slutsatserna av utredningen (nedan kallade de slutliga slutsatserna).

23      Kommissionen bekräftade i de slutliga slutsatserna sin ståndpunkt att Republiken Tjeckien hade åsidosatt fem grundläggande kontroller.

24      Därefter beslutade kommissionen i de slutliga slutsatserna att tillämpa en schablonkorrigering på 2 procent på de anslag som den hade återbetalat till Republiken Tjeckien enligt systemet för finansiell disciplin för åren 2015–2017.

25      Kommissionen erinrade om att de anslag som ursprungligen dragits av från utbetalningarna till jordbrukare hade återbetalats till de tjeckiska myndigheterna genom följande genomförandeförordningar (nedan kallade återbetalningsförordningarna):

–        kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2073 av den 23 november 2016 om återbetalning i enlighet med artikel 26.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av de anslag som överförts från budgetåret 2016 (EUT L 320, 2016, s. 25),

–        kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2197 av den 27 november 2017 om återbetalning i enlighet med artikel 26.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av de anslag som överförts från budgetåret 2017 (EUT L 312, 2017, s. 86),

–        kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1848 av den 26 november 2018 om återbetalning i enlighet med artikel 26.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av de anslag som överförts från budgetåret 2018 (EUT L 300, 2018, s. 4).

26      Eftersom de anslag som kommissionen återbetalade genom återbetalningsförordningarna skulle återspegla de belopp som ursprungligen dragits av från direktstöd till jordbrukare, beslutade kommissionen i de slutliga slutsatserna att dessa anslag skulle omfattas av en schablonkorrigering på 2 procent, i enlighet med de korrigeringar som den hade tillämpat i samband med utredningen för systemet för enhetlig arealersättning, ordningen för förgröning, ordningen för unga jordbrukare och systemet med frivilligt kopplat stöd. Beloppet för denna schablonkorrigering uppgick således till 654 697,95 euro.

27      Slutligen föreslog kommissionen i de slutliga slutsatserna, för samtliga åsidosättanden som lagts Republiken Tjeckien till last, att ett belopp på 44 098 570,70 euro, som följer av tillämpningen av en finansiell korrigering i enlighet med artikel 12.6–12.8 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, avslutande av räkenskaper, säkerheter och användning av euron, skulle undantas från unionsfinansiering (EUT L 255, 2014, s. 18).

28      Genom skrivelse av den 21 oktober 2021 översände kommissionen en sammanfattande rapport (nedan kallad den sammanfattande rapporten) till Republiken Tjeckien, i vilken den erinrade om de olika etapperna i utredningen, betydelsen av de synpunkter som Republiken Tjeckien hade framfört under förfarandet för kontroll av överensstämmelse och motiveringen till sina slutliga slutsatser.

29      Den 17 november 2021 antog kommissionen det angripna beslutet genom vilket Republiken Tjeckien ålades en finansiell korrigering på 44 098 570,70 euro.

B.      Uppföljningsutredning AA/2020/012/CZ

30      Innan utredningen avslutades inledde kommissionen en uppföljningsutredning mot Republiken Tjeckien för att grundligen undersöka vissa frågor som redan hade omfattats av utredningen (AA/2020/012/CZ) (nedan kallad uppföljningsutredningen), på grundval av artikel 52 i förordning nr 1306/2013 och artikel 34 i genomförandeförordning nr 908/2014. Uppföljningsutredningen inriktades bland annat på åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark.

31      Från den 31 augusti 2020 till den 4 september 2020 genomförde kommissionen, i samband med uppföljningsutredningen, en uppföljningsrevision på plats i Republiken Tjeckien.

32      Genom skrivelse av den 23 oktober 2020 underrättade kommissionen de tjeckiska myndigheterna om resultaten av sina kontroller, enligt artikel 34.2 i genomförandeförordning nr 908/2014. I denna skrivelse angav kommissionen bland annat att uppföljningsutredningen hade visat att det fanns brister i klassificeringen av permanent gräsmark, i strid med artikel 4.1 h i förordning nr 1307/2013. Det rörde sig enligt kommissionen om samma brister som hade konstaterats i de preliminära slutsatserna från utredningen. Dessutom uppmanade kommissionen de tjeckiska myndigheterna att lämna ytterligare upplysningar.

33      Den 1 juli 2021 träffades kommissionen och de tjeckiska myndigheterna vid ett bilateralt uppföljningsmöte.

34      Genom skrivelse av den 30 juli 2021 lämnade de tjeckiska myndigheterna ytterligare upplysningar till kommissionen om klassificeringen av permanent gräsmark, i den mening som avses i artikel 4.1 h i förordning nr 1307/2013 (nedan kallad skrivelsen av den 30 juli 2021).

35      Den 24 augusti 2021 översände kommissionen protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet till Republiken Tjeckien. I denna handling angav kommissionen

–        att den, till följd av den information som lämnats av de tjeckiska myndigheterna vid det bilaterala uppföljningsmötet och i skrivelsen av den 30 juli 2021, ansåg att prövningen av frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark för den period som omfattas av uppföljningsutredningen var avslutad, och

–        att den beklagade att den information som lämnats, som även var relevant inom ramen för utredningen, inte hade lämnats av de tjeckiska myndigheterna i samband med det förfarande för kontroll av överensstämmelse som ledde till antagandet av det angripna beslutet.

II.    Parternas yrkanden

36      Republiken Tjeckien har yrkat att tribunalen ska

–        delvis ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det avser den åtgärd genom vilken kommissionen vidtog den angripna finansiella korrigeringen på grund av åsidosättanden som avser ställningen som aktiv jordbrukare, identifieringen av permanent gräsmark, urvalet av stickprov, återkravet av felaktigt utbetalda belopp och den försenade inlämningen av ansökan samt inom ramen för systemet för finansiell disciplin, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

37      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Republiken Tjeckien att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Prövning i sak

38      Republiken Tjeckien har åberopat sex grunder till stöd för sin talan. Den första grunden gäller åsidosättandet av ställningen som aktiv jordbrukare. Den andra grunden rör åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark. Den tredje grunden gäller åsidosättandet avseende urvalet av stickprov. Den fjärde grunden rör åsidosättandet avseende återkravet av felaktigt utbetalda belopp. Den femte grunden gäller åsidosättandet avseende den försenade inlämningen av ansökan och den sjätte grunden avser systemet för finansiell disciplin.

A.      Den första grunden: Det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende ställningen som aktiv jordbrukare

39      Den första grunden, genom vilken det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende ställningen som aktiv jordbrukare, består av två delar.

1.      Den första grundens första del: Det var rättsstridigt av kommissionen att vidta den angripna finansiella korrigeringen, eftersom Republiken Tjeckien inte har åsidosatt artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013

40      Republiken Tjeckien har i samband med den första grundens första del gjort två invändningar.

a)      Den första invändningen: Det bestrids att artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 har åsidosatts på grund av användningen av ett enda kriterium för att styrka att två av de tre villkor som föreskrivs i denna bestämmelse hade iakttagits

41      Republiken Tjeckien har genom denna första invändning gjort gällande att den inte har åsidosatt artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013. Det är inte rättsstridigt att välja att använda ett enda kriterium för att styrka iakttagandet av såväl villkoret i artikel 9.2 tredje stycket b i förordning nr 1307/2013, enligt vilket sökandens jordbruksverksamhet inte är obetydlig (nedan kallat villkoret under b), som villkoret i artikel 9.2 tredje stycket c i samma förordning, enligt vilket det huvudsakliga målet med sökandens verksamhet eller företag är att utöva jordbruksverksamhet (nedan kallat villkoret under c).

42      Kommissionen har bestritt denna invändning.

43      Tribunalen konstaterar inledningsvis att det i artikel 9.2 första stycket i förordning nr 1307/2013 fastställs en motbevisbar presumtion för att fysiska eller juridiska personer och grupper av fysiska eller juridiska personer som bedriver en verksamhet som omfattas av uteslutningsförteckningen inte ska betraktas som aktiva jordbrukare och inte är berättigade till direktstöd inom ramen för EGFJ och Ejflu (nedan kallad den motbevisbara presumtionen). Enligt artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 får emellertid samma fysiska eller juridiska personer och grupper av fysiska eller juridiska personer kullkasta den motbevisbara presumtionen om de lägger fram kontrollerbara bevis, i den form som krävs av medlemsstaterna, som visar att något av följande tre villkor är uppfyllt:

–        Att det årliga direktstödsbelopp som de erhållit uppgår till minst 5 procent av deras totala intäkter från annan verksamhet än jordbruksverksamhet under det senaste räkenskapsår för vilket sådana uppgifter föreligger.

–        Att deras jordbruksverksamhet inte är obetydlig.

–        Att det huvudsakliga målet med deras verksamhet eller företag är att utöva jordbruksverksamhet.

44      Kriterierna för tillämpning av villkoren i artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 preciseras i artikel 13 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av förordning nr 1307/2013 och om ändring av bilaga X till den förordningen (EUT L 181, 2014, s. 1). I denna bestämmelse föreskrivs

–        beträffande villkoret under b, att sökandens jordbruksverksamhet inte är obetydlig, om sökandens totala inkomster från jordbruksverksamhet under det senaste räkenskapsår för vilket sådana uppgifter föreligger utgör minst en tredjedel av de totala intäkterna under det senaste räkenskapsår för vilka sådana uppgifter föreligger. Medlemsstaterna får dock fastställa andra kriterier som gör det möjligt för den sökande att visa att vederbörandes jordbruksverksamhet inte är obetydlig.

–        I nämnda artikel 13 föreskrivs beträffande villkoret under c, att jordbruksverksamhet ska anses vara det huvudsakliga målet för en juridisk persons verksamhet eller företag om det registrerats som huvudsakligt mål för verksamheten eller företaget i det officiella företagsregistret eller på annat sätt med likvärdigt officiellt bevisvärde i en medlemsstat. I fråga om fysiska personer ska likvärdiga bevis krävas. Medlemsstaterna får dock fastställa alternativa kriterier enligt vilka jordbruksverksamhet ska anses vara det huvudsakliga målet med en fysisk eller juridisk persons verksamhet eller företag.

45      Det är mot denna bakgrund som Republiken Tjeckiens fyra argument ska prövas.

1)      Det första argumentet, enligt vilket artikel 13.1 tredje stycket och 13.3 tredje stycket i delegerad förordning nr 639/2014 ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa alternativa kriterier till dem som definieras i bestämmelsen och inte föreskriver någon begränsning vad gäller valet av kriterier

46      Genom det första argumentet har Republiken Tjeckien påpekat att kriterierna för tolkningen av villkoren under b och c fastställs i artikel 13.1 och 13.3 i delegerad förordning nr 639/2014.

47      Republiken Tjeckien har i detta avseende gjort gällande att det i artikel 13.1 första stycket och 13.3 första stycket i delegerad förordning nr 639/2014 fastställs två olika kriterier för bedömningen av iakttagandet av villkoret under b och av villkoret under c. Enligt denna medlemsstat föreskrivs det nämligen i denna bestämmelse att det, för att styrka att villkoret under b är uppfyllt, ska visas att minst en tredjedel av den stödsökandes intäkter utgör jordbruksinkomster (nedan kallat kriteriet om jordbruksinkomster), och att det, för att styrka att villkoret under c är uppfyllt, ska visas att den stödsökandes bedrivande av jordbruksverksamhet följer av det officiella företagsregistret eller på annat sätt med likvärdigt officiellt bevisvärde. Republiken Tjeckien har emellertid påpekat att artikel 13.1 tredje stycket och 13.3 tredje stycket i delegerad förordning nr 639/2014, genom undantag från dessa kriterier, ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa alternativa kriterier som gör det möjligt att visa att stödsökanden uppfyller villkoret under b och villkoret under c.

48      Enligt Republiken Tjeckien innehåller artikel 13.1 första stycket och 13.3 första stycket i delegerad förordning nr 639/2014 inte heller någon begränsning av medlemsstaternas val av alternativa kriterier som ska antas för att styrka att villkoret under b och villkoret under c är uppfyllda och hindrar inte medlemsstaterna från att använda samma kriterium för att styrka att dessa båda villkor är uppfyllda. Medlemsstaterna har i detta avseende ett stort utrymme för skönsmässig bedömning.

49      Republiken Tjeckien anser följaktligen att den i förevarande fall fritt kunde tillämpa kriteriet om jordbruksinkomster för att styrka att villkoret under b och villkoret under c var uppfyllda. Det rör sig nämligen om ett relevant kriterium för att visa inte bara att sökandens jordbruksverksamhet inte var obetydlig (villkoret under b), utan även att jordbruksverksamheten var det huvudsakliga målet med sökandens verksamhet eller företag (villkoret under c).

50      Även om det inte kan förnekas att artikel 13.1 tredje stycket och 13.3 tredje stycket i förordning nr 639/2014 ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa alternativa kriterier till dem som definieras i bestämmelsen och inte föreskriver någon begränsning vad gäller valet av kriterier, är medlemsstaterna inte desto mindre skyldiga att använda dessa alternativa kriterier för att bedöma iakttagandet av de tre villkor som anges i artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013.

51      Medlemsstaternas val av andra kriterier, i den mening som avses i artikel 13.1 tredje stycket och 13.3 tredje stycket i förordning nr 639/2014, får således inte leda till att ett av de villkor som avses i artikel 9.2 tredje stycket i delegerad förordning nr 1307/2013 förlorar sitt ändamål och således till att stödmottagarnas möjligheter att kullkasta den motbevisbara presumtionen begränsas.

52      I förevarande fall har Republiken Tjeckiens användning av kriteriet om jordbruksinkomster, för att styrka att både villkoret under b och villkoret under c har iakttagits, medfört att endast två villkor gör det möjligt för stödmottagarna att kullkasta den motbevisbara presumtionen. Detta val strider således mot artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013, i vilken det uttryckligen föreskrivs att stödmottagaren har tre olika möjligheter att kullkasta den motbevisbara presumtionen.

53      Det första argumentet ska följaktligen underkännas.

2)      Det andra argumentet, enligt vilket det i Republiken Tjeckien inte fanns något register eller någon handling med likvärdigt officiellt bevisvärde som kunde visa att det huvudsakliga målet med stödsökandens verksamhet eller företag var att utöva jordbruksverksamhet

54      Genom det andra argumentet har Republiken Tjeckien gjort gällande att valet att använda kriteriet om jordbruksinkomster för att styrka att både villkoret under b och villkoret under c hade iakttagits var nödvändigt, på grund av att det i nationell rätt inte fanns något register eller någon handling med likvärdigt officiellt bevisvärde som kunde visa att det huvudsakliga målet med stödsökandens verksamhet eller företag var att utöva jordbruksverksamhet, såsom föreskrivs i artikel 9.2 tredje stycket c i förordning nr 1307/2013 och i artikel 13.3 andra stycket i delegerad förordning nr 639/2014.

55      Det ska noteras att även om det i nationell rätt inte fanns något register eller någon handling med likvärdigt officiellt bevisvärde som kunde visa att villkoret under c hade iakttagits, stod det Republiken Tjeckien fritt att i enlighet med artikel 13.3 tredje stycket i delegerad förordning nr 639/2014 föreskriva ett alternativt kriterium för att styrka att villkoret under c hade iakttagits.

56      Av detta följer att Republiken Tjeckien i förevarande fall hade kunnat välja ett annat kriterium för att styrka att villkoret under c hade iakttagits, utan att behöva tillämpa kriteriet om jordbruksinkomster, som den redan hade använt för att styrka villkoret under b hade iakttagits.

57      Det andra argumentet ska således underkännas.

3)      Det tredje argumentet, enligt vilket kommissionen hade bekräftat att det var möjligt att tillämpa kriteriet om jordbruksinkomster för att styrka att både villkoret under b och villkoret under c hade iakttagits

58      Genom det tredje argumentet har Republiken Tjeckien påpekat att möjligheten att tillämpa kriteriet om jordbruksinkomster för att styrka att både villkoret i punkt b och villkoret i punkt c hade iakttagits hade bekräftats av kommissionen i samband med en presentation för medlemsstaterna som hölls den 27 oktober 2015 angående bedömningen av ställningen som aktiv jordbrukare (nedan kallad presentationen för medlemsstaterna).

59      Det ska påpekas att även om det antas att presentationen för medlemsstaterna skulle kunna binda kommissionen vid tolkningen av artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013, har kommissionen preciserat att kriteriet om jordbruksinkomster endast kunde tillämpas som ett alternativt kriterium, för att styrka att villkoret under c hade iakttagits, om medlemsstaten inte använde det även för att styrka att villkoret under b hade iakttagits.

60      Det tredje argumentet ska således underkännas.

4)      Det fjärde argumentet, enligt vilket det i artikel 9.7 i förordning nr 1307/2013, i dess lydelse enligt förordning 2017/2393, föreskrivs att medlemsstaterna får besluta att endast ett eller två av de villkor som anges i artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 ska åberopas för att styrka att stödsökanden har ställning som aktiv jordbrukare

61      Genom det fjärde argumentet har Republiken Tjeckien hävdat att det i artikel 9.7 i förordning nr 1307/2013, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 av den 13 december 2017 om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken, (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och (EU) nr 652/2014 om fastställande av bestämmelser för förvaltningen av utgifter för livsmedelskedjan, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och växtförökningsmaterial (EUT L 350, 2017, s. 15), föreskrivs att medlemsstaterna får besluta att endast ett eller två av de villkor som anges i artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 ska åberopas för att styrka att stödsökanden har ställning som aktiv jordbrukare.

62      I artikel 9.7 i förordning nr 1307/2013, i dess nu gällande lydelse efter ikraftträdandet av förordning 2017/2393, föreskrivs visserligen att medlemsstaterna får besluta att endast ett eller två av de tre villkor som anges i artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 får åberopas av personer eller grupper av personer för att visa att de är aktiva jordbrukare.

63      Denna möjlighet är emellertid definierad i tiden, eftersom medlemsstaterna endast kan använda sig av den från och med år 2018, och den är beroende av att den berörda medlemsstaten skickar en anmälan till kommissionen senast den 31 mars 2018, om beslutet ska tillämpas från och med år 2018, eller den 1 augusti året innan beslutet börjar tillämpas, om det ska tillämpas från och med ett senare år.

64      I förevarande fall omfattar den utredning som ledde fram till antagandet av det angripna beslutet åren 2015–2017. Den möjlighet som medlemsstaterna ges i den nya artikel 9.7 i förordning nr 1307/2013 att begränsa de villkor som föreskrivs i artikel 9.2 tredje stycket i nämnda förordning till ett eller två villkor kunde endast användas från och med år 2018, det vill säga efter det att omständigheterna i målet hade inträffat, och ska således anses sakna relevans för utgången i förevarande mål.

65      Det fjärde argumentet ska således underkännas och därmed ska den första invändningen ogillas i sin helhet.

b)      Den andra invändningen: Det bestrids att artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 har åsidosatts på grund av att närstående bolag inte beaktades vid kontrollen av huruvida stödsökanden hade ställning som aktiv jordbrukare

66      Genom den andra invändningen har Republiken Tjeckien hävdat att den inte har åsidosatt artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 på grund av att närstående bolag inte beaktades vid kontrollen av huruvida stödsökanden hade ställning som aktiv jordbrukare.

67      Republiken Tjeckien har i detta avseende hävdat att uttrycket ”grupper av fysiska eller juridiska personer” i artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 endast avser grupper av fysiska eller juridiska personer, med uteslutande av närstående bolag. Enligt denna medlemsstat innebär detta att det endast är i förhållande till en grupp i dess helhet som det ska prövas huruvida de villkor som avses i denna bestämmelse, vilka ger stödsökanden ställning som aktiv jordbrukare, har iakttagits.

68      Kommissionen har bestritt denna invändning.

69      Tribunalen påpekar inledningsvis att begreppet ”grupper av fysiska eller juridiska personer” i artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013, vars lydelse det erinrats om i punkt 43 ovan, varken definieras i förordning nr 1307/2013 eller i delegerad förordning nr 639/2014, vilken ändå innehåller kriterierna för genomförandet av artikel 9 i förordning nr 1307/2013.

70      När det gäller närstående bolag ska det påpekas att varken förordning nr 1307/2013, delegerad förordning nr 639/2014 eller kommissionens policydokument DSCG/2014/29 av den 15 april 2014, i vilken kriterierna för tolkningen av artikel 9 i förordning nr 1307/2013 fastställs, innehåller någon hänvisning och än mindre någon definition av detta begrepp.

71      Kommissionen angav emellertid i presentationen för medlemsstaterna att artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 ska tolkas så, att de verksamheter som omfattas av uteslutningsförteckningen kunde bedrivas av fysiska eller juridiska personer eller deras grupper direkt eller genom ett närstående bolag.

72      I en skrivelse som sändes till det tyska livsmedels- och jordbruksministeriet, den 29 januari 2016, vilken därefter ställdes till de andra medlemsstaternas förfogande, gjorde kommissionen dessutom gällande att med ”närstående bolag”, i den mening som avses i artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013, skulle förstås varje enhet som är direkt eller indirekt knuten till stödsökanden genom ett kontrollförhållande i form av ett hel- eller majoritetsägande.

73      Det är mot denna bakgrund som de fyra argument som Republiken Tjeckien har anfört till stöd för sin andra invändning ska prövas.

1)      Det första argumentet: Den omständigheten att närstående bolag inbegrips i tillämpningsområdet för artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 strider mot lydelsen av denna bestämmelse

74      Genom det första argumentet har Republiken Tjeckien gjort gällande att det inte framgår av lydelsen av artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 att de bolag som är närstående till stödsökanden ska beaktas vid en medlemsstats kontroll av huruvida villkoren för att få ställning som aktiv jordbrukare har iakttagits. Av detta följer, enligt Republiken Tjeckien, att artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 ska tolkas så, att den syftar till att ange att inget direktstöd ska beviljas fysiska personer, juridiska personer eller grupper av fysiska eller juridiska personer som själva utövar någon av de verksamheter som omfattas av uteslutningsförteckningen.

75      Kommissionen har bestritt detta argument.

76      För det första kan det noteras att begreppet närstående bolag inte förekommer i artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013.

77      För det andra ska det påpekas att en grupp till sin natur avser ett antal enheter som är knutna till varandra inom samma organisation. Begreppet grupp ska således tolkas så, att det liknar begreppet ”koncern” och avser samtliga fysiska eller juridiska personer som är knutna till varandra inom samma mer eller mindre strukturerade bolagsorganisation. Av detta följer att en grupp av fysiska eller juridiska personer omfattar närstående bolag.

78      Under dessa omständigheter ska det anses att enligt artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 får stödsökanden, som är en grupp av fysiska eller juridiska personer, utöva verksamhet som omfattas av uteslutningsförteckningen såväl direkt som genom ett närstående bolag som ingår i samma grupp. Om stödsökanden inte är en grupp utan en fysisk eller juridisk person som ingår i en grupp, kan nämnda sökande utöva de verksamheter som omfattas av uteslutningsförteckningen direkt eller genom ett närstående bolag som ingår i samma grupp.

79      Det första argumentet ska således underkännas.

2)      Det andra argumentet: Den omständigheten att närstående bolag inbegrips i tillämpningsområdet för artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 strider mot definitionen av ”jordbrukare” i artikel 4.1 a i förordning nr 1307/2013

80      Genom det andra argumentet har Republiken Tjeckien gjort gällande att begreppet aktiv jordbrukare, i den mening som avses i artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013, ska tolkas mot bakgrund av begreppet jordbrukare, enligt artikel 4.1 a i samma förordning. Såväl begreppet ”aktiv jordbrukare” som begreppet ”jordbrukare” hänför sig till sökandena själva, med uteslutande av närstående bolag.

81      Kommissionen har bestritt detta argument.

82      I artikel 4.1 a i förordning nr 1307/2013 definieras en jordbrukare som en fysisk eller juridisk person eller en grupp av fysiska eller juridiska personer, oavsett gruppens eller dess medlemmars rättsliga ställning enligt nationell lagstiftning, vars jordbruksföretag ligger inom det territoriella tillämpningsområdet för fördragen enligt artikel 52 FEU jämförd med artiklarna 349 och 355 FEUF.

83      Det bekräftas i rättspraxis att det finns ett samband mellan begreppet aktiv jordbrukare, i den mening som avses i artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013, och begreppet jordbrukare, i den mening som avses i artikel 4.1 a i samma förordning. Det preciseras i denna rättspraxis att en person, för att kunna få ställning som aktiv jordbrukare, först måste uppfylla kraven i artikel 4.1 a i förordning nr 1307/2013 avseende begreppet jordbrukare (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 april 2022, Avio Lucos, C‑176/20, EU:C:2022:274, punkt 54).

84      Den omständigheten att det finns ett samband mellan begreppet ”jordbrukare” och begreppet ”aktiv jordbrukare” påverkar inte slutsatsen i punkt 78 ovan att enligt artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 får stödsökanden utöva verksamhet som omfattas av uteslutningsförteckningen såväl direkt som genom ett närstående bolag som ingår i samma grupp.

85      I motsats till vad Republiken Tjeckien har hävdat framgår det nämligen inte av lydelsen av artikel 4.1 a i förordning nr 1307/2013 att en fysisk person, en juridisk person eller en grupp av fysiska eller juridiska personer måste utöva sin verksamhet direkt för att kunna kvalificeras som jordbrukare.

86      Det andra argumentet ska således underkännas.

3)      Det tredje argumentet: Den omständigheten att närstående bolag inbegrips i tillämpningsområdet för artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 strider mot syftet med denna bestämmelse

87      Genom detta tredje argument har Republiken Tjeckien gjort gällande att det strider mot syftet med artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 att närstående bolag inbegrips i tillämpningsområdet för denna bestämmelse, medan detta syfte är att begränsa direktstödet, inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, till jordbrukare som själva utövar icke-marginell jordbruksverksamhet.

88      Kommissionen har bestritt detta argument.

89      Målet med bestämmelserna om begreppet aktiv jordbrukare preciseras i skäl 10 i förordning nr 1307/2013. I detta skäl anges bland annat följande:

”Erfarenheterna av tillämpningen av de olika stödordningarna för jordbrukare visar att stödet i ett antal fall beviljats fysiska eller juridiska personer vilkas yrkesmässiga verksamhet inte alls eller endast marginellt utgjordes av jordbruksverksamhet. För att se till att stödet riktas bättre bör medlemsstaterna avstå från att bevilja direktstöd till vissa fysiska och juridiska personer om inte dessa personer kan visa att deras jordbruksverksamhet inte är marginell.”

90      Av detta följer, i motsats till vad Republiken Tjeckien har hävdat, att skäl 10 i förordning nr 1307/2013 inte kräver att den verksamhet som omfattas av uteslutningsförteckningen utövas direkt av de sökande, oavsett om det rör sig om en fysisk person, en juridisk person eller en grupp fysiska eller juridiska personer.

91      Med hänsyn till dess syfte, som är att undvika risken för bedrägerier mot unionens budget och att begränsa utbetalningarna enligt den gemensamma jordbrukspolitiken till att endast avse jordbrukare som verkligen utövar jordbruksverksamhet, ska artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 tolkas så, att den är tillämplig oberoende av om sökanden, som är en fysisk eller juridisk person, eller gruppen i fråga direkt eller genom närstående bolag utövar någon av de verksamheter som omfattas av uteslutningsförteckningen.

92      Om närstående bolag inte beaktades skulle sökandena nämligen kunna fördela sin verksamhet mellan flera närstående rättsliga enheter för att kringgå de gränser som fastställs i denna bestämmelse för att erkänna deras ställning som aktiva jordbrukare. Den kontroll som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utövar skulle då vara begränsad till jordbruksverksamhet som utövas direkt av sökanden, med uteslutande av jordbruksverksamhet som utövas genom närstående bolag.

93      Republiken Tjeckien har i detta avseende i sin replik gjort gällande att risken för att stödsökanden avsiktligen delar upp sin verksamhet i flera rättsliga enheter för att kringgå tillämpningen av artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 åsyftas i artikel 60 i förordning nr 1306/2013.

94      För det första ska det emellertid påpekas att artikel 60 i förordning nr 1306/2013 inte är tillräcklig för att undvika den risk för bedrägerier mot unionens budget som följer av uppdelningen av en sökandes verksamhet, med avseende på ställningen som aktiv jordbrukare. I denna bestämmelse föreskrivs nämligen följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av specifika bestämmelser ska inga förmåner som föreskrivs i sektorslagstiftningen inom jordbruket beviljas fysiska eller juridiska personer för vilka det konstaterats att de förutsättningar som krävs för att få sådana förmåner har skapats på ett konstlat sätt, i strid med målen för den lagstiftningen.”

95      För det andra följer det av fast rättspraxis att det för att styrka att förutsättningarna har skapats på ett konstlat sätt, i den mening som avses i artikel 60 i förordning nr 1306/2013, krävs dels att vissa objektiva förhållanden föreligger av vilka det framgår att det mål som eftersträvas med den relevanta lagstiftningen inte har uppnåtts, trots att de villkor som ställs i denna lagstiftning formellt sett är uppfyllda, dels att det föreligger en subjektiv faktor, nämligen en avsikt att erhålla en förmån som följer av unionsbestämmelserna genom att på ett konstlat sätt konstruera de förutsättningar som krävs för att erhålla förmånen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2005, Eichsfelder Schlachtbetrieb, C‑515/03, EU:C:2005:491, punkt 39 och dom av den 7 februari 2023, Confédération paysanne m.fl. (slumpmässig mutagenes in vitro), C‑688/21, EU:C:2023:75, punkt 33).

96      Under dessa omständigheter, och med beaktande av det stora tillämpningsområdet för artikel 60 i förordning nr 1306/2013 och de beviskrav som fastställts i den rättspraxis som avses i punkt 95 ovan, kan det hända att ett missbruk som består i att kringgå tillämpningen av reglerna om ställning som aktiv jordbrukare inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 60 i förordning nr 1306/2013, men att det ändå utgör ett åsidosättande av artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013.

97      Det kan således inte hävdas att denna bestämmelse i sig räcker för att undvika risken för att stödsökanden delar upp sin verksamhet i flera rättsliga enheter för att undgå kontrollen av sin ställning som aktiv jordbrukare enligt artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013.

98      Det tredje argumentet ska således underkännas.

4)      Det fjärde argumentet: Den omständigheten att närstående bolag inbegrips i tillämpningsområdet för artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 strider mot rättssäkerhetsprincipen

99      Genom det fjärde argumentet har Republiken Tjeckien gjort gällande att kommissionen, enligt rättssäkerhetsprincipen, endast kan ålägga en medlemsstat en finansiell korrigering om det åsidosättande som den lägger medlemsstaten till last klart och tydligt framgår av de tillämpliga bestämmelserna. I förevarande fall framgår det inte klart och tydligt av de tillämpliga bestämmelserna att närstående bolag omfattas av tillämpningsområdet för artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013.

100    Kommissionen har bestritt detta argument.

101    Enligt fast rättspraxis ska samtliga skyldigheter som åläggs medlemsstaterna och som kan ha ekonomiska konsekvenser för dem vara tillräckligt klara och precisa, så att de kan förstå innebörden av och rätta sig efter dem. Rättssäkerhetsprincipen, som utgör en del av unionsrättens allmänna principer, kräver nämligen att rättsregler är klara, precisa och förutsägbara när det gäller vilka rättsverkningar de har, så att berörda parter kan sätta sig in i situationer och rättsförhållanden som omfattas av unionens rättsordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2018, Republiken Tjeckien/kommissionen, C‑4/17 P, EU:C:2018:678, punkt 58, dom av den 17 november 2022, Avicarvil Farms, C‑443/21, EU:C:2022:899, punkt 46, och dom av den 19 december 2019, Republiken Tjeckien/kommissionen, T‑509/18, EU:T:2019:876, punkt 40).

102    I förevarande fall framgår det klart och tydligt, i den mening som avses i denna rättspraxis, att en grupp fysiska eller juridiska personer eller en fysisk eller juridisk person som ingår i en grupp kan utöva de verksamheter som omfattas av uteslutningsförteckningen såväl direkt som genom ett närstående bolag som ingår i samma grupp.

103    Under dessa omständigheter ska det fjärde argumentet underkännas.

104    Den andra invändningen ska följaktligen underkännas. Talan kan således inte vinna bifall i något avseende såvitt avser den första grundens första del.

2.      Den första grundens andra del: Kommissionen har åsidosatt artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och proportionalitetsprincipen genom att storleken på den angripna finansiella korrigeringen för det påstådda åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare inte står i proportion till hur allvarlig den påstådda bristen på överensstämmelse var

105    Republiken Tjeckien har genom den första grundens andra del hävdat att kommissionen åsidosatte artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och proportionalitetsprincipen, eftersom storleken på den angripna finansiella korrigeringen för det påstådda åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare inte står i proportion till hur allvarlig den påstådda bristen på överensstämmelse var.

106    Tribunalen påpekar inledningsvis att det i artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 föreskrivs tre typer av korrigeringar, nämligen en ”beräknad” korrigering, en ”extrapolerad” korrigering och en ”schablonmässig” korrigering. I förordningen fastställs dessutom en rangordning mellan dessa korrigeringar. En beräknad korrigering tillämpas när exakta belopp som har använts felaktigt kan fastställas. Om så inte är fallet får en extrapolerad korrigering eller en schablonkorrigering tillämpas, varvid en schablonkorrigering endast ska tillämpas när det, på grund av de aktuella omständigheterna eller på grund av att medlemsstaten inte har tillhandahållit kommissionen nödvändig information, inte är möjligt att genom rimliga ansträngningar närmare fastställa den ekonomiska förlust som unionen lidit.

107    Det framgår dessutom av artikel 12.6 i delegerad förordning nr 907/2014 att det endast är när villkoren för att tillämpa en beräknad korrigering eller en extrapolerad korrigering inte är uppfyllda eller när omständigheterna är av sådan art att de belopp som ska uteslutas inte kan fastställas på ett tydligt sätt som kommissionen kan tillämpa en schablonkorrigering med beaktande av överträdelsens art och allvar och sin egen uppskattning av risken för ekonomisk förlust för unionen. Vid tillämpningen av en schablonkorrigering ska kommissionen, samtidigt som den gör rimliga ansträngningar, även ta hänsyn till vilken typ av bristande överensstämmelse som konstaterats och särskilt avgöra om det rör sig om brister i en grundläggande kontroll eller en kompletterande kontroll.

108    Enligt fast rättspraxis innebär dessutom proportionalitetsprincipen, i egenskap av allmän princip i unionsrätten, att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det mål som eftersträvas (se dom av den 12 februari 2020, Ungern/kommissionen, T‑505/18, ej publicerad, EU:T:2020:56, punkt 105 och där angiven rättspraxis). När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (se dom av den 3 mars 2016, Spanien/kommissionen, T‑675/14, ej publicerad, EU:T:2016:123, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

109    I förevarande fall har kommissionen ålagt Republiken Tjeckien en enda schablonkorrigering för de två delar av åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare som har ifrågasatts i samband med den första grundens första del. Det rör sig om åsidosättande av artikel 9.2 tredje stycket i förordning nr 1307/2013 på grund av användningen av ett enda kriterium för att styrka iakttagandet av två av de tre villkor som föreskrivs i denna bestämmelse och åsidosättande av artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 på grund av att närstående bolag inte beaktades vid kontrollen av huruvida stödsökanden hade ställning som aktiv jordbrukare. Kommissionens schablonkorrigering uppgår nämligen till 5 procent på 10 procent av de utbetalningar som Republiken Tjeckien gjort i strid med bestämmelserna om ställning som aktiv jordbrukare.

110    Det är mot denna bakgrund som de två invändningar som Republiken Tjeckien har framställt i samband med den första grundens andra del ska prövas.

a)      Den första invändningen: Det fanns ingen ekonomisk förlust som kunde motivera att kommissionen vidtog den angripna finansiella korrigeringen för det påstådda åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare

111    Republiken Tjeckien har genom denna första anmärkning gjort gällande att det påstådda åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare inte har orsakat unionen någon ekonomisk förlust som kunde motivera att kommissionen vidtog den angripna finansiella korrigeringen.

112    Republiken Tjeckien har i detta avseende påpekat att – såsom angavs i skrivelsen av den 11 december 2018 och i en skrivelse från det tjeckiska jordbruksministeriet av den 9 oktober 2015 – till följd av avslaget på ansökningarna om att få ställning som aktiv jordbrukare på grundval av artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013, dess myndigheter inte använde de belopp som var avsedda för aktiva jordbrukare till förmån för andra jordbrukare enligt olika stödordningar. Republiken Tjeckien har följaktligen hävdat att avslaget på ansökningarna om att få ställning som aktiv jordbrukare inte medförde någon ökning av utbetalningarna till andra jordbrukare och att avslaget på dessa ansökningar inte medförde någon ekonomisk förlust.

113    Republiken Tjeckien anser dessutom att ingen av de sökande som dess myndigheter hade nekat ställning som aktiv jordbrukare genom att använda kriteriet avseende jordbruksintäkter för att styrka iakttagandet av villkoret under c skulle ha kunnat få en sådan ställning och de utbetalningar som hänför sig till denna ställning, inom ramen för EGFJ och Ejflu, om ett annat kriterium hade valts. Enligt Republiken Tjeckien kan ett avslag på dessa stödansökningar således inte medföra någon ekonomisk förlust för unionens budget.

114    Kommissionen har bestritt denna invändning.

115    Tribunalen påpekar inledningsvis att det följer av fast rättspraxis att det ankommer på kommissionen, när den bestrider resultaten av de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört i syfte att styrka att bestämmelserna i den gemensamma jordbrukspolitiken har åsidosatts, att förete bevisning för att det föreligger allvarligt och skäligt tvivel beträffande de kontroller som utförts av de nationella myndigheterna eller de sifferuppgifter som lämnats av dessa myndigheter. Kommissionen behöver inte på ett uttömmande sätt visa att dessa kontroller är otillräckliga eller att dessa sifferuppgifter är oriktiga. Att kommissionen har ålagts en lättare bevisbörda beror på att det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslutande av jordbruksfondernas räkenskaper (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Grekland/kommissionen, T‑295/18, ej publicerad, EU:T:2019:880, punkt 77 och där angiven rättspraxis, och dom av den 25 juni 2020, Polen/kommissionen, T‑506/18, ej publicerad, EU:T:2020:282, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

116    Om kommissionen ger uttryck för allvarligt och rimligt tvivel, ankommer det, enligt rättspraxis, således på medlemsstaten att så detaljerat och fullständigt som möjligt bevisa att den har fullgjort sina kontroller eller att dess sifferuppgifter är riktiga samt, i förekommande fall, att kommissionens påståenden är felaktiga (se dom av den 12 november 2015, Italien/kommissionen, T‑255/13, ej publicerad, EU:T:2015:838, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

117    Av detta följer att den berörda medlemsstaten inte kan vederlägga kommissionens konstateranden utan att stödja sina egna påståenden på omständigheter som visar att det föreligger ett tillförlitligt och funktionsdugligt kontrollsystem. Om medlemsstaten inte förmår visa att kommissionens konstateranden är felaktiga, kommer dessa konstateranden följaktligen att utgöra grund för allvarligt tvivel på huruvida ett adekvat och effektivt system av övervaknings- och kontrollåtgärder har införts (se dom av den 19 december 2019, Grekland/kommissionen, T‑295/18, ej publicerad, EU:T:2019:880, punkt 77 och där angiven rättspraxis, och dom av den 25 juni 2020, Polen/kommissionen, T‑506/18, ej publicerad, EU:T:2020:282, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

118    I förevarande fall ansåg kommissionen, i samband med det förfarande för kontroll av överensstämmelse som ledde fram till det angripna beslutet, att avslaget på ansökningarna om att få ställning som aktiv jordbrukare kunde medföra en risk för en ökning av de utbetalningar som Republiken Tjeckien gjorde till andra jordbrukare enligt olika stödordningar. Kommissionen har i detta avseende gjort gällande att det direktstöd som varje år kan beviljas en medlemsstat inte fick överskrida det tak som fastställts i enlighet med artikel 6 i förordning nr 1307/2013. Enligt kommissionen kunde det, till följd av att ansökningarna om att få ställning som aktiva jordbrukare avslogs, finnas en risk för att Republiken Tjeckien, inom ramen för det tillåtna taket, använde de belopp som var avsedda för stöd enligt bestämmelserna om ställning som aktiv jordbrukare för att finansiera jordbrukare inom ramen för andra stödordningar med högre belopp. Ökningen av de utbetalningar som gjordes enligt andra stödordningar utgör en risk för unionens budget, eftersom den inte stöds av några omständigheter som är specifika för dessa stödordningar, utan endast är en följd av att ansökningarna om att få ställning som aktiv jordbrukare har avslagits.

119    Under dessa omständigheter borde Republiken Tjeckien, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkterna 115 och 117 ovan, för att undanröja det allvarliga och rimliga tvivel som kommissionen gett uttryck för, ha lagt fram en så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt för att avslaget på ansökningarna om att få ställning som aktiv jordbrukare på grundval av artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 inte medförde någon ekonomisk förlust för unionens budget.

120    Så skedde inte i detta fall.

121    För det första lämnade Republiken Tjeckien visserligen, i skrivelsen av den 11 december 2018, uppgifter om de nio sökande som inte fick ställning som aktiva jordbrukare enligt artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 och påpekade att denna uteslutning inte hade orsakat någon ekonomisk förlust för unionens budget på grund av att det inte hade lett till någon ökning av utbetalningarna till andra jordbrukare. Denna medlemsstat har emellertid inte lagt fram någon bevisning till stöd för sina påståenden.

122    För det andra har Republiken Tjeckien i sin ansökan hänvisat till en skrivelse som avdelningen för direktstöd vid dess jordbruksministerium skickade den 27 oktober 2015 till ledningen vid avdelningen för direktstöd och miljöstöd vid nationella jordbruksinterventionsfonden, i vilken det angavs att den tjeckiska jordbruksministern hade godkänt nivåerna för enhetlig arealersättning, stödet för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön samt stödet till unga jordbrukare. Det har inte bestritts att denna skrivelse inte delgavs kommissionen inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse och således inte kunde beaktas vid antagandet av den angripna finansiella korrigeringen. Även om det antas att denna skrivelse skickades till kommissionen inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse, ska det noteras att den inte utgör bevis för att avslaget på ansökningarna om att få ställning som aktiv jordbrukare på grundval av artikel 9.2 i förordning nr 1307/2013 för åren 2015–2017 inte har orsakat unionen någon ekonomisk förlust. I bestämmelsen fastställs nämligen endast, för år 2015, procentsatsen för vissa jordbruksbetalningar.

123    För det tredje har Republiken Tjeckien inte lagt fram någon bevisning till stöd för sitt påstående att ingen av de sökande som dess myndigheter hade nekat ställning som aktiv jordbrukare på grundval av kriteriet avseende jordbruksintäkter för att styrka iakttagandet av villkoret under c skulle ha kunnat få en sådan ställning och de utbetalningar som hänför sig till denna ställning, inom ramen för EGFJ och Ejflu, om ett annat kriterium hade valts.

124    Den första invändningen ska följaktligen underkännas.

b)      Den andra invändningen: Det förelåg bristande precision vid fastställandet av beloppet för den angripna finansiella korrigeringen för det påstådda åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare

125    Republiken Tjeckien har genom den andra invändningen hävdat att även om det antas att åsidosättandet avseende ställningen som aktiv jordbrukare har åsamkat unionen en ekonomisk förlust, borde denna förlust ha beräknats exakt av kommissionen och inte ha föranlett en schablonkorrigering.

126    Kommissionen har bestritt denna invändning.

127    Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen får tillämpa en schablonkorrigering när det, genom rimliga ansträngningar, inte är möjligt att närmare fastställa den ekonomiska förlust som unionen lidit, bland annat på grund av att medlemsstaten inte har försett kommissionen med nödvändig information enligt artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013.

128    I skrivelsen av den 11 december 2018 anges det totala antalet sökande som inte fått ställning som aktiva jordbrukare, men det anges inte vilken förlust som detta uteslutande skulle ha kunnat orsaka EGFJ och Ejflu.

129    Dessutom ger varken skrivelsen av den 11 december 2018 eller de senare handlingar som de tjeckiska myndigheterna sänt till kommissionen inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse någon anvisning om den ekonomiska förlust som kan följa av att närstående bolag inte har beaktats vid kontrollen av huruvida stödsökanden har ställning som aktiv jordbrukare.

130    Under dessa omständigheter, och med beaktande av betydelsen och arten av den bristande överträdelse som konstaterats, vilken hängde samman med att det saknades en grundläggande kontroll, och av att det var omöjligt att genom rimliga ansträngningar exakt beräkna den ekonomiska förlust som unionen lidit till följd av avslaget på stödansökningarna avseende ställningen som aktiv jordbrukare, kan det inte anses att kommissionen åsidosatte artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och proportionalitetsprincipen när den, för det åsidosättande som avser ställningen som aktiv jordbrukare, ålade Republiken Tjeckien en schablonkorrigering på 5 procent på 10 procent av de utbetalningar som gjorts i strid med unionsrätten.

131    Den andra invändningen ska således underkännas och talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del.

132    Talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

B.      Den andra grunden: Det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark

133    Den andra grunden, genom vilken det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark, består av två delar.

1.      Den andra grundens första del: Det var rättsstridigt av kommissionen att vidta den angripna finansiella korrigeringen för ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark på grund av att resultaten av uppföljningsutredningen, i vilken det konstaterades att det inte förelåg något sådant åsidosättande, inte beaktades inom ramen för utredningen

134    Republiken Tjeckien har i samband med den andra grundens första del gjort tre invändningar.

a)      Den första invändningen: Kommissionen har åsidosatt artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013, artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 och principen om god förvaltningssed

135    Genom den första invändningen har Republiken Tjeckien gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013, artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 och principen om god förvaltningssed genom att under utredningen underlåta att beakta resultaten av uppföljningsutredningen, enligt vilka det inte förelåg något åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark.

136    Tribunalen erinrar inledningsvis om att utredningen och uppföljningsutredningen överlappade varandra i tiden. Utredningen inleddes den 18 september 2017 (nämligen i början av den första revisionen på plats) och avslutades, efter det att den sammanfattande rapporten hade skickats den 21 oktober 2021, genom antagandet av det angripna beslutet den 17 november 2021. Uppföljningsutredningen inleddes den 31 augusti 2020 (nämligen i början av uppföljningsrevisionen) och avslutades, beträffande åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark, den 24 augusti 2021, med antagandet av protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet som gjorde det möjligt att avsluta prövningen av frågan huruvida nämnda åsidosättande förelåg.

137    Under dessa omständigheter och med hänsyn till att den sammanfattande rapporten och det angripna beslutet antogs efter det att prövningen av frågan huruvida ett åsidosättande förelåg avseende identifieringen av permanent gräsmark hade avslutats i samband med uppföljningsutredningen, ska det prövas huruvida kommissionen inom ramen för utredningen borde ha avgjort frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark med beaktande av de omständigheter som framkommit under uppföljningsutredningen.

138    Enligt artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013 ska kommissionen, om den anser att utgifter inte har verkställts av en medlemsstat i enlighet med unionsrätten, anta genomförandeakter för att fastställa de belopp som ska undantas från unionsfinansiering.

139    Det ska även påpekas att artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 villkorar kommissionens beslut att från unionsfinansiering undanta utgifter som verkställts av en medlemsstat i strid med gällande regler av att förfarandet för kontroll av överensstämmelse har iakttagits.

140    Enligt fast rättspraxis ingår bland de skyddsregler som unionens rättsordning innehåller i administrativa förfaranden bland annat principen om god förvaltningssed, vilken stadfästs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Enligt denna bestämmelse innebär rätten till god förvaltning bland annat att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer. Denna rätt återspeglar en allmän unionsrättslig princip (dom av den 8 maj 2014, N., C‑604/12, EU:C:2014:302, punkt 49, och dom av den 1 juni 2016, Wolf Oil/EUIPO – SCT Lubricants (CHEMPIOIL), T‑34/15, ej publicerad, EU:T:2016:330, punkterna 69 och 70).

141    Principen om god förvaltningssed innebär inte att unionsinstitutionerna är skyldiga att förlänga de administrativa förfarandena i all oändlighet, utan den tar sig uttryck i bestämmelser i vilka det föreskrivs frister för att genomföra dessa förfaranden och för att medlemsstaterna inom ramen för dessa förfaranden ska sända information till unionsinstitutionerna. Fastställandet av dessa frister gör det möjligt att förena kravet på att säkerställa att de administrativa förfarandena genomförs inom rimlig tid med rätten till försvar och att säkerställa att unionens institutioner får relevant information från medlemsstaterna i god tid och att de med omsorg och opartiskhet kan beakta all relevant information i det enskilda fallet.

142    Vad gäller förfarandet för kontroll av överensstämmelse följer principen om god förvaltningssed av artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013 och av artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014, enligt vilka kommissionens skyldighet att omsorgsfullt beakta den information som lämnats av medlemsstaterna är beroende av att medlemsstaterna iakttar de frister för att överlämna informationen som föreskrivs i dessa bestämmelser.

143    Det är mot denna bakgrund som de tre argument som Republiken Tjeckien har anfört till stöd för sin första invändning ska prövas.

1)      Det första argumentet, avseende tillämpningsområdet för artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013 och artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014

144    Republiken Tjeckien har genom det första argumentet gjort gällande att de frister som föreskrivs i artikel 52 i förordning nr 1306/2013 och i artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 för en medlemsstats överlämnande av information till kommissionen i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelse inte är tillämpliga när kommissionen ska bedöma huruvida unionsrätten har överträtts, utan endast när den ska fastställa beloppet för den finansiella korrigering som ska tillämpas. Detta innebär, enligt Republiken Tjeckien, att kommissionen kan göra gällande att en medlemsstats information har lämnats in för sent när den ska fastställa beloppet för den finansiella korrigeringen, men inte när den ska avgöra huruvida det föreligger omständigheter som utgör en överträdelse av unionsrätten.

145    Kommissionen har bestritt detta argument.

146    Det framgår av lydelsen av artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013 och artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 att fastställandet av de belopp som ska undantas från unionsfinansiering är nära förbundet med kommissionens konstaterande att det föreligger en överträdelse av unionsrätten. Kommissionen kan nämligen inte vidta en finansiell korrigering när de omständigheter som utgör en överträdelse av unionsbestämmelserna inte föreligger, vilket utgör den nödvändiga förutsättningen för att eventuellt fastställa beloppet för en finansiell korrigering.

147    De frister inom vilka medlemsstaterna ska lämna information enligt artikel 52 i förordning nr 1306/2013 och i artikel 34.1 och 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 kan följaktligen inte tolkas så, att de endast är tillämpliga när kommissionen ska fastställa de belopp som ska undantas från unionsfinansiering och inte avser det fallet att kommissionen ska bedöma huruvida unionsrätten har överträtts. Denna bedömning av överträdelsen och fastställandet av en finansiell korrigering är nämligen nära förbundna med varandra.

148    Det första argumentet ska således underkännas.

2)      Det andra argumentet: Frågan huruvida den information som de tjeckiska myndigheterna lämnade i samband med uppföljningsutredningen var ny

149    Genom det andra argumentet har Republiken Tjeckien gjort gällande att den information om åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark som den lämnade till kommissionen i samband med uppföljningsutredningen inte var ny och redan hade överlämnats under utredningen. Följaktligen är den tidsmässiga begränsning som föreskrivs i artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014, enligt vilken medlemsstaterna inte får lämna information till kommissionen efter det att den har meddelat sina preliminära slutsatser (utom i de fall som anges i denna bestämmelse), inte tillämplig i förevarande fall.

150    Kommissionen har bestritt detta argument.

151    För det första ska det erinras om att kommissionen i skrivelsen med anmärkningar, som sändes den 30 november 2017, påpekade att det fanns brister i det kontrollsystem som de tjeckiska myndigheterna hade infört avseende identifieringen av permanent gräsmark, i strid med artikel 4.1 h i förordning nr 1307/2013.

152    För det andra begärde kommissionen, i protokollet från det bilaterala mötet den 11 september 2018, att de tjeckiska myndigheterna skulle lämna ytterligare upplysningar om klassificeringen av mark i träda och upprepade sina tvivel om kontrollsystemets lämplighet med avseende på regeln att permanent gräsmark är mark som utnyttjas till att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under minst fem år och, om medlemsstaterna så beslutar, inte har plöjts under fem år.

153    För det tredje gjorde kommissionen, i de preliminära slutsatserna, bland annat gällande

–        att de tjeckiska myndigheterna, före år 2015, inte hade tillgång till information om markanvändningens historik och därför inte kunde kontrollera genomförandet av den regel som anges i punkt 152 ovan, och

–        att det, efter år 2015, var oklart varför de tjeckiska myndigheterna hade använt tre olika koder för att hänvisa till obrukad mark som vid utgången av en period på fem år var avsedd att bli permanent gräsmark, nämligen kod ”G” för gräsmark som ligger på obrukad åkermark, kod ”R” för obrukad åkermark som inte betraktades som gräsmark och koden ”U” för mark i träda. Användningen av flera koder medförde enligt kommissionen en risk för att mark inte korrekt deklarerades som permanent gräsmark.

154    För det fjärde omfattade inte de tjeckiska myndigheternas begäran om förlikning frågan huruvida ett åsidosättande förelåg avseende identifieringen av permanent gräsmark.

155    För det femte ingick ingen information om åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark bland de ytterligare upplysningar som de tjeckiska myndigheterna lämnade till kommissionen efter mottagandet av förlikningsorganets rapport.

156    För det sjätte ska det påpekas att kommissionen i de slutliga slutsatserna och i den sammanfattande rapporten, genom att upprepa de argument som anges i punkt 153 ovan, bekräftade att det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark och, genom att anta det angripna beslutet, ålade Republiken Tjeckien en finansiell korrigering på 14 923 784,40 euro för detta åsidosättande.

157    För det sjunde ska det erinras om att det, såsom anges i protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet, var för första gången i samband med detta möte och i skrivelsen av den 30 juli 2021 som de tjeckiska myndigheterna gav kommissionen tydliga och välgrundade förklaringar, exempel och information avseende systemet för klassificering av gräsmark som ligger på åkermark och mark i träda.

158    Det framgår även av protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet att det var på grundval av denna information som kommissionen beslutade att avsluta prövningen av frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark i samband med uppföljningsutredningen och beklagade att informationen, som även var relevant inom ramen för utredningen, inte hade lämnats av de tjeckiska myndigheterna i samband med det förfarande för kontroll av överensstämmelse som ledde till antagandet av det angripna beslutet.

159    Det ska i detta hänseende erinras om att det enligt den rättspraxis som anges i punkterna115–117 ovan ankommer på medlemsstaten att i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelse så detaljerat och fullständigt som möjligt bevisa att den har fullgjort sina kontroller eller att dess sifferuppgifter är riktiga samt, i förekommande fall, att kommissionens påståenden är felaktiga. Om den berörda medlemsstaten, inom de frister som föreskrivs i artikel 52 i förordning nr 1306/2013 och artikel 34 i genomförandeförordning nr 908/2014, inte lyckas visa att kommissionens konstateranden är felaktiga, kommer dessa konstateranden således att utgöra omständigheter som kan ge upphov till allvarliga tvivel om huruvida ett adekvat och effektivt system av övervaknings- och kontrollåtgärder har införts.

160    I förevarande fall har Republiken Tjeckien inom ramen för utredningen inte inkommit med en så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt för sina kontroller av identifieringen av permanent gräsmark och har inte heller lyckats visa att kommissionens konstateranden var felaktiga. Det var nämligen först under uppföljningsutredningen som Republiken Tjeckien för första gången lämnade detaljerade förklaringar och ytterligare bevisning som gjorde det möjligt för kommissionen att kontrollera att det inte förelåg något åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark.

161    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden.

3)      Det tredje argumentet: Villkoren i artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014

162    Genom det tredje argumentet har Republiken Tjeckien gjort gällande att kommissionen, inom ramen för utredningen, borde ha beaktat den information om åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark som de tjeckiska myndigheterna översände under uppföljningsutredningen. Det rör sig nämligen om information som uppfyller de två villkor som anges i artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 och som gör det möjligt för en medlemsstat att lämna information till kommissionen efter det att den meddelat sina preliminära slutsatser.

163    Kommissionen har bestritt detta argument.

164    Tribunalen erinrar om att det i artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 föreskrivs att den information som en medlemsstat lämnar efter det att kommissionen har delgett medlemsstaten de preliminära slutsatserna av utredningen bara får beaktas

a)      om det är nödvändigt för att undvika en alltför överdriven bedömning av den skada som åsamkas unionens budget, och

b)      om den sena inlämningen av informationen är berättigad på grund av yttre faktorer och inte äventyrar kommissionens tidsplanering för antagande av beslutet i enlighet med artikel 52 i förordning nr 1306/2013.

165    Även om den franska språkversionen av artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 är tvetydig vad gäller huruvida villkoren i denna bestämmelse är kumulativa eller alternativa, framgår det av en analys av övriga språkversioner av denna bestämmelse att dessa villkor är kumulativa. I den portugisiska versionen av artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 anges exempelvis att en medlemsstat får skicka information till kommissionen efter det att kommissionen har delgett medlemsstaten de preliminära slutsatserna av utredningen om de två kumulativa villkoren i den bestämmelsen är uppfyllda. Vid förhandlingen bekräftade parterna dessutom denna kumulativa karaktär.

166    I förevarande fall lämnade de tjeckiska myndigheterna, såsom anges i punkt 157 ovan, informationen om åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark till kommissionen i samband med det bilaterala uppföljningsmötet och i skrivelsen av den 30 juli 2021, det vill säga efter det att kommissionen, den 20 december 2019, hade meddelat de preliminära slutsatserna av utredningen.

167    Det ska således prövas huruvida de två villkor som föreskrivs i artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014 för att kunna beakta information som lämnats för sent var uppfyllda i förevarande fall.

168    Vad beträffar det första villkoret i artikel 34.6 a i genomförandeförordning nr 908/2014, finner tribunalen att den information som de tjeckiska myndigheterna lämnade vid det bilaterala uppföljningsmötet och den 30 juli 2021 om ett åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark var nödvändig för att undvika en alltför överdriven bedömning av den skada som åsamkas unionens budget. Det rörde sig nämligen om att undvika en finansiell korrigering för en överträdelse som inte ansågs föreligga i samband med uppföljningsutredningen. Den omständigheten att kommissionen inte beaktade denna information inom ramen för utredningen innebar nämligen en överdriven bedömning av den skada som åsamkas unionen, uppgående till ett belopp på 14 923 784,40 euro, nämligen ett belopp motsvarande beloppet för den finansiella korrigering som Republiken Tjeckien ålades för åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark.

169    Villkoret i artikel 34.6 a i genomförandeförordning nr 908/2014 är således uppfyllt i förevarande fall.

170    När det gäller det andra villkoret i artikel 34.6 b i genomförandeförordning nr 908/2014, ska det påpekas att översändandet av information om åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark vid det bilaterala uppföljningsmötet och den 30 juli 2021 inte motiverades av externa faktorer. Denna information fanns redan tillgänglig under utredningen, men hade inte lämnats till kommissionen på ett klart och underbyggt sätt. Av detta följer att Republiken Tjeckien borde och hade kunnat skicka denna information till kommissionen inom de frister som föreskrivs i artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014.

171    Villkoret i artikel 34.6 b i genomförandeförordning nr 908/2014 är följaktligen inte uppfyllt i förevarande fall.

172    Det tredje argumentet ska således underkännas och därmed ska den första invändningen ogillas i sin helhet.

b)      Den andra invändningen: Kommissionen har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar

173    Genom den andra invändningen har Republiken Tjeckien hävdat att kommissionen åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom beslutet att, i samband med uppföljningsutredningen, avsluta prövningen av frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark gav upphov till berättigade förväntningar hos Republiken Tjeckien på att en finansiell korrigering inte skulle vidtas, ens inom ramen för utredningen.

174    Enligt Republiken Tjeckien var dessa förväntningar desto mer berättigade, eftersom kommissionen, på grund av en annan brist i det kontrollsystem som de tjeckiska myndigheterna hade infört för att kontrollera beviljandet av stöd från EGFJ och Ejflu på grundval av deklarationen av jordbruksarealer, hade beaktat resultaten av uppföljningsutredningen i de slutliga slutsatserna av utredningen och beslutat att avsluta prövningen av motsvarande fråga.

175    Kommissionen har bestritt denna invändning.

176    Enligt domstolens fasta praxis är principen om skydd för berättigade förväntningar en av unionens grundläggande principer. Rätten att åberopa denna princip tillkommer varje enskild person hos vilken en unionsinstitution har väckt grundade förhoppningar. Tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter från en behörig och tillförlitlig källa utgör, oavsett i vilken form de har lämnats, exempel på försäkringar som kan väcka sådana förhoppningar. Däremot kan ingen med framgång göra gällande att denna princip har åsidosatts om administrationen inte har gett några tydliga försäkringar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2023, Rumänien/kommissionen, T‑33/21, EU:C:2023:5, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

177    Det ska för det första erinras om att det var i protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet som kommissionen underrättade Republiken Tjeckien om sitt beslut att i samband med uppföljningsutredningen avsluta prövningen av frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark.

178    Protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet fastställer inte kommissionens slutliga ståndpunkt i frågan huruvida det föreligger en överträdelse av unionsrätten, utan utgör ett inledande steg i förfarandet för kontroll av överensstämmelse som gör det möjligt att hänvisa till den skriftväxling som ägt rum mellan parterna under det bilaterala mötet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 september 2003, Förenade kungariket/kommissionen, C‑346/00, EU:C:2003:474, punkterna 69 och 70). Kommissionens slutliga ståndpunkt i frågan huruvida det föreligger en överträdelse av unionsrätten fastställs nämligen endast i de slutliga slutsatserna av utredningen, som skickas till medlemsstaten enligt artikel 34.4 i genomförandeförordning nr 908/2014, och i den sammanfattande rapporten som innehåller en detaljerad redogörelse för skälen till att vissa utgifter undantagits från unionsfinansiering.

179    Eftersom protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet inte gav uttryck för kommissionens slutgiltiga ståndpunkt i frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark, kunde protokollet under dessa omständigheter inte ge upphov till grundade och berättigade förväntningar hos Republiken Tjeckien om denna ståndpunkt och om att en finansiell korrigering inte skulle vidtas inom ramen för utredningen för detta åsidosättande.

180    För det andra, även om det antas att protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet skulle kunna anses utgöra en handling som fastställer kommissionens slutliga ståndpunkt i frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark, ska det påpekas att beslutet att i samband med uppföljningsutredningen avsluta prövningen av frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark inte ger några tydliga, ovillkorliga och samstämmiga uppgifter, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 176 ovan, som kan ge upphov till berättigade förväntningar hos Republiken Tjeckien på att en finansiell korrigering för nämnda åsidosättande inte ska vidtas inom ramen för utredningen.

181    I protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet beklagade kommissionen visserligen att de tjeckiska myndigheterna inom ramen för utredningen inte hade skickat den information om åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark som överlämnats under uppföljningsutredningen. Enligt kommissionen var denna information även relevant inom ramen för utredningen.

182    I protokollet från det bilaterala uppföljningsmötet uttalade sig kommissionen emellertid inte om huruvida denna nya information skulle beaktas inom ramen för utredningen och tog inte ställning till vare sig det påstådda åsidosättandet eller vidtagandet av en finansiell korrigering för åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark.

183    Av detta följer att kommissionen inte åsidosatte principen om skydd för berättigade förväntningar genom att, inom ramen för utredningen, inte beakta de resultat av uppföljningsutredningen som gällde åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark.

184    Denna slutsats påverkas inte av Republiken Tjeckiens argument att kommissionen, såvitt avser de brister som kommissionen konstaterat angående de tjeckiska myndigheternas deklaration av jordbruksarealer, hade beaktat resultaten av uppföljningsutredningen i de slutliga slutsatserna av utredningen och beslutat att avsluta prövningen av motsvarande fråga.

185    Detta argument är nämligen inte relevant. Det framgår av de slutliga slutsatserna av utredningen att de tjeckiska myndigheterna, i samband med den uppföljningsrevision som kommissionen genomförde i Republiken Tjeckien mellan den 31 augusti och den 4 september 2020, hade lämnat ny information till kommissionen om deklarationen av jordbruksarealer. Denna information, som lämnades innan de slutliga slutsatserna av utredningen antogs den 26 mars 2021, hade beaktats av kommissionen inom ramen för utredningen och hade gjort det möjligt att avsluta prövningen av motsvarande fråga i de slutliga slutsatserna.

186    Av detta följer, till skillnad från den information om åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark som de tjeckiska myndigheterna lämnade efter det att kommissionen hade översänt de slutliga slutsatserna, att informationen om deklarationen av jordbruksarealer lämnades före detta översändande.

187    Med hänsyn till skillnaden vad beträffar perioden för översändande av denna information, kunde den omständigheten att prövningen av frågan huruvida det förelåg ett åsidosättande avseende deklarationen av jordbruksarealer hade avslutats följaktligen inte ge upphov till några berättigade förväntningar hos Republiken Tjeckien på att en finansiell korrigering inte skulle vidtas för åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark.

188    Den andra invändningen ska således underkännas.

c)      Den tredje invändningen: Kommissionen har åsidosatt artikel 296 andra stycket FEUF

189    Genom den tredje invändningen har Republiken Tjeckien gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 296 andra stycket FEUF, eftersom den i motiveringen till det angripna beslutet och i den sammanfattande rapporten inte hänvisade till de konstateranden som den hade gjort i protokollet från det bilaterala uppföljningsmöte som ledde till att prövningen av frågan om åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark avslutades. Enligt Republiken Tjeckien gör motiveringen i det angripna beslutet och den sammanfattande rapporten det inte möjligt att förstå skälen till att kommissionen, inom ramen för utredningen, inte beaktade de resultat av uppföljningsutredningen som gällde åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark.

190    Kommissionen har bestritt denna invändning.

191    Enligt fast rättspraxis utgör motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. I detta hänseende ska den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och det ska av motiveringen klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen, C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkterna 146 och 147, dom av den 9 september 2020, Grekland/kommissionen, T‑46/19, ej publicerad, EU:T:2020:396, punkt 47, och dom av den 18 januari 2023, Rumänien/kommissionen, T‑33/21, EU:T:2023:5, punkt 36).

192    Det kan dock inte krävas att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen. Bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller de krav som det har erinrats om i punkt 191 ovan ska nämligen inte ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 18 januari 2023, Rumänien/kommissionen, T‑33/21, EU:T:2023:5, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

193    Av detta följer enligt rättspraxis att motiveringsskyldigheten, inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse, ska anses vara uppfylld om den stat till vilken beslutet riktar sig har varit nära knuten till den process i vilken beslutet har utarbetats och känner till skälen till varför kommissionen anser att de aktuella fonderna inte ska belastas av omtvistade beloppen (se dom av den 16 februari 2017, Rumänien/kommissionen, T‑145/15, EU:T:2017:86, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

194    När kommissionen underkänner tillräckligt detaljerade värderingsuppgifter som lagts fram av de behöriga nationella myndigheterna, ankommer det på den att, bland annat i skriftväxlingen med den berörda medlemsstaten och i den sammanfattande rapporten, redogöra för de omständigheter som den anser ger upphov till allvarligt och rimligt tvivel beträffande de sifferuppgifter som de nationella myndigheterna har lämnat eller resultaten av de kontroller som dessa har utfört. Dessa omständigheter ska därför framgå av de rättsakter som kommissionen har upprättat under förfarandet för kontroll av överensstämmelse och i skälen till det beslut som fattas efter detta förfarande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2017, Rumänien/kommissionen, T‑145/15, EU:T:2017:86, punkt 47, och dom av den 9 september 2020, Grekland/kommissionen, T‑46/19, ej publicerad, EU:T:2020:396, punkt 49).

195    I förevarande fall är det ostridigt att de tjeckiska myndigheterna var nära knutna till den process i vilken det angripna beslutet utarbetades och att de fick kännedom om de skäl som motiverade nämnda beslut. Beslutet antogs, nämligen efter ett kontradiktoriskt förfarande, under vilket kommissionen och de tjeckiska myndigheterna vid flera tillfällen hade möjlighet att utbyta sina synpunkter beträffande konstaterandet av ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark.

196    Det ska även anses att de tjeckiska myndigheterna, inom ramen för utredningen, inte har lagt fram tillräckligt detaljerad bevisning för att det förelåg ett åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark.

197    Såsom anges i punkterna 153 och 156 ovan motiverade kommissionen dessutom tydligt i de preliminära slutsatserna, i de slutliga slutsatserna och i den sammanfattande rapporten varför den finansiella korrigeringen för åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark vidtogs.

198    Under dessa omständigheter kan kommissionen inte anses ha åsidosatt sin motiveringsskyldighet, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 193 ovan och i artikel 296 andra stycket FEUF.

199    Den tredje invändningen ska följaktligen underkännas. Talan kan således inte vinna bifall i något avseende såvitt avser den andra grundens första del.

2.      Den andra grundens andra del: Det var rättsstridigt av kommissionen att vidta den angripna finansiella korrigeringen trots att systemet för identifiering av permanent gräsmark i Republiken Tjeckien var förenligt med unionsrätten

200    Genom den andra grundens andra del har Republiken Tjeckien gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 52.1 i förordning nr 1306/2013 när den ålade denna medlemsstat den angripna finansiella korrigeringen för åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark trots att medlemsstatens system för identifiering av permanent gräsmark var förenligt med unionsrätten.

201    Kommissionen har bestritt denna delgrund.

202    Tribunalen erinrar om att det i samband med det förfarande för kontroll av överensstämmelse som ledde till antagandet av det angripna beslutet fastslogs följande:

–        Republiken Tjeckien hade inte inkommit med en så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt för sina kontroller, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 115 ovan, vad gällde identifieringen av permanent gräsmark, och hade inte lyckats visa att kommissionens konstateranden var felaktiga. Det var nämligen först under uppföljningsundersökningen och genom sin skrivelse av den 30 juli 2021 som Republiken Tjeckien för första gången lämnade klara förklaringar och ytterligare bevisning som gjorde det möjligt för kommissionen att kontrollera att det inte förelåg något åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark (se punkt 160 ovan).

–        Eftersom villkoren i artikel 34.6 i genomförandeförordning nr 908/2014, som gör det möjligt att beakta uppgifter som medlemsstaten lämnat in för sent efter det att kommissionen meddelat sina preliminära slutsatser, inte var kumulativt uppfyllda i förevarande fall, var kommissionen inte skyldig att inom ramen för utredningen beakta resultaten av uppföljningsutredningen med avseende på frågan om identifieringen av permanent gräsmark inte hade åsidosatts (se punkt 171 ovan).

203    Under dessa omständigheter kan den information och de förklaringar som Republiken Tjeckien lämnade i ansökan vad gäller åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark och som inte hade överlämnats till kommissionen i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelse inte beaktas, eftersom de skickades i strid med de frister som föreskrivs i artikel 52 i förordning nr 1306/2013 och i artikel 34 i genomförandeförordning nr 908/2014.

204    Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra del och därmed inte såvitt avser någon del av den andra grunden.

C.      Den tredje grunden: Det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende urvalet av stickprov

205    Den tredje grunden, genom vilken det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende urvalet av stickprov, består av fyra delar.

206    Parterna har emellertid genom sina svar på en åtgärd för processledning och en fråga från tribunalen vid förhandlingen uttryckligen angett att den tredje grundens tredje och den fjärde del – vilka avser kommissionens åsidosättande av artikel 34.2 i genomförandeförordning nr 908/2014 på grund av att det i skrivelsen med anmärkningar inte angavs att det förelåg ett åsidosättande avseende urvalet av stickprov angående förgröning, och kommissionens åsidosättande av artikel 35 i genomförandeförordning nr 809/2014 på grund av att oegentligheterna i systemet för enhetlig arealersättning beaktades inom ramen för förgröningsordningen – ska anses vara utan verkan för det fall tribunalen underkänner den andra grunden om åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark.

207    Den finansiella korrigering som kommissionen ålade Republiken Tjeckien för åsidosättandet vid urvalet av stickprov angående förgröning, som avses med den tredje grundens tredje och fjärde del, inbegreps nämligen i den finansiella korrigeringen för åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark och beaktades inte av kommissionen vid fastställandet av beloppet för den angripna finansiella korrigeringen.

208    Eftersom talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden, finner tribunalen att den tredje grundens tredje del och fjärde del är utan verkan. Prövningen av dessa delgrunder saknar nämligen relevans för bedömningen av huruvida det var välgrundat att vidta den angripna finansiella korrigeringen.

209    Det är således endast den tredje grundens första och andra del som ska prövas.

1.      Den tredje grundens första del: Det var rättsstridigt av kommissionen att vidta den angripna finansiella korrigeringen för åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller trots att Republiken Tjeckien inte hade åsidosatt artikel 30 a och artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2016/1394

210    Genom den tredje grundens första del har Republiken Tjeckien gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 30 a och artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2016/1394, eftersom den, med avseende på systemet för enhetlig arealersättning, ansåg att de stödmottagare som omfattades av en uppföljande kontroll på plats på grund av att de under det föregående året hade ålagts en administrativ sanktion, som minskats, i den mening som avses i artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2016/1394 (nedan kallade de stödmottagare som ålagts en administrativ sanktion som minskats), skulle särskiljas från de stödmottagare som ska omfattas av en standardkontroll enligt artikel 30 a i genomförandeförordning nr 809/2014 (nedan kallade de stödmottagare som omfattas av en standardkontroll).

211    Republiken Tjeckien har i detta avseende hävdat att den inte åsidosatte unionsrätten när, år 2017, 75 av de 87 stödmottagare som hade ålagts en administrativ sanktion som minskats år 2016 ingick i urvalet på 5 procent av de stödmottagare som omfattades av en standardkontroll och 12 omfattades av en uppföljande kontroll på plats.

212    Kommissionen har bestritt den tredje grundens första del.

213    Enligt artikel 30 a i genomförandeförordning nr 809/2014 ska, för andra arealrelaterade stödsystem än stödet för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön, kontrollurvalet för kontroller på plats som genomförs varje år omfatta minst 5 procent av alla stödmottagare som ansöker om grundstöd eller om enhetlig arealersättning.

214    Det ska även påpekas att artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2016/1394, med rubriken ”Kontrollnivå för ytterligare kontroller på plats för att följa upp de stödmottagare som avses i artikel 19a.2 i delegerad förordning [nr 640/2014]”, föreskriver följande i punkt 1:

”De stödmottagare som har varit föremål för en administrativ sanktion som minskats i enlighet med artikel 19a.2 i delegerad förordning [nr 640/2014] inom ramen för en arealrelaterad stödordning eller stödåtgärd till följd av en för hög deklaration som konstaterats vid en kontroll på plats, ska vara föremål för en uppföljande kontroll på plats för den stödordningen eller stödåtgärden det efterföljande ansökningsåret.”

215    Det framgår av bland annat en analys av dessa bestämmelser att standardkontroller med avseende på deras föremål och syfte skiljer sig från uppföljande kontroller på plats.

216    När det gäller deras föremål ska standardkontrollerna omfatta 5 procent av alla stödmottagare som lämnar in en ansökan om grundstöd eller en ansökan om enhetlig arealersättning, medan uppföljande kontroller på plats endast avser stödmottagare som har varit föremål för en administrativ sanktion, som minskats, på grund av att de under det föregående året har gjort en för hög deklaration av stödberättigande arealer.

217    Syftet med de standardkontrollerna är att fastställa ett minsta antal stödmottagare som ska kontrolleras för att säkerställa att kommissionen på ett effektivt sätt kontrollerar att bestämmelserna om de olika stödordningarna och stödåtgärderna följs, medan de uppföljande kontrollerna på plats, såsom framgår av skäl 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1394 av den 16 augusti 2016 om ändring av genomförandeförordning nr 809/2014 om regler för tillämpningen av förordning nr 1306/2013 (EUT L 225, 2016, s. 50), syftar till att kontrollera huruvida stödmottagarna, efter tillämpningen av en administrativ sanktion, som minskats, för en första överdeklaration av arealerna, har gjort sig skyldiga till en ny överträdelse som leder till att en fullständig administrativ sanktion ska tillämpas.

218    Att kontrollerna på plats är av specifik natur bekräftas av rubriken till artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2016/1394, i vilken de uttryckligen kvalificeras som ”ytterligare kontroller”, vilket tyder på att de skiljer sig från standardkontroller genom att stödmottagarna underkastas en ytterligare kontroll som ska genomföras när villkoren i denna artikel är uppfyllda.

219    Tribunalen finner således att kommissionen inte åsidosatte artikel 30 a och artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2016/1394, eftersom den ansåg att de stödmottagare som under det föregående året hade ålagts en administrativ sanktion som minskats skulle särskiljas från dem som omfattades av en standardkontroll.

220    Denna slutsats påverkas inte av de tre argument som Republiken Tjeckien har anfört.

221    Republiken Tjeckien har genom sitt första argument hävdat att ett uteslutande av de stödmottagare som ålagts en administrativ sanktion som minskats från urvalet av stödmottagare som omfattas en standardkontroll skulle leda till den absurda konsekvensen att de stödmottagare som ålagts en administrativ sanktion, som minskats, på grund av att de under det föregående året hade lämnat en för hög deklaration av sina arealer inte skulle omfattas av standardkontrollen, utan endast av en uppföljande kontroll på plats. Enligt Republiken Tjeckien skulle dessa jordbrukare således befinna sig i en fördelaktigare situation än andra jordbrukare.

222    I detta avseende finner tribunalen att uppföljande kontroller på plats inte ska ses som alternativa kontroller, utan som ytterligare kontroller, utöver standardkontrollerna och som syftar till att införa ett förstärkt kontrollsystem beträffande de stödmottagare som under det föregående året har ålagts en administrativ sanktion som minskats. Utöver en standardkontroll ska dessa nämligen omfattas av en uppföljande kontroll på plats för att kontrollera huruvida de har begått en ny överträdelse av unionsrätten som medför att de kan komma att åläggas en fullständig administrativ sanktion. Av detta följer att de stödmottagare som har ålagts en administrativ sanktion som minskats inte befinner sig i en fördelaktigare situation jämfört med andra stödmottagare.

223    Det första argumentet ska således underkännas.

224    Republiken Tjeckien anser genom sitt andra argument att uteslutandet av stödmottagare som har ålagts en administrativ sanktion, som minskats, från urvalet av stödmottagare som omfattas av en standardkontroll strider mot ordalydelsen i artikel 30 a i genomförandeförordning nr 809/2014, där det föreskrivs att 5 procent av alla stödmottagare som ansöker om stöd ska omfattas av en standardkontroll. Enligt Republiken Tjeckien medför den omständigheten att de stödmottagare som ålagts en administrativ sanktion som minskats utesluts från urvalet av stödmottagare som omfattas av en standardkontroll att denna kontroll inte längre avser 5 procent av alla stödmottagare, utan endast 5 procent av en del av dem.

225    Det ska i detta hänseende påpekas att uppföljande kontroller på plats utgör ytterligare kontroller som, bland de medel som kommissionen förfogar över för att kontrollera att stöd som beviljas från unionens jordbruksfonder är förenliga med unionsrätten, tillkommer utöver standardkontrollerna. Standardkontroller och uppföljande kontroller på plats har således olika tillämpningsområden och syften och får inte förväxlas av de nationella myndigheterna.

226    En medlemsstats beslut om urval av stödmottagare som omfattas av en standardkontroll och en uppföljande kontroll på plats får inte innebära att åtskillnaden mellan dessa kontroller i praktiken åsidosätts. I förevarande fall gjorde kommissionen därför en riktig bedömning när den fann att Republiken Tjeckien hade åsidosatt artikel 30 a och artikel 33a i genomförandeförordning nr 809/2014, i dess lydelse enligt genomförandeförordning 2016/1394, eftersom 75 av de 87 stödmottagare som hade ålagts en administrativ sanktion som minskats år 2016 hade inkluderats i urvalet av de stödmottagare som omfattades av en standardkontroll och 12 hade omfattats av en uppföljande kontroll på plats.

227    I detta scenario bestod nämligen urvalet av stödmottagare som omfattades av en standardkontroll till största delen av stödmottagare som hade fått en administrativ sanktion som minskats, jämfört med alla andra stödmottagare som borde ha omfattats av en kontroll, och endast 12 stödmottagare som hade ålagts en administrativ sanktion som minskats hade omfattats av en uppföljande kontroll på plats.

228    Av detta följer att Republiken Tjeckien, vid urvalet av stickprov mellan de stödmottagare som skulle omfattas av en standardkontroll och de stödmottagare som skulle omfattas av en uppföljande kontroll på plats, borde ha beaktat skillnaden mellan dessa kontroller genom att försäkra sig om dels att alla stödmottagare, och inte bara en stor majoritet av dem som hade ålagts en administrativ sanktion som minskats, omfattades av standardkontrollerna, dels att alla stödmottagare som hade ålagts en administrativ sanktion som minskats omfattades av en uppföljande kontroll på plats.

229    Det andra argumentet ska således underkännas.

230    Republiken Tjeckien anser genom sitt tredje argument att den omständigheten att stödmottagare som har ålagts en administrativ sanktion som minskats utesluts från urvalet av stödmottagare som omfattas av en standardkontroll strider mot artikel 34.1 i genomförandeförordning nr 809/2014, enligt vilken endast de stödmottagare vars ansökan inte kan behandlas kan uteslutas från urvalet av stickprov.

231    Artikel 34.1 i genomförandeförordning nr 809/2014 har följande lydelse:

”De ansökningar och sökande som inte kan behandlas respektive inte kan komma i fråga för stöd vid tidpunkten för ansökan eller till följd av administrativa kontroller får inte tas med i kontrollpopulationen.”

232    Tribunalen finner härvidlag att den omständigheten att ansökningar och sökande som inte anses kunna behandlas utesluts från urvalet av stickprov, i den mening som avses i artikel 34.1 i genomförandeförordning nr 809/2014, saknar relevans i förevarande mål, där det är fråga om att fastställa tillämpningsområdet för standardkontroller och uppföljande kontroller på plats, vilka per definition förutsätter att de sökande som ingår i urvalet av stickprov anses vara stödberättigade och således kan omfattas av en standardkontroll eller en uppföljande kontroll på plats.

233    Det tredje argumentet ska således underkännas och därmed kan talan inte vinna bifall i något avseende beträffande den tredje grundens första del.

2.      Den tredje grundens andra del: Kommissionen har åsidosatt artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och proportionalitetsprincipen genom att storleken på den angripna finansiella korrigeringen för åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller inte står i proportion till hur allvarlig den påstådda bristen på överensstämmelse var

234    Republiken Tjeckien har genom den tredje grundens andra del gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och proportionalitetsprincipen, genom att storleken på den angripna finansiella korrigeringen för åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller, vilken uppgår till 18 833,24 euro, inte står i proportion till hur allvarlig den påstådda bristen på överensstämmelse var.

235    Republiken Tjeckien har närmare bestämt gjort gällande att kommissionen, för att komma fram till detta belopp, grundade sig på

–        för år 2017, en sifferberäkning av den skada, uppgående till 6 277,75 euro, som unionens budget åsamkas genom åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller,

–        för åren 2015 och 2016, ett antagande att samma skada som den som beräknats för år 2017 skulle ha uppkommit åren 2015 och 2016, medan det enligt Republiken Tjeckien rör sig om ett antagande som inte är styrkt och som inte grundar sig på någon faktisk och rättslig omständighet.

236    Kommissionen har bestritt den tredje grundens andra del.

237    Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen, enligt artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013, ska göra en bedömning av de belopp som ska undantas från unionsfinansiering, bland annat med hänsyn till hur stor bristen på överensstämmelse är, överträdelsens art och den ekonomiska förlust som unionen lidit.

238    Enligt den rättspraxis som anges i punkt 108 ovan innebär proportionalitetsprincipen dessutom att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen.

239    Det ska även erinras om att det, enligt den rättspraxis som anges i punkt 115 ovan, ankommer på kommissionen, när den bestrider resultaten av de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört, i syfte att styrka att bestämmelserna i den gemensamma jordbrukspolitiken har åsidosatts, att förete bevisning för att det föreligger allvarligt och skäligt tvivel beträffande de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört eller de sifferuppgifter som de lämnat. Om kommissionen ger uttryck för allvarligt och rimligt tvivel, ankommer det, enligt den rättspraxis som anges i punkt 116 ovan, således på medlemsstaten att så detaljerat och fullständigt som möjligt bevisa att den har fullgjort sina kontroller eller att dess sifferuppgifter är riktiga samt, i förekommande fall, att kommissionens påståenden är felaktiga.

240    I förevarande fall har kommissionen inte lagt fram någon bevisning som gör det möjligt att anse att det tvivel som den hyser beträffande möjligheten att den ekonomiska förlust på 6 277,75 euro som unionen orsakats under år 2017 även inträffade under åren 2015 och 2016 utgör ett allvarligt och rimligt tvivel, i den mening som avses i rättspraxis.

241    För det första begränsade sig kommissionen, i de preliminära slutsatserna, i de slutliga slutsatserna och i den sammanfattande rapporten, till att ange att beloppet för den angripna finansiella korrigeringen, som avsåg åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller och som uppgick till 18 833,24 euro, även täckte risken att inte retroaktivt återfå de felaktiga utbetalningarna för åren 2015 och 2016.

242    Kommission har emellertid inte lagt fram någon bevisning som gör det möjligt att förstå varför den skada som uppkom år 2017 kunde ha inträffat även under åren 2015 och 2016 och skulle ge upphov till en retroaktiv återbetalningsskyldighet.

243    För det andra har kommissionen, till stöd för sin ståndpunkt, i de preliminära slutsatserna hänvisat till artikel 3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1), som enligt kommissionen motiverar att åtgärder vidtas för att retroaktivt driva in de belopp som betalats ut felaktigt till jordbrukarna.

244    I artikel 3 i förordning nr 2988/95 föreskrivs emellertid, för att skydda unionens finansiella intressen, att preskriptionstiden för att vidta åtgärder för felaktigt utbetalda belopp är fyra år från det att den oegentlighet som åsamkat unionen en ekonomisk förlust uppkom, medan kortare preskriptionstider, dock inte under tre år, kan föreskrivas i de regler som gäller för vissa sektorer.

245    Det framgår av rättspraxis att unionslagstiftaren, genom att anta förordning nr 2988/95, och i synnerhet dess artikel 3.1 första stycket, har avsett att införa en allmän preskriptionsregel som är tillämplig på området. Lagstiftaren avsåg genom denna regel att fastställa dels en minsta preskriptionstid som är tillämplig i alla medlemsstater, dels att det inte ska vara möjligt att driva in belopp som uppburits på ett otillbörligt sätt från unionens budget efter det att en tidsperiod om fyra år löpt ut från det att den oegentlighet som avser de omtvistade betalningarna uppkom. Av detta följer att från och med den dag då förordning nr 2988/95 trädde i kraft kan medlemsstaternas behöriga myndigheter, i princip och med undantag för sektorer för vilka unionslagstiftaren har föreskrivit en kortare frist, återkräva alla förmåner som erhållits på ett otillbörligt sätt från unionens budget inom en frist på fyra år (dom av den 29 januari 2009, Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07 – C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 27, och dom av den 29 mars 2012, Pfeifer – Langen, C‑564/10, EU:C:2012:190, punkt 37).

246    Hänvisningen till denna bestämmelse saknar således relevans i förevarande fall, eftersom den inte gör det möjligt att förstå varför den skada som uppkommit för unionens budget år 2017 även skulle ha uppkommit åren 2015 och 2016.

247    För det tredje har kommissionen, för att motivera sina påståenden, för första gången i svaromålet hänvisat till artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014, vilka enligt kommissionen motiverar att åtgärder vidtas för att driva in de felaktiga utbetalningarna retroaktivt.

248    Enligt fast rättspraxis ska kommissionen i det meddelande som skickats med stöd av artikel 34.2 i genomförandeförordning nr 908/2014 tillräckligt tydligt ange föremålet för utredningen och de brister som konstaterats under denna utredning (se dom av den 7 september 2022, Slovakien/kommissionen, T‑40/21, ej publicerad, EU:T:2022:515, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

249    Kommissionen kan inte komplettera motiveringen till det angripna beslutet under förfarandets gång (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 maj 2007, Duales System Deutschland/kommissionen, T‑289/01, EU:T:2007:155, punkt 132), och dom av den 15 december 2021, Oltchim/kommissionen, T‑565/19, EU:T:2021:904, punkt 275).

250    Av detta följer att eftersom kommissionen inte hänvisade till vare sig artikel 63 i förordning nr 1306/2013 eller till artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014 i skrivelsen med anmärkningar och i de handlingar som den i tur och ordning översände till Republiken Tjeckien i samband med det förfarande för kontroll av överensstämmelse som låg till grund för det angripna beslutet, kan den inte åberopa dessa bestämmelser till stöd för sina påståenden att det under åren 2015 och 2016 förelåg en ekonomisk förlust för unionens budget med samma belopp som det som uppkommit år 2017.

251    Även om det antogs att kommissionen kunde grunda sina påståenden på artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014, utgör dessa bestämmelser under alla omständigheter inget bevis för att de tvivel som kommissionen uttryckte i frågan huruvida det uppkommit en ekonomisk förlust för unionens budget under åren 2015 och 2016 med samma belopp som den som uppkommit år 2017 utgör ett allvarligt och rimligt tvivel, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 115 ovan.

252    I artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014 föreskrivs nämligen det förfarande som ska följas och fristerna för återkrav av felaktigt utbetalda belopp, men de innehåller inga uppgifter som stöder kommissionens påstående att det åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller som ägde rum år 2017 med nödvändighet även ägde rum åren 2015 och 2016.

253    Under dessa omständigheter finner tribunalen att kommissionen inte har visat att de tvivel som den uttryckte, i frågan huruvida samma ekonomiska förlust hade uppkommit under åren 2015 och 2016 som den som hade uppkommit år 2017, var allvarliga och rimliga, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 115 ovan.

254    Följaktligen ska talan bifallas såvitt avser den tredje grundens andra del och det angripna beslutet ska därmed ogiltigförklaras i den del det innebär att kommissionen ålade Republiken Tjeckien den angripna finansiella korrigeringen för åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller, uppgående till 18 833,24 euro.

D.      Den fjärde grunden: Det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende återkravet av felaktigt utbetalda belopp

255    Den fjärde grunden, genom vilken det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende återkravet av felaktigt utbetalda belopp, består av två delar.

256    Genom den fjärde grundens första del har Republiken Tjeckien gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014, eftersom kommissionen inom ramen för utredningen ansåg att de tjeckiska myndigheterna, genom identifieringssystemet, borde ha kontrollerat huruvida en jordbruksareal var stödberättigande, inte bara för det år som omfattades av förfarandet för återkrav av felaktigt utbetalda belopp, utan även för de föregående åren.

257    Republiken Tjeckien har i detta avseende gjort gällande att artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014 anger det förfarande som ska följas vid återkrav av belopp som felaktigt betalats ut till jordbrukare för arealer som inte är stödberättigande. Enligt Republiken Tjeckien avser inte dessa bestämmelser den separata frågan om och på vilket sätt medlemsstaterna är skyldiga att ange huruvida en areal som inte berättigar till stöd under ett år inte heller gjorde det under de föregående åren.

258    Av detta följer, enligt Republiken Tjeckien, att den, i enlighet med artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014, vid den årliga uppdateringen av identifieringssystemet var skyldig att stryka de arealer som inte var stödberättigande och som omfattades av ett pågående återkravsförfarande, men att den inte var skyldig att kontrollera huruvida samma arealer inte heller var stödberättigande under de föregående åren och huruvida det eventuella stöd som betalats ut för dessa år skulle återkrävas.

259    Kommissionen har bestritt denna delgrund.

260    Det ska först påpekas att kommissionen, för åsidosättandet avseende återkravet av felaktigt utbetalda belopp, ålade Republiken Tjeckien

–        en finansiell korrigering på 17 855 884,41 euro, med avseende på systemet för enhetlig arealersättning,

–        en finansiell korrigering på 7 832 400 euro, med avseende på förgröningsordningen, och

–        en schablonkorrigering på 2 procent av 100 procent av de utgifter som verkställts i strid med unionsrätten, med avseende på ordningen för unga jordbrukare.

261    De korrigeringar som ålades med avseende på förgröningsordningen och ordningen för unga jordbrukare inbegreps emellertid i den korrigering som ålades för det åsidosättande avseende identifieringen av permanent gräsmark som omfattas av den andra grunden.

262    Såsom parterna har bekräftat i sina svar på en åtgärd för processledning och en fråga som tribunalen ställde vid förhandlingen – och eftersom talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden – är den fjärde grunden följaktligen utan verkan i den del den avser åläggandet av finansiella korrigeringar med avseende på förgröningsordningen och ordningen för unga jordbrukare. Eftersom korrigeringarna avseende förgröningsordningen och ordningen för unga jordbrukare inbegreps i korrigeringen för åsidosättandet avseende identifieringen av permanent gräsmark, saknar deras prövning relevans för bedömningen av huruvida den angripna finansiella korrigeringen var välgrundad.

263    Vad beträffar den korrigering som ålades med avseende på systemet för enhetlig arealersättning, ska det inledningsvis påpekas att det i artikel 63 i förordning nr 1306/2013 föreskrivs att om det konstateras att en stödmottagare inte uppfyller villkoren för att beviljas stöd, ska den berörda medlemsstaten inte betala ut stödet eller helt eller delvis dra in det och de belopp, inklusive ränta, som hänför sig till stödet ska återkrävas. Det anges i samma bestämmelse att medlemsstaterna, om detta föreskrivs i sektorslagstiftningen inom jordbruket, ska tillämpa administrativa sanktioner. I artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014 föreskrivs dessutom att om en felaktig utbetalning har gjorts är den berörda stödmottagaren skyldig att återbetala de aktuella beloppen, i förekommande fall jämte ränta.

264    Av detta följer att artikel 63 i förordning nr 1306/2013 och artikel 7 i genomförandeförordning nr 809/2014 inte ålägger medlemsstaterna någon skyldighet att retroaktivt kontrollera huruvida en areal som inte berättigar till stöd under ett år inte heller gjorde det under föregående år.

265    Det ska dessutom erinras om att den påstådda skyldigheten för medlemsstaterna att retroaktivt kontrollera huruvida en areal var stödberättigande inte följer av artikel 3 i förordning nr 2988/95. Såsom har påpekats i punkt 244 ovan anges nämligen i denna bestämmelse endast att preskriptionstiden för att vidta åtgärder för felaktigt utbetalda belopp är fyra år, såvida inte en kortare frist på tre år föreskrivs i de regler som gäller för vissa sektorer.

266    Slutligen ska det påpekas att tribunalen, i domen av den 7 september 2022, Slovakien/kommissionen (T‑40/21, ej publicerad, EU:T:2022:515, punkterna 54 och 55), visserligen angav att Slovakien, på grundval av uppgifterna i skrivelsen med anmärkningar som kommissionen hade skickat med stöd av artikel 34.2 i genomförandeförordning nr 908/2014, vid bedömningen av den potentiella risken för EGFJ, för ansökningsåren 2015 och 2016, borde ha tagit med den ekonomiska effekten av att felaktigt utbetalda stöd för de tre föregående ansökningsåren inte återbetalades. Tribunalen preciserade emellertid att den omständigheten att det vid beräkningen av den risk som EGFJ löpte för ansökningsåren 2015 och 2016 skulle tas hänsyn till effekterna av att det inte fanns något förfarande för återkrav av felaktiga utbetalningar för de tre föregående ansökningsåren berodde på ett särdrag i det slovakiska kontrollsystemet som myndigheterna i denna stat inte kunde vara ovetande om. Av nämnda dom följer således inte någon skyldighet för medlemsstaten att retroaktivt kontrollera om en areal som inte berättigar till stöd under ett år inte heller gjorde det under de föregående åren.

267    Av detta följer att talan ska bifallas såvitt avser den fjärde grundens första del.

268    Följaktligen ska det angripna beslutet, utan att det är nödvändigt att pröva den fjärde grundens andra del, ogiltigförklaras i den del det avser den finansiella korrigering, på 17 855 884,41 euro, som tillämpats på de betalningar som Republiken Tjeckien verkställt inom ramen för systemet för enhetlig arealersättning, i samband med det påstådda åsidosättandet avseende återkravet av felaktigt utbetalda belopp.

E.      Den femte grunden: Det bestrids att det föreligger ett åsidosättande avseende ett försenat inlämnande av ansökan

269    Republiken Tjeckien har genom sin femte grund gjort gällande att det var rättsstridigt av kommissionen att vidta den angripna finansiella korrigeringen för ett åsidosättande avseende ett försenat inlämnande av ansökan på grund av att det inte tillämpades en minskning med 1 procent på de stödansökningar eller stödanspråk som lämnats in online utan elektronisk signatur inom de frister som föreskrivs i artikel 13 i förordning nr 640/2014 och som inom fem dagar därefter kompletterats vid det behöriga kontoret med sökandens egenhändiga underskrift.

270    Republiken Tjeckien har anfört fyra argument till stöd för denna grund.

271    Republiken Tjeckien har för det första hävdat att det inte finns någon bestämmelse i unionsrätten som hindrar möjligheten att en ansökan som lämnats in online därefter, i närvaro av sökanden, kompletteras med dennes egenhändiga underskrift. Republiken Tjeckien har i detta avseende påpekat att det i artikel 13 i förordning nr 640/2014 preciseras vilket förfarande som ska följas om en stödansökan eller ett stödanspråk lämnas in för sent, medan det inte föreskrivs att ansökningar som lämnas in online och därefter kompletteras, i närvaro av sökanden, med dennes egenhändiga underskrift har lämnats in för sent. Denna medlemsstat anser dessutom att sökandens underskrift inte ingår bland de uppgifter i en ansökan eller ett anspråk som är obligatoriska enligt artikel 72 i förordning nr 1306/2013.

272    Republiken Tjeckien har för det andra gjort gällande att det, enligt dess nationella rätt, är nödvändigt att en ansökan som lämnats in online undertecknas i närvaro av sökanden för att bestyrka inlämnandet av ansökan, men att detta inte utgör ett villkor för att ansökan ska kunna behandlas. Den egenhändiga underskriften gör det nämligen möjligt att kontrollera att den enhet som lämnar in ansökan är den som ansökan avser (artikel 37.4 i den tjeckiska förvaltningslagen (Zákon č. 500/2004 Sb., správní řád)).

273    Republiken Tjeckien har för det tredje påpekat att det enda som sökanden enligt nationell rätt kan lägga till i den ansökan som lämnats in online är dennes egenhändiga underskrift, som ska tillhandahållas det behöriga kontoret inom fem dagar från det att ansökan lämnats in online. Det är emellertid inte möjligt att komplettera eller ändra ansökan vare sig mellan den tidpunkt då ansökan inlämnas online och den tidpunkt då den undertecknas i närvaro av sökanden eller vid sistnämnda tidpunkt.

274    Republiken Tjeckien har för det fjärde hävdat att den omständigheten att inlämnandet av en ansökan som tidigare gjorts online bestyrks i närvaro av sökanden är en vanligt förekommande mekanism i unionsrätten, vilken bland annat föreskrivs i artikel 57.7 i domstolens rättegångsregler.

275    Kommissionen har bestritt dessa argument.

276    Vad beträffar Republiken Tjeckiens första och andra argument, vilka ska prövas tillsammans, ska det anses att det ankommer på medlemsstaterna att fastställa bestämmelser som i sin nationella rätt reglerar villkoren för inlämnande av stödansökningar och stödanspråk, vilka emellertid måste vara förenliga med unionsrätten.

277    Det ska i detta hänseende erinras om att enligt artikel 13 i förordning nr 640/2014 ska en minskning med 1 procent tillämpas på de stödansökningar eller stödanspråk som lämnas in efter den frist som fastställts av kommissionen.

278    Uppgiften om stödmottagarens identitet ingår dessutom bland den information som stödansökan eller stödanspråket ska innehålla för att kunna behandlas, förutsatt att informationen har lämnats in inom de frister som fastställts i enlighet med artikel 13 i förordning nr 640/2014. Även om sökandens underskrift inte ingår bland de uppgifter som ska ingå i en stödansökan eller ett stödanspråk enligt artikel 72 i förordning nr 1306/2013, ska en sådan ansökan eller ett sådant anspråk innehålla ”alla övriga uppgifter som fastställs i denna förordning eller krävs för att fullgöra den relevanta sektorslagstiftningen inom jordbruket eller av den berörda medlemsstaten”. I artikel 14.1 i genomförandeförordning nr 809/2014, i vilken det fastställs regler för tillämpningen av förordning nr 1306/2013, preciseras att det bland annat krävs att en stödansökan eller ett stödanspråk, för att kunna behandlas, innehåller stödmottagarens identitet.

279    Det framgår av parternas inlagor att en egenhändig underskrift av ansökan enligt tjeckisk rätt är en obligatorisk formföreskrift, utan vilken ansökan inte beviljas. Såsom de tjeckiska myndigheterna angav i sitt yttrande av den 1 oktober 2018 över protokollet från det bilaterala mötet ska nämligen ingivandet online av en ansökan, utan elektronisk underskrift, bekräftas genom en egenhändig underskrift inom fem dagar. Om sökanden i ett sådant fall, inom den frist och i den form som föreskrivs i lag, undertecknar ansökan personligen vid det behöriga kontoret, ska ansökningsdagen anses vara den dag då ansökan lämnades in online. Om sökanden inte undertecknar ansökan personligen eller inte gör det i den form som föreskrivs i lag, ska nämnda ansökan emellertid inte tas upp till prövning och inte beaktas av de behöriga myndigheterna.

280    Av detta följer att den egenhändiga underskriften av en ansökan som lämnats in online utan elektronisk signatur inte endast uppfyller, såsom de tjeckiska myndigheterna har påpekat, funktionen att bestyrka att ansökan har lämnats in, utan utgör även ett villkor för att ansökan ska kunna behandlas. Endast ansökningar som i närvaro av sökanden har kompletterats med dennes egenhändiga underskrift behandlas nämligen av de behöriga myndigheterna.

281    Även om ansökningarna i förevarande fall lämnades in online utan elektronisk signatur inom de frister som föreskrivs i artikel 13 i förordning nr 640/2014, innehöll de följaktligen inte sökandenas egenhändiga underskrift, vilket emellertid var avgörande för att kontrollera deras identitet och för att avgöra om de kunde behandlas, i den mening som avses i artikel 72 i förordning nr 1306/2013, jämförd med artikel 14.1 i genomförandeförordning nr 809/2014.

282    Under dessa omständigheter finner tribunalen att ansökningarna inlämnades för sent, eftersom det vid den tidpunkt då de inlämnades online saknades en väsentlig uppgift för att avgöra om de kunde behandlas och eftersom denna uppgift, det vill säga sökandenas egenhändiga underskrift, tillhandahölls efter det att de frister som föreskrivs i artikel 13 i förordning nr 640/2014 hade löpt ut, vilket borde ha föranlett en minskning med 1 procent.

283    Det första och det andra argumentet kan således inte godtas.

284    Det tredje argumentet saknar relevans i förevarande fall. Även om innehållet i stödansökningarna eller stödanspråken inte hade ändrats mellan dagen för inlämnande online och dagen för undertecknande i närvaro av sökanden, var dessa ansökningar eller anspråk nämligen ofullständiga vid tidpunkten då de lämnades in online, eftersom de inte hade undertecknats och således inte uppfyllde de kriterier för att kunna behandlas som föreskrivs i unionsrätten.

285    Det tredje argumentet kan således inte godtas.

286    Såvitt avser det fjärde argumentet ska det påpekas att även den omständigheten att domstolen, enligt artikel 57.7 i sina rättegångsregler, tillåter att parterna ger in det undertecknade originalet av inlagorna till kansliet senast tio dagar efter det att kopian av denna handling skickats saknar betydelse i förevarande fall. Under alla omständigheter skiljer sig den situation som avses i artikel 57.7 i domstolens rättegångsregler från den situation som är i fråga i förevarande mål, eftersom den originalhandling som parterna översänder till domstolen inom tio dagar enligt denna bestämmelse ska vara densamma som den som tidigare översänts. Detta gäller även beträffande dess underskrift som ska ha anbringats när kopian av inlagorna skickades.

287    Det fjärde argumentet kan således inte godtas och talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser någon del av den femte grunden.

F.      Den sjätte grunden: Systemet för finansiell disciplin ifrågasätts

288    Republiken Tjeckien har genom sin sjätte grund gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och proportionalitetsprincipen, eftersom den schablonkorrigering på 2 procent som kommissionen ålade Republiken Tjeckien inom ramen för systemet för finansiell disciplin inte står i proportion till hur allvarlig den konstaterade bristen på överensstämmelse var.

289    Kommissionen har bestritt denna grund.

290    Tribunalen påpekar inledningsvis att det förfarande för finansiell disciplin som föreskrivs i artiklarna 25 och 26 i förordning nr 1306/2013 och artikel 8 i förordning nr 1307/2013 skiljer sig från det förfarande för kontroll av överensstämmelse som föreskrivs i artikel 52 i förordning nr 1306/2013 och artikel 34 i genomförandeförordning nr 908/2014.

291    Förfarandet för kontroll av överensstämmelse syftar nämligen till att göra det möjligt för kommissionen att efter ett kontradiktoriskt förfarande undanta utgifter som verkställts av en medlemsstat i strid med unionsrätten från unionsfinansiering.

292    Syftet med systemet med finansiell disciplin är att göra det möjligt för medlemsstaterna att till kommissionen överföra anslag som ursprungligen var avsedda för direktstöd till jordbrukare, för att skapa en finansiell reserv för finansiering av en eventuell kris inom jordbrukssektorn. Om dessa anslag inte används ska de dock under de följande åren återbetalas av kommissionen till de medlemsstater som därefter överför dem till de jordbrukare som ursprungligen berördes av en minskning av de direktstöd som de hade rätt till.

293    I förevarande fall återbetalade kommissionen till Republiken Tjeckien de anslag som ursprungligen hade dragits av från jordbrukarna enligt systemet för finansiell disciplin genom återbetalningsförordningarna.

294    Republiken Tjeckien har anfört två argument till stöd för sin grund.

295    Republiken Tjeckien har genom sitt första argument gjort gällande att eftersom den schablonkorrigering som vidtogs inom ramen för systemet för finansiell disciplin återspeglar de korrigeringar som kommissionen hade vidtagit inom ramen för utredningen med avseende på systemet för enhetlig arealersättning, ordningen för unga jordbrukare, förgröningsordningen och systemet med frivilligt kopplat stöd, borde beloppet vara detsamma som beloppet för de korrigeringar som vidtogs med avseende på vart och ett av dessa system. Republiken Tjeckien har påpekat att kommissionen med avseende på systemet med frivilligt kopplat stöd inom ramen för utredningen tillämpade en schablonkorrigering på 5 procent på 10 procent av de utgifter som verkställts i strid med detta system. Av detta följer enligt Republiken Tjeckien att samma korrigering på 5 procent på 10 procent av de verkställda utgifterna borde ha tillämpats av kommissionen när denna med avseende på systemet med frivilligt kopplat stöd fastställde beloppet för den schablonkorrigering som vidtogs inom ramen för systemet för finansiell disciplin.

296    Det har i detta avseende inte bestritts att de tjeckiska myndigheterna i förevarande fall, i samband med det förfarande för kontroll av överensstämmelse som ledde till det angripna beslutet, för kommissionen endast redovisade en enda budgetpost för samtliga stödordningar som var föremål för finansiell disciplin. Detta innebär att de tjeckiska myndigheterna för varje stödordning inte angav vilket kreditbelopp som först hade betalats ut till kommissionen och därefter hade överförts till dem genom återbetalningsförordningarna, utan de hänvisade till en engångssumma för alla de olika stödordningarna. Det var således denna enda summa som kommissionen beaktade vid fastställandet av storleken på den schablonkorrigering som vidtogs inom ramen för systemet för finansiell disciplin.

297    I begäran om förlikning av den 4 februari 2020 kritiserade Republiken Tjeckien emellertid kommissionen för att, vid beräkningen av schablonkorrigeringen inom ramen för systemet för finansiell disciplin med avseende på systemet med frivilligt kopplat stöd, inte ha tillämpat en korrigering, som minskats, motsvarande den på 5 procent på 10 procent av de utgifter som verkställts i strid med unionsrätten vilken den hade tillämpat med avseende på samma system i samband med utredningen.

298    De tjeckiska myndigheterna har emellertid varken i sin skrivelse av den 13 november 2020, som följde på mottagandet av förlikningsorganets rapport, eller i deras successiva skriftväxling, lämnat några uppgifter till kommissionen som gjorde det möjligt att inom ramen för den enda budgetpost som avsåg de anslag som hade varit föremål för återbetalningsförordningarna urskilja exakt den del som var hänförlig till systemet med frivilligt kopplat stöd.

299    Under dessa omständigheter beslutade kommissionen i de slutliga slutsatserna och i den sammanfattande rapporten att tillämpa en enda schablonkorrigering på 2 procent för alla anslag som hade varit föremål för förfarandet för finansiell disciplin.

300    Tribunalen erinrar om att kommissionen, enligt artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013 och artikel 12.2 i delegerad förordning nr 907/2014, ska grunda uteslutandet av utgifter från unionsfinansiering på fastställandet av de belopp som använts på ett otillbörligt sätt endast om de kan fastställas genom rimliga ansträngningar.

301    Enligt den rättspraxis som anges i punkt 108 ovan innebär proportionalitetsprincipen dessutom att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet.

302    I förevarande fall har Republiken Tjeckien emellertid inte lämnat några uppgifter till kommissionen som gjorde det möjligt för denna att, inom den budgetpost som avser de anslag som var föremål för återbetalningsförordningarna, identifiera den del som var hänförlig till systemet med frivilligt kopplat stöd. Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den, enligt artikel 52.2 i förordning nr 1306/2013, artikel 12.2 i delegerad förordning nr 907/2014 och proportionalitetsprincipen, beslutade att, inom ramen för systemet för finansiell disciplin, tillämpa en enda schablonkorrigering för samtliga stödordningar.

303    Det första argumentet kan således inte godtas.

304    Republiken Tjeckien har genom sitt andra argument gjort gällande att för det fall tribunalen helt eller delvis skulle ogiltigförklara de korrigeringar med avseende på systemet för enhetlig arealersättning, ordningen för unga jordbrukare, förgröningsordningen och systemet med frivilligt kopplat stöd som kommissionen vidtog i samband med det förfarande för kontroll av överensstämmelse som ledde till antagandet av det angripna beslutet, borde den automatiskt och generellt, till ett motsvarande belopp, även ogiltigförklara den korrigering som vidtogs inom ramen för systemet för finansiell disciplin, eftersom den inte längre motsvarar den ekonomiska förlust som det påståtts att unionens budget har åsamkats.

305    Det ska i detta hänseende påpekas att den åtgärd genom vilken en korrigering vidtas inom ramen för systemet för finansiell disciplin är knuten till de korrigeringar som kommissionen har vidtagit inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse med avseende på de stödordningar som är föremål för finansiell disciplin. För att i möjligaste mån säkerställa att de direktstöd som varje år betalas ut till jordbrukare överensstämmer med de anslag som dragits av från dessa stöd inom ramen för finansiell disciplin, vilka eventuellt kommer att återbetalas till dessa jordbrukare under de följande åren, är kommissionen, om den inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse vidtar en korrigering för oegentligheter som konstateras i fråga om direktstöden, även skyldig att vidta en korrigering på de anslag som omfattas av finansiell disciplin.

306    Det kan emellertid inte fastställas någon automatik mellan kommissionens tillämpning, inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse, av en korrigering med avseende på en viss stödordning och kommissionens vidtagande av en korrigering för de belopp som härrör från samma stödordning och som har återbetalats till medlemsstaterna inom ramen för finansiell disciplin.

307    För det första ska, i enlighet med artikel 26 i förordning nr 1306/2013, de belopp som överförs till kommissionen med stöd av finansiell disciplin i förekommande fall återbetalas till jordbrukarna med tillämpning av en fast justeringsgrad som är tillämplig på alla utbetalningar enligt de olika stödordningarna.

308    Beloppet för den korrigering som vidtas inom ramen för systemet för finansiell disciplin beräknas således av kommissionen på ett schablonmässigt sätt för samtliga stödordningar och är inte nödvändigtvis kopplat till beloppet för den korrigering som kommissionen vidtar, inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse, för oegentligheter som konstateras i fråga om direktstöd som utbetalats till jordbrukare i samband med en särskild stödordning.

309    För det andra, såsom anges i punkt 302 ovan, beror kommissionens möjlighet, att, genom rimliga ansträngningar, bland de anslag som omfattas av finansiell disciplin, identifiera de anslag som hänför sig till varje stödordning som berörs av förfarandet för kontroll av överensstämmelse, på de tillgängliga uppgifter som medlemsstaterna i varje enskilt fall har lämnat.

310    Det kan således inte med framgång hävdas att en fullständig eller partiell ogiltigförklaring av den angripna finansiella korrigering som vidtagits med avseende på en viss stödordning automatiskt och generellt ska leda till en ogiltigförklaring av den schablonkorrigering som vidtas inom ramen för systemet för finansiell disciplin.

311    Det andra argumentet kan således inte godtas och talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser någon del av den sjätte grunden.

312    Mot bakgrund av det ovan anförda ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del det innebär att Republiken Tjeckien åläggs den angripna finansiella korrigeringen för dels åsidosättandet avseende urvalet av stickprov vid standardkontroller, till ett belopp på 18 833,24 euro, dels åsidosättandet avseende återkravet av felaktigt utbetalda belopp, till ett belopp på 17 855 884,41 euro, och talan ogillas i övrigt.

IV.    Rättegångskostnader

313    Enligt artikel 134.3 i tribunalens rättegångsregler ska vardera rättegångsdeltagaren bära sina rättegångskostnader, om deltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter. Eftersom talan delvis har bifallits, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tionde avdelningen)

följande:

1)      Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/2020 av den 17 november 2021 om undantagande från unionsfinansiering av vissa utgifter som betalats av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) ogiltigförklaras i den del Republiken Tjeckien åläggs en finansiell korrigering för dels åsidosättande av unionsbestämmelserna om det urval av stödmottagare som ska omfattas av en standardkontroll, till ett belopp på 18 833,24 euro, dels brister i kontrollen av huruvida en areal som inte var stödberättigande för ett år inte heller var stödberättigande för de föregående åren och skulle leda till inledande av ett förfarande för återkrav av felaktigt utbetalda belopp inom ramen för systemet för enhetlig arealersättning, till ett belopp på 17 855 884,41 euro.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      Republiken Tjeckien och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

Jaeger Nihoul Verschuur

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 6 december 2023.

Underskrifter

*      Rättegångsspråk: tjeckiska.