TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)
den 2 juni 2016(*)
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den europeiska marknaden för stål för spännarmering – Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Beslut genom vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF konstateras – Ekonomisk enhet – Direkt deltagande i överträdelsen – Moderbolagens härledda ansvar – Företagsöverlåtelse – Komplex överträdelse – En enda, fortlöpande överträdelse – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Förbudet mot retroaktiv verkan och principen inget straff utan lag – Förmildrande omständigheter – Betalningsförmåga – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet – Begäran om att det ska göras en ny bedömning – Någon förändring av de faktiska omständigheterna föreligger inte – Avslagsskrivelse – Avvisning”
I de förenade målen T‑426/10–T‑429/10 och T‑438/12–T‑441/12,
Moreda-Riviere Trefilerías, SA, Gijón (Spanien), företrätt, i mål T‑426/10, av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco och, i mål T‑440/12, inledningsvis av F. González Díaz och P. Herrero Prieto, därefter av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco, samtliga advokater,
sökande i målen T‑426/10 och T‑440/12,
Trefilerías Quijano, SA, Los Corrales de Buelna (Spanien), företrätt, i mål T‑427/10, av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco och, i mål T‑439/12, inledningsvis av F. González Díaz och P. Herrero Prieto, därefter av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco,
sökande i målen T‑427/10 och T‑439/12,
Trenzas y Cables de Acero PSC, SL, Santander (Spanien), företrätt, i mål T‑428/10, av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco och, i mål T‑441/12, inledningsvis av F. González Díaz och P. Herrero Prieto, därefter av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco,
sökande i målen T‑428/10 och T‑441/12,
Global Steel Wire, SA, Cerdanyola del Vallés (Spanien), företrätt, i mål T‑429/10, av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco och, i mål T‑438/12, inledningsvis av F. González Díaz och P. Herrero Prieto, därefter av F. González Díaz och A. Tresandi Blanco,
sökande i målen T‑429/10 och T‑438/12,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd, i målen T‑426/10, T‑427/10, T‑429/10 och T‑438/12–T‑441/12, av V. Bottka, F. Castillo de la Torre och C. Urraca Caviedes, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna L. Ortiz Blanco och A. Lamadrid de Pablo, och, i mål T‑428/10, av V. Bottka och F. Castillo de la Torre, biträdda av L. Ortiz Blanco och A. Lamadrid de Pablo,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring och ändring av kommissionens beslut K(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38344 – Stål för spännarmering), i dess lydelse enligt kommissionens beslut K(2010) 6676 slutlig av den 30 september 2010 och enligt kommissionens beslut K(2011) 2269 slutlig av den 4 april 2011, samt av skrivelsen från generaldirektören vid kommissionens generaldirektorat för konkurrens av den 25 juli 2012,
meddelar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen (referent) samt domarna F. Dehousse och A.M. Collins,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 9 juli 2015,
följande
Dom(1)
[utelämnas]
Rättslig bedömning
[utelämnas]
II – Den tredje gruppen av mål
[utelämnas]
B – Upptagande till prövning
539 Kommissionen har framställt invändningar om rättegångshinder genom vilka den har bestritt att den tredje gruppen av mål kan tas upp till prövning. Tribunalen har beslutat att dessa invändningar, som sökandena har bestritt, ska prövas i samband med att talan prövas i sak.
540 Tribunalen erinrar om att en unionsinstitutions skriftliga meningsyttring inte kan utgöra ett beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 första stycket FEUF, eftersom det inte har några rättsverkningar och inte heller är avsett att ha några sådana verkningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 mars 1980, Sucrimex och Westzucker/kommissionen, 133/79, EU:C:1980:104, punkterna 15–19, och dom av den 27 september 1988, Förenade kungariket/kommissionen 114/86, EU:C:1988:449, punkterna 12–15).
541 En skrivelse genom vilken ett unionsorgan besvarar en begäran som framställts kan inte heller utgöra en akt som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 första stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 januari 1993, Miethke/parlamentet, C‑25/92, EU:C:1993:32, punkt 10).
542 Enligt fast rättspraxis utgör däremot åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka tredje mans intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, sådana akter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF (se dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9 och där angiven rättspraxis, och dom av den 17 april 2008, Cestas/kommissionen, T‑260/04, EU:T:2008:115, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
543 Vid prövningen av om talan om ogiltigförklaring kan väckas mot en akt ska avseende dessutom fästas vid innehållet i den aktuella akten, medan den form i vilken akten har antagits i princip saknar betydelse i detta avseende (se dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9 och där angiven rättspraxis, och dom av den 17 april 2008, Cestas/kommissionen, T‑260/14, EU:T:2008:115, punkt 68 och där angiven rättspraxis).
544 Det är endast en sådan akt genom vilken ett unionsorgan entydigt och slutligt gör ett ställningstagande, i en form som gör det möjligt att fastställa dess beskaffenhet, som utgör ett beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, dock under förutsättning att beslutet inte endast utgör en bekräftelse av en tidigare akt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 maj 1982, Tyskland och Bundesanstalt für Arbeit/kommissionen 44/81, EU:C:1982:197, punkt 12).
545 Enligt fast rättspraxis kan en talan som väckts mot en akt som enbart utgör en bekräftelse av ett annat beslut som har vunnit laga kraft inte tas upp till sakprövning. En akt anses enbart utgöra en bekräftelse av ett tidigare beslut om den inte innehåller några nya uppgifter jämfört med det tidigare beslutet och den inte har föregåtts av en ny prövning av den situation som adressaten av detta beslut befinner sig i (dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 44, dom av den 22 maj 2012, Sviluppo Globale/kommissionen, T‑6/10, ej publicerad, EU:T:2012:245, punkt 22, och dom av den 2 oktober 2014, Euro-Link Consultants och European Profiles/kommissionen, T‑199/12, ej publicerad, EU:T:2014:848, punkt 40).
546 Frågan huruvida en akt är bekräftande kan emellertid inte avgöras endast genom att dess innehåll jämförs med innehållet i det tidigare beslut som den anses bekräfta. Den angripna aktens natur ska nämligen också bedömas i förhållande till arten av den begäran på vilken den utgör ett svar (dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 45, dom av den 22 maj 2012, Sviluppo Globale/kommissionen, T‑6/10, ej publicerad, EU:T:2012:245, punkt 23, och dom av den 2 oktober 2014, Euro-Link Consultants och European Profiles/kommissionen, T‑199/12, ej publicerad, EU:T:2014:848, punkt 41).
547 I synnerhet gäller att om en akt utgör svaret på en begäran i vilken nya och väsentliga omständigheter har åberopats, och genom vilken administrationen har ombetts att ompröva det tidigare beslutet, kan denna akt inte anses vara enbart bekräftande, eftersom den innebär en prövning av dessa omständigheter och därmed omfattar ett nytt inslag i förhållande till det tidigare beslutet (dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 46, dom av den 22 maj 2012, Sviluppo Globale/kommissionen, T‑6/10, ej publicerad, EU:T:2012:245, punkt 24, och dom av den 2 oktober 2014, Euro-Link Consultants och European Profiles/kommissionen, T‑199/12, ej publicerad, EU:T:2014:848, punkt 42).
548 Enligt fast rättspraxis kan förekomsten av nya och väsentliga omständigheter nämligen motivera en begäran om omprövning av ett tidigare beslut som vunnit laga kraft. Om en begäran om omprövning av ett beslut som har vunnit laga kraft grundar sig på nya och väsentliga omständigheter, är den berörda institutionen skyldig att ompröva beslutet. När institutionen har gjort denna omprövning är den skyldig att anta ett nytt beslut vars lagenlighet i förekommande fall kan bestridas vid unionsdomstolen. Institutionen är däremot inte skyldig att göra en omprövning om nämnda begäran inte grundar sig på nya och väsentliga omständigheter (se dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkterna 47 och 48 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 oktober 2014, Euro-Link Consultants och European Profiles/kommissionen, T‑19912, ej publicerad, EU:T:2014:848, punkt 43).
549 En talan som har väckts mot ett beslut att inte ompröva ett beslut som vunnit laga kraft ska tas upp till sakprövning om det framgår att begäran faktiskt grundade sig på nya och väsentliga omständigheter. Om det däremot framgår att begäran inte grundade sig på sådana omständigheter, ska talan mot beslutet att inte företa den begärda omprövningen avvisas (se dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 49 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 oktober 2014, Euro-Link Consultants och European Profiles/kommissionen, T‑199/12, ej publicerad, EU:T:2014:848, punkt 44).
550 När det gäller frågan enligt vilka kriterier omständigheter ska anses vara ”nya” och ”väsentliga”, framgår det av rättspraxis att för att en omständighet ska anses vara ”ny” är det nödvändigt att varken sökanden eller administrationen hade eller hade kunnat ha kännedom om den aktuella omständigheten när det tidigare beslutet antogs (se dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 50 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 oktober 2014, Euro-Link Consultants och European Profiles/kommissionen, T‑199/12, ej publicerad, EU:T:2014:848, punkt 45).
551 För att den aktuella omständigheten ska anses vara ”väsentlig” är det nödvändigt att den på ett väsentligt sätt kan ändra situationen för den som har framställt den ursprungliga begäran, vilken gav upphov till det tidigare beslut som vunnit laga kraft (se dom av den 7 februari 2001, Inpesca/kommissionen, T‑186/98, EU:T:2001:42, punkt 51 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 oktober 2014, Euro-Link Consultants och dom European Profiles/kommissionen, T‑199/12, ej publicerad, EU:T:2014:848, punkt 46).
552 Det är mot bakgrund av denna rättspraxis som det ska undersökas huruvida respektive talan i förevarande mål kan tas upp till sakprövning, i den del talan riktas mot skrivelsen av den 25 juli 2012.
553 Tribunalen konstaterar inledningsvis att generaldirektören, för att avslå respektive begäran om omprövning, i skrivelsen av den 25 juli 2012 grundade sig på samma skäl som dem som kommissionsledamöterna i kollegium hade lagt till grund för det angripna beslutet.
554 I förevarande fall ansåg generaldirektören således att det framgick av de handlingar som sökandena hade gett in efter antagandet av det angripna beslutet att den ekonomiska situation som de befann sig i hade förbättrats jämfört med den situation som kommissionen beaktat när den bedömde att sökandena kunde betala böterna genom att i förekommande fall vända sig till kreditinstitut.
555 Vad beträffar det andra skäl som beaktats i det angripna beslutet, nämligen att sökandena kunde vända sig till de juridiska och fysiska personer som var aktieägare, gjorde generaladvokaten på samma sätt bedömningen att Rubs frånfälle, vilket inträffade under handläggningen av respektive begäran om omprövning, inte var av väsentlig betydelse, eftersom Rubs privata tillgångar hade överförts till dennes rättsinnehavare.
556 Kommissionen kan visserligen inte med fog hävda att det bara är om ett företags ekonomiska situation förvärras som det kan vara motiverat att företaget ger in en begäran om att det ska göras en ny bedömning av dess betalningsförmåga. Det är inte desto mindre så, att när den enda förändringen jämfört med de faktiska omständigheter som kommissionen undersökt vid bedömningen av ett företags betalningsförmåga består i att företagets ekonomiska situation har förbättrats, kan företaget inte begära att kommissionen ska ompröva sitt tidigare ställningstagande. I ett sådant fall utgör kommissionens avslag på denna begäran om omprövning följaktligen ingen akt mot vilken talan kan väckas.
557 När administrationen ska pröva en begäran om omprövning av ett tidigare beslut finns det således anledning att skilja mellan frågan om prövning av den faktiska och rättsliga situation som den berörda personen befinner sig i och frågan om omprövning av det tidigare beslutet. Det är endast om administrationen efter undersökning av personens situation konstaterar att denna situation, i faktiskt eller rättsligt hänseende, väsentligt har ändrats som den är skyldig att företa en omprövning av sitt beslut. Om de faktiska eller rättsliga omständigheterna inte väsentligt har ändrats kan administrationen däremot inte vara skyldig att företa en omprövning av sina beslut. Det ställningstagande som administrationen grundar sig på för att avslå en begäran om omprövning som framställts under sådana omständigheter framstår inte som ett beslut. En talan som väcks mot ett sådant ställningstagande ska således avvisas, eftersom det riktas mot en akt mot vilken talan inte kan väckas. Administrationens bedömning att den berörda personen inte har anfört någon ny omständighet och inte har visat att den faktiska och rättsliga situation som vederbörande befinner sig i väsentligt har ändrats kan emellertid bli föremål för unionsdomstolens prövning.
558 Det ska följaktligen prövas huruvida, såsom kommissionen har påstått, den ekonomiska situation som sökandena befinner sig i har förbättrats jämfört med den situation som kommissionen bedömde i det angripna beslutet, vilket sökandena har bestritt.
559 Det ska inledningsvis erinras om att kommissionen vid antagandet av det angripna beslutet gjorde rätt när den beaktade den situation som sökandena befann sig i såsom den framgick av de senaste årsbokslut som fanns tillgängliga, vilka avsåg räkenskapsåret 2009 (se punkt 518 ovan). Vidare gav sökandena till stöd för respektive begäran om omprövning in flera handlingar avseende den ekonomiska situation som de befann sig i (se punkt 532 ovan). De första handlingarna gavs in vid samma tidpunkt som respektive begäran, nämligen i juli 2011, och avsåg början av år 2011. Handläggningen av nämnda begäran pågick nästan ett år, under vilket kommissionen begärde och fick upplysningar. Generaldirektören grundade sig därmed, i skrivelsen av den 25 juli 2012, på de ekonomiska uppgifter som förelåg i slutet av år 2011.
560 Sökandena har till stöd för sitt påstående, enligt vilket den situation som de befann sig i hade förvärrats sedan antagandet av det angripna beslutet, inte jämfört uppgifterna avseende slutet av år 2011 – det vill säga de senaste uppgifter som fanns tillgängliga när generaldirektören gjorde sin prövning – med uppgifterna från år 2009 – det vill säga de uppgifter som kommissionen beaktade i det angripna beslutet. Sökandena har i stället jämfört de uppgifter som förelåg i början av år 2011 med uppgifterna från år 2008, vilket var det år under vilket den ekonomiska krisen nådde sin kulmen.
561 Det kan emellertid konstateras att jämförelsen mellan den situation som sökandena befann sig, såsom den var känd i juli 2012, med den situation, avseende år 2009, som kommissionen beaktade i det angripna beslutet visar på en märkbar förbättring. De uppgifter som getts in av kommissionen i detta avseende har inte bestritts av sökandena.
562 Medan det sammanlagda bötesbeloppet, inklusive ränta, uppgick till 54,26 miljoner euro år 2010 och fastställdes till 58,6 miljoner euro i slutet av år 2011, ökade således GSW:s globala omsättning under samma period från 543 till 823 miljoner euro. Förhållandet mellan bötesbeloppet och GSW:s globala omsättning minskade därmed från 10 procent vid tidpunken då det angripna beslutet antogs till 7,1 procent vid tidpunkten då generaldirektören gjorde sin prövning.
563 Förhållandet mellan bötesbeloppet och värdet på GSW:s och TQ:s samlade tillgångar förblev stabilt under samma period och motsvarade mellan 6 och 7 procent.
564 Det är riktigt att sökandenas eget kapital minskade mellan åren 2009 och 2011, från 212 till 196 miljoner euro, och att även förhållandet mellan det sammanlagda bötesbeloppet och det egna kapitalet försämrades något, från 26 till 30 procent. Det finns emellertid anledning att beakta de uppgifter som sökandena gett in till kommissionen enligt vilka nivån på det egna kapital som kunde förväntas år 2015 uppgick till 244 miljoner euro, det vill säga till en högre nivå än den som hade noterats för räkenskapsåret 2009.
565 Under samma period förbättrades för övrigt GSW:s lönsamhetsutsikter väsentligt. År 2009 noterade GSW således förluster efter att under fem år i följd ha uppnått ett positivt resultat. De förväntade resultaten för åren 2010 och 2011 hade i slutet av år 2009 uppskattats till en förlust på 6 respektive 5 miljoner euro. De resultat som uppnåddes överträffade dock förväntningarna, eftersom vinsten uppgick till 1 miljon euro år 2010 och till 25 miljoner euro år 2011. Medan ”earnings before interest, taxes, depreciation, and amortization” (rörelseresultat före räntor, skatter, avskrivningar och amorteringar, EBITDA) uppgick till ‐20 miljoner euro år 2009 uppgick nämnda resultat till 51 miljoner euro år 2010 och 90 miljoner år 2011. GSW:s riskprofil, som utgörs av förhållandet mellan dess nettoskuld, med eller utan böter, å ena sidan, och EBITDA, å andra sidan, förbättrades således avsevärt mellan åren 2009 och 2011.
566 Dessutom förbättrades även de likvida medlen mellan åren 2009 och 2011 till följd av att rörelsekapitalet övergick från att vara ‐51 miljoner euro år 2010 till ‐42 miljoner euro år 2011. Även om resultatet av testet enligt Altmans Z-scoremodell, en indikator på konkursrisk grundad på historiska uppgifter, gav anledning till oro år 2009 (0,59 utan böter och 0,44 med böter), var så inte längre fallet år 2011 (1,35 utan böter och 1,29 med böter), eftersom gränsvärdet för industrisektorn uppgick till 1,23.
567 Medan GSW år 2009 förfogade över ett sammanlagt belopp avseende bankkrediter som översteg 160 miljoner euro, varav 22 miljoner euro inte hade tagits i anspråk år 2011, hade slutligen dess bankskulder med framgång omförhandlats för ett belopp på 3 miljarder euro, varav böterna motsvarade cirka 2 procent.
568 Sökandena har inte bestritt att dessa uppgifter avseende de ekonomiska förhållandena är riktiga. De har nämligen endast föreslagit att det ska göras andra jämförelser, vilka avser uppgifter hänförliga till andra år. Det framgår härvidlag av de skäl som anges i punkt 559 ovan att ramen för den jämförelse som ska göras, vid bedömningen av frågan om utvecklingen av situationen för sökandena i samband med upprättandet av skrivelsen av den 25 juli 2012, utgörs av dels den situation som rådde i slutet av år 2009 och som beaktats i det angripna beslutet, dels den situation som rådde när generaldirektören antog skrivelsen av den 25 juli 2012. Det kan konstateras att den ekonomiska situation som sökandena befann sig i förbättrades märkbart mellan dessa två tidpunkter.
569 Av vad som anförts i punkterna 556 och 557 ovan följer att de omständigheter som sökandena åberopade till stöd för respektive begäran om omprövning inte på ett väsentligt sätt kunde ändra den bedömning av deras betalningsförmåga som hade gjorts i det angripna beslutet. Skrivelsen av den 25 juli 2012 framstår följaktligen inte som ett beslut. Eftersom respektive talan i den tredje gruppen av mål (målen T‑438/12–T‑441/12) riktas mot nämnda skrivelse ska talan i nämnda mål avvisas.
570 Av det ovan anförda följer att talan ska ogillas i samtliga mål.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas i samtliga mål.
2) Moreda-Riviere Trefilerías, SA, Trefilerías Quijano, SA, Trenzas y Cables de Acero PSC, SL och Global Steel Wire, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.
Frimodt Nielsen | Dehousse | Collins |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 2 juni 2016.
Underskrifter