Mål C‑147/12
ÖFAB, Östergötlands Fastigheter AB
mot
Frank Koot
och
Evergreen Investments BV
(begäran om förhandsavgörande från Hovrätten för Nedre Norrland)
”Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 44/2001 – Behörig domstol – Särskilda behörighetsregler om talan avser ’avtal’ eller ’skadestånd utanför avtalsförhållanden’”
Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 18 juli 2013
1. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Tillämpningsområde – Områden som inte omfattas – Konkurs, ackord och andra liknande förfaranden – Begrepp – Talan av ett aktiebolags fordringsägare om att en styrelseledamot i bolaget och en av bolagets aktieägare ska ansvara för bolagets skulder – Omfattas inte – Förordningens tillämplighet
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 1.2 b)
2. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Bestämmelser i denna förordning som anses motsvara bestämmelser i Brysselkonventionen – Tolkning av dessa bestämmelser i enlighet med domstolens praxis rörande konventionen
(Konvention av den 27 september 1968; Rådets förordning nr 44/2001)
3. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet rörande avtal och skadestånd utanför avtalsförhållanden – Begrepp
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5.1 a och 3)
4. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden – Begrepp – Talan av ett aktiebolags fordringsägare om att en styrelseledamot i bolaget och en av bolagets aktieägare ska ansvara för bolagets skulder – Omfattas – Överlåtelse av fordran – Saknar betydelse
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5.3)
5. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Fråga som ställs i ett sammanhang som utesluter ett användbart svar – Frågor har ställts utan att den faktiska bakgrunden klargjorts tillräckligt – Avvisning
(Artikel 267 FEUF)
6. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden – Ort där skadan uppkom – Begrepp – Ort där företagets verksamhet bedrivits och ort som har ett samband med denna verksamhets ekonomi
(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5.3)
1. Se domen.
(se punkterna 24–26)
2. Se domen.
(se punkterna 28 och 29)
3. Begreppet ”skadestånd utanför avtalsförhållanden”, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, omfattar varje talan som syftar till att gentemot svaranden göra gällande ett ansvar som inte är hänförligt till ett ”avtal” i den mening som avses i artikel 5.1 a i förordningen.
Begreppet ”avtal”, i den mening som avses i artikel 5.1 a i förordning nr 44/2001, kan inte förstås så, att det avser fall där det inte finns något frivilligt åtagande av den ena parten gentemot den andra parten. För att bestämmelsen om särskild behörighet i fråga om avtal i artikel 5.1 a i förordningen ska kunna tillämpas, måste det således fastställas att det föreligger en rättslig förpliktelse som en person frivilligt har åtagit sig gentemot en annan person och att kärandens talan grundas på denna förpliktelse. Skadeståndsansvar utanför avtalsförhållanden kan endast beaktas om det kan fastställas ett orsakssamband mellan skadan och den omständighet som ligger till grund för skadan.
(se punkterna 32–34)
4. Begreppet ”skadestånd utanför avtalsförhållanden” i artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, ska tolkas på så sätt att det omfattar talan av ett aktiebolags fordringsägare om att en styrelseledamot i bolaget och en av bolagets aktieägare ska ansvara för bolagets skulder, när dessa drivit verksamheten vidare trots att bolaget var underkapitaliserat och likvidationspliktigt.
I detta hänseende kan domstolen inte godta tolkningen att kvalificeringen av käromålen bör följa kvalificeringen av bolagets skulder såsom hänförliga till ett avtalsförhållande eller inte. En sådan tolkning skulle nämligen leda till att flera domstolar blev behöriga att pröva tvister rörande samma försumliga beteende hos bolagets styrelseledamot eller ägare, beroende på karaktären av de av bolagets skulder som kan bli föremål för dessa tvister. Det mål avseende närhet som eftersträvas med de särskilda behörighetsreglerna i artikel 5.1 och 5.3 i förordning nr 44/2001, vilka grundar sig på att det finns en särskilt nära anknytning mellan å ena sidan avtalet eller den ort där skadan inträffade och å andra sidan domstolen som ska pröva tvisten, utgör i ett sådant fall nämligen hinder för att avgöra frågan om vilken domstol som är behörig utifrån karaktären av skulderna i fråga.
Under dessa förhållanden kan den omständigheten att fordringen i fråga har överlåtits från den ursprungliga fordringsägaren till någon annan inte ha någon betydelse för fastställandet av vilken domstol som är behörig enligt artikel 5.3 i förordning nr 44/2001.
(se punkterna 38, 41, 42 och 59 samt punkterna 1 och 3 i domslutet)
5. Se domen.
(se punkterna 44–47)
6. Begreppet ”den ort där skadan inträffade eller kan inträffa” i artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så – när det gäller talan om att en styrelseledamot och en aktieägare i ett aktiebolag ska ansvara för bolagets skulder – att den orten är den ort till vilken den av bolaget bedrivna verksamheten och den ekonomiska situation som hänför sig till den verksamheten är knutna.
När det gäller en talan som väckts med hänvisning till att en styrelseledamot och en aktieägare i ett aktiebolag har åsidosatt sina skyldigheter enligt lag när det gäller bolaget måste orten där den skadevållande händelsen inträffat uppfylla kravet på förutsebarhet både för kärandena och för svarandena. Under dessa förhållanden måste det även när det gäller god rättskipning och en ändamålsenlig processledning finnas en särskilt nära anknytning mellan käromålen och nämnda ort.
(se punkterna 52 och 55 samt punkterna 2 och 3 i domslutet)