Language of document : ECLI:EU:T:2012:133

TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 20 mars 2012

Förenade målen T‑441/10 P–T‑443/10 P

Christian Kurrer m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Utnämning – Placering i lönegrad – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad vid rekrytering – Artikel 5.4 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Principen om likabehandling ”

Saken: Överklaganden av de domar som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 8 juli 2010 i mål F-126/06, Magazzu mot kommissionen, mål F-130/06, Sotgia mot kommissionen, och mål F-139/06, Kurrer mot kommissionen, och genom vilka det yrkats att dessa domar ska upphävas.

Domslut: Överklagandena ogillas. Christian Kurrer, Salvatore Magazzu och Stefano Sotgia ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som kommissionen har förorsakats i detta förfarande. Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Införande av ett nytt befordringssystem genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 31.1; bilaga XIII, artikel 5.4; rådets förordning nr 723/2004)

2.      Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Införande av ett nytt befordringssystem genom förordning nr 723/2004 – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 5.4; rådets förordning nr 723/2004)

3.      Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Personaldomstolens användning av en underförstådd motivering – Tillåtet – Villkor

(Domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)

1.      Enligt de uttryckliga och klara bestämmelserna i artikel 5.4 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska såväl ett uttagningsprov för övergång till en annan kategori som ett internt uttagningsprov ha till verkan att sökanden i ett sådant uttagningsprov ges möjlighet att byta kategori, vilket normalt inte är möjligt efter det att en sökande har klarat ett allmänt uttagningsprov.

Av en restriktiv bokstavstolkning av bestämmelsen följer nämligen dels att bestämmelsen inte avser tillfälligt anställda som är sökande i ett allmänt uttagningsprov, eftersom ett sådant uttagningsprov normalt inte kan utmynna i en rekrytering med övergång till en annan kategori, dels att dess lydelse inte ger administrationen något bedömningsutrymme för att tolka och tillämpa bestämmelsen på annat sätt.

Denna bedömning påverkas inte heller om nämnda bestämmelse tolkas teleologiskt och utifrån sammanhanget. Den omständigheten att det bara är tillfälligt anställda som är sökande i ett uttagningsprov för övergång till en annan kategori eller i ett internt uttagningsprov som omfattas av denna övergångsbestämmelse av undantagskaraktär motiveras av syftet att uppmuntra dessa anställda att delta i ett sådant uttagningsprov för att utnämnas till ordinarie tjänstemän och samtidigt gå över till en annan kategori. Ett allmänt uttagningsprov är däremot öppet för alla intresserade personer, även utanför institutionerna, och det är följaktligen inte utformat för att kombinera rekrytering och utnämnande till ordinarie tjänsteman med en sådan övergång till en annan kategori.

Det finns under dessa omständigheter ingen anledning att bedöma att lagstiftarens önskan var att även tillfälligt anställda i ett allmänt uttagningsprov skulle omfattas av artikel 5.4 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 46, 48 och 49)

Hänvisning till

Domstolen: 5 december 1974, Van Belle mot rådet, 176/73, REG 1974, s. 1361, punkt 8

Förstainstansrätten: 8 december 2005, Reynolds mot parlamentet, T‑237/00, REGP 2005, s. I‑A-385 och II‑1731, punkt 101

2.      Principen om likabehandling åsidosätts när två kategorier av personer vilkas situation inte påtagligt skiljer sig åt i faktiskt eller rättsligt hänseende behandlas olika eller när olika situationer behandlas lika. Anställda som befinner sig i identiska situationer ska följaktligen omfattas av samma bestämmelser och unionslagstiftaren ska beakta objektiva skillnader i förutsättningar eller i de situationer som de berörda personerna befinner sig i. När det gäller utövande av ett utrymme för skönsmässig bedömning, såsom när övergångsbestämmelser antas för att säkerställa en rättvis övergång från äldre tjänsteföreskrifter till nya sådana, åsidosätts dessutom likhetsprincipen när den aktuella institutionen gör en godtycklig eller uppenbart olämplig åtskillnad, med hänsyn till det mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga.

Prövningen av huruvida den allmänna principen om likabehandling har iakttagits är för övrigt en rättsfråga, vilket innebär att tribunalen är behörig att pröva huruvida de olika aktuella situationerna är jämförbara. För att korrekt fastställa huruvida nämnda situationer är jämförbara ska det i detta hänseende tas hänsyn till det mål som eftersträvas med de relevanta bestämmelserna.

Tillfälligt anställda som är sökande i ett allmänt uttagningsprov som anordnats för att tillsätta tjänster i den kategori som de redan hör till befinner sig härvid inte i samma situation som dem som är sökande i ett uttagningsprov som har till syfte eller resultat att göra det möjligt att gå över till en högre kategori och följaktligen att avancera i sin karriär på ett avgörande sätt. Den omständigheten att lagstiftaren, genom att anta artikel 5.4 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, har sett till att dessa tillfälligt anställda undantagsvis kan utnämnas till provanställda tjänstemän i den lönegrad som de var placerade i inom den förra kategorin, medför inte att det görs en godtycklig eller uppenbart olämplig åtskillnad, med hänsyn till det mål som lagstiftaren eftersträvar, i förhållande till tillfälligt anställda som, efter ett allmänt uttagningsprov, rekryteras som tjänstemän i den kategori som de hört till.

(se punkterna 54–56)

Hänvisning till

Domstolen: 11 september 2007, Lindorfer mot rådet, C‑227/04 P, REG 2007, s. I‑6767, punkt 64; 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., C‑127/07, REG 2008, s. I‑9895, punkt 26; 12 maj 2011, Luxemburg mot parlamentet och rådet, C‑176/09, REU 2011, s. I‑3727, punkt 32

Förstainstansrätten: 20 februari 2009, kommissionen mot Bertolete m.fl., T‑359/07 P–T‑361/07 P, REGP 2009, s. I‑B‑1‑5 och II‑B‑1‑21, punkt 38 och där angiven rättspraxis samt punkterna 39, 43 och följande punkter

3.      Den skyldighet att motivera sina domar som åvilar personaldomstolen enligt artikel 36 i domstolens stadga jämförd med artikel 7.1 i bilaga I till den stadgan innebär inte någon skyldighet för personaldomstolen att lämna en fullständig redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i målet har fört. Motiveringen kan alltså vara underförstådd, på villkor att den ger de berörda personerna möjlighet att få kännedom om skälen till att de ifrågavarande åtgärderna har vidtagits, och att domstolen i nästa instans kan få ett tillräckligt underlag för att utföra sin prövning. Denna skyldighet kan nämligen inte tolkas så att personaldomstolen är tvungen att i detalj pröva varje argument som har åberopats av sökanden, särskilt inte argument som inte är tillräckligt klara och precisa och som inte stöds av utförlig bevisning.

(se punkt 72)

Hänvisning till

Domstolen: 21 januari 2010, Iride och Iride Energia mot kommissionen, C‑150/09 P, 2010 I-00005*, punkt 42; 29 mars 2011, ArcelorMittal Luxemburg mot kommissionen och kommissionen mot ArcelorMittal Luxemburg m.fl., C‑201/09 P och C‑216/09 P, REU 2011, s. I‑2239, punkt 78

Förstainstansrätten: 8 juni 2009, Krcova mot domstolen, T‑498/07 P, REGP 2009, s. I‑B‑1‑35 och II‑B‑1‑197, punkt 34

Tribunalen: 2 mars 2010, Doktor mot rådet, T‑248/08 P, punkt 64 och där angiven rättspraxis