Mål T-192/04

Flex Equipos de Descanso, SA

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket LURA-FLEX – Äldre nationella figurmärken innehållande ordet ’flex’ – För sent inlämnande till invändningsenheten av översättningar av handlingar som åberopats till styrkande av att de äldre varumärkena är kända – Överklagandenämndens skyldighet att pröva behovet av att beakta de översatta handlingarna”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.2, kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 16.3, 17.2 och 20.2)

2.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av harmoniseringsbyråns invändningsenhet – Överklagandenämndens prövning – Omfattning

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.2)

1.      Det följer av den dubbla hänvisningen – dels hänvisningen i regel 16.3 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken till regel 20.2, dels hänvisningen i regel 17.2 till regel 16.3 – att den frist som invändningsenheten fastställer i enlighet med regel 20.2 för att inge de uppgifter om fakta, bevis och skäl som styrker invändningen även är tillämplig på översättningar till handläggningsspråket för invändningsförfarandet av bevisen på att invändarens äldre varumärken är kända.

Om invändaren inger översättningen till handläggningsspråket av bevisen och de bestyrkande handlingarna till styrkande av att de äldre varumärkena är kända till invändningsenheten efter det att nämnda frist löpt ut, skall det anses att invändaren inte tillhandahållit detta bevismaterial i rätt tid, i den mening som avses i artikel 74.2 i förordning nr 40/94, och att Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), i enlighet med samma bestämmelse, därför inte behöver beakta bevismaterialet.

(se punkterna 50 och 61)

2.      Överklagandenämnden har, vid prövningen av ett överklagande av ett beslut om avslag på en invändning mot registreringen av ett kännetecken som gemenskapsvarumärke, enligt artikel 74.2 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ett utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra, under förutsättning att beslutet motiveras, huruvida omständigheter eller bevisning som invändaren ingett för sent till invändningsenheten skall beaktas eller inte när den fattar sitt beslut. Det kan framför allt vara befogat att sådana omständigheter och sådan bevisning beaktas när dels det som har åberopats och ingetts för sent vid ett första påseende förefaller kunna få en faktisk inverkan på utgången i invändningsförfarandet, dels det inte föreligger några hinder för ett sådant beaktande med hänsyn till på vilket stadium i förfarandet som dessa omständigheter och denna bevisning har åberopats respektive ingetts och under vilka omständigheter det har skett.

Överklagandenämnden gör således en felaktig rättstillämpning om den anser sig sakna befogenhet att företa en skönsmässig bedömning av om den skall beakta de bevis och bestyrkande handlingarna som åberopats till styrkande av att invändarens varumärken är kända.

(se punkterna 62, 63 och 67)