PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 29 september 2011

Mål F‑93/05

Harald Mische

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tillsättning – Rekrytering och samtidig överföring till en annan institution – Placering i lönegrad enligt nya och mindre fördelaktiga bestämmelser – Fråga huruvida talan kan tas upp till sakprövning – Intresse av talan – För sent väckt talan”

Saken:      Talan enligt artiklarna 236 EG och 152 EA, som väckts av Harald Mische, med yrkande dels om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 4 oktober 2004 att placera sökanden i lönegrad A*6, löneklass 1, dels om återställande av rättigheterna till följd av en placering i korrekt lönegrad, och dels om skadestånd.

Avgörande:      Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader. Europeiska unionens råd, som har intervenerat, ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan om ogiltigförklaring av ett beslut om placering – Rekrytering och samtidig överföring av en tjänsteman – Ansvar för beslutet om placering

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29.1 b, 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidpunkt för anförande av klagomål

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

3.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidpunkt då fristen för anförande av klagomål börjar löpa

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

1.      Föremålet för talan måste föreligga när talan väcks, vid äventyr av att den annars avvisas. Föremålet måste även bestå fram till dess att domstolsavgörandet meddelas, annars kan rätten besluta att det inte längre finns anledning att döma i saken. En förutsättning härvid är att talan kan resultera i en fördel för sökanden. Dessa förutsättningar är inte uppfyllda i fråga om en talan om ogiltigförklaring av ett beslut av parlamentet om en tjänstemans placering, om det följande framgår, nämligen att denna placering fastställts i parlamentets beslut om vederbörandes anställning av och samtidig överföring till kommissionen, att anställningen endast utfördes på uttrycklig begäran från kommissionen med det enda syftet att besätta en ledig tjänst vid kommissionen enligt artikel 29.1 b i föreskrifterna, att kommissionen härutöver spelat en aktiv roll i fastställandet av lönegrad och löneklass samt av faktiskt anställningsdatum, samt att kommissionen senare, i anställningsbeslutet, närmare angett vilken lönegrad som den berörde skulle överflyttas till och ändrat löneklass. Under dessa omständigheter ersatte kommissionens beslut parlamentets beslut på dessa punkter, utan att det senare beslutet ens verkställts, eftersom dessa två beslut började gälla samma dag och personen i fråga aldrig arbetat för parlamentet. Tjänstemannen i fråga hade vidare inte kunnat överflyttas till kommissionen om inte parlamentet hade placerat honom i samma lönegrad som kommissionen fastställt.

Av detta följer att parlamentet inte kan anses vara formellt ansvarigt för beslutet, i vart fall avseende placeringen av tjänstemannen i lönegrad och löneklass, eftersom denna placering i själva verket fastställts av kommissionen.

(se punkterna 23–25 och 27)

Hänvisning till

Domstolen: 17 april 2008, Flaherty m.fl. mot kommissionen, C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, punkt 25

2.      Vad gäller bestämmande av datum för anförande av ett föregående administrativt klagomål ska artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna tolkas så, att klagomålet är ”anfört” när det inkommer till institutionen, och inte när det skickas till denna. När det däremot gäller sista dagen i tidsfristen på tre månader, framgår det av artikel 90.2 i föreskrifterna att denna löper till utgången av den dag i månaden som följer den när tidsfristen börjar som har samma datum som den dag från vilken fristen löper.

(se punkt 29)

Hänvisning till

Domstolen: 26 november 1981, Michel mot parlamentet, 195/80, punkterna 8 och 13; 15 januari 1987, Misset mot rådet, 152/85, punkterna 8 och 9

Personaldomstolen: 13 december 2007, Van Neyghem mot kommissionen, F‑73/06, punkterna 43 och 45

3.      Den tidsfrist på tre månader som, enligt artikel 90.2 i föreskrifterna, normalt sett börjar löpa den dag beslutet delges mottagaren, dock senast den dag den berörde får kännedom om beslutet, ska tolkas på så sätt, att tidsfristen börjar löpa den dag då tjänstemannen fick kännedom om beslutets motivering och innehåll, om än genom en institution som inte är beslutsfattaren.

(se punkt 30)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 3 juni 1997, H mot kommissionen, T‑196/95, punkt 31