TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 28 februari 2024 (*)
”Växtsorter – Beviljande av gemenskapens växtförädlarrätt för växtsorten SK20 – Avvisning av överklagandet till överklagandenämnden – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Artikel 81.1 i förordning (EG) nr 2100/94”
I mål T‑556/22,
House Foods Group, Inc., Osaka (Japan), företrätt av advokaten G. Würtenberger,
klagande,
mot
Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO), företrädd av M. García-Moncó Fuente och O. Lamberti, båda i egenskap av ombud,
motpart,
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden F. Schalin samt domarna I. Nõmm och G. Steinfatt (referent),
justitiesekreterare: handläggaren A. Juhász-Tóth,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
efter förhandlingen den 13 september 2023,
följande
Dom
1 Klaganden, House Foods Group, Inc., har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som överklagandenämnden vid Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) meddelade den 1 juli 2022 (ärende A 018/2021) (nedan kallat det överklagade beslutet).
Bakgrund till tvisten
2 Den 18 september 2017 gav klaganden in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till CPVO i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196).
3 Ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt avsåg löksorten SK20, som tillhör arten Allium cepa.
4 I det tekniska frågeformulär som bifogats ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt besvarade klaganden fråga 07.02, ”Utöver de uppgifter som lämnats i avsnitten 5 och 6, finns det några ytterligare kännetecken som kan bidra till att särskilja sorten?”, med att hänvisa till ”mycket låga halter av lakrymator [tårframkallande ämne] och pyruvinsyra” i den sökta växtsorten.
5 CPVO gav Naktuinbouw (Kontrollmyndigheten för trädgårdsodling, Nederländerna) (nedan kallad provningsmyndigheten) i uppdrag att genomföra den tekniska provning som avses i artikel 55.1 i förordning nr 2100/94.
6 Den 14 september 2020 lade provningsmyndigheten fram slutrapporten från den tekniska provningen, vilken angav att sorten uppfyllde kriterierna om särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet (nedan kallade SES-kriterierna) och åtföljdes av ett förslag till beskrivning av den sökta växtsorten. CPVO översände slutrapporten till klaganden den 21 oktober 2020 och anmodade denne att inkomma med synpunkter i enlighet med artikel 57.2 i förordning nr 2100/94.
7 Den 21 december 2020 inkom klaganden med en begäran till CPVO om att de låga halter av lakrymator och pyruvinsyra som hade beskrivits i punkt 07.02 i det tekniska frågeformuläret skulle tas med i beskrivningen av kännetecknen, eftersom denna skulle avgöra omfattningen av växtförädlarrätten för sorten och eftersom de låga halterna av lakrymator och pyruvinsyra utgjorde en exceptionell egenskap som hade ett stort värde för odlingen och, i synnerhet, för användningen av den sökta växtsorten.
8 Den 4 februari 2021 informerade CPVO klaganden om att dess ansökan efter en intern diskussion inte kunde bifallas, eftersom sortbeskrivningen skulle innehålla kännetecken som motsvarade det tillämpliga tekniska protokollet eller, i vissa fall, ytterligare kännetecken, men endast när de hade använts vid den tekniska provningen för att bedöma särskiljbarheten mellan den sökta växtsorten och de sorter som var allmänt kända, vilket inte var fallet i förevarande mål.
9 Den 9 februari 2021 svarade klaganden CPVO och betonade därvid särskilt det kommersiella värdet av sitt förädlingsarbete samt hänvisade till angivelsen av det kompletterande kännetecknet i punkt 07.02 i det tekniska frågeformuläret. Klaganden förklarade att enligt dess tolkning innebar en sådan upplysning att CPVO var skyldig att beakta det angivna kännetecknet och frågade därför om detta kännetecken hade beaktats innan den tekniska provningen påbörjades och, om så inte var fallet, varför detta kännetecken inte hade bedömts.
10 Den 7 april 2021 underrättade CPVO klaganden om att bedömningen av det ytterligare kännetecknet ”låga halter av lakrymator och pyruvinsyra” inte hade beaktats och att resultatet av provningen hade fastställts på grundval av standardkännetecken. CPVO ansåg att den var skyldig att tillämpa sitt tekniska protokoll, och eftersom det kännetecken som klaganden hade begärt inte ingick där, hade provningsmyndigheten ingen anledning att iaktta det vid de sedvanliga provningarna av SES-kriterierna. CPVO har inte till uppgift att pröva samtliga kännetecken som klagandena har åberopat, om en sådan prövning inte är nödvändig för att den ska kunna fatta sitt beslut avseende ansökan. Denna ytterligare information fanns emellertid med bland handlingarna avseende växtsorten SK20. CPVO överlämnar de tekniska frågeformulären till Europeiska patentverket, så att om en tredje man lämnar in en patentansökan för det aktuella kännetecknet finns det i handlingarna i ärendet ett spår som styrker teknikens ståndpunkt.
11 Genom beslut av den 3 maj 2021 beviljade CPVO den sökta växtsorten växtförädlarrätt (nedan kallat beslutet att bevilja växtförädlarrätt). Till detta beslut bifogades den officiella sortbeskrivning som provningsmyndigheten hade upprättat.
12 Den 1 juli 2021 överklagade klaganden beslutet att bevilja växtförädlarrätt och yrkade att de låga halterna av lakrymator och pyruvinsyra skulle beaktas i den officiella sortbeskrivningen eller, i andra hand, att en ny teknisk provning skulle genomföras för att utvärdera den sökta växtsorten med avseende på detta kännetecken.
13 Den 16 september 2021 beslutade CPVO:s rättelsekommitté att inte rätta beslutet om beviljande av växtförädlarrätt med motiveringen att klagandens begäran inte kunde tas upp till prövning enligt artikel 49.1 i kommissionens förordning (EG) nr 874/2009 av den 17 september 2009 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet (EUT L 251, 2009, s. 3). Eftersom beslutet om beviljande av växtförädlarrätt inte hade rättats, översändes begäran till CPVO:s överklagandenämnd.
14 Genom det överklagade beslutet avvisade CPVO:s överklagandenämnd överklagandet med stöd av artikel 49.1 i förordning nr 874/2009 jämförd med artikel 81 i förordning nr 2100/94. Överklagandenämnden fann att klaganden inte hade något berättigat intresse av att överklaga, eftersom dess överklagande inte kunde leda till att det överklagade beslutet upphävdes, då det inte ifrågasatte beslutet att bevilja en gemenskapens växtförädlarrätt för växtsorten SK20. Överklagandenämnden påpekade dessutom att CPVO:s ordförande inte på något sätt var skyldig att genomföra det förfarande som föreskrivs i artikel 23 i förordning nr 874/2009 och som ger ordföranden rätt att lägga till ytterligare kännetecken och deras uttryck för en sort, eftersom särskiljbarheten för den sökta växtsorten redan har fastställts på grundval av de kännetecken som anges i det relevanta tekniska protokollet, och det räcker att sorten tydligt skiljer sig från åtminstone ett kännetecken för att den ska kunna skyddas. För att kunna fastställa särskiljbarheten var det således inte nödvändigt att beakta det ytterligare kännetecken som klaganden åberopat.
Parternas yrkanden
15 Klaganden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det överklagade beslutet, och
– förplikta CPVO att ersätta rättegångskostnaderna.
16 CPVO har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
17 Klaganden har anfört två grunder för överklagandet. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 81 i förordning nr 2100/94 och den andra åsidosättande av artikel 76 i samma förordning.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 81 i förordning nr 2100/94
18 Såsom klaganden bekräftade vid förhandlingen, anser den sig ha ett berättigat intresse av att få saken prövad, eftersom CPVO beviljade klaganden ett snävare skydd än det sökta genom att inte inkludera de låga halterna av lakrymator och pyruvinsyra i den officiella sortbeskrivningen. Överklagandet borde därför ha kunnat tas upp till sakprövning.
19 CPVO har bestritt klagandens argument.
20 Överklagandenämnden fann, i punkt 14 i det överklagade beslutet, att klagandens överklagande skulle avvisas med stöd av artikel 49.1 i förordning nr 874/2009 jämförd med artikel 81 i förordning nr 2100/94. Det föreligger nämligen inget berättigat intresse av att få saken prövad om överklagandet inte på något sätt gör det möjligt att upphäva det överklagade beslutet. Det är så det ser ut i förevarande fall, eftersom klaganden inte har bestritt beslutet att bevilja växtförädlarrätt, utan endast en del av sortbeskrivningen, avseende förteckningen över sortens kännetecken.
21 Enligt artikel 81.1 i förordning nr 2100/94 ska CPVO, i den mån den förordningen eller bestämmelser som antas enligt den förordningen inte innehåller bestämmelser om handläggningsförfarande, tillämpa de principer inom detta område som är allmänt erkända i medlemsstaterna.
22 Det är utrett att det inte finns någon bestämmelse i förordning nr 2100/94 eller förordning nr 874/2009 som reglerar frågan huruvida ett överklagande ska avvisas på grund av att det saknas berättigat intresse av att få saken prövad. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den hänvisade till artikel 81.1 i förordning nr 2100/94, vilken hänvisar till de processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna.
23 Såsom parterna medgav vid förhandlingen utgör villkoret om berättigat intresse av att få saken prövad en processrättslig princip som är allmänt erkänd i medlemsstaterna.
24 Faktum är att det väsentliga och främsta villkoret för varje talan vid domstol är att klaganden har ett berättigat intresse av att få saken prövad. En talan om ogiltigförklaring som väcks av en fysisk eller juridisk person kan således endast tas upp till prövning om sökanden har ett intresse av att få den angripna rättsakten ogiltigförklarad. En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad förutsätter att en ogiltigförklaring av den ifrågasatta rättsakten i sig skulle medföra rättsliga följder och att överklagandet således genom sitt resultat skulle kunna medföra en fördel för sökanden (se dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen, T‑499/12, EU:T:2015:840, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
25 Det ska således prövas huruvida en ändring av den beskrivning av den skyddade sorten som åtföljde beslutet att bevilja växtförädlarrätt i förevarande fall kan medföra en fördel för klaganden. Detta förutsätter att det fastställs om, såsom klaganden har gjort gällande, de kännetecken som anges i den officiella beskrivningen av en skyddad växtsort är avgörande för omfattningen av det skydd som den tillerkänns.
26 Enligt artikel 5.1 i förordning nr 2100/94 kan gemenskapens växtförädlarrätt omfatta sorter av alla växtsläkten och växtarter, däribland hybrider mellan växtsläkten eller växtarter.
27 Enligt artikel 5.2 i förordning nr 2100/94 avses med ”sort” en grupp av växter inom ett enskilt botaniskt taxon av lägst kända nivå som, oavsett om alla villkor för beviljande av växtförädlarrätt är uppfyllda, kan definieras genom uttrycken av de kännetecken som är ett resultat av en bestämd genotyp eller kombination av genotyper, kan särskiljas från alla andra växtgrupper genom uttrycken av minst ett av dessa kännetecken, och kan betraktas som en enhet beträffande dess lämplighet att förökas oförändrad.
28 Enligt artikel 5.3 i förordning nr 2100/94 består en växtgrupp av hela växter eller delar av växter, om dessa delar är i stånd att ge upphov till hela växter, vilka båda kallas ”sortbeståndsdelar”.
29 Enligt artikel 6 i förordning nr 2100/94 ska gemenskapens växtförädlarrätt beviljas för sorter som är särskiljbara, enhetliga, stabila och nya.
30 Enligt artikel 7.1 i förordning nr 2100/94 ska en sort anses särskiljbar om den beträffande uttrycken av kännetecken som är resultatet av en given genotyp eller kombination av genotyper tydligt skiljer sig från alla andra sorter vars existens är allmänt känd på ansökningsdagen.
31 Vidare ska enligt artikel 8 i samma förordning en sort anses vara enhetlig om den, bortsett från den variation som kan förväntas till följd av särskilda förhållanden vid dess uppförökning, är tillräckligt enhetlig beträffande uttrycken av de kännetecken som utgör grunden vid fastställandet av om sorten är särskiljbar, samt alla andra kännetecken som används vid beskrivning av sorten.
32 Slutligen ska en sort enligt artikel 9 i förordningen anses vara stabil om uttrycken av de kännetecken som utgör grunden vid fastställandet av om sorten är särskiljbar, samt alla andra kännetecken som används vid beskrivning av sorten, förblir oförändrade efter upprepad förökning eller, om det handlar om en särskild förökningscykel, vid denna cykels slut.
33 För det första, såsom framgår av artikel 5.2 första strecksatsen i förordningen, avses med ”sort” en växtgrupp som bland annat kan definieras genom uttrycken av de kännetecken som är ett resultat av dess genotyp.
34 För det andra framgår det av artiklarna 6–9 i förordningen att uttrycket av de kännetecken som följer av sortens genotyp tjänar till att avgöra om sorten uppfyller SES-kriterierna och om den således kan skyddas.
35 I elfte skälet i förordningen anges vidare att ”[f]ör beviljande av gemenskapens växtförädlarrätt är en utvärdering av sorternas viktigaste kännetecken nödvändig. Det behöver för dessa kännetecken emellertid inte finnas någon koppling till deras ekonomiska betydelse”.
36 Av det ovan anförda följer således att det för beviljande av gemenskapens växtförädlarrätt för en sökt växtsort inte krävs att en uttömmande utvärdering görs av samtliga kännetecken som skulle kunna följa av växtsortens genotyp, utan endast de kännetecken som är av viss betydelse för växtsortens skyddsbarhet och i synnerhet dess särskiljbarhet. Den tekniska provning som föreskrivs i artikel 55 i förordning nr 2100/94 syftar således endast till att avgöra om den sökta växtsorten är tillräckligt särskiljbar, enhetlig och stabil i förhållande till andra allmänt kända sorter. Syftet med nämnda provning är emellertid inte att bedöma samtliga kännetecken som kan följa av den sökta växtsortens genotyp, eller nämnda känneteckens användbarhet eller kommersiella värde, eftersom beviljandet av växtförädlarrätt för en ny sort inte på något sätt villkoras av det föreligger kännetecken som i sig har ett kommersiellt värde.
37 Den officiella beskrivning av sorten som upprättats av provningsmyndigheten, vilken endast utgör en sammanfattning av de synpunkter som lämnats vid den tekniska provningen, syftar således inte heller till att återge uttrycket för samtliga kännetecken som följer av den sökta växtsortens genotyp och som kännetecknar den, såsom de låga halter av lakrymator och pyruvinsyra som klaganden har gjort gällande, utan endast vissa specifika kännetecken som är tillräckliga för att påvisa sortens särskiljbarhet.
38 Enligt artikel 5.2 andra strecksatsen i förordning nr 2100/94, jämförd med artikel 7.1 i samma förordning, är det nämligen tillräckligt att sorten tydligt skiljer sig från åtminstone ett av de kännetecken som följer av dess genotyp för att den ska kunna skyddas. Även om en sökt växtsort uppvisar vissa kännetecken som är identiska med en allmänt känd sort, är det tillräckligt att den skiljer sig tydligt genom ett eller flera andra kännetecken för att den ska vara skyddad. Även om det ytterligare kännetecken som klaganden har gjort gällande hade inkluderats vid den tekniska provningen och fanns med i den officiella beskrivningen av växtsorten SK20, skulle detta således inte ha haft någon inverkan på den växtförädlarrätt som beviljas denna sort, eftersom en ny sort, som har samma låga halter av lakrymator och pyruvinsyra, ändå skulle kunna skyddas, så snart som den uppvisar ett eller flera andra kännetecken som tydligt skiljer den från klagandens sort.
39 Att i beskrivningen lägga till det ytterligare kännetecken som klaganden har gjort gällande skulle dessutom inte medföra någon fördel för klaganden, eftersom gemenskapens växtförädlarrätt gäller själva växtsorten (se artikel 5.1 i förordning nr 2100/94), med vilket avses en grupp av växter (se artikel 5.2 i förordning nr 2100/94), bestående av hela växter eller delar av växter, om dessa delar är i stånd att ge upphov till hela växter, båda benämnda ”sortbeståndsdelar” (se artikel 5.3 i förordning nr 2100/94). Enligt artikel 13.1 och 13.2 i förordning nr 2100/94 har nämligen gemenskapens växtförädlarrätt den verkan att rättsinnehavaren har rätt att utföra vissa åtgärder avseende sortbeståndsdelar, definierade i artikel 5.3 i samma förordning, eller skördat material av den skyddade sorten. Av detta följer att skyddet avser själva växtmaterialet, såsom det definieras genom samtliga kännetecken som följer av dess genotyp, oavsett om de anges i den officiella sortbeskrivningen eller inte.
40 Tillägget i beskrivningen av det kännetecken som klaganden har gjort gällande ändrar således inte på något sätt omfattningen av den växtförädlarrätt som klaganden beviljats för sorten SK20. Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att klaganden inte hade något berättigat intresse av att få saken prövad.
41 Denna slutsats påverkas inte av de avgöranden från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) som klaganden har åberopat, vilka enligt klaganden erkänner att omfattningen av skyddet för en skyddad växtsort grundar sig på de kännetecken som anges i den officiella beskrivningen av växtsorten. Gemenskapens växtförädlarrätt är nämligen ett självständigt system, som består av en samling regler och målsättningar som är specifika för detta system. Denna ordning ska tillämpas utan hänsyn till de nationella systemen, och lagenligheten av de beslut som fattas av CPVO:s överklagandenämnd ska bedömas enbart på grundval av förordningarna nr 2100/94 och 874/2009, såsom dessa tolkas av unionsdomstolen (se, analogt, dom av den 6 juni 2018, Apcoa Parking Holdings/EUIPO, C‑32/17 P, ej publicerad, EU:C:2018:396, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Unionsdomstolen är således inte bunden av ett beslut som fattats på medlemsstatsnivå, även om ett sådant beslut har fattats med tillämpning av en harmoniserad nationell lagstiftning (se, analogt, dom av den 27 februari 2002, Streamserve/harmoniseringskontoret (STREAMSERVE), T‑106/00, EU:T:2002:43, punkt 47).
42 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 76 i förordning nr 2100/94
43 Genom den andra grunden har klaganden gjort gällande att CPVO enligt artikel 76 i förordning nr 2100/94 var skyldig att beakta och fullt ut pröva klagandens begäran om att ett betydande ytterligare kännetecken skulle ingå i den tekniska provningen och i den officiella sortbeskrivningen.
44 CPVO har bestritt detta argument.
45 Eftersom det framgår av punkterna 21–42 ovan att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den avvisade klagandens överklagande, och eftersom det vidare endast var för fullständighetens skull som överklagandenämnden fann att överklagandet även var ogrundat därför att CPVO:s ordförande i förevarande fall inte var skyldig att genomföra det förfarande som föreskrivs i artikel 23 i förordning nr 874/2009, som ger denne rätt att lägga till ytterligare kännetecken och deras uttryck för en sort, är den andra grunden verkningslös.
46 Av det ovan anförda följer att överklagandet ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
47 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
48 CPVO har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet ska CPVO:s yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) House Foods Group, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 februari 2024.
Underskrifter