Language of document : ECLI:EU:C:2010:83

Mål C‑480/08

Maria Teixeira

mot

London Borough of Lambeth

och

Secretary of State for the Home Department

(begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division))

”Fri rörlighet för personer – Uppehållsrätt – Medborgare i en medlemsstat som har arbetat i en annan medlemsstat och som har stannat kvar där efter att ha slutat att arbeta – Barn som genomgår yrkesutbildning i den mottagande medlemsstaten – Egna medel för uppehälle saknas – Förordning (EEG) nr 1612/68 – Artikel 12 – Direktiv 2004/38/EG”

Sammanfattning av domen

1.        Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Rätt för barn till en arbetstagare att erhålla tillträde till utbildning i den mottagande medlemsstaten – Uppehållsrätt för att för att erhålla tillträde till medlemsstatens allmänna skolor

(Rådets förordning nr 1612/68, artikel 12)

2.        Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Familjemedlemmars uppehållsrätt – Medborgare i en medlemsstat som har varit anställd i den mottagande medlemsstaten – Förälder som har den faktiska vårdnaden om sitt barn som genomgår en utbildning i denna medlemsstat

(Rådets förordning nr 1612/68, artiklarna 10 och 12; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 7)

3.        Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Familjemedlemmars uppehållsrätt – Förälder som har den faktiska vårdnaden om ett barn som utövar sin rätt att genomgå en utbildning

(Rådets förordning nr 1612/68, artikel 12)

4.        Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Familjemedlemmars uppehållsrätt – Förälder som har den faktiska vårdnaden om ett barn som genomgår en utbildning i den mottagande medlemsstaten

(Rådets förordning nr 1612/68, artikel 12)

5.        Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Familjemedlemmars uppehållsrätt – Förälder som har den faktiska vårdnaden om ett barn som genomgår en utbildning i den mottagande medlemsstaten

(Rådets förordning nr 1612/68, artikel 12)

1.        Unionsmedborgares barn som har flyttat till en medlemsstat i samband med att deras förälder utövat sin rätt att i egenskap av migrerande arbetstagare bosätta sig i den medlemsstaten har rätt att uppehålla sig där för att erhålla tillträde till medlemsstatens allmänna skolor enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68. Det saknar därvid betydelse att barnens föräldrar under tiden har skilt sig och att den migrerande arbetstagaren inte längre utövar ekonomisk verksamhet i den mottagande medlemsstaten.

(se punkt 37)

2.        En medborgare i en medlemsstat, som har varit anställd i en annan medlemsstat där dennes barn genomgår en utbildning, kan göra gällande en uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten i egenskap av förälder som har den faktiska vårdnaden om barnet enbart med stöd av artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2434/92 av den 27 juli 1992, utan att det krävs att villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG är uppfyllda.

Ett barns rätt enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68 till utbildning i den mottagande medlemsstaten, under bästa möjliga förhållanden, medför nämligen med nödvändighet också att detta barn har en rätt att åtföljas av den person som har den faktiska vårdnaden om barnet, och således att den personen kan bo med barnet i den mottagande medlemsstaten under den tid som utbildningen pågår. Tillämpningen av denna artikel ska således ske oberoende av bestämmelserna i unionsrätten om villkoren för utövande av uppehållsrätten i en annan medlemsstat. Den oberoende ställning som nämnda artikel 12 har i förhållande till artikel 10 i samma förordning påverkas inte av ikraftträdandet av direktiv 2004/38. Syftet med direktivet är enligt dess tredje skäl att stärka rätten att fritt röra sig och uppehålla sig för alla unionsmedborgare. Om tillämpningen av artikel 12 i förordning nr 1612/68 skulle underkastas villkoren i artikel 7 i direktivet, skulle uppehållsrätten i den mottagande medlemsstaten för barn till migrerande arbetstagare med avsikten att i den medlemsstaten påbörja eller fullfölja sin utbildning och uppehållsrätten för den förälder som har den faktiska vårdnaden om barnet emellertid vara underkastade strängare villkor än dem som gällde före ikraftträdandet av direktivet.

(se punkterna 39, 53, 54, 60 och 61, samt punkt 1 i domslutet)

3.        Den uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten som tillkommer den förälder som har den faktiska vårdnaden om ett barn, som utövar sin rätt enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2434/92, att genomgå en utbildning, är inte beroende av att föräldern måste ha tillräckliga tillgångar för att inte bli en belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem under sin vistelse där samt en heltäckande sjukförsäkring i den medlemsstaten.

Med hänsyn till syftet med förordning nr 1612/68 och det sammanhang som den ingår i ska förordningen, och särskilt artikel 12 i denna, inte tolkas restriktivt och i vart fall inte så att den berövas sin ändamålsenliga verkan.

(se punkterna 67 och 70, samt punkt 2 i domslutet)

4.        Den uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten som tillkommer den förälder som har den faktiska vårdnaden om ett barn till en migrerande arbetstagare, när barnet genomgår en utbildning i den medlemsstaten, är inte beroende av att en av barnets föräldrar var yrkesverksam som migrerande arbetstagare i den mottagande medlemsstaten vid den tidpunkt då barnet påbörjade sin utbildning.

Ett barns rätt till utbildning enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2434/92, är nämligen inte beroende av att den berörda föräldern behåller sin ställning som migrerande arbetstagare. Barn till före detta migrerande arbetstagare kan således göra samma rättigheter gällande enligt artikel 12 som barn till unionsmedborgare som har ställning som migrerande arbetstagare. Det är i detta avseende tillräckligt att det barn som genomgår en utbildning i den mottagande medlemsstaten har flyttat till den medlemsstaten i samband med att en av dess föräldrar utövade sin uppehållsrätt i egenskap av migrerande arbetstagare. Barnets uppehållsrätt enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68 i den mottagande medlemsstaten för att utbilda sig där och uppehållsrätten för den förälder som har den faktiska vårdnaden om barnet kan således inte underkastas kravet att en av barnets föräldrar var yrkesverksam som migrerande arbetstagare i den mottagande medlemsstaten vid den tidpunkt då barnet påbörjade sin utbildning.

(se punkterna 73–75 och punkt 3 i domslutet)

5.        Den uppehållsrätt i den mottagande medlemsstaten som tillkommer den förälder som har den faktiska vårdnaden om ett barn till en migrerande arbetstagare, när barnet genomgår en utbildning i den medlemsstaten, upphör när barnet blir myndigt, såvida inte barnet har ett fortsatt behov av förälderns närvaro och omvårdnad för att kunna genomgå och fullfölja sin utbildning.

Den omständigheten att barnet blir myndigt har emellertid inte någon direkt påverkan på de rättigheter som barnet tillerkänns enligt artikel 12 i förordning nr 1612/68, om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 2434/92. Med hänsyn till deras ändamål och syfte gäller nämligen både rätten till utbildning, som regleras i artikel 12, samt den därmed sammanhängande uppehållsrätten till dess att barnet har avslutat sin utbildning.

Även om ett barn som har uppnått myndighetsåldern i princip anses kunna försörja sig självt kan uppehållsrätten för en förälder som har vårdnaden om ett barn, som utövar sin rätt att genomgå en utbildning i den mottagande medlemsstaten, ändå förlängas utöver denna ålder om barnet har fortsatt behov av förälderns närvaro och omvårdnad för att kunna genomgå och fullfölja sin utbildning. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida så verkligen är fallet.

(se punkterna 78,79, 86 och 87, samt punkt 4 i domslutet)