Mål T‑116/11

Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)

mot

Europeiska kommissionen

”Skiljedomsklausul – Sjätte ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006) – Avtalen Dicoems och Cocoon – En del av de angivna kostnaderna överensstämmer inte med avtalsvillkoren – Hävning av avtalen – Återbetalning av en del av de utbetalade beloppen – Skadestånd – Genkäromål – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Obehörig vinst – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan inte kan väckas – Rättsakt som ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang från vilket den inte kan åtskiljas – Debetnota – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 11 december 2013

1.      Talan om ogiltigförklaring – Talan som egentligen rör en avtalsrättslig tvist – Ogiltigförklaring av en debetnota som utfärdats av kommissionen – Unionsdomstolarna saknar behörighet – Avvisning

(Artiklarna 263 FEUF och 288 FEUF)

2.      Europeiska unionens budget – Gemenskapens finansiella stöd – Mottagarens skyldighet att iaktta villkoren för beviljande av stödet – Finansiering uteslutande av kostnader som mottagaren haft – Styrkande i behörig ordning av kostnaderna – Föreligger inte – Icke-stödberättigande kostnader

(Artikel 317 FEUF)

3.      Unionsrätt – Principer – Principen om god förvaltningssed

4.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut som antagits med stöd av avtal

(Artikel 296 FEUF)

5.      Unionsrätt – Principer – Principen att unionen inte ska göra en obehörig vinst – Begrepp

6.      Domstolsförfarande – Talans upptagande till sakprövning – Talan avseende en skrivelse som är avfattad av Genomförandeorganet för forskning inom ramen för dess behörighet – Utomobligatorisk skadeståndstalan mot kommissionen – Genomförandeorganet för forskning är juridisk person – Avvisning

(Rådets förordning nr 58/2003, artiklarna 4.2 och 21; kommissionens beslut 2008/46)

7.      Domstolsförfarande – Föremål för talan – Ändring under pågående rättegång – Förbud

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48)

1.      Se domen.

(se punkterna 72, 74 och 75)

2.      Se domen.

(se punkterna 236 och 263)

3.      Det ska härvid erinras om att unionsinstitutionerna endast är underkastade de krav som följer av den allmänna principen om god förvaltningssed i förhållande till enskilda inom ramen för utövandet av deras administrativa uppgifter. Eftersom det däremot är helt klart att förhållandet mellan kommissionen och sökanden är avtalsrättsligt, kan sökanden endast klandra kommissionen för åsidosättande av avtalsrättsliga bestämmelser eller av regler som är tillämpliga på avtalet.

(se punkt 245)

4.      Motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF gäller endast unionsinstitutionernas ensidiga handlingar. Någon motiveringsskyldighet åligger således inte den berörda institutionen till följd av avtalet med annan part.

(se punkt 275)

5.      Se domen.

(se punkt 282)

6.      En skrivelse som är avfattad på papper med brevhuvud från Genomförandeorganet för forskning (REA), som har undertecknats av enhetschefen vid REA och skickats av denne inom ramen för dennes behörighet, kan inte anses ha skickats av kommissionen och kommissionen kan inte anses vara ansvarig för den.

Enligt förordning nr 58/2003 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram, har kommissionen befogenhet att inrätta genomförandeorgan och tilldela dem vissa uppgifter som gäller förvaltningen av ett eller flera gemenskapsprogram. Kommissionen fullgör visserligen även i fortsättningen uppgifter där det finns utrymme för skönsmässig bedömning för att omsätta politiska beslut i handling men organet ska ansvara för förvaltningen av projektets olika etapper, vidta åtgärder för att genomföra budgeten och, på grundval av kommissionens delegering, vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra gemenskapsprogrammet, särskilt i samband med kontraktstilldelning och bidrag. I artikel 4.2 i förordning nr 58/2003 föreskrivs dessutom att genomförandeorganet ska vara en juridisk person. Av artikel 21 i förordningen framgår att genomförandeorganets avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga och att genomförandeorganet, vad beträffar utomobligatoriskt skadeståndsansvar, ska ersätta skada som det eller de anställda har orsakat vid tjänsteutövning, enligt de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

I enlighet med nämnda förordning inrättade kommissionen REA genom beslut 2008/46. I artikel 1 i beslut 2008/46 föreskrivs att REA:s stadgar regleras genom förordning nr 58/2003. Av detta följer att REA är en juridisk person. På samma sätt framgår av beslut 2004/46 jämfört med artikel 21 i förordning nr 58/2003 att REA, vad gäller utomobligatoriskt skadeståndsansvar, ska ersätta skada som det eller de anställda har orsakat vid tjänsteutövning.

(se punkterna 292–296, 299 och 300)

7.      Tribunalen ska, sedan ett mål har anhängiggjorts vid den med stöd av en skiljedomsklausul, avgöra tvisten på grundval av den nationella materiella rätt som är tillämplig på avtalet.

I överensstämmelse med en allmänt erkänd rättsprincip, enligt vilken varje domstol ska tillämpa sina egna förfaranderegler, ska däremot frågan om domstolars behörighet och frågan huruvida yrkanden kan prövas bedömas endast på grundval av unionsrätten. När ett anslutningsyrkande har framställts i dupliken i ett förfarande vid tribunalen, ska frågan om det kan upptas till prövning bedömas mot bakgrund av artikel 48 i tribunalens rättegångsregler. Enligt den artikeln är det endast under vissa omständigheter tillåtet att åberopa nya grunder under rättegången. Denna bestämmelse får dock inte tolkas så, att det är tillåtet att åberopa nya grunder som medför att själva saken i målet ändras. Det görs inte någon åtskillnad i artikel 48 i rättegångsreglerna beroende på om det rör sig om sökanden eller svaranden. Dessutom ska en invändning om rättegångshinder eller en grund som åberopas för första gången i dupliken och som inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet avvisas.

(se punkterna 310–316)