Mål T‑9/15
Ball Beverage Packaging Europe Ltd
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning för tre burkar – Tidigare formgivning – Ogiltighetsgrund – Särprägel – Olika helhetsintryck – Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 – En kombination av artiklar som utgör ett enda föremål – Innebörden av beskrivningen av den registrerade gemenskapsformgivningen – Motiveringsskyldighet – Övertagande av en parts talan”
Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 13 juni 2017
1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Uppgift om saken – Kortfattad framställning av de grunder som åberopas
(Tribunalens rättegångsregler (1991), artikel 44.1 c)
2. Gemenskapsformgivningar – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut – Artikel 62 första meningen i förordning nr 6/2002 – Samma tillämpningsområde som artikel 296 FEUF – Överklagandenämndens användning av en underförstådd motivering – Tillåten – Villkor
(Artikel 296 FEUF; rådets förordning nr 6/2002, artikel 62 första meningen)
3. Gemenskapsformgivningar – Förfarandebestämmelser – Registreringsförfarande – Summarisk och i allt väsentligt formell kontroll
(Rådets förordning nr 6/2002, skäl 18)
4. Gemenskapsformgivningar – Förfarandebestämmelser – Registreringsansökan – Villkor som ska vara uppfyllda – Närmare beskrivning av återgivningen eller provexemplaret
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 10.1 och 36.3 a och 36.6; kommissionens meddelande nr 2245/2002, artikel 1.2 a)
5. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger ett annat helhetsintryck hos en kunnig användare än det som den äldre formgivningen ger – Helhetsbedömning av den äldre formgivningens samtliga beståndsdelar
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 d)
6. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger ett annat helhetsintryck hos en kunnig användare än det som den äldre formgivningen ger – Kunnig användare – Begrepp
(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1, 10.1 och 25.1 b)
1. Den kortfattade framställningen av grunderna ska vara så klar och precis att motparten kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva överklagandet, i förekommande fall utan att behöva inhämta andra uppgifter. Av detta följer att innebörden och omfattningen av en åberopad grund tydligt ska framgå av överklagandet.
(se punkt 20)
2. Enligt artikel 62 första meningen i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning ska Europeiska immaterialrättsmyndighetens beslut vara motiverade. Denna motiveringsskyldighet har samma innebörd som den som följer av artikel 296 FEUF, enligt vilken det klart och tydligt ska framgå hur den som har antagit rättsakten har resonerat. Motiveringsskyldigheten syftar dels till att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, dels till att unionsdomstolarna ska ges möjlighet att utföra sin prövning av huruvida beslutet är lagenligt. Det kan emellertid inte krävas att överklagandenämnderna utformar beslutsskälen så, att samtliga resonemang som parterna i ärendet fört bemöts vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att den ger dem som berörs av beslutet möjlighet att få kännedom om skälen för överklagandenämndens beslut och den behöriga domstolen tillräckligt underlag för att utöva sin kontroll.
Det ska dessutom erinras om att skyldigheten att motivera ett beslut utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida skälen är välgrundade, vilken är hänförlig till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. Motiveringen av ett beslut består nämligen i att beslutsfattaren formellt anger vilka skäl beslutet grundar sig på. Om dessa skäl innehåller felaktigheter, inverkar detta på beslutets lagenlighet i materiellt hänseende, men inte på motiveringen av beslutet, som kan vara tillräcklig trots att den innehåller felaktiga skäl.
(se punkterna 26 och 27)
3. Förfarandet för registrering av gemenskapsformgivningar, som infördes genom förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning, består av en summarisk, väsentligen formell kontroll, som enligt vad som framgår av skäl 18 i förordningen inte fordrar en prövning i sak för att före registreringen avgöra huruvida formgivningen uppfyller skyddskraven, och som dessutom, till skillnad från förfarandet för registrering enligt förordning nr 207/2009 om EU-varumärken, inte innehåller något skede där innehavaren av en tidigare registrerad gemenskapsformgivning kan invända mot registreringen.
(se punkt 55)
4. Av artikel 36.3 a i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning framgår nämligen att den beskrivning som kan lämnas i ansökan om registrering av en formgivning endast har till funktion att förklara återgivningen eller provexemplaret. Beskrivningen kan enligt artikel 36.6 i nämnda förordning inte påverka formgivningens skyddsomfång som sådant. I artikel 10.1 i förordningen anges under rubriken ”Skyddsomfång” att en gemenskapsformgivnings skyddsomfång ska omfatta varje formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck.
Av detta följer att en eventuell beskrivning i registreringsansökan inte kan påverka de materiella bedömningarna av huruvida den aktuella formgivningen uppfyller kraven på nyhet och särprägel. Detta bekräftas för övrigt av artikel 1.2 a i förordning nr 2245/2002 om tillämpning av förordning nr 6/2002. I den bestämmelsen föreskrivs bland annat att beskrivningen endast ska gälla de detaljer som syns på återgivningen av formgivningen eller på provexemplaret och att beskrivningen inte får innehålla uppgifter om påstådd nyhet eller särprägel när det gäller formgivningen och inte heller uppgifter om dess tekniska värde.
Av detta följer även att beskrivningen inte heller har någon betydelse för frågan vad som utgör den aktuella formgivningens skyddsomfång, vilken obestridligen är knuten till bedömningarna av om formgivningen uppfyller kraven på nyhet och särprägel.
(se punkterna 66–68)
5. En formgivnings särprägel följer av att en kunnig användare får ett helhetsintryck av skillnad eller avsaknad av ”déjà vu” i förhållande till tidigare formgivningar, oavsett kvarvarande skillnader som, även om de är mer än obetydliga detaljer, inte är tillräckligt framträdande för att påverka nämnda helhetsintryck, med hänsyn tagen till skillnader som är tillräckligt framträdande för att skapa olika helhetsintryck.
Den jämförelse som ska göras av formgivningarnas helhetsintryck ska vara syntetisk och får inte bestå enbart av en analytisk jämförelse av ett antal uppräknade likheter och skillnader. Jämförelsen ska enbart avse de delar som faktiskt åtnjuter skydd, med bortseende av de detaljer som inte omfattas av skyddet.
(se punkterna 78 och 79)
6. Vid bedömningen av en formgivnings särprägel ska beaktas vilket intryck som en kunnig användare får av formgivningen. Enligt rättspraxis avses med begreppet ”kunnig användare” i artikel 6 i förordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning varken den som tillverkar eller den som säljer de produkter som de aktuella formgivningarna är avsedda att ingå i eller att användas för. En kunnig användare är en särskilt uppmärksam person som har viss kunskap om formgivningens tidigare ståndpunkt, det vill säga om den samlade mängd av redan befintliga formgivningar för den aktuella produkten som har offentliggjorts vid tidpunkten för inlämnandet av ansökan för den omstridda formgivningen eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för den åberopade prioriteten.
Vad beträffar den kunniga användarens grad av uppmärksamhet har unionsdomstolen preciserat att även om nämnda användare inte utgör en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, som vanligtvis uppfattar en formgivning som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka dess olika detaljer, är det inte heller fråga om en sakkunnig eller fackman som kan uppfatta minsta skillnad mellan de motstående formgivningarna. Bestämningen ”kunnig” tyder på att användaren, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till de olika formgivningar som förekommer inom den berörda sektorn, besitter vissa kunskaper om de delar som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och på grund av sitt intresse för produkterna är relativt uppmärksam när han eller hon använder dem.
(se punkterna 80 och 81)