PERSONALDOMSTOLENS DOM

(ensamdomare)

av den 29 april 2015

Mål F‑17/14

Carlos Ibáñez Martínez

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Tilldelning av meritpoäng – Bedömningskommitténs yttrande – Administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning – Likabehandling”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Carlos Ibáñez Martínez har ansökt om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att tilldela honom två meritpoäng vid befordringsförfarandet år 2012, i den del han inte tilldelats tre meritpoäng.

Avgörande:      Talan ogillas. Carlos Ibánez Martínez ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har uppkommit för Europaparlamentet.

Sammanfattning

Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser – Uppenbart oriktig bedömning – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

Administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid utvärderingen av de kvalifikationer som ska beaktas i samband med ett befordringsbeslut enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Detsamma ska följaktligen även gälla i samband med ett beslut om tilldelning av meritpoäng. Unionsdomstolens prövning ska dessutom begränsas till frågan huruvida administrationen, mot bakgrund av det tillvägagångssätt som använts och de skäl som dess bedömning eventuellt grundar sig på, har hållit sig inom gränser som inte kan kritiseras och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.

För att styrka att administrationen har gjort en sådan uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna som skulle kunna motivera att ett beslut ogiltigförklaras, krävs det att den bevisning som det ankommer på sökanden att inge är tillräcklig för att den behöriga myndighetens bedömningar ska förlora sin trovärdighet. Talan kan med andra ord inte bifallas såvitt avser den grunden att ett uppenbart fel har begåtts, om den ifrågasatta bedömningen, trots de omständigheter som har anförts av den berörde tjänstemannen, ändå kan anses korrekt eller giltig. I fråga om befordran kan ett fel följaktligen anses uppenbart om felet lätt kan urskiljas och går att upptäcka utan svårighet mot bakgrund av de kriterier som lagstiftaren fastställt för beslut på området.

Administrationen har i detta sammanhang ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller den vikt som den fäster vid vart och ett av de tre kriterier som föreskrivs i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, eftersom dess bestämmelser inte utesluter en viktning.

(se punkterna 42–44)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Canga Fano/rådet, T‑281/11 P, EU:T:2013:252, punkt 123

Personaldomstolen: dom Collee/parlamentet, F‑148/06, EU:F:2008:169, punkterna 39 och 40; dom Canga Fano/rådet, F‑104/09, EU:F:2011:29, punkt 35; dom Buxton/parlamentet, F‑50/11, EU:F:2012:51, punkterna 37 och 38, och dom Bouillez/rådet, F‑75/11, EU:F:2012:152, punkt 58