Mål C‑83/10

Aurora Sousa Rodríguez m.fl.

mot

Air France SA

(begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil nº 1 de Pontevedra)

”Begäran om förhandsavgörande – Lufttrafik – Förordning (EG) nr 261/2004 – Artikel 2 led l – Kompensation till passagerare vid inställda flygningar – Begreppet ’inställd flygning’ – Artikel 12 – Begreppet ’ytterligare kompensation’ – Ersättning med stöd av nationell rätt”

Sammanfattning av domen

1.        Transport – Luftfart – Förordning nr 261/2004 – Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Inställd flygning – Begrepp

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, artiklarna 2 led l och 5.3)

2.        Transport – Luftfart – Förordning nr 261/2004 – Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Ytterligare kompensation – Räckvidd – Huruvida ideell skada omfattas – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, artiklarna 8, 9 och 12, 1999 års Montrealkonvention)

1.        Begreppet ”inställd flygning”, såsom det definieras i artikel 2 led l i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning nr 295/91, ska tolkas så, att begreppet avser inte endast det fall då det aktuella flygplanet över huvud taget inte lyft, utan även det fall då flygplanet lyft, men, oavsett orsak, därefter tvingats återvända till avgångsflygplatsen och passagerarna på detta flygplan flyttats över till andra flygningar.

Orsaken till att flygplanet tvingades återvända till avgångsflygplatsen saknar i detta hänseende relevans. Denna orsak är nämligen endast relevant för att bedöma huruvida den inställda flygningen eventuellt beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordning nr 261/2004. Om så är fallet finns ingen rätt till ersättning.

(se punkterna 34 och 35 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Begreppet ”ytterligare kompensation” i artikel 12 i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning nr 295/91 ska tolkas så, att den nationella domstolen har möjlighet att, under de förutsättningar som anges i konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter eller i den nationella rätten, utdöma ersättning för den skada, inbegripet ideell skada, som uppkommit på grund av att avtalet om lufttransport inte har uppfyllts. Däremot kan den nationella domstolen inte använda begreppet ”ytterligare kompensation” som rättslig grund för att förplikta lufttrafikföretaget att ersätta de passagerare vilkas flygningar försenats eller ställts in för utgifter som dessa har haft på grund av att nämnda transportör inte iakttagit sina skyldigheter vad gäller assistans och service enligt artiklarna 8 och 9 i nämnda förordning.

(se punkt 46 samt punkt 2 i domslutet)