Talan väckt den 19 januari 2011 - Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen
(Mål T-22/11)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband (Münster, Tyskland) (ombud: advokaterna I. Liebach och A. Rosenfeld)
Svarande: Europeiska kommissionen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K (2010) 9525 slutlig om statligt stöd, MC 8/2009 och C 43/2009 - Tyskland - WestLB, i den del som kommissionen avslog Tysklands ansökan av den 28 oktober 2010 om att fristen för att avyttra Westdeutsche Immobilienbank AG och avsluta dess nya verksamhet skulle förlängas efter den 15 februari 2011,
i andra hand ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K (2010) 9525 slutlig, Statligt stöd, MC 8/2009 och C 43/2009 - Tyskland - WestLB, i den del som kommissionen underförstått beslutade att Tyskland endast hade ingett en enda ansökan om att fristen för att avyttra Westdeutsche Immobilienbank AG och avsluta dess nya verksamhet skulle förlängas till den 15 februari 2011 och det därför saknades anledning att besluta om en förlängning av fristen efter detta datum,
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden anför fem grunder till stöd för sin talan.
1. Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF
Sökanden anför att kommissionen inte har angett varför den slog ihop de båda ansökningar om förlängning av fristen som Tyskland ingett till en enda ansökan.
Inte heller har kommissionen angett varför de villkor för att förlänga fristen som föreskrivs i artikel 2.2 i kommissionens beslut K(2009) 3900 slutlig av den 12 maj 2009 om statligt stöd (ärende C-43/2008, tidigare N 390/2008), som Tyskland vill bevilja för omstrukturering av WestLB AG (nedan kallat beslutet av den 12 maj 2009) inte var uppfyllda.
2. Den andra grunden: Oriktiga bedömningar och maktmissbruk
Sökanden gör gällande att kommissionen har grundat sin skönsmässiga bedömning rörande förlängningen av fristen på ett felaktigt konstaterande av de faktiska omständigheterna. Enligt sökanden antogs det angripna beslutet utifrån det felaktiga antagandet att det endast hade begärts att fristen skulle förlängas till den 15 februari och det fastslås underförstått att det saknades anledning att besluta om en förlängning efter detta datum.
Vidare gör sökanden gällande att kommissionen inte har tillämpat den möjlighet till förlängning av fristen som uttryckligen föreskrivs i artikel 2.2 i beslutet av den 12 maj 2009, trots att förutsättningarna för detta är uppfyllda. I stället har kommissionen hänvisat till en oskriven rätt till förlängning sui generis, som inte har någon rättslig grund och vars närmare villkor är mycket oklara.
3. Den tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen
Sökanden gör bland annat gällande att kommissionens beslut om att den nya verksamheten vid Westdeutsche Immobilienbank AG ska läggas ned efter den 15 februari 2011 inte står i rimlig proportion till de olägenheter detta medför.
4. Den fjärde grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen
I detta avseende gör sökanden gällande att kommissionen i andra fall som har samband med finanskrisen och där finansinstitut har fått mycket större stöd har medgett betydligt längre frister för avyttrande av andelar och av fastighetsfinansieringsföretag.
5. Den femte grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av principen om god förvaltningssed
Sökanden gör inom ramen för denna grund gällande att kommissionen inte får tolka en medlemsstats ansökan i strid med dess uttryckliga ordalydelse eller dess andemening och ändamål och fatta ett beslut på grundval av denna tolkning.
____________