Language of document : ECLI:EU:C:2016:148

Mål C‑94/14

Flight Refund Ltd

mot

Deutsche Lufthansa AG

(begäran om förhandsavgörande från Kúria)

”Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Civilrättsligt samarbete – Europeiskt betalningsföreläggande – Förordning (EG) nr 1896/2006 – Artiklarna 17 och 20 – Skyldigheter som åligger den domstol som har att utse en territoriellt behörig domstol för det tvistemål som uppkommit till följd av att svaranden bestritt ett europeiskt betalningsföreläggande – Behörigheten hos domstolarna i ursprungsmedlemsstaten för det europeiska betalningsföreläggandet – Förordning (EG) nr 44/2001 – Fordran avseende kompensation med anledning av försenade flygningar i enlighet med förordning (EG) nr 261/2004”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 mars 2016

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Den nationella domstolens behörighet – Nödvändigheten av ett förhandsavgörande och relevansen av frågorna – Den ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet

(Artikel 267 FEUF)

2.        Transport – Luftfart – Förordning nr 261/2004 – Kompensation och assistans till passagerare – Kraftigt försenade flygningar – Fastställande av internationell behörighet – Huruvida förordning nr 44/2001 är tillämplig – Montrealkonventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter ej tillämplig

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, artiklarna 5–7; rådets förordning nr 44/2001; 1999 års Montrealkonvention, artikel 19)

3.        Civilrättsligt samarbete – Europeisk betalningsföreläggande – Förordning nr 1896/2006 – Bestridande av europeiskt betalningsföreläggande i vilket behörigheten för domstolarna i ursprungsmedlemsstaten inte har ifrågasatts – Verkningar – Svaromål i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 44/2001 – Föreligger inte – Bestridande som innehåller rättsliga grunder i sakfrågan – Saknar betydelse

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1896/2006, artikel 17.1; rådets förordning nr 44/2001, artikel 24)

4.        Civilrättsligt samarbete – Europeiskt betalningsföreläggande – Förordning nr 1896/2006 – Skyldighet för en domstol som prövar vilka domstolar som är territoriellt behöriga att pröva tvistemålet angående en fordran som ligger till grund för ett europeisk betalningsföreläggande sedan svaranden bestritt detta föreläggande – Processrättslig fråga som inte uttryckligen regleras i förordningen – Tillämpligheten av nationell rätt i den medlemsstat där betalningsföreläggandet utfärdats

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1896/2006, artiklarna 17.1, och 26)

5.        Civilrättsligt samarbete – Europeiskt betalningsföreläggande – Förordning nr 1896/2006 – Fastställande av en domstol som är territoriellt behörig att pröva tvistemålet angående en fordran som ligger till grund för ett europeisk betalningsföreläggande sedan svaranden bestritt detta föreläggande – Huruvida förordning nr 44/2001 är tillämplig – Den ändamålsenliga verkan och rätten till försvar ska iakttas

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1896/2006; rådets förordning nr 44/2001)

6.        Civilrättsligt samarbete – Europeiskt betalningsföreläggande – Förordning nr 1896/2006 – Domstol som prövar vilka domstolar som är territoriellt behöriga att pröva tvistemålet angående en fordran som ligger till grund för ett europeisk betalningsföreläggande sedan svaranden bestritt detta föreläggande – Huruvida internationell behörighet för domstolarna i ursprungsmedlemsstaten för det europeiska betalningsföreläggandet föreligger eller ej – Följder

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1896/2006; rådets förordning nr 44/2001)

1.        Se domen.

(se punkterna 40 och 41)

2.        Rätten för passagerare till en schabloniserad och enhetlig kompensation vid en försenad flygning är enligt artiklarna 5–7 i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar oberoende av sådant skadestånd som kan utgå enligt artikel 19 i Montrealkonventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter. Eftersom de rättigheter som grundas på bestämmelserna i förordning nr 261/2004 respektive på bestämmelserna i Montrealkonventionen hör till olika rättsliga system, kan således reglerna om internationell behörighet i denna konvention inte äga tillämpning på ansökningar som gjorts enbart med stöd av förordning nr 261/2004, varvid de sistnämnda ansökningarna ska prövas mot bakgrund av förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

(se punkterna 45 och 46)

3.        Se domen.

(se punkt 47)

4.        Unionsrätten ska tolkas så, att under sådana omständigheter där en domstol har att utse en territoriellt behörig domstol i ursprungmedlemsstaten för det europeiska betalningsföreläggandet och under dessa omständigheter prövar huruvida domstolarna i denna medlemsstat är internationellt behöriga att pröva tvistemålet angående den fordran som ligger till grund för ett sådant betalningsföreläggande, som bestritts av svaranden inom den föreskrivna fristen, och då förordning nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande inte innehåller några uppgifter om denna domstols befogenheter och skyldigheter, ska dessa processuella frågor, med tillämpning av artikel 26 i förordningen, regleras enligt nationell rätt i denna medlemsstat.

Eftersom det framgår av systematiken i förordning nr 1896/2006 att den inte har till syfte att harmonisera processrätten i medlemsstaterna, och mot bakgrund av den begränsade räckvidden av artikel 17.1 i förordningen, ska nämnda bestämmelse, då det däri föreskrivs att förfarandet vid svarandens bestridande automatiskt ska gå vidare i enlighet med reglerna för ordinarie civilrättsliga förfaranden, nämligen tolkas på så sätt att bestämmelsen inte innehåller några särskilda krav på vid vilken kategori av domstolar som förfarandet ska gå vidare eller vilka regler som ska tillämpas av en sådan domstol.

(se punkterna 48, 54, 56 och 73 samt domslutet)

5.        Unionsrätten ska tolkas så, att under sådana omständigheter där en domstol har att utse en territoriellt behörig domstol i ursprungmedlemsstaten för det europeiska betalningsföreläggandet och under dessa omständigheter prövar huruvida domstolarna i denna medlemsstat är internationellt behöriga att pröva tvistemålet angående den fordran som ligger till grund för ett sådant betalningsföreläggande, som bestritts av svaranden inom den föreskrivna fristen ska enligt rådets förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, frågan om den internationella behörigheten hos domstolarna i ursprungsmedlemsstaten för det europeiska betalningsföreläggandet avgöras med tillämpning av processregler som gör det möjligt att garantera den ändamålsenliga verkan med bestämmelserna i denna förordning samt rätten till försvar, oavsett om det är den hänskjutande domstolen eller en domstol som utses av den hänskjutande domstolen såsom territoriellt och materiellt behörig att pröva en sådan fordran i ett vanligt tvistemål, som ska pröva denna fråga.

De nationella bestämmelser som är tillämpliga i målet vid den hänskjutande domstolen måste kunna göra det möjligt för den hänskjutande domstolen att pröva frågan om internationell behörighet, med tillämpning av bestämmelserna i förordning nr 44/2001, mot bakgrund av samtliga i detta syfte nödvändiga uppgifter. Om så inte var fallet, skulle den hänskjutande domstolen antingen kunna tolka de processrättsliga bestämmelserna på så sätt att denna domstol kan uppfylla nämnda krav, eller utse en domstol som är behörig att i sak pröva en sådan fordran i ett vanligt tvistemål, i egenskap av territoriellt behörig domstol, och i så fall avgöra frågan om sin egen internationella behörighet mot bakgrund av de kriterier som anges i förordning nr 44/2001.

(se punkterna 48, 62–64 och 73 samt domslutet)

6.        Unionsrätten ska tolkas så, att under sådana omständigheter där en domstol har att utse en territoriellt behörig domstol i ursprungmedlemsstaten för det europeiska betalningsföreläggandet och under dessa omständigheter prövar huruvida domstolarna i denna medlemsstat är internationellt behöriga att pröva tvistemålet angående den fordran som ligger till grund för ett sådant betalningsföreläggande, som bestritts av svaranden inom den föreskrivna fristen och för det fall en sådan domstol prövar den internationella behörigheten hos domstolarna i ursprungsmedlemsstaten för det europeiska betalningsföreläggandet och slår fast att dessa domstolar är behöriga mot bakgrund av de kriterier som anges i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, krävs det enligt nämnda förordning och förordning nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande att denna domstol tolkar nationell rätt på så sätt att nationell rätt kan identifiera eller utse en domstol som är territoriellt och materiellt behörig att pröva tvistemålet.

För det fall en sådan domstol däremot slår fast att sådan internationell behörighet saknas, är den inte skyldig att, analogt med artikel 20 i förordning nr 1896/2006, ex officio göra en förnyad prövning av betalningsföreläggandet. Eftersom en sådan processuell situation inte regleras av bestämmelserna i förordning nr 1896/2006 utan i nationell rätt, kan inte bestämmelserna i förordningen, inbegripet artikel 20, äga tillämpning på denna situation, ens analogt. Dessutom är, i enlighet med artikel 18.1 i förordning nr 1896/2006, ett betalningsföreläggande som bestritts av svaranden inom den föreskrivna fristen inte verkställbart. En sådan domstol kan följaktligen låta ett konstaterande att domstolarna i ursprungsmedlemsstaten saknar behörighet enligt förordning nr 44/2001 få de följder som anges för detta fall i nationell processrätt.

(se punkterna 48, 66, 67 och 69–73 samt domslutet)