Mål C–122/16 P

British Airways plc

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Europeiska marknaden för flygfrakt – Kommissionens beslut om avtal och samordnade förfaranden avseende olika delar av priset för flygfraktstjänster – Motiveringsfel – Grund avseende tvingande rätt som har prövats ex officio av Europeiska unionens domstol – Förbud mot att döma ultra petita – Yrkande i ansökan i första instans om partiell ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet – Förbud, för Europeiska unionens tribunal, mot att förordna om en fullständig ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätten till ett effektivt rättsmedel”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 november 2017

1.        Överklagande – Formkrav – Uppgift om det avgörande av tribunalen som överklagas – Skyldighet att bifoga det överklagade beslutet – Föreligger inte

(Domstolens rättegångsregler, artikel 168.1 b)

2.        Överklagande – Grunder – Yrkande om partiell ogiltigförklaring av domslutet i tribunalens dom – Upptagande till prövning

(Domstolens rättegångsregler, artikel 169.1)

3.        Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Räckvidd – Förbud mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) – Unionsdomstolen ska ex officio pröva grunder avseende tvingande rätt – Tillåtet – Möjlighet för unionsdomstolen att förordna om en ogiltigförklaring som går längre än vad som har yrkats – Omfattas inte

(Artikel 263 FEUF)

4.        Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Räckvidd – Domstolsprövning av kommissionens beslut på konkurrensområdet – Förbud mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) – Åsidosättande av principen om ett effektivt domstolsskydd – Föreligger inte

(Artikel 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

1.      Vad gäller frågan huruvida ett överklagande av ett beslut från tribunalen kan prövas i sak föreskrivs det i artikel 168.1 b i domstolens rättegångsregler av den 25 september 2012, att ansökan om överklagandet ska innehålla uppgift om det avgörande av tribunalen som överklagas, utan något krav på att detta avgörande ska bifogas överklagandet. Sedan ikraftträdandet, den 1 november 2012, av rättegångsreglerna krävs det således inte längre att det avgörande av tribunalen som överklagas bifogas överklagandet som bilaga, utan det räcker att överklagandet innehåller uppgift om det avgörandet.

(se punkterna 46–48)

2.      Se domen.

(se punkterna 50–53)

3.      Den ordning som gäller för sådana mål vid unionsdomstolen som rör rättsakters lagenlighet innebär att det är parterna som har initiativet i processen och som avgränsar saken i målet, bland annat genom att i sina yrkanden ange den rättsakt, eller den del av en rättsakt, som de vill att domstolen ska pröva. Eftersom den domstol som gör en laglighetsprövning inte får döma ultra petita, kan ogiltigförklaringen inte vara mer omfattande än vad som yrkats av den som väckt talan.

Unionsdomstolen ska visserligen ex officio pröva grunder avseende tvingande rätt. Att den domstol som gör en laglighetsprövning är behörig att ex officio pröva en grund avseende tvingande rätt innebär dock inte att domstolen skulle vara behörig att ex officio ändra de yrkanden som framställts av en sökande eller klagande. Det är nämligen så att även om grunderna utgör stödet för yrkandena i en ansökan, så är grunder nödvändigtvis något annat än yrkanden, och det är yrkandena som avgränsar målet vid unionsdomstolen.

Det betyder således att även om det förvisso är så att unionsdomstolen inte går utanför ramen för den tvist som den har att pröva, och inte på något sätt åsidosätter rättegångsreglerna avseende framställningen av föremålet för talan och grunderna i ansökan, genom att ex officio pröva en grund avseende tvingande rätt som, i princip, inte har åberopats av parterna, förhåller det sig dock på ett annat sätt om domstolen, efter att i sak ha undersökt den rättsakt mot vilken talan har väckts, förordnar, med stöd av en grund som den prövat ex officio, om en ogiltigförklaring som går längre än vad som begärts i de yrkanden som framställts i vederbörlig ordning, med motiveringen att det är nödvändigt med en sådan ogiltigförklaring för att avhjälpa den rättsstridighet som ex officio har konstaterats vid nämnda prövning.

(se punkterna 81 och 87–90)

4.      Vad gäller domstolens kontroll av kommissionens beslut att ålägga böter för brott mot konkurrensreglerna, innebär den granskning av lagenlighet som föreskrivs i artikel 263 FEUF, kompletterad med den obegränsade behörighet att pröva bötesbeloppet som framgår av artikel 31 i förordning nr 1/2003 att unionsdomstolen kontrollerar såväl rättsliga som faktiska omständigheter och att den har behörighet att pröva bevisningen, ogiltigförklara det angripna beslutet och ändra bötesbeloppet.

I detta avseende strider det inte mot principen om ett effektivt domstolsskydd att den granskning av lagenligheten som görs av unionsdomstolen begränsas av de krav som parterna har framställt i sina yrkanden i de skriftliga inlagorna i målet, då denna princip inte på något sätt kräver att domstolen även ska pröva de delar av ett beslut som inte är föremål för den tvist som domstolen har att avgöra.

(se punkterna 104 och 105)