FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(femte avdelningen i utökad sammansättning)
den 15 oktober 1998 (1)
Antidumpning - Förordning (EEG) nr 2423/88 - Kalciummetall -
Återupptagande av en antidumpningsundersökning - Rätt till försvar - Liknande
vara - Skada - Gemenskapens intresse - Motivering - Maktmissbruk -
Förordningen kan inte göras gällande mot en importör
I mål T-2/95,
Industrie des poudres sphériques, bolag bildat enligt fransk rätt, Annemasse
(Frankrike), företrätt av advokaten Chantal Momège, Paris, delgivningsadress:
advokatbyrån Alex Schmitt, 7, val Sainte-Croix, Luxemburg
mot
Europeiska unionens råd, inledningsvis företrätt av juridiska rådgivarna
Ramón Torrent och Jorge Monteiro, sedan av juridiska rådgivarna Ramón Torrent
och Yves Cretien, sedan av Ramón Torrent och Antonio Tanca, rättstjänsten,
samtliga i egenskap av ombud, biträdda av Philip Bentley, barrister of Lincoln's Inn,
delgivningsadress: Europeiska investeringsbanken, direktoratet för rättsfrågor,
direktören Alessandro Morbilli, 100, boulevard Konrad Adenauer, Luxemburg,
med stöd av
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Nicholas Khan och
Xavier Lewis, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress:
rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
Péchiney électrométallurgie, bolag bildat enligt fransk rätt, Courbevoie, (Frankrike)
Chambre syndicale de l'électrométallurgie et de l'électrochimie, bolag bildat enligt
fransk rätt, Paris,
inledningsvis företrädda av advokaterna Jacques-Philippe Gunther och Hubert de
Broca, sedan enbart av Jacques-Philippe Gunther, delgivningsadress: advokatbyrån
Loesch och Wolter, 11 rue Goethe, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 2557/94 av
den 19 oktober 1994 om införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av
kalciummetall med ursprung i Kina och Ryssland (EGT L 270, s. 27; svensk
specialutgåva, område 11, volym 33, s. 47) och i andra hand om fastställande av att
sagda förordning inte kan göras gällande gentemot sökanden,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(femte avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden, J. Azizi samt domarna B. Vesterdorf,
R. García-Valdecasas, R.M. Moura Ramos och M. Jaeger,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören B. Pastor och byrådirektören A. Mair,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet
den 2 december 1997,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
A - Rättsfallet Extramet
- 1.
- Chambre syndicale de l'électrométallurgie et de l'électrochimie (nedan kallat
chambre syndicale), bolag bildat enligt fransk rätt, lämnade i juli 1987 in ett
klagomål till kommissionen på ett annat franskt bolags vägnar, nämligen bolaget
Péchiney électrométallurgie (nedan kallat PEM). I klagomålet begärde bolaget att
kommissionen skulle vidta antidumpningsåtgärder mot import av kalciummetall
med ursprung i Folkrepubliken Kina och i Sovjetunionen.
- 2.
- Den 26 januari 1988 inledde kommissionen ett antidumpningsförfarande med
tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 2176/84 av den 23 juli 1984 om skydd
mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 201, s. 1).
- 3.
- Genom förordning (EEG) nr 707/89 av den 17 mars 1989 om inrättande av en
tillfällig antidumpningstull på kalciummetall med ursprung i Folkrepubliken Kina
och Sovjetunionen (EGT L 78, s. 10) påförde kommissionen de omtvistade varorna
en tillfällig antidumpningstull om 10,7 procent.
- 4.
- Efter att den tillfälliga tullen förlängts, påförde rådet den aktuella varan tullar om
21,8 procent respektive 22 procent genom förordning (EEG) nr 2808/89 av
den 18 september 1989 om införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import
av kalciummetall med ursprung i Folkrepubliken Kina och om slutgiltigt uttag av
de tillfälliga tullar som införts (EGT L 271, s. 1, nedan kallad förordning
nr 2808/89).
- 5.
- Sökanden, vars bolagsnamn då var Extramet industrie SA, väckte
den 27 november 1989 talan om ogiltigförklaring av sagda förordning.
- 6.
- Domstolen fastslog i dom av den 16 maj 1991 i mål C-358/89, Extramet industrie
mot rådet (REG 1991, s. I-2501, nedan kallat fallet Extramet I) att talan kunde tas
upp till prövning. Genom dom av den 11 juni 1992 i mål C-358/89, Extramet
industrie mot rådet (REG 1992, s. I-3813, nedan kallat fallet Extramet II)
ogiltigförklarade domstolen förordning nr 2808/89 med motiveringen att
gemenskapsinstitutionerna faktiskt inte hade undersökt om gemenskapsproducenten
av den vara som avsågs i förordningen, dvs. PEM, själv hade bidragit till den
åsamkade skadan genom sin säljvägran, och heller inte fastslagit att skadan inte
följde av de [andra] faktorer [än dumpning] som sökanden åberopat. Institutionerna
hade således inte bestämt skadan på ett korrekt sätt (punkterna 19 och 20 i
domen).
- 7.
- I beslut av den 31 mars 1992 fastslog franska conseil de la concurrence
(konkurrensmyndigheten) att PEM hade gjort sig skyldigt till missbruk av
dominerande ställning mellan oktober 1982 och slutet av år 1984 som SA Société
électrométallurgique du Planet (SEMP) gjort sig skyldigt till, ett bolag som PEM
övertagit i december 1985.
- 8.
- I dom av den 14 januari 1993 fastställde Cour d'appel de Paris detta beslut,
samtidigt som den ansåg att det inte framgick av de uppgifter som den hade haft
att bedöma att PEM kunde hållas ansvarigt för konkurrensbegränsande beteenden
efter år 1984.
B - Produkten
- 9.
- Primär kalciummetall är ett kemiskt ämne som tillverkas antingen av kalciumoxid
(kalk) eller kalciumklorid, och som förekommer i form av klumpar eller flis.
- 10.
- Den tillverkas i fem länder, nämligen Frankrike (av PEM), Kina, Ryssland, Kanada
och Amerikas förenta stater. Producenterna använder sig av två olika
tillverkningsprocesser: en elektrolytisk process och en aluminiumtermisk process.
- 11.
- Den elektrolytiska processen, som används i Kina och Ryssland, består av två
etapper. Först görs en elektrolys av kalciumkloriden, varvid kalciumet fälls ut på
en kopparkatod och ger upphov till en legering av koppar och kalcium. Sedan
destilleras legeringen, vilket gör det möjligt att separera de båda metallerna.
- 12.
- Den aluminiumtermiska processen består av en enda etapp, nämligen reduktion av
kalciumoxiden (kalket) med aluminium och kondensation av kalciumångorna.
Denna process, som är relativt flexibel, används av samtliga producenter i väst,
eftersom den medför låga investerings- och driftskostnader.
- 13.
- Genom de båda ovannämnda processerna erhålls en primär kalciummetall som
används av bly-, bly- och kalk- samt ferrolegeringsindustrier (40 procent av den
totala förbrukningen av kalciummetall) samt som råmaterial för framställning av
kalcium i form av korn eller av granulat som används inom stålindustrin
(46 procent av den totala förbrukningen) och för tillämpningar i
högtemperaturbehandlingar av kalcium (cirka 11 procent av den totala
förbrukningen).
- 14.
- Granuleringen av den primära kalciummetallen görs genom följande två processer:
- Kall mekanisk bearbetning av klumpar eller flis av primär kalciummetall,
vilken process tillämpas av PEM och de andra gemenskapsbearbetarna för
att tillverka granulerad kalciummetall.
- En process som består av [att metallen behandlas] i en smältugn,
hopkopplad med en granuleringsanläggning i vilken den flytande metallen
finfördelas, varvid helheten fungerar under tryck medelst en inert gas
(argon). Sökanden använder denna process för att tillverka kalciummetall
i pulver i form av granulat av reaktiva metaller.
C - Sökandebolaget, Industrie des poudres sphériques
- 15.
- Bolaget Industrie des poudres sphériques (nedan kallat IPS), tidigare kallat
Extramet Industrie, är ett bolag i Annemasse (Frankrike) som är specialiserat på
framställning av granulerad kalciummetall i form av granulat av reaktiva metaller
med utgångspunkt i kalciummetall. Det bildades år 1982 till följd av att en
granuleringsprocess upptäckts.
- 16.
- För anskaffning av kalciummetall vände sig bolaget från första början till
gemenskapsproducenten, dvs. först till Société électrométallurgique du Planet,
därefter, efter fusionen år 1985 mellan sagda bolag och PEM, till det sistnämnda.
D - Det administrativa förfarandet
- 17.
- Efter fallet Extramet II ställde PEM den 1 juli 1992 en skrivelse till kommissionen
i syfte att få till stånd ett återupptagande av undersökningen samt ett memorandum
av teknisk art avseende den skada som åsamkats gemenskapsindustrin.
- 18.
- Kommissionen, som ansåg att undersökningen återupptogs de jure, uppmanade
sökanden genom skrivelse av den 17 juli 1992 att inkomma med en uppskattning
av den skada som gemenskapsindustrin hade åsamkats. I denna skrivelse
preciserade kommissionen att den hade begärt att PEM skulle inkomma med
synpunkter i samma fråga.
- 19.
- Genom skrivelse av den 14 augusti 1992 ifrågasatte sökanden kommissionens
bedömning av de rättsliga möjligheterna att återuppta undersökningen. Sökanden
begärde att ett formellt riktigt beslut skulle riktas mot bolaget, mot vilket talan
skulle kunna väckas.
- 20.
- Genom skrivelse av den 21 augusti 1992 upprepade sökanden sistnämnda begäran.
- 21.
- Genom skrivelse av den 14 oktober 1992 mottog sökanden det memorandum som
PEM den 1 juli 1992 hade ställt till kommissionen avseende den påstådda skadan.
- 22.
- Den 14 november 1992 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om ett
antidumpningsförfarande avseende import av kalciummetall med ursprung i Kina
och Ryssland (EGT C 298, s. 3).
- 23.
- Genom skrivelse av den 18 november 1992 upplyste kommissionen sökanden om
att meddelandet offentliggjorts och begärde att bolaget skulle återsända ett antal
frågeformulär inom 30 dagar. Kommissionen angav att den nya
undersökningsperioden sträckte sig från den 1 juli 1991 till den 31 oktober 1992.
- 24.
- Genom skrivelse av den 23 december 1992 lämnade sökanden synpunkter till
kommissionen på PEM:s memorandum av den 1 juli 1992 avseende skadan.
- 25.
- Genom skrivelse av den 29 juli 1993 begärde kommissionen att sökanden skulle
lämna samtliga uppgifter som kunde ligga till grund för dess bedömning, särskilt i
fråga om skadan. Genom skrivelse av den 12 augusti 1993 svarade sökanden att
bolaget inte kunde lämna någon ny information i det avseendet, eftersom
situationen inte hade förändrats efter den 23 december 1992, då bolaget
sammanställde sin skrivelse.
- 26.
- Den 21 april 1994 antog kommissionen förordning (EG) nr 892/94 om inrättandet
av en tillfällig antidumpningstull på import av kalciummetall med ursprung i Kina
och Ryssland (EGT L 104, s. 5, nedan kallad den tillfälliga förordningen). Tullen
uppgick till 2 074 ecu per ton för kalciummetall med ursprung i Kina och till
2 120 ecu per ton för kalciummetall med ursprung i Ryssland.
- 27.
- Den 31 maj 1994 lämnade sökanden sina synpunkter på den tillfälliga förordningen,
varvid bolaget gjorde ett stort antal invändningar mot denna. Kommissionen
besvarade synpunkterna genom skrivelse av den 14 juni 1994.
- 28.
- Den 11 augusti 1994 meddelade kommissionen sökanden de viktigaste
omständigheter och överväganden som låg till grund för dess bedömning att en
slutgiltig antidumpningstull borde införas på import av kalciummetall med ursprung
i Kina och Ryssland.
- 29.
- På förslag av kommissionen antog rådet den 19 oktober 1994 förordning (EG)
nr 2557/94 av den 19 oktober 1994 om införandet av en slutgiltig antidumpningstullpå import av kalciummetall med ursprung i Kina och Ryssland (EGT L 270, s. 27;
svensk specialutgåva, område 11, volym 33, s. 47, nedan kallad den ifrågasatta
förordningen). Tullen bibehölls på samma nivå som i den tillfälliga förordningen.
Rådet fastställde likaledes de antidumpningstullar som hade införts genom den
tillfälliga förordningen.
Förfarandet vid förstainstansrätten
- 30.
- Sökanden har genom ansökan, som inkom till förstainstansrättens kansli
den 9 januari 1995, väckt förevarande talan.
- 31.
- Samma dag inkom sökanden med en begäran om interimistiska åtgärder avseende
uppskov med verkställigheten av den ifrågasatta förordningen. Denna begäran
ogillades genom beslut av förstainstansrättens ordförande av den 24 februari 1995
i mål T-2/95 R, IPS mot rådet (REG 1995, s. II-485).
- 32.
- Genom beslut av den 28 april 1995 tillät ordföranden för förstainstansrätten (fjärde
avdelningen i utökad sammansättning) kommissionen att intervenera till stöd för
svarandens yrkanden.
- 33.
- Genom beslut av den 28 november 1995 tillät ordföranden för förstainstansrätten
(femte avdelningen i utökad sammansättning) PEM och Chambre syndicale att
intervenera till stöd för svarandens yrkanden och biföll en begäran om konfidentiell
behandling avseende uppgifterna i punkterna 9, 10, 14 och 15 i samma beslut
gentemot intervenienterna.
- 34.
- Den 16 april 1996 inkom PEM och Chambre syndicale med sin interventionsinlaga.
Den 17 juni 1996 inlämnade sökanden sina synpunkter på PEM:s och Chambre
syndicales interventionsinlagor.
- 35.
- Genom beslut av den 20 november 1996 biföll ordföranden för förstainstansrätten
(femte avdelningen i utökad sammansättning) en andra begäran om konfidentiell
behandling avseende uppgifterna i punkt 4 i beslutet gentemot intervenienterna.
- 36.
- På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (femte avdelningen
i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet.
- 37.
- Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid
förhandlingen den 2 december 1997.
Parternas yrkanden
- 38.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara den ifrågasatta förordningen,
- i andra hand, fastställa att den inte kan göras gällande mot sökanden,
- förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
- 39.
- Rådet har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
- 40.
- Kommissionen har såsom intervenient yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
- 41.
- PEM och Chambre syndicale har såsom intervenienter yrkat att förstainstansrätten
skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta kostnaderna för deras intervention.
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
- 42.
- I sitt svaromål har rådet gjort en invändning om rättegångshinder. Rådet har
påpekat att enligt fast rättspraxis har en importör vanligtvis inte rätt att yrka
ogiltigförklaring av en förordning om inrättande av antidumpningstullar. Även om
rådet medger att domstolen i vissa fall har fastslagit att en förordning om
inrättande av en antidumpningstull har berört vissa ekonomiska aktörer
personligen, och att dessa således var behöriga att väcka talan om ogiltigförklaring,
anser den det vara tveksamt om förevarande talan kan tas upp till prövning i den
mån sökanden i andra hand har yrkat fastställande av att den ifrågasatta
förordningen inte kan göras gällande gentemot bolaget. Genom att framställa detta
andrahandsyrkande medger sökanden enligt rådet att enskilda endast kan åberopa
artikel 173 i EG-fördraget då den ifrågasatta förordningen utgör ett beslut riktat
mot dem.
- 43.
- En förordning om inrättande av antidumpningstullar har enligt rådet inte verkan
av ett beslut gentemot importörer, men skulle kunna ha det gentemot exportörer
i den mån som antidumpningstullen belastar importen av dennes egen vara. Genom
sitt andrahandsyrkande förutsätter sökanden att rådet hade kunnat anta ett beslut
som uteslöt sökanden från den ifrågasatta förordningens tillämpningsområde.
- 44.
- Förordningen har inte verkan av ett beslut gentemot sökanden av den anledningen
att det inte var möjligt att inrätta ett undantagssystem till förmån för bolaget i
fråga. Att medge att förstahandsyrkandet kan tas upp till prövning skulle felaktigt
innebära att en rättsakt med allmän giltighet kunde ogiltigförklaras på begäran av
en enskild som endast berörs i sin objektiva egenskap av importör. Detta skulle
innebära att en enda importörs agerande kunde hindra gemenskapsindustrins övriga
aktörer från att återställa lojala konkurrensvillkor.
- 45.
- Kommissionen har gjort gällande att omständigheterna i målet, såsom de bedömdes
i fallet Extramet I, inte är sådana i förevarande fall att de utgör en enskild situation
som särskiljer sökanden från varje annan näringsidkare. Kommissionen anser att
sökanden inte har fastställt att en sådan enskild situation är för handen.
- 46.
- En oberoende importörs talerätt skulle således inte vara en rätt som tillkommer en
person eller ett bolag, utan en rätt som följer av en särskild situation, i enlighet
med vad som fastslogs i fallet Extramet I. Sökanden kan således inte nöja sig med
att hänvisa till domen i sagda fall. Omständigheten att den talan som väcktes mot
förordning 2808/89 av det bolag som tidigare kallades Extramet togs upp till
prövning i mål C-358/89 innebär inte automatiskt att IPS:s talan, som trätt i
Extramets ställe, kan tas upp till prövning i förevarande mål.
- 47.
- Den omständighet som försatte Extramet i en annan situation än de oberoende
importörer som varit sökande i andra mål skall enligt domen i fråga (punkt 17) ha
varit att Extramet [hade] svårigheter att tillgodose sina behov hos den enda
gemenskapsproducenten [PEM] som dessutom [var] dess huvudsakliga konkurrent
i fråga om den bearbetade produkten. Denna omständighet skulle inte vara för
handen i förevarande fall. Det skulle framgå av beslutet från den franska
konkurrensmyndigheten av den 31 mars 1992 att PEM inte kunde hållas ansvarigt
för något konkurrensbegränsande beteende efter år 1984. För tillfället skulle
situationen snarare kunna beskrivas som en köpvägran från IPS:s sida än som en
säljvägran från PEM:s sida.
- 48.
- Sökanden anser att det inte går att ifrågasätta att talan kan tas upp till prövning
efter fallet Extramet I. Domens riktighet i det fallet skulle dessutom ha bekräftats
i beslut av förstainstansrättens ordförande den 24 februari 1995.
Förstainstansrättens bedömning
- 49.
- Det enda krav som domstolen ansåg vara uppfyllt i fallet Extramet I var att
sökanden var direkt och personligen berörd. Domstolen erinrade (punkt 13 i
domen) om att även om det med avseende på kriterierna i artikel 173 andra stycket
i fördraget stämmer att förordningarna om införande av antidumpningstullar genom
sin natur och räckvidd faktiskt har en normativ karaktär, eftersom de är tillämpliga
på flertalet berörda ekonomiska aktörer, är det för den skull inte uteslutet att
bestämmelserna kan beröra vissa ekonomiska aktörer personligen. Därav följer att
rättsakter som inrättar andidumpningstullar under vissa omständigheter kan beröra
vissa näringsidkare personligen, utan att förlora en förordnings karaktär. Dessa
näringsidkare har således rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av dessa
rättsakter (punkt 14 i domen). Domstolen ansåg att sökanden hade bevisat att det
förelåg en enskild situation som med avseende på den då aktuella rättsakten
särskiljde bolaget från varje annan näringsidkare.
- 50.
- Det är därför inte möjligt att godta rådets argument, som huvudsakligen grundas
på att den ifrågasatta rättsakten i förhållande till importörerna har en förordnings
egenskaper och att det inte går att inrätta ett undantagssystem genom rättsakter
med ett besluts egenskaper till förmån för en importör.
- 51.
- De argument som kommissionen har anfört till stöd för sin talan om
rättegångshinder kan inte vinna anslutning.
- 52.
- I motsats till vad kommissionen hävdar, grundade domstolen i mål C-358/89 inte
sin uppfattning att talan kunde tas upp till prövning uteslutande på att Extramet
hade svårigheter att tillgodose sina behov hos den ende gemenskapsproducenten.
I själva verket grundade den sig på följande omständigheter, vilka utgjorde en
enskild situation som särskiljde Extramet från varje annan näringsidkare (punkt 17
i domen i målet Extramet I). Bolaget var den mest betydande importören av den
vara som var föremål för antidumpningsåtgärden och samtidigt varans
slutanvändare. Dessutom berodde dess näringsverksamhet i stor utsträckning på
denna import och påverkades svårt av den ifrågasatta förordning, med beaktande
av det begränsade antalet producenter av den berörda varan och av
omständigheten att det var svårt för bolaget att tillgodose sina behov hos den enda
producenten i gemenskapen, vilken dessutom var bolagets främsta konkurrent för
den bearbetade produkten.
- 53.
- Kommissionen har för övrigt inte ifrågasatt att PEM inte är i stånd att
tillhandahålla primär kalciummetall av standardkvalitet med de egenskaper som
sökanden behöver, vilket tydligt visar att det är svårt för sökanden att tillgodose
sina behov hos PEM.
- 54.
- Eftersom de omständigheter som motiverade att talan togs upp till prövning i mål
C-358/89 (se ovan punkt 52) fortfarande är för handen, skall fastslås att talan kan
tas upp till prövning.
Prövning i sak
I - Begäran om ogiltigförklaring av den ifrågasatta förordningen
- 55.
- Till stöd för sin talan har sökanden anfört sju grunder under vilka gjorts gällande,
för det första, att artiklarna 5 och 7.9 i rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den
11 juli 1988 (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 14, s. 98,
nedan kallad grundförordningen) har åsidosatts, att principen om res judicata
åsidosatts och likaså villkoren för att lagliggöra rättsakter, för det andra, att
artiklarna 7 och 8 i grundförordningen samt rätten till försvar har åsidosatts, för det
tredje, att artiklarna 4.4 och 2.12 i grundförordningen har åsidosatts samt att en
uppenbart oriktig bedömning gjorts i fråga om bedömningen av varornas
likvärdighet, för det fjärde, att artikel 4 i grundförordningen har åsidosatts samt att
en uppenbart oriktig bedömning gjorts av skadan för gemenskapsindustrin, för det
femte, att artikel 12 i grundförordningen har åsidosatts och att det är fråga om en
uppenbart oriktig bedömning, för det sjätte att artikel 190 i fördraget åsidosatts
och, för det sjunde, att det förekommit maktmissbruk.
Den första grunden: Åsidosättande av artiklarna 5 och 7.9 i grundförordningen,
åsidosättande av principen om res judicata samt av villkoren för att lagliggöra
rättsakter
Parternas argument
- 56.
- Enligt sökanden utgjorde domen i målet Extramet II hinder för ett återupptagande
av det rättsstridiga förfarandet, i synnerhet som kommissionen avsåg att ändra
undersökningsperioden. Ingen rättsakt hade hindrat kommissionen från att efter ett
nytt klagomål inleda ett nytt förfarande för att undersöka marknaden för
kalciummetall av standardkvalitet under en mera näraliggande tidsperiod. Däremot
hade inte kommissionen stöd i någon bestämmelse för att återuppta
undersökningen på det sätt som skedde i förevarande mål.
- 57.
- Sökandens första grund består av tre delar. För det första finns det ingen rättsliggrund för att återuppta undersökningen, eftersom något sådant inte föreskrivs i
grundförordningen. För det andra utgör återupptagandet av undersökningen ett
brott mot principen om res judicata, eftersom det i strid med
rättssäkerhetsprincipen leder till att ett förfarande som domstolen ogiltigförklarat
lagliggörs. För det tredje är inte villkoren för att återuppta undersökningen, dvs. ett
lagliggörande av denna, inte uppfyllda i det aktuella fallet, ens om det skulle
medges att det i gemenskapsrätten finns en princip om lagliggörande av rättsakter.
- Den första delgrunden: Åsidosättande av artiklarna 5 och 7.9 i grundförordningen
- 58.
- Sökanden har gjort gällande dels att kommissionens befogenheter vid
genomförandet av antidumpningsförfarandet inte kan utövas annat än inom den
strikt klargjorda rättsliga ram som anges i grundförordningen, dels att
kommissionen återupptagit undersökningen utan någon som helst rättslig grund.
Grundförordningen innehåller enligt sökanden endast bestämmelser om hur en
undersökning inleds och avslutas. Vad beträffar inledandet av en undersökning,
skall kommissionen aldrig ha hävdat att den mottagit ett nytt klagomål som kunnat
ligga till grund för ett nytt förfarande. Tvärtom, i meddelandet av den
14 november 1992 hänvisas uttryckligen till domen i målet Extramet II. Den
handling som PEM inkommit med den 1 juli 1992 skulle inte utgöra ett klagomål,
utan en inlaga till stöd för ett återupptagande av undersökningen.
- 59.
- Artikel 7.9 a i grundförordningen skulle endast avse avslutande av ett förfarande.
I förvarande fall skulle den första undersökningen ha avslutats med tillämpning av
denna bestämmelse genom att en slutgiltig rättsakt antogs, nämligen förordning
nr 2808/89, vilken senare ogiltigförklarades genom domen i målet Extramet II.
- 60.
- Slutligen skulle kommissionen inte kunna stödja sig på artikel 14 i
grundförordningen, i vilken föreskrivs att slutgiltiga antidumpningstullar kan ses
överses om omständigheterna har förändrats tillräckligt för att motivera att så sker.
Detta förfarande för översyn kan endast tillämpas i fråga om lagligen införda
slutgiltiga antidumpningstullar.
- 61.
- Rådet har med stöd av artikel 176 i fördraget påpekat att ogiltigförklaringen av
förordning nr 2808/89 endast medförde en skyldighet att återbetala de tullar som
uppburits med stöd av förordningen.
- 62.
- Rådet har erinrat om att undersökningen återupptogs efter domen i målet
Extramet II och efter PEM:s inlaga av den 1 juli 1992. Genom att göra
undersökningen skall kommissionen ha avsett att iakttaga gemenskapsproducentens
rättigheter, vilken inkommit med ett klagomål som innehöll tillräcklig bevisning och
som givit kommissionen nya uppgifter genom en inlaga till stöd för ett
återupptagande av undersökningen och ett memorandum avseende skadan.
Kommissionen skall dessutom endast ha avsett att iakttaga de övriga berörda
parternas rättigheter genom att göra det möjligt för dem att ge uppgifter om
import och försäljning av kalciummetall inom gemenskapen och att åberopa sina
synpunkter.
- 63.
- Under dessa omständigheter skulle kommissionen rättsenligt ha återupptagit
undersökningen från början, eftersom undersökningen inte avslutats till följd av att
förordning nr 2808/89 ogiltigförklarats. I förhållande till de berörda parterna
genomfördes förfarandet likt en ny undersökning på grundval av ett nytt klagomål
som uppdaterats genom inlagan av den 1 juli 1992 och det bifogade
memorandumet.
- 64.
- På grundval av artikel 7.9 a i grundförordningen har rådet dessutom anfört att en
undersökning avslutas antingen genom att den avbryts eller genom slutgiltig åtgärd.
I förevarande fall skall det inte ha funnits någon uttrycklig handling genom vilket
undersökningen avbröts. Vad beträffar den första slutgiltiga rättsakt som
ogiltigförklarades av domstolen, skall denna anses aldrig ha funnits.
Undersökningen kunde således lagligen återupptas.
- Den andra delgrunden: brott mot principen om res judicata
- 65.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen har brutit mot principen om res
judicata genom att återuppta undersökningen och missförstått räckvidden av fallet
Extramet II.
- 66.
- Genom att ogiltigförklara förordning nr 2808/89 har domstolen inte endast
retroaktivt omintetgjort antidumpningsförfarandets slutfas, dvs. den förordning i
vilken den slutgiltiga antidumpningstullen fastslås. Domstolen skall i själva verket
ha ogiltigförklarat hela det förfarande som kommissionen genomfört på marknaden
för kalciummetall av standardkvalitet under perioden mellan den 1 januari 1987 och
den 31 december 1987, däribland de faser som föregick antagandet av den
slutgiltiga förordningen. Eftersom ogiltigförklaringen har en generell räckvidd, skall
undersökningen inte anses ha uppskjutits, utan anses aldrig ha förekommit. Om
kommissionen hade velat återuppta handläggningen, borde den följaktligen ha inlett
ett nytt förfarande i enlighet med de föreskrivna formkraven. För det fall
dumpningsförfarandena fortsatt efter antagandet att den ogiltigförklarade
förordningen, som avslutade den första undersökningen, skulle det enda giltiga
tillvägagångssättet ha varit att inleda en ny undersökning på grundval av ett nytt
klagomål.
- 67.
- Sökanden anser att om kommissionen kunde åtgärda sina oegentligheter
allteftersom, skulle förfaranden kunna pågå flera år utan någon rättssäkerhet för
företagen.
- 68.
- Rådet har påpekat att kommissionen tillåtit samtliga berörda parter att utöva sina
rättigheter på samma villkor som om ett nytt förfarande hade inletts. Rådet har
understrukit att ett meddelande hade offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning, att frågeformulär tillsänts de berörda parterna och att en ny
referensperiod använts. Rådet anser att kommissionen har genomfört kontroller hos
de parter som bidragit till undersökningen, att de berörda parterna hade kunnat
granska de icke-konfidentiella handlingarna i målet och att kommissionen hört de
parter som så begärt.
- 69.
- De nya slutgiltiga tullar som infördes från och med den 22 oktober 1994, dvs. dagen
efter att den ifrågasatta förordningen offentliggjordes i EGT, grundar sig på en ny
undersökning som avser en senare period än den som avsågs i den ogiltigförklarade
förordningen. Det skulle således inte vara fråga om ett lagliggörande, utan om en
rättelse i de dumpningsförfaranden som skall ha fortsatt efter att den
ogiltigförklarade förordningen antogs.
- 70.
- Rådet har i andra hand påpekat att sökandens samtliga argument stöder sig på det
felaktiga påståendet att undersökningen återupptagits, medan kommissionen
hävdar att en ny undersökning inletts. Dessutom anser rådet att sökanden inte
har visat hur förfarandet skulle ha förändrats för sökandens del om en ny
undersökning hade inletts (domstolens dom av den 10 juli 1980 i mål 30/78,
Distillers Company mot kommissionen, REG 1980, s. 2229, punkt 26, och av
den 27 juni 1991 i mål C-49/88, Al-Jubail Fertilizer och Saudi Arabian Fertilizer
mot rådet, REG 1991, s. I-3187, punkterna 23 och 24).
- 71.
- PEM och Chambre syndicale hävdar att flertalet rättsakter som skall utmynna i det
beslut som utgör det administrativa förfarandets formella slutpunkt inte har
rättsverkningar när det är fråga om ett administrativt antidumpningsförfarande och
att de således inte kan vara föremål för en talan om ogiltigförklaring. Detta skulle
bland annat vara fallet med den rättsakt genom vilken ett förfarande inleds.
Eftersom talan inte kan väckas mot dessa rättsakter, kan de inte heller
ogiltigförklaras.
- 72.
- PEM och Chambre syndicale har i andra hand påpekat att på grund av den
retroaktiva verkan som domar om ogiltigförklaring har, sträcker sig fastställelsen
av att en ogiltigförklarad rättsakt är rättsstridig tillbaka till den tidpunkt då
rättsaktens verkan inträdde. I fråga om förordning nr 2808/89 inträdde denna
verkan den 22 mars 1989, dvs. det datum då ovannämnda förordning nr 707/89 av
den 17 mars 1989 trädde i kraft. Följaktligen skall ingen rättsakt från tiden före den
22 mars 1989 ha påverkats av fallet Extramet II. Detta skulle gälla bland annat för
meddelandet om inledande av en antidumpningsundersökning av den 26 januari
1988. Domstolens dom skall således inte ha ogiltigförklarat det förfarande som
inleddes genom meddelandet. Kommissionen kunde därför återuppta
undersökningen i förfarandet (se i det avseendet domstolens dom av den
26 april 1988 i förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris m.fl. mot
kommissionen, REG 1988, s. 2181, punkt 30).
- 73.
- Sökanden anser att PEM fullständigt har missförstått följderna av att talan inte kan
väckas mot förberedande rättsakter. Rättspraxis skall aldrig ha utgjort hinder för
att ett företag ifrågasatt förberedande rättsakter i samband med att talan om
ogiltigförklaring förs mot slutgiltiga beslut (se domstolens domar av den
31 mars 1993 i förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85
samt C-125/85-C-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, REG 1993,
s. I-1307, samt förstainstansrättens dom av den 23 februari 1994 i förenade målen
T-39/92 och T-40/92, CB och Europay mot kommissionen, REG 1994, s. II-49).
Sökanden ifrågasätter dessutom PEM:s påstående att förfarandet före den
ogiltigförklarade rättsakten fortsätter att ha verkan, eftersom ogiltigförklaringens
verkan inträder först då den ifrågasatta rättsakten antas. Sökanden anser att en
sådan ståndpunkt skulle innebära att lagliggöranden godkändes under alla
omständigheter och att möjligheten att väcka talan om ogiltigförklaring skulle
förlora sin betydelse.
- Tredje delgrunden: Åsidosättande av villkoren för att lagliggöra rättsakter
- 74.
- Enligt sökanden har kommissionen åsidosatt villkoren för att lagliggöra en ogiltig
rättsakt. Om gemenskapsrättens principer inte utgör hinder för att rättsakter
lagliggörs, så måste villkoren för detta iakttas. Det skall inte ha varit fallet i det nu
aktuella målet. Dels rör det sig inte om ett område inom vilket rättsakter kan
lagliggöras, dels har formerna för lagliggörande åsidosatts.
- 75.
- I förevarande fall var det inte möjligt att lagliggöra den aktuella rättsakten,
eftersom domstolen inte ogiltigförklarade förordning nr 2808/89 av formella eller
processuella skäl, utan på grund av fel som begåtts vid bedömningen av den skada
som åsamkats gemenskapsindustrin. Det rör sig således om en ogiltigförklaring som
grundas på en felaktig bedömning i sak av en av de grundläggande villkoren för att
en antidumpningstull skall få inrättas.
- 76.
- Det går förvisso att rätta till processuella eller formella fel. Däremot är det svårt
att godta möjligheten att lagliggöra rättsakter till följd av ett åsidosättande av
materiella regler. I förevarande fall skall domstolen i sin dom inte ha undersökt de
återstående grunder som sökanden åberopat, trots att dessa avsåg de övriga
materiella villkoren i förordningen, bland annat i fråga om att varorna inte liknade
varandra. Under dessa villkor har ingen, inte ens kommissionen, rätt att säga hur
domstolen eventuellt skulle komma att fatta beslut avseende de övriga grunder som
gjordes gällande.
- 77.
- Kommissionen skall även ha åsidosatt formerna för ett lagliggörande, eftersom den
ändrat undersökningsperioden, vilken efter det att undersökningen återupptogs
omfattade perioden mellan den 1 juli 1991 och den 31 oktober 1992, medan den
ursprungligen omfattade perioden mellan den 1 januari 1987 och
den 31 december 1987.
- 78.
- Sökanden anser att om syftet var att inrätta nya tullar genom att välja en ny
referensperiod, var det även nödvändigt att inleda ett nytt förfarande.
- 79.
- Sökanden har ifrågasatt rådets, PEM:s samt Chambre syndicales argument att
oegentligheterna i förfarandet inte haft några följdverkningar, varför de inte skulle
motivera en ogiltigförklaring. Omständigheten att kommissionen återupptagit
undersökningen i stället för att inleda en ny, har förvisso påverkat sökandens
ställning. Det går inte att som försvarsargument åberopa den omständigheten att
kommissionen skulle ha handlat på samma sätt oavsett om ett nytt förfarande
inletts.
- 80.
- Det är därför felaktigt, hävdar sökanden, att påstå att återupptagandet av
undersökningen inte gått sökanden emot. En förutsättning för ett nytt förfarande
hade varit att ett klagomål inlämnats. Endast PEM, den ende
gemenskapsproducenten, hade kunnat inge ett klagomål. PEM skulle inte halämnat in något klagomål. Vid tiden för omständigheterna i målet hade den franska
konkurrensmyndigheten den 31 mars 1992 dömt PEM för missbruk av dominerande
ställning och att beslutet hade överklagats, inom ramen för vilka överklaganden
sökanden hävdade att PEM hade missbrukat sin dominerande ställning genom att
inlämna ett klagomål avseende dumpning.
- 81.
- Följaktligen hade det varit särskilt obefogat av Péchiney att inlämna ett nytt
klagomål omedelbart efter det att det första antidumpningsförfarandet avslutats
genom att domstolen ogiltigförklarat den slutgiltiga förordningen. Péchiney skulle
därigenom ha givit Cour d'Appel de Paris uppgifter till stöd för IPS:s ståndpunkt.
- 82.
- Rådet har påpekat att det inte rör sig om att lagliggöra ogiltigförklarade tullar, utan
om att införa nya tullar från och med den ifrågasatta förordningens ikraftträdande.
Rådet delar inte sökandens uppfattning att domstolen inte ogiltigförklarat
förordning nr 2808/89 av formella och processuella skäl. Enligt rådet framgår det
tydligt av punkterna 20 och 21 i domen i målet Extramet II att det rörde sig om ett
formellt och inte om ett materiellt fel. Även om det hade varit fråga om att en
materiell regel åsidosatts, hade kommissionen återupptagit undersökningen från
början och således kunnat införa nya antidumpningstullar.
- 83.
- I det avseendet erinrar rådet om att domstolen varken har ogiltigförklarat
inledandet av förfarandet eller av undersökningen, utan endast den förordning som
rådet antog inom ramen för förfarandet.
- 84.
- PEM och Chambre syndicale har förklarat att i enlighet med artikel 176 i fördraget
skall den berörda institutionen vidta åtgärder för att undanröja de rättsliga
verkningarna av en ogiltigförklarad rättsakt. I förevarande fall hade detta krav varit
uppfyllt i den mån som de slutgiltiga och tillfälliga antidumpningstullar som hade
tagits ut återbetalats med tillämpning av artikel 16 i grundförordningen.
- 85.
- Med stöd av domen i det ovannämnda målet Asteris m.fl. mot kommissionen anser
PEM och Chambre syndicale att en institution vars rättsakt har ogiltigförklarats inte
endast är skyldig att vidta åtgärder för att undanröja de konsekvenser som den
rättsstridiga rättsakten har haft. Den skall även beakta domen om ogiltigförklaring
i sitt senare handlande och agera så, att de rättsstridigheter som
gemenskapsdomstolen utpekat inte upprepas. I förevarande mål skall de behöriga
institutionerna ha säkerställt domens fulla verkan genom att göra en grundlig
undersökning av orsakssambandet mellan förekomsten av dumpning och skadan.
- 86.
- Ett felaktigt förfarande kan endast medföra att en rättsakt ogiltigförklaras om det
skulle kunna styrkas att det angripna beslutet hade kunnat ha ett annat innehåll om
felet inte hade begåtts (domstolens dom av den 29 oktober 1980 i förenade målen
209/78-215/78 och 218/78, Heintz van Landewyck m.fl. mot kommissionen,
REG 1980, s. 3125, punkt 47, svensk specialutgåva, volym 5, samt av den
23 april 1986 i mål 150/84, Bernardi mot parlamentet, REG 1986, s. 1375,
punkt 28). Omständigheten att kommissionen fortsatte undersökningen inom ramen
för det förfarande som inleddes den 26 januari 1988 och inte inledde ett nytt
förfarande skall i förevarande fall inte på något sätt ha påverkat innehållet i de
behöriga institutionernas slutliga beslut, i den mån som sökanden skulle ha befunnit
sig i samma situation eller i en situation som var bättre än vad som hade varit fallet
om kommissionen hade inlett ett nytt förfarande.
Förstainstansrättens bedömning
- 87.
- Det framgår av grundförordningen att antidumpningsförfarandet består av olika
faser, däribland undersökningen. Inom ramen för ett förfarande kan en eller fler
undersökningar genomföras.
- 88.
- I enlighet med artikel 7.9 b i grundförordningen skall ett förfarande avslutas
antingen genom att undersökningen avbryts utan att tullar införs och utan att
åtaganden godtas i enlighet med artikel 9 i grundförordningen eller genom att
tullarnas giltighetstid löper ut eller tullarna upphävs eller genom att åtaganden
upphör i enlighet med artiklarna 14 eller 15 i samma förordning.
- 89.
- Den påbörjade undersökningen avslutas i enlighet med artikel 7.9 a i
grundförordningen antingen genom slutgiltig åtgärd eller genom att den avbryts,
vilket emellertid inte innebär att förfarandet upphör att existera.
- 90.
- I det följande skedet kan ansökningar om återbetalning inlämnas i enlighet med
artikel 16 i grundförordningen och undersökningen återupptas i syfte att ompröva
de slutgiltiga åtgärderna.
- 91.
- Omständigheten att det i grundförordningen saknas särskilda bestämmelser om de
rättsliga konsekvenserna av en dom om ogiltigförklaring av en rättsakt kan i
motsats till vad sökanden hävdar inte tolkas så, att det är förbjudet för
institutionerna att återuppta såväl undersökningen som det förfarande inom vars
ram de ogiltigförklarade slutgiltiga åtgärderna antogs. De berörda institutionerna
skall visserligen i enlighet med artikel 176 i fördraget vidta lämpliga följdåtgärder
efter det att en dom om ogiltigförklaring har meddelats. Att en rättsakt som
avslutar ett administrativt förfarande bestående av flera faser ogiltigförklaras
medför under dessa omständigheter inte nödvändigtvis att hela det förfarande som
föregått antagandet av den ifrågasatta rättsakten ogiltigförklaras, oberoende av de
materiella eller processuella grunderna för domen om ogiltigförklaring (se i det
avseendet domstolens dom i det ovannämnda målet Asteris m.fl. mot
kommissionen, punkt 30, och av den 13 november 1990 i mål C-331/88,
Fedesa m.fl., REG 1990, s. I-4023, punkt 34, samt förstainstansrättens dom av
den 14 februari 1990 i mål T-38/89, Hochbaum mot kommissionen, REG 1990,
s. II-43, punkt 13, och av den 15 juli 1993 i förenade målen T-17/90, T-28/91 och
T-17/92, Camara Alloisio m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. II-841, punkt 79).
- 92.
- Med beaktande av dessa principer utgör det således felaktig rättstillämpning att av
den omständigheten att en förordning om införande av antidumpningstullar har
ogiltigförklarats dra slutsatsen att hela det förfarande som ligger till grund för
förordningen måste ogiltigförklaras. Denna lösning, som sökanden har förespråkat
i första hand, är rättsligt oriktig.
- 93.
- För att bedöma om sökandens grund är riktig är det nödvändigt att undersöka
konsekvenserna av domstolens åtgärd att i fallet Extramet II ogiltigförklara den
ifrågasatta förordningen (se domen i det ovannämnda målet Asteris m.fl. mot
kommissionen, punkt 27). I det avseendet bör det erinras om att en institution för
att följa domen och genomföra den fullt ut inte bara skall beakta domslutet, i
enlighet med artikel 176 i fördraget, utan även domskälen, eftersom dessa är
oumbärliga för att bestämma den exakta innebörden av domslutet (se domen i det
ovannämnda målet Asteris m.fl. mot kommissionen, punkt 27).
- 94.
- I fallet Extramet II ogiltigförklarade domstolen förordning nr 2808/89 med
anledning av att gemenskapsinstitutionerna faktiskt inte hade undersökt frågan om
gemenskapsproducenten, dvs. PEM, inte själv hade bidragit till skadan genom sin
säljvägran och heller inte fastslagit att den konstaterade skadan inte följde av de
faktorer som bolaget Extramet gjort gällande. Domstolen drog av dessa
konstateranden slutsatsen att institutionerna inte hade gått korrekt till väga då de
bestämde skadan (punkt 19 i domen). De inledande åtgärderna för att förbereda
undersökningen, i synnerhet förfarandets inledande i enlighet med artikel 7.1 i
grundförordningen, har följaktligen inte påverkats av den rättsstridighet som
domstolen konstaterade.
- 95.
- Därav följer att kommissionen rättsenligt kunde återuppta förfarandet på grundval
av samtliga handlingar i förfarandet som inte hade påverkats av domstolens
ogiltigförklaring - dvs. PEM:s klagomål från juni 1987, samrådet med den
rådgivande kommittén och beslutet att inleda förfarandet - i syfte att göra en
undersökning avseende samma referensperiod som hade beaktats i förordning
nr 2808/89 (som ogiltigförklarades i fallet Extramet II), en undersökning som endast
sökte utröna om PEM självt hade bidragit till den skada som åsamkats
gemenskapsindustrin genom sin säljvägran. Eftersom kommissionen beslutat att
göra en ny undersökning avseende en annan referensperiod, är det icke desto
mindre nödvändigt att utröna om de villkor som fastslås i grundförordningen har
iakttagits i förevarande fall.
- 96.
- Inledningsvis skall det erinras om att institutionerna förfogar över ett stort utrymme
för skönsmässig bedömning när de skall fastställa vilken tidsperiod som skall
beaktas för att fastställa skada inom ramen för ett antidumpningsförfarande (se
särskilt dom av den 28 november 1989 i mål C-121/86, Epicheiriseon Metalleftikon,
Viomichanikon kai Naftiliakon m.fl. mot rådet, REG 1989, s. 3919, punkt 20, samt
av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet, REG 1991, s. I-2069,
punkt 86; svensk specialutgåva, volym 11).
- 97.
- Av artikel 7.1 i grundförordningen följer att bevis för att det förekommer
dumpningsförfaranden som skadar gemenskapsindustrin är ett nödvändigt materiellt
villkor som är tillräckligt för att gemenskapen skall kunna vidta åtgärder i fråga om
dumpning, särskilt vad gäller åtgärden att inleda en undersökning.
- 98.
- I förevarande fall fanns det inga uppgifter som gjorde det möjligt för kommissionen
att anta att dumpningsförfarandena upphört eller att gemenskapsindustrin inte
åsamkats någon skada. Tvärtom mottog kommissionen en skrivelse från PEM till
stöd för att undersökningen skulle återupptas samt ett memorandum avseende
bedömningen av den skada som åsamkats gemenskapsindustrin. I sitt memorandum
av den 1 juli 1992 uppdaterade PEM den information som bolaget givit i sitt
klagomål från juli 1987 och gav en detaljerad analys av de olika faktorer som låg
till grund för införande av antidumpningsåtgärder, nämligen normalvärdet,
exportpriset, prisjämförelsen, dumpningsmarginalen och skadan för perioden från
år 1987 till december 1991, dvs. den senaste tidsperiod för vilken uppgifter fanns
tillgängliga.
- 99.
- Eftersom det inledande förfarandet inte ogiltigförklarades i fallet Extramet II och
dumpningsåtgärderna fortsatte, har kommissionen under dessa omständigheter inte
överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att
besluta att fortsätta driva ett förfarande som redan hade inletts år 1989 och genom
att genomföra en ny undersökning på grundval av en annan referensperiod.
- 100.
- Talan kan således inte bifallas på den grunden att kommissionen återupptagit
undersökningen utan rättsligt stöd för detta, åsidosatt principen om res judicata,
missförstått räckvidden av domstolens dom eller, i varje fall, åsidosatt villkoren för
att lagliggöra rättsakter.
- 101.
- Dessutom skall det påpekas att ändringen av undersökningsperioden inte stred mot
de rättigheter som följde för IPS av det förfarande som inleddes år 1989.
Kommissionen informerade nämligen IPS om sin avsikt att återuppta
undersökningen och anmodade bolaget den 17 juli 1992 att meddela sina
synpunkter i fråga om skadan. Därefter delgav kommissionen IPS
den 14 oktober 1992 det memorandum avseende skadan som PEM hade inlämnat
och efter att ha samrått med den rådgivande kommittén tillkännagav att
förfarandet fortsattes i det meddelande som offentliggjordes i EGT den 14
november 1992. I det meddelandet lämnade kommissionen uppgift om produkten
och de berörda länderna och sammanfattade de uppgifter som erhållits och
preciserade att all lämplig information skulle meddelas institutionen. Kommissionen
informerade de exportörer och importörer vars intresse var känt och fastslog en
frist inom vilken berörda parter kunde meddela sina synpunkter skriftligt och
begära att höras muntligt. Slutligen framgår det tydligt av punkt 4-7 i
övervägandena i den tillfälliga förordningen att undersökningen avsåg såväl
dumpningen som skadan och att undersökningsperioden omfattade perioden mellan
den 1 juli 1991 och den 31 oktober 1992.
- 102.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på den första grunden.
Den andra grunden: åsidosättande av artiklarna 7 och 8 i grundförordningen
- 103.
- Sökandens andra grund består av tre delgrunder. Genom den första görs gällande
att rätten till försvar har åsidosatts. Det memorandum avseende skadan som PEM
inkom med den 1 juli 1992 delgavs inte sökanden före den 14 oktober 1992.
Genom den andra delgrunden görs gällande att artikel 7.4 i grundförordningen haråsidosatts och att artikel 8 i samma förordning har missförståtts. Kommissionen
skall nämligen inte ha vidarebefordrat vissa handlingar som PEM inkommit med
till sökanden. Genom den tredje delgrunden görs gällande att artikel 7.4 i
grundförordningen och rätten till försvar har åsidosatts. Kommissionen skall
nämligen ha vägrat att meddela vissa väsentliga uppgifter till sökanden, vilka
bolaget hade behövt för att göra relevanta påpekanden.
Den första delgrunden: Åsidosättande av rätten till försvar i samband med att
PEM:s memorandum som inlämnades den 1 juli 1992 delgivits för sent
- Parternas argument
- 104.
- Sökanden har påpekat att mellan den 10 juli 1992, då bolaget informerades om att
undersökningen skulle återupptas, och den 18 november 1992, då denna upplysning
bekräftades genom att ett meddelande av den innebörden offentliggjordes i EGT,
gick det tre månader utan att kommissionen vidtog åtgärder för att trygga
sökandens rätt till försvar. Sökanden anser sig ha fått vetskap om det memorandum
avseende skadan som PEM inkom med den 1 juli 1992 genom en tillfällighet den
10 juli 1992. Sökanden uppmanades emellertid inte att göra gällande sina
synpunkter på frågan om skadan före den 17 augusti 1992, då sagda memorandum
ännu inte delgivits bolaget. Bolaget skall ha erhållit handlingen först den 14 oktober
1992, dvs. efter att det hade lämnat sina egna synpunkter.
- 105.
- Frågan är således inte om ett kontradiktoriskt förfarande är nödvändigt för att
återuppta en undersökning. Sökanden anser att om det vore riktigt att den
undersökning som inleddes år 1989 inte avslutades, som rådet, PEM och Chambre
syndicale hävdar, så skulle det logiskt sett leda till att ändamålet med den fas som
föregår inledandet av undersökningen förlorade sin betydelse. Man skulle således
ha kommit till den andra fas som avses i artikel 7 i grundförordningen. Under dessa
omständigheter borde förfarandet ha varit kontradiktoriskt från och med att
undersökningen återupptogs.
- 106.
- Rådet har påpekat att kommissionen genom skrivelse av den 17 juli 1992, dvs. två
månader innan meddelandet offentliggjordes i EGT, uppmanade sökanden att
inkomma med eventuella synpunkter på frågan om den skada som orsakats av
importen av den berörda produkten och att sökanden besvarade skrivelsen
den 14 augusti 1992. Rådet har dessutom påpekat att sökanden inte har påstått att
bolaget inte kunde utarbeta sina synpunkter på PEM:s memorandum av den 1 juli
1992. Rådet har erinrat om att sökanden meddelade kommissionen sina synpunkter
genom skrivelse av den 23 december 1992.
- 107.
- Frågan om kommissionen skall fortsätta en undersökning skulle inte avgöras genom
ett kontradiktoriskt förfarande, eftersom målet för undersökningen är att avgöra
om villkoren för att vidta antidumpningsåtgärder är uppfyllda. Det skulle framgå
av rättspraxis (domstolens dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot
kommissionen, REG 1981, s. 2639) att talan inte kan väckas mot återupptagandet
av en undersökning, eftersom denna inte påverkar de berörda parternas ställning.
- 108.
- PEM och Chambre syndicale har gjort gällande att det var genom att ge uttryck för
sin egen tolkning, i synnerhet avseende orsakssambandet, som sökanden eventuellt
hade kunnat hoppas på att undvika att undersökningen återupptogs. Trots den
uttryckliga uppmaningen i kommissionens skrivelse av den 17 juli 1992 vägrade
sökanden att tillkännage sina synpunkter i fråga om skadan innan meddelandet om
undersökningens återupptagande offentliggjordes den 14 november 1992. Sökanden
skall således ha avstått från att motsätta sig att undersökningen återupptogs.
Omständigheten att PEM:s memorndum av den 1 juli 1992 inte delgavs kan således
inte utgöra ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar.
- Förstainstansrättens bedömning
- 109.
- Kommissionens skrivelse av den 17 juli 1992 omfattade två frågor. För det första
informerades sökanden om att undersökningen återupptogs de jure efter domen i
målet Extramet II, genom vilken förordning nr 2808/89 ogiltigförklarades. För det
andra uppmanades sökanden att inkomma med sina synpunkter avseende frågan
om den skada som åsamkats gemenskapsindustrin.
- 110.
- Vad beträffar den första frågan, kunde sökanden i sina skrivelser av
den 14 och 21 augusti 1992 ifrågasätta att det fanns fog för kommissionens
ståndpunkt. Som sökanden medgav under förhandlingen som svar på en fråga från
förstainstansrätten, var innehållet i PEM:s memorandum av den 1 juli 1992, vilken
var av ytterst teknisk natur, inte oundgängligt i det avseendet och hindrade inte
sökanden från att göra sin uppfattning gällande avseende frågan huruvida
kommissionen hade rätt att återuppta undersökningen. Således åsidosattes inte
sökandens processuella rättigheter genom att PEM:s memorandum delgavs den 14
oktober 1992.
- 111.
- Vad beträffar den andra frågan i skrivelsen av den 17 juli 1992, kunde sökanden
åtminstone från och med den 17 juli 1992, och i varje fall från och med
den 14 oktober 1992 då bolaget mottog PEM:s memorandum av den 1 juli 1992
(dvs. en månad innan meddelandet om antidumpningsförfarandet offentliggjordes
den 14 november 1992), göra sin åsikt gällande i fråga om huruvida de materiella
villkor som kunde motivera att undersökningen återupptogs var uppfyllda.
Sökanden gjorde för övrigt detta en första gång den 23 december 1992 och därefter
under hela det administrativa förfarandet, ända tills den rådgivande kommittén
hördes.
- 112.
- Följaktligen har sökandens processuella rättigheter inte åsidosatts genom att det
memorandum som PEM inkom med den 1 juli 1992 delgavs den 14 oktober 1992.
- 113.
- Det framgår inte heller av handlingarna i målet att sökanden skriftligen begärt av
kommissionen att få del av PEM:s skrivelse av den 1 juli 1992, trots att bolaget fått
kännedom om denna den 10 juli 1992. Utan en sådan begäran, inlämnad med
tillämpning av artikel 7.4 a i grundförordningen, var kommissionen i enlighet med
denna bestämmelse inte skyldig att meddela sökanden innehållet i skrivelsen.
- 114.
- Talan kan således inte bifallas på den första delgrunden.
Den andra delgrunden: Åsidosättande av dels artikel 7.4 i grundförordningen
genom att kommissionen inte tillställt sökanden vissa handlingar som inlämnats av
PEM, dels artikel 8 i grundförordningen
- Parternas argument
- 115.
- Sökanden hävdar att kommissionen felaktigt bedömt vissa handlingar som
konfidentiella.
- 116.
- Till följd av denna felaktiga bedömning har kommissionen därefter obefogat vägrat
att lämna ut följande handlingar:
- En skrivelse från PEM till kommissionen av den 19 augusti 1993, till vilken
hade fogats en skrivelse av den 19 augusti 1993 från PEM till dess advokat
Rambaud, en redogörelse för ett besök som PEM:s företrädare, Herr
Plasse, genomförde i sökandens fabrik den 17 augusti 1993, vilken hade
kontrasignerats av fabriksdirektören, samt fem skrivelser som PEM och
sökanden utväxlat mellan den 10 och den 17 augusti 1993.
- En skrivelse från PEM till kommissionen av den 11 augusti 1993, till vilken
hade fogats en skrivelse av den 4 augusti 1993 från sökanden till PEM.
- En skrivelse från PEM till kommissionen av den 5 augusti 1993, till vilken
hade fogats tretton skrivelser som PEM och sökanden hade utväxlat mellan
den 26 april 1993 och den 4 augusti 1993.
- Det memorandum avseende de tekniska arbeten som utförts i PEM:s fabrik
i Roche de Rame, vilken bifogades PEM:s skrivelse till kommissionen av
den 5 augusti 1993.
- 117.
- PEM skall ha inkommit med alla dessa handlingar allteftersom undersökningen
fortskred, utan att sökanden vid något enda tillfälle informerats om det och utan
att de i artiklarna 8.2 och 8.3 i grundförordningen föreskrivna villkoren uppfylldes.
Det var först den 29 september 1993 som sökanden fick kännedom om att ett antal
konfidentiella handlingar hade lagts till akten. Sökanden skall då vid flera tillfällen
ha begärt att få ta del av dessa handlingar.
- 118.
- Sökanden har understrukit att i motsats till vad som föreskrivs i artikel 8.2 b i
grundförordningen, åtföljde inte någon icke-konfidentiell sammanfattning av
uppgifterna sagda handlingar, i synnerhet inte PEM:s skrivelse av den
5 augusti 1993 om det tekniska arbetet i fabriken i La Roche de Rame, PEM:s
interna memoranda eller skrivelsen av den 19 augusti 1993 från PEM till advokaten
Rambaud.
- 119.
- Vad i synnerhet beträffar skrivelsen av den 5 augusti 1993, kan det inte anses att
de fem inledande raderna utgör en icke-konfidentiell sammanfattning i den mening
som avses i grundförordningen, eftersom handlingen i fråga var ett tekniskt
memorandum på 18 sidor.
- 120.
- Även om detta tekniska memorandum eller delar av den inte kunde sammanfattas
på ett icke-konfidentiellt sätt, hade det för att rätten till försvar skulle iakttas i varje
fall krävts, hävdar sökanden, att det till skrivelsen fogades en förteckning över de
bilagor som PEM inkommit med till kommissionen med texten konfidentiell, ej
föremål för kommunikation.
- 121.
- Omständigheten att detta tekniska memorandum tillställdes sökanden skall för
övrigt ha berott på sökandens envishet och inte uppfyllt något av de krav som ställs
i fråga om datum, upphovsman eller omfattning.
- 122.
- Enligt sökanden var det först efter ett stort antal påstötningar hos kommissionen,
PEM och dess advokat som bolaget slutligen erhöll det tekniska memorandumet
den 21 maj 1994, dvs. den dag då fristen för att inkomma med synpunkter på den
tillfälliga förordningen löpte ut. Sökanden var då tvungen att protestera energiskt
för att kommissionen skulle förlänga fristen med några dagar, vilket förklarar att
dess inlaga lämnades in den 27 maj 1994.
- 123.
- Vad beträffar frågan om vem som lämnade ut handlingarna, påpekar sökanden att
trots att kommunikationsskyldigheten åligger kommissionen, var det i slutänden
PEM som gick med på att tillsända sökanden handlingarna, trots att bolagets
advokat motsatte sig det. Kommissionen skall således inte på något sätt ha utfört
sin uppgift att fullständigt objektivt bedöma om handlingarna var konfidentiella.
- 124.
- Vad slutligen beträffar handlingarnas innehåll hävdar sökanden att tre
konfidentiella uppgifter inte har lämnats ut: Ritningen över smältugnen,
skriftväxling avseende fylld lödtråd samt en faktura från en lokal hantverkare.
- 125.
- Sökanden anser att utlämnandet av det tekniska memorandumet var av väsentlig
betydelse i ärendet, eftersom den hade gjort det möjligt att bedöma om PEM
verkligen hade ansträngt sig för att genomföra leveransen.
- 126.
- Rådet har påpekat att sökanden kände till förekomsten av dessa handlingar,
eftersom den bifogat en förteckning över dessa i bilaga 53 i sin ansökan. Denna
förteckning hade sökanden fått från kommissionen.
- 127.
- Tack vare den icke-konfidentiella akten hade sökanden kunnat inhämta tillräckliga
uppgifter om innehållet i handlingarna för att kunna tillvarata sin rätt till försvar.
Det tekniska memorandumet av den 5 augusti 1993 skall ha delgivits sökanden
den 21 maj 1994, med undantag för tre konfidentiella uppgifter, nämligen ritningen
över smältugnen i fabriken i La Roche de Rame, skriftväxling avseende fylld
lödtråd samt en faktura från en lokal hantverkare, vilka uppgifter inte kunde
sammanfattas på ett icke-konfidentiellt sätt. Sökanden skall för övrigt ha gjort
påpekanden avseende det tekniska memorandumet i sin inlaga av den 27 maj 1994,
samtidigt som den inkom med sina synpunkter på den förordning som inrättade de
tillfälliga tullarna.
- 128.
- För tillfället ifrågasätter sökanden inte att handlingarna är konfidentiella i
förhållande till exportörer och andra importörer.
- 129.
- PEM och Chambre syndicale har anslutit sig till rådets ståndpunkt.
- Förstainstansrättens bedömning
- 130.
- Sökanden har kritiserat kommissionen i följande avseenden. För det första har
kommissionen felaktigt betecknat ett visst antal handlingar som konfidentiella,
åtminstone i förhållande till sökanden, för det andra har den inte delgivit sökanden
ett visst antal handlingar i akten och, vad beträffar formerna för tillgång till akten,
har institutionen lämnat ut vissa konfidentiella handlingar i akten för sent ochheller inte låtit sökanden ta del av en icke-konfidentiell version eller
sammanfattning av sagda handlingar.
- 131.
- Dessa tre invändningar avser huvudsakligen de fyra handlingar som upptagits i den
förteckning över konfidentiella handlingar som kommissionen tillställde sökanden
och som återges i punkt 116 ovan.
- 132.
- Det skall erinras om att sökanden inte påstår att dessa handlingar inte var
konfidentiella i förhållande till tredje man. Sökanden har endast understrukit att
de inte var konfidentiella i förhållande till sökanden själv.
- 133.
- Vad beträffar omständigheten att vissa handlingar inte lämnats ut eller lämnats ut
för sent samt att det inte förelåg någon icke-konfidentiell version av de handlingar
som hade betecknats som konfidentiella, är det nödvändigt att konstatera följande.
Det skall göras en åtskillnad mellan å ena sidan de handlingar som hade angivits
på den förteckning som kommissionen tillställt sökanden, vilka sökanden hade
kännedom om, och å andra sidan de handlingar som sökanden inte hade kännedom
om, trots att de hade angivits i de förteckningar som tillställts IPS.
- 134.
- Sökanden hade kännedom om följande handlingar: Redovisningen av Herr Plasses
besök hos IPS den 17 augusti 1993, de fem skrivelser som PEM och IPS utväxlat
mellan den 10 och den 17 augusti 1993 som bifogades PEM:s skrivelse till
kommissionen av den 19 augusti 1993, IPS:s skrivelse till PEM av
den 4 augusti 1993 som bifogades PEM:s skrivelse till kommissionen av den 11
augusti 1993, de tretton skrivelser som bifogades PEM:s skrivelse till kommissionen
av den 5 augusti 1993 samt IPS:s skrivelse till PEM av den 19 november 1992.
- 135.
- Eftersom kommissionen hade betecknat handlingarna som konfidentiella och hade
tillställt sökanden en förteckning över dem och med beaktande av omständigheten
att sökanden hade tillgång till originalen eller till en kopia av handlingarna, var
kommissionen inte skyldig att lämna ut en kopia av handlingarna eller att utarbeta
en icke-konfidentiell version, åtminstone till sökanden. Genom att ge den
förteckning över skriftväxlingen mellan PEM och sökanden som PEM inlämnat till
kommissionen, gjorde institutionen det möjligt för sökanden att framgångsrikt göra
sin synpunkt gällande och att fullt ut åtnjuta sina processuella rättigheter.
- 136.
- Vad beträffar de handlingar som sökanden inte hade kännedom om - dvs. PEM:s
skrivelse till bolagets advokat Rambaud av den 19 augusti 1993, PEM:s följebrev
till kommissionen av den 5, 11 och 19 augusti 1993 samt PEM:s skrivelse av
den 5 augusti 1993 om det tekniska arbetet vid dess fabrik i La Roche de Rame
- var kommissionen i enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen skyldig att
begära att PEM inkom med en icke-konfidentiell version, försåvitt det var omöjligt
att utarbeta en sådan sammanfattning.
- 137.
- Omständigheten att de icke-konfidentiella sammanfattningarna inte lämnades ut
utgör emellertid endast ett sådant åsidosättande av processuella rättigheter som kan
motivera att den ifrågasatta förordningen ogiltigförklaras under förutsättning att
sökanden inte hade tillräcklig kännedom om handlingens eller handlingarnas
väsentliga innehåll och därigenom inte kunde framgångsrikt uttrycka sin mening i
fråga om huruvida uppgifterna var sanna eller relevanta.
- 138.
- Det var inte fallet i förevarande mål.
- 139.
- Vad närmare bestämt beträffar PEM:s skrivelser till kommissionen av
den 5, 11 och 19 augusti 1993, har sökanden inte inkommit med en skriftlig begäran
om att få ta del av handlingarna i enlighet med artikel 7.4 a i grundförordningen.
Följaktligen var kommissionen inte skyldig att lämna ut dem. Sökanden skall
nämligen i sin skrivelse av den 5 oktober 1993 ha uppgivit att den hade kännedom
om den förteckning över handlingar som PEM riktat till kommissionen och att vissa
av dessa handlingar var kända, eftersom det rörde sig om skriftväxling mellan
sökanden och PEM. Sökanden begränsade således sin begäran om insyn i
kommissionens konfidentiella akt till följande tre handlingar: PEM:s skrivelse till
advokaten Rambaud av den 19 augusti 1993, redogörelsen för herr Plasses besök
hos sökanden den 17 augusti 1993 samt PEM:s skrivelse till kommissionen av den
5 augusti 1993 om PEM:s tekniska arbete i sin fabrik i La Roche de Rame.
- 140.
- Som svar på förstainstansrättens frågor har kommissionen under förhandlingen
dessutom bekräftat att skrivelserna från PEM till kommissionen av den 5, 11 och
19 augusti 1993 endast var följebrev till skriftväxlingen mellan sökanden och PEM.
Även om kommissionen skulle anses ha varit skyldig att lämna ut dessa handlingar
utan att en uttrycklig skriftlig begäran gjorts i det syftet, kan det under dessa
omständigheter inte anses att kommissionen åsidosatt sökandens processuella
rättigheter genom att inte lämna ut handlingarna.
- 141.
- Vad beträffar PEM:s skrivelse till bolagets advokat av den 19 augusti 1993, har
sökanden själv under förhandlingen medgivit att den var uppenbart konfidentiell
med beaktande av domstolens dom av den 18 maj 1982 i mål 155/79, AM & S
Europe mot kommissionen (REG 1982, s. 1575, punkt 21-23, 25 och 28; svensk
specialutgåva, volym 6) avseende skydd av kommunikation mellan en klient och
dennes advokat.
- 142.
- Vad beträffar PEM:s memorandum av den 5 augusti 1993 om det tekniska arbetet
i PEM:s fabrik i La Roche de Rame, kunde denna med rätta betecknas som
konfidentiell i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen, eftersom den
innehöll konfidentiell information om PEM:s tillverkningsmetoder. Vad
kommissionen beträffar, måste det emellertid konstateras att institutionen inte har
uppfyllt sin skyldighet i fråga om tillgång till handlingar. För det första lät
kommissionen en betydande försening uppstå vid handläggningen av sökandens
befogade ansökningar. För det andra gav kommissionen inte någon
icke-konfidentiell sammanfattning av skrivelsen i fråga. För det tredje har den inte
visat att den vidtagit de åtgärder som var nödvändiga för att få handlingen i fråga
i en icke-konfidentiell version. Det var nämligen på sökandens och inte på
kommissionens begäran som PEM beslutade att delge IPS de omtvistade
handlingarna den 21 maj 1994.
- 143.
- Trots alla dessa oegentligheter har sökanden emellertid kunnat inkomma med sina
synpunkter på akten inom den frist som var satt till den 27 maj 1994, dvs. innan
den ifrågasatta förordningen antogs. Under dessa omständigheter har sagda
oegentligheter inte hindrat sökanden från att göra sin ståndpunkt gällande i fråga
om handlingen är korrekt eller relevant.
- 144.
- Vad beträffar de tre konfidentiella uppgifterna i PEM:s tekniska memorandum av
den 5 augusti 1993 (dvs. ritningen över smältugnen i PEM:s fabrik, skriftväxling
avseende fylld lödtråd samt en faktura från en lokal hantverkare), delgavs sökanden
varken dessa eller en för sökanden avsedd sammanfattning. Det skall i det
avseendet påpekas dels att sökanden inte har ifrågasatt att dessa uppgifter är av
konfidentiell art, dels att sökanden inte heller har ifrågasatt att det var omöjligt,
såsom kommissionen gjort gällande, att utarbeta en icke-konfidentiell
sammanfattning. Slutligen påstår sig sökanden inte ha varit ur stånd att uttrycka sin
synpunkt i fråga om det tekniska memorandumet till följd av att dessa tre
konfidentiella uppgifter inte delgivits.
- 145.
- Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på den andra delgrunden.
Den tredje delgrunden: Åsidosättande av artikel 7.4 i grundförordningen och av
rätten till försvar genom att kommissionen vägrat lämna sökanden vissa uppgifter
som var nödvändiga för att bolaget skulle kunna göra sina synpunkter gällande med
framgång
- Parternas argument
- 146.
- Sökanden har gjort gällande att bolaget inte varit i stånd att diskutera vissa
uppgifter som var nödvändiga för att motivera att de omtvistade tullarna infördes.
Under hela undersökningen skall sökanden ha ifrågasatt ett visst antal uppgifter
som kommissionen lagt till grund för att inrätta antidumpningstullarna, bl.a. den
omständigheten att Förenta staterna valdes som referensland samt att PEM inte
utnyttjade sin fulla produktionskapacitet, utan att någonsin ha förfogat över de
uppgifter som kommissionen grundade sitt beslut på. Sökanden anser att detta
åsidosättande av bolagets processuella rättigheter hade varit för handen även om
detta formellt sett kunde uttrycka sin synpunkt på de omtvistade frågorna i akten.
- 147.
- Sökanden hävdar att denne vid flera tillfällen begärde att kommissionen skulle ange
vilka handlingar den lagt till grund för uppfattningen att Förenta staterna borde
vara referensland, då det inte fanns några uppgifter i akten. Sökanden kritiserar i
det avseendet inte kommissionen för dess vägran att låta sökanden ta del av
handlingarna i ärendet, utan för att inte ha lämnat uppgifter som motiverade att
Förenta staterna valdes som referensland. Dessa bevishandlingar skulle ha varit
särskilt viktiga med beaktande av att kommissionen genom att välja de amerikanska
priserna som beräkningsunderlag erhållit orimliga marginaler och
antidumpningstullar som endast kunde stärka gemenskapsproducentens
monopolställning. Redan vid den första undersökningen skall sökanden ha ifrågasatt
att Förenta staterna valdes som referensland och begärt att det konstruerade värdet
på priset på kalciummetall skulle användas.
- 148.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen hade kunnat lämna ut antingen
förteckningen över den amerikanske producentens kunder, så att sökanden hade
kunnat kontrollera vilken var denne sålde vidare, eller lämna uppgift om
försäljningsvolymen av den obearbetade varan i förhållande till försäljningen av
fylld lödtråd. Sistnämnda uppgift i sig hade inte varit problematisk i
sekretesshänseende, och gjort det möjligt för IPS att kontrollera om Förenta
staterna kunde väljas som referensmarknad såsom kommissionen gjorde gällande.
- 149.
- Sökanden hävdar likaledes att bolaget under undersökningen ifrågasatte
utnyttjandegraden av PEM:s produktionskapacitet, vilken enligt sagda bolag hade
stabiliserat sig något under 50 procent. I det avseendet skall sökanden under
undersökningen ha fått vetskap om att vissa kunder i själva verket inte kunde
erhålla leveranser från PEM.
- 150.
- Sökanden anser att rådet inte kan kritisera bolaget för att inte ha företett några
sifferuppgifter för att bestrida den utnyttjandegrad om 50 procent som
kommissionen beräknat. Det skall i själva verket ha ankommit på kommissionen
att meddela uppgifter som skulle göra det möjligt att kontrollera om den hade gjort
en korrekt bedömning av fastslagna fakta.
- 151.
- Kommissionen skall inte ha lämnat några som helst uppgifter om de ansträngningar
som PEM påstod sig ha gjort och om de investeringar som det bolaget skall ha
gjort för att försöka leverera till sökanden. Sökanden frågar sig således hur
kommissionen själv kunnat kontrollera att PEM hade tillhandahållit tillräckliga
uppgifter för att bevisa att investeringarna i utrustning genomförts. Med beaktande
av dessa uppgifters tekniska natur skall kommissionen inte ha varit i stånd att
bedöma dem.
- 152.
- Rådet har gjort gällande att skriftväxlingen mellan sökandens advokat och
kommissionen mellan den 12 augusti 1993 och den 22 augusti 1994 visar att
sökanden faktiskt har diskuterat de uppgifter som bolaget angivit.
- 153.
- Rådet har dessutom anfört att kommissionen endast skall lämna uppgifter som
begärs av en berörd part och att detta uteslutande skall ske om de är relevanta för
partens försvar och om det är möjligt att tillgodose begäran utan att åsidosätta
sekretessprincipen. Sökanden skall under alla omständigheter faktiskt ha haft en
kontradiktorisk diskussion om de uppgifter som var relevanta för dess försvar.
- 154.
- Vad beträffar frågan om referensland, erinrar PEM och Chambre syndicale om att
artikel 8 i grundförordningen om konfidentiell behandling av information även är
tillämplig på information som företag i referenslandet tillhandahåller. Vad beträffar
de uppgifter som använts för att bestämma normalvärdet är det uppenbart att
dessa huvudsakligen är av konfidentiell natur.
- Förstainstansrättens bedömning
- 155.
- Det är nödvändigt att kontrollera om sökanden erhållit tillräckligt precisa uppgifter
om de omständigheter och överväganden som legat till grund för förslaget att vidta
slutgiltiga åtgärder mot importen av kalciummetall med ursprung i Kina och
Ryssland.
- 156.
- Sökanden har granskat kommissionens icke-konfidentiella akt vid fem tillfällen,
den 27 april 1993, den 4 oktober 1993, den 17 maj 1994, den 8 juli 1994 och
den 26 juli 1994.
- 157.
- Därefter skall kommissionen genom skrivelse av den 11 augusti 1994 i enlighet med
artiklarna 7.4 b och 7.4 c i grundförordningen ha underrättat sökandens advokat
om de väsentliga omständigheter och överväganden som låg till grund för att den
övervägde att inrätta slutgiltiga antidumpningsåtgärder mot importen av
kalciummetall med ursprung i Kina och Ryssland.
- 158.
- Vad beträffar valet av Förenta staterna som referensland, skall det konstateras att
kommissionen i den tillfälliga förordningen i punkterna 12 och 18 i övervägandena
detaljerat har angivit skälen för att den ansåg Förenta staterna utgöra ett lämpligt
och inte oskäligt val i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.
- 159.
- I punkt 15 i övervägandena i den ifrågasatta förordningen påpekas att
institutionerna har undersökt IPS:s kritik av referensland, vilken avser frågan om
den valde amerikanske producentens varor är representativa och om produkterna
är likadana.
- 160.
- Under dessa omständigheter erhöll sökanden tillräckliga uppgifter från
kommissionen avseende de kriterier som lagts till grund för att välja Förenta
staterna som referensland.
- 161.
- Den enda kritik som skulle kunna riktas mot kommissionen är att den inte upplyst
sökanden om den bevisning som visade att den amerikanske producentens
försäljning av kalciummetall var representativ och som låg till grund för att beräkna
normalvärdet på den nationella marknaden.
- 162.
- Denne producents försäljningsvolym på hemmamarknaden är emellertid en
konfidentiell uppgift, vilket sökanden inte har bestritt. Följaktligen var
kommissionen inte skyldig att meddela sökanden uppgiften i fråga.
- 163.
- Kommissionen kunde inte heller använda sig av de andra sätt för att lämna
uppgifter som sökanden har åberopat (se ovan punkt 148), eftersom sökanden inte
föreslagit dem tidigare.
- 164.
- Dessutom skall följande konstateras. Att tillställa sökanden förteckningen över den
amerikanske producentens kunder för att göra det möjligt för sökanden att
kontrollera vilka typer av varor som denne återförsäljer, hade för det första
medfört att konfidentiella uppgifter lämnats ut, vilket sökanden själv har medgivit.
- 165.
- För det andra har sökanden inte visat att uppgiften om den amerikanske
producentens försäljningsvolym av den obearbetade varan i förhållande till
försäljningen av fylld lödtråd inte hade gjort det möjligt för bolaget att indirekt få
kunskap om den producentens försäljningsvolym av kalciummetall på dennes
hemmamarknad.
- 166.
- Slutligen har inte sökanden visat hur dess möjligheter till försvar eller förfarandets
resultat påverkats genom att dessa uppgifter inte lämnats ut, i synnerhet som
sökanden - vilket rådet med rätta har understrukit - aldrig har föreslagit något
alternativ till Förenta staterna som referensland.
- 167.
- Invändningen att Förenta staterna inte borde ha valts till referensland kan
följaktligen inte godtas.
- 168.
- Vad beträffar den omständigheten att kommissionen inte lämnat information som
gjort det möjligt att uppskatta om det fanns fog för bedömningen av
utnyttjandegraden av PEM:s produktionskapacitet, föreskrivs följande i den
ifrågasatta förordningen (punkt 29-31 i övervägandena):
- Från och med år 1989 investerade gemenskapsproducenten i nya ugnar och
ökade sin produktionskapacitet något (index 103 år 1990, 107 år 1991 och
111 år 1992, i förhållande till ett index där år 1989 = 100).
- Produktionen har varit stabil: index 88 år 1990, 94 år 1991 och 101 år 1992,
i förhållande till ett index där år 1989 = 100.
- Utnyttjandegraden av kapaciteten visar på de positiva verkningarna av att
antidumpningstullar infördes år 1989, eftersom den stabiliserades på en
lägre nivå, något under 50 procent.
- 169.
- I den ifrågasatta förordningen (punkt 20) har rådet preciserat att det undersökt
IPS:s tvivel avseende de kontroller som kommissionen genomförde innan den drog
slutsatsen att utnyttjandegraden av PEM:s kapacitet varit fortsatt låg under den
relevanta perioden, nämligen mellan ungefär 50 och 60 procent.
- 170.
- Av det anförda framgår att kommissionen har förklarat vilka bedömningsgrunder
den haft för att dra slutsatsen att utnyttjandegraden av PEM:s kapacitet under
undersökningsperioden, dvs. förhållandet mellan den faktiska produktionen och
PEM:s produktionskapacitet, varierade mellan 50 och 60 procent. Det framgår även
att kommissionen omprövade frågan efter att den tillfälliga förordningen antogs i
samband med att det framfördes, utan någon bevisning, att vissa kunder inte kunde
erhålla leveranser från PEM.
- 171.
- Invändningen att kommissionen inte lämnat bolaget någon information som gjort
det möjligt att pröva om det fanns fog för institutionens bedömning av
utnyttjandegraden av PEM:s kapacitet kan under dessa omständigheter inte godtas.
- 172.
- Vad beträffar de handlingar som legat till grund för ovannämnda beräkningar, var
kommissionen inte skyldig att göra dem tillgängliga för sökanden i enlighet med
artikel 8 i grundförordningen, eftersom de var av konfidentiell natur, vilket
sökanden inte har bestritt. Dessutom var en icke-konfidentiell sammanfattning av
informationen inte möjlig att sammanställa.
- 173.
- Sökanden har heller inte visat hur den omständigheten att dessa handlingar inte
lämnats ut har kunnat påverka dess försvarsmöjligheter eller förfarandets resultat,
i synnerhet som sökanden inte anfört någon bevisning i syfte att visa att
kommissionens beräkningar var felaktiga.
- 174.
- Av de skäl som angivits ovan i punkt 142-144 i fråga om den andra delgrunden är
det inte heller möjligt att godta den invändningen att kommissionen inte lämnat
någon information om PEM:s ansträngningar och investeringar i syfte att försöka
leverera till sökanden.
- 175.
- Vad beträffar frågan om sökanden var i stånd att uttala sig om de omständigheter
och överväganden som låg till grund för förslaget om att importen av kalciummetall
med ursprung i Kina och Ryssland skulle beläggas med slutgiltiga tullar, skall det
erinras om att sökanden begärt att höras i enlighet med artikel 7.5 i
grundförordningen. Så skedde den 4 maj 1993.
- 176.
- Dessutom har sökanden framfört sina synpunkter till kommissionen under hela
undersökningen, vilket framgår av den redogörelse för skriftväxlingen mellan
sökandens advokat och kommissionen som rådet har sammanställt:
- Skrivelse av den 31 maj 1994 (bilaga 40 till ansökan): Sökanden lämnar sina
icke-konfidentiella synpunkter på den tillfälliga förordningen. I den
handlingen ifrågasätter sökanden valet av Förenta staterna som
referensland, uppfattningen att gemenskapsproducentens utnyttjandegrad
uppgick till 50 procent av produktionskapaciteten, samt nyttan av PEM:s
investeringar och kommissionens kriterium om 96 procents renhet.
Kommissionen svarade sökanden genom skrivelse av den 14 juni 1994.
- Skrivelse av den 11 juli 1994 (bilaga 42 till ansökan): Sökanden besvarar
kommissionens skrivelse av den 14 juni 1994 och står fast vid den kritik som
bolaget uttryckt i sin skrivelse av den 31 maj 1994.
- Skrivelse av den 22 augusti 1994 (bilaga 62 till ansökan): Sökanden lämnar
sina synpunkter på den skrivelse av den 11 augusti 1994 genom vilken
kommissionen redogjort för de väsentliga omständigheter och överväganden
som legat till grund för förslaget om slutgiltiga åtgärder. Sökandens
invändningar avser i synnerhet valet av referensland, PEM:s utnyttjandegrad,
kalciumets renhetsgrad och PEM:s ansträngningar för att försöka att
leverera en produkt som överensstämmer med sökandens krav.
- 177.
- Det förefaller således som om sökanden har haft goda möjligheter att uttala sig om
valet av referensland, bestämmandet av utnyttjandegraden av
produktionskapaciteten vid PEM:s fabrik samt uppgifterna om de investeringar som
PEM gjort för att kunna leverera till IPS.
- 178.
- Följaktligen kan talan inte vinna bifall på den tredje delgrunden.
- 179.
- Därav följer att grunden skall underkännas i sin helhet.
Den tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 4.4 och 2.12 i grundförordningen samt
uppenbart oriktig bedömning
- Parternas argument
- 180.
- Sökanden hävdar att rådet och kommissionen felaktigt har dragit slutsatsen att
kalciummetall med ursprung i Kina och Ryssland, å ena sidan, och kalciummetall
som tillverkas av PEM, å den andra, är utbytbara inom sina användningsområden
och således likadana i den mening som avses i artikel 12.2 i grundförordningen.
Begreppet likadan skulle motsvara begreppet utbytbar. Frågan om varorna är
likadana skall således bedömas med utgångspunkt från deras fysiska och tekniska
kännetecken samt användning.
- 181.
- Enligt sökanden har inte kalciummetall som har ursprung i Kina eller Ryssland
samma fysiska egenskaper som kalciummetall som PEM producerar. Den
förstnämnda består av glänsande och homogent spån (flis), medan den sistnämnda
utgörs av oregelbundna klumpar som är fibrösa och porösa till utseendet och vars
yta alltid är matt.
- 182.
- Produkternas tekniska egenskaper skulle vara radikalt olika. Av kemiska analyser
för fastställande av aluminium- och magnesiumhalter skulle framgå att det inte rör
sig om samma vara. Kalcium med ursprung inom gemenskapen har en mycket
högre syrehalt än kalcium med ursprung i Kina eller Ryssland. Det skulle nämligen
framgå av de olika syrehalterna att PEM:s oxidationsnivå är fyra till fem gånger
högre.
- 183.
- På grund av att PEM:s kalcium är så kraftigt oxiderat i jämförelse med andra
producenters, skulle sökanden inte kunna använda sig av detta kalcium. Den alltför
höga syrehalten skulle nämligen medföra kalkavlagringar i ugnarna, vilka skulle
blockera sökandens anläggning. För övrigt skulle PEM ha medgivit att dess kalcium
har en mycket högre syrehalt.
- 184.
- Enligt sökanden är denna egenskap hos PEM:s kalcium av grundläggande
betydelse. Särskild betydelse bör tillmätas denna omständighet då det rör sig om
en industriell produkt som är avsedd för tillverkning av en bearbetad produkt och
inte en produkt som är avsedd för slutkonsumenter, varför PEM:s kalcium avgör
användningsvillkoren för varan och har ett avsevärt inflytande på
tillverkningsprocessen och tillverkningskostnaderna. Den fysiska skillnad som
syrehalten utgör skulle få betydande ekonomiska följder.
- 185.
- PEM:s argument att skillnaden mellan de båda produkterna inte beror på
kalciumet i sig utan på den särskilda process som sökanden använder skulle av
såväl rättsliga som faktiska skäl inte kunna godtas.
- 186.
- Omständigheten att andra användare kan använda PEM:s kalciummetall skulle
endast bevisa att en och samma vara kan användas för olika ändamål och på olika
villkor. Kalciummetall av standardkvalitet skulle kunna tillhöra olika marknader.
Den skulle kunna användas av bly- och ferrolegeringsindustrin eller som råvara för
tillverkning av granulerat kalcium. I det första fallet skulle skillnaderna i renhet och
syrehalten ha en obetydlig inverkan. Däremot skulle syrehalten vara av
grundläggande betydelse i det andra fallet, vilken tillämpning utgör en viktig del av
kalciumanvändningen.
- 187.
- Kalciummetall skulle vara en råvara som bearbetas för att användas inom de tre
ovannämnda sektorerna, dvs. inom blyindustrin (340 ton, dvs. 40 procent av
kalciumanvändningen), inom stålindustrin (570 ton, dvs. 46 procent av
kalciumanvändningen) samt för tillämpningar i högtemperaturbehandling av
kalcium (100 ton, dvs. 11 procent av kalciumanvändningen). PEM:s kalcium av
standardkvalitet skulle utan svårighet kunna användas inom blyindustrin men
däremot vara oanvändbar för alla tillämpningar i högtemperaturbehandling och förnästan hälften av de produkter som används för bearbetning av stål.
- 188.
- PEM:s resonemang skulle inte vara korrekt. Enligt sökanden är det inte möjligt att
gå från kalciummetall som råvara till slutanvändning av den bearbetade råvaran
utan att beakta användningen på det stadium som ligger däremellan för
framställningen av granulerad kalciummetall. Det skulle endast vara i förhållande
till denna mellanliggande marknad som användningsvillkoren borde bedömas,
eftersom diskussionen skulle röra importen av kalciummetall av standardkvalitet
och inte av granulerat kalcium.
- 189.
- Med beaktande av dessa uppgifter och av den betydande del av
kalciumanvändningen som sker inom stålindustrin, skulle det inte gå att dra
slutsatsen att skillnaderna i användning är föga betydelsefulla eller av marginell
vikt. Tvärtom är det endast för en av de tre industrier som använder sig av kalcium
- blyindustrin - som PEM:s kalcium av standardkvalitet och kalcium av
standardkvalitet med ursprung i Kina eller Ryssland är likadana. Inom de två andra
användningsområdena skulle PEM vara tvunget att omdestillera sitt kalcium.
Följaktligen skulle inte de båda varorna kunna betecknas som likadana av
gemenskapsmyndigheterna.
- 190.
- Därmed skulle det inte röra sig om utbytbara produkter.
- 191.
- Enligt rådet skapar en näringsidkare som sökanden, som utvecklar en ny process
för att reducera en viss produkt till granulat, inte två olika varor i den mening som
avses i grundförordningen och detta av det enkla skälet att processen, till skillnad
från föreliggande processer, är särskilt känslig för vissa orenheter. Skillnader i
kvalitet eller användning är i sig inte tillräckliga för att skilja mellan två varor. Det
skulle vara nödvändigt att undersöka om skillnaderna i kvalitet eller användning i
allmänhet uppfattas som särskiljande för två varor på marknaden.
- 192.
- Det skulle inte vara omöjligt för sökanden att använda PEM:s produkt, men
användningen skulle innebära extrakostnader för bolaget.
- 193.
- Sökanden skulle inte kunna åberopa kostnadsskillnader i sin egen användning utan
att beakta omständigheten att de kinesiska och ryska produkterna framställs genom
en elektrolytisk process för vilken tillverkningskostnaderna skulle vara högre i en
marknadsekonomi.
- 194.
- Enligt rådet skall man inte blanda samman frågan om ett kemiskt ämnes eller en
kemisk sammansättnings egenskaper med frågan om förekomsten av föroreningar.
Skillnader i mängden föroreningar skulle inte nödvändigtvis påverka bedömningen
av om produkterna är likadana. Den kalciummetall som PEM tillverkar är samma
kemiska ämne som framställs i Kina och Ryssland. Institutionerna skulle inte ha
konstaterat att variationen i fråga om föroreningshalten påverkade användningen
av PEM:s standardprodukt för något annat beredningsföretag än sökanden.
- 195.
- Kalciummetall som importeras från Kina eller Ryssland är enligt rådet utbytbar mot
kalciummetall som tillverkas av PEM inom samtliga sektorer. Det kalcium som
framställs genom aluminiumtermisk process och, a fortiori, kalcium som framställs
genom elektrolys, uppfyller nämligen enligt institutionen de tekniska krav som ställs
av 86 procent av de industriella konsumenterna av kalciummetall (bly-, ferrolegerings- och stålindustrin). För 11 procent av de industriella konsumenterna (tillämpningar
i högtemperaturbehandlingar av kalcium) vore kalcium som framställs genom
elektrolys att föredra, vilken PEM skulle kunna leverera genom att destillera sin
standardprodukt. För 3 procent av de industriella konsumenterna
(kärnkraftsindustrin) skulle det krävas en produkt med hög renhetsgrad, vilken
PEM likaledes skulle kunna leverera i form av sitt kalcium av kärnkraftskvalitet.
- 196.
- Med stöd av kommissionens beslutspraxis har PEM och Chambre syndicale gjort
gällande att det för bedömningen av om två produkter är likadana, är tillräckligt
att gemenskapsprodukter och produkter från tredje land har samma grundläggande
fysiska och tekniska egenskaper samt att de har samma funktion och huvudsakliga
användningssätt och således är i stort sett utbytbara, även om skillnader i
egenskaper, utseende eller kvalitet minskar graden av utbytbarhet.
- 197.
- I förevarande fall skulle gemenskapens kalciummetall och kalciummetall med
ursprung i Kina eller Ryssland vara likadana produkter.
- 198.
- Trots en liten variation i renhetsgraden och, i samband därmed, en variation av
syrehalten som beror på vilken framställningsprocess som används, skulle
gemenskapens kalciummetall och kalciummetall med ursprung i Kina eller Ryssland
ha fysiska och kemiska egenskaper som är tillräckligt likvärdiga för att det skall
kunna anses att det rör sig om likadana produkter.
- 199.
- De båda produkterna skulle även ha samma slutanvändare.
- 200.
- Slutligen skulle de båda framställningsprocesserna göra det möjligt att erhålla en
primärt kalcium av standardkvalitet som används huvudsakligen i massiv form i
bly- och ferrolegeringsindustrin eller i granulerad form.
- 201.
- För användningen av kalcium i massiv form (motsvarande 40 procent av behovet)
skulle gemenskapens kalciummetall och kalciummetall med ursprung i Kina eller
Ryssland vara fullständigt utbytbara. För användningen av kalcium i granulerad
form i produktion med högtemperaturbehandling av kalcium skulle det vara
nödvändigt att använda kalcium av högre renhetsgrad. Den kalciummetallen skulle
emellertid kunna komma såväl från producenter i Kina eller Ryssland, vilka länders
producenter använder sig av en elektrolytisk process, som från producenter som
använder sig av en aluminiumtermisk process, däribland PEM. Även sistnämnda
process skulle nämligen göra det möjligt att erhålla mycket ren kalcium, varvid den
enda skillnaden står att finna i varans pris. Kalcium med ursprung i Kina och
Ryssland har en hög renhetsgrad och är mindre dyr på grund av dumpning.
Gemenskapens kalciummetall och importerad kalciummetall skulle slutligen ha
samma funktion och huvudsakliga användningssätt för 86 procent av
tillämpningarna, varvid det renaste kalciumet, som för 11 procent av
tillämpningarna används i högtemperaturbehandlingar, kan erhållas såväl från PEM
som från producenter etablerade i Kina eller Ryssland. Dessa produkter skulle
således vara likadana i den mening som avses i grundförordningen.
- 202.
- I artiklarna 4.1 och 4.4 i grundförordningen föreskrivs följande:
1. Skada skall bestämmas bara om den dumpade eller subventionerade importen
på grund av dumpningen eller subventioneringen vållar skada, dvs. vållar eller hotar
att vålla väsentlig skada på en etablerad gemenskapsindustri eller väsentligt
försenar tillkomsten av en sådan industri. ...
...
4. Den dumpade eller subventionerade importens verkan skall bestämmas i
förhållande till tillverkningen i gemenskapen av likadana varor ...
- 203.
- I artikel 2.12 i samma förordning preciseras följande:
12. ... med likadan vara [skall] avses en vara som är identisk med, dvs. i alla
hänseenden lik den ifrågavarande varan eller, om det inte finns en sådan vara, en
vara vars egenskaper i hög grad liknar den ifrågavarande varans.
- 204.
- Det skall påpekas att institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig
bedömning i analysen av komplicerade ekonomiska förhållanden (se exempelvis
förstainstansrättens dom av den 28 september 1995 i mål T-164/94, Ferchimex mot
rådet, REG 1995, s. II-2681, punkt 66) och att denna befogenhet omfattar
bestämningen av likadana varor (se förstainstansrättens dom av
den 25 september 1997 i mål T-170/94, Shanghai Bicycle mot rådet, REG 1997,
s. II-1383, punkt 63).
- 205.
- Under dessa omständigheter skall det prövas om institutionerna har begått ett
faktiskt eller rättsligt fel eller gjort en uppenbart oriktig bedömning av
omständigheterna som medfört en felaktig bedömning av frågan huruvida
produkterna är likadana (se i det avseendet domstolens dom av den 14 juli 1988
i mål 188/85, Fediol mot kommissionen, REG 1988, s. 4193, punkt 6; svensk
specialutgåva, volym 9).
- 206.
- När rådet i förevarande fall prövade frågan huruvida produkterna är likadana,
beaktade den såväl de fysiska som tekniska skillnaderna mellan PEM:s produkt och
den produkt som importeras från Kina eller Ryssland och likaså den betydelse som
skillnaderna får för producenter i mellanled såsom sökanden.
- 207.
- Gemenskapsinstitutionerna kan anse att en gemenskapsprodukt och en produkt
som är föremål för dumpning är likadana, trots att det finns fysiska, tekniska eller
andra skillnader som begränsar användningsmöjligheterna för slutanvändarna. I
detta hänseende konstaterade domstolen i sina domar rörande antidumpningstullar
på fotokopieringsapparater för ordinärt papper med ursprung i Japan (se
exempelvis domstolens dom av den 10 mars 1992 i mål C-171/87, Canon mot rådet,
REG 1992, s. I-1237, punkterna 47, 48 och 52, av den 10 mars 1992 i mål C-174/87,
Ricoh mot rådet, REG 1992, s. I-1335, punkterna 35, 36 och 40, samt av
den 10 mars 1992 i mål C-179/87, Sharp Corporation mot rådet, REG 1992,
s. I-1635, punkterna 25, 26 och 30), att gemenskapsinstitutionerna inte hade gjort
en uppenbart oriktig bedömning när de, för att bedöma vilken skada som vållats
gemenskapens industri, fann att tillverkningen i gemenskapen av likadana varor
omfattade samtliga fotokopieringsapparater, alla undergrupper sammantagna, med
undantag för sådana apparater som inte tillverkades i gemenskapen, oavsett om det
fanns tekniska skillnader mellan de olika fotokopieringsapparaterna.
- 208.
- I den ifrågasatta förordningen (punkterna 11 och 12 i övervägandena) har rådet
fastslagit, utan att motsägas av sökanden, att den vara som importeras från Kina
och Ryssland och den vara av standardkvalitet som framställs av PEM är helt
utbytbara i fråga om användningen inom bly-, ferrolegeringsindustrin och
stålindustrin och följaktligen likadana i den mening som avses i artikel 2.12 i
grundförordningen.
- 209.
- Produkterna är således likadana för 86 procent av gemenskapsmarknaden för
kalciummetall, i den mån som bly- och ferrolegeringsindustrierna, å ena sidan, och
stålindustrin, å andra sidan, svarar för 40 procent respektive 46 procent av denna
marknad.
- 210.
- Vad beträffar stålindustrin, anser emellertid sökanden huvudsakligen att det, i syfte
att bedöma om produkterna är likadana, inte är slutanvändarna som skall beaktas,
utan inköparna i mellanliggande led, dvs. företag som bereder kalciummetall till
granulerat kalcium. Sökanden, som är ett företag som bereder kalciummetall till
granulerat kalcium, skulle emellertid inte kunna använda den kalciummetall av
standardkvalitet som PEM framställer. Denna produkt och den som har ursprung
i Kina eller Ryssland skulle således inte kunna anses vara likadana.
- 211.
- Det saknas fog för detta argument.
- 212.
- När gemenskapsinstitutionerna - kommissionen och rådet - har dragit slutsatsen
att importen i fråga är föremål för dumpning, skall de i enlighet med artikel 4.4 i
grundförordningen bestämma denna imports verkan på likadana varor i
gemenskapen.
- 213.
- Att basprodukterna (råvarorna) är likadana, dvs. utbytbara, skall bedömas med
beaktande av bl.a. slutanvändarnas preferenser, eftersom bearbetningsföretagens
efterfrågan på basprodukten beror på slutanvändarnas efterfrågan.
- 214.
- Det är däremot inte tillräckligt att undersöka bearbetningsföretagens preferenser,
då dessa av tekniska eller ekonomiska skäl kan föredra olika basprodukter.
- 215.
- Det skall även undersökas om de produkter som basprodukten ingår i konkurrerar
med varandra, i synnerhet om bearbetningsprocessens mervärde - som i
förevarande fall - är relativt litet i förhållande till slutproduktens pris.
- 216.
- En ökning av efterfrågan på basprodukten - i förevarande fall kalciummetall med
ursprung i Kina eller Ryssland - som beror på ett dumpningsförfarande kan
nämligen i sådana fall medföra att priset sjunker på den bearbetade produkten -
det granulerade kalcium som IPS framställer. Detta kan i sin tur leda till en
minskning av efterfrågan på den andra bearbetade produkten, nämligen PEM:s
granulerade kalcium, vilken minskning i sin tur kan leda till en minskning av
efterfrågan på den andra basprodukten, dvs. PEM:s kalciummetall.
- 217.
- En skada åsamkas därvid den som tillverkar sistnämnda basprodukt, vars
användning inte utgör ett större problem för slutanvändarna.
- 218.
- Bearbetningsföretag som använder sig av PEM:s basprodukt kan nämligen komma
att sluta köpa denna produkt, som per definition är dyrare än den basprodukt som
kommer från Kina eller Ryssland. De kan då antingen vända sig till producenterna
i dessa tredje länder eller, om de är vertikalt integrerade som PEM, sänka sitt pris
och minska sin lönsamhet, vilket förmodligen leder till förluster, dvs. en skada i den
mening som avses i artikel 4 i grundförordningen (se förstainstansrättens dom av
den 14 juli 1995 i mål T-166/94, Koyo Seiko mot rådet, REG 1995, s. II-2129, punkt
32-42, i synnerhet punkterna 35 och 36).
- 219.
- Under dessa omständigheter måste det anses att institutionerna varken har begått
något faktiskt fel eller åsidosatt artiklarna 4.1, 4.4 eller 2.12 i grundförordningen
eller gjort någon uppriktigt felaktig bedömning då de ansett att den kalciummetall
som PEM framställer och den kalciummetall som har ursprung i Kina eller
Ryssland är likadana varor i den mening som avses i artikel 2.12 i
grundförordningen.
- 220.
- Vad beträffar tillämpningar i högtemperaturbehandling av kalcium, framgår det att
det är nödvändigt att använda kalciummetall som har en högre renhetsgrad än
gemenskapsproducentens granulerade kalciummetall av standardkvalitet. Dessa
tillämpningar utgör emellertid bara en mindre del (11 procent) av de tillämpningar
som produkten används i inom gemenskapen. Omständigheten att det inte går att
använda PEM:s granulerade kalciummetall av standardkvalitet inom detta område
är inte av sådan art att det går att ifrågasätta att institutionerna gjorde en
välgrundad bedömning av frågan huruvida produkterna var likadana.
- 221.
- Talan kan följaktligen inte bifallas på den tredje grunden.
Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 4.1 i grundförordningen samt uppenbart
oriktig bedömning
- 222.
- Enligt sökanden skulle PEM inte kunna åberopa en skada i den mening som avses
i artikel 4 i grundförordningen, eftersom bolaget för det första inte gjorde något för
att försöka leverera till IPS, för det andra skulle bolaget inte kunna påstå att
importen till dumpningspris hade tvingat det till att sänka sina priser på granulerat
kalcium och för det tredje skulle den största delen av den berörda importen bero
på att IPS inte kunde försörja sig genom PEM.
- 223.
- Utan att förneka att gemenskapsindustrin åsamkats skada, inskränker sig sökanden
till att ifrågasätta dels orsakssambandet mellan den import som var föremål för
dumpning och skadan, dels skadans omfattning. Följaktligen måste dessa
invändningar prövas.
1. Orsakssambandet
- 224.
- Sökanden har ifrågasatt att det skulle finnas ett orsakssamband mellan den import
som var föremål för dumpning och den skada som åsamkats gemenskapsindustrin.
Till stöd för sin invändning har sökanden dels hävdat att PEM inte gjort några
ansträngningar för att leverera primär kalciummetall av standardkvalitet till
sökanden, dels att PEM var ansvarigt för den prissänkning på primär kalciummetall
som gav upphov till skadan som åsamkades gemenskapsindustrin.
a) Invändningen att PEM inte ansträngt sig för att leverera kalciummetall av
standardkvalitet till sökanden
Parternas argument
- 225.
- Vad beträffar den första punkten, har sökanden erinrat om att PEM, efter två års
försök, fortfarande inte var i stånd att leverera en produkt som var likvärdig med
kalciummetall från Kina eller Ryssland. Sökanden har vidare erinrat om
- att PEM från och med att kontakterna återupptogs var medvetet om
orsakerna till IPS:s svårigheter vid användningen av den kalciummetall av
standardkvalitet som PEM framställde,
- att PEM hade förklarat sig vara i stånd att leverera en tillfredsställande
produkt,
- att de kanadensiska producenterna endast hade behövt några veckor för att
lösa liknande tekniska svårigheter,
- att PEM påstår sig ha satsat betydande belopp för forskning och i form av
investeringar för att försöka leverera till IPS, samt
- att Péchiney-koncernen är en betydande koncern som har ansenliga
forskningsresurser.
- 226.
- Att det var omöjligt för bolaget att leverera kalcium av standardkvalitet skulle
bekräftas av omständigheten att PEM slutgiltigt givit upp försöken att göra det,
eftersom de sista försöken avsåg kalcium av kärnkraftskvalitet.
- 227.
- I själva verket skall PEM inte ha gjort någonting alls för att försöka leverera till
sökanden. Tvärtom skulle PEM avsiktligt ha valt att inte leverera. Detta skulle
framgå både av ordningen i tiden för IPS:s och PEM:s kontakter och av följande
omständigheter:
- Trots att PEM sedan december 1992 var medvetet om att bolagets produkt
inte var lämpad för IPS:s framställningsprocess på grund av sin syrehalt,
skrev PEM i augusti 1993 att bolaget tog ut sina tackor (av kalcium) ur
ugnen medan de fortfarande var varma (vilket bidrog till att oxidera
kalciumet).
- PEM:s memorandum av den 5 augusti 1993 om det tekniska arbete som
utförs i dess fabrik i La Roche de Rame, i vilken beskrivs de investeringar
som gjorts för att förbättra produkten, förblev länge konfidentiell.
- PEM har under försöken kunnat erhålla känsliga uppgifter från IPS, vilka
gjort det möjligt för bolaget att erhålla antidumpningstullar som införts på
en sådan nivå att dess konkurrent neutraliserades på marknaden (detta
bevisas av de uppvaktningar som PEM gjorde strax före det att de slutgiltiga
tullarna infördes), samt av bolagets missbruk av sin dominerande ställning,
vilket missbruk huvudsakligen består i åsidosättande av handläggningsregler
- sjunde grunden).
- 228.
- Sökanden skall vid ett antal tillfällen under undersökningen ha begärt att ett
expertutlåtande skulle inhämtas i syfte att utröna vilka anpassningar som PEM
hade gjort och om dessa kunde förbättra bolagets produkt. Bolaget vägrade
konstant att inhämta ett expertutlåtande. Sökanden skall då ha begärt ett yttrande
från en oberoende expert, Herr Laurent, som avgav sin rapport den 19 maj 1995.
Enligt denne kände PEM från början till de skadliga effekterna av syret i dess
kalcium. Dessutom skall bolaget i sina egna fabriker ha förfogat över alla
nödvändiga egna medel för att åtgärda detta utan att i sökandens fabrik behöva
göra försök som sannolikt skulle misslyckas. Slutligen skall PEM ha försvårat och
försenat även de mest uppenbara konstateranden, eftersom en strikt tillämpad
metodik, vid behov övervakad av oavhängiga experter, hade gjort det möjligt att
undvika dyra försök och att skyndsamt erhålla tydliga resultat.
- 229.
- Att PEM inte kan leverera till sökanden är enligt rådet både en faktisk och en
rättslig omständighet. I faktiskt hänseende skulle det röra sig om att avgöra om
PEM inte var i stånd att leverera till sökanden, i vilket fall den rättsliga frågan
skulle vara att utröna om det icke desto mindre kan anses föreligga en skada.
Rådet medger att PEM inte har kunnat leverera en vara av standardkvalitet som
motsvarar sökandens krav. Sökanden skulle emellertid inte kunna hävda att dess
attityd, såsom denna skildras i akten, har varit helt och hållet konstruktiv.
- 230.
- Vad beträffar PEM:s påstådda vägran att göra nödvändiga anpassningar för att
kunna leverera till sökanden, har rådet gjort gällande att det av handlingarna i
målet inte framgår att PEM skulle ha underlåtit att vidtaga rimliga åtgärder i det
syftet.
Förstainstansrättens bedömning
- 231.
- Sökandens argument går ut på att PEM inte har gjort någonting för att försöka
leverera kalciummetall till IPS som är anpassad efter det företagets krav.
Sökandens och PEM:s förbindelser bör undersökas i sin helhet för att avgöra om
detta argument finner stöd i de faktiska omständigheterna.
- 232.
- Affärsförbindelserna mellan Extramet, senare IPS, och PEM avbröts mellan år 1985
och år 1991, åtminstone i fråga om kalcium.
- 233.
- Uppgifterna i akten gör det möjligt att återge affärsförbindelserna mellan sökanden
och PEM åren 1991 - 1994.
- 234.
- I juli 1991 beställde IPS 500 kg kalcium från PEM. Varan levererades samma
månad, tillsammans med ett varuprov bestående av 50 kg kalciummetall i nålform.
Sökanden har själv medgivit att den avbröt affärsförbindelserna vid den tidpunkten
för att inte påverka förfarandet vid den franska konkurrensmyndigheten, eftersom
PEM:s advokat där hade använt sig av sagda beställning för att underbygga sin
ståndpunkt. Den 19 november 1992, fem dagar efter det att meddelandet av den
14 november 1992 om antidumpningsförfarandet publicerades, skrev IPS till PEM
för att kritisera kvaliteten på det kalcium som levererades i juli 1991.
- 235.
- I förevarande fall går det således inte att anse att PEM, under
undersökningperioden mellan den 1 juli 1991 och den 31 oktober 1992, själv hade
orsakat sin egen skada. Under denna period har sökanden nämligen dels inte ansett
det lämpligt att återuppta affärsförbindelserna med bolaget, dels anskaffat
kalciummetall med ursprung i Kina eller Ryssland, trots att antidumpningstullar
hade införts.
- 236.
- Det framgår icke desto mindre av rättspraxis (förstainstansrättens dom av
den 11 juli 1996 i mål T-161/94, Sinochem Heilongjiang mot rådet, REG 1996,
s. II-695, punkt 88) att det kan visa sig nödvändigt att granska fakta som härrör
från en tidsperiod som kommer efter undersökningsperioden, om dessa fakta visar
att senare utveckling gör det uppenbart olämpligt att införa den planerade
antidumpningstullen.
- 237.
- Följaktligen finns det skäl att pröva de argument som sökanden har anfört i syfte
att bevisa att utvecklingen efter att undersökningsperioden avslutades var av sådan
art att det var uppenbart olämpligt att införa de ifrågasatta tullarna.
- 238.
- I det syftet skall endast de omständigheter beaktas som härrör från tiden före
den 19 oktober 1994, dvs. det datum då den ifrågasatta förordningen antogs.
Däremot skall inte omständigheter av senare datum beaktas, oavsett om dessa
bekräftar eller talar emot att institutionerna hade fog för sin bedömning av
orsakssambandet.
- 239.
- Den 21 december 1992 sammanträdde PEM:s kalciumansvarige med IPS:s
styrelseordförande på sistnämnda bolags huvudkontor.
- 240.
- Vid sammanträdet nådde de följande överenskommelse:
- Parterna enades om att syrehalten kunde vara orsaken till IPS:s svårigheter.
- PEM erbjöd IPS vissa kalciumpartier för att det bolaget skulle kunna utföra
försök i syfte att minska syrehalten.
- Parterna enades även om att det var särskilt svårt att mäta syrehalten och
att göra provtagningar och att de resultat som dittills hade erhållits var föga
tillförlitliga. I dessa båda avseenden medgavs att det krävdes en särskild
utveckling av dessa båda moment för att konstant kunna uppskatta PEM:s
framsteg i fråga om sänkningen av syrehalten i kalciumet.
- 241.
- De båda företagen genomförde således flera försök år 1993. Till följd av resultaten
av det första försöket utarbetade PEM ett förslag till avtal vilket tillställdes IPS
genom skrivelse av den 26 april 1993.
- 242.
- Genom telefax av den 3 maj 1993, vilket bifogas i bilaga 15 till PEM:s
interventionsinlaga, har IPS angivit att den maximala syrehalt som uppmätts i
PEM:s prov uppgick till 0,36 procent och inte till 0,4 eller 0,5 procent, vilka värden
hade uppmätts i de första analyserna. Bolaget underströk att 0,36 procent
motsvarade det högsta värde som kunde godtas. Enligt PEM var den lägsta
renhetsgrad för kalcium som IPS vid den tiden kunde godta 97 procent och
svårigheten bestod helt och hållet i att mycket exakt bestämma kalciumets syrehalt,
utan någon risk för fel.
- 243.
- I samma telefax av den 3 maj 1993, föreslog IPS att Centre Européen de
Recherche en métallurgie des poudres de Grenoble (nedan kallat Cermep), ett
analyslaboratorium som bolaget vanligtvis anlitade, skulle utarbeta en metod för att
analysera syrehalten i kalcium. Den 4 juni 1993 besökte PEM och IPS laboratoriet.
Den analysmetod som IPS hade föreslagit förkastades. Flera analysmetoder
föreslogs. PEM och IPS enades slutligen om en analysmetod som gick ut på att
hela kalciumprovet skulle oxideras i syfte att bestämma den ursprungliga kalken
och således syrehalten.
- 244.
- Den 6 maj 1993 ingicks ett avtal om leverans av fem ton kalcium i nålform (och
inte i klumpar, som vid försöket i april 1993). Ett andra försök genomfördes i
juni 1993 med det parti som bestod av fem ton nålar. Försöket med kalcium i
nålform misslyckades, då det framgick att slaggmängden i ugnen var dubbelt så stor
som efter det första försöket.
- 245.
- Genom skrivelse av den 2 juli 1993 bekräftade PEM för IPS att bolaget avsåg att
fortsätta affärssamtalen i syfte att ingå ett leveransavtal, samtidigt som det uttryckte
oro avseende den kontrollmetod som användes för att mäta syrehalten i kalciumet.
PEM meddelade även att det avsåg att införa ny teknik i sin fabrik för att betydligt
minska kalkhalten i sitt kalcium. Den nya tekniken bestod i att ugnarna i PEM:s
fabrik utrustades med ett kylsystem som använde argon.
- 246.
- Den 15 juli 1993 meddelade Cermep sina analysresultat till IPS. Det framgick av
analyserna att PEM:s kalcium hade en likadan syrehalt som kalciumet med
ursprung i Kina och Ryssland. Efter att ha uttryckt tvivel rörande tillförlitligheten
av Cermeps analysmetod, föreslog PEM en leverans om ett ton kalcium, som hade
kylts med argon och inte i luft, för ett nytt försök. I sin skrivelse till PEM av den
11 augusti 1993 anslöt sig IPS till PEM:s tvivel rörande Cermeps analys och
förklarade sig villigt att sända ett prov för analys till det laboratoriet.
- 247.
- Mellan den 13 och den 16 september 1993 genomfördes ett tredje försök hos IPS
på två ton kalcium som kylts med argon. Försöket misslyckades. Eftersom de
termoelement som användes för att reglera smältugnens höga och låga partier hade
förväxlats av IPS:s personal vid tömningen, ansåg PEM emellertid att
anläggningarna hade programmerats på ett sätt som medförde att de troligen inte
kunde ta emot annan kalcium än kinesisk eller rysk. IPS medgav att det rörde sig
om ett fel men hävdade samtidigt att felet inte hade några konsekvenser för
resultatet.
- 248.
- Under tiden - då IPS även hade gjort analyser i vilka bolaget jämfört PEM:s
kalcium av standardkvalitet och den kanadensiske producentens kalcium, vilka
analyser föreföll visa att orsaken till problemet med den höga oxideringen av
PEM:s kalcium berodde på att kalciumet inte var kompakt - lät PEM analysera två
typer av kalcium. Trots att dessa analysresultat och IPS:s var motstridiga, försökte
PEM göra sina kalciumtackor mer kompakta. PEM framställde sex ton kompakt
kalciummetall, vilken framställdes genom kondensation med dubbel kon. Denna
produkt föreslogs i slutänden inte för IPS, eftersom den bestämning av syrehalten
som gjordes i efterhand visade en halt mellan 0,4 och 0,5 procent, dvs. ett värde
som vida översteg IPS:s ugns toleranströskel.
- 249.
- Med IPS:s tillstånd gjordes ett fjärde försök den 15 och den 16 november 1993 på
fem ton kalcium som kylts med argon. Då även detta försök misslyckades, ansåg
PEM att lyckosammare försök kunde göras hos IPS med utgångspunkt från dess
kalcium av kärnkraftskvalitet (kalcium N).
- 250.
- Följaktligen förberedde PEM ett parti om fem ton kalcium N för IPS, vilket hade
en genomsnittlig halt 0,22 procent, i syfte att bekräfta att det rådde ett lineärt
förhållande mellan syrehalten och slaggmängden i IPS:s ugn. IPS accepterade detta
parti först i februari 1995, i samband med försök som bolaget genomförde mellan
den 28 februari 1995 och den 3 mars 1995, dvs. efter att den ifrågasatta
förordningen hade antagits.
- 251.
- Samtidigt fortsatte PEM mellan december 1993 och april 1994 sina teoretiska
undersökningar avseende tänkbara orsaker till att kalciumet oxiderades (ugnarnas
täthet, restkarbonater i kalket, syre som tillförs genom sekundära kemiska
reaktioner i förhållande till tomrum och temperatur, syrets verkan på
aluminiumhalten i kalciumet). Utan att ifrågasätta att dessa åtgärder faktiskt hade
vidtagits, klagade IPS på att inte ha erhållit preciserad information om
omfattningen och resultaten av dessa analyser och försök.
- 252.
- PEM riktade genom skrivelse av den 21 juli 1994 ett nytt anbud till IPS: i huvudsak
gick detta ut på att PEM var berett att bidra med medel för att täcka kostnaderna
för ett försök avseende fem ton kalcium som fanns tillgängliga sedan slutet av
år 1993. Om försöket skulle lyckas, åtog sig bolaget att leverera IPS mellan 100 och
150 ton om året under fem år. Med beaktande av dessa volymer erbjöd bolaget IPS
särskilt förmånliga priser för kalcium av kärnkraftskvalitet N. Enligt IPS var
priserna ändå betydligt högre än priserna på kalcium av standardkvalitet, varför de
skulle utestänga bolaget från marknaden.
- 253.
- I syfte att försöka motsvara IPS:s krav, lade PEM ut 1,5 miljoner FF i slutet av
mars 1994 inom följande områden: investeringar i ugnar, 0,5 miljoner FF;
utrustning för syredosering, 0,1 miljoner FF; extra forsknings- och
utvecklingskostnader, 0,9 miljoner FF. Enligt PEM utgjorde posten för forsknings-
och utvecklingskostnader år 1993 8 procent av den årliga posten analyser för
PEM:s centrala forskningslaboratorium, medan övriga kostnader utgjorde 25
procent av PEM:s årliga investeringar i fabriken i La Roche de Rame.
- 254.
- Sökanden hävdar dessutom att enligt muntliga uppgifter från PEM:s tekniker kunde
forsknings- och utvecklingskostnaderna jämföras med allmänna kostnader och
fördelades schablonmässigt på bolagets olika verksamheter. I det avseendet är det
tillräckligt att konstatera att bolaget inte har ifrågasatt att dessa kostnader faktiskt
har uppkommit, utan helt enkelt ifrågasätter att de skall tillskrivas en viss
budgetpost. Bolaget har dock inte åberopat någon bevisning i detta avseende.
- 255.
- Av vad nu anförts framgår att gemenskapsproducenten PEM har gjort icke
försumbara ansträngningar för att anpassa sig i syfte att uppfylla sökandens
tekniska krav.
- 256.
- Följaktligen har institutionerna inte gjort något faktiskt fel eller någon uppenbart
oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna i fråga om PEM:s avsikt att
leverera till sökanden. Att anse att PEM:s ansträngningar inte var ett tecken på
dess avsikt att leverera till IPS, och att det följaktligen inte förelåg något
orsakssamband på grund av den europeiska industrins uppträdande, skulle göra det
omöjligt att införa antidumpningstullar på råvaror som är föremål för dumpning när
gemenskapsindustrin inte är i stånd att leverera till vissa importörer på grund av
att de tillämpar specifika framställningsprocesser. En sådan lösning skulle vara
oförenlig med grundförordningens målsättning, vilken är att skydda
gemenskapsindustrin mot illojal prissättning i tredje land.
- 257.
- Denna slutsats påverkas inte av de argument som sökanden har anfört.
- 258.
- Sökanden har inledningsvis hävdat att de investeringar som gjorts i PEM:s fabrik
avsåg ett av PEM:s egna behov. Det skall emellertid konstateras att investeringarna
i fråga även var avsedda att uppfylla IPS:s krav. I det avseendet framgår det av
sökandens egna uppgifter att en bidragande orsak till att kalciumet oxiderades
kunde vara att kalciumtackorna togs ut ur ugnen i varmt tillstånd. Även om PEM
eventuellt hade kunnat lösa detta problem tidigare, kvarstår den omständigheten
att problemet med oxideringen av PEM:s kalciummetall hade kunnat lösas genom
att kalciumtackorna togs ut i kallt tillstånd, vilket sökanden själv har låtit förstå.
- 259.
- Sökanden har även åberopat en rapport av den 19 maj 1995 som en expert, Herr
Laurent, utarbetat för bolagets räkning. I rapporten har visats att den metod som
tillämpats för att lösa problemet var motsägelsefull och onödigt omständlig samt
att PEM visat en tydlig avsikt att försvåra och försena uppenbara konstateranden,
som exempelvis problemets orsak. Rapporten utarbetades emellertid efter det att
den ifrågasatta förordningen antogs, varför den inte har kunnat beaktas av
institutionerna. Dessutom är den inte av avgörande betydelse, i den mån som dess
slutsatser motsägs av den rapport som lagts fram av professor Winands, den expert
som PEM befullmäktigat.
- 260.
- Sökanden anser att sistnämnde experts yttrande av den 18 december 1995 grundas
på en enda skrivelse från PEM till IPS, den av den 20 maj 1994, medan Laurent
grundade sitt yttrande på en undersökning av samtliga handlingar. Det är i det
avseendet tillräckligt att konstatera att den skrivelse från PEM som professor
Winand undersökt omfattar de väsentliga delarna av de båda företagens
affärsförbindelser mellan december 1992 och april 1994. Under dessa
omständigheter går det inte att sätta mindre tilltro till professor Winands rapport
än till Laurents.
- 261.
- Sökanden kan inte kritisera kommissionen för att i detta sammanhang inte ha vänt
sig till en oberoende expert för att kontrollera om PEM verkligen hade gjort
ändamålsenliga ansträngningar för att leverera en lämplig vara till bolaget. För det
första åläggs institutionen genom grundförordningen inte att vidta en sådan åtgärd
innan den föreslår slutgiltiga åtgärder. För det andra har uppgifterna i akten
kontrollerats av kommissionens tjänstemän och varit föremål för en kontradiktorisk
diskussion mellan PEM och sökanden. Slutligen skall institutionerna agera inom
frister som nödvändigtvis är begränsade då de skall vidta slutgiltiga åtgärder och det
ankommer alltid på institutionerna att i sista hand bedöma de omständigheter som
de berörda parterna har åberopat i ett antidumpningsförfarande.
- 262.
- Under dessa omständigheter ha kommissionen inte överträtt gränserna för sitt
utrymme för skönsmässig bedömning då den fattade beslut i frågan.
- 263.
- Följaktligen kan invändningen inte godtas.
b) Invändningen att PEM var ansvarigt för den prissänkning på granulerad
kalciummetall som låg till grund för den skada som åsamkats gemenskapsindustrin
Parternas argument
- 264.
- Sökanden har gjort gällande att det framgår av de upplysningar som bolaget givit
kommissionen i sin skrivelse av den 25 augusti 1994 att det var PEM som, på eget
initiativ, sänkte priserna utan att vara tvunget därtill, eftersom IPS:s priser alltid
hade varit högre än PEM:s, i motsats till vad som påstås i punkt 19 i
övervägandena i den ifrågasatta förordningen. Tvärtom skulle de undersökningar
av PEM:s priser som lämnats till generaldirektorat Konkurrens (GD IV) visa att
sagda bolag försökt utestänga IPS genom att systematiskt sätta sina priser 10 till 15
procent över IPS:s priser, utan att i något fall beakta sina faktiska kostnader.
- 265.
- Rådet har gjort gällande att PEM:s priser inte är priser som PEM helt enkelt har
meddelat, som sökanden skall ha gjort till GD IV, utan bokföringsuppgifter som
kommissionen har kontrollerat på platsen hos PEM. Däremot skall sökanden ha
vägrat att lämna uppgifter om sina återförsäljningspriser och kommissionen skall
ha varit tvungen att använda sig av tillgängliga uppgifter, dvs. omständigheten att
PEM:s pris hade sjunkit med 17 procent. Därigenom skall kommissionen ha agerat
på grundval av artikel 7.7 b i grundförordningen.
- 266.
- Vad beträffar argumentet att sökanden inte meddelat sina återförsäljningspriser,
har sökanden gjort gällande att dessa prisuppgifter inte fanns tillgängliga, eftersom
GD IV förfogade över dem sedan talan hade väckts den 12 juli 1994 och att även
rådet förfogar över dem, då de har bifogats talan om ogiltigförklaring. Sökanden
skall ännu inte ha tagit del av någon information som visar att prisuppgifterna är
inkorrekta.
- 267.
- Vad beträffar IPS:s skrivelse till GD IV av den 25 augusti 1994, vilken sökanden
har åberopat till stöd för sitt påstående att PEM varit först med att sänka sina
priser, har rådet påpekat att skrivelsen var ställd till GD IV vid kommissionen och
att någon kopia till generaldirektorat Yttre förbindelser (GD I) inte bifogades.
Förstainstansrättens bedömning
- 268.
- Artikel 7.7 b i grundförordningen har följande lydelse:
I de fall då en intresserad part eller ett tredje land vägrar åtkomst till eller eljest
underlåter att inom rimlig tid tillhandahålla nödvändiga uppgifter eller väsentligt
försvårar undersökningen, får preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa
slutsatser dras på grundval av de uppgifter som är tillgängliga. Om kommissionen
finner att en intresserad part eller ett tredje land har lämnat oriktiga eller
vilseledande uppgifter, får den bortse från dessa uppgifter och avvisa alla krav som
bygger på dem.
- 269.
- Till stöd för sitt påstående att PEM varit först med att sänka sina priser ochdärigenom givit upphov till sin egen skada, har sökanden åberopat sin skrivelse av
den 25 augusti 1994 till GD IV, till vilken en sammanfattande tabell hade fogats
med uppgift om de priser som sökanden tillämpade på marknaden för granulerat
kalcium.
- 270.
- Som rådet med rätta har påpekat, har sökanden emellertid inte lämnat denna
tabell till GD I, det enda generaldirektorat som är ansvarigt för handläggning av
antidumpningsförfaranden.
- 271.
- Under dessa omständigheter var kommissionen inte i stånd att erhålla dessa
uppgifter från sökanden, då denna ständigt vägrade att ge uppgifterna om sin
försäljning på marknaden för granulerat kalcium. Följaktligen kan sökanden inte
åberopa de uppgifterna under det förfarande som avser den ifrågasatta
förordningen.
- 272.
- Dessutom har tabellen i fråga givits GD IV utan någon tillhörande bevisning.
Däremot är de priser som PEM tillämpade på marknaden för granulerat kalcium
bokföringsuppgifter som kommissionen har kontrollerat på plats hos PEM. Under
dessa omständigheter, då sökanden vägrade att ge uppgifter om sina
återförsäljningspriser, har kommissionen, med beaktande av tillgängliga uppgifter
och med tillämpning av artikel 7.7 b i grundförordningen, med rätta funnit att
PEM:s pris hade sjunkit med 17 procent till följd av de ryska och kinesiska
producenternas dumpningsförfaranden.
- 273.
- Följaktligen kan denna invändning inte godtas.
2. Skadans betydelse
Parternas argument
- 274.
- Sökanden hävdar att den största delen av den berörda importen berodde på att
bolaget inte kunde erhålla leveranser från PEM. Sökanden har påpekat att mellan
år 1989 och år 1993 avyttrade bolaget mellan 62 procent och 97 procent av
produkterna med ursprung i Kina och Ryssland inom gemenskapen, dvs. i
genomsnitt 70 procent och att andelen uppgick till 65,7 procent under
undersökningsperioden och inte till 50 procent som rådet har påstått i den
ifrågasatta förordningen. Under dessa omständigheter skulle PEM inte kunna
åberopa någon skada till följd av denna import, eftersom det bolaget inte förmådde
framställa kalcium för samma användningsområde. Som mest skulle den skada som
PEM eventuellt åsamkats kunna omfatta de 30 procent som importerades av andra
användare inom gemenskapen.
- 275.
- Rådet har påpekat att skadan skall bestämmas inte endast med beaktande av
försäljningen av importerad kalciummetall, utan även med beaktande av
försäljningen av kalcium som beretts till granulat. I annat fall skulle den absurda
slutsatsen bli att det inte vore möjligt att återupprätta lojala
konkurrensförhållanden om en importerad dumpad vara alltid bearbetades innan
återförsäljningen.
- 276.
- Även om det skulle anses att PEM inte är i stånd att leverera en vara till sökanden
som uppfyller bolagets krav, skulle sökandens import åsamka PEM skada, eftersom
den importerade varan återförsäljs i form av granulat i konkurrens med det kalcium
i form av granulat som PEM säljer. De dumpade importpriserna skulle återverka
på återförsäljningspriset på (sfäriskt) kalciumgranulat och därigenom åsamka PEM
skada, då bolaget även säljer (icke-sfäriskt) kalciumgranulat på
gemenskapsmarknaden. Sökanden skulle således inte ha fog för att hävda att
skadan endast kan avse andra användares import till gemenskapen.
- 277.
- Vad beträffar sökandens påstående att bolaget importerat mellan
62 och 97 procent av varorna med ursprung i Kina och Ryssland och inte
50 procent som anges i den ifrågasatta förordningen, anser rådet att om det antas
att siffrorna är exakta, vilket inte är fallet, skulle skadan vara större, eftersom en
större kvantitet skulle återförsäljas i form av (sfäriskt) kalciumgranulat på
marknaden.
- 278.
- Vad beträffar PEM:s skada på marknaden för kalciumgranulat, anser rådet att
sökanden inte har visat att institutionen gjort ett uppenbart fel vid bedömningen
av den skada som åsamkats gemenskapsindustrin.
Förstainstansrättens bedömning
- 279.
- Sökandens argument berör ett problem av faktisk art, nämligen frågan om den
exakta volymen av sökandens import, samt ett problem av rättslig art, nämligen
frågan om det finns grund för sökandens argument att dess import inte skall
beaktas för att bestämma skadan till följd av att det var omöjligt för PEM att
leverera kalciummetall av standardkvalitet. Eftersom det faktiska problemet inte
har någon betydelse för lösningen av tvisten annat än om sökandens rättsliga
resonemang är korrekt, skall det sistnämnda prövas först.
- 280.
- Såsom påpekas i punkt 19 i övervägandena i den ifrågasatta förordningen, skall i
det avseendet en korrekt analys av återverkningarna av dumpad import beakta inte
bara försäljning av kalciummetall som importeras i obearbetat skick, utan även
försäljning av kalciummetall som beretts till granulat. Om så inte vore fallet, skulle
det exempelvis inte vara möjligt att återställa lojala konkurrensvillkor om en
dumpad importerad vara bearbetades innan återförsäljningen.
- 281.
- Sökandens import är faktiskt av sådan art att den åsamkar PEM skada, eftersom
den importerade varan har beretts och därefter återförsålts i form av pulver i
konkurrens med PEM:s granulerade kalcium. Såsom har fastställts i punkt 212-219
ovan, fick de dumpade importpriserna återverkningar på återförsäljningspriset på
(det sfäriska) kalciumpulver som sökanden framställde och därigenom åsamkades
PEM en skada, då bolaget säljer (icke-sfäriskt) kalciumgranulat på
gemenskapsmarknaden med användning av primär kalciummetall som har ursprung
inom gemenskapen. Sökanden har således inte fog för att hävda att skadan inte
kunde sättas i samband med dess import till gemenskapen.
- 282.
- Frågan huruvida uppgifterna avseende importen av kalciummetall med ursprung
i Kina och Ryssland är exakta är således under dessa omständigheter inte relevant
för att slita tvisten. Även om det skulle anses att sökandens siffror är korrekta,
hade den kvantitet som sökanden importerade varit större och skadan åtminstone
lika stor, eftersom denna importerade kvantitet skulle ha återförsålts i form av
(sfäriskt) kalciumpulver på gemenskapsmarknaden.
- 283.
- Följaktligen kan inte heller denna invändning godtas.
- 284.
- Talan kan därmed inte bifallas på den fjärde grunden.
Den femte grunden: Åsidosättande av artikel 12 i grundförordningen samt uppenbart
oriktig bedömning
A - Inledning
Parternas argument
- 285.
- Sökanden har gjort gällande att rådet hade fel då det drog slutsatsen att det låg i
gemenskapens intresse att vidta slutgiltiga åtgärder. I själva verket skall det inte ha
legat i gemenskapens intresse att antidumpningstullar infördes, vilka skulle ge
upphov till eller stärka en dominerande ställning för PEM på den europeiska
marknaden för primär granulerad kalciummetall, samtidigt som sökanden nästan
skulle komma att försvinna från den europeiska marknaden för granulerad
kalciummetall.
- 286.
- Uppkomsten eller förstärkandet av en dominerande ställning för PEM på
marknaden för kalciummetall skulle bero på följande:
- Att det var omöjligt att importera kinesisk eller rysk kalciummetall, i
synnerhet på grund av beloppet av de tullar som inrättats samt av att dessa
var specifika och inte värdetullar.
- Att det var omöjligt att erhålla leveranser från nordamerikanska
producenter.
- Att den kalciummetall av kärnkraftskvalitet som PEM framställde hade ett
oöverkomligt pris.
- 287.
- Under dessa omständigheter hävdar sökanden att en avvägning av gemenskapens
intressen hade krävt att rådet kontrollerade om åtgärderna skulle ha övervägande
positiva eller negativa verkningar. Jämfört med den faktiska förstärkningen av
PEM:s dominerande ställning på marknaden för kalciummetall och av att dess
främsta konkurrent IPS faktiskt undanröjdes från marknaden för granulerat
kalcium, skulle de positiva verkningarna som påpekas i den ifrågasatta förordningen
ha varit mycket svaga.
- 288.
- Med stöd av de kriterier som fastställts i den ifrågasatta förordningen, anser rådet
att det var nödvändigt att vidta slutgiltiga antidumpningsåtgärder i gemenskapens
intresse.
- 289.
- Rådet anser att det inte är bevisat att gemenskapsproducenten har en dominerande
ställning och att det således inte finns saklig grund för sökandens argument.
- 290.
- PEM och Chambre syndicale har anslutit sig till rådets argument. De har gjort
gällande att det hade fått mycket allvarliga följder för gemenskapen att inte vidta
några åtgärder, eftersom det hade satt den ende gemenskapsproducentens fortsatta
verksamhet på spel. Om åtgärder inte hade vidtagits, skulle PEM förmodligen ha
köpt kalciummetall i Kina och Ryssland och därigenom upphört med
framställningen av kalciummetall inom gemenskapen. På kort sikt skulle detta
innebära ett allvarligt problem för PEM:s industrianläggning, vilken skulle vara
tvungen att stänga fabriken i La Roche de Rame. Nedläggningen skulle få negativa
konsekvenser för en hel fransk region. På lång sikt skulle frånvaron av
antidumpningstullar ge producenter med etablering i Kina och Ryssland fria händer
att påtvinga gemenskapsmarknaden för kalciummetall sina priser. Detta skulle
medföra en risk för att bristsituationer skulle kunna uppstå med kraftiga
prishöjningar som följd, vilket var fallet med molybden, tungsten och antimon år
1993-1994. På något längre sikt skulle detta innebära att marknaden för granulerat
kalcium skulle domineras av producenter med etablering i Kina eller Ryssland,
vilka redan skulle vara närvarande på denna marknad, och detta skulle
oundvikligen leda till att beredningsföretag och användare av den aktuella varan
inom gemenskapen blev beroende av dessa producenter.
Förstainstansrättens bedömning
- 291.
- I enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen kan en slutgiltig antidumpningstull
endast införas [d]å de slutligen konstaterade förhållandena visar att det har
förekommit dumpning ... och att skada vållats därigenom och gemenskapsintressen
påkallar ingripande av gemenskapen.
- 292.
- Frågan om gemenskapens intressen kräver att en åtgärd vidtas förutsätter enligt
rättspraxis en bedömning av komplicerade ekonomiska omständigheter. Den
rättsliga prövningen av en sådan bedömning måste begränsas till en kontroll av att
handläggningsreglerna har iakttagits, att de sakomständigheter som har legat till
grund för det ifrågasatta valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa
sakomständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit något
maktmissbruk (domen i det ovannämnda målet Sharp Corporation mot rådet,
punkt 58).
- 293.
- Följaktligen skall inledningsvis kontrolleras om institutionerna har gjort ett faktiskt
fel eller en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna i samband med den
prövning som föranledde dem att anse att inrättandet av antidumpningstullar inte
har skapat eller förstärkt en dominerande ställning för PEM på marknaden för
kalciummetall.
B - PEM:s ställning på marknaden för kalciummetall innan de ifrågasatta tullarna
infördes
- 294.
- Förstainstansrätten anser att den första fråga som måste besvaras är om PEM hade
en dominerande ställning innan de ifrågasatta tullarna infördes.
- 295.
- I det avseendet måste det konstateras att det framgår av den ifrågasatta
förordningen (punkterna 26 och 32 i övervägandena), vilket kommissionen har
påpekat utan att motsägas av sökanden, att de företag som var verksamma på
marknaden för primär kalciummetall inom gemenskapen hade följande
marknadsandelar under år 1989-1992:
År Kina och Ryssland PEM Andra
1989 35,3 % 50,2 % 14,5 %
1990 40,7 % 44,0 % 15,3 %
1991 48,8 % 34,7 % 16,5 %
1992 52,8 % 31,7 % 15,5 %
- 296.
- Det framgår av dessa uppgifter att under perioden mellan år 1989 och år 1992
förlorade PEM 18,5 procent av gemenskapsmarknaden, att import från Kina och
Ryssland svarade för 17,5 procent av marknaden och andra källor för 1 procent.
Under denna period kunde PEM således inte agera oberoende av sina
konkurrenter, eftersom bolaget förlorade en betydande del av sin marknadsandel
inom gemenskapen, trots att antidumpningstullar infördes år 1989 på import från
Kina och Ryssland.
- 297.
- Under dessa omständigheter, och då annan bevisning saknas, är det inte möjligt att
hävda att rådet gjorde ett faktiskt fel eller en oriktig bedömning då det ansåg att
PEM inte hade en dominerande ställning på marknaden för kalciummetall inom
gemenskapen innan de ifrågasatta tullarna inrättades.
C - PEM:s ställning på marknaden för primär kalciummetall och för granulerad
kalciummetall efter det att de ifrågasatta tullarna infördes
- 298.
- Förstainstansrätten anser att det även är nödvändigt att besvara frågan om PEM
till följd av inrättandet av de ifrågasatta antidumpningstullarna har varit i stånd att
få en dominerande ställning inte endast på marknaden för primär kalciummetall,
utan även på marknaden för granulerat kalcium.
- 299.
- Enligt den ifrågasatta förordningen (punkterna 30 och 31 i övervägandena) anses
risken för en kraftig minskning av den faktiska konkurrensen på
gemenskapsmarknaden vara utesluten på grund av följande faktorer:
- Det är möjligt för användare i mellanled att fortsätta att köpa kinesisk eller
rysk kalciummetall till lojala priser.
- Det är möjligt att köpa kalciummetall av nordamerikanska producenter.
- Det är möjligt att ompröva situationen sex månader, eller senast ett år, efter
att de ifrågasatta tullarna inrättats.
1. PEM:s ställning på marknaden för primär kalciummetall
a) Möjligheten för användare i mellanled att tillgodose sina behov av kalciummetall
importerad från Kina eller Ryssland
Parternas argument
- 300.
- Sökanden hävdar att inrättandet av en särskild antidumpningstull som inte är en
värdetull endast kan leda till att PEM:s dominerande ställning förstärks, eftersom
ingen kalciummetall som importerats från Kina eller Ryssland längre skulle avsättas
inom gemenskapen. Dessutom skall importen av kalciummetall från Ryssland ha
minskat drastiskt efter det att de ifrågasatta tullarna infördes, nämligen med
84 procent (från 56,5 ton per månad under de första fyra månaderna år 1994 till
8,9 ton per månad under de följande åtta månaderna). Vad beträffar Kina, skulle
minskningen uppgå till 98 procent (från 29 ton per månad till 0,6 ton per månad).
- 301.
- Rådet har förklarat att det inrättade tullar i form av särskilda tullar i syfte att
minimera riskerna för att tullarna skulle kringgås och för att priserna skulle
manipuleras. Till följd av att förordning nr 2808/89 antogs, skall producenter med
etablering i Kina och Ryssland nämligen ha sänkt sina exportpriser för att
absorbera de tullar som infördes genom förordningen. Om exportörerna sänker sina
priser, minskas inte den tull som påförs när fråga är om särskilda tullar. Tullarna
skall inte ha satts i förhållande till ett tröskelvärde för importpriset, vilket skall ha
lett till att ett minimipris för kalcium inom gemenskapen garanterades.
- 302.
- Att importen av kalciummetall från Kina eller Ryssland skulle ha avbrutits är enligt
rådet ren spekulation, särskilt som det av importstatistiken skulle framgå att 71 ton
rysk kalcium skall ha övergått till fri omsättning mellan maj och december månad
år 1994. Dessutom skall temporär import inte ha påverkats av tullarna. Om den
temporära importen beaktas, importerades 298 ton från Ryssland och 209 ton från
Kina under perioden mellan maj och december 1994, varav 427 ton
(219 ton + 208 ton) skall ha importerats till Frankrike.
- 303.
- Det stod sökanden fritt att fortsätta sina inköp i Kina och Ryssland, trots att
antidumpningstullarna införts. Genom beräkningen av normalvärdet på grundval
av den nordamerikanske producentens priser på hemmamarknaden, skulle de
alternativa försörjningskällorna i Kina och Ryssland på något sätt ha omvandlats,
genom att tullarna infördes, till källor från ett land med marknadsekonomi.
Förstainstansrättens bedömning
- 304.
- Sökandens argument avseende konsekvenserna av att särskilda tullar införts kan
inte godtas. Rådet har med rätta påpekat att till skillnad från vad fallet är då tullar
bestäms i förhållande till ett tröskelvärde på importpriser, gör särskilda tullar det
möjligt att minimera risken för att tullar kringgås genom prismanipulationer,
eftersom beloppet av de tullar som påförs inte minskar om importörerna sänker
sina priser. Denna metod gör det möjligt att säkerställa ett minimipris för kalcium
inom gemenskapen, samtidigt som den gör det möjligt att importera till lojala
priser, dvs. priser som tillåter gemenskapsproducenten att göra en tillräcklig vinst.
- 305.
- Under dessa omständigheter kunde rådet med rätta anse att inrättandet av en
särskild tull inte i sig fick till följd att hindra import från Kina och Ryssland.
- 306.
- Vad beträffar frågan om institutionerna gjort ett faktiskt fel eller en uppenbart
oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna avseende möjligheten att
fortsätta importen från Kina och Ryssland, går det inte att beakta vad som faktiskt
har hänt efter det att antidumpningstullarna infördes. Det enda som skall prövas
är nämligen frågan om institutionerna, med beaktande av de uppgifter som de
förfogade över då de antog den ifrågasatta förordningen, kunde anta att Kina och
Ryssland skulle fortsätta att vara källor för import för europeiska användare även
efter det att antidumpningstullarna inrättades.
- 307.
- Det enda argument som kan anföras mot en sådan bedömning avser ökningen av
importpriset efter att de ifrågasatta tullarna införts. Detta argument kan emellertid
inte leda till att rådets första bedömning skall klandras. Det är nämligen ostridigt
att nivån på tullarna har beräknats med utgångspunkt från
gemenskapsproducentens genomsnittliga produktionskostnader, vilka ökats med en
vinstmarginal om 5 procent. Detta innebär att de beredningsföretag som
konkurrerar med PEM, däribland sökanden, borde kunna fortsätta att importera
från Kina och Ryssland utan att åsamkas en konkurrensnackdel på marknaderna
för bearbetade varor, självfallet under förutsättning att deras produktionskostnader
inte är betydligt högre än PEM:s. Eftersom sökanden inte har givit några uppgifter
om sina tillverkningskostnader till kommissionen under det administrativa
förfarande som föregick inrättandet av de ifrågasatta tullarna, kan
gemenskapsinstitutionerna inte kritiseras för att inte ha beaktat denna uppgift då
de bedömde gemenskapsintresset.
- 308.
- Att inte införa antidumpningstullar av det enda skälet att tullarna skulle leda till att
konkurrerande företag med höga produktionskostnader skulle komma att slås ut,
skulle inte vara förenligt med bibehållandet av en sund konkurrens på den inre
marknaden. Eftersom inrättandet av ett system som garanterar att konkurrensen
inte snedvrids inom den inre marknad som föreskrivs i artikel 3 g i fördraget, vilket
huvudsakligen syftar till att möjliggöra en korrekt resursallokering, skulle det inte
vara motiverat att ekonomiskt livskraftiga bolag slogs ut i syfte att garantera att ett
företag med högre produktionskostnader bibehölls.
- 309.
- Således gjorde institutionerna inte ett faktiskt fel eller en uppenbart oriktig
bedömning då de ansåg att användarna i mellanledet av kalciummetall inom
gemenskapen skulle kunna fortsätta att erhålla leveranser från Kina och Ryssland.
- 310.
- Följaktligen kan invändningen inte godtas.
b) IPS:s möjlighet att erhålla leveranser från nordamerikanska leverantörer
Parternas argument
- 311.
- Sökanden har huvudsakligen gjort gällande att nordamerikanska leverantörer inte
kunde utgöra alternativa anskaffningskällor, eftersom bolaget haft svårigheter vid
anskaffning från dessa.
- 312.
- Den amerikanske producentens framställning skall huvudsakligen ha skett för eget
bruk och denne importerade själv betydande kvantiteter kinesiskt eller ryskt
kalcium. Den nordamerikanske producenten skall även ha producerat fylld lödtråd
- en produkt som innehåller kalcium utan någon annan tillsats - och exporterade
en del av produktionen till Europa. Fylld lödtråd och kalcium i klumpar skulle
omfattas av samma tullnummer, vilket skulle öka statistiken för sistnämnda produkt
på ett onormalt sätt. Det skulle dessutom finnas tre andra producenter av fylld
lödtråd i Förenta staterna, vilka skulle använda sig av kalciumpulver och
återexportera slutprodukter till Europa under samma tullkod som kalciummetall.
Följaktligen skulle det vara omöjligt att konkret analysera statistiken över produkter
som importerats till Europa från Förenta staterna. Dessutom skulle tillgången på
kalcium i klumpar med ursprung i Förenta staterna inte ha utvecklats. Enligt
sökanden skall leverans med anledning av den beställning som bolaget gjorde i
december 1994 ha skett först i december 1995.
- 313.
- Vad beträffar den kanadensiske producenten, skulle dennes strategi gå ut på att
koncentrera verksamheten på företagets ledande produkt, dvs. magnesium. I
motsats till vad rådet har hävdat skall någon märkbar ökning i jämförelse med åren
före införandet av antidumpningstullarna inte ha inträtt. Sökanden skall nämligen
ha importerat 47 av de 126 ton som bolaget importerade från Kanada år 1994 i
syfte att tillgodose sina behov om 700 ton. Resten av importen från Kanada, dvs.
79 ton, är en mängd som är jämförbar med de 61 ton som rådet gjort gällande för
år 1992. Producenten i fråga skall därefter ha upphört med leveranserna. År 1995
skall han inte ha givit något anbud, trots ett flertal förfrågningar från IPS:s sida.
År 1996 skall den kanadensiske producenten ha erbjudit 100 ton men utan att ange
något pris. Företagets strategi skulle således bestå i att endast leverera då det
finner det vara fördelaktigt och att gynna magnesiumproduktionen och inte
kalciumproduktionen. Alla dessa omständigheter skall ha bevisats vid flera tillfällen
för GD IV.
- 314.
- Under dessa omständigheter skulle de användar- och beredningsföretag som
använder sig av primär kalciummetall vara fullständigt beroende av den europeiske
producenten.
- 315.
- Rådet har påpekat att det av statistik från Eurostat framgår att importen från
Förenta staterna ökat markant. År 1994 skall en kvantitet om 76 ton ha importerats
i fri omsättning, vilket skall jämföras med 18 ton år 1993, 49 ton år 1992 och 60 ton
år 1991. Samma statistik skulle även visa en markant ökning av importen från
Kanada. För år 1994 skall en kvantitet om 126 ton ha importerats i fri omsättning,
vilket skall jämföras med 61 ton år 1992, 30 ton år 1991 och 49 ton år 1988.
Sökandens argument att den amerikanske producenten huvudsakligen producerar
för eget behov och att den kanadensiske producenten för tillfället tillämpar en
strategi som går ut på att koncentrera verksamheten till magnesium, förefaller mot
bakgrund av dessa uppgifter vara tvivelaktigt. Förenta staterna och Kanada skulle
således utgöra två ytterligare anskaffningskällor.
Förstainstansrättens bedömning
- 316.
- Förstainstansrätten erinrar om att rådet ansett (punkt 30 i övervägandena i den
ifrågasatta förordningen) att gemenskapens beredningsföretag, däribland IPS, kunde
fortsätta att anskaffa produkterna i fråga i Förenta staterna och Kanada.
- 317.
- Som redan har fastslagits i punkt 306 ovan, går det inte att beakta vad som har
hänt efter det att antidumpningstullen har införts då det skall kontrolleras om
institutionerna i det avseendet har gjort ett faktiskt fel eller en uppenbart oriktig
bedömning av faktiska omständigheter. Endast de uppgifter som institutionerna
förfogade över då den ifrågasatta förordningen antogs skall beaktas.
- 318.
- Till stöd för sin invändning har sökanden huvudsakligen endast anfört ett argument,
nämligen att efter det att antidumpningstullen antagits skall bolaget ha haft
svårigheter att garantera sin tillförsel från nordamerikanska producenter. I det
avseendet skall följande konstateras. För det första åberopade sökanden under det
administrativa förfarande som föregick antagandet av den ifrågasatta förordningen
varken några svårigheter avseende de nordamerikanska produkternas kvalitet eller
några svårigheter i fråga om de priser som de nordamerikanska producenterna
tillämpar eller några svårigheter avseende bolagens produktionskapacitet. För det
andra framgår det under alla omständigheter av importstatistiken för kalciummetall
från Förenta staterna och Kanada - efter det att de första antidumpningstullarna
inrättades år 1989 men innan den ifrågasatta förordningen antogs - exempelvis att
de kvantiteter som importerades år 1990 (78 ton) ökade år 1991 (90 ton) och
år 1992 (110 ton) för att därefter minska år 1993 (67 ton) med anledning av att de
ryska och kinesiska producenternas export var föremål för dumpning men inte
ördes antidumpningstullar under år 1993. Sökanden har själv medgivit detta i bilaga
18 till sitt yttrande över PEM:s interventionsinlaga.
- 319.
- Under dessa omständigheter hade institutionerna rätt att anse att ett likadant
förlopp präglat av importökningar skulle komma att utvecklas när väl de särskilda
antidumpningstullarna återställt lojala konkurrensförhållanden inom gemenskapen.
- 320.
- Följaktligen kan denna invändning inte godtas.
c) Möjligheten att ompröva situationen på marknaden sex månader, eller senast ett
år, efter att de ifrågasatta tullarna införts
Sökandens argument
- 321.
- Sökanden betvivlar nyttan av den möjlighet som föreskrivs i den ifrågasatta
förordningen (punkt 31 i övervägandena) att ompröva situationen sex månader
efter förordningens ikraftträdande, om konkurrensvillkoren så kräver, eller, om så
icke är fallet, ett år efter det att de ifrågasatta tullarna införts. Eftersom
marknadsvillkoren enligt sökanden hade ändrats fullständigt sedan de tillfälliga
tullarna antogs, förstår sökanden inte hur en omprövning skulle kunna ha gjorts.
Förstainstansrättens bedömning
- 322.
- Rådet har genom det övervägande som avser omprövning inrättat ett instrument
som gör det möjligt att i förekommande fall ändra eller upphäva ifrågasatta tullar,
om bibehållandet av dessa riskerar att medföra en väsentlig försämring av
konkurrensförhållandena inom gemenskapen. Föreskriften avseende omprövning,
som är allt annat än onödig, bekräftar att gemenskapsinstitutionerna har beaktat
farhågorna kring en eventuell försämring av konkurrensförhållandena inom
gemenskapen efter införandet av de ifrågasatta tullarna. Vid sin intresseavvägning
har de korrekt beaktat målsättningarna för gemenskapens konkurrenspolitik.
- 323.
- Därav följer att denna invändning inte kan godtas.
d) Slutsats
- 324.
- Det kan vid detta förhållande inte anses att institutionerna överskred gränserna för
sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att slå fast att införandet av de
ifrågasatta antidumpningstullarna inte skulle skapa eller förstärka en dominerande
ställning för PEM på marknaden för primär kalciummetall inom gemenskapen.
2. PEM:s ställning på marknaden för granulerat kalcium
Parternas argument
- 325.
- Sökanden har gjort gällande att PEM är dess främsta konkurrent på marknaden
för granulerad kalciummetall. Efter att de ifrågasatta tullarna infördes skall
sökanden ha förlorat 76 procent av sin marknadsandel inom gemenskapen.
Införandet av tullarna skall således ha gjort det möjligt för PEM att få samma
dominerande ställning som på marknaden för primärt kalcium. Den europeiska
marknaden måste nämligen anses vara referensmarknad, med beaktande av de
hinder för införsel som skall ha inrättats genom att tullarna införts.
- 326.
- Rådet har påpekat att det inte är onormalt att en importör förlorar
marknadsandelar till följd av att antidumpningstullar införs. Vad beträffar
uttalandet att sökanden nästan försvunnit från marknaden och dess upprepade
påstående att PEM skulle ha en dominerande ställning, har rådet erinrat om sina
tidigare påpekanden och dessutom anfört att en betydande del av sökandens
verksamhet består i granulering av kalcium som importerats enligt systemet för
temporär import (utan erläggande av tullar), vilket är verksamhet som PEM inte
skulle kunna bedriva med sitt eget kalcium. Enligt statistik från Eurostat har denna
del av sökandens verksamhet inte minskat till följd av att tullarna införts, utan
rentav ökat.
Förstainstansrättens bedömning
- 327.
- Sökanden har inte visat att rådet, med beaktande av de möjligheter till försörjning
utanför gemenskapen som understrukits i den ifrågasatta förordningen och på
grundval av då tillgängliga uppgifter, borde ha kunnat förutspå att PEM eventuellt
skulle kunna få en dominerande ställning på marknaden för granulerat kalcium till
följd av att antidumpningstullarna infördes.
- 328.
- Sökanden har endast hävdat, utan att anföra någon bevisning till stöd för sitt
påstående, att bolaget förlorat 76 procent av sin marknadsandel på marknaden för
granulerat kalcium efter det att förordningen antogs. Sökanden har heller inte
lämnat några uppgifter som visar att det är införandet av de ifrågasatta
antidumpningstullarna, och inte dess oförmåga att producera till konkurrenskraftiga
priser, som har lett till denna påstådda förlust av marknadsandelar.
- 329.
- Det kan vid detta förhållande inte anses att institutionerna överskred gränserna för
sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att slå fast att införandet av de
ifrågasatta antidumpningstullarna inte skulle skapa eller förstärka en dominerande
ställning för PEM på marknaden för granulerad kalciummetall inom gemenskapen.
- 330.
- Därav följer att denna invändning inte kan godtas.
D - Beaktandet av användarnas intressen i mellanled, däribland sökandens, samt
av slutanvändarnas intressen, PEM:s uppträdande vid undersökningen av
gemenskapens intresse av införandet av de ifrågasatta tullarna
- 331.
- Sökanden hävdar att institutionerna borde ha gjort en intresseavvägning, vilket
skulle ha krävt en kontroll av att de positiva verkningarna av
antidumpningsåtgärderna var större än de negativa, dvs. den dominerande ställning
som PEM påstås ha fått. I det avseendet har sökanden kritiserat de argument som
rådet anförde i den ifrågasatta förordningen för att motivera att
antidumpningstullarna infördes, nämligen följande: a) Argumentet att sökanden
kunde sälja sina produkter utomlands enligt systemet för aktiv förädling.
b) Omständigheten att verkningarna på PEM av importen av de dumpade varorna
beaktades. c) Verkningarna av antidumpningstullarna för slutanvändarna samt för
användarna i mellanled. d) De genom den ifrågasatta förordningen inrättade
tullarnas verkan på PEM:s omsättning i jämförelse med IPS:s. e). Omständigheten
att det låga utnyttjandet av PEM:s produktionskapacitet inte beaktades och att det
heller inte beaktades att det gick att tillförskriva PEM ansvaret för
prissänkningarna.
- 332.
- Även om det redan har konstaterats att införandet av antidumpningstullarna inte
kunde skapa eller förstärka en dominerande ställning för PEM på marknaderna för
primär respektive granulerad kalciummetall inom gemenskapen (se punkterna 324
och 329 ovan), skall sökandens kritik av sistnämnda argument undersökas.
1. Sökandens möjlighet att sälja sina produkter utomlands enligt systemet för aktiv
förädling
- 333.
- Enligt den ifrågasatta förordningen (punkt 39 i övervägandena) anges en möjlighet
för sökanden att sälja sina produkter utomlands enligt systemet för aktiv förädling.
Sökanden har i det avseendet påpekat att bolaget alltid varit närvarande på
utländska marknader men att även PEM är det. Detta argument kan således inte
användas gentemot endast endera parten och inte även gentemot den andra.
- 334.
- Det är i det avseendet tillräckligt att konstatera att systemet för aktiv förädling per
definition endast är tillämpligt på import av kalciummetall och inte på produktion
inom gemenskapen. Omständigheten att PEM är närvarande på
exportmarknaderna rubbar således inte den omständigheten, som rådet påpekat i
den ifrågasatta förordningen, att användarna i mellanled inom gemenskapen inte
endast kommer att kunna fortsätta att köpa kinesisk eller rysk kalciummetall till
lojala priser för att bereda och försälja den inom gemenskapen, utan även att köpa
kalcium till dumpade priser utan att antidumpningstullar påförs i syfte att bereda
den i tulldepå och sälja det på utländska marknader. Denna icke försumbara del
av sökandens verksamhet kommer inte att påverkas av de ifrågasatta tullarna.
Eftersom sökandens ställning som importör av kalciummetall från Kina eller
Ryssland skiljde sig från PEM:s ställning som gemenskapsproducent av
kalciummetall i fråga om möjligheterna att använda systemet för aktiv förädling, var
det således med rätta som gemenskapsinstitutionerna beaktade denna skillnad då
de bedömde gemenskapens intresse av införandet av de ifrågasatta tullarna.
- 335.
- Följaktligen kan denna invändning inte godtas.
2. Omständigheten att verkningarna på PEM av importen av de dumpade varorna
beaktades
- 336.
- I den ifrågasatta förordningen (punkt 28 i övervägandena) har rådet angivit att
antidumpningstullarna kunde förhindra att PEM:s fabrik lades ner. Sökanden har
gjort gällande att bolaget självt är etablerat i samma franska region, att det har ett
liknande antal anställda som PEM:s kalciumanläggning, att det aldrig har ingått i
en nationaliserad koncern och att det ägnar all sin kraft åt att utveckla nya
produkter för att försöka undgå nedläggning.
- 337.
- Det skall i det avseendet konstateras att sökanden endast har framhävt ett antal
egenskaper som är gemensamma för den egna fabriken och PEM:s fabrik samt den
omständigheten att det inte ingår i en nationaliserad koncern, utan att bevisa att
dessa omständigheter skulle ha förbisetts vid institutionernas bedömning. Däremot
har rådet i punkt 30 i övervägandena i den ifrågasatta förordningen påpekat
verkningarna av de ifrågasatta tullarna på flera användarkategorier, inbegripet
sökanden.
- 338.
- Denna invändning kan således inte godtas.
3. Verkningarna av antidumpningstullarna på slutanvändarna samt på användarna
i mellanled
- 339.
- Vad beträffar verkningarna av antidumpningstullarna på slutanvändarna samt på
användarna i mellanled (punkt 30 i övervägandena i den ifrågasatta förordningen),
har sökanden endast kritiserat rådet för att helt ha bortsett från att det finns
producenter i mellanled, varav den ene nästan helt skall ha försvunnit från den
europeiska marknaden och den andre så till den grad skall ha förstärkt sin ställning,
att den för närvarande ensam bestämmer priset på kalcium på den europeiska
marknaden, oavsett om det rör sig om kalciummetall eller om kalciumgranulat.
- 340.
- Sökanden anser dessutom att rådet inte utan ytterligare förklaringar kunde
inskränka sig till att ange att tullarna endast skulle ha en minimal verkan på
slutanvändarna till följd av att priset på ett ton bly inte skulle öka med mer än
0,3 procent och priset på ett ton stål, före valsning, skulle öka med mindre än
0,2 procent. Sökanden har gjort gällande att PEM:s nettoresultat år 1993 var
0,31 procent av dess omsättning. Om samtliga försäljningspriser på PEM:s
produkter hade sänkts med 0,3 procent under dessa omständigheter, hade bolaget
skrivit röda tal år 1993.
- 341.
- Vad beträffar användarna i mellanledet är det tillräckligt att konstatera att deras
intressen beaktades av rådet, såsom har förklarats i punkt 304-310, 316-320 samt
333-335 ovan, i fråga om deras möjlighet att anskaffa kalciummetall utanför
gemenskapen och att använda systemet för aktiv förädling.
- 342.
- Vad beträffar minskningen om 0,3 procent på försäljningspriserna på PEM:s
produkter, skall det påpekas att sökanden inte har visat hur denna skulle kunna
göra det nödvändigt att ifrågasätta rådets bedömning att införandet av de
ifrågasatta tullarna endast haft en minimal verkan på slutanvändarna, eftersom
priset på ett ton bly, enligt rådet, endast skulle öka med 0,3 procent och priset på
ett ton stål, före valsning, skulle öka med mindre än 0,2 procent.
- 343.
- Därav följer att denna invändning inte kan godtas.
4. De genom den ifrågasatta förordningen inrättade tullarnas verkan på PEM:s
omsättning i jämförelse med IPS:s
- 344.
- Sökanden undrar vilka kriterier rådet grundade sig på då det beslutade att det låg
i gemenskapens intresse att skydda en gemenskapsproducent på en annans
bekostnad. Kalciummetall utgör 0,05 procent av PEM:s omsättning, medan
kalciumgranulat utgör 85 procent av sökandens omsättning.
- 345.
- Förstainstansrätten anser emellertid för det första att det inte går att motivera
dumpningsförfaranden med argumentet att endast gemenskapsproducenten kan
subventionera sin produktion med vinst från sin produktion av andra produkter och
för det andra att syftet med antidumpningsregleringen är att bibehålla lojala
konkurrensvillkor inom olika produktionssektorer då dessa åsamkas skada på grund
av dumpad import.
- 346.
- Således kan denna invändning inte godtas.
5. Omständigheten att det låga utnyttjandet av PEM:s produktionskapacitet inte
beaktades och att det heller inte beaktades att det gick att tillförskriva PEM
ansvaret för prissänkningarna
- 347.
- Punkt 28 i övervägandena i den ifrågasatta förordningen, vilken påpekar
gemenskapsindustrins redan svåra belägenhet och skadliga verkningar för
konkurrensen av ett eventuellt driftstopp, skulle enligt sökanden inte kunna
motivera att de ifrågasatta tullarna antogs med beaktande av den motsträvighet och
inkonsekvens som PEM visat i fråga om sina påstådda försök att leverera till IPS.
De kvantiteter som IPS begärt skall nämligen i stor utsträckning ha täckt den
påstått låga utnyttjandegraden vid PEM:s anläggningar.
- 348.
- Slutligen hävdar sökanden att det är PEM som har inlett ett priskrig genom att
sedan åttiotalet tillämpa systematiska prissänkningar i förhållande till priserna på
produkter med ursprung i Kina och Ryssland.
- 349.
- Det skulle således vara minst sagt oberättigat att med sådana argument påstå att
intresseavvägningen utföll till förmån för införande av antidumpningstullar.
- 350.
- Dessa invändningar kan inte godtas på grund av de skäl som angivits inom ramen
för den fjärde grunden avseende den skada som åsamkats gemenskapsindustrin (se
punkt 231-263 och punkt 268-273 ovan).
- 351.
- Av vad anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den femte grunden.
Den sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 190 i fördraget
Parternas argument
- 352.
- Sökanden anser att rådet har åsidosatt sin motiveringsskyldighet i fråga om det
klagomål som sökanden inlämnade till kommissionen den 12 juli 1994 avseende
PEM:s missbruk av dominerande ställning. Ingen hänvisning till detta klagomål skall
ha gjorts i den ifrågasatta förordningen. Med beaktande av de tidigare händelserna
i detta fall, skulle detta undlåtande vara tillräckligt för att den ifrågasatta
förordningen skall ogiltigförklaras på grund av bristande motivering på en väsentlig
punkt. Rådet skall nämligen ha varit skyldigt att förklara sig med avseende på detta
klagomål.
- 353.
- Sökanden erinrar om att dess klagomål var mycket väl underbyggt och att bolaget
hade lagt fram ett expertutlåtande avseende PEM:s och IPS:s affärsförbindelser
mellan år 1992 och år 1995. I utlåtandet skildras PEM:s vacklande beteende,
frånvaron av strikt metodik, PEM:s systematiska försök att väcka falska
förhoppningar om resultat, det hastiga avsändandet av ett visst antal anbud utan
någon garanti för att produkten skulle uppfylla ställda krav eller att företaget skulle
kunna leverera, vilket beteende utan tvekan syftar till att övertyga tredje man om
PEM:s förmåga att uppfylla IPS:s önskemål.
- 354.
- Slutligen skall GD IV ha meddelat GD I att det tvivlade på det lämpliga i att vidta
antidumpningsåtgärder mot bakgrund av de konkurrensrättsliga frågor som
uppkommit under ärendets handläggning.
- 355.
- Rådet hävdar att det har beaktat konkurrensrättsliga faktorer och att det således
inte var skyldigt att upplysa om klagomålet av den 12 juli 1994 i den ifrågasatta
förordningens motivering, i synnerhet som rådet skall ha förutsett en omprövning.
- 356.
- Rådet har gjort gällande att undersökningen av klagomålet tyder på att sökanden
inte åberopade några omständigheter som det inte åberopat tidigare inom ramen
för antidumpningsförfarandet.
Förstainstansrättens bedömning
- 357.
- Enligt fast rättspraxis bör den motivering som krävs i enlighet med artikel 190 i
fördraget på ett klart och entydigt sätt visa hur den gemenskapsmyndighet som
antagit den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få
kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och kan tillvarata sina rättigheter
och så att domstolen kan utöva sin prövningsrätt. Motiveringen till en förordning
behöver dock inte i detalj ange de olika faktiska eller rättsliga detaljer - som ofta
är talrika och komplicerade - som rättsakten reglerar, när denna håller sig inom
den systematiska ramen för det regelverk som den ingår i (domstolens dom av den
26 juni 1986 i mål 203/85, Nicolet Instrument, REG 1986, s. 2049, punkt 10, domar
av den 7 maj 1987 i mål 240/84, NTN Toyo Bearing m.fl. mot rådet, REG 1987,
s. 1809, punkt 31, svensk specialutgåva, volym 9, samt Nachi Fujikoshi mot rådet,
REG 1987, s. 1861, punkt 39, av den 13 oktober 1992 i förenade målen C-63/90 och
C-67/90, Portugal och Spanien mot rådet, REG 1992, s. I-5073, punkt 16, svensk
specialutgåva, volym 13, och av den 14 juli 1994 i mål C-353/92, Grekland mot
rådet, REG 1994, s. I-3411, punkt 19, samt förstainstansrättens dom av den
13 juli 1995 i förenade målen T-466/93, T-469/93, T-473/93, T-474/93 och T-477/93,
O'Dwyer m.fl. mot rådet, REG 1995, s. II-2071, punkt 67).
- 358.
- Vad närmare bestämt beträffar motiveringen till förordningar som inför
antidumpningstullar, är institutionerna i princip inte skyldiga att besvara klagomål
som i enlighet med artikel 3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962,
Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962,
s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8), har inlämnats av importörer
av den produkt som omfattas av antidumpningstullar och som grundas på att
gemenskapsproducenter eventuellt åsidosatt fördragets konkurrensregler. Det är
tillräckligt att institutionernas resonemang i förordningarna är klart och entydigt.
- 359.
- Det skall i förevarande fall dessutom konstateras att gemenskapsinstitutionerna
kände till de väsentliga uppgifterna i klagomålet av den 12 juli 1994, eftersom de
hade åberopats inom ramen för antidumpningsundersökningen och behandlats i
den ifrågasatta förordningen.
- 360.
- I detta klagomål påpekar sökanden huvudsakligen endast missbruk från PEM:s sida
som bestod i dels företagets vägran att förse sökanden med kalciummetall av
standardkvalitet, dels i att företaget inlämnade ett antidumpningsklagomål samt
missbruk av antidumpningsförfarandet.
- 361.
- Vad beträffar PEM:s påstådda missbruk, bestående i genomförandet av tekniska
försök i syfte att i onödan komplicera sökandet efter en lösning på sökandens
tekniska problem och, därigenom, försena dess anskaffning av kalciummetall av
standardkvalitet, har rådet granskat detta i punkt 23-25 i övervägandena i den
ifrågasatta förordningen.
- 362.
- Den ifrågasatta förordningen har således inte motiverats bristfälligt vad beträffar
denna del av klagomålet.
- 363.
- Vad beträffar PEM:s påstådda missbruk av antidumpningsförfarandet, skall detta
huvudsakligen ha bestått i att under antidumpningsförfarandet medvetet lura
kommissionen genom att låta institutionen tro att bolaget åsamkades skada samt
i att använda sig av förfarandet för att lära känna sina konkurrenters ställning och
kostnader på marknaderna i fråga. I det avseendet skall det konstateras att det
följer såväl av beskrivningen av förfarandet i punkt 1-7 i övervägandena i den
tillfälliga förordningen och av punkt 2-5 i övervägandena i den ifrågasatta
förordningen som av sistnämnda förordnings övergripande systematik, att rådet
varken har ansett att inlämnandet av klagomålet eller förfarandet vid
institutionerna syftade till att skapa eller förstärka en dominerande ställning på
kalciummarknaden.
- 364.
- Kommissionen har nämligen i punkt 1-7 i övervägandena i den tillfälliga
förordningen påpekat att det kontrollerade uppgifter som lämnats av såväl PEM
som, i mån av möjlighet, av sökanden samt att den under hela förfarandet hörde
samtliga berörda parter, däribland sökanden, inklusive den rådgivande kommittén.
- 365.
- Slutligen skall följande påpekas. Eftersom sökanden inte har åberopat att de regler
som fastslås i grundförordningen om sekretess har åsidosatts i fråga om de
uppgifter som bolaget lämnat under det administrativa förfarandet och då det
heller inte har åberopat en uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av de
ifrågasatta tullarna, var rådet inte skyldigt att uttala sig uttryckligen över denna del
av klagomålet.
- 366.
- Den ifrågasatta förordningen har således inte motiverats bristfälligt vad beträffar
den andra delen av klagomålet.
- 367.
- Talan kan därmed inte bifallas på den sjätte grunden.
Den sjunde grunden: Maktmissbruk
Parternas argument
- 368.
- Sökanden har gjort gällande att kommissionen är medskyldig till att ett
antidumpningsförfarande har utnyttjats i konkurrensbegränsande syfte.
- 369.
- PEM skulle vara den ende gemenskapsproducenten på marknaden för råvaran och
således företräda gemenskapsindustrin. PEM skulle även verka på samtliga
marknader för bearbetade produkter och i synnerhet på marknaden för granulerat
kalcium, där IPS skulle vara dess främsta konkurrent. Sedan sökandens inträde på
marknaden skall PEM oavbrutet med alla medel ha försöka tvinga ut sökanden
från marknaden.
- 370.
- Sökanden påstår att bolaget i sitt klagomål av den 12 juli 1994 och i sitt
svarsyttrande har bevisat att PEM faktiskt har använt antidumpningsförfarandet
uteslutande i syfte att förstärka sin dominerande ställning och göra sig kvitt en
konkurrent.
- 371.
- Med anledning av det prejudikat som utgörs av fallet Extramet II, i vilket
domstolen kritiserade institutionerna för att de inte hade beaktat PEM:s
konkurrensbegränsande beteende då de bedömde skadan, hoppades sökanden att
kommissionen i detta nya antidumpningsförfarande skulle agera försiktigare och
undersöka dess argument fullständigt objektivt. Så skall dock inte ha skett. Det sätt
varpå förfarandet har handlagts sedan juli 1992 visar tydligt att PEM och
kommissionen samverkat och att kommissionen är medskyldig till åsidosättande av
handläggningsreglerna.
- 372.
- Till utveckling av denna grund har sökanden åberopat de oegentligheter i
förfarandet som kritiserades under den första och den andra grunden, dvs. det
olagliga återupptagandet av undersökningen, svårigheterna att erhålla återbetalning
av de upphävda tullarna och svårigheterna att få tillgång till akten. Sökanden har
dessutom åberopat de fel som kommissionen gjort vid bedömningen av materiella
villkor och som åberopats under den tredje och fjärde grunden, i synnerhet i fråga
om IPS:s möjlighet att använda den kalciummetall av kärnkraftskvalitet som PEM
framställer, PEM:s ansträngningar för att anpassa sina anläggningar, att endast
PEM:s tekniska argument återgivits samt vägran att begära ett expertutlåtande om
PEM:s ansträngningar för att leverera till IPS. Slutligen har sökanden påpekat att
det klagomål som bolaget i enlighet med artikel 86 i fördraget inlämnade den12 juli 1994 inte beaktades, vilken omständighet kritiseras under den sjätte grunden,
och att kommissionen inte heller beaktat de uppvaktningar som vissa tjänstemän
vid GD I skall ha gjort - samtidigt som PEM - hos vissa inflytelserika medlemmar
i antidumpningskommittén.
- 373.
- Rådet har påpekat att sökanden i sin sjunde grund gör en sammanfattning av sina
övriga grunder och därav drar slutsatsen att kommissionen har gjort sig medskyldig
till PEM:s missbruk av handläggningsregler med det enda syftet att bekräfta PEM:s
påstått dominerande ställning. Sökanden riktar således allvarliga anklagelser mot
institutionerna utan bevis.
- 374.
- Kommissionen har understrukit att sökandens antydningar är otillräckliga och inte
ger något substantiellt stöd för grunden.
- 375.
- Kommissionen erinrar om att i enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen skall
ett förslag till införande av slutgiltiga tullar läggas fram för rådet efter samråd
med den rådgivande kommittén och att i enlighet med artikel 6.1 i samma
förordning skall kommissionens företrädare vara ordförande för denna. Sökanden
skall enligt kommissionen ha ingivit sina synpunkter till kommittén. Vad beträffar
hänvisningen till personliga uppvaktningar, genom vilka sökanden underförstått
skulle kunna göra gällande att vissa tjänstemän vid kommissionen skulle ha
överskridit gränserna för utövandet av sina normala uppgifter, har kommissionen
understrukit att det är omöjligt att ta ställning till vaga antydningar utan uppgift om
när de påstådda uppvaktningarna skall ha ägt rum, om vem som skall ha utfört
dem och om anklagelsernas art.
Förstainstansrättens bedömning
- 376.
- Det följer av fast rättspraxis att ett beslut eller en gemenskapsrättsakt bara är
behäftad med maktmissbruk om det på grundval av objektiva indicier som är
relevanta och samstämmiga framkommer att de har antagits för att uppnå andra
syften än de åberopade (domstolens dom av den 11 juli 1990 i mål C-323/88,
Sermes, REG 1990, s. I-3027, punkt 33, samt förstainstansrättens dom av den
18 september 1995 i mål T-167/94, Nölle mot rådet och kommissionen, REG 1995,
s. II-2589, punkt 66).
- 377.
- Som rådet med rätta har understrukit, lämnar sökanden som sjunde grund endast
en sammanfattning av sina andra grunder för yrkandet om ogiltigförklaring utan att
anföra några nya uppgifter som inte redan har diskuterats inom ramen för de
tidigare grunderna. Eftersom det av prövningen av sagda grunder framkommit att
invändningarna i fråga inte kan godtas, är detta fallet även inom ramen för denna
grund.
- 378.
- Vad beträffar sökandens påstående att vissa tjänstemän vid GD I samtidigt som
PEM skall ha gjort personliga uppvaktningar hos vissa inflytelserika medlemmar av
antidumpningskommittén, styrks inte detta av någon uppgift om när de påstådda
uppvaktningarna skall ha ägt rum, om vem som skall ha utfört dem och om
anklagelsernas art. Sökanden har inte visat att kommissionen har gjort sig
medskyldig till att ett antidumpningsförfarande har utnyttjats i
konkurrensbegränsande syfte och att institutionen således gjort sig skyldig till
maktmissbruk.
- 379.
- Således kan talan inte vinna bifall på den sjunde grunden.
II - Andrahandsyrkandet om fastställelse av att den ifrågasatta förordningen inte kan
göras gällande gentemot sökanden
Parternas argument
- 380.
- Sökanden har i andra hand yrkat fastställelse av att den ifrågasatta förordningen
inte kan göras gällande gentemot bolaget på grund av att rådet gjort en uppenbart
oriktig bedömning genom att införa antidumpningstullar med allmän räckvidd
gentemot all import av kalciummetall med ursprung i Kina och Ryssland.
- 381.
- Sökanden skulle nämligen inte kunna använda PEM:s kalcium av standardkvalitet
utan att öka sina produktionskostnader med mer än 70 procent, vilket skulle
innebära att gemenskapsproducentens kalciummetall och kalciumet med ursprung
i Kina eller Ryssland inte är likadana produkter. Dessutom skulle
gemenskapsproducenten inte kunna åberopa en skada till följd av IPS:s import,
vilka utgör mellan 62 och 97 procent av importen från Kina och Ryssland mellan
år 1989 och år 1993. Även om PEM skulle kunna åberopa en skada, skulle denna
i varje fall inte ha orsakats av sökandens import.
- 382.
- Sökanden skulle nämligen i egenskap av beredningsföretag endast vara verksamt
på marknaden för fingranulerat kalcium. PEM skulle inneha 48 procent av denna
marknad. De företag som bereder kalciummetall som importeras från Kina och
Ryssland skulle för sin del utgöra mindre än 13 procent av marknaden. Dessa
beredningsföretag skulle för övrigt kunna välja leverantör. De skulle vara fria att
förse sig hos PEM för att undvika att betala tullar, vilket i ännu högre grad skulle
förstärka PEM:s ställning som leverantör. Det skulle således inte gå att dra
slutsatsen att sökanden skulle ha en konkurrensfördel gentemot dessa
beredningsföretag. Däremot skulle tullarna missgynna sökanden i dess konkurrens
med PEM, vilket är vad PEM avsett.
- 383.
- Grundförordningen skulle inte innehålla någon bestämmelse som uttryckligen
förbjuder att en bestämd importör undantas från betalning av antidumpningstullar.
- 384.
- Om det dessutom beaktas att gemenskapsinstitutionerna enligt rättspraxis
tillerkänns ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet
av antidumpningsföreskrifterna, skulle det inte finnas några hinder mot att bevilja
IPS en särskild behandling.
- 385.
- Rådet hävdar att om det fanns grund för andrahandsyrkandet, vilket inte är fallet,
skulle sökanden själv få en konkurrensfördel i förhållande till andra företag som
bereder kalciummetall som importerats från Kina och Ryssland och som skulle vara
tvungna att betala tullar.
- 386.
- Det skulle inte finnas någon grund för yrkandet, eftersom grundförordningen inte
tillåter rådet att utesluta en bestämd importör från tillämpningsområdet för en
förordning om införande av antidumpningstullar. Det enda undantag som är möjligt
avser fall då en leverantör, dvs. en exportör, gör ett åtagande i enlighet med artikel
10 i grundförordningen.
- 387.
- Om grundförordningen inte innehåller någon bestämmelse som förbjuder att en
bestämd importör undantas från skyldigheten att betala antidumpningstullar, skulle
det däremot i bestämmelserna i artikel 8.2 i överenskommelsen om genomförande
av artikel VI i det allmänna tulll- och handelsavtalet (GATT) föreskrivas att
antidumpningstullar skall tas ut på ett icke-diskriminerande sätt. Institutionernas
omfattande utrymme för skönsmässig bedömning skulle inte kunna frita dem från
skyldigheten att iakttaga denna princip.
Förstainstansrättens bedömning
- 388.
- Det finns ingen bestämmelse i grundförordningen som uttryckligen förbjuder att en
bestämd importör undantas från skyldigheten att betala antidumpningstullar. Såväl
bestämmelserna i artikel 8.2 i överenskommelsen om genomförande av artikel VI
i GATT (EGT L 71, 1980, s. 90; svensk specialutgåva, område 11, volym 9, s. 92)
som gemenskapsrättens allmänna principer utgör emellertid hinder för att
antidumpningstullar tas ut på ett diskriminerande sätt. Institutionernas omfattande
utrymme för skönsmässig bedömning fritar dem inte från skyldigheten att iakttaga
denna princip.
- 389.
- Följaktligen kan sökandens argument inte tillmätas någon betydelse. Att inte ta ut
antidumpningstullar av sökanden skulle få en diskriminerande verkan i förhållande
till PEM och andra beredningsföretag. Om sökanden kunde få tillgång till dumpad
import utan att behöva betala antidumpningstullar, skulle nämligen PEM:s fabrik
förr eller senare - vilket påpekas i den ifrågasatta förordningen utan att på allvar
motsägas av sökanden - tvingas att lägga ned produktionen. Detta skulle strida mot
syftena med antidumpningsregleringen och de ifrågasatta antidumpningstullarna och
även försätta PEM och de övriga beredningsföretagen i en ogynnsam
konkurrensmässig situation, i den mån dessa till skillnad från sökanden inte skulle
kunna köpa kinesisk eller rysk kalciummetall till dumpade priser i syfte att
konkurrera med sökanden på marknaden för granulerad kalciummetall.
- 390.
- Vad beträffar de båda andra argument som sökanden har framfört, nämligen att
det är omöjligt för bolaget att använda PEM:s kalcium av standardkvalitet och att
PEM inte har åsamkats någon skada (se ovan punkt 381), kan dessa inte tillmätas
någon betydelse av de skäl som har angivits i samband med prövningen av den
tredje och den fjärde grunden. Förstainstansrätten har vid sagda prövning fastslagit
att institutionerna inte gjorde något materiellt eller rättsligt fel och inte heller
någon uppenbart oriktig bedömning då de avgjorde om produkterna var likadana
eller då de prövade frågan om den skada som åsamkats gemenskapsindustrin (se
ovan punkt 202-221, 231-263, 268-273 samt 279-283).
- 391.
- Följaktligen skall även andrahandsyrkandet ogillas.
- 392.
- Av vad anförts följer att talan skall ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
- 393.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har tappat målet och skall
därför förpliktas att i enlighet med svarandens yrkande ersätta
rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet.
- 394.
- Intervenienterna, PEM och Chambre syndicale har yrkat att sökanden skall
förpliktas att ersätta kostnaderna för deras intervention.
- 395.
- Under förevarande omständigheter skall sökanden förpliktas att ersätta PEM:s
rättegångskostnader.
- 396.
- Vad beträffar Chambre syndicale, har det intervenerat i förevarande mål endast i
sin egenskap av förening som försvarar gemenskapsindustrins allmänna intressen
och inte i egenskap av gemenskapsproducent som är direkt påverkad av de ryska
och kinesiska producenternas dumpningsförfaranden. Under dessa omständigheter
är det inte motiverat att sökanden skall ersätta kostnaderna för dess intervention.
Chambre syndicale skall således bära sin rättegångskostnad.
- 397.
- Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångsreglerna skall institutioner som har
intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Följaktligen skall
kommissionen bära sin rättegångskostnad.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(femte avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Talan ogillas.
- 2.
- Sökanden skall bära sin och rådets rättegångskostnad, inklusive kostnaden
för det interimistiska förfarandet, samt intervenienten Péchiney
électrométallurgies kostnad.
- 3.
- Chambre syndicale de l'électrométallurgie et de l'électrochimie samt
kommissionen skall bära sina kostnader.
AziziVesterdorf
García-Valdecasas
Moura-Ramos Jaeger
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 15 oktober 1998.
H. Jung
J. Azizi
Justitiesekreterare
Ordförande
Innehåll
Bakgrund till tvisten
II - 2
A - Rättsfallet Extramet
II - 3
B - Produkten
II - 4
C - Sökandebolaget, Industrie des poudres sphériques
II - 5
D - Det administrativa förfarandet
II - 5
Förfarandet vid förstainstansrätten
II - 6
Parternas yrkanden
II - 7
Upptagande till sakprövning
II - 8
Parternas argument
II - 8
Förstainstansrättens bedömning
II - 9
Prövning i sak
II - 10
I - Begäran om ogiltigförklaring av den ifrågasatta förordningen
II - 10
Den första grunden: Åsidosättande av artiklarna 5 och 7.9 i
grundförordningen, åsidosättande av principen om res judicata samt av
villkoren för att lagliggöra rättsakter
II - 10
Parternas argument
II - 10
- Den första delgrunden: Åsidosättande av artiklarna 5 och 7.9 i
grundförordningen
II - 11
- Den andra delgrunden: brott mot principen om res judicata
II - 12
- Tredje delgrunden: Åsidosättande av villkoren för att lagliggöra
rättsakter
II - 14
Förstainstansrättens bedömning
II - 16
Den andra grunden: åsidosättande av artiklarna 7 och 8 i
grundförordningen
II - 19
Den första delgrunden: Åsidosättande av rätten till försvar i samband med
att PEM:s memorandum som inlämnades den 1 juli 1992 delgivits för
sent
II - 19
- Parternas argument
II - 19
- Förstainstansrättens bedömning
II - 20
Den andra delgrunden: Åsidosättande av dels artikel 7.4 i grundförordningen
genom att kommissionen inte tillställt sökanden vissa handlingar som
inlämnats av PEM, dels artikel 8 i grundförordningen
II - 21
Parternas argument
II - 21
- Förstainstansrättens bedömning
II - 23
Den tredje delgrunden: Åsidosättande av artikel 7.4 i grundförordningen och
av rätten till försvar genom att kommissionen vägrat lämna sökanden
vissa uppgifter som var nödvändiga för att bolaget skulle kunna göra sina
synpunkter gällande med framgång
II - 26
- Parternas argument
II - 26
- Förstainstansrättens bedömning
II - 28
Den tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 4.4 och 2.12 i
grundförordningen samt uppenbart oriktig bedömning
II - 31
- Parternas argument
II - 31
Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 4.1 i grundförordningen samt
uppenbart oriktig bedömning
II - 37
1. Orsakssambandet
II - 38
Parternas argument
II - 38
Förstainstansrättens bedömning
II - 40
Parternas argument
II - 45
Förstainstansrättens bedömning
II - 45
2. Skadans betydelse
II - 46
Parternas argument
II - 46
Förstainstansrättens bedömning
II - 47
Den femte grunden: Åsidosättande av artikel 12 i grundförordningen samt
uppenbart oriktig bedömning
II - 48
A - Inledning
II - 48
Parternas argument
II - 48
Förstainstansrättens bedömning
II - 49
B - PEM:s ställning på marknaden för kalciummetall innan de
ifrågasatta tullarna infördes
II - 50
C - PEM:s ställning på marknaden för primär kalciummetall och för
granulerad kalciummetall efter det att de ifrågasatta tullarna
infördes
II - 51
1. PEM:s ställning på marknaden för primär kalciummetall
II - 51
a) Möjligheten för användare i mellanled att tillgodose sina behov av
kalciummetall importerad från Kina eller Ryssland
II - 51
Parternas argument
II - 51
Förstainstansrättens bedömning
II - 52
b) IPS:s möjlighet att erhålla leveranser från nordamerikanska
leverantörer
II - 53
Parternas argument
II - 53
Förstainstansrättens bedömning
II - 54
c) Möjligheten att ompröva situationen på marknaden sex månader, eller
senast ett år, efter att de ifrågasatta tullarna införts
II - 55
Sökandens argument
II - 55
Förstainstansrättens bedömning
II - 55
d) Slutsats
II - 56
2. PEM:s ställning på marknaden för granulerat kalcium
II - 56
Parternas argument
II - 56
Förstainstansrättens bedömning
II - 56
D - Beaktandet av användarnas intressen i mellanled, däribland
sökandens, samt av slutanvändarnas intressen, PEM:s uppträdande
vid undersökningen av gemenskapens intresse av införandet av de
ifrågasatta tullarna
II - 57
1. Sökandens möjlighet att sälja sina produkter utomlands enligt
systemet för aktiv förädling
II - 57
2. Omständigheten att verkningarna på PEM av importen av de
dumpade varorna beaktades
II - 58
3. Verkningarna av antidumpningstullarna på slutanvändarna samt på
användarna i mellanled
II - 58
4. De genom den ifrågasatta förordningen inrättade tullarnas verkan på
PEM:s omsättning i jämförelse med IPS:s
II - 59
5. Omständigheten att det låga utnyttjandet av PEM:s
produktionskapacitet inte beaktades och att det heller inte
beaktades att det gick att tillförskriva PEM ansvaret för
prissänkningarna
II - 59
Den sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 190 i fördraget
II - 60
Parternas argument
II - 60
Förstainstansrättens bedömning
II - 61
Den sjunde grunden: Maktmissbruk
II - 62
Parternas argument
II - 62
Förstainstansrättens bedömning
II - 64
II - Andrahandsyrkandet om fastställelse av att den ifrågasatta förordningen inte
kan göras gällande gentemot sökanden
II - 64
Parternas argument
II - 65
Förstainstansrättens bedömning
II - 66
Rättegångskostnader
II - 67