Mål T‑291/09

Carrols Corp.

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke — Ogiltighetsförfarande — Gemenskapsfigurmärket Pollo Tropical CHICKEN ON THE GRILL — Absolut registreringshinder — Ond tro föreligger inte — Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke — Överklagande — Talan vid gemenskapsdomstolen — Lagenligheten av beslut som fattats av en överklagandenämnd i ett invändningsförfarande — Ifrågasättande genom åberopande av nya omständigheter — Otillåtet — Beaktande, vid tolkningen av gemenskapsrätten, av gemenskapsrättslig, nationell eller internationell rättspraxis som inte har åberopats vid harmoniseringsbyråns organ — Tillåtlighet

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

2.      Gemenskapsvarumärke — Avstående, upphävande och ogiltighet — Absoluta ogiltighetsgrunder — Sökande som är i ond tro vid ingivandet av ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke — Bedömningskriterier — Beaktande av samtliga faktorer som var relevanta vid tidpunkten för ingivande av registreringsansökan

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 52.1 b)

1.      Syftet med talan vid tribunalen är att pröva lagenligheten av de beslut som meddelats av överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) i den mening som avses i artikel 65 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Tribunalen ska följaktligen inte bedöma de faktiska omständigheterna på nytt, mot bakgrund av bevis som lagts fram först vid tribunalen. Av detta följer att endast de handlingar som hade getts in i det administrativa förfarandet vid harmoniseringsbyrån kan tas upp till sakprövning.

Nationella rättsliga avgöranden kan emellertid beaktas, även om de inte har åberopats i förfarandet vid harmoniseringsbyrån. Det kan nämligen inte vara otillåtet vare sig för parterna eller för tribunalen att, vid tolkningen av unionsrätten, vägledas av unionens rättspraxis eller av nationell eller internationell rättspraxis. Av detta följer att en part ska ha möjlighet att hänvisa till nationella rättsliga avgöranden först vid tribunalen – när det inte görs gällande att överklagandenämnden felaktigt har underlåtit att beakta de faktiska omständigheterna i ett visst nationellt avgörande, utan att överklagandenämnden har åsidosatt en bestämmelse i förordning nr 207/2009 – och att åberopa denna rättspraxis till stöd för detta påstående.

(se punkterna 30, 31, 34 och 35)

2.      Det ska vid prövningen av huruvida sökanden varit i ond tro, i den mening som avses i artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009, göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet.

En allmän vetskap, inom den berörda ekonomiska sektorn, om att en tredje man använder ett identiskt eller liknande kännetecken för en vara som är identisk eller av liknande slag, vilket innebär en risk för förväxling med det kännetecken som avses i registreringsansökan, kan leda till en presumtion för att sökanden haft vetskap om ett sådant användande, och denna kännedom kan bland annat härledas till hur länge ett sådant användande har pågått. Ju längre användande, desto högre är sannolikheten för att sökanden hade vetskap om detta när registreringsansökan gavs in.

Det är i sig inte tillräckligt att sökanden vet om eller borde veta om att en tredje man, i minst en medlemsstat, sedan länge använder ett identiskt eller liknande kännetecken för en vara som är identisk eller av liknande slag, vilket innebär en risk för förväxling med det kännetecken som avses i registreringsansökan, för att sökanden ska anses vara i ond tro. Det ska nämligen tas hänsyn till sökandens avsikt vid den relevanta tidpunkten, varvid denna avsikt är en subjektiv omständighet som ska fastställas mot bakgrund av de objektiva omständigheterna i det enskilda fallet. Avsikten att hindra en tredje man från att saluföra en vara kan således i vissa fall vara en indikation på att sökanden varit i ond tro. Detta är bland annat fallet när sökanden inte registrerat ett kännetecken såsom gemenskapsvarumärke för att använda det utan endast för att hindra tredje man från att träda in på samma marknad.

Den omständigheten att en tredje man sedan länge använder ett kännetecken för en vara som är identisk eller av liknande slag, vilket innebär en risk för förväxling med det varumärke som avses i registreringsansökan, och att detta kännetecken åtnjuter ett visst rättsligt skydd, är en av de relevanta faktorerna vid prövningen av huruvida sökanden varit i ond tro. Även i ett sådant fall kan registreringen av ett gemenskapsvarumärke emellertid inte tolkas som om den företagits i ond tro, bland annat när sökanden, vid den tidpunkt då registreringsansökan ges in, vet om att en tredje man, som är en ny marknadsaktör, försöker utnyttja kännetecknet genom att kopiera utformningen, vilket föranleder sökanden att registrera detta i syfte att förhindra att denna utformning används.

Det kan vid prövningen av huruvida sökanden varit i ond tro tas hänsyn till i vilken grad ett kännetecken är välkänt när ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke ges in. En sådan grad av välkändhet kan nämligen rättfärdiga sökandens intresse av att skaffa ett bättre rättsligt skydd för sitt kännetecken.

(se punkterna 48–54)