Talan väckt den 15 februari 2010 - Zuckerfabrik Jülich mot kommissionen

(Mål T-66/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Zuckerfabrik Jülich AG (Jülich, Tyskland) (ombud: advokaterna H.-J. Prieß och B. Sachs)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 1193/2009 av den 3 november 2009 om ändring av förordningarna (EG) nr 1762/2003, (EG) nr 1775/2004, (EG) nr 1686/2005 och (EG) nr 164/2007 samt om fastställande av produktionsavgifter för socker för regleringsåren 2002/03, 2003/04, 2004/05 och 2005/06, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökanden anfört sex grunder.

För det första har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt artikel 233 EG (artikel 266 FEUF) analogt genom att den inte har genomfört de riktlinjer som domstolen kommit fram till i dom av den 8 maj 2008 i de förenade målen C-5/06 och C-23/06-C-36/06, Zuckerfabrik Jülich m.fl. (REG 2008, s. I-3231). I denna dom slog domstolen fast hur parametrarna "överskott som kan exporteras" och "totalmängden exportåtaganden" ska bestämmas vid beräkningen av produktionsavgifterna för sockersektorn för regleringsåren 2002/2003-2005/2006. Sökanden anser att kommissionen i den angripna förordningen även har ändrat den tredje parametern "totala avgiftsbeloppet", trots att beräkningen av detta inte varit föremål för målet Zuckerfabrik Jülich.

Sökanden har för det andra gjort gällande att kommissionen åsidosatt artikel 15.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001¹ liksom föremålet för och syftet med denna förordning. I detta avseende har sökanden bland annat gjort gällande att kommissionen i det totala avgiftsbeloppet räknat med den exportersättning som varken har tagits i anspråk eller betalats. Vidare medför den estimerade omfattningen av den månatliga exporten till att beräkningen inte blir exakt. I detta avseende har sökanden gjort gällande att domstolen i domen i målet Zuckerfabrik Jülich slog fast att den totala förlusten inte får fastställas till ett belopp som är högre än kostnaderna för bidragen.

För det tredje har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt förbudet mot retroaktiv tillämpning genom att i den angripna förordningen ändra det totala avgiftsbeloppet med retroaktiv verkan.

Sökanden har inom ramen för sin fjärde grund gjort gällande att kommissionen den 3 november 2009 inte varit behörig att anta en förordning om produktionsavgifter för sockersektorn för regleringsåren 2002/2003-2005/2006, eftersom förordning nr 1260/2001, vilken kommissionen använt som rättslig grund, inte längre var i kraft, eftersom det inte fanns några övriga sekundärrättsliga akter som kunde tjäna som rättsliga grunder och eftersom det enligt relevanta bestämmelser i EG-fördraget var rådet som var behörigt och inte kommissionen.

Sökanden har för det femte gjort gällande att kommissionen åsidosatt artikel 37.2 EG, eftersom det mot bakgrund av denna bestämmelse skulle ha valts ett annat förfarande för att anta förordningen.

För det sista har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG (artikel 296.2 FEUF) genom att som motivering för den angripna förordningen hävda att den genomförde domen i målet Zuckerfabrik Jülich, medan den enligt sökanden inte följt de riktlinjer som antagits i denna dom.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 178, s. 1).