TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 14 juni 2011(*)
”Gemenskapsformgivning — Ogiltighetsförfarande — Registrerad gemenskapsformgivning som föreställer ett fickur fäst vid ett band – Tidigare formgivning – Den tidigare formgivningen har gjorts tillgänglig för allmänheten – Särprägel – Maktmissbruk – Artiklarna 4, 6, 7 och 61–63 i förordning (EG) nr 6/2002”
I mål T‑68/10,
Sphere Time, Windhof (Luxemburg), företrätt av advokaterna C. Jäger, N. Gehlsen och M.-C. Simon,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av D. Botis, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var
Punch SAS, Nice (Frankrike),
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 2 december 2009 (ärende R 1130/2008-3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Punch SAS och Sphere Time,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden I. Pelikánová (referent) samt domarna K. Jürimäe och M. van der Woude,
justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 februari 2010,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 1 juni 2010,
med beaktande av tribunalens skriftliga fråga till sökanden,
efter förhandlingen den 18 januari 2011,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Sphere Time, är innehavare av en gemenskapsformgivning som har registrerats som nummer 325949-0002 (nedan kallad den omtvistade formgivningen). Registreringsansökan lämnades in den 14 april 2005. Den omtvistade formgivningen, som är avsedd att användas på fickur, återges nedan:
2 Punch SAS, den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån, ingav den 26 mars 2007 en ansökan om ogiltighetsförklaring av formgivningen till harmoniseringsbyrån, i enlighet med artikel 25.1 b i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1). I ansökan om ogiltighetsförklaring hävdade den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden att den omtvistade formgivningen inte var ny och att den saknade särprägel i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 6/2002, jämförd med artiklarna 5 och 6 i samma förordning.
3 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopade den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden ett flertal formgivningar som påstods vara äldre.
4 Den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden ingav en katalog med bilder av två formgivningar av fickur som tillverkats av Fuzhou Eagle Electronic Co. Ltd (nedan kallade formgivningarna C och F), samt ett intyg från detta företag, enligt vilket formgivningarna C och F salufördes i Europa år 2001.
5 Den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden ingav vidare en katalog med bilder av två formgivningar av fickur som tillverkats av Great Sun Technology Corp., samt ett intyg från detta företag, enligt vilket dessa formgivningar hade saluförts i Europa sedan år 2004. Denna bevisning åtföljdes av en speditionsfaktura och ett ursprungsintyg avseende en leverans av 2 000 exemplar av en av de båda formgivningarna, som försetts med varumärket SYMBICORT. Denna leverans hade genomförts i april 2004 till en kund i Nederländerna (denna formgivning kallas nedan formgivningen SYMBICORT). Formgivningen SYMBICORT återges nedan:
6 Annulleringsenheten ogiltigförklarade den omtvistade formgivningen genom beslut av den 31 mars 2008. Annulleringsenheten ansåg att den omtvistade formgivningen saknade särprägel, eftersom den gav samma helhetsintryck som formgivningarna C och F. Sökanden överklagade detta beslut den 13 maj 2008.
7 Harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd avslog överklagandet genom beslut av den 2 december 2009 (nedan kallat det angripna beslutet). Överklagandenämnden ansåg inledningsvis att speditionsfakturan och ursprungsintyget avseende leveransen av formgivningen SYMBICORT utgjorde tillräcklig bevisning för att den formgivningen hade gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen lämnades in. Vid en jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och formgivningen SYMBICORT, såsom en vanlig konsument som är van vid fickur fästa vid band uppfattar dessa, fann överklagandenämnden först och främst att dessa var mycket lika varandra och vidare att skillnaderna mellan dem var försumbara samt slutligen att formgivaren, i den mån han eller hon – bland annat beträffande urtavlan – haft frihet vid utvecklingen av formgivningen, inte hade utnyttjat denna frihet. Överklagandenämnden drog slutsatsen att den omtvistade formgivningen saknade särprägel, eftersom den gav en kunnig användare samma helhetsintryck som formgivningen SYMBICORT.
Parternas yrkanden
8 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen, och förplikta den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden att ersätta kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.
9 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
10 Sökanden har åberopat tre grunder. Som första grund har sökanden enligt lydelsen i ansökan gjort gällande åsidosättande av artiklarna 4 och 5 i förordning nr 6/2002 med avseende på den omtvistade formgivningens nyhet. Den andra grunden avser åsidosättande av artiklarna 4 och 6 i förordning nr 6/2002 med avseende på frågan huruvida den omtvistade formgivningen ska anses vara särpräglad. Såvitt avser den tredje grunden har sökanden gjort gällande maktmissbruk. Mot bakgrund av innehållet i det angripna beslutet anser sökanden dessutom att bedömningen av formgivningarna C och F inte utgör en del av föremålet för tvisten vid tribunalen. I det angripna beslutet gjorde överklagandenämnden härvid en oriktig bedömning när den frångick annulleringsenhetens beslut. Överklagandenämnden jämförde nämligen endast den omtvistade formgivningen med formgivningen SYMBICORT, och den motiverade inte detta val.
11 Harmoniseringsbyrån har hävdat att det inte finns fog för dessa grunder. Harmoniseringsbyrån har vidare hävdat att föremålet för tvisten vid tribunalen även omfattar frågan om likheten mellan den omtvistade formgivningen och formgivningarna C och F respektive formgivningen SYMBICORT. Överklagandenämnden inskränkte sig nämligen till att lägga ytterligare ett skäl till annulleringsenhetens beslut.
12 Tribunalen anmärker inledningsvis att överklagandenämnden hade rätt att grunda sitt beslut på en jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och formgivningen SYMBICORT.
13 Det framgår nämligen av artikel 60.1 i förordning nr 6/2002 att överklagandenämnden, till följd av överklagandet, ska göra en ny, fullständig prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring i sak, det vill säga både en rättslig prövning och en prövning av de faktiska omständigheterna (se, analogt, domstolens dom av den 13 mars 2007 i mål C‑29/05 P, harmoniseringsbyrån mot Kaul, REG 2007, s. I‑2213, punkt 57). Detta innebär att överklagandenämnden kan grunda sin bedömning på vilken som helst av de äldre formgivningar som den som ansökt om ogiltighetsförklaring har åberopat. Överklagandenämnden är härvid inte bunden av innehållet i annulleringsenhetens beslut och den är inte skyldig att göra en särskild motivering i detta avseende.
14 Det har i förevarande mål inte ifrågasatts att den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden åberopade formgivningen SYMBICORT under förfarandet vid annulleringsenheten.
15 Det är under dessa omständigheter inte nödvändigt att i detta skede avgöra om formgivningarna C och F utgör en del av tvisten vid tribunalen. Tribunalen ska däremot i ett första skede undersöka huruvida talan är välgrundad i den del den avser bedömningen av formgivningen SYMBICORT i det angripna beslutet. Det är nämligen endast om tribunalen finner att denna bedömning är rättsstridig som bedömningen av formgivningarna C och F kan vara relevant för utgången i målet vid tribunalen.
Den första grunden: Åsidosättande av artiklarna 4 och 5 i förordning nr 6/2002
Parternas argument
16 Sökanden har hävdat att bestämmelsen i artikel 7.2 b i förordning nr 6/2002 ska beaktas med avseende på vilken dag formgivningen SYMBICORT gjordes tillgänglig för allmänheten. Den dag som ska beaktas i förevarande mål är därför inte den dag då ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen lämnades in, nämligen den 14 april 2005, utan den 14 april 2004.
17 Speditionsfakturan avsåg emellertid en leverans av varor motsvarande formgivningen SYMBICORT som ägde rum en ospecificerad dag i april 2004. Eftersom denna handling upprättades den 3 april 2004 i Hong Kong (Kina), är det med hänsyn till avståndet mellan Hong Kong och Nederländerna mycket troligt att exemplar av formgivningen SYMBICORT fördes in på den europeiska marknaden, och därmed att denna formgivning gjordes tillgänglig för allmänheten, efter den 14 april 2004.
18 Sökanden har tillagt att speditionsfakturan tillställdes den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden av tillverkaren av fickur motsvarande formgivningen SYMBICORT, som hade intresse av att styrka att denna formgivning var äldre. Det är på samma sätt inte säkert att fakturans original gavs in till harmoniseringsbyrån. Enligt sökanden kan denna handling därför inte beaktas.
19 Sökanden anser under dessa förhållanden att det inte har visats att formgivningen SYMBICORT hade gjorts tillgänglig för allmänheten tidigare. Sökanden har härav dragit slutsatsen att den omtvistade formgivningen ska anses vara ny.
20 Harmoniseringsbyrån har gjort gällande att det inte finns stöd för sökandens argument i detta avseende.
Tribunalens bedömning
21 Enligt lydelsen i ansökan avser den första grunden åsidosättande av artiklarna 4 och 5 i förordning nr 6/2002 med avseende på den omtvistade formgivningens nyhet. Såsom harmoniseringsbyrån har anfört är det omtvistade beslutet emellertid inte grundat på den omständigheten att den omtvistade formgivningen inte är ny.
22 Den första grunden avser nämligen frågan huruvida formgivningen SYMBICORT hade gjorts tillgänglig för allmänheten tidigare. Denna grund avser i realiteten därför ett påstått åsidosättande av artikel 6.1 i förordning nr 6/2002 jämförd med artikel 7 i denna förordning.
23 I dessa bestämmelser föreskrivs följande:
”Artikel 6
Särprägel
1. En formgivning skall anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten
…
b) när det gäller registrerade gemenskapsformgivningar, före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas.
…
Artikel 7
Offentliggörande
1. Vid tillämpning av artiklarna 5 och 6 gäller att en formgivning skall anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten om den har offentliggjorts i samband med registrering eller på annat sätt, eller förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känd på annat sätt före den dag som avses i … artikel 6.1 b, utom i de fall då dessa omständigheter inte rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom gemenskapen. …
2. Allmänhetens kännedom om formgivningen inverkar inte på tillämpningen av artiklarna 5 och 6 i sådana fall då en formgivning för vilken skydd söks genom en registrerad gemenskapsformgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten
a) genom formgivaren, den till vilken rätten har övergått eller någon annan till följd av uppgifter som tillhandahållits eller åtgärder som vidtagits av formgivaren eller den till vilken rätten har övergått, och
b) under en period av tolv månader före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas.
…”
24 Beträffande frågan huruvida artikel 7.2 i förordning nr 6/2002 är tillämplig i förevarande mål, anmärker tribunalen att syftet med denna bestämmelse är att formgivaren eller den till vilken rätten har övergått ska ha möjlighet att pröva formgivningen på marknaden under tolv månader innan ansökan ges in.
25 Under denna tidsperiod kan formgivaren eller den till vilken rätten har övergått försäkra sig om att formgivningen är kommersiellt framgångsrik, innan kostnader uppkommer för registreringen. Han behöver därvid inte frukta att den omständigheten att formgivningen görs tillgänglig för allmänheten kan åberopas med framgång i ett ogiltighetsförfarande som inleds efter det att den ifrågavarande formgivningen eventuellt har registrerats.
26 Av vad anförts följer att artikel 7.2 i förordning nr 6/2002 är tillämplig i ett ogiltighetsförfarande endast om innehavaren av den formgivning som avses i en ansökan om ogiltighetsförklaring styrker att han har skapat den formgivning som lagts till grund för denna ansökan eller att rätten till denna formgivning har övergått till honom.
27 I förevarande mål åligger det därför sökanden att styrka att denne har skapat formgivningen SYMBICORT eller är den till vilken rätten har övergått.
28 Sökanden har emellertid inte ens påstått att det förhåller sig så.
29 Artikel 7.2 i förordning nr 6/2002 kan därför inte tillämpas med avseende på den omständigheten att denna formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten.
30 Med beaktande av att sökanden inte åberopat prioritet för den omtvistade formgivningen, ska tribunalen undersöka om det framgår av de handlingar som ingavs till harmoniseringsbyrån att formgivningen SYMBICORT hade gjorts tillgänglig för allmänheten före den 14 april 2005, då ansökan om registrering lämnades in avseende den omtvistade formgivningen.
31 Den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden har gett in en speditionsfaktura avseende en leverans av 2 000 fickur motsvarande formgivningen SYMBICORT till en kund i Nederländerna. Enligt denna faktura sändes de ifrågavarande produkterna från Hong Kong den 3 april 2004.
32 Med beaktande av sedvanliga transporttider visar speditionsfakturan att dessa fickur levererades i Nederländerna och därmed att formgivningen SYMBICORT gjordes tillgänglig för personkretsar inom den berörda sektorn som är verksamma inom gemenskapen före den 14 april 2005, då ansökan om registrering lämnades in avseende den omtvistade formgivningen. Sökanden har inte förebringat någon bevisning för att styrka att denna formgivning inte gjordes tillgänglig för allmänheten, eller att detta skett efter den dag då ansökan om registrering lämnades in.
33 Beträffande bevisvärdet av speditionsfakturan ska det medges att Great Sun Technology, som tillverkar fickur som motsvarar formgivningen SYMBICORT och som tillhandahöll den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden den ifrågavarande handlingen, har intresse av att den omtvistade formgivningen ogiltigförklaras. Detta skulle nämligen innebära att detta företag skulle kunna fortsätta att saluföra sina varor inom Europeiska unionen.
34 Denna omständighet kan visserligen innebära att det kan ifrågasättas om den förklaring är trovärdig som direktören för Great Sun Technology avgav, och som även ingavs till harmoniseringsbyrån. Detta resonemang gäller emellertid inte speditionsfakturan.
35 Den sistnämnda handlingen har nämligen inte upprättats särskilt för att utgöra bevisning i ogiltighetsförfarandet, utan i samband med vanliga affärstransaktioner för att intyga att avlämnande skett och uppmana gäldenären att erlägga det överenskomna beloppet.
36 Speditionsfakturan är dessutom inte adresserad till den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden, utan till ett utomstående företag. Denna faktura avsändes i april 2004, det vill säga nästan tre år före den dag då ansökan om ogiltighetsförklaring gavs in den 26 mars 2007.
37 Frågan huruvida speditionsfakturan ska anses ha bevisvärde påverkas under dessa förhållanden inte av att tillverkaren av fickur som motsvarar formgivningen SYMBICORT sände denna faktura till den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden.
38 Den omständigheten att en kopia av speditionsfakturan och inte originalet har getts in utgör inte i sig ett hinder mot att denna handling beaktas.
39 Att denna handling gavs in i original skulle ha kunnat vara relevant om kopian hade varit oläslig eller om det hade funnits tecken på att kopian hade manipulerats för att ändra innehållet. Sökanden har emellertid inte anfört något argument med denna innebörd och undersökningen av speditionsfakturan, såsom denna gavs in till harmoniseringsbyrån, har inte givit anledning till tveksamhet.
40 Frågan huruvida den ingivna handlingen ska anses ha bevisvärde påverkas därför inte av att en kopia av speditionsfakturan och inte originalet har getts in.
41 Av vad anförts följer att överklagandenämnden inte gjorde en oriktig bedömning när den fann att det styrkts att formgivningen SYMBICORT hade gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då ansökan om registrering av den omtvistade formgivningen lämnades in. Talan kan således inte bifallas på den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 4 och 6 i förordning nr 6/2002
Parternas argument
42 Sökanden har anfört att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den fann att den omtvistade formgivningen gav samma helhetsintryck som formgivningen SYMBICORT.
43 Sökanden har hävdat att, eftersom formgivningen SYMBICORT är avsedd att användas i marknadsföringssyfte, en kunnig användare är en yrkesman som vill förvärva reklamartiklar. Sökanden har preciserat att eftersom det finns en stor mängd band på marknaden, kommer den kunnige användaren att vara uppmärksam på de särskilda egenskaperna hos ett visst band.
44 Sökanden har vidare klandrat överklagandenämnden, för det första för att denna inte beaktade samtliga relevanta delar i de två ifrågavarande formgivningarna, nämligen bandet, boetten, själva uret och fastsättningsmekanismen. Överklagandenämnden jämförde nämligen endast urtavlorna, hur dessa placerats och de båda formgivningarnas färger. Överklagandenämnden förbisåg härvid att formgivaren har en begränsad grad av frihet vid utvecklingen av ett analogt fickur. Formgivaren har däremot stor frihet beträffande bandet och fastsättningsmekanismen.
45 I den återgivning som gavs in till harmoniseringsbyrån återgavs formgivningen SYMBICORT inte i sin helhet. Återgivningen omfattade endast två band som gick i olika riktningar, men inte en ögla som förenade dem. Eftersom jämförelsen av formgivningar ska göras med avseende på återgivningar av desamma, kunde överklagandenämnden inte förutsätta att formgivningen SYMBICORT inbegrep ett band som gjorde det möjligt att bära ett fickur runt halsen.
46 Sökanden har för det tredje motsatt sig överklagandenämndens konstaterande att fastsättningsmekanismen i den omtvistade formgivningen återges med streckade linjer. Denna del återges med heldragna linjer och borde därför ha beaktats. Detta gäller så mycket mer som det är fråga om en viktig del av formgivningen. En kunnig användare uppmärksammar nämligen denna del, dels eftersom formgivarens frihet inte är begränsad med avseende på den, dels eftersom fastsättningsmekanismens form är avgörande för vilka föremål som kan fästas vid bandet.
47 Fastsättningsmekanismen på formgivningen SYMBICORT är emellertid inte synlig på den återgivning som gavs in till harmoniseringsbyrån i förevarande mål. Därför kunde varken dess existens eller dess egenskaper slås fast. Vidare skiljer sig fastsättningsmekanismen på den omtvistade formgivningen tydligt från änden av formgivningen SYMBICORT.
48 Harmoniseringsbyrån har bestritt sökandens argument.
Tribunalens bedömning
49 Artiklarna 4 och 6 i förordning nr 6/2002 har följande lydelse:
”Artikel 4
Skyddskrav
1. En formgivning skall skyddas som en gemenskapsformgivning i den mån den är ny och särpräglad.
…
Artikel 6
Särprägel
1. En formgivning skall anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten
…
b) när det gäller registrerade gemenskapsformgivningar, före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas.
2. Vid prövning av en formgivnings särprägel skall den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen beaktas.”
50 Tribunalen ska därför pröva huruvida det helhetsintryck som en kunnig användare får av den omtvistade formgivningen, med beaktande av den grad av frihet formgivaren har beträffande ett fickur fäst vid ett band, skiljer sig från helhetsintrycket av formgivningen SYMBICORT.
– Kunnig användare
51 Vad beträffar tolkningen av begreppet kunnig användare förutsätter beteckningen användare att personen i fråga använder den produkt som innefattar formgivningen för det ändamål som produkten är avsedd. Därutöver tyder kvalificeringen kunnig på att användaren, utan att vara konstruktör eller teknisk expert, känner till de olika formgivningar som förekommer inom den berörda sektorn, besitter vissa kunskaper om de delar som dessa formgivningar vanligtvis brukar innehålla och, på grund av sitt intresse för produkterna, är relativt uppmärksam när han använder dem (tribunalens dom av den 22 juni 2010 i mål T‑153/08, Shenzhen Taiden mot harmoniseringsbyrån – Bosch Security Systems (kommunikationsutrustning), REU 2010, s. II‑0000, punkterna 46 och 47).
52 I punkt 21 i det omtvistade beslutet fann överklagandenämnden att en kunnig användare är en vanlig konsument som är bekant med fickur fästa vid band som hängs runt halsen.
53 Det är ostridigt att både formgivningen SYMBICORT och den omtvistade formgivningen är reklamartiklar. Beträffande sådana artiklar omfattar begreppet kunnig användare, såsom detta definierats ovan i punkt 51, dels yrkesmän som förvärvar dessa artiklar för att saluföra dem till slutkonsumenterna, dels slutkonsumenterna själva.
54 I förevarande mål ska kunnig användare därför anses avse både genomsnittskonsumenten, som anges i det omtvistade beslutet, och den yrkesmässige köparen som sökanden har angett.
55 Sökanden har emellertid inte anfört några argument för att de två grupperna av användare uppfattar de ifrågavarande formgivningarna på olika sätt.
56 Om en av de båda ovannämnda grupperna av kunniga användare uppfattar att de ifrågavarande formgivningarna ger samma helhetsintryck är detta emellertid tillräckligt för att slå fast att den omtvistade formgivningen saknar särprägel.
57 Det förhållandet att yrkesmän inte omnämns i det omtvistade beslutet, som kunniga användare som är bekanta med fickur fästa vid band, påverkar inte lagenligheten av detta beslut.
– Formgivarens grad av frihet
58 Enligt sökanden är formgivarens grad av frihet begränsad avseende fickuret och omfattande avseende bandet och fastsättningsmekanismen. Innan denna frihet prövas är det nödvändigt att slå fast vilka beståndsdelar som skyddas genom den omtvistade formgivningen och som därför är relevanta vid jämförelsen mellan denna formgivning och formgivningen SYMBICORT.
59 Riktlinjerna för prövning av gemenskapsformgivningar antogs av harmoniseringsbyråns ordförande genom beslut EX-03-9 av den 9 december 2003. I punkt 11.4 i dessa riktlinjer, som har rubriken ”Formkrav för återgivning av en formgivning”, föreskrivs följande:
”…
Återgivningen av en formgivning ska vara begränsad till de särdrag som söks skyddade. Återgivningen kan emellertid omfatta andra beståndsdelar som är till hjälp vid beskrivningen av de särdrag hos formgivningen som söks skyddade. I en ansökan om registrering av gemenskapsformgivning är följande kännemärken tillåtna:
1. Streckade linjer får användas på en bild, antingen för att ange beståndsdelar som inte söks skyddade eller för att ange de delar av formgivningen som inte syns på bilden. De streckade linjerna visar då de beståndsdelar som är utanför synfältet på en bild där dessa är avbildade.
… ”
60 Sökanden har inte bestritt denna regel. Med stöd av återgivningen av den omtvistade formgivningen i det angripna beslutet, i Tidningen för gemenskapsformgivning och i databassen för gemenskapsformgivning på harmoniseringsbyråns webbplats, har sökanden emellertid hävdat att den omtvistade formgivningens fastsättningsmekanism, i motsats till vad överklagandenämnden angav i punkt 20 i det angripna beslutet, inte återges med streckade linjer.
61 Tribunalen finner för det första att återgivningen av den omtvistade formgivningen i det angripna beslutet saknar relevans för den ovannämnda formgivningens skyddsomfång.
62 För det andra gör den summariska bilden av den omtvistade formgivningen i Tidningen för gemenskapsformgivning och i databassen för gemenskapsformgivning det möjligt att slå fast att vissa beståndsdelar i denna formgivning, bland annat fastsättningsmekanismen, återges med mindre markerade linjer än andra beståndsdelar, såsom bandet och fickurets boett. Eftersom den summariska bilden är liten, är det emellertid inte möjligt att säkert avgöra huruvida de ifrågavarande beståndsdelarna anges med streckade linjer.
63 Eventuell osäkerhet i detta avseende skingras för det tredje av bilden av den omtvistade formgivningen i dess helhet. Denna bild är åtkomlig med utgångspunkt i den summariska bilden i den elektroniska versionen av Tidningen för gemenskapsformgivning och i databassen för gemenskapsformgivning. Bilden är för övrigt identisk med återgivningen av den omtvistade formgivningen i den registreringsansökan som sökanden gav in till harmoniseringsbyrån. På denna bild syns tydligt att den omtvistade formgivningens fastsättningsmekanism återges med streckade linjer, liksom fickurets visare och den rektangulära beståndsdel som urtavlan försetts med.
64 Under dessa förhållanden ska den omtvistade formgivningens fastsättningsmekanism, fickurets visare och den rektangulära beståndsdel som urtavlan försetts med inte anses utgöra en del av de beståndsdelar som skyddas genom den omtvistade formgivningen. Detta innebär att formgivarens grad av frihet beträffande dessa beståndsdelar saknar relevans i förevarande mål.
65 Med avseende på övriga beståndsdelar som sökanden har åberopat, har den överdrivit formgivarens grad av frihet beträffande bandet.
66 Det föreligger visserligen vissa möjligheter att variera bandets längd och bredd, men detta får inte påverka möjligheten att bekvämt bära bandet om halsen. Samma slutsats gäller placeringen av fickuret på bandet.
67 Överklagandenämnden gjorde således inte en oriktig bedömning med avseende på de slutsatser som återfinns i punkt 21 i det angripna beslutet.
68 Vidare, vad beträffar formgivarens grad av frihet i fråga om fickuret, ska det medges att ett analogt fickur visserligen måste innehålla vissa beståndsdelar för att fylla sin funktion, såsom en urtavla, visare som placerats ungefär i mitten av denna och en knapp för att ställa tiden.
69 Vissa beståndsdelar måste således finnas i ett fickur, men detta påverkar inte fickurets form och utseende i någon påtaglig utsträckning. Särskilt urtavlan och boetten kan, såsom överklagandenämnden angav i punkt 21 i det angripna beslutet, därför ha olika form och utförande.
– Jämförelsen mellan helhetsintrycken av de båda ifrågavarande formgivningarna
70 Med beaktande av vad som anförts avseende de beståndsdelar som skyddas genom den omtvistade formgivningen och graden av frihet för formgivaren av ett fickur fäst vid ett band, finner tribunalen att helhetsintrycket av den omtvistade formgivningen bestäms av följande:
– Ett band vars båda ändar förenats så att bandet bildar en ögla.
– Ett runt fickur som är fäst vid den punkt där banden går isär.
– Två koncentriska ringar placerade runt fickurets kant. Den yttre ringen har en öppning upptill där en knapp för att ställa tiden har placerats.
71 Beträffande helhetsintrycket av formgivningen SYMBICORT, ska tribunalen inledningsvis pröva sökandens argument att överklagandenämnden inte borde ha antagit att formgivningen SYMBICORT hade ett band som gjorde det möjligt att bära fickuret runt halsen.
72 Det är riktigt att den återgivning av formgivningen SYMBICORT som gavs in till harmoniseringsbyrån endast omfattade två band som gick i olika riktningar, men inte den ögla som ska bäras runt halsen.
73 Prövningen av äldre formgivningar ska emellertid inte isoleras till och enbart avse den grafiska återgivningen av dessa. I stället bör en helhetsbedömning göras av samtliga beståndsdelar, så att det på ett tillräckligt klart och säkert sätt kan slås fast vilket helhetsintryck den ifrågavarande formgivningen ger.
74 Beträffande i synnerhet formgivningar som har använts i yrkesmässig verksamhet, utan att registreras, är det nämligen tänkbart att det inte finns en grafisk återgivning av samtliga relevanta detaljer som är jämförbar med en återgivning i en ansökan om registrering. Det skulle under dessa förhållanden vara orimligt att begära att den som ansöker om ogiltighetsförklaring i samtliga fall ger in en sådan återgivning.
75 I den återgivning av formgivningen SYMBICORT som har ingetts av den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden, är båda ändarna av bandet tvärt avhuggna och ordet symbicort återges endast delvis på en av dem. Detta tyder på att avsaknaden av en ögla beror på att återgivningen är ofullständig och inte på att den ifrågavarande formgivningen ser ut så.
76 Det framgår vidare av speditionsfakturan och ursprungsintyget att leveransen från Great Sun Technology till Nederländerna den 3 april 2004 innehöll 2 000 exemplar av ”SYMBICORT band med fickur”.
77 Det är emellertid obestridligt att syftet med ett sådant band är att det ska vara möjligt att bära ett föremål runt halsen.
78 Med beaktande av att det helhetsintryck som en kunnig användare får av en formgivning med nödvändighet måste vara beroende av även det sätt på vilket produkten används (domen i det ovannämnda målet kommunikationsutrustning, punkt 66), gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den, trots att den grafiska återgivning som ingetts till harmoniseringsbyrån var ofullständig, i punkt 20 i det omtvistade beslutet fann att formgivningen SYMBICORT omfattade ett band som gjorde det möjligt att hänga fickuret runt halsen.
79 Med beaktande av vad ovan anförts, finner tribunalen att helhetsintrycket av formgivningen SYMBICORT bestäms av de beståndsdelar som angetts ovan i punkt 70. Överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den i punkt 19 i det angripna beslutet angav att även formgivningen SYMBICORT hade ett band med i huvudsak samma proportioner och att ett runt analogt fickur var fäst på samma ställe på detta. Fickurets kant omges på samma sätt av två koncentriska ringar, varav den yttre har en öppning på samma sida, där en knapp för att ställa tiden har placerats.
80 Överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den i punkt 20 i det angripna beslutet konstaterade att de skillnader mellan de ifrågavarande formgivningarna som sökanden åberopat var försumbara.
81 Först och främst kan inte någon påtaglig skillnad konstateras i fråga om längd och bredd hos de ifrågavarande formgivningarnas band.
82 Den omständigheten att formgivningen SYMBICORT återges i svart har inte någon betydelse, eftersom sökandens ansökan beträffande den omtvistade formgivningen inte avser någon färg. Med hänsyn till att den sistnämnda formgivningen avser en reklamartikel, är det befogat att anta att den vid användning kommer att vara försedd med ett varumärke. Inte heller den omständigheten att varumärket SYMBICORT återges på formgivningen SYMBICORT medför således någon påtaglig skillnad.
83 Detaljerna i utförandet av de båda formgivningarnas boetter och urtavlor är slutligen inte tillräckligt utmärkande för att påverka helhetsintrycket av dessa formgivningar. Detta gäller så mycket mer som det framgår av punkterna 58–64 ovan att fickurets visare och den rektangulära beståndsdel som urtavlan försetts med inte utgör en del av de beståndsdelar som skyddas genom den omtvistade formgivningen.
84 Med beaktande av vad ovan anförts finner tribunalen att den omtvistade formgivningen och formgivningen SYMBICORT ger en kunnig användare samma helhetsintryck. Överklagandenämnden gjorde därför en riktig bedömning när den drog denna slutsats i punkt 22 i det angripna beslutet och slöt sig till att den omtvistade formgivningen saknade särprägel i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002 samt att den således skulle ogiltigförklaras.
85 Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på den andra grunden.
Den tredje grunden: Maktmissbruk i den mening som avses i artikel 61.2 i förordning nr 6/2002
Parternas argument
86 Sökanden har hävdat att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till maktmissbruk, för det första eftersom den inte på ett rättsligt övertygande sätt bedömde sökandens argument och den bevisning som sökanden förebringade, bland annat speditionsfakturan. För det andra, eftersom överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av formgivarens frihet med avseende på bandet och fastsättningsmekanismen samt för det tredje, eftersom den grundade det angripna beslutet på en oriktig bedömning av fastsättningsmekanismen i den omtvistade formgivningen. Sökanden anser härvid att överklagandenämnden inte gjorde en verklig prövning, utan begränsade sig till konstateranden utan stöd av argument eller bevisning och därmed åsidosatte rätten till försvar. Det är dessutom möjligt att överklagandenämnden grundade bedömningen på en okänd formgivning, eftersom den angav att fastsättningsmekanismen återgavs med streckade linjer.
87 Harmoniseringsbyrån har bestritt sökandens argument.
Tribunalens bedömning
88 Begreppet maktmissbruk har en bestämd räckvidd inom unionsrätten och avser det fall då en administrativ myndighet använder sin behörighet för ett annat ändamål än det som ligger till grund för behörigheten. Enligt fast rättspraxis innebär ett beslut maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter framgår att det har antagits för att uppnå andra mål än dem som angetts (förstainstansrättens dom av den 24 april 1996 i de förenade målen T‑551/93 och T‑231/94–T‑234/94, Industrias Pesqueras Campos m.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. II‑247, punkt 168, och av den 12 januari 2000 i mål T‑19/99, DKV mot harmoniseringsbyrån (COMPANYLINE), REG 2000, s. II‑1, punkt 33).
89 I förevarande mål har sökanden emellertid inte visat eller ens påstått att sådana uppgifter föreligger. Det påstådda maktmissbruk som sökanden har åberopat utgörs på sin höjd av att bedömningen kan ha varit felaktig, vilket kan innebära åsidosättande av bestämmelserna i 4, 6 och 7 i förordning nr 6/2002. Det framgår emellertid av prövningen av den första och den andra grunden att sökandens påståenden i detta avseende under alla omständigheter saknar grund.
90 Med avseende på påståendet att rätten till försvar har åsidosatts, framgår det av artikel 62 i förordning nr 6/2002 att harmoniseringsbyråns beslut endast får grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. I förevarande mål yttrade sig sökanden vid harmoniseringsbyrån över speditionsfakturans bevisvärde, formgivarens frihet, huruvida återgivningen av formgivningen SYMBICORT varit ofullständig och över fastsättningsmekanismens betydelse för helhetsintrycket av ett fickur fäst vid ett band. Den omständigheten att fastsättningsmekanismen inte utgör en del av de beståndsdelar som skyddas genom den omtvistade formgivningen angavs uttryckligen i punkt 21 i annulleringsenhetens beslut. Sökanden hade därför möjlighet att yttra sig i detta avseende under förfarandet vid överklagandenämnden. Således kan inte heller anmärkningen avseende åsidosättande av sökandens rätt till försvar godtas.
91 De argument som har anförts i samband med den tredje grunden skulle kunna tolkas så, att de avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten, som preciseras i artikel 62 i förordning nr 6/2002, eller skyldigheten att pröva vad parterna åberopat och yrkat i enlighet med artikel 63.1 i samma förordning. Tribunalen konstaterar härvid att överklagandenämndens skäl – för att anse, för det första, att bevisningen avseende formgivningen SYMBICORT, och i synnerhet speditionsfakturan, var trovärdig och övertygande (punkterna 7 och 15–17 i det angripna beslutet) och, för det andra, att den omtvistade formgivningen, med beaktande av formgivarens frihet, gav en kunnig användare samma helhetsintryck som formgivningen SYMBICORT (punkterna 18–22 i det angripna beslutet) – angavs på ett sammanhängande och tillräckligt tydligt sätt i det angripna beslutet. Det angripna beslutet är således inte rättsstridigt i detta avseende.
92 Av vad anförts följer att talan inte kan bifallas på den tredje grunden.
93 Eftersom det inte finns fog för någon av sökandens grunder i den del de avser bevisningen för att formgivningen SYMBICORT har gjorts tillgänglig för allmänheten eller jämförelsen mellan denna och den omtvistade formgivningen, saknas i enlighet med vad tribunalen har angett ovan i punkterna 12–15, anledning att pröva dessa grunder med avseende på formgivningarna C och F. Under dessa förhållanden utgör nämligen överklagandenämndens jämförelse mellan den omtvistade formgivningen och formgivningen SYMBICORT en tillräcklig grund för det angripna beslutet.
94 Talan ska därför ogillas.
Rättegångskostnader
95 Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
Tribunalen (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Sphere Time ska ersätta rättegångskostnaderna.
Pelikánová | Jürimäe | Van der Woude |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 juni 2011.
Underskrifter