Överklagande ingett den 21 september 2011 av Katinan Justin Koné av det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i mål T-349/11, Koné mot rådet

(Mål C-479/11 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Katinan Justin Koné (ombud: L. Bourthoumieux, J. Vergès, R. Dumas och M. Ceccaldi, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

fastställa att Katinan Justin Konés talan kan upptas till prövning,

ogiltigförklara beslutet av den 13 juli 2011 i mål T-349/11 vari det fastställs att talan inte kan upptas till prövning,

återförvisa målet till tribunalen för att klaganden ska kunna göra sina rättigheter gällande,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna enligt artiklarna 69 och 73 i domstolens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande grunder:

Det föreligger force majeure på grund av krig, vilket avbryter preskriptionen. De händelser som klaganden var utsatt för sedan november 2010 i Elfenbenskusten utgör force majeure i den mening som avses i domstolens stadga på grund av kriget. Krigstillstånd medför att preskriptionsfristen för de rättsakter som rådet antagit med avseende på klaganden avbryts.

Förevarande fall av force majeure på grund av krig utgör hinder för klaganden att fritt utöva sin rätt att väcka talan mot rättsakter som på ett uppenbart sätt kränker grundläggande rättigheter.

Grundläggande fri- och rättigheter har högre ställning än rättssäkerhetsprincipen. Genom att åberopa rättssäkerhetsprincipen för att avvisa klagandens talan kränker tribunalen den grundläggande rättigheten att få tillgång till domstolsprövning och rätten till försvar. Klaganden har härigenom berövats sin rätt att höras av en behörig domstol.

Tidsfrister med hänsyn till avstånd och fristen för att väcka talan kan inte göras gällande vid krig. Tidsfrister med hänsyn till avstånd och fristen för att väcka talan kan inte göras gällande mot en adressat som är bosatt i en stat där det råder öppet krig. Sådana frister är endast tillämpliga i fredstider och på den europeiska kontinenten. Eftersom klaganden befinner sig på en annan kontinent innebär en strikt tillämpning av artikel 102 i tribunalens rättegångsregler i förevarande fall utan tvekan ett åsidosättande av artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har högre ställning. Artikel 102 i tribunalens rättegångsregler medför att alla delgivningsskyldigheter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är ogiltiga när de innebär att fristen för att väcka talan mot en institutions rättsakt börjar löpa från tidpunkten för rättsaktens delgivning, offentliggörande eller då den berörde fick kännedom om den. Artikel 102 i rättegångsreglerna bortser från delgivningsskyldigheten och beaktar inte den dag då klaganden rent faktiskt fick kännedom om rättsakten, vilket begränsar ordalydelsen och innehållet i artikel 263 FEUF. Artikel 102 innebär således ett ifrågasättande av de rättigheter som föreskrivs och skyddas i fördraget, vilket har en högre rättslig ställning och är bindande för Europeiska unionens institutioner. Eftersom de angripna rättsakterna inte har delgetts klaganden, vilket strider mot artikel 263 femte stycket FEUF, kan fristen för att väcka talan inte börja löpa förrän den tidpunkt då klaganden fick kännedom om de rättsakter som antagits gentemot henne.

Allvarlig kränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna. Rättssäkerhetsprincipen, såsom denna fastställts av tribunalen, innebär ett allvarligt ifrågasättande av rättssäkerheten i sin helhet då enskilda som bor utanför europeiska unionen och i ett krigsdrabbat land kan bli utsatta för sanktionsåtgärder mot vilka de inte på ett lämpligt sätt kan använda sin rätt att väcka talan, eftersom de inte har vetskap om sanktionsåtgärden.

Klaganden yrkar i andra hand att de rättsakter som rådet antagit med avseende på henne ska ogiltigförklaras på grund av den allvarliga kränkningen av de grundläggande fri- och rättigheterna. Eftersom de angripna rättsakterna innebär en kränkning av grundläggande friheter som skyddas av olika internationella fördrag, ankommer det på domstolen at ogiltigförklara dem då deras rättsstridighet strider mot den fastställda europeiska ordningen och då ingen frist för att väcka talan kan göras gällande på grund av den allvarliga kränkningen av de skyddade grundläggande fri- och rättigheterna.

____________