Mål C-579/15

Daniel Adam Popławski

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam)

”Begäran om förhandsavgörande – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Rambeslut 2002/584/RIF – Europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Grunder för att välja att vägra verkställighet – Artikel 4.6 – Den verkställande medlemsstatens åtagande att verkställa straffet enligt denna medlemsstats lagstiftning – Genomförande – Skyldighet att göra en konform tolkning”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 juni 2017

1.        Straffrättsligt samarbete – Rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Grunder för att välja att vägra verkställa en europeisk arresteringsorder – Arresteringsorder som utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd – Verkställighetsvägran villkorad av att medborgaren i en annan medlemsstat innehar permanent uppehållstillstånd – Inget faktiskt övertagande av verkställigheten av påföljden – Otillåtlighet

(Rådets rambeslut 2002/584, artikel 4.6)

2.        Straffrättsligt samarbete – Rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning – Medlemsstaternas genomförande – Skyldighet att göra en konform tolkning av nationell rätt – Gränser – Iakttagande av allmänna rättsprinciper
– Tolkning contra legem av nationell rätt – Otillåtlighet

(Rådets rambeslut 2002/584)

3.        Straffrättsligt samarbete – Rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Grunder för att välja att vägra verkställa en europeisk arresteringsorder – Direkt effekt föreligger inte – De nationella domstolarnas skyldighet att tolka nationella bestämmelser mot bakgrund av rambeslutets ordalydelse och syfte – Arresteringsorder som utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd – Verkställighetsvägran villkorad av att medborgaren i en annan medlemsstat innehar permanent uppehållstillstånd – Skyldighet för de rättsliga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten att garantera den faktiska verkställigheten av straffet

(Rådets rambeslut 2002/584, artikel 4.6)

4.        Straffrättsligt samarbete – Rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Grunder för att välja att vägra verkställa en europeisk arresteringsorder – Arresteringsorder som utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd – Verkställighetsvägran villkorad av att medborgaren i en annan medlemsstat innehar permanent uppehållstillstånd – Vägran av verkställighet på grund av risken för lagföring av den berörda personen i den utfärdande staten för samma gärningar som de för vilka vederbörande dömdes genom den dom som ligger till grund för arresteringsorden – Otillåtlighet

(Rådets rambeslut 2002/584, artikel 4.6)

1.      Artikel 4.6 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om genomförande av den bestämmelsen, när – i ett fall där en utlänning med permanent uppehållstillstånd i den medlemsstaten begärs överlämnad av en annan medlemsstat för verkställighet av ett fängelsestraff som denna medborgare har ålagts genom en lagakraftvunnen dom – den lagstiftningen för det första inte tillåter ett sådant överlämnande, och för det andra endast föreskriver en skyldighet för de rättsliga myndigheterna i den första medlemsstaten att underrätta de rättsliga myndigheterna i den andra medlemsstaten om att de är beredda att överta verkställigheten av domen, utan att det faktiska övertagandet av verkställigheten är garanterat vid tidpunkten för vägran att överlämna och dessutom utan att det är möjligt att ifrågasätta denna vägran för det fall övertagandet av verkställigheten i ett senare skede visar sig vara omöjligt.

(se punkt 24 och punkt 1 i domslutet)

2.      Se domen.

(se punkterna 30–35)

3.      Bestämmelserna i rambeslut 2002/584 har inte direkt effekt. Dock är den behöriga nationella domstolen skyldig att, med beaktande av den nationella rätten i dess helhet och med tillämpning av de tolkningsmetoder som däri erkänns, i möjligaste mån tolka de nationella bestämmelser som är i fråga i det nationella målet mot bakgrund av rambeslutets ordalydelse och syfte. Det betyder i det aktuella fallet att vid en eventuell vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för att få till stånd ett överlämnande av en person som, i den utfärdande medlemsstaten, har dömts till ett fängelsestraff genom en lagakraftvunnen dom, är de rättsliga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten skyldiga att själva garantera den faktiska verkställigheten av det straff som personen i fråga har dömts till.

(se punkt 43 och punkt 2 i domslutet)

4.      Artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 ska tolkas på så sätt att den inte tillåter en medlemsstat att vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för att få till stånd ett överlämnande av en person som har dömts till ett fängelsestraff genom en lagakraftvunnen dom, endast av det skälet att denna medlemsstat avser att lagföra denna person för samma gärningar som de för vilka vederbörande dömdes genom nämnda dom.

(se punkt 48 och punkt 3 i domslutet)