TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)

den 11 december 2013 (*)

”Skiljedomsklausul – Sjätte ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006) – Avtalen Dicoems och Cocoon – En del av de angivna kostnaderna överensstämmer inte med avtalsvillkoren – Hävning av avtalen – Återbetalning av en del av de utbetalade beloppen – Skadestånd – Genkäromål – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Obehörig vinst – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan inte kan väckas – Rättsakt som ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang från vilket den inte kan åtskiljas – Debetnota – Avvisning”

I mål T‑116/11,

Association médicale européenne (EMA), Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna A. Franchi och L. Picciano,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av S. Delaude och F. Moro, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten D. Gullo,

svarande,

angående ett förstahandsyrkande om för det första ersättning för kostnader som har uppkommit i samband med genomförandet av avtal nr 507126 rörande projektet Cocoon och av avtal nr 507760 rörande projektet Dicoems, vilka ingicks den 7 respektive den 19 december 2003 mellan kommissionen och sökanden, för det andra fastställelse av att kommissionens beslut att häva dessa avtal är rättsstridigt, för det tredje ogiltigförklaring av den därtill svarande debetnotan och, för det fjärde, ersättning för den skada som uppkommit, samt ett andrahandsyrkande grundat på kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar,

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordförande N. J. Forwood samt domarna F. Dehousse (referent) och J. Schwarcz,

justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 27 februari 2013,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser

1.     Avtalsbestämmelser

1        I artikel 166.1 EG föreskrivs antagandet av ett flerårigt ramprogram där all europeisk verksamhet på området för forskning och teknisk utveckling anges.

2        Europeiska gemenskapernas kommission, å ena sidan, och projektsamordnarna och deltagarna i projekten (däribland sökanden, Association médicale européenne, EMA), å andra sidan, ingick den 7 respektive den 19 december 2003 två avtal. Det rörde sig om avtal nr 507126 rörande projektet Cocoon (nedan kallat Cocoon-avtalet) och avtal nr 507760 rörande projektet Dicoems (nedan kallat Dicoems-avtalet). Dessa avtal ingicks med stöd av sjätte ramprogrammet som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006) (EGT L 232, s. 1).

3        Sökanden och de andra enheter som valts ut till forskningsprojekten deltog i dessa i form av konsortier som bildats i enlighet med bestämmelserna i Cocoon- och Dicoems-avtalen. Konsortierna bestod av en projektsamordnare med ansvar för särskilda administrativa och förvaltande uppgifter och av de övriga deltagarna i projekten.

4        I artikel 5 i Cocoon-avtalet fastställs ett europeiskt forskningsbidrag på maximalt 6,7 miljoner euro. Avtalet har en sammanlagd löptid på 42 månader och i artikel 6 i avtalet föreskrivs att projektet är indelat i fyra rapporteringsperioder. Av den bestämmelsen och av de formulär C som bifogats ansökan framgår att den första perioden ska löpa från 1 januari–31 december 2004, den andra från 2 januari–31 december 2005, den tredje från 1 januari–31 december 2006 och den fjärde från 1 januari–30 juni 2007.

5        I artikel 5 i Dicoems-avtalet fastställs ett europeiskt forskningsbidrag på maximalt 2 miljoner euro. Avtalet har en sammanlagd löptid på 30 månader, vilken enligt artikel 6 i avtalet indelas i tre rapporteringsperioder. Av den bestämmelsen och av de formulär C som bifogats ansökan framgår att den första perioden ska löpa från 1 januari–30 juni 2004, den andra från 1 juli 2004–30 juni 2005 och den tredje från 1 juli 2005–30 juni 2006.

6        Enligt artikel 7 i respektive kontrakt ska konsortierna för varje rapporteringsperiod inom en viss tidsfrist sända rapporter till kommissionen om den verksamhet som bedrivits, projektens fortskridande och resursanvändning. De ska också inge ”formulär C–Financial Statement” som varje avtalspart ska fylla i och inlämna. Detta formulär rör de kostnader i samband med avtalens fullgörande för vilka avtalsparterna begär ersättning.

7        För vartdera projektet föreskrivs en mekanism med förskottsfinansiering och villkoren för det ekonomiska bidraget anges särskilt i artikel 8 i Cocoon-avtalet och i artikel 8 i Dicoems-avtalet. Enligt artikel 8.2 d i respektive avtal anses alla utbetalningar som skett i slutet av en rapporteringsperiod och som åtföljs av ett revisionsintyg slutliga, med förbehåll för resultaten av eventuella revisioner eller kontroller som kan genomföras enligt punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren i bilaga II till nämnda avtal (nedan kallade de allmänna avtalsvillkoren).

8        Enligt artikel 12 i Cocoon- och Dicoems-avtalen är belgisk lag tillämplig på dem.

9        Artikel 13 i nämnda avtal innehåller en skiljedomsklausul enligt vilken tribunalen är ensam behörig att pröva tvister mellan kommissionen och avtalsparterna rörande avtalens giltighet, tillämpning eller tolkning.

10      De allmänna avtalsvillkoren, vilka enligt artikel 14 i respektive avtal utgör del av avtalen, omfattar ett första avsnitt rörande bland annat projektens genomförande, avtalets upphörande, och ansvarsfrågor (punkterna II.2–II.18), ett andra avsnitt rörande finansiella bestämmelser, kontroller, revision, återbetalning och sanktionsåtgärder (punkterna II.19–II.31), och ett tredje avsnitt med bestämmelser om immateriella rättigheter (punkterna II.32–II.36).

11      I punkt II.6 i de allmänna avtalsvillkoren anges att underentreprenad är tillåten vad gäller mindre omfattande tjänster som inte utgör kärnan i projektet. Vissa villkor måste vara uppfyllda för att kostnader avseende ett entreprenadavtal ska vara bidragsberättigande.

12      I punkt II.7.1 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att rapporter ska inges till kommissionen inom 45 dagar efter den relevanta periodens slut. I punkt II.7.2 preciseras att konsortiet, för varje rapporteringsperiod, ska inge de rapporter som föreskrivs i avtalen (särskilt verksamhets- och förvaltningsrapporterna), vilket bland annat inbegriper den finansiella redovisningen på formulär C som avtalsparterna ska inge för varje period.

13      Enligt punkt II.8.3 i de allmänna avtalsvillkoren åtar sig kommissionen att utvärdera rapporterna inom 45 dagar från mottagandet. Avsaknaden av svar från kommissionen inom den tiden utgör inte ett godkännande. Kommissionen kan underkänna rapporterna även efter utgången av den betalningsfrist som fastställs i avtalet. I punkt II.8.4 anges att godkännande av rapporterna inte medför dispens från kravet på revision och kontroll i enlighet med punkt II.29.

14      I punkt II.16 i de allmänna avtalsvillkoren anges i vilka fall en avtalspart kan uteslutas från projektet.

15      I punkt II.16.1 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att kommissionen, för det fall en avtalspart åsidosätter sina avtalsenliga förpliktelser, ska anmoda konsortiet att senast inom 30 dagar finna en tillfredsställande lösning. Om inte någon tillfredsställande lösning presenteras ska kommissionen häva avtalet med den berörda avtalsparten.

16      I punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att kommissionen med omedelbar verkan kan häva avtalet med en avtalspart i följande fall:

”a)      om avtalsparten uppsåtligen eller av oaktsamhet har gjort sig skyldig till en ’oegentlighet’ vid avtalets fullgörande, eller

b)       om avtalsparten har åsidosatt de grundläggande etiska principer som avses i reglerna för deltagande [rules for participation].”

17      Enligt punkt II.1.11 i de allmänna avtalsvillkoren avses med ”oegentlighet” ”varje åsidosättande av en gemenskapsbestämmelse eller varje överträdelse av en avtalsenlig förpliktelse genom en handling eller underlåtenhet från en avtalsparts sida som leder eller skulle kunna leda till en negativ ekonomisk effekt för Europeiska gemenskapernas allmänna budget som gemenskaperna förvaltar genom en otillbörlig utgift”.

18      I punkt II.16.8 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att kommissionen, för det fall konsortiet fullföljer projektet, utfärdar ett betalningskrav (recovery order) till den försumlige avtalsparten eller begär att denne, med kopia till konsortiet, inom 30 dagar överför det belopp vederbörande är skyldig kommissionen till konsortiet. Om avtalsparten inte efterkommer denna anmodan utfärdar kommissionen ett betalningskrav avseende alla belopp som avtalsparten är skyldig. Vissa bestämmelser i avtalet (särskilt punkterna II.29, II.30 och II.31 rörande kontroller, revision och återbetalning) ska tillämpas på den försumlige avtalsparten även efter det att vederbörande upphörde att delta i projektet och på avtalsparterna vid uppsägning av avtalet.

19      I punkt II.19.1 i de allmänna avtalsvillkoren anges vilka kostnader som är bidragsberättigande och i bestämmelsen föreskrivs följande:

”Utgifter för projektets genomförande ska uppfylla följande villkor för att vara bidragsberättigande:

a)      de ska vara verkliga, ekonomiskt försvarbara och nödvändiga för projektets genomförande,

b)      de ska fastställas i enlighet med avtalspartens vanliga redovisningsprinciper,

c)      de ska uppkomma under projektets genomförandetid såsom denna anges i artikel 4.2 ...,

d)      de ska bokföras av den avtalspart som har haft utgifterna senast vid den tidpunkt då revisionsintyget enligt punkt II.26 utfärdas. Bokföring av utgifter och inkomster ska ske enligt bokföringsreglerna i den stat där avtalsparten är etablerad och ska göra det möjligt att direkt fastställa sambandet mellan utgifter och inkomster som sammanhänger med projektets genomförande och den övergripande redovisningen rörande avtalspartens samlade verksamhet …”.

20      I punkt II.19.2 a–h i de allmänna avtalsvillkoren anges åtta kategorier av kostnader som inte är bidragsberättigande. I punkt II.19.2 i anges dessutom att kostnader som inte uppfyller kraven i punkt 1 inte är bidragsberättigande.

21      I punkterna II.20 och II.21 i de allmänna avtalsvillkoren anges två slags kostnader som är bidragsberättigande under de förutsättningar som anges i punkt II.19. Det rör sig för det första om direkta kostnader, som är direkt hänförliga till projekten, och för det andra om indirekta kostnader som inte är direkt hänförliga till projekten men som i avtalspartens redovisningssystem kan identifieras och hänföras till de direkta kostnaderna.

22      Vad gäller redovisningen av de kostnader som har uppkommit vid genomförandet av projekten och därtill hörande avtal föreskrivs i punkt II.22 i de allmänna avtalsvillkoren tre modeller för kostnadsredovisning (cost reporting models), däribland merkostnadsmodellen (additional cost model), som kan användas av icke-kommersiella organisationer och offentlig- eller privaträttsliga icke vinstdrivande sammanslutningar eller internationella organisationer vilkas redovisningssystem inte gör det möjligt att urskilja deras andel av kostnaderna (direkta och indirekta) för projektens genomförande.

23      I punkt II.20.2 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att avtalsparter som använder merkostnadsmodellen med avseende på projektet endast får redovisa direkta merkostnader som är utöver deras löpande kostnader. I bestämmelsen föreskrivs även följande:

”Direkta personalkostnader får endast avse faktiska kostnader för personal som arbetar med projektet när avtalsparten har slutit följande typer av avtal med berörd personal:

avtal om tillfällig anställning för att arbeta med gemenskapens projekt för forskning och teknisk utveckling,

avtal om tillfällig anställning för att avlägga doktorsexamen,

avtal som helt eller delvis är beroende av extern finansiering utöver avtalspartens normala löpande finansiering. I så fall ska de kostnader som hänförs till förevarande avtal inte omfatta kostnader som täcks av den normala löpande finansieringen.”

24      I punkt II.26 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att revisionsintyg ska utfärdas av en extern revisor. I denna bestämmelse anges in fine att utfärdande av revisionsintyg på intet sätt påverkar avtalsparternas ansvar enligt avtalet eller de rättigheter som tillkommer Europeiska unionen enligt punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren.

25      Av punkt II.27 i de allmänna avtalsvillkoren framgår att de förskott som betalas till projektsamordnaren för konsortiets räkning förblir unionens egendom.

26      Enligt punkt II.28.1 i de allmänna avtalsvillkoren ska kommissionen, med förbehåll för kontroller och revisioner, fastställa beloppet för den slutliga utbetalningen på grundval av de av kommissionen godkända rapporter som har upprättats enligt punkt II.7.

27      Punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren rör de kontroller och revisioner som avtalsparterna kan bli föremål för. Punkten har följande lydelse:

”1.      Kommissionen kan när som helst under avtalets löptid och under fem år efter det att projektet avslutats genomföra revisioner, som utförs av vetenskapliga eller tekniska granskare, utomstående revisorer, eller av kommissionen själv, bland annat av Olaf. Sådana revisioner kan avse vetenskapliga, finansiella, och teknologiska aspekter eller andra aspekter (inbegripet redovisnings- och förvaltningsprinciper) som rör ett effektivt genomförande av projektet och avtalet. Dessa revisioner ska alltid genomföras med iakttagande av konfidentialitetsprincipen. De belopp som eventuellt ska betalas till kommissionen som en följd av resultaten av revisionerna kan återkrävas i enlighet med föreskrifterna i punkt II.31.

…

2.      Avtalsparterna ska ge kommissionen tillgång till alla uppgifter som denna begär i syfte att kontrollera att avtalet förvaltas och genomförs korrekt.

3.      Avtalsparterna ska bevara original, eller i behörigen motiverade undantagsfall vidimerade kopior, av alla handlingar som rör avtalet under fem år från och med projektets slutförande. Kommissionen ska ges tillgång till dessa handlingar om den begär det under en avtalsenlig revision.

... ”

28      I punkt II.31.1 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att kommissionen får återkräva belopp som felaktigt betalats ut till avtalsparterna eller belopp som enligt avtalet ska återbetalas. I punkt II.31.5 föreskrivs att kommissionen enligt artikel 256 EG kan anta ett verkställbart beslut som medför betalningsskyldighet för andra än stater.

29      Äganderätten till den kunskap (knowledge) (vilken i punkt II.1.14 i de allmänna avtalsvillkoren utgörs av resultaten av de aktuella projekten och de rättigheter som följer därav) tillkommer enligt punkt II.32 i dessa avtalsvillkor de av kommissionens avtalsparter som har bidragit till att kunskapen erhållits.

2.     Belgisk rätt

30      I artikel 1134 i den belgiska civillagen (code civil) föreskrivs att ”lagligen ingångna avtal har ställning av lag mellan avtalsparterna” (första stycket) och de ”kan endast upphöra att gälla genom överenskommelse mellan parterna eller av de skäl som föreskrivs i lag” (andra stycket).

31      Enligt artikel 1134 tredje stycket ska avtalsförpliktelserna fullgöras i enlighet med tro och heder. I artikel 1135 i samma lag föreskrivs att ”ett avtal medför inte endast att avtalsparterna är bundna av avtalets ordalydelse utan även av allt som enligt billighet, sedvana eller lag följer av förpliktelsen enligt dess natur”. Även denna bestämmelse är således ett uttryck för principen att avtal ska fullgöras i enlighet med tro och heder.

32      När en tvist uppkommer angående fullgörandet av ett avtal regleras frågan om vilken part som har bevisbördan av artikel 1315 i den belgiska civillagen. Denna artikel innehåller följande föreskrifter:

”Den som kräver fullgörande av en skyldighet ska bevisa att skyldigheten föreligger.

Omvänt ska den som gör gällande att skyldigheten har fullgjorts visa att betalning har skett eller att skyldigheten på grund av annan omständighet inte längre föreligger”.

33      I artikel 1341 i den belgiska civillagen föreskrivs med avseende på bevisning att ”i fråga om avtalsföremål vars värde överstiger 375 euro ska avtal ingås inför notarius publicus eller undertecknas personligen, även vad gäller frivilliga tillskott”. I bestämmelsen preciseras vidare att ”det är inte tillåtet att åberopa vittnesmål mot avtalets innehåll eller därutöver och inte heller angående det som ska ha förekommit dessförinnan, under avtalets ingående eller därefter, ens när värdet understiger 375 euro”. Vidare anges följande:

”Det föregående gäller utan hinder av vad som föreskrivs i handelsrättslig lagstiftning.”

34      Artikel 1347 i nämnda lag har följande lydelse:

”Undantag ska göras från ovanstående föreskrifter om det finns skriftlig prima facie-bevisning.

Med detta avses varje skriftlig handling som härrör från den mot vilken anspråket riktas, eller den som företräder honom eller henne, och som medför att den påstådda omständigheten framstår som sannolik.”

 Bakgrund till tvisten

35      Sökanden är en icke vinstdrivande sammanslutning bildad enligt belgisk rätt som är etablerad i Bryssel (Belgien).

36      Sökanden har uppgett att den har deltagit i projektet Dicoems med ett belopp på 166 410,50 euro och i projektet Cocoon med ett belopp på 260 756,53 euro, det vill säga totalt 427 167,03 euro. Enligt vad sökanden har uppgett har den mottagit ett belopp på 176 167,87 euro och den har således fortfarande ett anspråk på ett belopp på 250 999,16 euro med avseende på de båda projekten.

37      Efter det att projektsamordnaren avseende Dicoems-avtalet gick i konkurs utsågs sökanden till projektsamordnare med verkan den 19 januari 2007. Vad gäller Cocoon-avtalet har projektsamordnaren avförts från bolagsregistret och ersatts med en ny.

38      Genom skrivelse av den 12 februari 2009 underrättade kommissionen sökanden om att den enligt punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren hade beslutat att genomföra en revision avseende sökanden för att kontrollera att Dicoems- och Cocoon-avtalen fullgjordes korrekt i redovisningsmässigt och finansiellt hänseende. Revisionen genomfördes den 3 och den 4 mars samt den 7 april 2009.

39      Genom skrivelse av den 19 maj 2009 översände kommissionen ett utkast till revisionsrapport (nedan kallat utkastet till revisionsrapport) till sökanden och anmodade denna att inkomma med yttrande inom 30 dagar från mottagandet.

40      Genom skrivelse av den 18 juni 2009 bad sökanden att kommissionen skulle bevilja den en ytterligare frist på fyra månader för att inkomma med ovannämnda yttrande. Som skäl för sin begäran anförde sökanden att den flyttat till nya lokaler under år 2004 och att den behövde gå igenom hela den relevanta dokumentationen och söka efter användbara och/eller förkomna handlingar.

41      Genom skrivelse av den 23 juni 2009 förlängde kommissionen sökandens frist för att inkomma med yttrande med 30 dagar. Kommissionen angav därvid att den förlängning av fristen med fyra månader som sökanden ursprungligen begärt var orimlig, eftersom avtalsparterna enligt punkt II.29.3 i de allmänna avtalsvillkoren är skyldiga att bevara original, eller i vissa fall vidimerade kopior, av alla handlingar som rör avtalet under fem år från och med projektets slutförande. Kommissionen angav att det av samma bestämmelse följer att den ska ges tillgång till dessa handlingar om den begär det under en eventuell revision.

42      Kommissionen angav också att det av punkt II.19.1 d i de allmänna avtalsvillkoren följer att bidragsberättigande kostnader för projektens genomförande ska redovisas i avtalspartens bokföring senast vid den tidpunkt då revisionsintyget enligt punkt II.26 i nämnda avtalsvillkor utfärdas. Kommissionen påpekade således att sökanden egentligen borde ha förfogat över all dokumentation rörande uppkomna kostnader redan vid den tidpunkt då revisionen genomfördes i sökandens lokaler.

43      Sökanden meddelade i e-postmeddelanden av den 3 och den 6 juli 2009 att handlingarna fanns i Italien och att det i fråga om Cocoon-avtalet krävdes tillstånd av domstol. Sökanden begärde att kommissionen skulle skicka en kopia av Dicoems- och Cocoon-avtalen, inbegripet en detaljerad beskrivning av projekten och avtalsparternas skyldigheter samt en kopia av de kostnadsredovisningar som projektsamordnarna ingett. Som skäl för begäran angav sökanden att den behövde kontrollera att den dokumentation som kommissionen förfogade över motsvarade den som sökanden har ingett.

44      Genom e-postmeddelande av den 10 juli 2009 översände kommissionen till sökanden en kopia av kontrakten med bilagor samt den finansiella dokumentation som kommissionen mottagit avseende sökanden.

45      Sökanden tillställde genom skrivelse av den 19 augusti 2009 kommissionen sitt yttrande angående utkastet till revisionsrapport och översände även vissa handlingar.

46      Den 30 september 2009 meddelade kommissionen sökanden att revisionen hade avslutats och översände den slutliga revisionsrapporten.

47      I den slutliga revisionsrapporten slog kommissionen fast att sökanden hade åsidosatt avtalsbestämmelserna och gjort sig skyldig till grova oegentligheter i den mening som avses i punkt II.1.11 i de allmänna avtalsvillkoren vid fullgörandet av Dicoems- och Cocoon-avtalen. Kommissionen påpekade att det inte var möjligt att i sökandens bokföring spåra ursprunget till vissa kostnader för vilka sökanden begärt ersättning och kommissionen påtalade avsaknaden av originalhandlingar (eller vidimerade kopior när detta var tillåtet) rörande avtalens fullgörande, den omständigheten att vissa kostnader för vilka sökanden begärt ersättning inte var verkliga och inte motsvarade de underlag som rörde projekten, den omständigheten att sökanden genom att underteckna den finansiella dokumentation som översänts till kommissionen bestyrkt förhållanden som inte överensstämde med verkligheten i fråga om uppkomna kostnader och underlagen för dem samt den omständigheten att entreprenadavtal hade ingåtts i strid med avtalsbestämmelserna. Följaktligen fann kommissionen att av det belopp på 329 140,69 euro för vilket sökanden begärt ersättning som bidragsberättigande kostnader skulle begäran avslås i fråga om 315 739,99 euro. Kommissionen slog fast att avtalet rörande sökandens deltagande i projektet skulle hävas med stöd av punkt II.16 i de allmänna avtalsvillkoren.

48      Ett möte ägde rum mellan sökanden och kommissionen den 3 december 2009.

49      Kommissionen bemötte sökandens argument i ett e-postmeddelande av den 11 januari 2010 och angav att sökanden inte under några omständigheter kunde undgå ansvar för de oegentligheter som konstaterats med hänvisning till att den inte kände till de finansiella och bokföringsmässiga bestämmelser som gällde för projekten Dicoems och Cocoon.

50      Genom skrivelse av den 20 januari 2010 underrättade kommissionen sökanden om att den hade för avsikt att häva avtalen om sökandens deltagande i projekten Dicoems och Cocoon med stöd av punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren och att den följaktligen skulle komma att återkräva de bidrag som felaktigt betalats ut med ett sammanlagt belopp på 165 302,15 euro, det vill säga 121 261,06 euro för projektet Cocoon och 44 041,096 euro för projektet Dicoems.

51      Genom skrivelse av den 24 februari 2010 framförde sökanden sina synpunkter på kommissionens skrivelse av den 20 januari 2010.

52      Kommissionen bemötte dessa synpunkter i skrivelse av den 21 april 2010.

53      Sökanden begärde också, bland annat genom skrivelser av den 24 februari, den 3 och den 10 maj 2010, att få tillgång till skriftväxlingen mellan kommissionen och övriga deltagare i de konsortier som drev projekten. Den 1 juli 2010 ägde ett möte rum mellan sökandens företrädare och kommissionen. Den 9 juli 2010 begränsade sökanden förteckningen över handlingar som den begärde tillgång till. De begärda handlingarna översändes den 5 augusti 2010.

54      Genom skrivelse av den 15 september 2010 sände sökanden sitt yttrande om den slutliga revisionsrapporten till kommissionen.

55      Den 22 oktober 2010 bemötte kommissionen detta yttrande och gjorde då en ny analys av de kostnader för vilka sökanden begärt ersättning och tog på nytt ställning till skälen till att de inte ansetts bidragsberättigande enligt avtalsvillkoren. Kommissionen fann därvid att de uppgifter och argument som sökanden åberopat inte föranledde någon annan bedömning än den som redovisats efter revisionen.

56      Genom skrivelse av den 4 november 2010 begärde sökanden en ny frist för att besvara skrivelsen av den 22 oktober.

57      Genom skrivelse av den 5 november 2010 underrättade kommissionen sökanden om att dennas deltagande i projekten Cocoon och Dicoems upphörde på grundval av punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren av de skäl som kommissionen angett i sin skrivelse av den 20 januari 2010. Kommissionen uppgav även att den, med stöd av punkt II.16.8 i de allmänna avtalsvillkoren, genom debetnota skulle komma att återkräva ett belopp på 164 080,03 euro som felaktigt utbetalats till sökanden (det vill säga 121 098,51 euro avseende Cocoon-avtalet och 42 981,52 euro avseende Dicoems-avtalet).

58      Den 1 december 2010 ingav sökanden ett klagomål hos Europeiska ombudsmannen och åberopade missförhållanden i kommissionens verksamhet. Ombudsmannen avslog detta klagomål den 1 februari 2011.

59       Den 7 december 2010 sände sökanden ett slutligt yttrande och begärde bland annat att förfarandet för återkrav av det belopp som angetts i skrivelsen av den 5 november 2010 skulle förklaras vilande i avvaktan på ombudsmannens beslut.

60      Den 13 december 2010 tillställde kommissionen sökanden en debetnota avseende ett belopp på 164 080,03 euro (nedan kallad debetnotan), med uppgift för vartdera avtalet om det belopp som ansetts bidragsberättigande, om redan utbetalda belopp samt om vilket belopp som skulle återkrävas.

 Förfarande och parternas yrkanden

61      Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunales kansli den 21 februari 2011. Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 7 mars 2011 ansökte sökanden om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 5 november 2010 om hävning av avtalen rörande projekten Cocoon och Dicoems. Denna ansökan avslogs genom beslut av tribunalens ordförande den 18 november 2011 i mål T-116/11 R, EMA mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen).

62      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (andra avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler uppmanades parterna att besvara vissa frågor och att inkomma med vissa handlingar. Parterna efterkom denna begäran inom den föreskrivna fristen.

63      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 27 februari 2013.

64      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ta upp talan till sakprövning och bifalla den,

–        i första hand,

–        fastställa att sökanden på ett korrekt sätt har fullgjort sina skyldigheter enligt Dicoems- och Cocoon-avtalen och att den följaktligen har rätt till ersättning för kostnaderna för genomförandet av nämnda avtal såsom följer av de formulär C som skickats till kommissionen, inbegripet formulär C beträffande den fjärde perioden med avseende på Cocoon-avtalet,

–        fastställa att kommissionens beslut i skrivelse av den 5 november 2010 att häva ovannämnda avtal är rättsstridigt,

–        som en följd härav fastställa att det saknas grund för kommissionens återkrav av ett belopp på 164 080,10 euro, och således ogiltigförklara debetnotan (varvid en motsvarande kreditnota ska utfärdas), eller under alla omständigheter fastställa att debetnotan är rättsstridig,

–        förplikta kommissionen att betala det resterande belopp på 250 999,16 euro som sökanden har rätt till på grundval av de formulär C som sänts till kommissionen,

–        förplikta kommissionen att till sökanden betala skälig ersättning för den skada den lidit till följd av avsaknaden av kontroll,

–        i andra hand

–        fastställa att kommissionen gjort en obehörig vinst till följd av sitt rättsstridiga handlande,

–        följaktligen förplikta kommissionen att ersätta sökanden för den materiella och ideella skada som denna lidit, med ett belopp som ska fastställas under förevarande förfarande, och

–        i vart fall förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

65      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        avvisa eller ogilla talan,

–        avvisa eller ogilla skadeståndsyrkandet, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

66      Kommissionen har i dupliken framställt ett anslutningsyrkande. Den har yrkat att tribunalen ska fastställa debetnotan och fastställa att sökandens medverkan i avtalen är avslutad samt, följaktligen, förplikta sökanden att återbetala ett belopp på 164 080,03 euro, jämte ränta i enlighet med punkt II.31.2 i de allmänna avtalsvillkoren.

 Rättslig bedömning

1.     Inledande synpunkter

67      Det ska för det första nämnas att sökanden den 20 juli 2011 utöver repliken även ingav en skrivelse som lades till handlingarna i målet och över vilken kommissionen anmodades att yttra sig i dupliken. I skrivelsen av den 20 juli 2011 påtalade sökanden att kommissionen i svaromålet vid ett stort antal tillfällen hänvisade till argument och handlingar som rörde det intermistiska förfarandet, vilket är ett separat förfarande. Detta skapar förvirring och medför indirekt en ökning av antalet sidor i svaromålet, vilket i sin tur leder till att det sidantal som anges i de praktiska anvisningarna till parterna överskrids.

68      Detta påstående utgör inte en grund i egentlig bemärkelse och sökanden har inte åberopat något argument med utgångspunkt däri till stöd för yrkandena i ansökan. Om det antas att det rör sig om ett argument som åberopats till stöd för yrkandena i förevarande talan finner tribunalen således att det saknar verkan.

69      Dessutom är det under alla omständigheter så att kommissionen har upprepat argumenten från det interimistiska förfarandet i målet rörande huvudsaken på ett självständigt sätt och oberoende av de argument som åberopats i det interimistiska förfarandet. Det rör sig alltså inte om enbart hänvisningar och detta kan inte anses ha bidragit till ett överskridande av det sidantal för svaromålet som fastställs i de praktiska anvisningarna till parterna. Därutöver har argumenten framförts på ett fullständigt och strukturerat sätt. De handlingar som rör argumenten har slutligen klart och tydligt angetts i svaromålet, utan någon som helst risk för förvirring, och de har även bifogats dupliken.

70      Detta argument ska således under alla omständigheter underkännas.

71      För det andra framgår det av ansökan, och särskilt av det fjärde yrkandet, att sökanden i allt väsentligt har yrkat ogiltigförklaring av debetnotan vilken avser återbetalning från sökanden av det aktuella beloppet.

72      I detta avseende ska det noteras att de rättsakter som institutionerna antar och som ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang som de – till följd av sin karaktär – inte kan skiljas från inte ingår bland de rättsakter som avses i artikel 288 FEUF, mot vilka en talan om ogiltigförklaring kan väckas med stöd av artikel 263 FEUF (se tribunalens beslut av den 12 oktober 2011, i mål T-353/10, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

73      I förevarande fall har kommissionen genom debetnotan, i vilken det hänvisas till kommissionens skrivelse av den 5 november 2010, begärt att sökanden ska betala en fordran, som kommissionen anser att den har på sökanden och som utgörs av utbetalda belopp motsvarande kostnader vilka enligt kommissionen inte är bidragsberättigande enligt de aktuella avtalen och vilka inte har godtagits. Detta förfaringssätt är avtalsenligt och grundar sig bland annat på punkt II.29.1 jämförd med punkt II.31 i de allmänna avtalsvillkoren.

74      Debetnotan har således uppkommit i ett avtalsförhållande mellan kommissionen och sökanden, i det att den syftar till indrivning av en fordran som grundar sig på bestämmelser i avtalet och i det att den har till syfte att göra gällande de rättigheter som kommissionen har enligt bestämmelserna i avtalet med sökanden (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 17 juni 2010 i de förenade målen T-428/07 och T-455/07, CEVA mot kommissionen, REU 2010, s. II‑2431, punkt 53, tribunalens beslut av den 31 augusti 2011 i mål T‑435/10, IEM mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 44, och beslutet i det ovan i punkt 72 nämnda målet Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro mot kommissionen, punkt 26).

75      I och med att debetnotan inte kan skiljas från det avtalsrättsliga sammanhanget kan det fjärde yrkandet om ogiltigförklaring eller om fastställelse av att debetnotan är rättsstridig inte tas upp till sakprövning. De argument som åberopats till stöd för detta yrkande ska följaktligen underkännas på grund av att de åberopats till stöd för ett yrkande som inte kan prövas. Även om det antas att yrkandet om ogiltigförklaring av debetnotan kan omkvalificeras till ett yrkande om återbetalning av de aktuella beloppen med stöd av tribunalens praxis (se beslutet i det ovan i punkt 72 nämnda målet Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro mot kommissionen, punkterna 34 och 35 och där angiven rättspraxis), så är det dessutom så att de grunder som åberopats emot debetnotan i vart fall sammanfaller med de grunder som åberopats till stöd för yrkandet om återbetalning.

76      Sökanden har åberopat fem grunder till stöd för sin talan, som väckts på grundval av artiklarna 268 FEUF, 272 FEUF och 340 FEUF. De fyra första grunderna har åberopats till stöd för förstahandsyrkandet och den femte grunden, som rör kommissionens ansvar till följd av obehörig vinst och rättsstridigt handlande, avser andrahandsyrkandet.

2.     Förstahandsyrkandet, som stöds av de fyra första grunderna

77      Sökanden har åberopat fyra grunder. Den första grunden avser åsidosättande av punkterna II.19, II.20, II.21 och II.25 i de allmänna avtalsvillkoren. Såvitt avser den andra grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt sin kontrollskyldighet samt principen om tro och heder och lojalt samarbete i avtalsförhållanden. Genom den tredje grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt principerna om god förvaltningssed och proportionalitet. Den fjärde grunden avser åsidosättande av rätten till försvar och brister i motiveringen.

 Den första grunden: Åsidosättande av punkterna II.19, II.20, II.21 och II.25 i de allmänna avtalsvillkoren

78      Tribunalen ska inledningsvis ta ställning till sökandens yrkande rörande det belopp som är hänförligt till den fjärde rapporteringsperioden för projektet Cocoon vilket inte har utbetalats till sökanden och vilket inte omfattas av revisionen. Sökanden har genom sina anmärkningar gjort gällande att den inte har kunnat välja kostnadsmodell och att fakturerade ännu ej betalda kostnader inte var bidragsberättigande. Den har framfört anmärkningar rörande direkta och indirekta personalkostnader och slutligen anmärkningar rörande motsägelser i den slutliga revisionsrapporten. Tribunalen kommer att pröva dessa anmärkningar en i taget.

 Yrkandet om återbetalning avseende den fjärde rapporteringsperioden

79      Det ska inledningsvis noteras att sökanden i sitt yrkande om återbetalning har inkluderat ett belopp på 98 030,42 euro som är hänförligt till den fjärde rapporteringsperioden för projektet Cocoon. Sökanden har hävdat att det av den slutliga revisionsrapporten framgår att kommissionen hade alla uppgifter angående kostnaderna och att sökanden inte har översänt några handlingar för sent. I svaren på åtgärderna för processledning har sökanden tillagt att den frist på fem år som anges i punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren har löpt ut och att det inte längre är möjligt att genomföra någon revision.

80      Tribunalen konstaterar att det belopp som motsvarar den fjärde rapporteringsperioden (som löpte mellan den 1 januari och den 30 juni 2007) inte har utbetalats till sökanden och inte har varit föremål för någon revision. Det framgår nämligen av svaren på tribunalens skriftliga frågor att de finansiella handlingar som avser denna period för närvarande granskas av kommissionen.

81      Enligt de här tillämpliga avtalsbestämmelserna är det förvisso inte nödvändigt att genomföra en revision, men det framgår likväl av artikel 8.2 i avtalen och av punkt II.28.1 i de allmänna avtalsvillkoren att det slutliga belopp som ska betalas ut till en avtalspart ska fastställas på grundval av de av kommissionen godkända rapporter som anges i punkt II.7 i nämnda allmänna avtalsvillkor. Det framgår dessutom av punkt II.8.3 i de allmänna avtalsvillkoren att kommissionens tystnad inte kan jämställas med ett godkännande av en rapport.

82      Oberoende av frågan om vem som ska bära ansvaret för förseningen med att översända handlingarna rörande den fjärde rapporteringsperioden för Cocoon-avtalet ska det noteras att kommissionen inte har uttalat sig i frågan huruvida de aktuella beloppen är bidragsberättigande och den har inte godkänt rapporterna avseende denna period. Den omständigheten att kommissionen inte har framfört någon kritik med avseende på de aktuella kostnaderna räcker inte i sig för att det ska anses att kommissionen har godkänt dem och att de belopp som hänför sig till kostnaderna är bidragsberättigande.

83      Sökanden har åberopat den preskriptionstid på fem år efter projektets slutförande som anges i punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren. Denna preskriptionstid är inte relevant här, eftersom den avser möjligheten att genomföra en revision eller en kontroll och inte kommissionens godkännande av finansiella rapporter.

84      Slutligen har sökanden inte åberopat någon handling eller annan bevisning rörande det angivna beloppet eller kostnaderna avseende den här aktuella fjärde rapporteringsperioden.

85      Följaktligen ska sökandens yrkande rörande ett belopp på 98 030,42 euro motsvarande den fjärde rapporteringsperioden för Cocoon-avtalet, som inte har tillbakavisats av kommissionen och i fråga om vilket sökanden inte har styrkt vare sig storleken på beloppet eller att det är välgrundat avvisas.

 Anmärkningen att sökanden inte har haft möjlighet att välja kostnadsmodell

86      Sökanden har framhållit att den, i egenskap av icke vinstdrivande sammanslutning, var tvungen att tillämpa merkostnadsmodellen. I förevarande fall hade sökanden valt denna modell, eftersom den i sin bokföring inte kunde särskilja direkta kostnader medan merkostnader för projektet kunde identifieras. Detta system var således enligt sökanden ett ”obligatoriskt val”.

87      Det är klarlagt att sökanden i enlighet med punkt II.22.3 i de allmänna avtalsvillkoren beslutat att tillämpa merkostnadsmodellen.

88      Den omständigheten att detta var ett nödvändigt val med hänsyn till sökandens bokföringssystem är endast en följd av en tillämpning av avtalsvillkoren, vilka sökanden har godtagit. Sökanden kan följaktligen inte göra invändningar mot det faktum att den var tvungen att tillämpa merkostnadsmodellen.

89      Denna anmärkning kan således inte godtas.

 Anmärkningen att fakturerade men ännu ej betalda kostnader inte ansetts bidragsberättigande

90      Sökanden har hävdat att de personalkostnader som var upptagna i bokföringen motsvarade tjänster som redan utförts och för vilka det fanns underlag i form av fakturor från konsulter och tidrapporter. Enligt sökanden rör det sig om bidragsberättigande kostnader trots att fakturorna inte är betalda. Ett krav på att betalning faktiskt har skett skulle strida mot punkt II.19.2 i de allmänna avtalsvillkoren och innebär diskriminering på grund av tillämpliga bokföringsregler.

91      För att utgifter ska vara bidragsberättigande uppställs i punkt II.19.1 i de allmänna avtalsvillkoren flera krav. Det anges särskilt att utgifterna ska uppkomma under projektets genomförandetid, förutom i fråga om kostnader för upprättande av den slutliga rapporten (punkt II.19.1 c) och att de ska bokföras av den avtalspart som har haft kostnaderna senast vid den tidpunkt då revisionsintyget enligt punkt II.26 i de allmänna avtalsvillkoren utfärdas. Bokföring av utgifter och inkomster ska ske enligt bokföringsreglerna i den stat där avtalsparten är etablerad och ska göra det möjligt att direkt fastställa sambandet mellan utgifter och inkomster i samband med projektets genomförande och den övergripande redovisningen rörande avtalspartens samlade verksamhet (punkt II.19.1 d).

92      I förevarande fall framgår det av den slutliga revisionsrapporten att vissa kostnader inte hade redovisats i den bokföring som sökanden ingett under revisionen och att sökanden, som tillämpar kontantmetoden i sin bokföring, inte heller faktiskt hade haft kostnaderna. Denna slutsats får stöd av den bokföring och redovisning som översändes den 19 augusti 2009.

93      Tribunalen noterar att sökanden i sin skrivelse till kommissionen av den 19 augusti 2009 bestred att den tillämpar kontantmetoden i sin bokföring. Vid tribunalen har sökanden emellertid angett ­ – vilket den också medgav vid förhandlingen – att den faktiskt tillämpar denna kontantmetod. Detta har antecknats i förhandlingsprotokollet. Med andra ord bokför sökanden inkomster och utgifter vid den tidpunkt då inbetalning respektive utbetalning faktiskt sker.

94      Av de handlingar som översändes den 19 augusti 2009 framgår att det i formulär C beträffande vissa personalkostnader anges ”att betala”.

95      Det kan följaktligen inte anses att dessa icke betalda kostnader har bokförts av sökanden inom ramen för den tillämpade kontantmetoden.

96      Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den av detta drog slutsatsen att sökanden faktiskt inte hade haft vissa kostnader och att de inte hade bokförts senast vid den tidpunkt då revisionsintyget upprättades i enlighet med föreskriften i punkt II.19.1 d i de allmänna avtalsvillkoren.

97      Av detta följer att sökanden inte har visat att kommissionen saknade grund för sina konstateranden med avseende på sökandens underlåtenhet att iaktta de bokföringsmässiga krav som enligt avtalsbestämmelserna (särskilt punkt II.19.1 i de allmänna avtalsvillkoren) ska vara uppfyllda för att kostnader ska vara bidragsberättigande.

98      De argument som sökanden har anfört föranleder inte någon annan bedömning.

99      Sökanden har nämligen hävdat att de aktuella kostnaderna var verkliga eller faktiska och inte orimliga. Detta argument kan dock inte vederlägga kommissionens kritik vad gäller sökandens underlåtenhet att bokföra kostnaderna.

100    Sökanden har dessutom hävdat att ett krav på att betalning faktiskt har skett strider mot punkt II.19.2 i de allmänna avtalsvillkoren. Det ska härvid erinras om att det i punkt II.19.2 a–h anges åtta kategorier av kostnader som inte är bidragsberättigande. I punkt II.19.2 i anges därutöver att kostnader som inte uppfyller kraven enligt punkt 1 inte är bidragsberättigande. I och med att det i förevarande fall helt riktigt har ansetts att kostnaderna inte uppfyller vissa krav i punkt II.19.1 i de allmänna avtalsvillkoren (ovan punkt 97) ska sökandens argument underkännas med stöd av punkt II.19.2 i) i de allmänna avtalsvillkoren.

101    Sökanden har slutligen gjort gällande att den omständigheten att endast de kostnader som faktiskt betalats är bidragsberättigande innebär diskriminering på grundval av tillämpliga bokföringsregler.

102    Detta argument kan dock inte heller godtas. Det enda kommissionen har gjort i förevarande fall är nämligen att tillämpa de avtalsbestämmelser som fastställer villkoren för att kostnader ska vara bidragsberättigande med beaktande av de bokföringsregler som är tillämpliga på sökanden, vilka här medför att det inte kan anses att ej betalda kostnader har bokförts och därmed är bidragsberättigande. Det framgår för övrigt av handlingarna i målet – och särskilt av kommissionens skrivelse av den 22 oktober 2010 – att de förskott som sökanden erhållit täckte de kostnader som denna haft för att genomföra de aktuella projekten.

103    Det följer dessutom av fast rättspraxis att icke-diskrimineringsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se, analogt, domstolens dom av den 8 september 2011 i mål C-177/10, Rosado Santana, REU 2011, s. I-7907, punkt 65). Även om det antas att affärsdrivande bolag – såsom sökanden har angett – omfattas av andra avtalsvillkor än de som ska tillämpas på sökanden så är detta följaktligen inte i sig oförenligt med icke-diskrimineringsprincipen.

104    Denna anmärkning kan således inte godtas.

 Anmärkningen rörande de direkta personalkostnaderna

105    Sökanden har hävdat att den har framlagt bevis för att det förelåg anställningsavtal för den personal som arbetade med projekten Cocoons och Dicoems. Bevisningen bestod av skriftliga redogörelser angående utförda tjänster och erhållna belopp, fakturor från konsulter och förklaringar på heder och samvete. Enligt sökanden borde personalkostnaderna ha godtagits trots att det saknades skriftliga avtal. Enligt belgisk rätt är nämligen muntliga avtal giltiga.

106    Det har inte bestritts att icke skriftliga avtal är tillåtna enligt belgisk rätt. Kommissionen har själv medgett detta inom ramen för revisionen (sidan 43 i den slutliga revisionsrapporten) och i skrivelsen till sökanden av den 22 oktober 2010.

107    I punkt II.20.2 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs dessutom att direkta kostnader för personal endast får avse faktiska kostnader för personal som arbetar med projektet när avtalsparten har slutit avtal med personalen.

108    I denna bestämmelse föreskrivs sålunda att det ska föreligga avtal men inte att de ska vara skriftliga.

109    Inom ramen för det kontradiktoriska förfarandet tillställde sökanden kommissionen, genom skrivelse av den 19 augusti 2009, handlingar angående flera personer som hade anknytning till projekten Cocoon och Dicoems.

110    Tribunalen noterar inledningsvis att kommissionen, i motsats till vad sökanden har hävdat, granskade de på detta sätt översända handlingarna och beaktade dem inom ramen för sin revision. Kommissionen hänvisade nämligen uttryckligen till sökandens synpunkter av den 19 augusti 2009 i den slutliga revisionsrapporten. Det framgår särskilt av sidorna 2 och 42 i nämnda rapport att dessa synpunkter ingående granskades och att kommissionen, då detta var påkallat – såsom exempelvis var fallet beträffande direkta och indirekta reskostnader – såg över och ändrade slutsatserna i revisionen samt gjorde en ny beräkning av de bidragsberättigande kostnaderna. Punkt 12 i den slutliga revisionsrapporten innehåller sålunda en sammanfattning av synpunkterna av den 19 augusti 2009 (sidan 42 i den slutliga revisionsrapporten) och där anges skälen till att kommissionen – med avseende på båda avtalen och för varje kostnadskategori – beaktade, eller inte beaktade, de uppgifter som gavs i synpunkterna.

111    Därefter ska det prövas huruvida kommissionen, mot bakgrund av de handlingar som sökanden översänt, borde ha funnit att det förelåg avtal mellan sökanden och de olika personer som berördes av Cocoon- och Dicoems-avtalen, och huruvida den med avseende på båda avtalen i samband med revisionen borde ha fastslagit att de därmed förknippade personalkostnaderna var bidragsberättigande.

112    I detta avseende ankommer det på sökanden att styrka att dess yrkande är välgrundat, såväl rättsligt som faktiskt, och att göra gällande – samt vid bestridande bevisa – att de utgifter för vilka den har begärt ersättning berättigar till finansiering från unionen mot bakgrund av de regler som är tillämpliga på området (tribunalens dom av den 25 april 2012 i mål T-329/05, Movimondo Onlus mot kommissionen, punkt 31).

–       Personalkostnader för vilka det begärts ersättning inom ramen för Cocoon-avtalet

113    Med avseende på Cocoon-avtalet sände sökanden den 19 augusti 2009 handlingar till kommissionen rörande nio personer.

114    Vad för det första gäller en av dessa personer (S. G.) ansågs reskostnader (vilka var de enda aktuella kostnaderna) bidragsberättigande, vilket kommissionen har framhållit som svar på en skriftlig fråga från tribunalen. Dessa kostnader ska således inte behandlas i förevarande förfarande.

115    Vad för det andra gäller fem av personerna (J. M., M. D., H.-L. Y., I. A. och L. P.) har endast deras meritförteckningar ingetts. Det kan dock inte redan på den grunden slås fast att det föreligger avtal med dessa personer. Det är således inte styrkt att slutsatserna av revisionen i detta avseende är felaktiga.

116    För det tredje har i fråga om sökandens ordförande (V. C.) ingetts meritförteckning och räkningar. De kostnader för vilka ersättning begärts har emellertid inte ansetts bidragsberättigande, eftersom de inte hade bokförts senast vid den tidpunkt då revisionsintyget utfärdades i enlighet med punkt II.19.1 d i de allmänna avtalsvillkoren. I det formulär C som sökanden ingett återfinns nämligen påskriften ”att betala” vid motsvarande belopp.

117    Tribunalen finner således att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att de begärda beloppen inte var bidragsberättigande. Det är härvid inte nödvändigt att pröva huruvida det förelåg ett avtal.

118    Vad för det fjärde gäller två andra personer (L. S. och F. M.) har sökanden utöver meritförteckningar ingett förklaringar på heder och samvete med angivande av vilket slags tjänster som utförts inom ramen för projektet Cocoon, under vilken period detta skett och till vilken timtaxa samt antalet arbetade timmar. Sökanden har även ingett därtill svarande fakturor och arvodesräkningar. Det framgår dessutom av handlingarna i målet att en del av de belopp som fakturerats på detta sätt har betalats ut till berörda personer och att utgiften har bokförts. Inte heller har det bestritts att projektet verkligen har genomförts.

119    Med hänsyn till att det i förevarande fall inte uttryckligen krävs skriftliga avtal vare sig enligt Cocoon-avtalet eller enligt belgisk lagstiftning ska det anses att nämnda handlingar tillsammans utgör samlad bevisning som styrker att det förelåg ett avtal i den mening som avses i punkt II.20 i de allmänna avtalsvillkoren.

120    I motsats till vad kommissionen har hävdat föreskrivs inte någon särskild form i den bestämmelsen. I synnerhet uppställs inte något krav på ett skriftligt avtal, vilket kommissionen medgav under förhandlingen.

121    Enligt artikel 1347 i den belgiska civillagen är det dessutom tillåtet att framlägga bevisning i form av dokumentation som härrör från den person mot vilket anspråket är riktat och som medför att den påstådda omständigheten framstår som sannolik. De handlingar som sökanden har ingett utgör sådana skriftliga prima facie-bevis i den mening som avses i nämnda bestämmelse i civillagen, vilka sammantagna medför att det framstår som sannolikt att det förelåg ett avtal mellan sökanden och de båda berörda personerna.

122    De slutsatser som drogs i samband med revisionen innebärande att det, trots de handlingar som ingetts under det kontradiktoriska förfarandet, inte förelåg något avtal med de nämnda två personerna är följaktligen felaktiga.

123    Kommissionens argument föranleder inte någon annan bedömning. Kommissionen har nämligen som svar på tribunalens skriftliga frågor hävdat att artikel 1347 i den belgiska civillagen inte är relevant, eftersom det inte är fråga om att bevisa förekomsten av en fordran utan förekomsten av ett avtal som ingåtts i den form som föreskrivs i punkt II.20 i de allmänna avtalsvillkoren.

124    Såsom det angetts ovan (punkt 120) föreskrivs emellertid i punkt II.20 i de allmänna avtalsvillkoren att det ska föreligga ett avtal men det preciseras inte i vilken form.

125    Dessutom är det så att artikel 1347 i den belgiska civillagen ingår i lagens avsnitt II rörande vittnesbevisning som är infört i kapitel VI med rubriken ”Om bevis på förpliktelser och om bevis på betalning”, vilket i sin tur återfinns i avdelning III som har rubriken ”Om avtal eller avtalsförpliktelser i allmänhet”. Artikel 1347 i nämnda lag är följaktligen relevant i förevarande fall.

126    Kommissionen har hävdat att artikel 1347 i den belgiska civillagen inte är tillämplig, eftersom den avser skriftliga handlingar som härrör från den person mot vilken anspråket är riktat (gäldenären). Enligt kommissionen är det sökanden som är gäldenär medan fakturorna och förklaringarna på heder och samvete härrör från medarbetare som påstår sig vara sökandens borgenärer och inte från sökanden själv.

127    I förevarande fall handlar det emellertid om att fastställa vilka personalkostnader som är bidragsberättigande och det gäller följaktligen att bevisa att sökanden har slutit avtal med sin personal. De handlingar som sökanden har ingett är således relevanta som bevis på att det föreligger ett sådant avtal som krävs enligt punkt II.20 i de allmänna avtalsvillkoren.

128    De argument som kommissionen framfört i sina svar på tribunalens skriftliga frågor kan alltså inte godtas.

129    Mot bakgrund av de handlingar som lagts fram under det kontradiktoriska förfarandet borde kommissionen således – i motsats till vad som konstaterades vid revisionen – ha funnit att det förelåg ett avtal i den mening som avses i punkt II.20 i de allmänna avtalsvillkoren när det gäller L. S. och F. M.

130    Tribunalen ska därför pröva huruvida det av andra skäl än frånvaron av ett avtal ska anses att personalkostnaderna avseende dessa båda personer inte var bidragsberättigande.

131    Vad för det första gäller L. S. anges i den slutliga revisionsrapporten att de kostnader för vilka ersättning begärts men för vilka begäran avslagits uppgick till 6 000 euro (168 timmar till en timtaxa på 35,71 euro) under den första rapporteringsperioden (1 januari–31 december 2004). I rapporten anges även att, bortsett från avsaknaden av avtal, beloppen hade bokförts korrekt och att det hade upprättats tidrapporter men att kostnaderna inte överensstämde med de belopp och de perioder som angetts på fakturorna.

132    Det framgår av bilagorna till skrivelsen av den 19 augusti 2009, vilka översänts till kommissionen att L. S. i sin förklaring på heder och samvete intygade att hon hade utfört intellektuella tjänster åt sökanden inom ramen för projektet Cocoon under perioden 1 januari 2004–”31 juni 2007” avseende administrativ uppföljning och kontakter i syfte att organisera olika möten rörande projektet. En taxa på 50 euro per timme anges och en sammanlagd ersättning till L. S. på 4 500 euro. Beloppet hade fakturerats i tre arvodesräkningar av den 1 januari och den 27 december 2006 samt av den 25 juni 2007. L. S. har uppgett att utbetalningar på 1 500, 2 000 respektive 1 000 euro hade genomförts den 2 januari 2006 och den 18 januari respektive den 25 juni 2007.

133    Sökanden har också tillhandahållit kommissionen L. S.:s arvodesräkningar rörande projektet Cocoon (i vilka en timtaxa på 30 euro anges) daterade den 1 januari 2006 (1 500 euro) och den 27 december 2006 (2 000 euro).

134    I en tidrapport anges en timtaxa på 30 euro och där nämns bland annat de båda tidrapporterna av den 1 januari och den 27 december 2006.

135    Dessutom anges beloppet 3 500 euro som utbetalat i de formulär C som sänts till kommissionen den 19 augusti 2009 avseende den tredje rapporteringsperioden. I skrivelsen av den 22 oktober 2010 medgav kommissionen för övrigt att nämnda belopp på 3 500 euro hade betalats och bokförts.

136    Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att sökanden under det kontradiktoriska förfarande som utmynnade i den slutliga revisionsrapporten vad gäller beloppet på 3 500 euro framlade bevis på att de angivna personalkostnaderna avseende L. S. motsvarade tjänster som faktiskt utförts, som rörde projektet och som betalats och bokförts för den tredje rapporteringsperioden. Sökanden har således, vad gäller ett belopp på 3 500 euro, visat att den hade haft faktiska kostnader för personal som arbetar med projektet som ska anses bidragsberättigande enligt punkterna II.19 och II.20 i de allmänna avtalsvillkoren.

137    Med hänsyn till omständigheterna i förevarande mål såsom de angetts ovan (punkterna 132–136) är det inte möjligt att, på grundval av kommissionens argument rörande den brist på överensstämmelse i fråga om belopp och berörda perioder som föreligger mellan de handlingar om ingetts under revisionen och de som översänts den 19 augusti 2009, det vill säga innan revisionen avslutades den 30 september 2009, slå fast att beloppet på 3 500 euro inte var bidragsberättigande.

138    Beloppet på 3 500 euro har nämligen betalats ut och bokförts. Ytterligare stöd för detta finns i de arvodesräkningar av den 1 januari 2006 avseende ett belopp på 1 500 euro respektive av den 27 december 2006 avseende ett belopp på 2 000 euro som sänts till kommissionen och där det anges en timtaxa på 30 euro. Storleksskillnaden mellan den timtaxa som angetts i förklaringen på heder och samvete och den som angetts i arvodesräkningarna beror på ett skrivfel i förklaringen på heder och samvete, såsom sökanden har angett som svar på en skriftlig fråga från tribunalen. Det är således timtaxan 30 euro som ska gälla.

139    Omständigheterna i förevarande mål skiljer sig från dem som var för handen i tribunalens dom av den 2 oktober 2012 i mål T-312/10, ELE.SI.A mot kommissionen, till vilken det hänvisats under förhandlingen. I det målet hade sökanden nämligen inte visat att den faktiskt hade haft de aktuella kostnaderna eller att de var bidragsberättigande vare sig vid kontrollen eller under det kontradiktoriska förfarandet.

140    Vad gäller L. S. ska det således anses att det har begåtts fel vid revisionen i det att det där påtalas avsaknaden av avtal och slås fast att personalkostnader med ett belopp på 3 500 euro inte ska vara bidragsberättigande.

141    Vad för det andra gäller F. M. anges i den slutliga revisionsrapporten att de kostnader för vilka ersättning begärts men för vilka begäran avslagits uppgick till 6 540 euro (174 timmar till en timtaxa på 37,59 euro) under den andra rapporteringsperioden och till 1 224 euro för den tredje rapporteringsperioden (27,20 timmar till en timtaxa på 50 euro). I rapporten anges även, bortsett från avsaknaden av avtal, att ett belopp på 6 540 euro hade bokförts korrekt men att det saknades tidrapporter och att beloppet inte överensstämde med fakturorna (sidan 22 i den slutliga revisionsrapporten).

142    Det framgår av bilagorna till skrivelsen av den 19 augusti 2009, vilka översänts till kommissionen att F. M. i sin förklaring på heder och samvete intygade att han hade utfört intellektuella tjänster åt sökanden inom ramen för projektet Cocoon under perioden 1 januari 2004–”31 juni 2006” avseende projektets rättsliga aspekter. Timtaxan 37.50 euro anges liksom den omständigheten att F. M. utförde sina tjänster utan vederlag utom när arbetet varade mer än fem dagar.

143    En arvodesräkning daterad den 30 april 2006 har också bifogats och i den anges att ett belopp på 4 481,28 euro har fakturerats avseende projektet Cocoon, vilket motsvarar 119,5 timmar till en timtaxa på 37,50 euro avseende perioden januari 2004–december 2005.

144    I flera handlingar anges att ett belopp på 4 481,28 euro, vilket återfinns i bokföringen, har fakturerats och utbetalats avseende den andra rapporteringsperioden.

145    Tribunalen konstaterar inledningsvis att kostnaderna avseende den tredje rapporteringsperioden (1 224 euro), såsom kommissionen har angett i sitt svar på tribunalens skriftliga frågor, inte hade styrkts och inte heller hade bokförts innan revisionsintyget utfärdades.

146    Sökanden har inte framlagt någon bevisning som styrker att den faktiskt haft dessa kostnader avseende den tredje rapporteringsperioden eller att kostnaderna har bokförts.

147    Det var således korrekt av kommissionen att slå fast att dessa kostnader inte var bidragsberättigande.

148    Vad gäller kostnaderna avseende den andra rapporteringsperioden ska det noteras att ett belopp på 4 481,28 euro har utbetalats och bokförts. Detta förhållande stöds av arvodesräkningen av den 30 april 2006 som getts in till kommissionen. I sin skrivelse av den 22 oktober 2010 har kommissionen dessutom medgett att ett belopp på 4 481,28 euro hade utbetalats och bokförts.

149    Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att sökanden under det kontradiktoriska förfarandet innan revisionen avslutades framlade bevisning som styrker att de angivna personalkostnaderna avseende F. M. med ett belopp på 4 481,28 euro motsvarade tjänster som faktiskt utförts avseende den andra rapporteringsperioden, som rörde projektet och som betalats och bokförts. Sökanden har således, vad gäller ett belopp på 4 481 euro, visat att den hade haft faktiska kostnader för personal som arbetade med projektet Cocoon vilka ska anses bidragsberättigande enligt punkterna II.19 och II.20 i de allmänna avtalsvillkoren

150    Med hänsyn till omständigheterna i förevarande mål såsom de angetts ovan (punkterna 142–144) är det inte möjligt att, på grundval av kommissionens argument rörande bristen på överensstämmelse mellan de begärda beloppen och de belopp som anges på fakturorna, slå fast att beloppet på 4 481,28 euro inte var bidragsberättigande. Omständigheterna i förevarande mål skiljer sig i detta avseende från dem som var för handen i domen i det ovan i punkt 139 nämnda målet ELE.SI.A mot kommissionen i det att sökanden i det målet inte hade visat att den faktiskt hade haft de aktuella kostnaderna eller att de var bidragsberättigande vare sig vid kontrollen eller under det kontradiktoriska förfarandet.

151    Vad gäller F. M. ska det således anses att det har begåtts fel vid revisionen i det att det där påtalas avsaknaden av avtal och slås fast att personalkostnader med ett belopp på 4 481,28 euro inte ska vara bidragsberättigande.

–       Personalkostnader för vilka det begärts ersättning inom ramen för Dicoems-avtalet

152    Med avseende på Dicoems-avtalet sände sökanden den 19 augusti 2009 handlingar till kommissionen rörande nio personer.

153    Vad för det första gäller fem av dessa personer (F. G., S. R., F. S., N. A. och M. R.) har sökanden framhållit att den har framlagt konsultavtal avseende de utförda tjänsterna. Sökanden har hävdat att det var fel av kommissionen att slå fast att dessa personalkostnader inte var bidragsberättigande på grund av att de hade samband med entreprenadavtal som kommissionen inte godkänt på förhand.

154    Det är utrett att det förelåg konsultavtal mellan sökanden och nämnda konsulter avseende tjänster som utfördes inom ramen för Dicoems‑avtalet.

155    Det var dock av andra orsaker än avsaknaden av avtal som kommissionen under revisionen hade ansett att kostnaderna avseende dessa personer inte var bidragsberättigande. I den slutliga revisionsrapporten anges sålunda att kostnaderna inte hade bokförts. Det framgår dessutom av revisionsrapporten att villkoren för att dessa personer skulle anses som interna konsulter inte var uppfyllda, att kostnaderna som rörde dem således inte skulle anses som kostnader för underentreprenad och att de krav som ställdes på detta område inte var uppfyllda.

156    Tribunalen konstaterar att det framgår av de handlingar som sökanden översände den 19 augusti 2009 att kostnaderna avseende dessa personer inte hade bokförts. Detta förhållande hade även konstaterats under revisionen. I formulär C anges nämligen att de aktuella beloppen ännu inte hade betalats (to be paid).

157    Redan detta konstaterande gör det möjligt att slå fast att det i den slutliga revisionsrapporten helt korrekt angavs att kostnaderna för dessa personer inte var bidragsberättigande på grund av att de inte hade bokförts.

158    Det ska följaktligen anses att dessa kostnader inte är bidragsberättigande och det är härvid inte nödvändigt att pröva sökandens argument att de slutsatser som dragits under revisionen i fråga om underentreprenader är oriktiga.

159    Sökandens argument att en oberoende revisor hade intygat att de aktuella beloppen var bidragsberättigande föranleder inte någon annan bedömning.

160    Enligt artikel 8.2 d i de aktuella avtalen anses nämligen alla utbetalningar som skett i slutet av en rapporteringsperiod och som åtföljs av ett revisionsintyg slutliga, med förbehåll för resultaten av eventuella revisioner eller kontroller som kan genomföras enligt artikel II.29 i de allmänna avtalsvillkoren. I punkt II.26 in fine preciseras att utfärdande av revisionsintyg på intet sätt påverkar avtalsparternas ansvar enligt avtalet eller de rättigheter som tillkommer Europeiska unionen enligt punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren. Enligt punkt II.29.1 i de allmänna avtalsvillkoren kan kommissionen när som helst under avtalets löptid och under fem år efter det att projektet avslutats genomföra revisioner. Dessa revisioner kan avse vetenskapliga, finansiella, tekniska eller andra aspekter av projekten, såsom redovisnings- och förvaltningsprinciper som rör ett effektivt genomförande av projektet och avtalet. Av detta följer att externa revisionsintyg om att samtliga ytterligare kostnader som sökanden har uppgett inte påverkar kommissionens möjlighet att genomföra en revision som kan leda till att det ifrågasätts huruvida de av sökanden angivna kostnaderna är bidragsberättigande (tribunalens dom av den 17 oktober 2012 i mål T-286/10, Fondation IDIAP mot kommissionen, punkterna 80–84).

161    Sökanden har således inte styrkt att det var fel av kommissionen att slå fast att kostnaderna avseende dessa konsulter inte var bidragsberättigande.

162    Vad för det andra gäller sökandens ordförande (V. C.) framgår det av den slutliga revisionsrapporten att de kostnader för vilka ersättning begärts inte hade ansetts bidragsberättigande, eftersom det inte förelåg något avtal och kostnaderna inte hade bokförts senast vid den tidpunkt då revisionsintyget utfärdades i enlighet med punkt II.19.1 d i de allmänna avtalsvillkoren.

163    Sökandens argument att det inte kan krävas att det upprättades ett avtal mellan sökanden och dennas ordförande, eftersom det skulle innebära att ordföranden ingick ett avtal med sig själv ska inledningsvis underkännas. Det räcker nämligen att konstatera att sökandens ordförande agerade i egenskap av ett rättssubjekt som är åtskilt från sökanden. Detta har kommissionen framhållit och det bekräftas av de arvodesräkningar som ställts till sökanden.

164    Det framgår också av de handlingar som sökanden översände till kommissionen den 19 augusti 2009 att det med avseende på samtliga aktuella belopp – bortsett från ett belopp på 3 250 euro avseende Dicoems-avtalets första rapporteringsperiod – i formulär C anges ”att betala”.

165    Det var således helt korrekt av kommissionen att anse att dessa belopp, vilka inte hade bokförts då revisionsintyget utfärdades, inte var bidragsberättigande (punkterna 90–104 ovan). De handlingar som sökanden har ingett styrker inte att denna slutsats är oriktig.

166    Beloppet på 3 250 euro har däremot angetts som utbetalat både i den handling som rör kostnaderna avseende V. C. och i det formulär C som avsåg den första rapporteringsperioden, vilka båda översändes till kommissionen den 19 augusti 2009 i samband med det kontradiktoriska förfarandet.

167    Detta belopp motsvarar dessutom det belopp som fakturerats i arvodesräkningen av den 16 mars 2004, vilken har referensen ”Konsulttjänster inom projektet Dicoems”. I denna arvodesräkning anges även antalet arbetade timmar per månad (12 timmar i januari 2004, 12 timmar i februari 2004 och 12,1 timmar i mars 2004), samt timtaxan (90 euro).

168    I en handling med en presentation av V. C. anges dessutom att hans arvode inkluderar tid för att förbereda och delta i möten samt tid för att presentera projektet vid olika konferenser.

169    Det ska också noteras att det i samband med revisionen ansågs att beloppet hade bokförts avseende den första rapporteringsperioden för projektet Dicoems (1 januari–30 juni 2004) och att det överensstämde med den ingivna fakturan (rad 1 i tabellen på sidan 23 i den slutliga revisionsrapporten). Det ska dessutom anses att dessa kostnader har bokförts avseende den första rapporteringsperioden och alltså har bokförts senast då revisionsintyget av den 2 augusti 2004 utfärdades (se bilaga 3 till den slutliga revisionsrapporten, s. 65), i enlighet med punkt II.19.1 d i de allmänna avtalsvillkoren.

170    Trots avsaknaden av avtal ska det således anses att dessa handlingar tillsammans utgör samlad bevisning som styrker dels att det förelåg ett avtalsförhållande mellan sökanden och dennas ordförande, dels att de personalutgifter på 3 250 euro som avser V. C. motsvarade tjänster som utförts inom ramen för projektet Dicoems avseende den första rapporteringsperioden och att dessa utgifter har betalats och bokförts. Sökanden har således, vad gäller ett belopp på 3 250 euro, visat att den hade haft faktiska kostnader för personal som arbetar med projektet vilka borde ha ansetts bidragsberättigande enligt punkterna II.19 och II.20 i de allmänna avtalsvillkoren.

171    Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall ska det således anses att det har begåtts fel vid revisionen i det att det där påtalas avsaknaden av avtal och slås fast att personalkostnader avseende V. C. med ett belopp på 3 250 euro inte ska vara bidragsberättigande.

172    I den slutliga revisionsrapporten anges för det tredje att personalkostnaderna avseende en annan person (E. C.) inte är bidragsberättigande. Utöver den omständigheten att det inte föreligger något avtal i den mening som avses i punkt II.20.2 i de allmänna avtalsvillkoren anges även i den slutliga revisionsrapporten att de villkor som gäller för ett avtal om internkonsulttjänster (in-house) i den mening som avses i artikel 6.1.1. i handledning om finansiella tjänster i samband med indirekta åtgärder enligt sjätte ramprogrammet inte är uppfyllda. Vidare anges i rapporten att de kostnader som kan hänföras till E. C. ska anses som kostnader för underentreprenad och att de inte uppfyller kraven enligt punkt II.6 i de allmänna avtalsvillkoren.

173    Sökanden har inte visat att resultaten av revisionen är felaktiga i detta avseende. Sökanden har nämligen på intet sätt bestritt att de villkor som gäller för ett avtal om internkonsulttjänster inte var uppfyllda och inte heller att de kostnader som kan hänföras till E. C. borde anses som kostnader för underentreprenad men att de inte uppfyller de krav som fastställs i punkt II.6 i de allmänna avtalsvillkoren.

174    Sökandens yrkande avseende E. C. ska således ogillas och det är härvid inte nödvändigt att pröva frågan huruvida det föreligger ett avtal i den mening som avses i punkt II.20.2 i de allmänna avtalsvillkoren.

175    Vad för det fjärde gäller en annan person (J. G.) anges i den slutliga revisionsrapporten, utöver avsaknaden av avtal, även andra skäl för att kostnaderna inte ska anses bidragsberättigande. I synnerhet anges att det saknas uppgifter om de kostnader som eventuellt hade uppkommit och att dessa kostnader inte hade bokförts hos sökanden innan det intyg som avses i punkt II.19.1 d i de allmänna avtalsvillkoren utfärdades. Dessutom anges att sökandens begäran om återbetalning inom ramen för projektet Dicoems inte är förenlig med den omständigheten att J. G. var upptagen som fast anställd personal avseende det projektet.

176    Sökanden har inte bestritt resultaten av revisionen i detta avseende och har i synnerhet inte ifrågasatt det förhållandet att begäran om återbetalning inte var förenlig med J. G.:s ställning som fast anställd personal inom projektet Dicoems. Sökanden har således inte visat att resultaten av revisionen är felaktiga i detta avseende.

177    Av detta följer att sökandens yrkande ska ogillas såvitt avser dessa personalkostnader, oberoende av frågan huruvida det föreligger ett avtal.

178    Vad för det femte gäller L. S. anges i den slutliga revisionsrapporten att de kostnader för vilka ersättning begärts men för vilka begäran avslagits uppgick till 4 000 euro (127 timmar till en timtaxa på 31,50 euro) under den första rapporteringsperioden, och till 3 500 euro (116 timmar till en timtaxa på 30,17 euro) under den andra rapporteringsperioden. Det enda skäl till att kostnaderna inte ska anses bidragsberättigande som nämns i revisionsrapporten är avsaknaden av avtal i den mening som avses i punkt II.20.2 i de allmänna avtalsvillkoren.

179    Det framgår av bilagorna till skrivelsen av den 19 augusti 2009, vilka översänts till kommissionen att L. S. i en förklaring på heder och samvete intygade att hon hade utfört intellektuella tjänster åt sökanden inom ramen för projektet Cocoon under perioden 1 januari 2004–30 juni 2006 avseende administrativ uppföljning och kontakter i syfte att organisera olika möten rörande projektet. En taxa på 50 euro per timme anges. Det anges även att den sammanlagda ersättningen med ett belopp på 7 500 euro har fördelats i enlighet med bifogade arvodesräkningar.

180    Sökanden har också tillhandahållit kommissionen arvodesräkningar från L. S. (i vilka en timtaxa på 30 euro anges) daterade den 2 januari 2004 (1 500 euro), den 1 mars 2004 (520 euro), den 1 juni 2004 (2 000 euro) och den 30 juni 2004 (3 480 euro), varvid det sammanlagda beloppet således uppgår till 7 500 euro.

181    En tidrapport med en angiven timtaxa på 30 euro är också bifogad samt en handling där det anges att de fakturerade beloppen har utbetalats. I denna handling, som har formen av en tabell, preciseras att de tre första arvodesräkningarna avser den första rapporteringsperioden och att arvodesräkningen av den 30 juni 2004 avser den andra perioden. Det sammanlagda beloppet uppgår till 7 500 euro.

182    Det framgår dessutom av de formulär C som översänts den 19 augusti 2009 att belopp på 4 000 euro för den första rapporteringsperioden respektive 3 500 euro för den andra perioden har betalats ut, det vill säga sammanlagt 7 500 euro, vilket motsvarar det fakturerade totalbeloppet.

183    Inte heller har det bestritts att projektet verkligen har genomförts.

184    Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att sökanden under det kontradiktoriska förfarandet innan revisionen avslutades framlade bevisning som styrker att det förelåg ett avtal i den mening som avses i punkt II.20 i de allmänna avtalsvillkoren. Den omständigheten att det har skett ett fel vid angivandet av timtaxan (som i förklaringen på heder och samvete anges till 50 euro medan den i arvodesräkningarna anges till 30 euro), såsom sökanden har angett som svar på skriftlig fråga från tribunalen räcker inte för att vederlägga denna slutsats.

185    Det totala beloppet motsvarar arvodesräkningarna och formulären C och det har bokförts.

186    Det framgår emellertid av den tidrapport som sökanden ingett att arvodesräkningen på 1 500 euro av den 2 januari 2004, vilken rör den första rapporteringsperioden för projektet Dicoems, avser tid som arbetats under december månad, utan angivande av vilket år som åsyftas. Det kan dock bara röra sig om december 2003, eftersom den första rapporteringsperioden för projektet Dicoems löpte från den 1 januari till den 30 juni 2004. I punkt II.19.1 c i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att kostnader är bidragsberättigande om de har uppkommit under projektets genomförandetid. Beloppet på 1 500 euro som motsvarar tid som arbetats i december 2003 och därmed avser en period innan projektet Dicoems påbörjades är således inte bidragsberättigande.

187    Sökanden har följaktligen visat att personalutgifter avseende L. S. med ett belopp på 6 000 euro motsvarar tjänster som faktiskt utförts, som rörde projektet och som betalats och bokförts i vederbörlig ordning. Dessa utgifter utgör således faktiska kostnader som ska anses bidragsberättigande enligt punkterna II.19 och II.20 i de allmänna avtalsvillkoren.

188    Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall ska det således anses att det har begåtts fel vid revisionen i det att det där påtalas avsaknaden av avtal och slås fast att personalkostnader avseende L. S. med ett belopp på 6 000 euro inte ska vara bidragsberättigande.

189    Av det ovan anförda följer att sökandens argument att personalkostnaderna borde ha ansetts bidragsberättigande ska godtas vad gäller Cocoon-avtalet med ett belopp på 3 500 euro för L. S. och med ett belopp på 4 481,28 euro för F. M. och vad gäller Dicoems‑avtalet med ett belopp på 3 250 euro för V. C. och med ett belopp på 6 000 euro för L. S.

190    Sökandens yrkande ska följaktligen bifallas såvitt det avser direkta personalkostnader med ett belopp på 7 981,28 euro avseende Cocoon‑avtalet och med ett belopp på 9 250 euro avseende Dicoems‑avtalet, det vill säga ett totalt belopp på 17 231,28. Yrkandet ska ogillas i övrigt.

 Anmärkningen rörande de indirekta personalkostnaderna

191    Sökanden har hävdat att den omständigheten att den övervägande delen av de direkta kostnaderna har ansetts icke bidragsberättigande felaktigt har medfört en proportionell minskning av de bidragsberättigande indirekta kostnaderna.

192    Det ska i detta avseende erinras om att det i punkt II.22.1 tredje strecksatsen i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att när merkostnadsmodellen tillämpas så fastställs de indirekta kostnaderna till 20 procent av de direkta merkostnaderna minskade med kostnaderna för underentreprenader.

193    Såsom det har konstaterats ovan (punkterna 189 och 190) ska det anses att den slutliga revisionsrapporten är felaktig i fråga om beräkningen av de direkta personalkostnaderna vad gäller beloppen 7 981,28 euro avseende Cocoon-avtalet och 9 250 euro avseende Dicoems-avtalet.

194    Av detta följer att de indirekta kostnaderna ska fastställas på nytt för att i lämplig omfattning beakta ökningen av de bidragsberättigande direkta kostnaderna, med förbehåll för kostnaderna för underentreprenader.

 Anmärkningen rörande motsägelser i den slutliga revisionsrapporten

195    Sökanden har hävdat att den slutliga revisionsrapporten innehåller motsägelser och att det inte klart framgår av rapporten på vilken grund vissa belopp har ansetts bidragsberättigande. Enligt sökanden har vissa personalkostnader ansetts bidragsberättigande trots att vissa anställningsavtal ansågs ogiltiga eller obefintliga.

196    Tribunalen noterar att det framgår av den slutliga revisionsrapporten att vissa kostnader har ansetts bidragsberättigande i och med att de hade bokförts och styrkts i tillräcklig omfattning. Exempelvis i punkt 5.3.3 i den slutliga revisionsrapporten (sidan 28) anges att det belopp på 250 euro för vilket ersättning begärts avseende den andra rapporteringsperioden för Cocoon‑avtalet motsvarar utgifter för revisionsintyget avseende den första rapporteringsperioden. Det anges vidare att beloppet har betalats ut och bokförts. Det är således bidragsberättigande, i motsats till det belopp som motsvarar utgifter för revisionsintyget avseende den andra rapporteringsperioden, vilket inte har bokförts. Samma resonemang har tillämpats i fråga om Dicoems-avtalet.

197    På samma sätt förklaras i punkt 5.4.3. i den slutliga revisionsrapporten (sidan 31) varför vissa direkta kostnader, hänförliga till projektet, för vilka underlag finns och vilka har registrerats i sökandens bokföring har ansetts bidragsberättigande inom ramen för projektet Cocoon trots att ersättning för dem inte ens hade begärts.

198    I den slutliga revisionsrapporten anges skälen till att vissa kostnader har ansetts bidragsberättigande. Sökanden har inte visat på vilket sätt detta förhållande motsäger det förhållandet att andra kostnader har ansetts icke bidragsberättigande. De synpunkter som sökanden framfört muntligen i detta avseende föranleder inte någon annan bedömning.

199    Anmärkningen att den slutliga revisionsrapporten är motsägelsefull ska följaktligen underkännas.

 Slutsatser angående den första grunden

200    Av det ovan anförda följer att talan ska vinna bifall såvitt avser den första grunden i den del denna rör de direkta personalkostnader med ett belopp på 17 231,28 euro som ska anses bidragsberättigande och i den del den rör därmed sammanhängande indirekta kostnader, vilka är en följd av avtalens tillämpning. Talan ska ogillas i övrigt såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden: Kommissionen har åsidosatt sina kontrollskyldigheter samt principen om tro och heder och lojalt samarbete i avtalsförhållanden

201    Sökanden har anfört att kommissionen har åsidosatt sin aktsamhetsplikt och har i detta avseende åberopat vissa avtalsbestämmelser. Sökanden har gjort gällande att villkoren för hävning med omedelbar verkan inte var uppfyllda. Därutöver har sökanden åberopat åsidosättande av principen om tro och heder och principen om lojalt samarbete enligt belgisk civilrätt. Sökanden har även yrkat skälig ersättning för den skada den åsamkats till följd av kommissionens bristande kontroll.

202    Sökanden har för det första åberopat ett flertal bestämmelser i de allmänna avtalsvillkoren och har hävdat att kommissionen har åsidosatt sin aktsamhetsplikt under det skede då projekten Cocoon och Dicoems genomfördes.

203    I punkt II.3.4 a i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att kommissionen ska övervaka projektets vetenskapliga, tekniska och finansiella genomförande.

204    Sökanden har dock inte genom något av sina argument visat att kommissionen har åsidosatt någon av sina avtalsenliga kontrollskyldigheter i detta avseende.

205    I punkt II.8 i de allmänna avtalsvillkoren anges nämligen att kommissionen ska utvärdera de rapporter den erhåller inom 45 dagar från mottagandet. När det gäller förvaltningsrapporter, och särskilt finansiella handlingar enligt punkt II.7.2 b, föreskrivs emellertid i punkt II.8.3 att avsaknaden av svar från kommissionen inom den tiden inte innebär att handlingarna har godkänts och inte hindrar kommissionen från att underkänna dem även efter utgången av betalningsfristen. Kommissionens underlåtenhet att ingripa under projektens genomförandefas strider således i förevarande fall inte mot denna avtalsbestämmelse.

206    På samma sätt framgår det av punkt II.28.8 i de allmänna avtalsvillkoren att kommissionen kan avbryta utbetalningarna för det fall de finansiella deklarationerna inte kan godtas eller vid oegentligheter. Kommissionen har dock inte några skyldigheter i detta avseende enligt bestämmelsen.

207    Sökandens påstående att kommissionen borde ha ingripit i ett tidigare skede och anmodat sökanden att åtgärda de bokföringsmässiga oegentligheterna innan projekten avslutades och revisionen genomfördes har följaktligen inte stöd i någon tillämplig avtalsbestämmelse.

208    Såsom kommissionen har framhållit visar den omständigheten att kommissionen har genomfört revision avseende bokföring och finansiella aspekter – vid vilken de aktuella oegentligheterna uppdagades – att den har fullgjort sin kontrollskyldighet genom att tillämpa punkt II.29 i de allmänna avtalsvillkoren. I denna bestämmelse föreskrivs nämligen att kommissionen när som helst och under fem år efter det att projektet avslutats kan genomföra revisioner.

209    Denna bedömning påverkas slutligen inte av argumentet att kommissionen borde ha visat prov på större aktsamhet från det ögonblick då den fick kännedom om att samordnaren för projektet Dicoems hade gått i konkurs och att det hade förekommit bedrägligt beteende. Detta argument kan inte godtas och det saknar dessutom koppling till de oegentligheter som sökanden gjort sig skyldig till.

210    Anmärkningen att avtalsbestämmelserna har åsidosatts på grund av kommissionens bristande vaksamhet ska följaktligen underkännas.

211    Sökanden har för det andra hävdat att villkoren för hävning med omedelbar verkan enligt punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren inte var uppfyllda. Enligt sökanden borde kommissionen ha inlett det kontradiktoriska förfarande som föreskrivs i punkt II.16.1 i de allmänna avtalsvillkoren innan den hävde avtalet. Genom detta agerande har kommissionen åsidosatt avtalsbestämmelserna och principen om tro och heder i avtalsförhållanden och om lojalt samarbete.

212    I punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren föreskrivs att kommissionen med omedelbar verkan kan häva avtalet med en avtalspart om avtalsparten uppsåtligen eller av oaktsamhet har gjort sig skyldig till en oegentlighet vid avtalets fullgörande (punkt II.16.2 a), eller åsidosatt de uppföranderegler som avses i reglerna för deltagande (punkt II.16.2 b).

213    Enligt punkt II.1.11 i de allmänna avtalsvillkoren avses med uttrycket oegentlighet ”varje åsidosättande av en gemenskapsbestämmelse eller varje överträdelse av en avtalsenlig förpliktelse genom en handling eller underlåtenhet från en avtalsparts sida som leder eller skulle kunna leda till en negativ ekonomisk effekt för Europeiska gemenskapernas allmänna budget som gemenskaperna förvaltar genom en otillbörlig utgift”.

214    Såsom det har fastställts vid prövningen av den första grunden har sökanden gjort sig skyldig till oegentligheter vilka påtalats i den slutliga revisionsrapporten och det är styrkt att dessa oegentligheter motsvarar definitionen i punkt II.1.11 i de allmänna avtalsvillkoren.

215    I denna rapport angavs nämligen att det inte var möjligt att i sökandens bokföring spåra ursprunget till vissa kostnader för vilka sökanden begärt ersättning och där påtalades avsaknaden av originalhandlingar (eller vidimerade kopior när detta var tillåtet) rörande avtalens fullgörande, den omständigheten att vissa kostnader för vilka sökanden begärt ersättning inte var verkliga och inte motsvarade de underlag som rörde projekten, den omständigheten att sökanden genom att underteckna den finansiella dokumentation som översänts till kommissionen bestyrkt förhållanden som inte överensstämde med verkligheten i fråga om uppkomna kostnader och underlagen för dem samt den omständigheten att entreprenadavtal hade ingåtts i strid med avtalsbestämmelserna (punkt 1.4, sidorna 10 och 11 i den slutliga revisionsrapporten).

216    Den omständigheten att sökanden har åsidosatt sina avtalsenliga förpliktelser, särskilt punkt II.19 och följande punkter i de allmänna avtalsvillkoren, påverkar dessutom unionens budget i och med att unionens bidrag till projekten Cocoon och Dicoems bygger på att de utgifter som avtalsparten (i förevarande fall sökanden) deklarerat är bidragsberättigande och att avtalsparten uppfyller sina avtalsenliga förpliktelser.

217    Såsom kommissionen har betonat krävs det inte heller nödvändigtvis enligt punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren att sökanden har bedrägligt uppsåt för att avtalet ska kunna hävas med omedelbar verkan.

218    I motsats till vad sökanden har hävdat i repliken innebär inte den omständigheten att de påtalade oegentligheterna inte kunde upptäckas förrän efter en revision att oegentligheterna var av ringa betydelse. Enligt den definition av oegentligheter som ges i punkt II.1.11 i de allmänna avtalsvillkoren ska i vart fall inte någon tröskel avseende oegentlighetens allvar tillämpas (domen i det ovan i punkt 139 nämnda målet ELE.SI.A mot kommissionen, punkt 107). Det är således inte alls motsägelsefullt att anse att de oegentligheter som har förekommit i förevarande fall motiverar att avtalet hävs med omedelbar verkan i förhållande till sökanden i enlighet med punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren.

219    Följaktligen var villkoren i punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren uppfyllda i förevarande fall. Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten att vissa belopp som inte godtagits vid revisionen ska anses bidragsberättigande (punkt 200 ovan).

220    Kommissionen åsidosatte följaktligen inte tillämpliga avtalsbestämmelser när den hävde avtalet om sökandens deltagande utan att inleda det kontradiktoriska förfarande som föreskrivs i punkt II.16.1 i de allmänna avtalsvillkoren.

221    För det tredje har sökanden åberopat åsidosättande av principen om tro och heder och om lojalt samarbete.

222    Det ska härvid erinras om att det i artikel 1134 tredje stycket i den belgiska civillagen föreskrivs att avtalsförpliktelser ska fullgöras i enlighet med tro och heder och i artikel 1135 i samma lag föreskrivs att ”ett avtal medför inte endast att avtalsparterna är bundna av avtalets ordalydelse utan även av allt som enligt billighet, sedvana eller lag följer av förpliktelsen enligt dess natur”.

223    Det har emellertid inte någon betydelse för sökandens skyldigheter enligt avtalet att kommissionen inte har lämnat några kommentarer eller kritiserat de finansiella deklarationer som sökanden inlämnat (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 16 maj 2001 i mål T‑66/98, Toditec mot kommissionen, REG 2001, s, II‑1443, punkt 98).

224    Den omständigheten att kommissionen inte inledde en dialog med sökanden för att åtgärda de bokföringsmässiga och finansiella oegentligheterna och inte uppmärksammade varje projektsamordnare eller sökanden på detta före revisionen beror vidare, såsom kommissionen har framhållit, på att det var först vid revisionen avseende bokföring och finansiella aspekter som de aktuella oegentligheterna uppdagades.

225    Det framgår i detta avseende av de omständigheter som konstaterats i den slutliga revisionsrapporten, och särskilt av de påtalade bokföringsmässiga oegentligheterna (den omständigheten att ursprunget till de kostnader för vilka sökanden begärde ersättning inte kunde spåras, bristen på överensstämmelse mellan kostnader för vilka ersättning begärts och tillhandahållna underlag, den omständigheten att vissa kostnader felaktigt angetts som bidragsberättigande trots att de inte var det), att det endast var vid en noggrann undersökning i form av en revision avseende bokföring och finansiella aspekter som dessa oegentligheter kunde upptäckas.

226    De argument som sökanden framfört i repliken innebärande att kommissionen kände till att samordnaren för projektet Dicoems gått i konkurs (vilken varit föremål för granskningar), och att det förekom bedrägerier, varför kommissionen borde ha visat större vaksamhet, föranleder inte någon annan bedömning. Detta gäller så mycket mer som dessa omständigheter, vilket redan har påpekats ovan i punkt 209, saknar koppling till de oegentligheter som sökanden gjort sig skyldig till. I motsats till vad sökanden har hävdat förlorar inte kommissionens aktsamhetsplikt sin ändamålsenliga verkan ens om kontrollerna äger rum i slutet av programmet i och med att dessa kontroller gör det möjligt för kommissionen att undersöka just huruvida avtalsparterna har uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser.

227    Av detta följer att anmärkningen att principen om tro och heder och lojalt samarbete har åsidosatts ska underkännas.

228    För det fjärde har sökanden hävdat att den har lidit skada till följd av avsaknaden av kontroll från kommissionens sida. Vissa belopp har nämligen ansetts som icke bidragsberättigande trots att det skulle ha varit möjligt att åtgärda oegentligheterna innan revisionen avslutades om de hade påtalats i tid. Sökanden har yrkat skälig ersättning för de tjänster som den utfört inom sjätte ramprogrammet. I andra hand har sökanden åberopat obehörig vinst.

229    Som svar på en fråga vid förhandlingen uppgav sökanden att detta yrkande avsåg den avtalmässiga ramen och att det argument som rör obehörig vinst ska hänföras till den femte grunden (punkterna 281–290 nedan). Detta noterades i förhandlingsprotokollet.

230    När det gäller avtalsrättsligt ansvar föreskrivs i artikel 1142 i den belgiska civillagen, vilken bestämmelse ingår i avdelning III ”Om avtal eller avtalsförpliktelser i allmänhet”, att ”för det fall en avtalspart underlåter att fullgöra sin handlingsskyldighet eller sin skyldighet att förhålla sig passiv, ska skadestånd utgå”.

231     I artikel 1147 i den belgiska civillagen föreskrivs dessutom att ”en gäldenär är skyldig att utge skadestånd antingen då han inte har uppfyllt sin förpliktelse eller då han har dröjt med uppfyllelsen därav, såvida han inte visar att den uteblivna uppfyllelsen beror på en omständighet som han inte kan lastas för och han inte har handlat i ond tro”.

232    Av detta följer att tre villkor ska vara uppfyllda för att ersättning ska utgå vid en skada som har uppkommit i ett avtalsförhållande. Det krävs således att avtalsförpliktelsen inte har fullgjorts, att det föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan underlåtenheten att fullgöra avtalsförpliktelsen och skadan.

233    I förevarande fall räcker det att påpeka att kommissionen, såsom det redan konstaterats, inte har åsidosatt sin aktsamhetsplikt såsom den följer av de relevanta avtalsbestämmelserna, och inte heller principen om tro och heder eller om lojalt samarbete i avtalsförhållanden, vilken sökanden har åberopat (punkterna 201–227 ovan).

234    Det första villkoret är således inte uppfyllt.

235    Sökanden har dessutom hävdat att projekten verkligen har genomförts och att den har utfört tjänster för vilka den har haft kostnader. Detta argument ska dock underkännas.

236    I den mån sökanden har åberopat det avtalsrättsliga ansvaret ska det nämligen erinras om att det inte räcker att visa att ett projekt verkligen har genomförts för att det ska vara korrekt att bevilja ett visst stöd. Stödmottagaren måste dessutom ge in bevis på att han har haft de bokförda kostnaderna, i enlighet med de villkor som uppställts för beviljande av stödet. Enbart kostnader som har styrkts i behörig ordning ger således rätt till stöd. Skyldigheten att iaktta de finansiella villkoren utgör ett av mottagarens grundläggande åtaganden, och utgör därigenom en förutsättning för tilldelningen av unionsstöd (förstainstansrättens dom av den 22 maj 2007 i mål T-500/04, kommissionen mot IIC, REG 2007, s. II-1443, punkt 94, och tribunalens dom av den 17 oktober 2012 i mål T-220/10, kommissionen mot EU Research Projects, punkt 29).

237    Såsom det redan har fastställts har sökanden inte iakttagit samtliga finansiella och bokföringsmässiga skyldigheter som ålåg den (punkt 200 ovan).

238    Sökandens yrkande om skadestånd på grundval av ett avtal ska följaktligen ogillas.

239    I den mån sökanden har åberopat obehörig vinst hänvisar tribunalen till det resonemang som förs inom ramen för den femte grundens första del (punkterna 281–290 nedan).

240    Vad slutligen gäller de argument som anförts till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av debetnotan ska de underkännas, eftersom de har framförts till stöd för ett yrkande som ska avvisas (punkt 75 ovan).

241    Av vad ovan anförts följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av den andra grunden.

 Den tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt principerna om god förvaltningssed och proportionalitet

242    Sökanden har gjort gällande två anmärkningar såvitt avser denna grund. Den första anmärkningen rör åsidosättande av principen om god förvaltningssed och den andra åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

243    Sökanden har preciserat att denna grund har åberopats till stöd för det tredje och det fjärde yrkandet. I den del grunden avser ogiltigförklaring av debetnotan ska den avvisas, eftersom den har åberopats till stöd för ett yrkande som inte kan prövas (punkt 75 ovan). Prövningen som följer kommer således att avse grunden i den del den har åberopats till stöd för det tredje yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att häva de aktuella avtalen och det fjärde yrkandet genom vilket kommissionens begäran om återbetalning ifrågasätts.

–       Anmärkningen avseende åsidosättande av principen om god förvaltningssed

244    Sökanden har åberopat kommissionens skyldighet att skyndsamt vidta en omsorgsfull och opartisk undersökning av relevanta omständigheter. Sökanden har för det första kritiserat att kommissionen inte utförde några kontroller under avtalens genomförande. I detta avseende har sökanden betonat kommissionens underförstådda godkännande under genomförandeskedet trots att sökanden vid flera tillfällen begärde att kommissionens tjänstemän skulle ingripa i fråga om vissa oegentligheter begångna av samordnaren för ett av de omtvistade projekten och trots upprepade skrivelser till kommissionen. Sökanden har likaledes betonat att projektet Dicoems drevs vidare under 18 månader utan samordnare efter det att den ursprunglige samordnaren gått i konkurs. För det andra har sökanden kritiserat att det inte hölls några möten innan den slutliga revisionsrapporten färdigställdes. För det tredje har sökanden hävdat att kommissionen underlät att beakta de handlingar som ingetts den 19 augusti 2009.

245    Det ska härvid erinras om att unionsinstitutionerna endast är underkastade de krav som följer av den allmänna principen om god förvaltningssed i förhållande till enskilda inom ramen för utövandet av deras administrativa uppgifter. När det däremot är helt klart att förhållandet mellan kommissionen och sökanden är avtalsrättsligt, kan sökanden endast klandra kommissionen för åsidosättande av avtalsrättsliga bestämmelser eller av regler som är tillämpliga på avtalet (förstainstansrättens dom av den 3 juni 2009 i mål T-179/06, kommissionen mot Burie Onderzoek en advies, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 118, och tribunalens beslut av den 8 februari 2010 i mål T-481/08, Alisei mot kommissionen, REU 2010, s. II‑117, punkterna 95 och 96).

246    Tvisten i förevarande mål är otvivelaktigt av avtalsrättslig art, vilket sökanden själv har medgett.

247    Sökandens argument att kommissionen har särskilda funktioner och rättigheter med avseende på genomförandet av de aktuella avtalen kan inte godtas.

248    I detta avseende har sökanden hänvisat till beslut nr 1513/2002. I artikel 6.1 i detta beslut föreskrivs att ”[k]ommissionen skall fortlöpande och systematiskt, med hjälp av oberoende kvalificerade experter, övervaka genomförandet av sjätte ramprogrammet och dess särskilda program”. I bilaga III, punkt 2 föreskrivs även att ”[k]ommissionen kommer att genomföra forskningsverksamheten på sådant sätt att det säkerställs att gemenskapens finansiella intressen skyddas genom fungerande kontroller och, om oegentligheter upptäcks, genom avskräckande och proportionerliga sanktioner”.

249    På samma sätt har sökanden, i samband med ett svar på en av tribunalens skriftliga frågor, hänvisat till kommissionens befogenhet att genomföra revisioner, att ensidigt häva avtalen eller att återkräva de omtvistade beloppen genom debetnotor. Sökanden har sålunda hävdat att kommissionen har vissa rättigheter som omfattas av kommissionens administrativa uppgifter.

250    De omständigheter som sökanden har åberopat påverkar dock på intet sätt slutsatsen att förevarande tvist är av avtalsrättslig art eller att kommissionen har agerat i enlighet med de aktuella avtalen, utan att utöva de offentliga maktbefogenheter som den har tilldelats när den agerar i egenskap av administrativ myndighet (se även, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 31 mars 2011 i mål C-433/10 P Mauerhofer mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 83, och förstainstansrättens beslut av den 10 april 2008 i mål T‑97/07, Imelios mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 28).

251    Sökanden kan följaktligen endast klandra kommissionen för åsidosättande av avtalsrättsliga bestämmelser eller av rättsregler som är tillämpliga på avtalet.

252    Till stöd för sin anmärkning avseende åsidosättande av principen om god förvaltningssed har sökanden gjort gällande brister som rör kommissionens underlåtenhet att genomföra kontroller under avtalens genomförande och att anordna möten innan den slutliga revisionsrapporten färdigställdes. Även om det antas att dessa brister är styrkta har de emellertid inte någon inverkan på sökandens förpliktelser enligt de aktuella avtalen eller på den omständigheten att avtalen har hävts (se, för ett liknande resonemang och analogt, tribunalens dom av den 13 juni 2012 i mål T-246/09, Insula mot kommissionen, punkt 274).

253    Dessa argument är således verkningslösa i det aktuella sammanhanget.

254    I den mån sökanden har åberopat åsidosättande av principen om god förvaltningssed i syfte att utverka fastställelse av att hävningen av avtalen (tredje yrkandet) är rättsstridig, ska det dessutom i vart fall erinras om, såsom har konstaterats ovan, att hävningen var i överensstämmelse med tillämpliga avtalsbestämmelser samt principerna om tro och heder och lojalt samarbete (punkterna 211–227 ovan). Denna bedömning påverkas inte av de argument som sökanden framfört till stöd för förevarande anmärkning.

255    Argumentet att kommissionen inte beaktade de handlingar som ingetts den 19 augusti 2009 ska likaledes underkännas. För det första beaktade kommissionen dessa handlingar (punkt 110 ovan). För det andra har sökanden inte visat på vilket sätt kommissionens påstådda åsidosättanden i detta avseende skulle få andra följder än de som redan fastställts inom ramen för den första grunden (punkt 200 ovan).

256    I den mån sökanden har åberopat åsidosättande av principen om god förvaltningssed i syfte att utverka fastställelse av att kommissionens begäran om återbetalning är ogrundad (fjärde yrkandet), ska det noteras att sökanden inte har visat på vilket sätt kommissionens påstådda åsidosättanden i detta avseende skulle få andra följder än de som redan fastställts inom ramen för den första grunden (punkt 200 ovan).

257    Av det ovan anförda följer att anmärkningen avseende åsidosättande av principen om god förvaltningssed inte ska godtas.

–       Anmärkningen avseende åsidosättande av proportionalitetsprincipen

258    Sökanden har hävdat att de åtgärder som kommissionen vidtagit och särskilt beslutet att häva avtalet med omedelbar verkan strider mot proportionalitetsprincipen med hänsyn till att de påtalade oegentligheterna var rent bokföringsmässiga.

259    Proportionalitetsprincipen som föreskrivs i artikel 5 FEU är avsedd att omfatta alla typer av handlingar av unionen, oavsett om de är av avtalsrättslig natur eller ej (se, för ett liknande resonemang och analogt förstainstansrättens dom av den 25 maj 2004 i mål T-154/01, Distilleria Palma mot kommissionen, REG 2004, s. II‑1493, punkt 44). Denna princip innebär att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet (se, analogt, domstolens dom av den 17 maj 1984 i mål 15/83, Denkavit Nederland, REG 1984, s. 2171, punkt 25, och förstainstansrättens dom av den 12 oktober 1999 i mål T-216/96, Conserve Italia mot kommissionen, REG 1999, s. II‑3139, punkt 101).

260    I förevarande fall framgår det av den slutliga revisionsrapporten att sökanden klandrades för ett stort antal oegentligheter i olika avseenden. I synnerhet konstaterades i den slutliga revisionsrapporten att ursprunget för kostnader för vilka sökanden begärt ersättning inte gick att spåra i sökandens bokföring. Det konstaterades även att det saknades original (eller vidimerade kopior när detta var tillåtet) av handlingar som rörde avtalens fullgörande. I rapporten påpekades även att vissa kostnader för vilka sökanden begärt ersättning inte var verkliga och att de inte motsvarade de underlag som rörde projekten. Dessutom noterades att sökanden genom att underteckna den finansiella dokumentation som kommissionen översänt bestyrkt förhållanden som inte överensstämde med verkligheten i fråga om uppkomna kostnader och underlagen för dem. Likaså konstaterades att entreprenadavtal hade ingåtts i strid med avtalsbestämmelserna.

261    Tribunalen har inom ramen för den första grunden fastslagit att dessa slutsatser i den slutliga revisionsrapporten var felaktiga i fråga om en del av de direkta personalkostnader som ska anses bidragsberättigande med ett belopp på 17 231,28 euro och i fråga om de indirekta personalkostnader som är en följd av avtalens tillämpning (punkt 200 ovan).

262    Inte desto mindre är slutsatserna i den slutliga revisionsrapporten välgrundade i övrigt.

263    Kommissionens skyldighet att iaktta principen om en sund ekonomisk förvaltning av unionens tillgångar enligt artikel 317 FEUF och behovet av att bekämpa bedrägeri som har samband med unionsfinansiering är av grundläggande betydelse för de åtaganden som har att göra med finansiella villkor (se, analogt, tribunalens dom av den 17 juni 2010 i de förenade målen T-428/07 och T-455/07, CEVA mot kommissionen, REU 2010, s. II-2431, punkt 126 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall utgör följaktligen sökandens skyldighet att fullgöra sina skyldigheter, särskilt vad gäller möjligheten att spåra kostnaders ursprung och framläggande av underlag avseende uppkomna kostnader, ett av sökandens grundläggande åtaganden som ska göra det möjligt för kommissionen att avgöra huruvida det aktuella stödet har använts i enlighet med avtalets bestämmelser.

264    Kommissionen gjorde således en korrekt bedömning när den fann att sökanden gjort sig skyldig till grova oegentligheter som kunde skada unionens finansiella intressen i den mening som avses i punkt II.1.11 i de allmänna avtalsvillkoren vid fullgörandet av Dicoems- och Cocoon‑avtalen.

265    Av detta följer att de åtgärder som kommissionen vidtog och särskilt beslutet att häva avtalet med omedelbar verkan enligt punkt II.16.2 i de allmänna avtalsvillkoren – vilket dessutom innebär tillämpning av de relevanta bestämmelserna i avtalet såsom det redan fastslagits (punkterna 211–220 ovan) – inte strider mot proportionalitetsprincipen.

266    Denna anmärkning kan således inte godtas.

267    Talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser någon del av den tredje grunden.

 Den fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och brister i motiveringen

268    Sökanden har åberopat åsidosättande av rätten till försvar och, i repliken, brister i motiveringen. Som svar på en skriftlig fråga har sökanden angett att denna grund åberopats till stöd för det tredje och det fjärde yrkandet. I den del grunden avser ogiltigförklaring av debetnotan ska den avvisas, eftersom den har åberopats till stöd för ett yrkande som inte kan prövas (punkt 75 ovan).

–       Anmärkningen avseende åsidosättande av rätten till försvar

269    Sökanden har för det första hävdat att den inte gavs tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter medan revisionen pågick eller efter det att utkastet till revisionsrapport framlagts. För det andra har sökanden hävdat att de tjänstemän som genomfört revisionen inte var närvarande vid de möten som ägde rum den 3 december 2009 och den 1 juli 2010 angående den slutliga revisionsrapporten.

270    Det ska noteras att sökanden inte har gjort gällande att någon specifik bestämmelse i de aktuella avtalen har åsidosatts och inte heller att så är fallet i fråga om någon bestämmelse i den lagstiftning som är tillämplig på avtalen.

271    Även om det antas att den lagstiftning som är tillämplig på avtalet innebar att kommissionen hade avtalsförpliktelser i detta avseende har sökanden inte visat på vilket sätt detta skulle medföra andra följder än de som redan har fastställts ovan (punkt 200).

272    Slutligen följer det i vart fall av omständigheterna i förevarande mål att sökanden inte har stöd för denna anmärkning. Det framgår nämligen av uppgifter i handlingarna i målet för vilka det redogjorts ovan (punkterna 38–46) att sökanden har getts tillfälle att framföra sina synpunkter på ett ändamålsenligt sätt efter det att utkastet till revisionsrapport lades fram. Detta skedde särskilt i skrivelsen av den 19 augusti 2009, vilken kommissionen – i motsats till vad sökanden har hävdat – beaktade i den slutliga revisionsrapporten (punkt 110 ovan). Enbart den omständigheten att sökandens begäran inte bifölls i alla avseenden betyder inte att kommissionen inte har granskat handlingarna. Dessutom hade kommissionen och sökanden tät kontakt efter det att den slutliga revisionsrapporten lades fram (punkterna 48–59 ovan).

273    Denna anmärkning ska således underkännas.

–       Anmärkningen avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten

274    Sökanden har i repliken gjort gällande att kommissionen inte har angett skälen till att den inte beaktade de kompletterande handlingarna eller till att den beaktade andra belopp än de som framgick av sökandens bokföring.

275    Det är inte nödvändigt att pröva huruvida denna anmärkning som framförts i repliken kan tas upp till sakprövning utan det räcker att påpeka att kommissionen omfattas av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF. Skyldigheten gäller emellertid endast institutionens ensidiga handlingar. Någon motiveringsskyldighet åligger således inte kommissionen till följd av avtalet med sökanden. Skyldigheten kan i förekommande fall därmed endast medföra att gemenskapen ådrar sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 259 nämnda målet Distilleria Palma mot kommissionen, punkt 46). Det framgår dock inte av vare sig ansökan eller av sökandens svar på tribunalens frågor att sökanden haft för avsikt att åberopa unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar i detta hänseende.

276    Sökanden har i vart fall inte heller visat på vilket sätt detta åsidosättande skulle medföra andra följder än de som redan har fastställts ovan (punkt 200).

277    Denna anmärkning ska alltså underkännas och av detta följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser någon del av denna grund.

 Slutsats i fråga om förstahandsyrkandet

278    Mot bakgrund av det ovan anförda ska förstahandsyrkandet bifallas till viss del. Tribunalen har sålunda fastställt att de bidragsberättigande kostnader som kommissionen ska ersätta enligt de omtvistade avtalen även omfattar direkta personalkostnader med ett belopp på 17 231,28 euro samt därmed sammanhängande indirekta kostnader, vilka är en följd av avtalens tillämpning.

279    Förstahandsyrkandet ska ogillas i övrigt och det är därvid inte nödvändigt att förordna om ytterligare ett sakkunnigutlåtande såsom sökanden föreslog vid förhandlingen.

3.     Andrahandsyrkandet, vilket understöds av den femte grunden

280    Sökanden har åberopat den femte grunden till stöd för andrahandsyrkandet att kommissionen ska förpliktas att ersätta den skada som sökanden påstår sig ha lidit. Sökanden har åberopat denna grund i syfte att tribunalen ska fastställa att kommissionen är skadeståndsansvarig dels på grund av principen om obehörig vinst, dels på grund av rättsstridigt handlande.

 Den första delgrunden som bygger på principen om obehörig vinst

281    Såvitt avser den första delen av denna grund har sökanden hävdat att kommissionen har dragit nytta av de vetenskapliga resultaten av de aktuella projekten och, med hänsyn till att avtalen har hävts, har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort en obehörig vinst.

282    Det ska erinras om att det för att väcka talan grundad på obehörig vinst, såsom den är utformad i merparten av de nationella rättssystemen, inte ställs inte något krav på att svarandens agerande ska vara rättsstridigt eller culpöst. För att en sådan talan ska vinna framgång är det däremot väsentligt att vinsten inte har någon giltig rättslig grund. Detta villkor är inte uppfyllt, bland annat då vinsten motiveras av avtalsförpliktelser (domstolens dom av den 16 december 2008 i mål C-47/07 P, Masdar (UK) mot kommissionen, REG 2008, s. I-9761, punkterna 45 och 46).

283    Såsom kommissionen har betonat har den påstådda fördel som sökanden anser att kommissionen har fått dock sin grund i ett avtalsförhållande.

284    Av detta följer att det inte kan anses en eventuell vinst för kommissionen eller en förlust för sökanden saknar grund, eftersom de har sitt ursprung i deras avtalsförhållande.

285    Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten, vilken sökanden framhållit, att avtalen hävts genom skrivelse av den 5 november 2010.

286    Syftet med förevarande anmärkning är nämligen i själva verket att utgöra stöd för ett yrkande om skadestånd på avtalsrättslig grund, oberoende av hävningen. Det framgår dessutom av de ifrågavarande avtalen att vissa bestämmelser däri ska tillämpas på en avtalspart även efter det att avtalen hävts. Detta gäller särskilt punkterna II.29, II.30 och II.31 rörande revision, ersättning och återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

287    Slutligen har sökanden i vart fall inte stöd för sitt påstående att kommissionen har gjort vinst på grund av avtalen.

288    I överensstämmelse med punkt II.27 i de allmänna avtalsvillkoren förblir nämligen de förskott som betalats till projektsamordnaren för konsortiets räkning enligt budgetförordningen unionens egendom.

289    Av själva ordalydelsen av punkt II.32 i de allmänna avtalsvillkoren jämförd med punkt II.1.14 i dessa avtalsvillkor följer dessutom att äganderätten till resultaten av de aktuella projekten och de rättigheter som följer därav endast tillkommer de av kommissionens avtalsparter som har bidragit till att resultaten erhållits (se även, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 252 nämnda målet Insula mot kommissionen, punkt 264).

290    Talan kan därmed inte vinna bifall såvitt avser den femte grundens första del.

 Den andra delgrunden som bygger på kommissionens culpaansvar

291    Sökanden har hävdat att kommissionen i fråga om ett annat unionsfinansierat projekt (Pasodoble) via enhetschefen vid Genomförandeorganet för forskning (REA) den 16 april 2010 (det vill säga omedelbart efter kontrollerna av bokföringen) sände en skrivelse till samordnaren för detta andra projekt i vilken kommissionen gjorde samordnaren uppmärksam på sökandens operationella kapacitet och rekommenderade att endast betala ut en del av förskottet till sökanden. Sökanden har gjort gällande att kommissionen, under vilken REA lyder, genom denna skrivelse begick ett fel som har gett upphov till ekonomisk och ideell skada.

292    Enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EGT L 11, 2003, s. 1) har kommissionen befogenhet att inrätta genomförandeorgan och tilldela dem vissa uppgifter som gäller förvaltningen av ett eller flera gemenskapsprogram. Kommissionen fullgör visserligen även i fortsättningen uppgifter där det finns utrymme för skönsmässig bedömning för att omsätta politiska beslut i handling men organet ska ansvara för förvaltningen av projektets olika etapper, vidta åtgärder för att genomföra budgeten och, på grundval av kommissionens delegering, vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra gemenskapsprogrammet, särskilt i samband med kontraktstilldelning och bidrag (artikel 6.1 och 6.2 i förordning nr 58/2003).

293    I artikel 4.2 i förordning nr 58/2003 föreskrivs dessutom att genomförandeorganet ska vara en juridisk person. Av artikel 21 i förordningen framgår att genomförandeorganets avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga och att genomförandeorganet, vad beträffar utomobligatoriskt skadeståndsansvar, ska ersätta skada som det eller de anställda har orsakat vid tjänsteutövning, enligt de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Europeiska unionens domstol ska vara behörig att avgöra tvister om sådant skadestånd. Om genomförandeorganet vidtar en åtgärd som går tredje mans intressen emot får dessutom enligt artikel 22 i förordningen varje individuellt berörd person och varje medlemsstat begära att kommissionen prövar om åtgärden är lagenlig. Ett administrativt överklagande ska inges till kommissionen och talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut i ärendet kan väckas vid domstolen.

294    I enlighet med förordning nr 58/2003 inrättade kommissionen REA genom beslut 2008/46/EG av den 14 december 2007 om inrättande av ”genomförandeorganet för forskning” för förvaltningen av vissa områden av de särskilda gemenskapsprogrammen ”människor”, ”kapaciteter” och ”samarbete” på forskningsområdet (EUT L 11, 2008, s. 9).

295    I artikel 1 i beslut 2008/46 föreskrivs att REA:s stadgar regleras genom förordning nr 58/2003.

296    Av detta följer att REA är en juridisk person. På samma sätt framgår av beslut 2004/46 jämfört med artikel 21 i förordning nr 58/2003 att REA, vad gäller utomobligatoriskt skadeståndsansvar, ska ersätta skada som det eller de anställda har orsakat vid tjänsteutövning.

297    Det följer dessutom av beslut 2008/46 att REA bland annat har till uppgift att förvalta etapper av särskilda projekt i samband med genomförandet av vissa områden inom programmen ”människor”, ”kapaciteter”, och ”samarbete” och förvalta det arbetsprogram som antagits av kommissionen samt genomföra de nödvändiga kontrollerna för detta. REA har även till uppgift att anta budgetdokument för inkomster och utgifter och vidta de åtgärder som krävs för att förvalta gemenskapsprogrammen, särskilt åtgärder som har att göra med tilldelning av bidrag och kontrakt (artikel 4.1 i beslut 2008/46).

298    I förevarande fall har sökanden hävdat att den skrivelse som enhetschefen vid REA sände till samordnaren för ett annat projekt medför skadeståndsansvar för kommissionen.

299    Skrivelsen av den 16 april 2010 är emellertid avfattad på papper med REA:s brevhuvud och har undertecknats av enhetschefen vid REA, ett organ som är en juridisk person. Det har inte heller bestritts att skrivelsen omfattas av REA:s befogenheter, vilka avser förvaltning och budgetgenomförande, och särskilt innefattar uppgifter som har att göra med tilldelning av bidrag och kontrakt. Vad slutligen gäller utomobligatoriskt skadeståndsansvar ska REA ersätta skada som det eller de anställda har orsakat vid tjänsteutövning (punkt 296 ovan).

300    Av det ovan anförda följer, i motsats till vad sökanden har påstått, att det inte kan anses att det var kommissionen som skickade nämnda skrivelse eller att kommissionen var ansvarig för den (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens beslut av den 10 november 2011 i mål C-626/10 P, Agapiou Joséphidès mot kommissionen och EACEA, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 27–30 och 52–55, och förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2008 i mål T-411/06, Sogelma mot Europeiska byrån för återuppbyggnad, REG 2008, s. II-2771, punkterna 50–57).

301    Denna slutsats vederläggs inte av sökandens påstående, vilket inte är styrkt, att det är ”uppenbart” att de uppgifter som förekommer i denna skrivelse härrör från kommissionens tjänstemän. Även om kommissionen hade underrättat REA om resultaten av revisionen är det nämligen ändå endast REA som har ansvar för skrivelsen av den 16 april 2010.

302    Den aktuella skrivelsen för vilken REA är ansvarig medför således inte att kommissionen ådrar sig skadeståndsansvar och. Den femte grundens andra del, som avser kommissionen, ska således avvisas.

303    Även om kommissionen ansågs ansvarig för skrivelsen förutsätter i vart fall unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar och rätten till ersättning för skada, enligt artikel 340 andra stycket FEUF att ett antal villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan (se, bland annat, analogt dom av den 29 september 1982 i mål 26/81, Oleifici Mediterranei mot EEG, REG 1982, s. 3057, punkt 16, av den 9 september 2008 i de förenade målen C‑120/06 P och C‑121/06 P, FIAMM m.fl. mot rådet och kommissionen, REG 2008, s. I‑6513, punkt 106). Eftersom dessa tre villkor är kumulativa, räcker det att ett av dem inte är uppfyllt för att en skadeståndstalan ska ogillas (se domstolens dom av den 18 mars 2010 i mål C-419/08 P, Trubowest Handel och Makarov mot rådet och kommissionen, REU 2010, s. I‑2259, punkt 41).

304    I förevarande fall räcker det att påpeka att sökanden inte har visat att skrivelsen av den 16 april 2010 är behäftad med en skadeståndsgrundande rättsstridighet. Den person som avfattat skrivelsen angav nämligen att hennes betänkligheter i fråga om sökandens operationella kapacitet vad gäller fullgörandet av de uppgifter som sökanden har inom projektet nyligen hade bekräftats genom en räkenskapsrevision som kommissionen utfört. Mot denna bakgrund rekommenderade han projektsamordnaren att endast betala ut en del av förskottet till sökanden och att resterande belopp inte skulle betalas ut förrän sökanden började fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, i enlighet med vad som föreskrivs i uppgiftsbeskrivningen. Skrivelsens upphovsman förbehöll sig dessutom rätten att när som helst utföra kontroller på plats hos sökanden för att förvissa sig om att de kostnader som sökanden haft verkligen är identifierbara och bidragsberättigande.

305    Skrivelsens upphovsman rör sig därigenom inom ramen för sina budgetförvaltningsuppgifter och sökanden har inte visat att vederbörande har överträtt en rättsregel eller gjort sig skyldig till en oegentlighet av något slag. I motsats till vad sökanden har påstått framstår inte heller skrivelsens innehåll som ärekränkande. I den slutliga revisionsrapporten fastställs nämligen helt korrekt – trots att det felaktigt fastslagits att en del av personalkostnaderna inte var bidragsberättigande – att det förekom oegentligheter som motiverade hävning av Cocoon- och Dicoems- avtalen.

306    Av detta följer att talan i vart fall inte kan vinna bifall såvitt avser den femte grundens andra del. 

307    Tribunalen finner således att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den femte grunden och det är därvid inte nödvändigt att pröva sökandens yrkande att kommissionen ska förpliktas att förete de handlingar som krävs för att fastställa den skada sökanden påstår sig ha lidit till följd av den aktuella skrivelsen.

 Slutsats i fråga om andrahandsyrkandet

308    Av vad anförts ovan följer att andrahandsyrkandet ska ogillas.

4.     Kommissionens anslutningsyrkande

309    Kommissionen har gjort gällande att den iakttog tillämpliga avtalsbestämmelser fullt ut i samband med att den hävde Dicoems- och Cocoon-avtalen och utfärdade debetnotan. Kommissionen har i dupliken framställt ett anslutningsyrkande om, för det första, att sökanden ska förpliktas att återbetala det belopp på 164 080,03 euro som anges i debetnotan, jämte dröjsmålsränta i enlighet med punkt II.31.2 i de allmänna avtalsvillkoren. Kommissionen har för det andra yrkat att tribunalen ska fastställa att sökandens medverkan i projekten Dicoems och Cocoon är avslutad såsom kommissionen angav i skrivelsen av den 5 november 2010.

310    Tribunalen erinrar om att den, sedan ett mål har anhängiggjorts vid den med stöd av en skiljedomsklausul, ska avgöra tvisten på grundval av den nationella materiella rätt som är tillämplig på avtalet (domstolens dom av den 18 december 1986 i mål 426/85, kommissionen mot Zoubek, REG 1986, s. 4057, punkt 4). I förevarande fall är det enligt artikel 12 i de aktuella avtalen belgisk rätt som är tillämplig på dem.

311    I överensstämmelse med en allmänt erkänd rättsprincip, enligt vilken varje domstol ska tillämpa sina egna förfaranderegler, ska däremot frågan om domstolars behörighet och frågan huruvida yrkanden kan prövas bedömas endast på grundval av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom i det ovan i punkt 310 nämnda målet kommissionen mot Zoubek, punkt 10, och tribunalens dom av den 13 juni 2012 i mål T-110/10, Insula mot kommissionen, punkterna 29 och 30).

312    Kommissionen har framställt sitt anslutningsyrkande i dupliken.

313    Det ska härvid erinras om att det enligt artikel 48 i rättegångsreglerna inte är tillåtet att åberopa nya grunder under rättegången.

314    Det framgår dessutom av rättspraxis att en part enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna under vissa omständigheter får åberopa nya grunder under rättegången, men denna bestämmelse får inte tolkas så, att åberopandet av nya grunder medför att själva saken i målet ändras (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens dom av den 14 oktober 1987 i mål 278/85, kommissionen mot Danmark, REG 1987, s. 4069, punkterna 37 och 38, och tribunalens dom av den 18 september 1992 i mål T-28/90, Asia Motor France, REG 1992, s. II‑2285, punkt 43).

315    Det görs inte någon åtskillnad i artikel 48 i rättegångsreglerna beroende på om det rör sig om sökanden eller svaranden.

316    Domstolen har dessutom med stöd av bestämmelsen i domstolens rättegångsregler, enligt vilken det inte är tillåtet att åberopa nya grunder under rättegången, slagit fast att en invändning om rättegångshinder eller en grund som åberopas för första gången i dupliken och som inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet ska avvisas (domstolens dom av den 5 november 2002 i mål C-471/98, kommissionen mot Belgien, REG 2002, s. I-9681, punkterna 42 och 43, och av den 14 april 2005 i mål C-519/03, kommissionen mot Luxemburg, REG 2005, s. I-3067, punkterna 22 och 23).

317    I förevarande mål är det anslutningsyrkande som kommissionen framställt i dupliken nytt i förhållande till de yrkanden den framställde i svaromålet. Anslutningsyrkandet syftar nämligen för det första till att sökanden ska förpliktas att till kommissionen återbetala det belopp på 164 080,03 euro som anges i debetnotan, jämte dröjsmålsränta och. för det andra, till att tribunalen ska fastställa att sökandens medverkan i projekten Dicoems och Cocoon är avslutad.

318    Frågan om sökandens medverkan i avtalen avgörs i kraft av själva sakförhållandet (ipso facto) genom utgången av förevarande tvist men yrkandet om återbetalning jämte dröjsmålsränta i dupliken utgör ytterligare ett yrkande i förhållande till dem som framställts i svaromålet. Såsom kommissionen klargjorde vid förhandlingen innebär anslutningsyrkandet att ett yrkande om att utverka en exekutionstitel fogas till svaromålet.

319    Följaktligen kan anslutningsyrkandet, i det att det inbegriper ett yrkande om återbetalning jämte dröjsmålsränta, anses som ett nytt yrkande som utvidgar, och därigenom ändrar, kommissionens yrkande i svaromålet.

320    Som svar på en fråga från tribunalen har kommissionen gjort gällande att behörigheten att pröva en talan rörande huvudsaken innebär att det föreligger en behörighet att pröva alla genkäromål som väcks inom ramen för samma förfarande som hänför sig till samma rättsakt eller samma omständighet som utgör saken i målet (domstolens beslut av den 27 maj 2004 i mål C-517/03, kommissionen mot IAMA, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 17). Tribunalens behörighet att pröva kommissionens anslutningsyrkande är dock inte relevant här. Kommissionens argument föranleder inte någon annan bedömning än att anslutningsyrkandet är ett nytt yrkande som utvidgar yrkandena i svaromålet.

321    I motsats till vad kommissionen har hävdat innebär dessutom principerna om iakttagande av ett kontradiktoriskt förfarande och rätten till försvar att ett sådant yrkande ska framställas redan i svaromålet, även i ett fall som det föreliggande där anslutningsyrkandet utgör en upprepning av den begäran om återbetalning som framställts i debetnotan.

322    Det ska således anses att detta yrkande har framställts för sent och att det därför ska avvisas enligt artikel 48 i rättegångsreglerna.

323    Det ska slutligen tilläggas att det faktum att yrkandet har framställts för sent inte hindrar att kommissionen återkräver de aktuella beloppen med stöd av artikel 299 FEUF, enligt vilken akter som medför betalningsskyldighet för andra än stater ska vara verkställbara. Såsom det för övrigt föreskrivs i punkt II.31.5 i de allmänna avtalsvillkoren kan kommissionen alltid anta ett beslut som är verkställbart i den mening som avses i nämnda bestämmelse med stöd av artikel 78.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, s. 1) (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 13 juni 2012 i det ovan i punkt 252 nämnda målet T-246/09, Insula mot kommissionen, punkterna 95–99), varvid beslutet om att verkställighet ska ske bifogas avgörandet av den nationella myndighet som utsetts för ändamålet.

324    Av detta följer att kommissionens anslutningsyrkande ska avvisas.

 Rättegångskostnader

325    Om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter kan tribunalen enligt artikel 87.3 i rättegångsreglerna besluta att kostnaderna ska delas eller att var och en av parterna ska bära sina rättegångskostnader.

326    I förevarande mål beslutar tribunalen att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet i mål T116/11 R.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande:

1)      Den talan som väckts av Association médicale européenne (EMA) bifalls i den del den avser återbetalning av direkta personalkostnader avseende Cocoon- och Dicoems-avtalen med ett belopp på 17 231,28 euro, samt därmed sammanhängande indirekta kostnader, vilka är en följd av avtalens tillämpning.

2)      EMA:s talan ogillas i övrigt.

3)      Europeiska kommissionens anslutningsyrkande avvisas.

4)      Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet i mål T116/11 R.

Forwood Dehousse Schwarcz

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 11 december 2013 .

Innehållsförteckning

Tillämpliga bestämmelser

1.  Avtalsbestämmelser

2.  Belgisk rätt

Bakgrund till tvisten

Förfarande och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1.  Inledande synpunkter

2.  Förstahandsyrkandet, som stöds av de fyra första grunderna

Den första grunden: Åsidosättande av punkterna II.19, II.20, II.21 och II.25 i de allmänna avtalsvillkoren

Yrkandet om återbetalning avseende den fjärde rapporteringsperioden

Anmärkningen att sökanden inte har haft möjlighet att välja kostnadsmodell

Anmärkningen att fakturerade men ännu ej betalda kostnader inte ansetts bidragsberättigande

Anmärkningen rörande de direkta personalkostnaderna

–  Personalkostnader för vilka det begärts ersättning inom ramen för Cocoon-avtalet

–  Personalkostnader för vilka det begärts ersättning inom ramen för Dicoems-avtalet

Anmärkningen rörande de indirekta personalkostnaderna

Anmärkningen rörande motsägelser i den slutliga revisionsrapporten

Slutsatser angående den första grunden

Den andra grunden: Kommissionen har åsidosatt sina kontrollskyldigheter samt principen om tro och heder och lojalt samarbete i avtalsförhållanden

Den tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt principerna om god förvaltningssed och proportionalitet

–  Anmärkningen avseende åsidosättande av principen om god förvaltningssed

–  Anmärkningen avseende åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Den fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och brister i motiveringen

–  Anmärkningen avseende åsidosättande av rätten till försvar

–  Anmärkningen avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Slutsats i fråga om förstahandsyrkandet

3.  Andrahandsyrkandet, vilket understöds av den femte grunden

Den första delgrunden som bygger på principen om obehörig vinst

Den andra delgrunden som bygger på kommissionens culpaansvar

Slutsats i fråga om andrahandsyrkandet

4.  Kommissionens anslutningsyrkande

Rättegångskostnader

* Rättegångsspråk: italienska.