Language of document : ECLI:EU:T:2004:317

Mål T-35/01

Shanghai Teraoka Electronic Co. Ltd

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Införande av slutgiltiga antidumpningstullar – Elektroniska vågar med ursprung i Kina – Status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Fastställande av skada – Orsakssamband – Rätten till försvar”

Sammanfattning av domen

1.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Individuell behandling av exportföretag från ett land utan marknadsekonomi — Villkor — Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning — Domstolsprövning — Gränser

(Rådets förordning nr 384/96)

2.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Dumpningsmarginal — Fastställande av normalvärdet — Import från länder utan marknadsekonomi i den mening som avses i artikel 2.7 b i förordning nr 384/96 — Tillämpning av bestämmelserna avseende länder med marknadsekonomi — Tillämpning förbehållen producenter som uppfyller de kumulativa villkoren i artikel 2.7 c i förordning nr 384/96 — Producenterna har bevisbördan

(Rådets förordningar nr 384/96, artikel 2.7, och nr 905/98)

3.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Skada — Bedömning av skadeindikatorer med hjälp av en analys av varje marknadssegment för sig — Villkor

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 3)

4.      Gemenskapsrätt — Tolkning — Metoder — Tolkning mot bakgrund av internationella avtal som gemenskapen har ingått — Tolkning av förordning nr 384/96 mot bakgrund av 1994 års antidumpningsavtal

(Avtalet om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet 1994, ”1994 års antidumpningsavtal”; rådets förordning nr 384/96)

5.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Skada — Begreppet ”den dumpade importen” — Beaktande av all import från ett land när det slagits fast att företag i detta land ägnar sig åt dumpning — Gränser

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 3)

6.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Skada — Skillnad mellan de preliminära och slutgiltiga uppgifter som lagts till grund för fastställandet av skadan — Tillåtet

(Rådets förordning nr 384/96)

7.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Skada — Import — Skyldighet att jämföra dumpningsmarginalen med prisunderskridandemarginalen för de dumpade varor som importerats — Föreligger inte

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 3)

8.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Begreppet gemenskapsindustrin — Omfattning

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 4.1)

9.      Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Skada — Period som skall beaktas — Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning

(Rådets förordning nr 384/96)

10.    Gemenskapsrätt — Principer — Rätten till försvar — Iakttagande i administrativa förfaranden — Antidumpning — Institutionernas skyldighet att informera de berörda företagen — Omfattning — Villkor avseende utlämnande av information — Åsidosättande av tidsfristen på tio dagar — Av betydelse — Villkor

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 20)

11.    Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Ärendets handläggning — Förfarandet varar mer än ett år — Tillåtet — Villkor — Den tvingande fristen på 15 månader överskrids inte

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 6.9)

1.      Gemenskapsinstitutionerna förfogar i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de skall bedöma.

Därav följer att gemenskapsdomstolarnas prövning av institutionernas bedömningar endast skall avse en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. På samma sätt förhåller det sig med de faktiska omständigheter av juridisk och politisk art i det ifrågavarande landet som gemenskapsinstitutionerna har att bedöma för att avgöra om en exportör agerar på marknadsmässiga villkor, utan något större statligt inflytande, och därför kan beviljas den status som tillkommer företag som verkar i en marknadsekonomi.

(se punkterna 48 och 49)

2.      Det följer av artikel 2.7 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 och av ingressen till förordning nr 905/98 om ändring av den förstnämnda förordningen, för det första, att gemenskapsinstitutionerna med avseende på import från Kina skall genomföra en granskning från fall till fall, och att Kina ännu inte kan anses vara ett land med marknadsekonomi. Normalvärdet av en produkt med ursprung i Kina kan således endast fastställas i enlighet med de regler som tillämpas på länder med marknadsekonomi om det visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för tillverkaren eller tillverkarna.

För det andra följer det av denna bestämmelse att bevisbördan ligger på den tillverkare/exportör som vill erhålla status som ett företag som verkar under marknadsekonomiska förhållanden. Följaktligen åligger det inte gemenskapsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren/exportören inte uppfyller de angivna villkoren för att tillerkännas sådan status. Däremot åligger det gemenskapsinstitutionerna att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av tillverkaren/exportören är tillräckliga bevis för att villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen är uppfyllda, och det åligger gemenskapsdomstolen att pröva huruvida något uppenbart fel begåtts vid denna bedömning.

Det framgår slutligen av denna bestämmelse att de villkor som nämns i artikel 2.7 c är kumulativa. För att kunna tillerkännas status som företag som verkar i en marknadsekonomi måste den berörde tillverkaren följaktligen uppfylla samtliga dessa villkor.

(se punkterna 52–54)

3.      Vad gäller fastställandet av skadan i enlighet med artikel 3 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 kan det inte av punkt 8 i denna artikel utläsas att det inte skulle vara tillåtet att göra en analys av varje marknadssegment för sig, eller att metoden med en genomsnittsberäkning skulle vara obligatorisk. Gemenskapsinstitutionerna får vid fastställandet av skadan enligt artikel 3 i grundförordningen göra en analys av varje marknadssegment för sig vid bedömningen av de olika indikatorerna på skada, bland annat då det resultat som framkommit med en annan metod av en eller annan anledning förefaller vara vinklat, under förutsättning att den berörda produkten i sin helhet beaktas på ett vederbörligt sätt.

I enlighet med ett för statistiker välkänt fenomen förvanskas beräkningen av den totala prisutvecklingen (på grundval av utvecklingen av volym och försäljningsvärden) då en produkt rymmer olika kategorier och priserna och utvecklingstendenserna avseende försäljningsvolymen varierar märkbart från en kategori till en annan. I ett sådant fall får kommissionen beräkna prisutvecklingen för varje produktkategori för sig.

(se punkterna 127 och 196)

4.      Gemenskapsrättsakter skall så långt möjligt tolkas mot bakgrund av internationell rätt, i synnerhet när rättsakterna just syftar till att genomföra ett internationellt avtal som gemenskapen har ingått, såsom är fallet med den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96, vilken antogs för att uppfylla de internationella skyldigheter som följer av 1994 års antidumpningsavtal.

(se punkt 138)

5.      Uttrycket ”den dumpade importen” i artikel 3 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 omfattar summan av samtliga transaktioner som har innefattat dumpning. Då det emellertid är omöjligt att granska samtliga enskilda transaktioner som har innefattat dumpning, skall all import som härrör från var och en av de tillverkare/exportörer som har konstaterats ägna sig åt dumpning beaktas vid analysen av skadan. Däremot kan inte den import som härrör från en tillverkare/exportör som konstaterats helt sakna eller ha en minimal dumpningsmarginal betraktas som ”dumpad” vid analysen av skadan.

Vad gäller bestämmelsen i artikel 3.4 skall den tolkas så, att det inte är tillåtet att beakta import med ursprung i ett visst land om den inte härrör från en tillverkare/exportör som har konstaterats ägna sig åt dumpning. Följaktligen får importen från ett land för vilket en dumpningsmarginal har fastställts som överstiger miniminivån beaktas i sin helhet endast om landet helt saknar tillverkare/exportörer som har konstaterats helt sakna eller ha en minimal dumpningsmarginal.

Mot bakgrund av innehållet i och syftet med artikel 3 i grundförordningen kan begreppet dumpad import inte omfatta import från tillverkare/exportörer som inte ägnar sig åt dumpning, oaktat den hänför sig till ett land som fått sig tilldelat en dumpningsmarginal som överskrider miniminivån.

(se punkterna 158–162)

6.      Vad gäller den eventuella skillnaden mellan de preliminära uppgifterna och de uppgifter som slutligen lagts till grund för fastställandet av den skada som dumpningen orsakat, kan det konstateras att en antidumpningsundersökning är en fortlöpande process, under vilken många slutsatser fortlöpande ändras. Det kan följaktligen inte uteslutas att gemenskapsinstitutionernas slutgiltiga slutsatser avviker från dem som dragits vid en viss tidpunkt i undersökningen. Dessutom kan de preliminära uppgifterna, per definition, ändras under undersökningens gång. Ett företag kan således inte med fog göra gällande att det förhållandet att de preliminära och de slutgiltiga uppgifterna är inbördes motstridiga på något sätt skulle vara ett tecken på att uppgifterna i fråga inte är objektiva eller tillförlitliga. Slutligen skall det understrykas att skadan skall fastställas med hänsyn till den tidpunkt då ett eventuellt beslut om att införa skyddsåtgärder fattas.

(se punkt 182)

7.      Det finns ingen bestämmelse i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 som innebär att den skada som åsamkats gemenskapsindustrin skall fastställas genom att jämföra dumpningsmarginaler med prisunderskridandemarginaler för de dumpade varorna respektive liknande gemenskapsvaror, eller att en sådan jämförelse, för det fall dumpningsmarginalen understiger prisunderskridandemarginalen, skulle visa att skadan som åsamkats gemenskapsindustrin inte är resultatet av dumpning, utan har orsakats av andra faktorer såsom de ifrågavarande exportörernas naturliga kostnadsfördelar.

(se punkt 219)

8.      Enligt artikel 4.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 avser begreppet gemenskapsindustrin alla producenter inom gemenskapen som tillverkar liknande produkter eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av produkten. Begreppet omfattar således inte endast de gemenskapsproducenter som har medverkat vid undersökningen.

(se punkt 257)

9.      Gemenskapsinstitutionerna förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om vilken tidsperiod som skall beaktas vid fastställandet av skada inom ramen för ett antidumpningsförfarande.

(se punkt 277)

10.    Principen om iakttagande av rätten till försvar är en grundläggande princip i gemenskapsrätten. Enligt denna princip, vilken kommer till konkret uttryck i artikel 20 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96, skall de berörda företagen under den utredning som föregår antagandet av en antidumpningsförordning ges tillfälle att framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som enligt kommissionen styrker dess påstående om att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada för gemenskapsindustrin.

Vad gäller det slutliga utlämnandet av uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå rådet att anta slutgiltiga åtgärder, vilket föreskrivs i artikel 20.4 i grundförordningen, gäller att ett ofullständigt sådant utlämnande kan medföra att en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningstullar ogiltigförklaras, men endast om de företag som berörs av det administrativa förfarandet inte har kunnat tillvarata sina intressen på grund av denna försummelse.

Den omständigheten att vissa uppgifter saknas i informationshandlingen utgör inte ett åsidosättande av företagens rätt till försvar, när det står klart att dessa har fått kännedom om dessa uppgifter vid ett annat tillfälle, vid ett datum då det fortfarande var möjligt för dem att yttra sig i det avseendet innan kommissionen antog sitt förslag om antagande av den omtvistade förordningen.

Även om det skulle anses att dessa företag har rätt att ha minst tio dagar till sitt förfogande för att inkomma med eventuella synpunkter avseende de uppgifter som inte angetts i den informationshandling som skickats till dem, och företagen givits kortare tid i det enskilda fallet, är detta förhållande inte i sig tillräckligt för att den omtvistade förordningen skall ogiltigförklaras. Det måste nämligen fastställas huruvida den omständigheten att gemenskapsinstitutionerna inte gav företagen den i artikel 20.5 i grundförordningen föreskrivna tiden för att inkomma med sina eventuella synpunkter avseende den ytterligare informationen innebar att deras rätt till försvar inom ramen för ifrågavarande förfarande verkligen påverkades.

(se punkterna 287–290, 292, 330 och 331)

11.    Artikel 6.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 innehåller en vägledande tidsfrist, på ett år, liksom en tvingande tidsfrist, på femton månader. Det följer av dessa två tidsfrister att om gemenskapsinstitutionerna inte har avslutat undersökningen inom den vägledande tidsfristen på ett år, räcker det, för att de skall iaktta handläggningsreglerna i grundförordningen, att de avslutar undersökningen inom tidsfristen på femton månader, utan att det behöver undersökas huruvida den ianspråktagna tiden, när den överskrider den vägledande tidsfristen men inte den tvingande tidsfristen, är rimlig under förhållandena i det enskilda fallet.

(se punkt 348)