Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 februari 2009 (begäran om förhandsavgörande från Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg - Tyskland) - Mehmet Soysal och Ibrahim Savatli mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-228/06)(¹)

(Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Skyldighet att inneha visering för att få resa in i en medlemsstat)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Mehmet Soysal och Ibrahim Savatli

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Övrig part: Bundesagentur für Arbeit

Saken

Begäran om förhandsavgörande - Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg - Tolkning av artikel 41.1 i tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet av den 23 november 1970 (EGT L 293, s. 4; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130) - Giltighet av artikel 1.1 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, s. 1) - Nya begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster - Skyldighet för en turkisk medborgare som är anställd som långtradarchaufförer av ett turkiskt bolag att inneha visering för att få resa in i en medlemsstat trots att denna skyldighet inte fanns vid den tidpunkt då tilläggsprotokollet trädde i kraft

Domslut

Artikel 41.1 i det tilläggsprotokoll som undertecknades i Bryssel den 23 november 1970 och ingicks, godkändes och bekräftades på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder mot att det efter ikraftträdandet av detta protokoll införs en skyldighet för sådana turkiska medborgare som klagandena i målet vid den nationella domstolen att inneha visering för att få resa in i en medlemsstat, i syfte att där tillhandahålla tjänster för ett i Turkiet etablerat bolags räkning, eftersom det vid ikraftträdandet inte fanns något krav på sådan visering.

____________

¹ - ) EUT C 190, 12.8.2006.