Language of document : ECLI:EU:C:2017:805

Mål C‑201/16

Majid Shiri

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EU) nr 604/2013 – Avgörande av vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare har lämnat in i någon medlemsstat – Artikel 27 – Rättsmedel – Domstolsprövningens omfattning – Artikel 29 – Tidsfrist inom vilken överföring ska verkställas – Överföring verkställs inte inom föreskriven tid – Den ansvariga medlemsstatens skyldigheter – Ansvarsövergång – Krav på att den ansvariga medlemsstaten har meddelat ett beslut”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 25 oktober 2017

1.        Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Återupptagande – Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet för att ge parterna möjlighet att yttra sig över rättsfrågor som behandlats i generaladvokatens förslag till avgörande – Föreligger inte

(Artiklarna 252 andra stycket FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 83)

2.        Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd – Förordning nr 604/2013 – Förfaranden för övertagande och återtagande – Tidsfrist inom vilken överföring av den person som ansökt om internationellt skydd ska verkställas – Verkan av att denna tidsfrist inte har iakttagits – Ansvaret för prövning av ansökan om internationellt skydd övergår på den anmodande medlemsstaten

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 604/2013, artikel 29.1 och 29.2)

3.        Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd – Förordning nr 604/2013 – Överklagande av ett beslut om överföring av en person som ansökt om internationellt skydd – Möjlighet att åberopa att den tidsfrist som föreskrivs för att verkställa överföringen har löpt ut efter det att överföringsbeslutet har meddelats – Skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva ett effektivt och snabbt rättsmedel

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; Europaparlamentets och rådets förordning nr 604/2013, skäl 19 och artiklarna 27.1 och 29.1 och 29.2)

1.      Se domen.

(se punkterna 22–25)

2.      Artikel 29.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska tolkas så, att den omständigheten att överföringen inte verkställs inom den tidsfrist på sex månader som föreskrivs i artikel 29.1 och 29.2 i denna förordning automatiskt medför att ansvaret övergår på den anmodande medlemsstaten, och att det för denna ansvarsövergång inte krävs att den ansvariga medlemsstaten förklarar att den inte vill överta eller återta den berörda personen. Av denna bestämmelses lydelse framgår att den innebär att ansvaret automatiskt övergår på den anmodande medlemsstaten, och att det för denna ansvarsövergång inte krävs att den ansvariga medlemsstaten reagerar på något sätt (se, analogt, dom av den 26 juli 2017, Mengesteab, C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 61).

(se punkterna 30 och 34 samt punkt 1 i domslutet)

3.      Artikel 27.1 i förordning nr 604/2013, jämförd med skäl 19 i samma förordning, och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den som ansöker om internationellt skydd ska ha tillgång till ett effektivt och snabbt rättsmedel som gör det möjligt för vederbörande att göra gällande att den i artikel 29.1 och 29.2 i nämnda förordning angivna tidsfristen på sex månader har löpt ut efter det att överföringsbeslutet meddelades. Den rätt att åberopa omständigheter som inträffat efter det att överföringsbeslutet meddelades, till stöd för ett överklagande av detta beslut, som en sådan sökande har enligt en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, innebär att denna skyldighet att föreskriva ett effektivt och snabbt rättsmedel är uppfylld.

I skäl 19 i förordningen preciseras vilken prövning som kan göras inom ramen för det rättsmedel som den som ansöker om internationellt skydd ska ha tillgång till mot ett beslut om överföring av honom eller henne. Det anges i det skälet att för att säkerställa respekten för internationell rätt ska effektiva rättsmedel mot beslut om överföring omfatta såväl en prövning av tillämpningen av den förordningen som en prövning av den rättsliga och faktiska situationen i den medlemsstat till vilken sökanden ska överföras (dom av den 26 juli 2017, Mengesteab, C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 43). Av domstolens praxis framgår vidare att artikel 27.1 i Dublin III‑förordningen – med beaktande särskilt av den allmänna utvecklingen av systemet för fastställande av vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan som har lämnats in i någon av medlemsstaterna, till följd av Dublin III‑förordningen, och av de mål som eftersträvas med denna förordning – ska tolkas så, att en sökande genom det rättsmedel som föreskrivs i denna artikel ska kunna få till stånd en prövning av bland annat huruvida de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i förordningen har iakttagits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 juli 2017, Mengesteab, C‑670/16, EU:C:2017:587, punkterna 44–48 och där angiven rättspraxis).

Vid genomförandet av de förfaranden för övertagande eller återtagande som införts genom Dublin III‑förordningen ska emellertid ett antal tvingande tidsfrister, däribland den sexmånadersfrist som nämns i artikel 29.1 och 29.2 i den förordningen, iakttas. Även om dessa bestämmelser syftar till att reglera dessa förfaranden bidrar de även, på samma sätt som kriterierna i kapitel III i nämnda förordning, till fastställandet av den ansvariga medlemsstaten.

När ett överföringsbeslut har överklagats till en domstol måste denna därför – för att säkerställa att det överklagade överföringsbeslutet meddelats efter en korrekt tillämpning av detta förfarande – kunna pröva påståenden, som anförts av en person som ansöker om internationellt skydd, om att detta beslut har meddelats i strid med bestämmelserna i artikel 29.2 i Dublin III‑förordningen, med anledning av att den anmodande medlemsstaten redan blivit den ansvariga medlemsstaten den dag då nämnda beslut meddelades, på grund av att den i artikel 29.1 och 29.2 i denna förordning föreskrivna tidsfristen på sex månader då hade löpt ut (se, analogt, dom av den 26 juli 2017, Mengesteab, C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 55).

Det ska dock noteras att de tidsfrister som anges i artikel 29 i Dublin III‑förordningen inte bara avser meddelandet av överföringsbeslutet, utan även verkställigheten av detta beslut, till skillnad från de tidsfrister som var aktuella i det mål som avgjordes genom domen av den 26 juli 2017, Mengesteab (C‑670/16, EU:C:2017:587), vilka avsåg framställan om övertagande. De förstnämnda tidsfristerna kan således löpa ut efter det att överföringsbeslutet har meddelats.

De behöriga myndigheterna i den anmodande medlemsstaten får i ett sådant fall inte överföra den berörda personen till en annan medlemsstat, utan är tvärtom skyldiga att ex officio vidta nödvändiga åtgärder för att erkänna att den förstnämnda medlemsstaten utgör ansvarig medlemsstat och för att utan dröjsmål inleda prövningen av denna persons ansökan om internationellt skydd.

(se punkterna 37–43 och 46 samt punkt 2 i domslutet)