PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 26 maj 2011

Mål F-83/09

Andreas Kalmár

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Anställda vid Europol – Uppsägning – Yrkande om ogiltigförklaring – Utbetalning av lön – Följderna av en dom om ogiltigförklaring”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 40.3 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och artikel 93.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, genom vilken Andreas Kalmár har yrkat ogiltigförklaring av dels det beslut som chefen för Europol tog den 4 februari 2009 att säga upp hans visstidskontrakt, dels beslutet av den 24 februari 2009 att befria honom från att arbeta uppsägningstiden ut. Sökanden har också yrkat att personaldomstolen ska förordna om att han åter ska sättas i tjänst och förplikta Europol att dels betala ut hans lön sedan uppsägningen, dels utge 25 000 euro till honom som ersättning för ideell skada.

Avgörande:      Beslutet av 4 februari 2009, genom vilket chefen för Europol sa upp sökandens visstidskontrakt, beslutet av den 24 februari 2009, genom vilket chefen för Europol befriade sökanden från att arbeta uppsägningstiden ut, samt beslutet av den 18 juli 2009 om avslag på sökandens klagomål, ogiltigförklaras. Europol förpliktas att betala skadestånd till sökanden med ett belopp om 5 000 euro. Talan ogillas i övrigt. Europol ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut om uttryckligt avslag av klagomålet – Beslut som fattats efter omprövning av ett tidigare beslut – Upptagande till sakprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Föreläggande till administrationen – Avvisning

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 93)

3.      Tjänstemän – Anställda vid Europol – Beslut som rör den anställdes administrativa ställning – Förtida upphörande av ett visstidskontrakt – Lagenlighet – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 94.1 b)

4.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten varigenom lämplig ersättning för den ideella skadan inte garanteras – Rättsstridig uppsägningen av en anställd under särskilda omständigheter

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artiklarna 93 och 94)

5.      Tjänstemän – Anställda vid Europol – Talan – Skadeståndstalan – Sakprövningsförutsättningar

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 92.1)

6.      Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Tvist av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 93.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 93.1)

7.      Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta genomförandeåtgärder – Ogiltigförklaring av ett beslut om uppsägning av en anställd, på grund av formfel – Antagande av ett beslut som rättade till felet – Det nya beslutets retroaktiva verkan – Tillåtet – Villkor

(Artikel 266 FEUF)

1.      Ett beslut om uttryckligt avslag av klagomålet som är begränsat till att detaljerat ange skälen till att det tidigare beslutet bekräftas och som enbart innehåller kompletterande preciseringar utgör inte en rättsakt som går någon emot. Den konkreta identifieringen av administrationens skäl måste således ske mot bakgrund av både de ursprungliga besluten och avslaget av klagomålet.

(se punkt 33)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 10 juni 2004, T‑258/01, Eveillard mot kommissionen, punkt 31; 7 juni 2005, T‑375/02, Cavallaro mot kommissionen, punkt 65

2.      Rätten kan inom ramen för en talan väckt med stöd av artikel 93 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol emellertid inte utan att inkräkta på den administrativa myndighetens befogenheter göra principiella förklaringar eller fastställanden eller rikta förelägganden till Europol.

(se punkt 35)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 27 juni 1991, T‑156/89, Valverde Mordt mot domstolen, punkt 150

Personaldomstolen: 30 april 2009, F‑65/07, Aayhan m.fl. mot parlamentet, punkt 52

3.      En åtgärd mot en tjänsteman kan enbart genomföras på ett rättsenligt sätt mot bakgrund av omständigheter vilka dessförinnan har verifierats. Varje myndighet är dessutom bunden att fatta beslut med kännedom om samtliga omständigheter och först efter en noggrann prövning av alla relevanta omständigheter. Undersökningen ska vara omsorgsfullt och opartiskt genomförd. Dessa krav gäller även för den myndighet som har behörighet att ingå avtal i sitt utövande av befogenheter, enligt artikel 94.1 b i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, avseende att i förtid säga upp en anställds visstidskontrakt.

När personaldomstolen finner att en talan kan vinna bifall såvitt avser en grund, vilken i sig avser fel som begåtts vid fastställandet av de faktiska omständigheterna – som sammantagna legat till grund för en åtgärd mot en tjänsteman eller anställd – ska åtgärdsbeslutet ogiltigförklaras i sin helhet, med beaktande av att det är ett enda och odelbart beslut.

(se punkterna 63, 64 och 76)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 30 november 1993, T‑78/92, Perakis mot parlamentet, punkterna 15 och 16; 16 oktober 1998, T‑40/95, V mot kommissionen, punkt 49; 8 maj 2001, T‑182/99, Caravelis mot parlamentet, punkt 32; 30 juni 2005, T‑347/03, Branco mot kommissionen, punkt 108; 13 juli 2006, Shandong Reipu, T‑413/03, Biochemicals mot rådet, punkt 63

4.      En ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt kan i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig ersättning för all ideell skada som rättsakten kan ha orsakat. Det ligger i varje uppsägnings natur att den kan få den uppsagda personen att känna sig förkastad, frustrerad och osäker inför framtiden. Det är dock enbart under särskilda omständigheter som en arbetsgivares rättstridiga handlande kan anses ha haft en känslomässig påverkan på den anställde som går utöver vad en uppsagd person normalt känner. Det är enbart i dessa fall som vederbörande har rätt att få skadestånd för ideella skador.

(se punkt 81)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 9 december 2010, F‑87/08, Schuerings mot ETF, punkt 73, vilken har överklagats till Europeiska unionens tribunal, där det nu är anhängigt som mål T‑107/11 P, och F‑88/08, Vandeuren mot ETF, punkt 73, vilken har överklagats till Europeiska unionens tribunal, där det nu är anhängigt som mål T‑108/11 P

5.      Om en anställd vid Europol ämnar grunda sina ersättningsyrkanden på de angripna besluten såsom distinkta gärningar så ska vederbörande i detta fall – innan klagomålet lämnas in – lämna in en begäran om ersättning med stöd av artikel 92.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol.

(se punkt 84)

6.      Ett yrkande om att Europol ska betala ut ett belopp till den anställde som denne anser sig ha rätt till enligt tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol omfattas av begreppet tvister av ekonomisk art i den mening som avses i artikel 93.1 i dessa föreskrifter, och skiljer sig från mål om skadestånd i vilka en anställd har väckt talan mot Europol i syfte att erhålla skadestånd.

(se punkt 87)

Hänvisning till

Domstolen: 18 december 2007, C‑135/06 P, Weißenfels mot parlamentet, punkterna 65, 67 och 68

Personaldomstolen: 2 juli 2009, F‑49/08, Giannini mot kommissionen, punkterna 39–42

7.      Då unionsdomstolen har ogiltigförklarat ett beslut om uppsägning åligger det svarandeinstitutionen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Vid en retroaktiv ogiltigförklaring innebär detta att svarandeinstitutionen ska återskapa den situation som rådde vid tidpunkten då beslutet om uppsägning togs.

Vad i detta avseende gäller en sökande med visstidskontrakt, ska institutionen – för att en sådan sökande ska försättas i sin tidigare juridiska situation – i princip betala skillnaden mellan den lön som vederbörande skulle ha haft om anställningen vid institutionen fortgått och den lön eller den arbetslöshetsersättning som vederbörande faktiskt uppbar från annat håll. Summan ska beräknas för perioden mellan uppsägningsdagen och den dag då vederbörandes kontrakt egentligen skulle ha gått ut.

Om beslutet om uppsägning ogiltigförklarats på grund av att institutionen inte omsorgsfullt hade utfört en uttömmande och noggrann undersökning av omständigheterna kan det emellertid inte uteslutas att institutionen kommer att anta ett nytt beslut om uppsägning av sökandens kontrakt – efter en uttömmande och noggrann omprövning av handlingarna, med beaktande av domskälen i domen om ogiltigförklaring. Om den godtagna invändningen avser ett formfel kan det heller inte helt uteslutas att institutionen ger sitt nya beslut retroaktiv verkan – när en sådan retoraktiv verkan är nödvändig för att den aktuella åtgärdens syfte ska uppnås och den berördes berättigade förväntningar inte åsidosätts.

Unionsdomstolen, som inte kan ersätta institutionens bedömning med sin egen bedömning, kan följaktligen inte ådöma institutionen att betala sökandens lön från det att hans kontrakt felaktigt avslutades. Detta skulle innebära att domstolen i förhand skulle bedöma vilken inställning institutionen kommer att ta.

(se punkterna 89–93)

Hänvisning till

Domstolen: 30 september 1982, 108/81, Amylum mot rådet, punkterna 4–17

Förstainstansrätten: 17 oktober 1991, T‑26/89, de Compte mot parlamentet, punkt 66; 2 maj 2006, T‑328/03, O2 (Tyskland) mot kommissionen, punkt 48; 9 september 2008, T‑75/06, Bayer CropScience m.fl. mot kommissionen, punkt 63; 23 oktober 2008, T‑256/07, People’s Mojahedin Organization of Iran mot rådet, punkt 65

Personaldomstolen: 5 maj 2009, F‑27/08, Simões Dos Santos mot harmoniseringsbyrån, punkterna 100 och 101