Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 12 juli 2021 – Grand Production d.o.o. mot GO4YU GmbH m.fl.

(Mål C-423/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: Grand Production d.o.o.

Motparter: GO4YU GmbH, DH, GO4YU d.o.o., MTEL Austria GmbH

Tolkningsfrågor

1)    Ska begreppet ”överföring till allmänheten” i den mening som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG1 av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10) tolkas så, att det är frågan om en sådan överföring från en direkt operatör av en streamingplattform (som i det nu aktuella fallet inte är etablerad i unionen) som

–    själv beslutar om innehållet och kryptering av de TV-sändningar som denne sprider och ansvarar för det tekniska genomförandet,

–    innehar samtliga administratörsrättigheter för streamingplattformen,

–    kan påverka vilka TV-program slutanvändarna kan ta emot via tjänsten, dock utan att kunna påverka programinnehållet,

–    utgör den enda kontrollpunkten för vilka program och vilket innehåll som kan ses vid vilken tidpunkt på vilka territorier,

när

    –    användarna inte enbart erhåller tillgång till programinnehåll, vars online-användning de respektive rättighetsinnehavarna har samtyckt till, utan även till sådant skyddat innehåll där något motsvarande samtycke inte har lämnats, och

–    den direkta operatören av streamingplattformen är medveten om att dennes tjänst även möjliggör en mottagning av skyddat programinnehåll utan rättighetsinnehavarnas samtycke, genom att slutkunderna använder VPN-tjänster som ger sken av att slutkundernas IP-adresser och utrustning befinner sig i områden för vilka det föreligger ett samtycke från rättighetsinnehavaren, men det

–    emellertid i flera veckor faktisk var möjligt att även utan VPN-tunnel ta emot skyddat programinnehåll via streamingplattformen utan rättighetsinnehavarnas samtycke?

2)        Om fråga 1 besvaras jakande:

Ska begreppet ”överföring till allmänheten”, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG, tolkas så, att det även är frågan om en sådan överföring från tredje män som genom avtal och/eller i associationsrättsligt hänseende är anknutna till den i fråga 1 beskrivna operatören av en plattform (i det nu aktuella fallet med säte i unionen), vilka, utan att själva ha något inflytande på kryptering och på program och innehåll i de sändningar som tillhandahålls på streamingplattformen,

–    gör reklam för operatörens streamingplattform och dennes tjänster och/eller

–    tecknar provabonnemang med kunderna som automatiskt upphör efter 15 dagar och/eller

–    tillhandahåller service till streamingplattformens kunder i egenskap av kundtjänst och/eller

–    på sin webbplats erbjuder betalabonnemang på streamingplattformen från den direkta operatören och sedan agerar som avtalspart och som betalningsmottagare i förhållande till kunderna, varvid betalabonnemangen tecknas på ett sådant sätt att en uttrycklig hänvisning, om att vissa program inte är tillgängliga, endast lämnas när en kund vid avtalsslutet uttryckligen uppger att denne vill se dessa program, men någon förhandsinformation inte lämnas om kunden inte uppger detta, respektive ställer en konkret fråga?

3)        Ska artikel 2 a och e samt artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG jämförd med artikel 7.2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/20121 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, s. 1) tolkas så, att vid ett påstått intrång i upphovsrätt och närstående rättigheter som den medlemsstat i vilken talan har väckts ska garantera, är den domstol vid vilken talan har väckts – eftersom territorialitetsprincipen utgör hinder mot inhemska domstolars en behörighet för vad gäller intrång som begås i utlandet – endast behörig att pröva den skada som har orsakats i den aktuella medlemsstaten, eller har denna domstol även en möjlighet eller en skyldighet att pröva påståenden från den skadelidande upphovsmannen som avser gärningar som har begåtts utanför dess territorium (över hela världen)?

____________

1     Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

1     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).