Talan väckt den 9 september 2010 - Villeroy et Boch mot kommissionen

(Mål T-382/10)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Villeroy et Boch (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna J. Philippe och K. Blau-Hansen, samt A. Villette, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån som sökanden berörs därav,

alternativt, sätta ned det bötesbelopp som sökandens ålagts att betala genom det angripna beslutet, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har i huvudsak yrkat delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig av den 23 juni 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES) (ärende COMP/39092 - badrumsutrustning), avseende en konkurrensbegränsande samverkan på marknaderna i Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna och Österrike för badrumsutrustning, vilken avsåg samordning av försäljningspriserna och utbyte av känsliga affärsuppgifter.

Sökanden har åberopat sju grunder till stöd för sin talan enligt följande:

Artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES har åsidosatts genom att överträdelsen klassificerades som en enda, komplex och fortgående överträdelse och svaranden därmed åsidosatte sin skyldighet att göra en rättslig bedömning av det individuella beteende som kan tillskrivas det angripna beslutets adressater.

Den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 296 andra stycket FEUF har åsidosatts, eftersom svaranden inte definierade de relevanta marknaderna tillräckligt precist i det angripna beslutet.

Det har inte styrkts att sökanden deltagit i de överträdelser som skett i Frankrike.

Principen nulla poene sine lege som föreskrivs i artikel 49 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), och principen, som föreskrivs i artikel 49 tredje stycket i stadgan, jämförd med artikel 48 första stycket i stadgan och artikel 23 i förordning nr 1/2003¹, om att sanktionen ska vara proportionerlig mot den felaktighet som begåtts, har åsidosatts, eftersom svaranden ålade sökanden och dess moderbolag att solidariskt betala det ålagda bötesbeloppet.

Bötesbeloppet har beräknats felaktigt, eftersom svaranden tog hänsyn till omsättning som sökanden haft som inte har något samband med de anmärkningar som framfördes vid beräkningen av böter.

Artikel 41 i stadgan har åsidosatts, eftersom den omständigheten att förfarandet pågick överdrivet länge inte togs med i beaktande vid beräkningen av böter.

Principen om att straffet ska vara proportionerligt till de fel som bedöms vid beräkningen av böter har åsidosatts, eftersom grundbeloppet fastställdes till 15 procent och det absoluta bötesbeloppet överstiger begränsningen på 10 procent av sökandens omsättning.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EGT L 1 2003, s. 1)