Language of document : ECLI:EU:T:2009:187

Mål T‑318/01

Omar Mohammed Othman

mot

Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot personer och enheter som är associerade med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna – Frysning av penningmedel – Talan om ogiltigförklaring – Justering av yrkanden – Grundläggande rättigheter – Rätten till respekt för egendom, rätten att yttra sig och rätten till en verksam domstolsprövning”

Sammanfattning av domen

1.      Förfarande – Beslut som antas under rättegången och som ersätter det angripna beslutet – Ny omständighet – Utvidgning av de ursprungliga yrkandena och grunderna

2.      Europeiska gemenskaperna – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Förordning om införande av restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter

3.      Europeiska gemenskaperna – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Förordning om införande av restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter

1.      När ett beslut under förfarandets gång ersätts med ett annat beslut med samma föremål ska detta sistnämnda betraktas som en ny omständighet som ger sökanden möjlighet att justera sina yrkanden och grunder. Det skulle nämligen strida mot god rättskipning och processekonomiska krav att tvinga sökanden att väcka en ny talan. Det skulle dessutom vara oskäligt om institutionen i fråga, för att undslippa kritik som framförts mot ett beslut i en ansökan som getts in till gemenskapsdomstolen, skulle kunna ändra det angripna beslutet eller byta ut det mot ett annat och, genom att under förfarandets gång åberopa denna ändring eller detta byte, kunna frånta motparten möjligheten att utvidga sina ursprungliga yrkanden och grunder till att avse det senare beslutet, eller att anföra ytterligare yrkanden och grunder gentemot detta.

Denna lösning är även tillämplig i ett fall där en förordning som berör en enskild direkt och personligen under förfarandets gång ersätts av en annan förordning med samma föremål.

(se punkterna 53 och 54)

2.      När rådet varken har upplyst en person om de omständigheter som lagts honom till last och som utgjort grunden för att införa restriktiva åtgärder mot honom på grundval av förordning nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter eller gett personen i fråga rätt att få kännedom om dessa omständigheter inom rimlig tid efter det att de restriktiva åtgärderna införts, kan personen inte anses ha haft möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt uttrycka sin ståndpunkt i detta hänseende. Personens rätt till försvar, i synnerhet rätten att yttra sig, har då följaktligen inte iakttagits.

Om personen inte har upplysts om de omständigheter som lagts honom till last har denne, med hänsyn till det samband som råder mellan rätten till försvar och rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, inte heller under tillfredsställande förhållanden kunnat försvara sina rättigheter vad gäller dessa omständigheter inför gemenskapsdomstolen. Det har då därför även skett ett åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol.

(se punkterna 85 och 86)

3.      De restriktiva åtgärder, såsom frysning av penningmedel, som föreskrivs i förordning nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter som vidtas gentemot en person med anledning av att denne är upptagen i förteckningen i bilaga I till nämnda förordning utgör en oberättigad inskränkning av hans äganderätt när denna förordning har antagits utan att personen har garanterats möjligheten att redogöra för sitt fall för de behöriga myndigheterna om detta har skett i en situation där inskränkningen av personens äganderätt måste kvalificeras som betydande med hänsyn till de restriktiva åtgärdernas generella räckvidd och till den faktiska tid som de har varit i kraft.

(se punkterna 91 och 92)