TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
19 maj 2010 (*)
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Myanmar – Frysning av penningmedel – Talan om ogiltigförklaring – Artiklarna 60 EG och 301 EG utgör gemensam rättslig grund – Motiveringsskyldighet – Rätten till försvar – Rätt till en effektiv domstolsprövning – Rätt till respekt för äganderätten – Proportionalitet ”
I mål T‑181/08,
Pye Phyo Tay Za, Yangon (Myanmar), företrädd av D. Anderson, QC, M. Lester, barrister, och G. Martin, solicitor,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av M. Bishop och E. Finnegan, båda i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, inledningsvis företrätt av S. Behzadi-Spencer, i egenskap av ombud, därefter av I. Rao, i egenskap av ombud, biträdd av D. Beard, barrister,
och av
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Bordes, P. Aalto och S. Boelaert, samtliga i egenskap av ombud,
intervenienter,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 194/2008 av den 25 februari 2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Burma/Myanmar och om upphävande av förordning (EG) nr 817/2006 (EUT L 66, s. 1), i den mån sökandens namn finns upptaget i förteckningen över de personer, enheter och organ som förordningen är tillämplig på,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av ordföranden E. Martins Ribeiro samt domarna N. Wahl och A. Dittrich (referent),
justitiesekreterare: handläggaren C. Kantza,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 juli 2009,
följande
Dom
Bakgrund
1 Den 28 oktober 1996 vidtogs ett antal restriktiva åtgärder mot Unionen Myanmar i gemensam ståndpunkt 96/635/GUSP, fastställd av rådet på grundval av artikel [12 EU] om Burma/Myanmar (EGT L 287, s. 1). Denna gemensamma ståndpunkt har därefter förlängts och ändrats, senast genom gemensam ståndpunkt 2000/346/GUSP av den 26 april 2000 (EGT L 122, s. 1), innan den sedan upphävdes och ersattes av gemensam ståndpunkt 2003/297/GUSP av den 28 april 2003, om Burma/Myanmar (EGT L 106, s. 36), som var giltig till och med den 29 april 2004. De restriktiva åtgärder som vidtogs med stöd av gemensam ståndpunkt 2003/297 vidmakthölls av Europeiska unionens råd i gemensam ståndpunkt 2004/423/GUSP av den 26 april 2004, om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 125, s. 61), förstärktes genom rådets gemensamma ståndpunkt 2004/730/GUSP av den 25 oktober 2004 om ytterligare restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar och om ändring av gemensam ståndpunkt 2004/423 (EUT L 323, s. 17), ändrades genom gemensam ståndpunkt 2005/149/GUSP av den 21 februari 2005 om ändring av gemensam ståndpunkt 2004/423 (EUT L 49, s. 37) samt förlängdes och ändrades genom rådets gemensamma ståndpunkt 2005/340/GUSP av den 25 april 2005 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar och om ändring av gemensam ståndpunkt 2004/423 (EUT L 108, s. 88).
2 Mot bakgrund av den politiska situationen i Myanmar fann rådet det motiverat att bibehålla de restriktiva åtgärderna mot Unionen Myanmar och antog gemensam ståndpunkt 2006/318/GUSP av den 27 april 2006 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 116, s. 77). Rådet förbjöd bland annat försäljning och tillhandahållande av vapen, tekniskt bistånd, finansiering och ekonomiskt stöd som har samband med militär verksamhet samt föreskrev ett förbud mot export av utrustning som kan användas för inhemskt förtryck. Vidare förordnade rådet om frysning av penningmedel och ekonomiska resurser tillhörande medlemmar av Unionen Myanmars regering och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem. Regeringsmedlemmarna och de fysiska personerna belades även med ett förbud mot att resa inom medlemsstaterna samt ett förbud mot att göra finansiella lån eller krediter tillgängliga för statsägda företag i Unionen Myanmar och att förvärva eller utöka en andel i sådana företag.
3 Med tanke på att det inte hade skett någon förbättring i fråga om mänskliga rättigheter i Myanmar samt på att det saknades synliga framsteg mot en allomfattande demokratiseringsprocess, förlängdes de restriktiva åtgärder som föreskrivs i gemensam ståndpunkt 2006/318 till den 30 april 2008 genom rådets gemensamma ståndpunkt 2007/248/GUSP av den 23 april 2007 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 107, s. 8). Genom denna gemensamma ståndpunkt ändrades även förteckningen över de personer, enheter och organ som berörs av nämnda restriktiva åtgärder.
4 Med hänsyn till den allvarliga situationen i Myanmar ansåg rådet att det var nödvändigt att öka påtryckningarna på militärregimen och antog rådets gemensamma ståndpunkt 2007/750/GUSP av den 19 november 2007 om ändring av gemensam ståndpunkt 2006/318 (EUT L 308, s. 1). Rådet antog nya restriktiva åtgärder som inriktades på bland annat skogs- och virkesindustrin samt brytning av metaller, mineraler, ädelstenar och halvädelstenar.
5 Samtliga dessa restriktiva åtgärder förlängdes till och med den 30 april 2009 genom rådets gemensamma ståndpunkt 2008/349/GUSP av den 29 april 2008 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 116, s. 57), vilken även innebar att förteckningen över de personer, enheter och organ som berörs av nämnda restriktiva åtgärder ändrades.
6 Artikel 5 i gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750, behandlar frysning av penningmedel. Artikel 5.1–5.3 har följande lydelse:
”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av enskilda medlemmar i … Myanmars regering och som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem och förtecknas i bilaga II ska frysas.
2. Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för, eller göras tillgängliga till förmån för, fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga II.
3. Den behöriga myndigheten får tillåta att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs eller görs tillgängliga på villkor som den anser vara ändamålsenliga efter att ha fastställt att de aktuella tillgångarna eller ekonomiska resurserna är:
a) nödvändiga för att tillgodose de grundläggande behoven för de personer som förtecknas i bilaga II och anhöriga som är beroende av dem, inbegripet betalning av livsmedel, hyra amorteringar och räntor, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för samhällstjänster,
b) avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och ersättning för utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster,
c) avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta tillgångar eller ekonomiska resurser,
d) nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter, under förutsättning att den behöriga myndigheten minst två veckor före beviljandet av tillståndet meddelar andra behöriga myndigheter och kommissionen de grunder på vilka den anser att ett särskilt tillstånd bör beviljas”.
7 Under avsnitt J ”Personer som drar nytta av regeringens ekonomiska politik och andra personer med kopplingar till regimen” i bilaga II till gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2008/349, finns sökandens namn, Pye Phyo Tay Za, upptaget. Hans namn åtföljs av identifieringsuppgiften ”Son till Tay Za” (J1c). I förteckningen återfinns även sökandens faders namn, Tay Za, åtföljt av identifieringsuppgiften ”Verkställande direktör, Htoo Trading Co; Htoo Construction Co” (J1a) samt namnet på hans faders hustru (J1b) och namnet på hans farmor (J1e).
8 Enligt vad som stadgas i artikel 9 första meningen i gemensam ståndpunkt 2006/318 ska denna fortlöpande ses över.
9 För att garantera att alla ekonomiska aktörer i medlemsstaterna tillämpar de restriktiva åtgärder som föreskrivs i de gemensamma ståndpunkterna, vilka ligger inom EG‑fördragets tillämpningsområde, på ett enhetligt sätt, antog rådet rättsakter för verkställigheten av dessa såvitt avser Europeiska gemenskapen.
10 Det var mot bakgrund härav som vissa restriktiva åtgärder som föreskrivs i de gemensamma ståndpunkterna 2006/318 och 2007/750 genomfördes genom rådets förordning (EG) nr 194/2008 av den 25 februari 2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Burma/Myanmar och om upphävande av förordning (EG) nr 817/2006 (EUT L 66, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen). Artiklarna 60 EG och 301 EG utgör rättslig grund för förordningen, som, i enlighet med artikel 23 däri, trädde i kraft samma dag som den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, nämligen den 10 mars 2008. Bilagorna till den angripna förordningen innehåller förteckningar över personer, enheter och organ som berörs av de restriktiva åtgärderna. Dessa bilagor har ändrats genom kommissionens förordning (EG) nr 385/2008 av den 29 april 2008 om ändring av rådets förordning (EG) nr 194/2008 (EUT L 116, s. 5).
11 Artiklarna 11–14 i den angripna förordningen behandlar frysning av penningmedel och ekonomiska resurser.
12 I artikel 11 i den angripna förordningen stadgas följande:
”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, förvaras eller kontrolleras av enskilda medlemmar av … Myanmars regering och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem och som återfinns i förteckningen i bilaga VI, ska frysas.
2. Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för, eller göras tillgängliga till förmån för, fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga VI.
…”
13 Enligt artikel 13.1 i den angripna förordningen får behöriga myndigheter i medlemsstaterna ge tillstånd till att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser frigörs eller att vissa penningmedel eller ekonomiska resurser görs tillgängliga, på sådana villkor som de finner lämpliga, efter det att de har konstaterat att de berörda penningmedlen eller ekonomiska resurserna är:
”a) nödvändiga för att tillgodose de grundläggande behoven hos de personer som förtecknas i bilaga VI och deras beroende familjemedlemmar, inbegripet betalning av livsmedel, hyra eller amorteringar, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för samhällstjänster,
b) avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och ersättning för utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster,
c) avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta penningmedel eller ekonomiska resurser,
d) nödvändiga för att täcka extraordinära kostnader, förutsatt att den berörda medlemsstaten minst två veckor före tillståndsgivningen har meddelat de övriga medlemsstaterna och kommissionen på vilka grunder den anser att ett särskilt tillstånd bör beviljas ”.
14 Bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 385/2008, har rubriken ”Förteckning över regeringsmedlemmar i … Myanmar och personer, enheter och organ som är associerade med dem och som avses i artikel 11”.
15 Under avsnitt J ”Personer som drar nytta av regeringens ekonomiska politik och andra personer med kopplingar till regimen” i bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 385/2008, finns sökandens namn upptaget. Hans namns åtföljs av identifieringsuppgiften ”Son till Tay Za” (J1c), hans faders namn, Tay Za, åtföljt av identifieringsuppgiften ”Verkställande direktör, Htoo Trading Co; Htoo Construction Co” (J1a) samt namnet på hans faders hustru (J1b) och namnet på hans farmor (J1e).
16 I artikel 18.2 i nämnda förordning föreskrivs att ett meddelande ska offentliggöras med närmare regler för hur uppgifter beträffande bilaga VI ska lämnas.
17 Den 11 mars 2008 publicerades ett meddelande till personer och enheter på de förteckningar som avses i artiklarna 7, 11 och 15 i förordning nr 194/2008 (EUT C 65, s. 12).
18 I detta meddelande anger rådet bland annat att de personer och enheter som förtecknas i bilaga VI i den angripna förordningen ska utgöras av:
”a) enskilda medlemmar i … Myanmars regering, eller
b) fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem”.
19 Vidare anger rådet att det i den angripna förordningen förordnas om ”[f]rysning av alla penningmedel, andra finansiella tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör personer, grupper och enheter som förtecknas i bilaga VI samt förbud mot att direkt eller indirekt ställa penningmedel, andra finansiella tillgångar och ekonomiska resurser till förfogande för dessa”.
20 Rådet uppmärksammar även berörda personer, enheter och organ på möjligheten att vända sig till de behöriga myndigheterna i medlemsstaten i fråga med en ansökan om tillstånd att få använda frysta tillgångar för grundläggande behov eller särskilda betalningar enligt artikel 13 i förordningen.
21 Rådet erinrar även berörda personer och enheter om att de när som helst får inkomma med en begäran, tillsammans med styrkande handlingar, om att beslutet att uppta dem eller låta dem kvarstå i ovannämnda förteckningar ska omprövas samt att begäran kommer att behandlas i samband med mottagandet.
22 På samma sätt betonar rådet att det gör regelbundna översyner av förteckningen i enlighet med artikel 9 i gemensam ståndpunkt 2006/318.
23 Slutligen nämner rådet även möjligheten att väcka talan mot beslutet vid Tribunalen.
24 Restriktiva åtgärder vidtogs för första gången mot sökanden genom rådets beslut 2003/907/GUSP av den 22 december 2003 om genomförande av gemensam ståndpunkt 2003/297 (EUT L 340, s. 81) och i kommissionens förordning (EG) nr 2297/2003 av den 23 december 2003 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1081/2000 om förbud mot försäljning, leverans och export till Burma/Myanmar av utrustning som kan användas i det inre förtrycket eller för terrorhandlingar och om frysande av tillgångar som innehas av vissa personer med anknytning till viktiga offentliga tjänster i Burma/Myanmar (EUT L 340, s. 37). Enligt artikel 2 i beslut 2003/907 fick beslutet verkan samma dag som det antogs. Förordning nr 2297/2003 trädde i kraft i december 2003.
25 Från och med dessa tidpunkter har sökanden fortlöpande varit föremål för restriktiva åtgärder som vidtagits mot Unionen Myanmar.
26 I skrivelse av den 15 maj 2008 begärde sökanden bland annat att rådet skulle underrätta honom om de faktiska omständigheter som motiverade att hans namn togs upp på förteckningen i bilaga VI till den angripna förordningen och stryka hans namn från denna förteckning. Rådet svarade genom skrivelse av den 26 juni 2008.
Förfarande och parternas yrkande
27 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 16 maj 2008.
28 Genom handlingar som inkom till förstainstansrättens kansli den 11 respektive den 20 augusti 2008 ansökte Europeiska gemenskapernas kommission och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden. Sedan parterna getts tillfälle att yttra sig bifölls ansökningarna genom beslut av ordföranden på förstainstansrättens åttonde avdelning den 5 november 2008.
29 Kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland inkom med sina interventionsinlagor den 18 respektive den 19 december 2008. Genom handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 23 februari 2009 yttrade sig sökanden över inlagan från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.
30 Mot bakgrund av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (åttonde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet, och, som en processledande åtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna, uppmanade den rådet att inkomma med skrivelsen av den 26 juni 2008. Rådet efterkom begäran den 25 maj 2009.
31 Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 8 juli 2009.
32 Sökanden har i sin ansökan yrkat att Tribunalen ska
– ogiltigförklara den angripna förordningen i sin helhet eller i den del den berör sökanden och
– förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
33 Under förhandlingen begärde sökanden att få anpassa sitt första yrkande med hänsyn till antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 353/2009 av den 28 april 2009 om ändring av rådets förordning (EG) nr 194/2008 (EUT L 108, s. 20), i den mån denna förordning ersätter bilaga VI till den angripna förordningen, vilken han berörs av. Övriga parter hade inget att invända mot yrkandet. Som svar på en fråga av Tribunalen anförde sökanden vidare att han inte längre, såsom han angett i ansökan, yrkade att den angripna förordningen skulle ogiltigförklaras i sin helhet, utan endast i den del som berör honom. Sökandens yrkande noterades, liksom att övriga parter inte hade något att invända. Vidare noterades även uttalandet i förhandlingsprotokollet.
34 Rådet har yrkat att Tribunalen ska
– ogilla talan och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
35 Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har yrkat att Tribunalen ska ogilla talan.
36 Kommissionen har yrkat att Tribunalen ska ogilla talan och förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
1. De processuella följderna av att bilaga VI till den angripna förordningen ändrats genom förordning nr 353/2009
37 Till följd av rådets antagande av gemensam ståndpunkt 2009/351/GUSP den 27 april 2009 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 108, s. 54), varigenom bilaga II till gemensam ståndpunkt 2006/318 ändrades, ändrades bilaga VI till den angripna förordningen genom förordning nr 353/2009, sedan förevarande talan hade väckts. Vid förhandlingen begärde sökanden att få anpassa sitt första yrkande med hänsyn till att förordning nr 353/2009 hade antagits, i den mån denna förordning ersätter bilaga VI till den angripna förordningen, vilken sökanden berörs av.
38 Det ska i detta avseende påpekas att sökandens begäran inte ändrar hans yrkande om ogiltigförklaring av den angripna förordningen i den del som den berör honom, såsom yrkandet framgår av ansökan. Förevarande mål ska särskiljas från det mål som ledde fram till förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2008 i mål T‑256/07, People’s Mojahedin Organization of Iran mot rådet (REG 2008, s. II‑3019, punkterna 45–48), som sökanden hänvisade till vid förhandlingen. I det målet hade det beslut som inledningsvis angreps senare upphävts och ersatts, under förfarandets gång, av ett annat beslut. I förevarande mål har den av sökanden ursprungligen angripna förordningen inte upphävts sedan talan väckts. Endast bilaga VI till den angripna förordningen har ersatts, utan att uppgifterna beträffande sökanden har ändrats. De uppgifter om sökanden som återfanns i bilaga VI till den angripna förordningen innan denna ändrades genom förordning nr 353/2009 har nämligen överförts utan någon ändring till bilaga VI till den angripna förordningen i ändrad lydelse. Det är således fortfarande samma rättsakt som är föremål för talan.
39 Eftersom kommissionens antagande av förordning nr 353/2009 är en faktisk omständighet som framkommit under förfarandets gång, kunde sökanden, enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna, med rätta basera de grunder han åberopar i sin ansökan på denna omständighet.
40 Under alla omständigheter anmärker Tribunalen att även om den angripna förordningen under förfarandets gång hade ersatts av en förordning med samma föremål, vilket inte är fallet, hade sökanden haft rätt att anpassa sina yrkanden och grunder (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 38 nämnda målet People’s Mojahedin Organization of Iran mot rådet, punkterna 45–48 och där angiven rättspraxis).
41 Talan ska därför i förevarande mål anses gälla ogiltigförklaring av den angripna förordningen i ändrad lydelse enligt förordning nr 353/2009, i den mån den berör sökanden.
2. Prövning i sak
42 Till stöd för sitt första yrkande har sökanden för det första gjort gällande att den angripna förordningen saknar rättslig grund. Han anser vidare att rådet åsidosatt sin motiveringsskyldighet beträffande denna förordning och påstått att rådet kränkt hans grundläggande rättigheter och åsidosatt proportionalitetsprincipen. I sin replik har sökanden även åberopat åsidosättande av de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag, i synnerhet oskuldspresumtionen, och ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.
Huruvida den angripna förordningen saknar rättslig grund
Parternas argument
43 Sökanden har gjort gällande att gemenskapen och dess institutioner endast kan agera inom ramen för sin behörighet såsom denna fastställs i EG‑fördraget. Enligt sökanden utgör artiklarna 60 EG och 301 EG inte en tillräcklig rättslig grund för den angripna förordningen i den mån den är tillämplig på sökanden.
44 Gemenskapen har enligt sökanden ingen uttrycklig befogenhet att föreskriva restriktioner för kapitalrörelser och betalningar. Artiklarna 60 EG och 301 EG utgör specialbestämmelser då de uttryckligen avser situationer i vilka det kan visas att åtgärder från gemenskapens sida är nödvändiga för att genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
45 Sökanden har tillagt att artiklarna 60 EG och 301 EG ger gemenskapen befogenhet att anta restriktiva åtgärder gentemot personer och enheter som är associerade med enheter eller personer som verkligen kontrollerar regeringsapparaten i ett tredjeland och som ger dem ett ekonomiskt stöd. Dessa bestämmelser ger däremot inte rätt att vidta restriktiva åtgärder när det föreligger en otillräcklig anknytning mellan den berörda personen eller enheten och territoriet eller den regim som styr ett tredjeland. Det krävs att det föreligger en nära anknytning mellan personen i fråga och den regim som styr denna stat.
46 Sökanden har gjort gällande att han varken ingår i Myanmars regering eller är associerad med denna. Han har hävdat att han inte erhåller några fördelar från nämnda regering och inte hindrar den nationella processen för försoning, respekt för mänskliga rättigheter och demokratisering av Myanmar. Sökanden har tillagt att han inte har någon tillräcklig anknytning till militärregimen i Myanmar, att han är studerande och aldrig på något som helst sätt har varit inblandad i eller associerad med nämnda militärregim.
47 I sin dom av den 3 september 2008 i de förenade målen C‑402/05 P och C‑415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I‑6351) (nedan kallad domen i de förenade målen Kadi m.fl.), slog domstolen, enligt sökanden, fast att artiklarna 60 EG och 301 EG inte ger institutionerna befogenhet att frysa enskilda personers penningmedel om det inte finns någon anknytning alls till ett tredjelands styrande regim. Det är endast tillåtet att vidta restriktiva åtgärder gentemot personer i ett tredjeland om dessa personer styr landet, har anknytning till de styrande eller står under deras kontroll. Det är vidare inte tillåtet att de restriktiva åtgärderna i fråga riktar sig mot personer eller enheter som befinner sig i tredjeländer eller som på annat sätt har anknytning till ett tredjeland.
48 Den omständigheten att sökanden är son till en person som rådet anser har dragit fördel av militärregimen i Myanmar ger honom inte den anknytning till regimen som krävs. Den omständigheten att han under två år varit aktieägare i två av sin faders bolag i Singapore visar inte att han åtnjutit någon som helst förmån som hans faders bolag skulle ha fått av militärregimen i Myanmar. Varken sökanden själv eller hans fader har dragit någon nytta av nämnda regim.
49 Sökanden har även bestritt att de restriktiva åtgärder som antagits med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG skulle vara brådskande och nödvändiga. Det är enligt sökanden inte möjligt att anse att restriktiva åtgärder som är tillämpliga på en person enbart av det skälet att vederbörande, direkt eller indirekt, kan ha fått del av fördelar som hans faders bolag förmodas ha erhållit, är ”nödvändiga brådskande åtgärder” i den mening som avses i dessa bestämmelser. För att kunna vidta ekonomiska sanktioner krävs enligt densamme att dessa är nödvändiga inte endast mot bakgrund av den allmänna situationen i ett land, utan även efter en prövning av den särskilda situation som den person befinner sig i som berörs av de aktuella restriktiva åtgärderna (förstainstansrättens dom av den 31 januari 2007 i mål T‑362/04, Minin mot kommissionen, REG 2007, s. II‑2003, punkterna 72–74).
50 Slutligen kan, enligt sökanden, artiklarna 60 EG och 301 EG inte ges en vid tolkning utan att man ifrågasätter skiljelinjen mellan den första och den andra pelaren i EU-fördraget och åsidosätter rättsregeln om att överstatliga institutioners rätt att vidta sanktionsåtgärder mot enskilda personer ska tolkas snävt.
51 Rådet har, med stöd av kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, bestritt sökandens argumentation.
Tribunalens bedömning
52 Med sin första grund har sökanden bestritt att artiklarna 60 EG och 301 EG utgör tillräcklig rättslig grund för att anta den angripna förordningen. Han har i sak gjort gällande att dess bestämmelser ska tolkas snävt och att de därför inte kan användas för att anta restriktiva åtgärder som är tillämpliga på personer som saknar anknytning till militärregimen i Myanmar. Enbart det förhållandet att sökanden är son till sin fader utgör enligt honom inte en nödvändig anknytning till regimen i enlighet med artiklarna 60 EG och 301 EG. Frysningen av hans penningmedel utgör heller inte en ”nödvändig brådskande åtgärd” i den mening som avses i dessa artiklar.
53 Det ska erinras om att det följer av fast rättspraxis att en institutions val av rättslig grund för en rättsakt ska grunda sig på objektiva omständigheter som kan bli föremål för domstolsprövning, däribland rättsaktens syfte och innehåll (se domstolens dom av den 23 oktober 2007 i mål C‑440/05, kommissionen mot rådet, REG 2007, s. I‑9097, punkt 61 och där angiven rättspraxis).
54 Det ska även påpekas att rådet, med stöd av artikel 60.1 EG och enligt förfarandet i artikel 301 EG, kan vidta nödvändiga brådskande åtgärder gentemot berörda tredjeländer vad gäller kapitalrörelser och betalningar. I artikel 301 EG föreskrivs uttryckligen en möjlighet för gemenskapen att vidta åtgärder som helt eller delvis syftar till att avbryta eller begränsa de ekonomiska förbindelserna med ett eller flera tredjeländer.
55 Såsom framgår av artiklarna 60 EG och 301 EG ska följaktligen nödvändiga brådskande åtgärder som beslutas med stöd av nämnda bestämmelser antas gentemot ett tredjeland.
56 Tribunalen kommer således först att pröva om frysningen av sökandens penningmedel och ekonomiska resurser med stöd av den angripna förordningen utgör en åtgärd som vidtas gentemot ett tredjeland.
57 Tribunalen konstaterar inledningsvis att föremålet för den angripna förordningen är att förlänga och skärpa de restriktiva åtgärder som införts gentemot Unionen Myanmar. Det framgår nämligen av skäl 6 i den angripna förordningen att rådet och medlemmarna av världssamfundet, under mer än tio år innan den angripna förordningen antogs, upprepade gånger har fördömt den burmesiska militärregimens agerande, i synnerhet dess begränsningar av grundläggande rättigheter. Det framgår vidare av samma skäl att mot bakgrund av att regimen under lång tid återkommande har begått allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna, var de restriktiva åtgärder som rådet vidtog ett redskap för att främja respekt för de grundläggande rättigheterna i syfte att skydda den allmänna moralen.
58 Den angripna förordningen riktar sig således klart mot ett tredjeland, nämligen Unionen Myanmar.
59 Förevarande mål ska härvid särskiljas från det mål som ledde till domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl. De restriktiva åtgärder som föreskrivs i den förordning som var aktuell i de målen, det vill säga rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan (EGT L 139, s. 9), riktar sig direkt mot Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och de personer och enheter som är associerade med dessa. De har således antagits i total avsaknad av anknytning till den styrande ledningen i ett tredjeland och omfattas följaktligen inte som sådana av tillämpningsområdet för artiklarna 60 EG och 301 EG (domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkt 167).
60 För det andra ska det betonas att för att uppfylla villkoren i artiklarna 60 EG och 301 EG måste de restriktiva åtgärder som konkret berör sökanden, det vill säga frysningen av hans penningmedel och ekonomiska resurser, utgöra restriktiva åtgärder som vidtas gentemot ett tredjeland.
61 Det finns anledning att härvid erinra om att begreppet tredjeländer i artiklarna 60 EG och 301 EG enligt rättspraxis kan inbegripa ledningen i ett sådant land samt enskilda och enheter som är associerade med ledningen eller som direkt eller indirekt kontrolleras av denna (domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkt 166). För att anses som associerad med ledningen i ett tredjeland krävs att en tillräckligt stark anknytning föreligger mellan den berörda individen och regimen.
62 Sökanden finns emellertid upptagen i förteckningen i bilaga VI till den angripna förordningen i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009, vilken innehåller namn på medlemmar i regeringen i Myanmar och på personer, enheter och organ som är associerade med dessa. Det är vidare utrett att sökanden inte är medlem av regeringen i Myanmar. Han togs således med i förteckningen av rådet i egenskap av person som är associerad med regeringen.
63 Härav följer att det med hänsyn till den rättspraxis som nämns i punkt 61 ovan ska undersökas om det föreligger en sådan tillräcklig anknytning mellan sökanden och ledningen i Myanmar.
64 I förevarande fall finns sökandens namn upptaget i avsnitt J i bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009, bland de personer som drar nytta av Myanmars regerings ekonomiska politik och andra personer med kopplingar till regimen i detta land. Han presenteras som son till Tay Za, vars namn också finns medtaget i detta avsnitt och som beskrivs som verkställande direktör för företagen Htoo Trading Co. och Htoo Construction Co.
65 Det ska påpekas att rådet, i skälen till den angripna förordningen, inte utgår ifrån att sökanden har direkt anknytning till regeringen i Myanmar. Rådet anger att sökanden är associerad med regimen, eftersom det finns ett indirekt band mellan honom och denna. Det följer av den angripna förordningen att bandet mellan sökanden och den aktuella regimen utgörs av hans faders ställning som verkställande direktör för företagen Htoo Trading Co. och Htoo Construction Co., vilket sökanden antas dra fördel av.
66 Tribunalen konstaterar vidare att rådet med rätta ansett att viktiga ledare för militärregimens företag i Myanmar, såsom sökandens fader, som är verkställande direktör för företagen Htoo Trading Co. och Htoo Construction Co., kunde anses vara med regimen associerade personer. Nämnda företags affärsverksamhet i Myanmar kan nämligen inte nå framgång utan förmåner från nämnda regim. Ledare för sådana företag drar i denna egenskap och med stöd av sin ställning förmån av landets ekonomiska politik. Det föreligger således en nära koppling mellan dessa företags ledare och militärregimen.
67 När det gäller dessa ledares familjemedlemmar kan det antas att de drar fördel av den befattning dessa ledare har och det finns därför inte något som hindrar slutsatsen att även de drar fördel av regeringens ekonomiska politik.
68 Presumtionen att även familjemedlemmar till viktiga företagsledare i ett tredjeland drar fördel av den ekonomiska politik som förs av regeringen i detta land kan emellertid motbevisas om en sökande lyckas visa att han inte har något nära band till den ledare som är del av hans familj.
69 Tribunalen finner att sökanden inte har visat att han hade distanserat sig från sin fader på så sätt att faderns ställning som viktig företagsledare inte längre gav honom möjlighet att dra nytta av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Myanmar. Vid förhandlingen hävdade sökanden förvisso att han levt i Singapore med sin moder från tretton års ålder, att han aldrig arbetat för sin fader och inte ägde några aktier i företag i Myanmar. Han angav dock inte närmare var de medel kom ifrån som möjliggjort för honom att vara delägare i faderns två Singaporebaserade företag mellan år 2005 och år 2007.
70 Enligt artikel 301 EG kan handlande från gemenskapens sida gå så långt som till att helt avbryta de ekonomiska förbindelserna med ett tredjeland. Rådet kan då besluta om brådskande nödvändiga åtgärder avseende kapitalrörelser och betalningar för att genomföra ett sådant handlande, i enlighet med artikel 60 EG. Ett allmänt handelsembargo gentemot ett tredjeland skulle avse samtliga människor i Myanmar och inte enbart dem som, på grund av sin personliga situation i detta land, drar nytta av den ekonomiska politik som militärregimen för i Myanmar. I förevarande fall finner Tribunalen a fortiori att de restriktiva åtgärder som vidtagits i form av riktade och selektiva sanktionsåtgärder gentemot vissa personkategorier som rådet anser associerade med den aktuella regimen, bland annat familjemedlemmar till viktiga företagsledare i det berörda tredjelandet, omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 60 EG och 301 EG.
71 Denna tolkning finner även stöd i de humanitära överväganden som är en väsentlig del av allmänna handelsembargon. Att vidta riktade sanktionsåtgärder mot personer som är associerade med den aktuella regimen i stället för att införa ett allmänt handelsembargo skulle nämligen kunna innebära att det lidande som civilbefolkningen i det aktuella landet får utstå minskade.
72 Det är vidare motiverat av effektivitetsskäl att inbegripa familjemedlemmar i de personkategorier som berörs av de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar. Artiklarna 60 EG och 301 EG är nämligen, i den del som det i dessa artiklar föreskrivs en behörighet för gemenskapen att införa restriktiva åtgärder av ekonomiskt slag i syfte att genomföra åtgärder som beslutats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, ett uttryck för ett underförstått och underliggande mål, nämligen att göra det möjligt att anta sådana åtgärder genom att på ett effektivt sätt använda sig av en gemenskapsrättsakt (domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkt 226). Genom att inbegripa familjemedlemmar till viktiga företagsledare undviks att de aktuella restriktiva åtgärderna kringgås genom att dessa företagsledare överför sina tillgångar på familjemedlemmar.
73 Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner Tribunalen att det i förevarande fall föreligger en tillräcklig anknytning i den mening som avses i artiklarna 60 EG och 301 EG mellan sökanden och militärregimen i Myanmar. De restriktiva åtgärder som sökanden rent konkret berörs av kan således anses ha vidtagits mot ett tredjeland.
74 Vad för det andra gäller sökandens argument att frysningen av hans penningmedel och ekonomiska resurser inte utgör en ”nödvändig brådskande åtgärd” enligt artiklarna 60 EG och 301 EG, har sökanden hänvisat till domen i det ovan i punkt 49 nämnda målet Minin mot kommissionen (punkterna 72–74), som behandlar restriktiva åtgärder som i detta avseende vidtagits gentemot Liberia och som rent konkret berörde Charles Taylor och med honom associerade personer. För att vidta ekonomiska sanktionsåtgärder krävs det, enligt sökanden, att de är nödvändiga inte enbart mot bakgrund av den allmänna situationen i ett land, utan även efter en prövning av den särskilda situation som den person befinner sig i som berörs av de aktuella restriktiva åtgärderna.
75 I domen i det ovan i punkt 49 nämnda målet Minin mot kommissionen uttalade sig Tribunalen emellertid inte om begreppet nödvändiga brådskande åtgärder i den mening som avses i artiklarna 60 EG och 301 EG. Den prövade enbart om de vidtagna sanktionsåtgärderna hade en tillräcklig anknytning till det berörda landet eller den styrande regimen i detta land. Tribunalen prövade därvid om de sanktionsåtgärder som riktade sig mot en person associerad med Charles Taylor, även om denne redan hade skilts från presidentmakten i Liberia då förordningen i fråga i detta mål antogs, verkligen syftade till att helt eller delvis avbryta eller begränsa de ekonomiska förbindelserna med ett tredjeland.
76 Vad gäller kravet att de restriktiva åtgärderna ska vara brådskande och nödvändiga ska det under alla omständigheter påpekas att den angripna förordningen antogs av rådet för att genomföra gemensam ståndpunkt 2007/750 och gemensam ståndpunkt 2006/318.
77 Enligt rättspraxis har en länk införts mellan gemenskapens genomförande av ekonomiska sanktionsåtgärder med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG och EU‑fördragets utrikespolitiska mål, däribland den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkt 197). Artiklarna 60 EG och 301 EG utgör nämligen bestämmelser som uttryckligen förutser möjligheten att handlande från gemenskapens sida kan bli nödvändigt för att genomföra de mål som unionen särskilt getts i uppdrag i artikel 2 EU, det vill säga att genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
78 Vad beträffar frågan huruvida de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar och som sökanden konkret berörs av är nödvändiga, ska Tribunalen pröva om de restriktiva åtgärder som föreskrivs i den angripna förordningen går utöver vad som krävs för genomförandet av gemensam ståndpunkt 2006/318 och gemensam ståndpunkt 2007/750.
79 Tribunalen konstaterar emellertid att de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar och som konkret berör sökanden är en del av genomförandet av dessa gemensamma ståndpunkter.
80 Genom artikel 11 i den angripna förordningen genomförs nämligen artikel 5 i gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750, beträffande frysning av penningmedel och ekonomiska resurser. Sökandens namn återfinns i bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009, till vilken artikel 11 däri hänvisar (se punkterna 12, 14 och 15 ovan). Denna hänvisning motsvarar bilaga II i gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2009/351, och artikel 5 i gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750 (se punkterna 6 och 7 ovan).
81 Vad beträffar den brådskande karaktären av de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar och som konkret berör sökanden, har denne inte anfört några omständigheter som talar mot denna.
82 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden finner Tribunalen att de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar och som konkret berör sökanden kan anses vara brådskande nödvändiga åtgärder enligt artiklarna 60 EG och 301 EG.
83 Sökandens talan kan således inte bifallas på denna grund.
Huruvida motiveringsskyldigheten har åsidosatts
Parternas argument
84 Sökanden har hävdat att rådet vid frysning av penningmedel är skyldigt att i sitt ursprungliga beslut hänvisa till varje upplysning och handling, inklusive nya handlingar, som lett fram till beslutet, till faktiska och rättsliga omständigheter som beslutet grundar sig på samt till de verkliga och specifika skäl som gör att rådet anser att åtgärderna ska tillämpas på den berörda parten.
85 Vidare måste rådet i sina därpå följande beslut att fortsätta frysningen av penningmedel inbegripa de omständigheter som motiverar frysningen i förhållande till den berörda personen och de särskilda skäl som efter en förnyad prövning gör att frysningen av penningmedlen förblir motiverad i förhållande till denna person.
86 För det fall den berörda parten inte har haft möjlighet att yttra sig innan det ursprungliga beslutet att frysa penningmedel antas är det desto viktigare att motiveringsskyldigheten iakttas, eftersom den utgör sökandens enda garantin för att på ett ändamålsenligt sätt kunna använda de rättsmedel som står till hans förfogande för att bestrida beslutets lagenlighet.
87 Slutligen ska den berörde underrättas om skälen för en rättsakt samtidigt som vederbörande mottar den rättsakt som går denne emot. En avsaknad av motivering kan inte rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för rättsakten under förfarandet vid unionsdomstolen, eftersom sökanden endast skulle ha möjlighet att i repliken anföra sina argument mot motiveringen. Detta skulle i sin tur strida mot principen om parternas lika ställning inför unionsdomstolarna.
88 Sökanden anser att rådet, i förevarande fall, i den angripna förordningen varken har redogjort för skälen till att hans namn togs upp i bilaga VI till nämnda förordning eller anledningen till att han är antingen medlem av regeringen i Myanmar eller en därmed associerad person. Identifieringsupplysningen ”son till Tay Za” är inte till någon hjälp, utan anger endast att sökanden identifieras av den omständigheten att hans fader heter Tay Za. Inte heller har rådet klargjort vilken typ av fördel han eller hans fader skulle ha dragit av regeringens ekonomiska politik.
89 Mot bakgrund av sammanhanget anser sökanden att han borde ha underrättats om särskilt klara och tvingande skäl, då den aktuella åtgärden var mycket drastisk och utgör ett allvarligt intrång i av hans grundläggande rättigheter. Det finns heller inget som styrker att han begått något fel eller handlat på ett sätt som är ansvarsgrundande, och det finns inget som rättfärdigar den aktuella åtgärden av skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller till terrorism. Sökanden har vidare gjort gällande att han inte gavs möjlighet att yttra sig innan rådet vidtog den aktuella åtgärden, varför rådets meddelande om skälen var det enda medel som gjorde det möjligt för honom att använda de rättsmedel som stod till hans förfogande.
90 Sökanden har gjort gällande att han inte underrättades om några skäl när han för första gången berördes av restriktiva åtgärder mot Unionen Myanmar. Inte heller underrättades han beträffande de senare åtgärderna om de skäl som föranledde rådet att anse det motiverat att bibehålla hans namn på förteckningen över berörda personer i bilaga VI till den angripna förordningen.
91 Sökanden har påpekat att han saknade kännedom om det förfarande som ledde till att hans namn upptogs i förteckningen över berörda personer i bilaga VI till den angripna förordningen och de faktiska omständigheter som låg till grund för förfarandet.
92 Rådet har, med stöd av kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, bestritt sökandens argumentation.
Tribunalens bedömning
93 Motiveringsskyldigheten är en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken hör till frågan om den omtvistade rättsaktens lagenlighet. Motiveringsskyldigheten ska uppfylla de krav som fastställts i rättspraxis.
94 Skyldigheten enligt artikel 253 EG att motivera ett beslut som går någon emot syftar till att ge den som berörs av ett sådant beslut tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om beslutet är välgrundat, eller om det eventuellt är behäftat med ett fel som gör att dess giltighet kan ifrågasättas vid domstol, och till att göra det möjligt för domstolarna att pröva beslutets lagenlighet. Den berörde ska således i princip underrättas om skälen för beslutet samtidigt som den mottar det beslut som går denne emot. En bristfällig motivering kan inte rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för beslutet under förfarandet vid unionsdomstolarna. Eftersom den berörde inte har rätt att höras innan en initial åtgärd om frysning av penningmedel antas är det extra viktigt att motiveringsskyldigheten respekteras, då den utgör den enda garantin för att denne, åtminstone sedan åtgärden väl antagits, på ett ändamålsenligt sätt ska kunna använda de rättsmedel som står till hans förfogande för att bestrida åtgärdens lagenlighet (se förstainstansrättens dom av den 12 december 2006 i mål T‑228/02, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran mot rådet, REG 2006, s. II‑4665, punkterna 138–140 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet OMPI).
95 Den motivering som krävs enligt artikel 253 EG ska enligt fast rättspraxis vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och det sammanhang i vilket den antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och behörig domstol ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Kravet på motivering ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de till vilka rättsakten riktar sig eller andra personer som direkt och personligen berörs av den kan ha av att få förklaringar. Det krävs inte att samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området. En rättsakt som går någon emot ska anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att han har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom (se domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI, punkt 141 och där angiven rättspraxis).
96 Enligt denna rättspraxis är rådet, såvida inte tvingande hänsyn till gemenskapens eller medlemsstaternas säkerhet eller genomförandet av deras internationella relationer utgör hinder härför, skyldigt att ange de faktiska och rättsliga omständigheter som utgör den rättsliga grunden för beslutet samt de överväganden som fått rådet att fatta beslutet i fråga. I motiveringen av ett sådant beslut ska således anges av vilka särskilda och konkreta skäl rådet anser att den aktuella lagstiftningen är tillämplig på den berörde (se domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI, punkterna 143 och 148 samt där angiven rättspraxis).
97 Genom att anta den angripna förordningen förlängde och skärpte rådet i förevarande fall de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Unionen Myanmar. Enligt artikel 11.1 i nämnda förordning ska alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, förvaras eller kontrolleras av enskilda medlemmar av Myanmars regering och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem och som återfinns i förteckningen i bilaga VI, frysas. Enligt artikel 11.2 i förordningen får inga penningmedel eller ekonomiska resurser direkt eller indirekt ställas till förfogande för, eller göras tillgängliga till förmån för, fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga VI.
98 För att iaktta motiveringsskyldigheten var rådet således, mot bakgrund av vad som anförts, skyldigt att ange av vilka skäl det, allmänt sett, ansåg att de restriktiva åtgärder som hade vidtagits mot Unionen Myanmar, i synnerhet de som konkret beröde sökanden, var eller förblev motiverade.
99 Vad för det första gäller de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar har rådet emellertid, på ett allmänt sätt, i skäl 1 i den angripna förordningen gett uttryck för sin oro över avsaknaden av framsteg i demokratiseringsprocessen och över att brotten mot de mänskliga rättigheterna, mot bakgrund av den politiska situationen i landet, fortsatte att ske efter det att restriktiva åtgärder för första gången hade vidtagits mot detta land.
100 I skäl 2 i den angripna förordningen erinrade rådet om att det i gemensam ståndpunkt 2006/318 föreskrevs att man ska bibehålla de restriktiva åtgärderna mot militärregimen i Myanmar, mot dem som drar den största fördelen av dess vanstyre samt mot dem som aktivt förhindrar den nationella försoningsprocessen, respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Rådet tillade även att de restriktiva åtgärder som föreskrivs i denna gemensamma ståndpunkt bland annat omfattade frysning av penningmedel och ekonomiska resurser tillhörande medlemmar av Myanmars regering och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem.
101 I skäl 6 i den angripna förordningen angav rådet att man under mer än tio år upprepade gånger har fördömt Myanmars militärregims agerande. Det tillade att de restriktiva åtgärderna i den angripna förordningen bidrog till att främja respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna i syfte att skydda den allmänna moralen.
102 Tribunalen anser därför att rådet angett skälen till att det vidtagit och bibehållit restriktiva åtgärder gentemot Unionen Myanmar och att rådet har motiverat den angripna förordningen i tillräcklig utsträckning i detta avseende.
103 Vad, för det andra, beträffar de restriktiva åtgärder som rent konkret berör sökanden, anmärker Tribunalen att sökanden kände till det sammanhang i vilket dessa åtgärder ingår. Den angripna förordningen genomför nämligen gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750. Rådets resonemang om att vidta och bibehålla de restriktiva åtgärder som konkret berör personer, och deras familjemedlemmar, som drar fördel av den politik som förs av regeringen i Myanmar mot bakgrund av den politiska situationen i landet framgår tydligt av skälen 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2006/318.
104 Det ska i detta sammanhang även erinras om att sökanden för första gången berördes av restriktiva åtgärder som hade vidtagits gentemot Unionen Myanmar genom förordning nr 2297/2003, vilken trädde i kraft i december 2003. Sökanden har sedan denna tidpunkt kontinuerligt varit föremål för nämnda åtgärder. Rådets resonemang om att utöka tillämpningsområdet för de aktuella restriktiva åtgärderna till att gälla personer, och deras familjemedlemmar, som drar nytta av den politik som drivs av den styrande regimen i Unionen Myanmar angavs redan i skäl 3 i dess gemensamma ståndpunkt 2003/297/GUSP, vilken genomfördes genom nämnda förordning.
105 Den angripna förordningen syftade således endast till att bibehålla nämnda restriktiva åtgärder, som konkret berörde sökanden. I avsaknad av väsentliga ändringar av de faktiska och rättsliga omständigheter som motiverade att sökandens namn medtogs bland de personer som drar fördel av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Myanmar och andra härmed associerade personer, var rådet inte skyldigt att uttryckligen erinra om anledningen till att vissa restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar konkret berör sökanden.
106 Tribunalen finner under alla omständigheter att sökanden inte saknade kännedom om varför sådana restriktiva åtgärder berörde honom direkt, eftersom han i punkt 37 i ansökan anger att det kan finnas en risk för att hans fader kringgår frysningen av penningmedel genom att överföra penningmedel till andra medlemmar i hans familj.
107 Vad gäller sökandens argument att rådet inte preciserat vilken typ av fördel han och hans fader dragit av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Myanmar, så anmärker Tribunalen att sökandens faders namn, Tay Za, fanns med i bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009, i egenskap av verkställande direktör för företagen Htoo Trading Co. och Htoo Construction Co. Rådet har således i den angripna förordningen fastställt ett samband mellan sökandens fader och hans ställning som verkställande direktör. Rådet har beträffande detta samband i tillräcklig utsträckning preciserat vilken typ av fördel sökandens fader dragit av denna regerings ekonomiska politik. Denna fördel följer nämligen av hans ställning som verkställande direktör.
108 Härav följer att rådet har redogjort för skälen till att vissa restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar konkret berör sökanden och motiverat den angripna förordningen i tillräcklig utsträckning i detta avseende.
109 Vad gäller sökandens argument att han saknade kännedom om det förfarande som ledde fram till att hans namn upptogs på förteckningen över berörda personer i bilaga VI till den angripna förordningen, påpekar Tribunalen att det framgår av denna förordning att rådet handlat i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 301 EG.
110 Mot bakgrund av vad som anförts ovan har rådet inte åsidosatt motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG.
111 Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser den grunden.
Huruvida vissa grundläggande rättigheter och proportionalitetsprincipen har åsidosatts
112 Sökanden har åberopat intrång i äganderätten samt åsidosättande av proportionalitetsprincipen, rätten till en rättvis rättegång och rätten till ett effektivt domstolsskydd.
113 Tribunalen finner det lämpligt att pröva grunderna avseende åsidosättande av processuella rättigheter innan den prövar grunden avseende intrång i äganderätten och grunden avseende åsidosättande av proportionalitetsprincipen.
Huruvida rätten till en rättvis rättegång har åsidosatts
– Parternas argument
114 Sökanden har gjort gällande att iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person som kan leda till en rättsakt som går denna person emot utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip som ska säkerställas även i avsaknad av reglering av förfarandet i fråga. Denna princip innebär ett krav på att de till vilka ett beslut, som på ett påtagligt sätt påverkar deras intressen, riktar sig bereds tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter.
115 Enligt sökanden ska en person som berörs av en sanktionsåtgärd underrättas om bevisning och de omständigheter som läggs vederbörande till last för att motivera den föreslagna sanktionsåtgärden antingen samtidigt med det initiala beslutet att frysa penningmedel eller så snabbt som möjligt efter det att beslutet har antagits. Vidare har sökanden hävdat att denna person ska ges en reell möjlighet att yttra sig över bevisningen och omständigheterna, inklusive de särskilda upplysningar som motiverat beslutet att frysa penningmedel och att bibehålla frysningsbeslutet. Sökanden har tillagt att han måste ha möjlighet att begära en omedelbar omprövning av den initiala åtgärden och att de påföljande besluten ska föregås av ett förhör och en delgivning av bevisningen.
116 Sökanden anser att dessa principer inte iakttagits i förevarande fall. Detsamma gäller det förbud att resa in till och transitera genom en unionsmedlemsstats territorium som föreskrivs i gemensam ståndpunkt 2006/318.
117 I sin replik har sökanden tillagt att i ett brottmål ska en tilltalad snabbt och uttömmande informeras om vilken typ av brott åtalet gäller, de materiella omständigheter som åtalet grundar sig på och det handlande som läggs den tilltalade till last, detta för att vederbörande ska kunna utöva sin rätt till försvar.
118 Enligt sökanden har rätten till försvar inte iakttagits i förevarande fall. Han har tillagt att det i den angripna förordningen inte föreskrivs något förfarande för att informera om de omständigheter som motiverar att de berördas namn medtas. Inte heller innehåller förordningen några precisa faktiska uppgifter som motiverar beslutet att frysa hans penningmedel och att vidmakthålla detta beslut.
119 Rådet har, med stöd av kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, bestritt sökandens argumentation.
– Tribunalens bedömning
120 Med denna grund har sökanden åberopat ett åsidosättande av rätten till försvar och, i synnerhet, ett åsidosättande av rätten att dels underrättas om de rättsliga och faktiska omständigheter som motiverar att restriktiva åtgärder vidtas, dels ges tillfälle att yttra sig över dessa omständigheter på ett ändamålsenligt sätt.
121 Det är i detta avseende viktigt att påpeka att förevarande mål ska särskiljas från det mål som utmynnade i domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI. Det senare målet gällde restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot vissa personer och enheter inom ramen för terrorismbekämpning. Åtgärderna berörde direkt och personligen (domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI, punkt 98) personer som fanns upptagna på en förteckning som bilagts de omtvistade bestämmelserna, utan att några restriktiva åtgärder föreskrivits gentemot ett tredjeland. Dessa personer var således föremål för de aktuella restriktiva åtgärderna på grund av att de, som sådana, antogs vara inblandade i terroristverksamhet.
122 I förevarande mål har däremot personer och enheter konkret berörts av restriktiva åtgärder som rådet vidtagit gentemot ett tredjeland, nämligen Unionen Myanmar, mot bakgrund av den politiska situationen i detta land. De restriktiva åtgärderna avser således militärregimen i Myanmar. I stället för att inrätta ett allmänt embargo mot detta land har rådet föreskrivit riktade och selektiva sanktionsåtgärder och i den angripna förordningen individualiserat kategorier av personer och enheter som konkret berörs av dessa restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar. Det är i detta fall inte de berörda personernas och enheternas verksamhet som motiverar de aktuella restriktiva åtgärder som rådet vidtagit, utan den omständigheten att de tillhör en viss allmän kategori av personer och enheter som har en ställning eller funktion i den stat som är föremål för sanktionsåtgärder. Sökanden omfattas av denna ordning med sanktionsåtgärder på grund av att han tillhör kategorin familjemedlemmar till viktiga företagsledare i Myanmar.
123 När sanktionsåtgärder som vidtas mot ett tredjeland konkret berör en enskild person, är det således inte fråga om ett förfarande som inletts gentemot denna person i den mening som avses i domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI (punkt 91). Det förfarande som utmynnar i att sanktionsåtgärder vidtas gentemot en stat och drabbar vissa kategorier av dess medborgare utgör inte, för dessa personkategorier, ett förfarande inom ramen för vilket de, i egenskap av individer, åläggs sanktionsåtgärder i den mening som avses i samma punkt i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI. En förordning som innehåller sanktionsåtgärder gentemot ett tredjeland som drabbar vissa kategorier av dess medborgare utgör en allmän lagstiftningsakt även om de berörda personerna identifieras med namn. Det är riktigt att en sådan förordning berör dem direkt och personligen och kan överklagas av dem. I ett lagstiftningsförfarande som utmynnar i att sanktionsåtgärder vidtas gentemot ett tredjeland som drabbar vissa kategorier av dess medborgare är rätten till försvar emellertid inte tillämplig på dem. Vid utarbetandet av en sådan förordning har enskilda inte någon rätt att delta även om de slutligen berörs personligen.
124 En särskild underrättelse om de rättsliga och faktiska omständigheter som motiverar de restriktiva åtgärderna i fråga var under alla omständigheter inte nödvändig innan den angripna förordningen antogs med hänsyn till att den syftar till att vidmakthålla redan antagna restriktiva åtgärder. Det ska härvid påpekas att den angripna förordningen genomför de gemensamma ståndpunkterna 2006/318 och 2007/750, vilka publicerats i Europeiska unionens officiella tidning och i vilka samtliga faktiska och rättsliga omständigheter anges som motiverar att de aktuella restriktiva åtgärderna antas och vidmakthålls.
125 Rådets resonemang framgår tydligt av skälen 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2006/318. Detta resonemang går ut på att anta och bibehålla de restriktiva åtgärder som konkret berör personer, och deras familjemedlemmar, som drar fördel av den politik som förs av regeringen i Myanmar mot bakgrund av den politiska situationen i landet. Det ska härvid även erinras om att sökandens namn och hans faders namn finns medtagna i bilaga II till gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2009/351, och att dessa angivelser till sitt innehåll motsvarar bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009 (se punkt 80 ovan). Vidare påpekar Tribunalen att rådets resonemang om att utöka tillämpningsområdet för de aktuella restriktiva åtgärderna till att gälla personer, och deras familjemedlemmar, som drar fördel av den politik som förs av den styrande regimen i Unionen Myanmar är känd för sökanden alltsedan han för första gången berördes av de åtgärder som föreskrivs i förordning nr 2297/2003, vilken trädde i kraft i december 2003 (se punkterna 24 och 25 ovan). Rådet redogjorde nämligen för detta resonemang i skäl 3 i sin gemensamma ståndpunkt 2003/297, vilken genomfördes genom nämnda förordning.
126 Tribunalen konstaterar därför att sökanden kände till de rättsliga och faktiska omständigheter som är aktuella i förevarande mål innan rådet antog den angripna förordningen.
127 Vad gäller sökandens argument att det var nödvändigt att genomföra ett förhör innan den angripna förordningen antogs, preciserade denne vid förhandlingen att rådet borde ha berett honom tillfälle att yttra sig innan det antog nämnda förordning.
128 Tribunalen finner i detta avseende att det inte fanns något som hindrade sökanden från att framföra sin åsikt till rådet innan den angripna förordningen antogs.
129 Sökandens tillgångar och ekonomiska resurser frystes för första gången med stöd av de restriktiva åtgärder som föreskrevs i förordning nr 2297/2003, vilken trädde i kraft i december 2003. Frysningen fortsatte fram till dess att den angripna förordningen antogs. Genom den angripna förordningen genomförs bland annat gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750, däribland bilaga II vari sökandens namn finns upptaget.
130 De gemensamma ståndpunkter som utgör grund för de gemenskapsbestämmelser som genomför de restriktiva åtgärderna i fråga var begränsade i tiden. Gemensam ståndpunkt 2006/318 var, enligt artikel 10 andra stycket däri, i synnerhet tillämplig under en tolvmånadersperiod från och med den 30 april 2006. Den har förlängts regelbundet med endast ett år (se punkterna 3 och 5 ovan). Enligt artikel 9 i gemensam ståndpunkt 2006/318 skulle denna fortlöpande ses över eller ändras efter behov. Mot bakgrund av de överväganden som motiverar de restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar och som konkret berör sökanden i gemensam ståndpunkt 2006/318 och gemensam ståndpunkt 2007/750, vilka han hade kännedom om (se punkterna 124 och 125 ovan), och den politiska situationen i Myanmar, kunde sökanden inte förvänta sig att hans namn skulle strykas från förteckningen i bilaga II till gemensam ståndpunkt 2006/318 när denna fortlöpande sågs över eller ändrades. Han borde snarare ha utgått från att hans namn skulle finnas med även i bilaga II till denna gemensamma ståndpunkt efter översynen och ändringarna, vilket också blev fallet.
131 Under dessa omständigheter hade rådet på ett effektivt sätt kunnat beakta en uttrycklig intervention från sökandens sida och beakta dennes ståndpunkt i sin regelbundna omprövning av huruvida de namn som fanns upptagna i bilaga II till gemensam ståndpunkt 2006/318 skulle kvarstå. Eftersom den angripna förordningen bland annat genomför gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750, skulle bilaga VI till den angripna förordningen, vad avser sökanden, motsvara bilaga II till gemensam ståndpunkt 2006/318 (se punkterna 76–80 ovan). Mot bakgrund av vad som har anförts ovan skulle sökanden således på ett ändamålsenligt sätt ha kunnat framföra sina synpunkter till rådet innan den angripna förordningen antogs.
132 Tribunalen anmärker under alla omständigheter att det förhållandet att det eventuellt inte hållits något föregående förhör saknar relevans för rättsaktens lagenlighet, eftersom ett sådant förhör inte hade kunnat leda till något annat resultat (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 14 februari 1990 i mål C‑301/87, Frankrike mot kommissionen, REG 1990, s. I‑307, punkt 31, svensk specialutgåva, volym 10, s. 303, och av den 8 juli 1999 i mål C‑51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1999, s. I‑4235, punkterna 80–82). Varken de synpunkter som sökanden tillställde rådet i skrivelsen av den 15 maj 2008 eller de faktiska och rättsliga omständigheter som framlagts inom ramen för förevarande talan innehåller några ytterligare upplysningar i sak som kan medföra en annan bedömning från rådets sida av den politiska situationen i Myanmar och av sökandens särskilda situation. Sökanden har nämligen inte bestritt vare sig hur den politiska situationen i Myanmar presenteras i den angripna förordningen eller sin faders professionella ställning eller hans familjeband till denne, såsom dessa har angetts i bilaga VI till nämnda förordning, i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009. Inte heller har han visat att han distanserat sig från sin fader på så sätt att den senares ställning som ledare för ett stort företag inte längre gav honom någonting (se punkt 69 ovan).
133 Det ska vidare beaktas att även om yttrandet av den 11 mars 2008 ännu inte hade publicerats då den angripna förordningen antogs, har rådet påtalat möjligheten för berörda personer och enheter att när som helst inkomma med en begäran, tillsammans med styrkande handlingar, om att beslutet att uppta dem eller låta dem kvarstå i ovannämnda förteckningar omprövas. Sökanden begärde i förevarande fall genom skrivelse av den 15 maj 2008 att rådet skulle underrätta honom om de faktiska omständigheter som motiverade att hans namn upptogs på förteckningen i bilaga VI till den angripna förordningen och att hans namn skulle strykas från nämnda förteckning. Rådet besvarade begäran genom skrivelse av den 26 juni 2008 och förklarade varför sökandens namn skulle fortsätta att kvarstå i förteckningen.
134 Vad slutligen beträffar sökandens argument att hans rätt till försvar inte har iakttagits i fråga om det förbud mot inresa till och transitering genom en unionsmedlemsstats territorium som föreskrivs i gemensam ståndpunkt 2006/318, är det tillräckligt att påpeka att några sådana åtgärder inte förekommer i den angripna förordningen. Det följer av artikel 4.1 i nämnda gemensamma ståndpunkt att åtgärderna ska genomföras av medlemsstaterna och inte av gemenskapen. Tribunalen är emellertid inte behörig att pröva en gemensam ståndpunkt som antagits med stöd av artikel 15 EU.
135 Talan kan således inte vinna befall på denna grund.
Huruvida rätten till ett effektivt domstolsskydd åsidosatts
– Parternas argument
136 Sökanden har gjort gällande att en effektiv domstolsprövning av lagenligheten av en åtgärd som innebär frysning av penningmedel ska omfatta såväl en bedömning av de fakta och omständigheter som åberopats som grund för åtgärden som en prövning av den bevisning och de uppgifter som ligger till grund för nämnda bedömning.
137 Enligt sökanden föreskrivs inte något sådant grundläggande skydd i den angripna förordningen. Inte heller finns det några bestämmelser som ger rätt att väcka talan vid domstol. Möjligheten att väcka talan om ogiltigförklaring inför Tribunalen är inte ett effektivt rättsmedel i denna mening. Sökanden anser emellertid att det är nödvändigt att göra en kontroll och prövning i sak av de skäl som ligger till grund för att uppta hans namn på förteckningen. Tribunalen ska till exempel kunna kontrollera att bestämmelser som reglerar förfarande och motivering har följts, att de faktiska omständigheterna inte har missuppfattats och att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte är uppenbart felaktig eller att det skett maktmissbruk.
138 Sökanden har tillagt att denna avsaknad av ett effektivt domstolsskydd förvärras av de svårigheter han möter i sina försök att bestrida det förbud mot inresa till eller transitering genom unionsmedlemsstaternas territorium som stadgas i gemensam ståndpunkt 2006/318.
139 Sökanden har hävdat att det, när det gäller den bevisning som åberopats mot honom, är omöjligt för honom att tillvarata sina rättigheter på godtagbara villkor inför unionsdomstolarna. Tribunalen har följaktligen inte möjlighet att pröva den angripna förordningens lagenlighet såvitt avser honom. Enligt sökanden föreskrivs det inte något förfarande i förordningen som gör det möjligt för honom att göra sina argument gällande beträffande den bevisning som åberopats mot honom.
140 Rådet har, med stöd av kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, bestritt sökandens argumentation.
– Tribunalens bedömning
141 Tribunalen erinrar om att enskilda enligt fast rättspraxis ska ha tillgång till ett effektivt domstolsskydd för rättigheter som de har enligt gemenskapens rättsordning. Denna rättighet ingår bland gemenskapens allmänna rättsprinciper, som har sitt ursprung i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och har stadfästs i artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades den 4 november 1950 i Rom (nedan kallad Europakonventionen) och som ånyo bekräftades i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken proklamerades den 7 december 2000 i Nice (EGT C 364, s. 1) (se domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkt 335, och domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI, punkt 110 och där angiven rättspraxis).
142 Till skillnad från vad sökanden har påstått säkerställs garantin av rätten till ett effektivt domstolsskydd av de berördas rätt att väcka talan om ogiltigförklaring vid Tribunalen mot ett beslut om frysning av deras penningmedel (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI, punkt 152 och där angiven rättspraxis).
143 Det ska i detta sammanhang påpekas att rådet inte uttryckligen måste påtala denna möjlighet att väcka talan i den angripna förordningen. Eftersom en talan om ogiltigförklaring ingår bland de allmänna rättsmedel som föreskrivs i EG‑fördraget har sökanden, på de villkor som fastställs i denna bestämmelse, även möjlighet till domstolsprövning. Tribunalen konstaterar under alla omständigheter att rådet i yttrandet av den 11 mars 2008 uttryckligen fäste berörda personers och enheters uppmärksamhet på möjligheten att bestrida dess beslut inför Tribunalen.
144 Vad gäller omfattningen av rådets prövning har rådet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning av de omständigheter som ska beaktas när ekonomiska sanktionsåtgärder enligt artiklarna 60 EG och 301 EG ska vidtas i enlighet med en gemensam ståndpunkt som antagits på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Unionsdomstolarna kan, i synnerhet, inte ersätta rådets bedömning av den bevisning, de fakta och andra omständigheter som föranlett en sådan åtgärd med sin egen bedömning. Tribunalens prövning av lagenligheten av beslut om frysning av penningmedel är således begränsad till att avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se domen i det ovan i punkt 94 nämnda målet OMPI, punkt 159 och där angiven rättspraxis).
145 För att en sådan prövning ska vara effektiv krävs att den berörda institutionen är skyldig att iaktta motiveringsplikten (se punkt 95 ovan). Det framgår emellertid av prövningen av den grund som avser motiveringsskyldigheten att rådet, i förevarande fall, har motiverat beslutet att vidta restriktiva åtgärder i tillräcklig utsträckning (se punkterna 93–111 ovan).
146 Vad slutligen gäller sökandens argument att avsaknaden av ett effektivt domstolsskydd förvärras av de svårigheter han möter i sina försök att bestrida det förbud mot inresa till eller transitering genom unionsmedlemsstaternas territorium som stadgas i gemensam ståndpunkt 2006/318, erinrar Tribunalen om att den inte är behörig att pröva ett sådant förbud, ens för det fall medlemsstaterna skulle ha genomfört det, vilket sökanden inte har visat i förevarande fall (se punkt 134 ovan).
147 Av detta följer att överklagandet inte kan vinna bifall på denna grund.
Huruvida det förekommit intrång i äganderätten respektive åsidosättande av proportionalitetsprincipen
148 Med hänsyn till sambanden mellan de argument som sökanden har åberopat till stöd för grunderna avseende intrång i äganderätten respektive dem som avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen är det lämpligt att pröva dessa grunder tillsammans.
– Parternas argument
149 Sökanden har gjort gällande att det utgör ett oproportionerligt intrång i hans äganderätt att hans namn upptas i den angripna förordningen.
150 En i tiden obegränsad frysning av en enskild persons tillgångar utgör enligt sökanden ett ”klart ingrepp i ett fredligt nyttjande av egendom”. En sådan begränsning är inte motiverad i förevarande fall, eftersom han inte har anknytning till regimen vid makten och hans fader inte har försökt att kringgå frysningen av sina egna penningmedel genom att överföra medel på andra familjemedlemmar.
151 Sökanden har hävdat att denna bristande respekt även är oproportionerlig med hänsyn till att följderna av frysningen av hans penningmedel är ”vidsträckta” och ”allvarliga”. Enligt sökanden föreskrivs i den angripna förordningen att alla hans penningmedel ska frysas liksom samtliga penningmedel och ekonomiska resurser som ställts till hans förfogande.
152 Verkningarna av den angripna förordningen är desto mer långtgående då de kombineras med det förbud mot inresa till eller transitering genom unionsmedlemsstaternas territorium som föreskrivs i gemensam ståndpunkt 2006/318.
153 I sin replik har sökanden anfört att de förfaranden som generellt sett är tillämpliga ska beaktas vid bedömningen av om de aktuella restriktiva åtgärderna är proportionerliga. Även om det finns en mekanism för att fortlöpande gå igenom de aktuella restriktiva åtgärderna och trots att det föreskrivs en möjlighet att frigöra penningmedel för att tillgodose grundläggande behov är den berörda åtgärden en oberättigad restriktion av äganderätten.
154 Vad gäller den fortlöpande genomgången av sökandens situation har han hävdat att denna aldrig kan leda till att de restriktiva åtgärder som är tillämpliga på honom upphävs, eftersom han inte kan förändra det förhållandet att han är ”sin faders son”.
155 Rådet har, med stöd av kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, bestritt sökandens argumentation.
– Tribunalens bedömning
156 Enligt fast rättspraxis ingår äganderätten, som fastställs i bland annat artikel 6.2 EU samt i artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen och som åter bekräftats i artikel 17.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bland de allmänna rättsprinciperna. Denna princip ska emellertid inte ses som oinskränkt, utan beaktas i förhållande till vilken funktion den fyller i samhället. Det är följaktligen möjligt att inskränka utövandet av äganderätten, under förutsättning att dessa inskränkningar verkligen tillgodoser ett syfte av allmänintresse som eftersträvas av gemenskapen och att de, i förhållande till det eftersträvade syftet, inte utgör ett orimligt och oacceptabelt ingripande som påverkar själva kärnan i den på detta sätt garanterade rättigheten (se, domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkterna 355 och 356 och där angiven rättspraxis).
157 Tribunalen påpekar att även om frysningen av sökandens penningmedel, vilken utgör en säkerhetsåtgärd, inte är avsedd att beröva sökanden hans äganderätt, innebär den en inskränkning av sökandens utövande av äganderätten. Denna inskränkning måste anses betydande med hänsyn till frysningens allmänna räckvidd och mot bakgrund av att den, enligt förordning nr 2297/2003, är tillämplig sedan december 2003 (se punkt 24 ovan).
158 Frågan uppstår då om denna inskränkning av äganderättens utövande kan motiveras.
159 Enligt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ska vidtagna åtgärder stå i rimlig proportion till det eftersträvade målet. Det ska således prövas huruvida jämvikten mellan de krav som följer av allmänintresset och den eller de berörda personernas intressen har bevarats. Vid denna prövning ska lagstiftaren tillerkännas ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bestämma de närmare formerna för genomförandet och när det gäller att bedöma huruvida följderna, med hänsyn till allmänintresset, av att den aktuella lagstiftningens mål uppnås är berättigade (domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkt 360, Europadomstolens dom av den 30 augusti 2007 i mål J.A. Pye (Oxford) Ltd. och J.A. Pye (Oxford) Land Ltd. mot Förenade konungariket, ännu ej publicerad i Reports of Judgments and Decisions, §§ 55 och 75).
160 Vidare ska det erinras om att vikten av att målet med en lagstiftning som föreskriver sanktionsåtgärder uppfylls kan vara av sådant slag att det kan vara motiverat att negativa följder, även betydande sådana, drabbar vissa berörda personer, inklusive dem som inte bär något ansvar för den situation som lett till att de berörda åtgärderna antogs, men som påverkas bland annat i utövandet av sin äganderätt (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 30 juli 1996 i mål C‑84/95, Bosphorus, REG 1996, s. I‑3953, punkterna 22 och 23, och förstainstansrättens dom av den 12 juli 2006 i mål T‑49/04, Hassan mot rådet och kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 99 och 100, se även Europadomstolens dom av den 30 juni 2005 i mål Bosphorus Hava Yolları Turizm ve Ticaret Anonim Şirketi mot Irland, Reports of Judgments and Decisions, 2005‑VI, §§ 166 och 167).
161 Det framgår i förevarande fall av skäl 6 i den angripna förordningen att syftet med densamma är att, mot bakgrund av militärregimens i Myanmar under lång tid återkommande allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna, genom förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Unionen Myanmar, bidra till att främja respekten för de grundläggande rättigheterna och därigenom skydda den allmänna moralen.
162 Tribunalen delar rådets uppfattning att det mål av allmänintresse som eftersträvas med den angripna förordningen är av grundläggande betydelse för det internationella samfundet. Såsom rådet har understrukit i sin svarsinlaga har Europeiska unionen, tredjeländer, internationella organisationer och icke-statliga organisationer, sedan många år tillbaka, ansträngt sig för att på olika sätt utöva påtryckningar på militärregimen i Myanmar och härmed associerade personer för att förbättra den politiska situationen i landet.
163 Med hänsyn till vikten av ett sådant mål av allmänintresse kan inte frysningen av samtliga penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör medlemmarna av regeringen i Myanmar och med dem associerade personer i sig anses vara olämplig eller oproportionerlig (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 160 nämnda målet Bosphorus, punkt 26, och Europadomstolens dom i det ovan i punkt 160 nämnda målet Bosphorus Hava Yolları Turizm ve Ticaret Anonim Şirketi mot Irland, § 167).
164 Det ska även påpekas att det bibehållits en jämvikt i den angripna förordningen mellan de krav som allmänintresset ställer och dem som sökandens intressen föranleder.
165 Enligt artikel 13.1 i den angripna förordningen får behöriga myndigheter i medlemsstaterna ge tillstånd till att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser frigörs eller att vissa penningmedel eller ekonomiska resurser görs tillgängliga. Undantaget gäller penningmedel och ekonomiska resurser som är nödvändiga för att täcka grundläggande behov avsedda för betalning av arvoden och ersättning för utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster samt för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta penningmedel eller ekonomiska resurser eller nödvändiga för att täcka extraordinära kostnader.
166 Vidare anmärker Tribunalen att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Unionen Myanmar kontinuerligt gås igenom av rådet enligt artikel 9 i gemensam ståndpunkt 2006/318. Genomgången omfattar även beslutet att låta de personer kvarstå vars namn finns upptagna i bilaga II till nämnda gemensamma ståndpunkt. I yttrandet av den 11 mars 2008 angav rådet nämligen att berörda personer och enheter när som helst kunde inkomma med en begäran till rådet om att ompröva beslutet att uppta dem eller låta dem kvarstå i ovannämnda förteckningar.
167 När det gäller sökandens argument att en sådan individuell omprövning inte kan leda till att de restriktiva åtgärder som är tillämpliga på honom upphävs, eftersom han inte kan förändra det förhållandet att han är ”sin faders son”, finner Tribunalen att en omprövning inte nödvändigtvis måste leda till att de restriktiva åtgärderna upphävs efter varje sådan begäran. En sådan individuell omprövning syftar framför allt till att undvika att en person omfattas av åtgärderna trots att vederbörande inte tillhör den personkategori som berörs av de restriktiva åtgärderna, till exempel genom att inte vara en viktig företagsledare eller familjemedlem till en sådan person. Det är likaså nödvändigt för att bedöma om familjemedlemmar till en viktig företagsledare har distanserat sig från denne. Omprövningen kan inte avse ett generellt ifrågasättande av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot ett tredjeland. Av detta följer, till skillnad från vad sökanden har anfört, att det förhållandet att sökanden är son till en viktig företagsledare inte innebär att hans namn automatiskt ska kvarstå på förteckningen efter en individuell omprövning från rådets sida av beslutet att lägga till eller låta hans namn kvarstå på förteckningen över personer vars penningmedel ska frysas. Han kan nämligen alltid visa att han distanserat sig från sin fader och inte drar någon fördel av den ekonomiska politiken i tredjelandet.
168 Vad beträffar de restriktioner för inresa till eller transitering genom medlemsstaternas territorium som drabbar sökanden och som föreskrivs i artikel 4 i gemensam ståndpunkt 2006/318, erinrar Tribunalen om att den inte är behörig att pröva ett sådant förbud, inte ens för det fall medlemsstaterna skulle ha genomfört det, vilket sökanden inte har visat i förevarande fall (se punkt 134 ovan).
169 Enligt rättspraxis ska de förfaranden som är tillämpliga också erbjuda den berörda personen ett lämpligt tillfälle att lägga fram sitt fall för de behöriga myndigheterna. För att säkerställa att denna förutsättning, som utgör ett krav som direkt följer av artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen, uppfylls ska det tillämpliga förfarandet bedömas ur ett allmänt perspektiv (domen i de ovan i punkt 47 nämnda förenade målen Kadi m.fl., punkt 368, se även Europadomstolens dom av den 20 juli 2004 i mål Bäck mot Finland, Reports of Judgments and Decisions, 2004-VII, § 56 och där angiven rättspraxis).
170 I förevarande fall har prövningen av de tillämpliga förfarandena inte visat att sökanden inte gavs ett lämpligt tillfälle att lägga fram sitt fall för de behöriga myndigheterna (se punkterna 120–135 och 141–147 ovan).
171 Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner Tribunalen att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Unionen Myanmar och som sökanden konkret berörs av utgör berättigade restriktioner som inte strider mot proportionalitetsprincipen.
172 Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser grunderna om intrång i äganderätten och åsidosättande av proportionalitetsprincipen.
Huruvida de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag och rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts
Parternas argument
173 Sökanden har i sin replik anfört att den förklaring till att hans namn medtogs i bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009, som rådet anfört i sitt svaromål för sökandens vidkommande motsvarar en straffrättslig påföljd.
174 Enligt sökanden har han inte anklagats för något. Inte heller har det framlagts bevisning vare sig för att han skulle ha begått några olagliga gärningar eller att han skulle ha dragit fördel av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Myanmar.
175 Sökanden har gjort gällande att rådet gjort en inkonsekvent tillämpning av presumtionen att han dragit fördel av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Myanmar på grund av sin relation med sin fader, genom att inte frysa penningmedel som innehas av barn till viktiga företagsledare om barnen är minderåriga. Sökandens penningmedel frystes nämligen för första gången när han var sexton år.
176 Rådet har således enligt sökanden åsidosatt oskuldspresumtionen och rättssäkerhetsprincipen genom att på obestämd tid frysa penningmedel som tillhör familjemedlemmar till viktiga företagsledare.
177 Vidare har sökanden gjort gällande att rådet har åsidosatt principen att straffrättsliga åtgärder ska vara specifikt riktade mot den berörda personen. En enskild person kan endast straffas för gärningar som kan tillskrivas vederbörande personligen och endast om den enskilde begått en olaglig handling.
178 Rådet har, med stöd av kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, genmält att sökanden har åberopat nya grunder i sin replik, vilka enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna inte kan upptas till sakprövning. De har vidare bestritt sökandens argumentation.
Tribunalens bedömning
179 Sökanden har i sin replik åberopat åsidosättande av de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag, i synnerhet principen om oskuldspresumtion, och åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.
180 Vad för det första gäller grunden avseende åsidosättande av de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag, erinrar Tribunalen om att nya grunder enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.
181 Rådets resonemang framgår emellertid klart och tydligt av den angripna förordningen och möjliggjorde för sökanden att få kännedom om skälen till de åtgärder som vidtagits mot Unionen Myanmar (se punkterna 93–111 ovan). Tribunalen konstaterar att enligt detta resonemang utgjorde beslutet att uppta sökanden i förteckningen i den aktuella bilagan inte en påföljd i straffrättslig mening. I motsats till vad sökanden har påstått har rådet inte kompletterat denna motivering i sitt svaromål genom att lägga fram rättsliga och faktiska omständigheter beträffande beslutet att medta sökandens namn på förteckningen över personer som konkret berörs av åtgärderna.
182 Grunden avseende åsidosättande av de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag, i synnerhet principen om oskuldspresumtion, utgör således en ny grund som ska avvisas.
183 Det ska under alla omständigheter påpekas att de aktuella restriktiva åtgärderna inte är av straffrättsligt slag. Eftersom de berörda personernas tillgångar inte har beslagtagits såsom vinning av brott, utan frysts som en säkerhetsåtgärd, utgör dessa åtgärder inte någon straffrättslig påföljd. De innebär inte heller någon straffrättslig anklagelse (förstainstansrättens dom av den 11 juli 2007 i mål T‑47/03, Sison mot rådet, ej publicerad i författningssamlingen, punkt 101).
184 Beträffande sökandens argument att ingen bevisning åberopats mot honom för att styrka att han begått några olagliga handlingar, påpekar Tribunalen att det inte krävs, enligt artiklarna 60 EG och 301 EG, att sökanden ska ha begått några sådana handlingar för att restriktiva handlingar ska kunna vidtas gentemot honom.
185 Vad slutligen gäller sökandens argument att det inte framlagts några bevis för att han har dragit fördel av den ekonomiska politik som regeringen i Myanmar fört, ska det erinras om att även om vissa restriktiva åtgärder som vidtagits gentemot Unionen Myanmar konkret berör sökanden, är detta en följd av presumtionen att även familjemedlemmar till viktiga företagsledare i ett tredjeland drar fördel av den ekonomiska politik som förs av regeringen i detta land. En sådan presumtion kan motbevisas om en sökande lyckas visa att han inte har några nära band till den ledare som ingår i hans familj och att han således inte drar fördel av den ekonomiska politiken. Det ankommer således inte på rådet att visa att sökanden drar fördel av den ekonomiska politik som regeringen i Myanmar för.
186 Sökanden har med grunden avseende åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen kritiserat rådet för att frysningen av hans tillgångar gäller för obestämd tid.
187 Tribunalen finner att det här inte rör sig om någon ny grund i den mening som avses i artikel 48.2 i rättegångsreglerna, utan om en vidareutveckling av en grund som tidigare framförts direkt eller indirekt i ansökan och därför kan tas upp till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T‑53/03, BPB mot kommissionen, REG 2008, s. II‑1333, punkt 435 och där angiven rättspraxis). Den har nämligen åberopats inom ramen för grunderna avseende intrång i äganderätten och åsidosättande av proportionalitetsprincipen (se punkterna 149–151 ovan). Sökandens argument att frysningen av hans penningmedel gjorts på obestämd tid godtogs inte vid prövningen av dessa grunder (se punkt 167 ovan). Det ska i förevarande fall tilläggas att de gemensamma ståndpunkter som rådet antagit för att inrätta och bibehålla restriktiva åtgärder är tidsbegränsade (se punkterna 3 och 5 ovan).
188 Slutligen har sökanden hävdat att rådet gjort en inkonsekvent tillämpning av presumtionen att han dragit fördel av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Myanmar på grund av relationen med fadern, genom att inte frysa penningmedel som innehas av barn till viktiga företagsledare om barnen är minderåriga. Sökandens penningmedel frystes nämligen för första gången när han var sexton år. Det är härvid tillräckligt att konstatera att en begränsning av sanktionsåtgärderna, som innebär att minderåriga inte upptas bland personer som konkret berörs av de restriktiva åtgärder som vidtas mot Unionen Myanmar, inte kan medföra att det blir rättsstridigt att uppta sökandens namn på förteckningen i bilaga VI till den angripna förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 353/2009. Det ska för övrigt påpekas att rådet i skäl 6 i gemensam ståndpunkt 2005/340/GUSP och i skäl 6 i gemensam ståndpunkt 2006/318 har förklarat sin politik avseende att barn under 18 år inte ska omfattas av de aktuella restriktiva åtgärderna.
189 Härav följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser de grunder som avser åsidosättande av de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag och av rättssäkerhetsprincipen.
190 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska talan ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
191 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett mål ska enligt artikel 87.4 bära sina rättegångskostnader.
192 Eftersom sökanden har tappat målet ska han bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader, i enlighet med rådets yrkanden. Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Pye Phyo Tay Za ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnad.
3) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Martins Ribeiro | Wahl | Dittrich |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 maj 2010.
Underskrifter
Innehållsförteckning
Bakgrund
Förfarande och parternas yrkande
Rättslig bedömning
1. De processuella följderna av att bilaga VI till den angripna förordningen ändrats genom förordning nr 353/2009
2. Prövning i sak
Huruvida den angripna förordningen saknar rättslig grund
Parternas argument
Tribunalens bedömning
Huruvida motiveringsskyldigheten har åsidosatts
Parternas argument
Tribunalens bedömning
Huruvida vissa grundläggande rättigheter och proportionalitetsprincipen har åsidosatts
Huruvida rätten till en rättvis rättegång har åsidosatts
– Parternas argument
– Tribunalens bedömning
Huruvida rätten till ett effektivt domstolsskydd åsidosatts
– Parternas argument
– Tribunalens bedömning
Huruvida det förekommit intrång i äganderätten respektive åsidosättande av proportionalitetsprincipen
– Parternas argument
– Tribunalens bedömning
Huruvida de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag och rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts
Parternas argument
Tribunalens bedömning
Rättegångskostnader