Talan väckt den 15 september 2010 - Emesa-Trefilería och Industrias Galyca mot kommissionen

(Mål T-406/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Emesa-Trefilería, SA (Arteixo, Spanien) och Industrias Galyca, SA (Victoria, Spanien) (ombud: advokaterna A. Creus Carreras och A. Valiente Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det angripna beslutet i den del som rör sökandena,

i andra hand upphäva eller nedsätta böterna och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 i ärende COMP/38.344 - Stål för spännarmering, i vilket kommissionen fann att sökandena, tillsammans med andra bolag, har åsidosatt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet genom att delta i en konkurrensbegränsande samverkan eller ett samordnat förfarande på marknaden för stål för spännarmering på europanivå och/eller nationell/regional nivå. De yrkar vidare att böterna ska upphävas eller nedsättas.

Sökandena har anfört tre grunder till stöd för sin talan.

Sökandena gör för det första gällande att kommissionen har åsidosatt deras grundläggande rätt till prövning i en opartisk domstol enligt artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att böterna har utdömts av en myndighet som fungerar både som åklagare och domare.

Sökandena hävdar för det andra att kommission olagligen har vägrat att nedsätta sökandenas böter med stöd av kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden från år 2002¹, eftersom beslutet helt bygger på bevisning som kommer från Emesa.    

Sökandena hävdar slutligen att kommission olagligen har vägrat att medge sökandena partiell immunitet enligt punkt 23 i 2002 års meddelande, trots att Emesa har lämnat avgörande bevis som rör överträdelsens varaktighet och allvar.

____________

¹ - EGT C 45, 2002, s. 3